Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
– livet i Purkijaur under 1900-talets första hälft<br />
1
– livet i Purkijaur under 1900-talets första hälft<br />
Berättelser byggda på intervjuer<br />
”Min tid. Från sex till sexton år, då jag började arbeta med de vuxna,<br />
fick ansvar för hästar, kor och får, och lärde mig väva och laga mat. Jag<br />
levde i en brytningstid.”<br />
Vid pennan<br />
GUN HOFGAARD<br />
Ingrid Gustavsson, född 1923<br />
3
4<br />
Tecknare:<br />
Gun Hofgaard<br />
Omslag: Gun Hofgaard, Pär Domeij<br />
Fotografer:<br />
Ingrid Gustavsson, Västerås<br />
Gun Hofgaard, Purkijaur<br />
Anders Håkansson, Dragnäs<br />
Stefan Lindbäck, Purkijaur<br />
Gun Mannberg, Årrenjarka<br />
Sven Viktor Sigfrid Nyström (Född 1911, död 1985, kallades<br />
Lill-Sven. Han bodde i Skabram, var fotograf, musiker och<br />
konstnär, och reparerade cyklar, symaski<strong>ner</strong> mm.)<br />
Helen Swartling, Island<br />
Ludvig Wästfelt, Jokkmokk<br />
Fotograf namn<strong>ge</strong>s vid var bild, när in<strong>ge</strong>n fotograf an<strong>ge</strong>s,<br />
saknas säker uppgift om fotograf.<br />
Ekonomiskt stöd för bokprojektet har jag fått från KUPP<br />
Kultur- och upplevelseutveckling i Jokkmokk, Jokkmokks<br />
Allmänningskogar, Sparbanken Nords Kultur- och Idrottsstiftelse,<br />
Stiftelsen Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk<br />
kultur, Norrbottens Läns Landsting, ABF och Vuxenskolan i<br />
Jokkkmokk.<br />
Grafisk form:<br />
ByaTryck AB<br />
Tryck:<br />
Books on Demand International AB, Visby<br />
Beställning:<br />
Boken beställs via www.<strong>ge</strong>-<strong>hofgaard</strong>.se<br />
© Gun Hofgaard 2011<br />
Förlag GE HOFGAARD<br />
isbn 91-975781-1-8
Innehåll<br />
Förord 9<br />
Tankar om Linné och Purkijaur 11<br />
Berättarna och ett litet<br />
persongalleri 13<br />
Berättarna 14<br />
Märta Tängman 14<br />
Harald Nilsson 14<br />
Siri Nilsson 14<br />
Henning Nilsson 15<br />
Gunnar Johansson 15<br />
Syster Qvarfordt 15<br />
Ingrid Gustavsson 16<br />
Ivar Länta 16<br />
Hel<strong>ge</strong> Andersson 16<br />
Lars Pirak 17<br />
Rune Nilsson 17<br />
Ingvar Karlsson 17<br />
Arne Forsman 18<br />
Litet persongalleri 19<br />
Emma och Leonard Fjällström 21<br />
Beda Kvickström 22<br />
Isak Holmkvist 22<br />
Pärla-Gustav 22<br />
Anders Andersson 22<br />
Evan<strong>ge</strong>listen Antonsson 23<br />
Eva Svanström 23<br />
Purkijaur i korta glimtar <strong>ge</strong>nom<br />
historien 24<br />
Uppgifter om Purkijaur från<br />
berättarna och nämnda<br />
publikatio<strong>ner</strong> 26<br />
Kor och mjölk 31<br />
Strö under 32<br />
Skogsbete, fäbodplatser<br />
och hagar 33<br />
Kosti<strong>ge</strong>n 34<br />
Gå med ko till tjuren 34<br />
Ta vara på mjölk 35<br />
Filet och smöret 36<br />
Ost 37<br />
Det blev tyst 37<br />
Jokkmokks Allmänning 38<br />
Slåtter, hässjor och bete 40<br />
Gå på än<strong>ge</strong> 40<br />
Vallhö och havre och perlusker 43<br />
Städja <strong>ge</strong>tingar 44<br />
Löv till får 44<br />
Köra hem hö på vintern 45<br />
Trampar för häst 46<br />
Hässjor och skylar 46<br />
Snes och skyl 46<br />
Myrhöhässja 47<br />
Vallhöhässja 48<br />
Hässja med tråd 48<br />
Lövhässja 48<br />
Torvhässja 48<br />
Säd för bröd och foder 51<br />
Hushållningssällskapet 53<br />
Kvarnar, mjöl och bröd 54<br />
Kvarnar 54<br />
Ba<strong>ge</strong>rskor och bagarstugor 55<br />
Storbak och andra bak 55<br />
Tunnbröd 56<br />
Tyllbröd, tylla 56<br />
Framugnsbröd 56<br />
Mjukkakor 57<br />
Hårdkakor, knäckkakor 57<br />
Blodbröd 57<br />
Potatisbröd 57<br />
Kolbullar 57<br />
Hastbullar 57<br />
Gröt 57<br />
Pull, pull, pull 60<br />
Sjöfå<strong>ge</strong>lägg 61<br />
Fisk och fiske 63<br />
Olika redskap för olika fiskar<br />
under olika årstider 65<br />
Racka ut nät, och annat fiske 66<br />
Ut och dra nötter 68<br />
Sjövarp 70<br />
Landvarp 71<br />
Ut och isnöta 72<br />
Notminnen 72<br />
Mört och riktig stek 73<br />
Pärlfiske 75<br />
Potatis och rovor 79<br />
Gödsel, rena guldet 82<br />
Vilda bär och trädgårdar 84<br />
Vilda och tama bär 84<br />
Johannas trädgård 86<br />
Frukt 86<br />
Slakt, kött och konservering 88<br />
Hushållsgris 89<br />
Ta tillvara och tillreda 89<br />
Blod 89<br />
Märgben och andra ben 90<br />
Lever, lunga och hjärta 90<br />
Renklövar och grisfötter 90<br />
Älv-, kalv-, gris- och renhuvud,<br />
och tunga 90<br />
Få<strong>ge</strong>lsoppa och harstek 90<br />
Torrkött 90<br />
Korv och köttbullar 91<br />
Lagring och konservglas 91<br />
Kocka. Laga mat inne och ute 94<br />
Vilt, jakt och hundar 98<br />
Mindre djur och få<strong>ge</strong>l 99<br />
Älgjakt 101<br />
Rex och andra hundar 102<br />
Vargjakt på Purkisjön 103<br />
Får, ull och kläder 105<br />
Karda, spinna, stampa, sticka,<br />
virka, sy, garva, stoppa, väva 106<br />
De äldre kunde 108<br />
Dun, hö och hår 110<br />
Skohö 110<br />
Skor och stövlar 111<br />
Städat, rent och fint, inne<br />
och ute 113<br />
Fint inne för vardag och helg 114<br />
Städning, det var noga 114<br />
Disk 115<br />
Lut, rysstvål, såpa och<br />
Tvätta-Lätt 117<br />
Storbyk 118<br />
5
Verktyg, redskap och maski<strong>ner</strong> 121<br />
Kontar, rivren och ryggsäckar 122<br />
Från hästredskap till traktordito<br />
123<br />
Man måste vara framför 123<br />
Handverktyg för husbyg<strong>ge</strong><br />
i Runes uthus 2003 124<br />
Ved, eld, vatten och el 127<br />
Torrfura gav hemsk rök 127<br />
Arbetsljus och el 129<br />
Is och vatten 129<br />
Simma eller drunkna 131<br />
Putte var skackelill 132<br />
Nicke grävde brunn 132<br />
Hästar 134<br />
Hästbete i Tapmuk 135<br />
Man ska prata med en häst 136<br />
Köra <strong>ner</strong> en häst 139<br />
Skogsarbetar- och flottarminnen 141<br />
Örvikstiden 141<br />
Skogsarbetarminnen 141<br />
Hon kallades Mattias 135<br />
Flottarminnen 136<br />
Onaturligt mycket timmer 137<br />
Te<strong>ge</strong>l, kvarts, kol och tjära 138<br />
Te<strong>ge</strong>lbränning i Purkijaur 138<br />
Kvartsbrott<br />
ovanför Lerudden 139<br />
Kolning i Kåivo 139<br />
Tjärdal i Norrstrand 140<br />
Flytta med årstiderna 149<br />
Nu kom lappan 150<br />
Familjegrupper<br />
som for förbi Purkijaure 150<br />
Tattare, luffare och nasare 151<br />
Båtleder, stigar och vägar,<br />
gästgiveri och kiosker 152<br />
Kvikkjokksleden 152<br />
Stigar, cykelstigar, båtleder och<br />
vintervägar, färjor och broar 154<br />
Gästgiveri och kiosker 155<br />
Kungsbrevet 156<br />
Bara att sticka därifrån 158<br />
6<br />
Post, tidningar, telefon och radio 161<br />
Postgång 161<br />
Tidningar 162<br />
Telefonväxel 162<br />
Radio 162<br />
Vila, ta paus, festa och leka 163<br />
Pula i snö och andra lekar 164<br />
På tro och loven 166<br />
Lörda<strong>ge</strong>n den 6 oktober 1906 166<br />
Födelsedagar,<br />
hel<strong>ge</strong>r och kalas 167<br />
Jokkmokks vintermarknad 170<br />
Nordenskiöldsloppet 1884 170<br />
Dro<strong>ge</strong>r 170<br />
Sprit 170<br />
Tugga kalmus och röka kritpipa<br />
171<br />
Kaffebönor, surr och socker 172<br />
Skolan i Purkijaur 173<br />
Skolminnen 175<br />
Skolstriden 176<br />
Från barnsäng till dödsbädd 178<br />
Småbarn 178<br />
Dela med sig 179<br />
Hjälpa till och ta ansvar tidigt 180<br />
Saras dans 181<br />
Ren, fin och fri från löss 182<br />
Mygg, löss och skabb 183<br />
Inte var det att fara till<br />
doktorn 184<br />
Städja blod 184<br />
Kråkhacka, ros, sot, skrofler<br />
och andra plågor 185<br />
Undantagsgummor<br />
och sockenhjon 186<br />
Mobiliseringsminnen 187<br />
Sy<strong>ner</strong>, småfolk och varsel 188<br />
Döden 188<br />
Liktransporten från Östra<br />
Randijaur 189<br />
Lerudden, Rájrrenjárgga 191<br />
Gårdens korta historia<br />
i glimtar 192<br />
Byggnaderna på gården 193<br />
Bagarstugan 193<br />
Storbyggnin<strong>ge</strong>n 194<br />
Sommarlagårn 196<br />
Gamla lagårn 197<br />
Kornbodan 197<br />
Nya lagårn 197<br />
Dass 198<br />
Vedbodan 198<br />
Vagnsbodan 198<br />
Matbodan 198<br />
Röladan 199<br />
Isbodan 199<br />
Te<strong>ge</strong>lladan – redskapsbodan 199<br />
Smedjan 199<br />
Rökkåtan 199<br />
Så<strong>ge</strong>n 199<br />
Båthuset med brygga<br />
och isbrytare 200<br />
Båtverkstaden 200<br />
Byggnader på Drölan<br />
och andra byggnader 201<br />
Stuga och sommarlagård 201<br />
Två lador 202<br />
Lada på Kattisvikholmen 202<br />
Kojor 202<br />
Ort- och platsnamn<br />
i och runt Purkijaure 203<br />
Porki jaur, Purkia träsk,<br />
Päerki Jauri, Purckjaur, pocke<br />
Jaurij, PirkenJauri, Prucken-<br />
Jauri, Burkaure, Burgávrre,<br />
Purkijaur 204<br />
Platser i och nära Purkijaure 208<br />
Uttryck och ordlista 211<br />
Ordlista 213<br />
Litteratur 220<br />
Tack 222
Till barnen som lekt<br />
och barnen som sprin<strong>ge</strong>r längs Purkijaures stränder.<br />
Till norrskenet och fiskens yn<strong>ge</strong>lplatser<br />
midnattsolen och slåttermyrarna<br />
kvinnornas strävan och männens kamp.<br />
7
Förord<br />
Jag föddes 1953 i Värmland och har växt upp, och arbetat<br />
i ett jord- och skogsbruk med hög grad av självhushållning.<br />
Under några år, efter en grundläggande jordbruksutbildning,<br />
arrenderade jag mina föräldrars jordbruk<br />
med djurskötsel, odling av vall, foder- och brödsäd,<br />
grönsaksodling och biodling. Efter min flytt till Jokkmokk<br />
1986, har jag främst varit verksam som konstnär<br />
och konsthantverkare. Mina erfarenheter som bonde har<br />
varit en god hjälp i mötet med berättarna.<br />
Den här boken belyser livet i byn Purkijaur under första<br />
hälften av 1900-talet, med de förutsättningar som naturen<br />
runt Purkijaure givit. Andra förutsättningar var ett<br />
utvecklat samarbete inom familjen och även i hög grad<br />
familjerna emellan, arbetsglädjen, att veta vad man själv<br />
var bra på, och tryggheten i att känna till vad alla gjorde,<br />
att ha överblick. Jag är fasci<strong>ner</strong>ad av all den kunskap och<br />
alla de tekniker man behärskade inom bytesekonomin,<br />
och naturahushållet med djurhållning, odling, fiske, jakt<br />
och skogsbruk. Men nästan alla dessa metoder och tillvä-<br />
gagånssätt slutade man med under den här tiden. Boken<br />
byg<strong>ge</strong>r på nedtecknade intervjuer, samtal, några inspelningar<br />
