ladda ner - ge hofgaard

Beda Kvickström
Ingrid
Beda bodde i Norrstrand, tror hon kom från Mattis-
udden. Beda gick runt och hjälpte till i byn med storbyk,
storbak och hon lagade mat vid bröllop och begravningar.
Hennes dotter Sally var kamrat till mig. Beda var gift
med Oskar Kvickström som arbetade i skogen, i flottningen
och som slåtterhjälp åt dem som behövde.
Isak Holmkvist
Harald, Ingrid och Arne
Isak kallades för Vacker-Isak, hans ansikte hade skadats
av en järnvajer vid flottningen. Han kom från Råneå,
byggde och bosatte sig i Puortnak. Han fick barn både i
första giftet, och i det andra med Kristina Jakobsson från
Pärlan. Tre av hans barn dog i spanska sjukan. Han var
färjkarl på färjan över Pärlälven vid Puortnak från 1924
då vägen till Luovos byggdes. En av hans döttrar, Märta,
tog över efter honom och skötte färjan fram till 1951 då
en bro byggdes.
Isak hade några kor och en häst, han arbetade i skogen,
fiskade pärlor och brände sprit.
Isak Holmkvist från Puortnak med en pärla från Pärlälven.
22
Pärla-Gustav
Harald
Han hette Gustav Karlsson, men kallades mest Pärla-
Gustav eller Surrken. Han bodde ensam i Vuojatselet
uppåt Pärlälven i en koja, och han hade stallrum där för
två hästar. Gustav var enögd efter att ha fått en pil i ett
öga som barn. Han levde på fiske och jakt och anlitades
i slåtter och annat på gårdarna, han var fenomenal att
slå och hässja den där gubben. Han for ikring och reparerade
notar och nät. Han fick väl någon krona, så han
levde sitt liv igenom.
Under körningar efter hö på vintern brukade vi ha en
anhalt hos honom, där var ju varmt. Man stanne där alltid
och kunde sova över, äta och låta hästarna vila. Vi bjöd
Pärla-Gustav på mat och om vi hade mat över lämne vi åt
han när vi for, han blev glad alldeles väldigt för det. Han
hade inga kreatur så han behövde inte något hö.
Anders Andersson
Helge
Anders Andersson i Forshällan var min farfar och han
gifte sig med Maria, född Persson, från Purkijaur och de
fick två barn. Marias bror hette Nicke Persson och han
fick tolv barn med sin fru Emma som kom från Naustahållet.
Nicke och Emma levde mot slutet i Mårkan.
Anders och Maria bodde först på Granholmen innan de
kom hit till Forshällan.
Ingrid
Anders Andersson var på långt håll släkt med farfar. Han
var en duktig man på många sätt, jag minns att han kom
en gång till oss och snodde en ofödd kalv inne i kon, som
sen kunde kalva utan att det blev några efterföljder! När
han blev arg osade det om han, han läste långa haranger.
”Rödaste pillitonska små glödhoppor en och en halv
näbbsko in i glödheta helvetet … !” Han kunde stå i fem
minuter och mässa! En gång kom han ifrån någon som
blivit arg och berättade ”Det är som att piss i motvind att
skäll på henne!”
Henning
Man tog med skidämnen till Anders som snickrade
skidorna. Och han murade allt från bakugnar till kakelugnar,
och timrade hus. Han snickrade, gjorde kälkar av
trä och skodde medarna med järn. Han hade en smedja,
men ibland kom han till vår smedja och arbetade där.