samt brevväxlingar, och texten kompletteras av<br />
äldre foton och mina illustratio<strong>ner</strong>.<br />
Varje kapitel inleds med en ruta med mina egna ord.<br />
All text som står innanför ”…” är direkta citat från berättarna<br />
eller ur skrifter. Övrig text är referat, där jag åter<strong>ge</strong>tt<br />
innehållet och försökt bevara personens sätt att uttrycka<br />
sig, och dialekten präglar stavnin<strong>ge</strong>n av vissa ord.<br />
Citerade källor och berättarna, namngivna med förnamn,<br />
står före respektive text. Text som står inom (…) är min<br />
kommentar, förklaring eller sidohänvisning för att <strong>ge</strong><br />
större förståelse. En del kapitel avslutas med faktarutor<br />
som förklarar ord och termer. Det är andra världskri<strong>ge</strong>t<br />
som åsyftas med kri<strong>ge</strong>t, krigsåren. Uppgifter om platser<br />
och platsnamn, kartor och ordlista finns i slutet av boken.<br />
Gun Hofgaard<br />
Purkijaur, juni 2011<br />
9
10<br />
Kvanne har använts som medicin, grönsak, tobak, flöjt och bränsle.<br />
Fáddno är lulesamiska namnet för hela örten innan blomning, fáddnopipa<br />
görs av ihåliga stjälkar. Första bladknoppen på våren kallas biellne,<br />
båsskå är blomstän<strong>ge</strong>ln, stän<strong>ge</strong>l med utsla<strong>ge</strong>n blomma heter<br />
barekbåsskå. Knoppen heter båskåoajvve och övermo<strong>ge</strong>n blomstän<strong>ge</strong>l<br />
kallas dávtakbåsskå. Saften i blad och stän<strong>ge</strong>l har besk smak, baska.<br />
Rotstocken som man gör medicin av kallas urtas. Bitar av torkad rot,<br />
fàddnorot, tuggades som medicin, hölls för att vara vitaminrik och<br />
hälsosam.
Tankar om Linné och Purkijaur<br />
Han kom över sjöarna, han hade redan gjort närmare två<br />
månader på vägarna, på stigarna eller i båt. Han var Carolus<br />
Linnaeus, vanli<strong>ge</strong>n kallad Carl von Linné, den tjugofemåri<strong>ge</strong><br />
studenten som från Jokkmokk nådde Purkijaur.<br />
Och han var på sin lappländska resa sommaren 1732.<br />
Purkijaur fick därmed ett långväga besök. Vi i nutid<br />
som firar trehundraårsminnet av hans födelse 1707<br />
kan fråga oss, vad berättar stora världen och det lokala<br />
samhället om det mötet? Den un<strong>ge</strong> Linné var utsänd av<br />
Vetenskapssociteten för att enligt tidens anda söka efter<br />
”nyttigheter”, vare sig det gällde nya mi<strong>ner</strong>alförekomster,<br />
odlingsvärda sädesslag eller bot mot boskapssjuka.<br />
Och detta med tidens anda är inte minst viktigt. Karl<br />
XII hade stupat på sitt norska fälttåg 1718 vilket markerar<br />
slutet på det svenska stormaktsväldet. Nu gällde<br />
inte längre det gamla storvulna utan istället att förkovra<br />
landet, att främja odling och (dåtida) industri vilket snarast<br />
motsvarade en form av hantverk. Att beskriva ätbar<br />
kvanne är därför en liten lustig detalj i ett mycket större<br />
sammanhang.<br />
Som sagt: vår resenär kom 30 juni, eller med vår nuvarande<br />
tideräkning 11 juli, till Purkijaur. Han noterar<br />
nyttigheter, och vid sidan av detta även ”blommor”. Det<br />
kan vara lika med att gransko<strong>ge</strong>n skyddade mot nattfrost<br />
samt att där växte Kung Karls spira och kärrspira.<br />
Vad tyckte ortens nybyggare Erik Johansson om en sådan<br />
notis? På en punkt bör han ha nickat i<strong>ge</strong>nkännande<br />
eftersom han själv hade sagt att höstfrosten på den här ön<br />
inte tog de små kornodlingarna. Men hur mycket tänkte<br />
han på Kung Karls spira och kärrspira? Nybyggarens syn<br />
var måhända den sedvanliga i det äldre bondesamhället.<br />
Man hade namn på växter som kom till nytta medan allt<br />
annat var ”gräs” eller ”ogräs” eller kanske ”blommor”. Om<br />
den ståtliga spiran uppkallad efter Karl XI och Karl XII var<br />
värd att notera för Linné så utgjorde den förmodli<strong>ge</strong>n en<br />
”blomma” bland många andra för Erik Johansson.<br />
Så kan vi växla mellan resenären Linné och den skäli<strong>ge</strong>n<br />
anonyme nybyggaren. För e<strong>ge</strong>n del och i nutid kan<br />
nämnas en av mina första skrivupplevelser som museianställd<br />
i Norrbotten. Vi skulle studera kulturlivet i Jokkmokks<br />
kommun ur olika synvinklar. Min uppgift blev<br />
att ta mig an det kommunala biblioteket med dess olika<br />
enheter. Tendensen var klar, antalet nyanskaffade böcker<br />
i biblioteket samvarierade med utlånen. Men även en annan<br />
sak såg man. Under älgjakten reducerades boklånen<br />
i likhet med att en del lokala industrier fick stänga eftersom<br />
så många anställda tog semester eller bara stannade<br />
hemma.<br />
Vad har nu detta med Linné att göra? Älgjakt är nutidens<br />
sätt att tillgodogöra sig naturens nyttigheter likt vad<br />
Linné hade i uppdrag att utforska, och då på hans grundtema,<br />
nämli<strong>ge</strong>n Naturens storhet. Detta senare innebar<br />
allt från växternas klassificering till nyttan av att äta kvanne.<br />
Och slutli<strong>ge</strong>n visar älgjägarnas frikoppling från det<br />
moderna inrutade arbetslivet att självhushållet är nära i<br />
mentalt avseende. Det var skillnad mellan centrala påbud<br />
och utkantsamhällets livsform redan på 1700-talet. Det<br />
finns fortfarande liknande särdrag, trots att vi upplever<br />
oss så moderna och <strong>ge</strong>nomorganiserade.<br />
Gun Hofgaard beskriver sin e<strong>ge</strong>n by med alla dess<br />
facetter. Och dessutom är hennes tema bildlikt talat tiden<br />
från just Linné till da<strong>ge</strong>ns älgjaktsveckor. Mina korta<br />
funderingar över Linné och nutid, över centrum och periferi,<br />
kan vara en påminnelse om att även byn Purkijaur<br />
ingår i det nationella och världsomfattande Linnéfirande<br />
som vi just nu upplever har börjat.<br />
Gammelstad en marsvecka anno 2007<br />
Kjell Lundholm<br />
11
Berättarna<br />
och ett litet persongalleri<br />
I detta kapitel presenterar jag berättarna och några perso<strong>ner</strong> till som omnämns flera gån<strong>ge</strong>r längre fram<br />
i texten.<br />
År 1997 intervjuade jag Henning Nilsson första gån<strong>ge</strong>n. Han bodde då kvar i sitt barndomshem i Lerudden,<br />
som lig<strong>ge</strong>r på andra sidan sjön Purkijaure sett från mitt hem i Norrstrand. Efter honom har jag<br />
fortsatt intervjua äldre Purkijaurbor angående livet runt sjön, om hushållet, jordbruket och husdjuren, om<br />
fisket och jakten, om skola och kommunikatio<strong>ner</strong>.<br />
Berättarna har impo<strong>ner</strong>at många gån<strong>ge</strong>r, som när de kunnat räkna upp namn, födelseordning, vem var<br />
och en gifte sig med, vart de flyttade och hur och när de dog. Och det i syskongrupper med över tio barn!<br />
Jag har fått detaljerade beskrivningar och färgstarka berättelser, och de har visat stort tålamod med mig och<br />
mina återkommande frågor. De har även <strong>ge</strong><strong>ner</strong>öst letat fram och lånat ut bilder. Och inte minst, bjudit på<br />
kaffe när min hjärna och penna blivit trött och matt!<br />
Under några år brevväxlade jag med Ingrid Gustavsson, syster till Henning Nilsson. Så här skrev hon<br />
i ett av breven: ”Här får du svar på dina frågor. Du må tro det väcker många minnen från långt försvunna<br />
dar. Jag hör mammas och pappas röster från lillkammaren, jag låg ju i kökssoffan. De låg där inne och gick<br />
i<strong>ge</strong>nom vad de gjort under da<strong>ge</strong>n och vad som skulle göras, det är nog därför jag minns allt. Jag var ju<br />
mycket ensam som liten och tyckte det var en upplevelse när det kom folk. Jag var nyfiken och ville lyssna.”<br />
13
Berättarna<br />
Märta Tängman<br />
Märta föddes 1909 i Forshällan.<br />
Hennes föräldrar var<br />
Maria, född Persson från<br />
Högträsk, och Anton Hansson<br />
från Saskam. När Märta<br />
var ett år, flyttade de två kilometer<br />
nedströms Purkijaurforsen<br />
till Dragnäs. Hon<br />
gick tre termi<strong>ner</strong> i skolan i<br />
Dragnäs och en av hennes skolkamrater var Harald Nilsson,<br />
vars familj drev gästgiveriet i Junkarhällan under den<br />
tiden. Märta arbetade som kocka i sko<strong>ge</strong>n och för Vattenfall,<br />
och vid vägbyg<strong>ge</strong>n. Hon var gift två gån<strong>ge</strong>r och bodde<br />
i Dragnäs ända fram till sin död 2005.<br />
Harald Nilsson<br />
Nils Harald Nilsson föddes 1911 i Västigården på Holmen.<br />
Hans föräldrar var Eva Karolina, född Eriksson från<br />
Holmen, och Nils Olof Nilsson. Han kom till Purkijaur<br />
från Bodentrakten för att arbeta i sko<strong>ge</strong>n efter en stor<br />
stormfällning 1897. Harald hade sju syskon. De äldre het-<br />
14<br />
Märta Tängman, Dragnäs<br />
1991.<br />
te Ebba Karolina, Maria Ullrika, Nanny, och Ellen som<br />
dog när hon var liten. De yngre var Klas, Syster och Bror<br />
som även han dog liten.<br />
Haralds familj bodde i Junkarhällan och hade hand<br />
om gästgiveriet från 1919 till 1924, därefter flyttade de<br />
tillbaka till Holmen. Harald gick första terminen i skolan<br />
i Purkijaur, och sen sex vårtermi<strong>ner</strong> i Dragnäs. Han arbetade,<br />
förutom i jordbruket, i sko<strong>ge</strong>n och i flottnin<strong>ge</strong>n.<br />
Han var inkallad flera månader varje år under kri<strong>ge</strong>t.<br />
Harald gifte sig 1933 med Siri Persson, från Norrstrand,<br />
Purkijaur.<br />
Från 1963 arbetade han på Jokkmokks spånskivefabrik<br />
vid en barkmaskin, och som truckförare. År 1968 skadades<br />
han i en arbetsplatsolycka och gick sen sjukskriven till<br />
sin pensio<strong>ner</strong>ing 1971. Harald dog 2003.<br />
Siri Nilsson<br />
Siri Anna Margareta föddes 1912 i Norrstrand. Hennes<br />
föräldrar var Anna Ulrika Nilsson från Nygården på<br />
Holmen och Erik Olof Persson född i Årrenjarka. Han<br />
kom till Purkijaur som dräng. Siris älsta bror hette Bertil<br />
och dog i hjärnhinneinflamation när han var nio år.<br />
Hennes yngre bröder var Rudolf, och Bror som bara blev<br />
sex månader gammal.<br />
Siri hade spanska sjukan 1917. Hon gick sex vårtermi<strong>ner</strong><br />
i skolan i Purkijaur, arbetade sen i lagårdar och som<br />
Harald Nilsson, i sitt kök i Norrstrand 1999. Siri Nilsson, i sitt kök i Norrstrand 1999.
jungfru i Purkijaur. Siri och Harald Nilsson från Purkijaurholmen,<br />
var fästfolk i tonåren och fick en dotter. De<br />
gifte sig 1933 och fick två sö<strong>ner</strong>. Siri bodde hela sitt liv på<br />
sin föräldragård i Norrstrand, som hon tog över tillsammans<br />
med Harald. Hon arbetade med barn, hushåll, djur<br />
och jordbruk. Siri dog 2003.<br />
Henning Nilsson, i Lerudden 1997.<br />
Henning Nilsson<br />
Henning föddes 1914 i Lerudden, Purkijaur. Hans föräldrar,<br />
Johanna Nilsson och Johan Nilsson, född Mattsson,<br />
kom båda från Holmen. Henning hade två äldre<br />
systrar, Anna och Edit, och en yngre syster, Ingrid. Anna<br />
bosatte sig på gården Brändön i Purkijaur och Edit i<br />
Jokkmokk.<br />
Gården plus en del skog skrevs över på Henning när<br />
han var fyra år. Han gick sex år i skolan i Purkijaur. Direkt<br />
efter skolan började han driva gården tillsammans<br />
med sina föräldrar. Han gifte sig 1940 med Beda Spets<br />
från svenska Pello, de fick två barn och skilde sig 1951.<br />
Henning arbetade på gården, i sko<strong>ge</strong>n, i flottnin<strong>ge</strong>n och<br />
en kort period på så<strong>ge</strong>n i Jokkmokk.<br />
År 1998 flyttade han till Jokkmokk, och några månader<br />
därefter dog han.<br />
Gunnar Johansson<br />
Gunnar föddes 1916 i Jokkmokk. Hans föräldrar var<br />
Alma och Olof Johansson, hon kom från Brändön och<br />
han från Västerbotten. När Gunnar var ett år flyttade<br />
familjen till Granholmen i Purkijaure. Han växte upp<br />
tillsammans med en<br />
adopterad flicka, Edit.<br />
Familjen hade tre kor,<br />
runt nio får, upp till<br />
tio hönor, en häst, en<br />
gråhund och något år<br />
en gris.<br />
Gunnar gick i skolan<br />
på Holmen och<br />
arbetade några år i<br />
sko<strong>ge</strong>n. Han utbildade<br />
sig senare till bilmekaniker<br />
i Skövde och<br />
bosatte sig där.<br />
Gunnar Johansson.<br />
År 1939 flyttade<br />
han tillbaka till Jokkmokk<br />
och gifte sig. Han arbetade i sko<strong>ge</strong>n och i flottnin<strong>ge</strong>n.<br />
Han köpte Norrbottens Svets i Jokkmokk 1950<br />
och byggde ett hus, vid sin pensio<strong>ner</strong>ing sålde han firman.<br />
Han bodde på Granholmen under somrarna, fram<br />
till dess han sålde gården 2005. Gunnar dog 2006.<br />
Syster Qvarfordt<br />
Syster föddes 1918 på Holmen och är yngre syster till<br />
Harald Nilsson.<br />
Hon gick i skolan på Holmen, därefter i fortsättningsskolan<br />
i Vaikijaur. Sommaren därpå arbetade hon på Nya<br />
Kafét i Jokkmokk och gick sen hushållningsskola i Jokkmokk.<br />
Syster fick en son som togs omhand av hennes storasyster<br />
Ebba i Mårkan, Purkijaur.<br />
När Syster var 22 år började hon arbeta på ett hotell i<br />
Boden. Hon har därefter haft hotellanställningar i Uppsala,<br />
Stockholm och Göteborg. Hon gifte sig 1943 och<br />
bodde i Småland där hon arbetade på en syfabrik. Därefter<br />
kom hon till Tobaksmonopolet i Nässjö, stod i en affär<br />
i Nynäshamn, var sjukvårdsbiträde, arbetade i ett tvätteri<br />
och sist arbetade hon<br />
som sysselsättningshandledare.<br />
Hon bosatte<br />
sig med sin man<br />
i Huddin<strong>ge</strong> utanför<br />
Stockholm.<br />
Syster dog 2008.<br />
Syster Qvarfordt i sin lä<strong>ge</strong>nhet<br />
i Huddin<strong>ge</strong> 2003.<br />
15
Ingrid Gustavsson<br />
Ingrid föddes 1923 i Lerudden,<br />
hon är Henning Nilsson<br />
yngsta syster. Hon gick<br />
sex år i skolan på Holmen.<br />
Hon arbetade på gården,<br />
både i jordbruket och inom<br />
hushållet. Hon flyttade från<br />
Jokkmokk när hon var 17 år<br />
och arbetade något år som<br />
kontrollassistent åt Hushållningssällskapet.<br />
Kom så<br />
småningom till Örebro och<br />
arbetade där på skofabrik och<br />
sen i ett hönseri. Senare flyttade<br />
hon till Västerås, skötte<br />
barn, arbetade inom vården, läste vidare och fick arbete<br />
inom socialtjänsten. Hon har varit gift två gån<strong>ge</strong>r och har<br />
tre barn. Hon bor nu i Västerås med sin andre man, Stig<br />
från Vaikijaur.<br />
”Jag var född i en brytningstid, det började hända saker<br />
som förändrade de gamla traditio<strong>ner</strong>na, lustigt nog<br />
var det farfar som mest bidrog till att vi aktiverades. Han<br />
var ju med gubbar som kartlade ödemarken och fjällvärlden<br />
och han insåg att här måste man hänga med i svängarna.”<br />
Ivar Länta<br />
Ivar föddes 1927 under höstflyttnin<strong>ge</strong>n med renar, hans<br />
mor Anna Länta arbetade i rensko<strong>ge</strong>n. Hon födde honom<br />
hos familjens vän<strong>ner</strong> fiskarsamerna Inga och Anders<br />
Husi som bodde i Luokaluokta, Tjåmotisjaure. Ivars far<br />
var svensk. Ivar växte upp hos Inga och Anders. Deras<br />
stuga bestod av ett rum och kallfarstu, de hade två barn<br />
när Ivar föddes och en äldre son som dött i spanska sjukan.<br />
Ivar gick i nomadskola i Kvikkjokk och i Vaikijaur.<br />
I första och andra klass gick han i sommarskolan i Tarrekaise.<br />
När Ivar var 14 år började han följa med Anna i renskötselarbetet.<br />
De flyttade förbi Purkijaure vid jultid och<br />
i april, med övernattningar i byn.<br />
Mellan 1947 och 1953 var Ivar tävlingsskidåkare i<br />
Norrbotten. År 1954 blev han sjuk i tbc, och läste på<br />
Hermods korrespondenskurs när han låg på sanatoriet.<br />
Senare arbetade han som arbetsledare åt Vattenfall, där-<br />
16<br />
Ingrid Gustavsson, i Lerudden<br />
1997.<br />
Ivar Länta i Alkavag<strong>ge</strong> i Sareks nationalpark 1998.<br />
efter åt Jokkmokks kommun och på diverse byggarbetsplatser.<br />
Ivar dog 2005 i Jokkmokk.<br />
Hel<strong>ge</strong> Andersson<br />
Hel<strong>ge</strong> föddes 1928 i Forshällan. Hans föräldrar var Viktoria<br />
Tyra Lindberg från Junkarhällan, född runt 1905,<br />
och Johan Bernard Andersson från Forshällan, född<br />
1896. Hel<strong>ge</strong> har fyra syskon, tre bor i Jokkmokk och brodern<br />
Gunnar bor i huset nedanför Hel<strong>ge</strong>s i Forshällan.<br />
Hel<strong>ge</strong> bor bara 50 meter från sitt färäldrahem. Hans farföräldrar<br />
var Maria, född Persson, och Anders Andersson<br />
båda från Purkijaur.<br />
Hel<strong>ge</strong> gick sex år i skolan på Holmen, sedan lades skolan<br />
<strong>ner</strong> och han gick sjunde året i Jokkmokk. Därefter<br />
gick han forsättningsskola, en kortare slöjdutbildning i<br />
Jokkmokk. När han var 14 år, började han arbeta i timmersko<strong>ge</strong>n<br />
på vintrarna och i flottnin<strong>ge</strong>n på somrarna.<br />
Från 1947 arbetade han 39 år åt Vägverket, de första åren<br />
i korttidsanställningar sommartid med att handdika, och<br />
kärra grus och sten. Sommaren<br />
1951 körde han en lastbil<br />
i Norrbotten med en tiokubiks<br />
hormoslyrtunna på flaket.<br />
”Vi for och sprutade på<br />
växtligheten i dikeskanterna.<br />
Tunnan var av trä och läckte<br />
som ett såll och vi dödade ju<br />
Hel<strong>ge</strong> Andersson,<br />
i Forshällan 2006.
trädgårdar utav dammet från bilen! Och man luktade ju<br />
själva Gud nåde! Sen tog jag farväl från den tunnan!”<br />
I början av 1950-talet fick Hel<strong>ge</strong> fast anställning åt<br />
Vägverket som hyvelförare, vilket han hade ända till sin<br />
pensio<strong>ner</strong>ing.<br />
Hel<strong>ge</strong> gifte sig 1956 med Inga Maria Pettersson från<br />
Mattisudden och de fick en son som nu med sin familj är<br />
nära grannar till Hel<strong>ge</strong>.<br />
Lars Pirak<br />
Lars föddes 1932 i Luovvaluokta vid Karatjsjön, inom<br />
Duorbuns sameby. Hans mor Kristina, som kallades Stina,<br />
föddes 1898 i Luovvaluokta. Nils-Anti, Nils-Anders<br />
Pirtsi, död 1982, blev Lars’ fosterfar. Stinas far hette Jovva<br />
Pirak och kom från Jåhkågasska sameby. Lars fick två<br />
syskon, och ärvde runt 500 renar av Stinas morfar.<br />
Lars gick i nomadskola sex vintrar i Vaikijaur och<br />
tre somrar i Lillselet, Karatj. Han konfirmerades 1946<br />
i Kvikkjokk och läste Hermodskurser i måleri när han<br />
bodde i Luovaluokta. Han arbetade inom renskötseln,<br />
i sko<strong>ge</strong>n, som flottare och med betplockning utanför<br />
Tommelilla.<br />
Han gick på Samernas Folkhögskola i Jokkmokk, senare<br />
studerade han hos Carl Malmsten i Stockholm, vid Södra<br />
Sunderbyns Folkhögskola och vid Näs slöjdseminarium.<br />
Han gifte sig 1955 med Astrid Klemensson från Vilhelmina<br />
Norra Sameby, och Rut Jakobsson sjöng för<br />
brudparet. Lars och Astrid fick tre barn.<br />
Lars arbetade som konstnär och konsthantverkare.<br />
Astrid arbetade i hemtjästen, hon hjälpte bland andra<br />
Henning Nilsson i Lerudden under 1980-talet.<br />
Lars dog 2009.<br />
Lars Pirak, utanför sitt hus i Jokkmokk 2003.<br />
Rune Nilsson<br />
Nils Olof Rune föddes 1934 i Norrstrand, son till Siri<br />
och Harald Nilsson. Han gick sex år i skola, första två<br />
åren i Purkijaur och sen i Jokkmokk. När han gick och<br />
Rune Nilsson med Ti<strong>ge</strong>r, på sin gård i Norrstrand 2003.<br />
läste i Jokkmokk bodde han hos Ingrids syster Edit Forsman.<br />
Rune blev hjälplastare åt Harald i sko<strong>ge</strong>n och gick<br />
en treveckors slöjdkurs, sen högg han åt Harald tills han<br />
gjorde rekryten. Därefter arbetade Rune med mätningsjobb<br />
åt Vattenfall. Ett år arbetade han i Jokkmokks spånskivefabrik,<br />
senare åt Lindfors i Jokkmokk som snickare,<br />
därefter åt BPA och på vintrarna arbetade han i sko<strong>ge</strong>n.<br />
År 1963 tog Rune över gården, gifte sig 1965 med Aina<br />
Jönsson från Jämtland och de bosatte sig i huset intill Siri<br />
och Harald. Runes son med familj bosatte sig även de<br />
på gården. Efter en längre tids sjukdom dog Rune 2006.<br />
Ingvar Karlsson<br />
Per Ingvar Karlsson föddes 1936 och växte upp i gården<br />
Post-Kalles på Holmen. Hans föräldrar var Anna Cecilia,<br />
född Persson 1912 i Kvarnviken, och Per-Erik Mauritz<br />
Karlsson, född 1911. Mauritz mor hette Inga Kuoljok<br />
och hon var ogift piga i Björkholmen. Mauritz far hette<br />
Otto Sandberg. Mauritz adopterades av Maria och postutbärare<br />
Axel Karlsson på Holmen, Maria var syster till<br />
Harald Nilssons mor.<br />
Ingvar gick ett år i skolan i Purkijaur och sex år i Jokkmokk.<br />
Han högg timmer en vinter och började sen arbeta<br />
vid brobyg<strong>ge</strong>t över Purkijaurforsen. Han arbetade<br />
fyra år innan lumpen. Efter lumpen körde han lastbil ett<br />
år, och körde sen vägmaski<strong>ner</strong> åt Vägverket i 32 år, fram<br />
till sin pensio<strong>ner</strong>ing.<br />
17
Ingvar Karlsson med Tarras, vid sitt hus på Purkijaurholmen 2006.<br />
Ingvar bodde tio år i Jokkmokk, han gifte sig 1975<br />
med Elsie Stenman från Njavve och de flyttade till Ingvars<br />
barndomshem på Holmen 1978. En av deras sö<strong>ner</strong><br />
är deras närmaste granne.<br />
Arne Forsman<br />
Arne föddes i Jokkmokk 1945. Hans mor Edit var äldre<br />
syster till Ingrid och Henning från Lerudden. Arnes far<br />
Martin Forsman var tummare. Arne hade en äldre bror.<br />
Familjen bodde i Jokkmokk där Edit var sjuksköterska.<br />
Arne gick nioårig enhetsskola i Jokkmokk, läste Hermodskurser,<br />
gick gymnasiet, gjorde militärtjänst och<br />
utbildade sig till psykolog i Umeå. Han arbetade som<br />
psykolog i Boden, och sen i Piteå. Han gifte sig 1973,<br />
fick tre barn och bodde i Rosvik, Piteå från 1980. Från<br />
1989 arbetade han<br />
på Luleå tekniska<br />
universitet med utbildning<br />
och forskning.<br />
Arne var jakt-<br />
och fiskekamrat till<br />
Henning i Lerudden<br />
under många<br />
år.<br />
18<br />
Arne Forsman, i Norrstrand<br />
2006.
Litet persongalleri<br />
Ingvar: Bilden är ta<strong>ge</strong>n 1943 vid skoltomten<br />
på Holmen. Mina föräldrar och min bror<br />
Göran står framför staketet.<br />
Siri: Till hö<strong>ge</strong>r står min mamma Anna Ulrika<br />
Nilsson, född Persson 1874, hon var Ingrids<br />
moster. Bredvid står Anna Påhlsson från<br />
Nausta. Mamma gifte sig 1900 med Erik<br />
Olof Persson född 1873. De röjde på hennes<br />
föräldrars mark på Norrstrand, han högg<br />
husvirke under en vinter och byggde från vår<br />
till höst. Boningshus och uthus, och lagård<br />
för fyra kor, kalv, en häst, fem-sex får och en<br />
gris! Mamma dog 1953, 79 år gammal och<br />
pappa dog 1960 och blev 87 år.<br />
Ingrid: Siri och hennes bror Rudolf, född<br />
1914, han kallades för Rudde.<br />
19
Ingrid: Mina syskon, Anna född 1907, Edit född 1911 och Henning. Jag<br />
var inte född än.<br />
20<br />
Ingrid: Min mamma Johanna Nilsson<br />
föddes 1887, hon kallades Lerudd-<br />
Johanna och blev 74 år.<br />
Ingrid: Min pappa Johan Mattsson<br />
föddes 1879, han tog sig namnet Nilsson<br />
och blev kallad Lerudd-Johan.<br />
Pappa blev 81 år.<br />
Ingrid: Farmor och farfar sitter i båten med Lerudden i bakgrunden,<br />
1938. Men inte var det ofta farmor hade tid att komma med ut på<br />
sjön. Hon hette Greta Sofia Margareta Mattsson och var född 1855.<br />
Han hette Nils Jakob Mattsson och kallades Lerudd-Nicke, han föddes<br />
1856 eller 1859. Hon dog 1939 och han 1942.<br />
Farmors mor var piga i Piteå och hon blev med barn med mannen<br />
i familjen, han gifte bort henne med en inhysing, Larsson, för att<br />
hon skulle få ett namn. Men farmors mor flyttade tillbaka och farmor,<br />
Greta Sofia Margareta Olofsdotter, född 1855, växte upp som ett av<br />
barnen i familjen. Även hon tjänade sen piga där, med fem kronor och<br />
ett klänningstyg i lön för ett år. Farmors far var storbonde och hans fru<br />
var sjuklig efter tio barn. Piga nummer två blev också med barn och<br />
det barnet hette Erika, även hon kom att vara piga i familjen. Sofia och<br />
Erika flyttade därifrån efter att mannen slängt en annan flicka i golvet<br />
så att hon blev lam. De kom till Jokkmokk. Erika gifte sig sen med Lars<br />
August Mattsson, kallad Gustav från Purkijaurholmen. Farmor gifte sig<br />
med Gustavs bror Nils Jakob, de fick ett barn som blev min pappa Johan.<br />
Pappa föddes 1879 och dog 1960.<br />
Min mormor Margareta Matilda Josefina Pettersson, född 1842 i<br />
Tårrajaur gifte sig med Nils Nilsson från Svartbjörnsbyn, född 1846.<br />
De byggde Nygården på Purkijaurholmen under 1870-talet och fick<br />
flera barn varav några dog i tbc. Morfar dog 1901 och mormor 1917.<br />
Mamma föddes 1887 och dog 1961.
Ingrid: Till vänster står Robert Mattsson och bredvid står Siri Nilssons<br />
pappa Erik Olof Persson, han föddes 1873 och dog 1960.<br />
Robert föddes 1870, han kallades för Lill-Robert. Han var min farfars<br />
halvbror, och hans arbetskamrat i jakt, fiske och jordbruk. Han<br />
bodde mestadels i Jokkmokk, men for omkring i bygden och hjälpte<br />
till med att bo nät och laga trasiga notar. Han var en skicklig snickare<br />
och byggde båtar, gjorde såll med sentråd och mycket mer. Lill-Robert<br />
fick en sjukdom de kallade skroffel eller skrofflen, vissa ben i skelettet<br />
mjuknade och liksom ruttnade bort. Hans ena ben togs bort och han<br />
fick ett lösben som knäpptes fast i midjan, han kunde gå obehindrat<br />
var som helst. På natten tog han av det och jag tyckte det var spännande<br />
att få röra vid lösbenet. Lill-Robert läste, skrev, spelade fiol, och<br />
sjöng riktigt bra.<br />
Ingrid: Farmors halvsyster Erika, Gustav Mattsson och deras barn, från<br />
vänster Selma, Emma, Olle och Otto. De bodde i Brännudden. Före<br />
min tid hade de en ko och en häst, men sen levde de på fiske och jakt.<br />
Deras dotter Emma gifte sig med Leonard Fjällström och fick fem sö<strong>ner</strong><br />
som ofta var hos Erika och Gustav på somrarna, de pojkarna blev<br />
duktiga fiskare och jägare.<br />
Emma och Leonard Fjällström<br />
Ture Fjällström, född 1931, berättar: Min farfar Leonard<br />
kom till Purkijaur från Vaikijaur när han gifte sig, de bodde<br />
först några år i Junkarhällan, där han körde turistbåten<br />
till Gladvik och sen flyttade de till Holmen, jag är född<br />
där. Stället kallades Fjällströms, det gamla huset är rivet<br />
och nu bor en brorsdotter i ett nytt hus på samma plats.<br />
Emma och Leonard byggde och flyttade till Brännudden,<br />
som tillhörde samma hemman. Han hade åkeri, med<br />
gara<strong>ge</strong> i Junkarhällan. Anders Leonard föddes 1888 och<br />
dog 1973, och Emma Sofia föddes 1893 och dog 1974.<br />
21
Beda Kvickström<br />
Ingrid<br />
Beda bodde i Norrstrand, tror hon kom från Mattis-<br />
udden. Beda gick runt och hjälpte till i byn med storbyk,<br />
storbak och hon lagade mat vid bröllop och begravningar.<br />
Hennes dotter Sally var kamrat till mig. Beda var gift<br />
med Oskar Kvickström som arbetade i sko<strong>ge</strong>n, i flottnin<strong>ge</strong>n<br />
och som slåtterhjälp åt dem som behövde.<br />
Isak Holmkvist<br />
Harald, Ingrid och Arne<br />
Isak kallades för Vacker-Isak, hans ansikte hade skadats<br />
av en järnvajer vid flottnin<strong>ge</strong>n. Han kom från Råneå,<br />
byggde och bosatte sig i Puortnak. Han fick barn både i<br />
första giftet, och i det andra med Kristina Jakobsson från<br />
Pärlan. Tre av hans barn dog i spanska sjukan. Han var<br />
färjkarl på färjan över Pärlälven vid Puortnak från 1924<br />
då vä<strong>ge</strong>n till Luovos byggdes. En av hans döttrar, Märta,<br />
tog över efter honom och skötte färjan fram till 1951 då<br />
en bro byggdes.<br />
Isak hade några kor och en häst, han arbetade i sko<strong>ge</strong>n,<br />
fiskade pärlor och brände sprit.<br />
Isak Holmkvist från Puortnak med en pärla från Pärlälven.<br />
22<br />
Pärla-Gustav<br />
Harald<br />
Han hette Gustav Karlsson, men kallades mest Pärla-<br />
Gustav eller Surrken. Han bodde ensam i Vuojatselet<br />
uppåt Pärlälven i en koja, och han hade stallrum där för<br />
två hästar. Gustav var enögd efter att ha fått en pil i ett<br />
öga som barn. Han levde på fiske och jakt och anlitades<br />
i slåtter och annat på gårdarna, han var fenomenal att<br />
slå och hässja den där gubben. Han for ikring och reparerade<br />
notar och nät. Han fick väl någon krona, så han<br />
levde sitt liv i<strong>ge</strong>nom.<br />
Under körningar efter hö på vintern brukade vi ha en<br />
anhalt hos honom, där var ju varmt. Man stanne där alltid<br />
och kunde sova över, äta och låta hästarna vila. Vi bjöd<br />
Pärla-Gustav på mat och om vi hade mat över lämne vi åt<br />
han när vi for, han blev glad alldeles väldigt för det. Han<br />
hade inga kreatur så han behövde inte något hö.<br />
Anders Andersson<br />
Hel<strong>ge</strong><br />
Anders Andersson i Forshällan var min farfar och han<br />
gifte sig med Maria, född Persson, från Purkijaur och de<br />
fick två barn. Marias bror hette Nicke Persson och han<br />
fick tolv barn med sin fru Emma som kom från Naustahållet.<br />
Nicke och Emma levde mot slutet i Mårkan.<br />
Anders och Maria bodde först på Granholmen innan de<br />
kom hit till Forshällan.<br />
Ingrid<br />
Anders Andersson var på långt håll släkt med farfar. Han<br />
var en duktig man på många sätt, jag minns att han kom<br />
en gång till oss och snodde en ofödd kalv inne i kon, som<br />
sen kunde kalva utan att det blev några efterföljder! När<br />
han blev arg osade det om han, han läste långa haran<strong>ge</strong>r.<br />
”Rödaste pillitonska små glödhoppor en och en halv<br />
näbbsko in i glödheta helvetet … !” Han kunde stå i fem<br />
minuter och mässa! En gång kom han ifrån någon som<br />
blivit arg och berättade ”Det är som att piss i motvind att<br />
skäll på henne!”<br />
Henning<br />
Man tog med skidämnen till Anders som snickrade<br />
skidorna. Och han murade allt från bakugnar till kakelugnar,<br />
och timrade hus. Han snickrade, gjorde kälkar av<br />
trä och skodde medarna med järn. Han hade en smedja,<br />
men ibland kom han till vår smedja och arbetade där.
Evan<strong>ge</strong>listen Antonsson<br />
Ingrid<br />
Oskar Antonsson gifte sig med Kristina Nilsson, syster<br />
till Gustav Nilsson på Holmen, och de flyttade till en<br />
gård i Norrstrand 1919. De hade tre sö<strong>ner</strong>. Oskar predikade<br />
i skolan och spelade på skolor<strong>ge</strong>ln som stod i hörnet<br />
vid katedern. De sålde gården och flyttade 1936.<br />
Eva Svanström<br />
Ingrid och Siri<br />
Eva Svanström, född runt 1883, var lärarinna i Purkijaur<br />
mellan 1918 och 1942, i sexårig fast folkskola för svenska<br />
barn, samebarn gick i nomadskolan i Vaikijaur. Eva var<br />
same från Nausta, och hette Nilsson som ogift. Hon<br />
hade gått seminariet i Murjek och skolat en termin innan<br />
hon kom hit. Eva hade sin lärarbostad först i skolan, ett<br />
kök, ett stort och ett litet rum.<br />
Hon gifte sig med Oskar Svanström från Purkijaur<br />
och de fick fyra barn, en flicka dog i tvåårsåldern. Sen<br />
hon gift sig byggde de ett litet hus med ett stort rum och<br />
två små, ett för hennes mamma. De hade en ko. Eva och<br />
Okar köpte Haralds föräldrahem. När skolan i Purkijaur<br />
lades <strong>ner</strong> 1942 flyttade familjen till Vuollerim och hon<br />
arbetade sina sista lärarår där och tillbringade somrarna<br />
i Purkijaur. Efter 1967 skrev hon sin rapport, Glimtar ur<br />
mitt liv.<br />
Liten karta över Purkijaure. Se mer detaljer i kapitlet: Ort- och platsnamn i och runt Purkijaure.<br />
1 Dragnäs, 2 Norrstrand, 3 Junkarhällan, 4 Lerudden, 5 Granholmen, 6 Forshällan, 7 Holmen, 8 Brännudden, 9 Brändön, 10 Mårkan, 11 Kvarnviken,<br />
12 Gladvik, 13 Puortnak.<br />
23
24<br />
Purkijaur i korta<br />
glimtar <strong>ge</strong>nom historien<br />
Byn heter Purkijaur och sjön Purkijaure, den bebodda och största ön kallas Purkkijaur, Purkijaurholmen,<br />
Purkiholmen eller bara Holmen. Purkijaure, på lulesamiska Burgávrre, lig<strong>ge</strong>r väster om Jokkmokk i<br />
Lapplands inland norr om polcirkeln, i skogslandet mellan kust och fjäll. Sjön är cirka sju kilometer lång<br />
och lig<strong>ge</strong>r 270 meter över havet. Vattnet från Lilla Luleälvs sjökedja, från Pärlälven, och Appoälven rin<strong>ner</strong><br />
ut i Purkijaure och vidare <strong>ner</strong> i Lilla Luleälv. Sjön är fiskrik och området runt är väldrä<strong>ner</strong>ad mark med<br />
relativt låg nederbörd och har haft ett rikt djurliv. Trakten har varit bebodd sedan stenåldern.<br />
På 1950-talet avvecklades jordbruken och befolkningsantalet i Purkijaur sjönk. Vägnätet byggdes ut,<br />
timmer fraktades med bilar och folkmängden i byn ökade i<strong>ge</strong>n. Byn har nu ett 80-tal fastboende med ett<br />
20-tal barn och ungdomar. Runt sjön finns cirka 50 sommarstugor.<br />
År 2005 blev en hällmålning känd vid Dragnäs strax nedströms Purkijaure. Målnin<strong>ge</strong>n beräknas vara<br />
omkring fyra tusen år gammal, och är den första kända hällmålnin<strong>ge</strong>n i norra Norrland.<br />
Under 1600-talet fraktades silver, bly, proviant och personal till och från Kvikkjokk förbi byn. På<br />
1700-talet startade postgång, och Carl von Linné färdades <strong>ge</strong>nom byn på sin resa <strong>ge</strong>nom Lappland i början<br />
av 1730-talet. Nybyggarna tilltog i antal med stöd av staten. Mot slutet av 1800-talet ökade folkmängden<br />
drastiskt, på grund av den stora stormfällnin<strong>ge</strong>n som gav många skogs- och flottningsarbeten.<br />
I början av 1900-talet fanns en ångbåtsled från Purkijaur till Kvikkjokk, vilket lockade forskare och turister<br />
att besöka byns gårdar. Man reste med tåg från Luleå till Murjek, hästskjuts till Jokkmokk och gick<br />
via Skabram och Dragnäs till gästgiveriet i Junkarhällan, i Purkijaures östra ände, där man övernattade.<br />
Därifrån gick båttrafiken över sjön till Pärlholmen och Gladvik i sjöns västra ände. Ångbåtar gick över<br />
Randijaure, Parkijaure, Skalka, Tjåmotisjaure och Saggat ända upp till Kvikkjokk. Det fanns skjutsar mellan<br />
sjöarna och övernattningsställen. Båtarna fraktade post och varor. Efter Mikaelihel<strong>ge</strong>n, när sjöarna frös,<br />
fraktades post med mera till fots, med skidor eller med häst.
Vid millenieskiftet hade byn skolbuss till Jokkmokk och postgång tre dagar i veckan. Bron över Pärlälven<br />
byggdes om. Hundar och katter, några tamrenar, två hästar och fem höns fanns. Uttern kom tillbaka.<br />
Småfåglar och rådjur matades under vintrarna. Några odlade potatis och något lite grönsaker. En 3G-mast<br />
byggdes nära Mårkan. Vid byagården påbörjades ett bastubyg<strong>ge</strong>. Byagården, Purkijaurgården användes<br />
hela året om, för barnverksamhet, kurser och fester. I byn fanns Hembygdsförening, Jakt- och fiskevårdsförening,<br />
och några egna företagare. I stort sett alla hade tillgång till e<strong>ge</strong>n bil, motorbåtar, skoter, datateknik,<br />
fast telefon, mobiltelefon, tv, wc, dusch, frys, tvättmaskin, elspis, kylskåp, elvisp och eltandborste. Och<br />
vi trodde allt var självklart.<br />
Ulf Westfal, Rapport över arkeologiska inventeringar, och Gunilla<br />
Edbom, Arkeologisk undersökning<br />
Tallholmen och Purkijaurområdet är ett så kallat riksintresse.<br />
Länsstyrelsen i Norrbottens län har valt bland<br />
annat Purkijaur som en bevarandevärd miljö på grund av<br />
områdets höga vetenskapliga och pedagogiska värden.<br />
Här finns boplatsgropar, boplatser av stenålderskaraktär,<br />
skärvstensförekomster, kokgropar, fångstgropar, gravar,<br />
lämningar efter ett tidigt jordbruk, många härdar med<br />
mera.<br />
Riksantikvarieämbetet inventerade Purkijaurområdet<br />
åren 1960–61 och fann många stenålderslokaler, de<br />
tätaste förhistoriska bosättningarna i älvdalen. År 1982<br />
inventerades Långholmen och Tallholmen, Granholmen,<br />
Päntaholmen mellan Gladvik och Håltaviken, och<br />
Katisluokta. Ett tiotal nya boplatser, antagli<strong>ge</strong>n vinterboplatser,<br />
hittades. Bland annat gjordes en utgrävning av<br />
en jordugn och fynd av olika stenföremål. Ájtte, Svenskt<br />
fjäll- och samemuseum i Jokkmokk, företog ytterligare<br />
en fornminnesinventering i området 1994–95 och tog<br />
tillvara stenskrapor med flera stenverktyg, asbetskeramik<br />
och skärvstenar.<br />
Carl von Linné, Iter Lapponicum<br />
”Kom omsider till Purkijau, en liten öö, han hafwer på<br />
norra sidan granskog, på sidorna biörkskog, på dett säden<br />
eij skulle skadas. En nybyggare bodde här, och sade att<br />
säden aldrig skadas här af kiöld, ty för utan detta förta<strong>ge</strong>r<br />
och watnet kiölden. Han låg helt wähl.”<br />
Filip Hultblad, Övergång från nomadism till agrar bosättning<br />
i Jokkmokks socken<br />
I Lule Lappmark fanns Jokkmokksbyn under 1500-talet<br />
och i början av 1600-talet. Byn omgavs av grannbyarna<br />
Tuorpon, Sirkas, Sjokksjokk, Arvidsjaur och Luokta.<br />
Lappbefolknin<strong>ge</strong>n minskade fram till 1670-talets mitt,<br />
i Jokkmokksbyn med 60–70 procent. Jokkmokksbyns<br />
kärnområde 1695 var Pärlälven och nedre delen av Lilla<br />
Luleälvs sjökedja, byn innefattade Vaikijaure, Suobbat,<br />
Pertinjaure, Juognajaure och Karatj. Jokkmokksbyns vinterviste<br />
var troli<strong>ge</strong>n först Jokkmokksmyran nära Puottaure.<br />
Efter 1606 och fram till mitten av 1600-talet blev vintervistet<br />
den blivande kyrkplatsen Jokkmokk. År 1763 och<br />
1779 förändrades området vid byte av land med Sjokksjokk.<br />
I slutet av 1700-talet blev det en förlikning med en<br />
Arjeploglapp om delat bete inom byns mark.<br />
De första nybyggarna i Purkijaur, pocke Jaurij, var<br />
Gertrud och Per Olofsson Smedh, som slog sig <strong>ner</strong> vid<br />
sjön 1677, en av Jokkmokks tidigaste nybyggarbosättningar.<br />
De flyttade in i Purkijaurlappen Olof Rims skatte-<br />
land, med tillstånd från Konun<strong>ge</strong>ns Befallningshavande<br />
(landshövdin<strong>ge</strong>n). Olof Rim och hans son Lars Rim protesterade<br />
mot bosättnin<strong>ge</strong>n och en förlikning ingicks.<br />
Men Smedhs förhållande till de lapska grannarna var<br />
inte gott. År 1683 bötfälldes Lars Rim för att ha skällt<br />
Smedhs hustru för en ”Trull Kona”, och 1688 kärade<br />
Smedh i<strong>ge</strong>n mot Lars Rim, för att han trots befallningsmannens<br />
förbud föregående år inrymt flera lappar i Purkijaure<br />
fiskevatten, än han hade lov till. År 1710 övertog<br />
Smedhs son Johan Persson hemmanet. (Därefter bytte<br />
hemmanet ägare många gån<strong>ge</strong>r fram till 1900-talet.)<br />
1813 fanns här (i Purkijaur) enligt v. Schubert en gård,<br />
med en familj, klädd som lappar.<br />
A. Nordell, På Lapplandsresa<br />
”Däri<strong>ge</strong>nom kom jag också i tillfälle att få se något utav<br />
25
såväl den andliga som lekamliga nöd, vilken mån<strong>ge</strong>nstädes<br />
är rådande ibland Lapplands folk.” (sid 155)<br />
Julia Svedelius, En ödebygdsfärd<br />
”… från mina resor i Nord-Sveri<strong>ge</strong>s ödebygder. Ja, somliga<br />
ha föreslagit mig att skriva en bok, ur vilken man<br />
skulle kunna läsa om dessa bygder och deras befolkning,<br />
då flickorna i Ungdomens Röda kors samlas i skolorna<br />
för att sy för arbetsstugornas barn i Norr- och Västerbotten<br />
eller för fattiga mödrar däruppe, som inte ha några<br />
småkläder till det väntade barnet. …<br />
Men i Purkijaurs sjö … rodde … för att nå Pärlsjön,<br />
i vilken Pärlälven rin<strong>ner</strong> ut. Där lig<strong>ge</strong>r Pärlholmen, och<br />
på den bodde en enda familj med nio barn” (sid 142 och<br />
149).<br />
Purkijaur, Dokumentation av byn Purkijaur<br />
Från 1702 skattade Pål Andersson för området, han var<br />
trolig son till Anders Svart från Jokkmokksbyn. Per Pålsson<br />
Penta försökte 1732 få de andra boende i området<br />
avhysta från landet, han menade att det skulle vara ”för<br />
litet för tre åbor”. Släkten Andersson med ingifta, skattade<br />
för Purkijaurlandet ända in på 1800-talet.<br />
Vid avvittrin<strong>ge</strong>n som skedde efter 1873 års avvittringsstadga<br />
uppdelades hemmanen ännu mer, då bestämdes<br />
hur stora skogar byarna och de enskilda hemmanen<br />
skulle ha och hur de skulle nyttjas. Virke och bränsle fick<br />
tas fritt från den egna sko<strong>ge</strong>n, men vid uttag av virke för<br />
försäljning krävdes utsyning eller stämpling av statlig<br />
skogstjänsteman.<br />
Hushållningssällskapet i Norrbotten, Almanacka 2004<br />
Det norrbottniska jordbruket är relativt litet i förhållande<br />
till länets hela yta. Länets landareal motsvarar 25%<br />
av Sveri<strong>ge</strong>s totala landareal. Åkerarealen har förändrats<br />
mycket under en relativt kort tidsperiod. Åkerbruket<br />
tog fart i och med koloniserin<strong>ge</strong>n av norra Sveri<strong>ge</strong> under<br />
1800-talet. Arealen vid enheter över 2 ha uppgick<br />
1927 till ca 47.000 ha. Under 1920, -30 och 40-talen<br />
skedde en betydande nyodling vilket avslutades i mitten<br />
av 1950-talet då arealen uppgick till inte mindre än ca<br />
80.000 ha. Därefter har åkerarealen <strong>ge</strong>nomgått en kraftig<br />
minskning. Sysselsättnin<strong>ge</strong>n inom länets jordbruk<br />
har liksom åkerarealen uppvisat stora förändringar. I och<br />
med att många jordbrukare har slutat med jordbruksdriften<br />
har antalet jordbruksföretag minskat. Vid 1944 års<br />
jordbruksräkning registrerades 11.857 brukningsenheter<br />
större än 2 ha, och 2001 var antalet 1 580 enheter.<br />
26<br />
Uppgifter om Purkijaur från berättarna<br />
och nämnda publikatio<strong>ner</strong><br />
1300-tal Omfattande skinnhandel bedrevs.<br />
1600-tal Mycket folk, materiel och malm transporterades<br />
till och från silvergruvorna ovanför Kvikkjokk.<br />
En hållplats fanns på Purkijaurholmen.<br />
1605 Karl IX beordrade att marknadsplatser skulle<br />
inrättas bland annat i Arvidsjaur, Jokkmokk<br />
och Jukkasjärvi. Marknader hade funnits län<strong>ge</strong>,<br />
men kun<strong>ge</strong>n ville ha kontroll över handeln.<br />
Tid och plats för Jokkmokks årliga vintermarknad<br />
blev bestämd till den första torsdagfredag-lördag<br />
i februari.<br />
1677 De första nybyggarna flyttade till Purkijaur.<br />
Sekelskiftet<br />
1700<br />
Anders Svart var postlapp, brevutbärare utsedd<br />
av myndigheterna.<br />
1732 Carl von Linné reste i Lappland, han besökte<br />
kustlandet och färdades upp längs Luleälven<br />
och dess källflöden ända till Nor<strong>ge</strong>. Han följde<br />
Lilla Luleälvdal förbi Purkijaur. Han färdades<br />
med båtar, till fots och till häst, även hästsläpor<br />
och klövjerenar användes.<br />
1873 Skolundervisning i Purkijaur omnämnd.<br />
1884 Första Nordenskiöldsloppet (sid 170) anordnades,<br />
en skidtävling från Purkijaure till Kvikkjokk<br />
och tillbaka.<br />
18xx. Lule Ångsåg byggde byns första färja.<br />
Slutet av<br />
1800-talet<br />
Skvaltkvarnen, i en gren av Pärlälven, lades<br />
<strong>ner</strong>. Skola hölls tre veckor per vinter. Byamännen,<br />
markägarna, byggde en liten färja för<br />
transporter på sjön. Te<strong>ge</strong>lbränning på Holmen<br />
och i Lerudden.<br />
1897 En stor stormfällning skedde i Karatjtrakten<br />
och Örnsköldsviks Aktiebolag köpte största<br />
delen av det fällda virket. Örvikstiden (sid 141)<br />
började med stora avverkningar och utbyggnad<br />
av flottleder. Folkmängden i området ökade<br />
drastiskt. Handelsbod, gästgiveri och skjutshåll<br />
öppnades i Junkarhällan.<br />
1902 Ångbåtsleden Purkijaur – Kvikkjokk startades.
1902–1903 Efter laga skifte 1902 hade Purkijaur elva<br />
brukningsdelar. En skolbyggnad på Purkijaurholmen<br />
timrades.<br />
1905 IOGT-lo<strong>ge</strong>n 3506 Holmrosen, Purkijaur,<br />
bildades med 31 medlemmar.<br />
1908 Jokkmokks Allmänning (sid 38) beviljade<br />
medel för att bygga en kvarn i Linabäcken i<br />
Mattisudden nedanför Jokkmokk.<br />
1912–1914 Grusväg från Jokkmokk till Junkarhällan<br />
byggdes.<br />
1917 Fast folkskola startades i Purkijaur. Televerket<br />
drog telefonlinje över Purkijaurholmen, Flickholmen,<br />
Granholmen och vidare till Östra<br />
Randijaur. Första telefonväxeln installerades på<br />
Purkijaurholmen.<br />
1920 En större ångbåt införskaffades för Purkijaure.<br />
Tidigt Första korkmattorna lades in i byn.<br />
1920-tal<br />
1924 Bilvä<strong>ge</strong>n från Junkarhällan till Luovos byggdes<br />
färdig. Bussturer en dag i veckan Jokkmokk -<br />
Luovos.<br />
1930–1940 Cykelstigar anlades i Jokkmokkstrakten, bland<br />
annat från Puortnak till Pärlan och Nårvejauredammen.<br />
Under 1930-talet slutade man<br />
linda småbarn. I slutet av 1930-talet träffades<br />
kvinnor i byn två gån<strong>ge</strong>r per månad med<br />
handarbeten.<br />
1932 Bilväg från Jokkmokk till Björkholmen byggdes,<br />
och båttrafiken till Kvikkjokk över Purkijaure<br />
minskade. Väg från Luovos till Karatj<br />
byggdes. Bussförbindelse tre dagar i veckan<br />
Jokkmokk – Karatj.<br />
1933–1934 Skolan på Purkijaurholmen målades om, vedpanna<br />
och element installerades.<br />
1934<br />
el. 1935<br />
Första Appoälvsbron vid Brändön byggdes vid<br />
färjelä<strong>ge</strong>t, där hade varit en obemannad bilfärja<br />
i sexton år, man drog över färjan med ett spel.<br />
1936 En svår snövinter som blev beryktad, ännu i<br />
slutet av 1900-talet berättades om Storsnövintern<br />
trettiosex. Purkijaurs Tjurförening<br />
bildades av femton bönder.<br />
1939 En belysningsförening bildades, den drog<br />
elektricitet till Purkijaurholmen och till Granholmen<br />
strax innan julhel<strong>ge</strong>n. Elbelysning<br />
installerades i skolan. Året därpå drog man el<br />
förbi Lerudden och vidare till Östra Randijaur.<br />
1940-talet Samebyn Jokkmokksbyn försvann och Jåkkåkaska<br />
blev e<strong>ge</strong>n by, de gränsade till Tuorpon<br />
och Sirkas samebyar.<br />
1940 Elektricitet drogs via Lerudden upp till Östra<br />
Randijaur. En militär in<strong>ge</strong>njörskår sprängde<br />
bron över Appoälven vid Brändön, en ny bro<br />
byggdes och vä<strong>ge</strong>n rätades ut.<br />
1942 Skolan i byn lades <strong>ner</strong> och barnen började gå<br />
i skola i Jokkmokk. Skolskjuts Brändön och<br />
Junkarhällan - Jokkmokk. Skolbyggnaden<br />
användes därefter till samlingslokal, och<br />
lärarbostaden hyrdes ut. Purkijaur Jakt- och<br />
Fiskevårdsförening bildades.<br />
1945 Finska och norska krigsflyktingar kom till byn.<br />
I Brändön bodde några finnar med barn, de<br />
hade kor och hästar med sig. På Purkijaurholmen<br />
och i Norrstrand bodde norska flyktingar.<br />
Efter kri<strong>ge</strong>t fick Knabben, som första hushåll i<br />
Purkijaur, en slaskledning indra<strong>ge</strong>n. Purkijaurs<br />
Maskinförening bildades, sju delägare.<br />
Runt 1947 Mjölkmaskin inskaffades i Brändön. Svenska<br />
Skogsarbetarförbundet avd. 371 Pärlälven<br />
bildades.<br />
1948 Purkijaurs Maskinförening köpte byns första<br />
traktor.<br />
Innan<br />
1950-talet<br />
Statsmedel gavs för nyodling och dikning. I<br />
slutet av 1940-talet flyttade många familjer<br />
ifrån byn, Granholmen och Mårkan blev öde<br />
och på Purkijaurholmen fanns folk kvar i bara<br />
två gårdar.<br />
1950-talet ABF startade kursverksamhet i byn. Motorsågar<br />
fanns att köpa. Tjurförenin<strong>ge</strong>n lades <strong>ner</strong>.<br />
27
1950–1951 Bilbro byggdes över Pärlälven vid Puortnak,<br />
där en bemannad bilfärja varit. Femtio invånare<br />
i Purkijaur.<br />
1953–1954 Vägverket byggde bro över Purkijaureforsen.<br />
1958–1959 Sista korna i byn slaktades.<br />
Före 1960 Oljegrus lades på vä<strong>ge</strong>n Jokkmokk – Puortnak.<br />
1960-talet Frysboxarna kom till Purkijaur och sen de<br />
första skotrarna. Första tv-apparaten installerades<br />
i Norrstrand 1960. Åströms Radioservice<br />
i Jokkmokk sålde tusen tv-apparater under tre<br />
månader runt den julhel<strong>ge</strong>n. Riksantikvarieämbetet<br />
inventerade Purkijaureområdet. De<br />
första skotrarna började användas i rensko<strong>ge</strong>n.<br />
Matjord såldes från åkermark på Purkijaurholmen.<br />
Sista arbetshästen slaktades.<br />
1964 Svenska Skogsarbetarförbundet avd. 371 Pärlälven<br />
lades <strong>ner</strong> som e<strong>ge</strong>n avdelning.<br />
1965 Telefonförbindelsen blev automatiserad och<br />
telefonväxeln i byn lades <strong>ner</strong>.<br />
1967 Regleringsdamm byggdes av Vattenfall vid<br />
sjöns utlopp för att utjämna vattenståndet i<br />
sjön. Vägbank till Purkijaurholmen byggdes<br />
från ett stengrund som går ut mot Holmen<br />
strax söder om Norriudden vid Norrstrand.<br />
1968 Timmer flottades sista gån<strong>ge</strong>n över sjön till<br />
Brändön, för vidare transport med lastbil. Innan<br />
flottnin<strong>ge</strong>n lades <strong>ner</strong>, fanns i sjön en dubbel<br />
hållbom utanför Pärlälvens mynning, en<br />
ledbom från Valliudden till Pentaholmen och<br />
Granholmen, en hållbom från Granholmen<br />
över Strycke, och uppemot femton moringar.<br />
Det fanns spelflotte och flera mindre båtar för<br />
flottnin<strong>ge</strong>n.<br />
1969 Jokkmokks Allmänning sålde Lullekietjeforsen<br />
till Vattenfall för en engångssumma per markägare.<br />
Tjugo invånare i byn.<br />
1969 –<br />
1970<br />
28<br />
Sista vintern som timmer kördes med häst på<br />
Allmännin<strong>ge</strong>ns mark.<br />
1976 En damm över Randijaures utlopp färdigställdes<br />
och flödet i Lullekietjeforsen ströps. Lilla<br />
Luleälvs vatten leddes från Randijaure via en<br />
kanal till Randi Kraftstation och vidare till<br />
Vaikijaure.<br />
1978 Ny regleringsdamm med luckor byggdes i<br />
Purkijaures utlopp, mittemot Forshällan. Den<br />
gamla strömfåran hade fyllts i<strong>ge</strong>n och en ny<br />
grävts. Det sista lilla flödet i Lullekietjeforsen<br />
stängdes helt av Vattenfall. Uttern försvann<br />
från Purkijaurforsen och Dragnäs.<br />
1981 Skolbyggnaden/samlingslokalen såldes och<br />
revs. Tjugosju invånare i byn.<br />
1982 Häftet Purkijaur, en dokumentation av<br />
byn Purkijaur skrevs efter en studiecirkel i<br />
Hembygdens historia, i samarbete med<br />
Norrbottens bildningsförbund och ABF<br />
Jokkmokksbygden.<br />
1984 Arkeologiska inventeringar och undersökningar<br />
utfördes av Umeå Universitet. Byagård<br />
byggdes.<br />
1992–1993 Pärlälvsbron breddades.<br />
1993 På vårsommaren släppte Vattenfall vatten<br />
i Lullekietjeforsen, det steg över normalt<br />
högvatten i Purkijaure och flera fastigheter fick<br />
skador. Sjön saknar vattendom.<br />
1994 Byagården byggdes ut.<br />
1994 och<br />
1995<br />
Arkeologiska inventeringar gjordes av Ájtte,<br />
Svenskt Fjäll- och Samemusem i Jokkmokk.<br />
1997 Mast för telefonkommunikation uppfördes i<br />
Forshällan.<br />
1997–1998 För att harr ska kunna ta sig upp i Purkijaure<br />
och leka, grävde Vattenfall en smal kanal på<br />
cirka 30 meter. Skoterled pla<strong>ner</strong>ades upp till<br />
Kvikkjokk. Byaförenin<strong>ge</strong>n fick en dator.
Harald: Det fanns en fin stig från Puortnak till slåttermyrarna söderut och förbi Pärlan, Pärlasti<strong>ge</strong>n.<br />
29<br />
FOTO, SVEN NYSTRÖM
Appoälven, sommaren 1956.<br />
Harald: Antagli<strong>ge</strong>n Brändöns fjällkor, är nog mor och döttrar.<br />
30<br />
FOTO, SVEN NYSTRÖM
BLOMMA SNÖGA ROSA<br />
VALLA SNÖVIT KULLA BL<br />
OMMA SNÖGA ROSA V<br />
ALLA SNÖVIT KULLA BLO<br />
MMA SNÖGA Kor och mjölk<br />
ROSA VAL<br />
Efter den här inlednin<strong>ge</strong>n så är i alla fall jag hungrig och tänker på fil och smör och mesost och nybakt<br />
bröd och nyseparerad grädde i kaffet!<br />
Skötsel av kor och kalvar, handmjölkning och mjölkhantering var främst kvinnors och flickors ansvar.<br />
Deras dagsuppgifter krävde stora kunskaper i teknik och pla<strong>ner</strong>ing, i tillredning och hållbarhet. Kor och<br />
kalvar betade utanför gårdarna, stängsel höll dem ute från vallar, potatis- och grönsaksland. I slutet av<br />
1930-talet fanns 36 kor i byn, antalet kor i byn minskade drastiskt på 1950-talet. Orsakerna var flera, bland<br />
annat tillgång på lönearbeten och beskattning av gårdarnas produktion.<br />
Men nog fattas det oss i byn idag, koljud, kodofter, kovärme och spenvarm mjölk. För att inte tala om<br />
den lugna sån<strong>ge</strong>n från en separator!<br />
Siri<br />
Vi hade mest fjällkor, de behölls så län<strong>ge</strong> de gav någotsånär<br />
bra med mjölk, de blev uppemot tio år gamla. Blev<br />
ju svårt att slakta dem, de var som familjemedlemmar.<br />
Henning<br />
Mina föräldrar hade en period sju kor, men oftast hade de<br />
tre kor och ungdjur. Korna gick i sko<strong>ge</strong>n hela somrarna<br />
och kom <strong>ner</strong> från sko<strong>ge</strong>n var kväll till sommarlagårn som<br />
stod utanför hägnan.<br />
Harald<br />
Gustav Nilsson på Purkijaurholmen arbetade åt Ranso<strong>ner</strong>ingsnämnden<br />
under kri<strong>ge</strong>t, han åkte runt och kontrollerade<br />
om korna kalvat och när man slaktade på gårdarna.<br />
Utifrån hans rapporter fick man ut sina ranso<strong>ner</strong>ingskort.<br />
Ingrid<br />
Klockan sex på morgonen gick vi till lagårn. På en särskild<br />
spik i porten, mellanrummet mellan lagård och<br />
lada, där hängde lagårdskläderna, vanliga städrockar som<br />
31
vi tog på utanpå kläderna och så huvuddukar. Vi fyllde<br />
krubborna med hö, havre och perlusker, eller myrhö och<br />
halm. Öppnade häcken, en stänganordning som hindrade<br />
korna från att sticka in huvudet över matbordet<br />
under natten, en vickbar stolpe som kunde dras på plats<br />
mitt framför varje ko. De stod då så att all gödsel hamnade<br />
i flon och de höll sig rena och fina, men vi borstade,<br />
ryktade dem med en rotborste ändå varje morgon. Efter<br />
att de fått mat och blivit ryktade skottade vi ut gödseln.<br />
Vi torkade juvren med våt trasa, mjölkade och sen fick<br />
de vara ifred fram till halvniotiden då vi stängde häcken<br />
i<strong>ge</strong>n, sopade rent och strödde under. I porten lades en<br />
stor hög med hö upp på morgonen, för att räcka hela da<strong>ge</strong>n<br />
åt korna. Sinkor, kor som slutat <strong>ge</strong> mjölk, fick halm.<br />
”Nu ska jag gå och stilla korna.” Mamma gick för att<br />
<strong>ge</strong> korna sitt huvudmål kring tre halv fyra, kallad still-<br />
tiden. Korna fick myrhö plus halm, un<strong>ge</strong>fär så mycket<br />
som två gån<strong>ge</strong>r en julkärve till var ko, ibland fick de vallhö.<br />
Om det fanns dåligt med foder fick de döjda, en del<br />
gav sina kor döjda på morgonen. Kor som skulle kalva<br />
kunde få lite slösäd. Vi gödslade sen ut och borstade av<br />
dem. På sommaren stillade vi dem aldrig, då var de ju i<br />
sko<strong>ge</strong>n.<br />
Purkijaur, dokumentation av byn Purkijaur<br />
(Anna, Ingrids syster)<br />
På 1920-talet, med större tillgång till vallhö, upphörde<br />
man med sörpa och döjda och började med kallstill. Sparade<br />
arbete i lagårn, men korna saknade (den varma) döjdan.<br />
Ingrid<br />
På vintrarna var arbetet utomhus klart vid femtiden och<br />
vi åt vår kvällsmat. Mellan sju och halv åtta kvällsmjölkade<br />
vi och de fick lite gott att äta i<strong>ge</strong>n, fräkne eller grönfoder,<br />
perlusker och havre. Mamma visste precis vad korna behövde,<br />
högmjölkande kor fick ju extra tilldelning. När de<br />
ätit stängde vi häcken för natten. Som tillskott och lite omväxling<br />
fick ibland korna kokt mört eller fiskspad blandat<br />
upp i döjda. Som mest en till två gån<strong>ge</strong>r i veckan, inte<br />
för mycket för då sätter det smak på mjölken. Grönsaksskal<br />
och potatisvatten fick de också. Inne i farstun stod<br />
en enkom hink, med lock, till matrester. Mamma slog<br />
skummjölk över resterna och öste över med en slev till<br />
täta trälådor som skurades ibland. Senare fick korna rester<br />
och döjda i hinkar. När vi hade gris fick den resterna, och<br />
två-tre hundar åt ju också en del.<br />
Efterbörden efter kalvfödsel brukade vi gräva <strong>ner</strong> bak-<br />
32<br />
om vedbodan, eller på vintern bakom gödselhö<strong>ge</strong>n. Man<br />
ville inte ha den i gödselstacken av någon anledning. Tant<br />
Erika och farmor kunde få ut efterbörd, som inte kom ut<br />
själv, med en dekokt kon fick dricka några gån<strong>ge</strong>r med<br />
två timmars mellanrum. Om något var kvar så rann det<br />
ut när det ruttnade och kon blev inte sjuk. Om korna fick<br />
utslag på spenarna, då plockade de några örter, kokade<br />
och satte på, och utsla<strong>ge</strong>n gick bort. De gjorde smörjelse<br />
av tjära, talg och någon växt som skyddade juvren mot<br />
broms och mygg när korna var på bete. Det sattes på<br />
efter morgonmjölknin<strong>ge</strong>n och tvättades bort med såpvatten<br />
på kvällen.<br />
En gång jagades en av våra kor av en björn och kon<br />
kastade kalven. Hon blev brunstig i<strong>ge</strong>n men tog sig inte<br />
utan såldes sen till slakt.<br />
Siri och Harald<br />
Vi smorde in spenarna på korna med tjära blandad med<br />
osaltat smör mot knott och mygg. Första myggdöden<br />
kom ut före kri<strong>ge</strong>t och hette Flit (sid 183). Det var i en<br />
spruta och luktade själva döden! Och län<strong>ge</strong>, nästan som<br />
bensin. Flugor och mygg dog av det.<br />
Vi hade en förstakalverska en gång och hon kunde inte<br />
få ut kalven som var felväxt, och hon ville inte resa sig.<br />
Veterinär från Jokkmokk tillkallades och vi tvärslog kallt<br />
vatten över huvudet på kon som då reste sig. Veterinären<br />
sågade av benen på kalven med ett rep, inne i kon, och<br />
tog ut den i bitar. Så räddades kon, den bästa kon som<br />
fanns!<br />
Strö under<br />
Harald<br />
Allmännin<strong>ge</strong>n hade ett mosstag mellan Norrstrand och<br />
Byxviken, men in<strong>ge</strong>n tog mossa där. Vi tog vår mossa till<br />
strö, alldeles här nära gården bortom Odlin<strong>ge</strong>n, där hade<br />
vi en torvströhässja (sid 48).<br />
Ingvar<br />
Man skar mossa i stora fyrkanter, 60 till 80 centimeter,<br />
till strö med en flåhacka på sommaren. Och in<strong>ge</strong>t vatten<br />
fick vara i mossan, för då torkade det aldrig. Man tog av<br />
det övre lagret på myren.<br />
Siri<br />
Strö under, ja korna hade det så fint, de var aldrig blöt,<br />
mossan tog åt sig allt som var rinnande.<br />
Pappa gjorde torvhässjan, skar mossa och torkade. I
Lerudden hade de en mossarivare, en maskin som drogs<br />
med vev. De var ju rika där.<br />
Ingrid och Henning<br />
För att strö under, skar vi sen den torra mossan med en<br />
enkom riv som vi köpt in. Mossarivaren hade en trumma<br />
med böjda knivar, man drog runt trumman med vev.<br />
Den var farlig, Siris bror fastnade en gång när han var<br />
här och provade, och han fick fula ärr på armen. Rivare<br />
och mossa hade vi i ett särskilt rum, mossarummet<br />
i porten.<br />
Innanför Lill-Karin, på land, och vid ett kärr uppe<br />
på ber<strong>ge</strong>t hade vi våra mosstag, vi tog under eftersommaren<br />
vid slåtter. Mossan hässjades och kördes sen hem<br />
på slädföre i höskrindan.<br />
När vi fått så<strong>ge</strong>n i slutet på 1920-talet använde vi<br />
torrt spån i stället, men torrmossa var bättre. Vi fyllde<br />
spån i säckar och lagrade dem i mossarummet. Några i<br />
byn som körde furor hit och fick dem sågade, hämtade<br />
spån till sina djur.<br />
Vi hackade ibland halm att strö under till korna med<br />
vår hackelsemaskin.<br />
Rune<br />
Skällkon hade den största skällan, kon som gick efter<br />
henne hade en något mindre. Småkalvan hade de minsta<br />
skällorna. När korna åt svamp, gick jag ut och sjöng<br />
för dem, skällkon svarade då och så kom hon och alla<br />
följde med mig hem.<br />
Ingrid<br />
In<strong>ge</strong>n hade oxe här i byn, men det hände att man körde<br />
med ko om man inte hade häst. Innan jag föddes körde<br />
de med ko på Pärlholmen.<br />
Skogsbete, fäbodplatser<br />
och hagar<br />
Ingrid<br />
Efter mjölknin<strong>ge</strong>n på morgonen när vi släppt ut korna ur<br />
sommarlagårn, stannade de till utanför, väntade och lämnade<br />
plats för skällkon. Hon stod ett tag och funderade,<br />
tittade och vred på huvudet, så bestämde hon åt vilket håll<br />
de skulle gå. De gick i rangordning till betet i sko<strong>ge</strong>n där<br />
de skingrades och betade var för sig. De kunde gå iväg<br />
åt samma håll tre dagar i rad. När de betat ett tag och<br />
skällkon ville gå vidare, skakade hon skällan och fick så de<br />
andra med sig. Mamma sa ”De är klokare än vi, de här kräken!”<br />
Vid lågvatten vadade korna över till Kattisvikholmen<br />
och betade där.<br />
Skällko, ledarko blev den ko som mamma litade på och<br />
de andra lydde, inte alltid den äldsta kon. En gammal ko<br />
kunde vara trött och inte vilja gå till ett bra bete som låg<br />
långt bort, hon kunde också vilja gå hem för tidigt. Hon<br />
fuskade.<br />
Kornas klövar verkades (ansades) på våren innan de<br />
släpptes ut till sommarbetet.<br />
Skylhagar byggdes av farfar på vårarna, han skalade<br />
mjuka björkvidjor, värmde över eld och vred dem till att<br />
knyta fast stän<strong>ge</strong>rna med. Ha<strong>ge</strong>n fanns där vä<strong>ge</strong>n är nu,<br />
bakom så<strong>ge</strong>n och <strong>ner</strong> till sjön, och åt andra hållet gick den<br />
bakom och förbi lagårn och ut på udden där vi tog fräken.<br />
Skylha<strong>ge</strong>n revs 1939–1940 och taggtrådsstängsel sattes<br />
upp runt gården.<br />
Ingvar<br />
Taggtrådsstängsel var lätt att flytta, bara att rulla ihop och<br />
haga in på ett nytt ställe. Bara några få stolpar mot för att<br />
flytta en skylha<strong>ge</strong>.<br />
Märta<br />
På Purkijaurholmen kunde inte korna få beta, där fanns<br />
bara odlad mark. Så de fraktade korna över sjön till sommarlagårdarna<br />
på Kronudden. Tungt att ro, fara kväll och<br />
morgon i storm och ur och skur för att sköta om korna där,<br />
och hämta hem sin mjölk. Ibland kunde deras kor komma<br />
hit <strong>ner</strong> till Dragnäs en promenad, joodå, på fastlandet.<br />
Man måste haga in allting som korna inte fick beta på.<br />
Siri och Harald<br />
På Kronudden hade stamhemmanen från Purkijaurhol-<br />
33
FOTO, INGRID GUSTAVSSON<br />
men en fäbodplats med lagårdar, en per gård, med plats<br />
för tre-fyra kor i varje. Korna togs dit i slutet av juni med<br />
byns färja. Men våra kor gick ju i sko<strong>ge</strong>n på den här sidan<br />
forsen. På fäbodplatsen här i Norrstrand, Norriudden,<br />
byggdes två lagårdar, en för tre och en för två kor. Korna<br />
fick gå i sko<strong>ge</strong>n under dagarna, de kom hem själva och<br />
ville in och mjölkas i sommarlagårn. De sov inne över<br />
natten efter att ha ätit sig mätta under da<strong>ge</strong>n. Mjölken<br />
blev fetare under svamptiden, men då var de ofta sena<br />
hem, vi lockade med lite vallhö eller någon potatis. Mjölken<br />
bars hem för beredning.<br />
Vi hade slåtter, starrängar med mycket fräkne ovanför<br />
Kronudden, där var en ha<strong>ge</strong> från Kronudden hagat ut<br />
långt i sjön. Korna från Holmen blev besatt på att fara dit<br />
och äta upp starrängarna. De gick till sjöss och sam, runt<br />
ha<strong>ge</strong>n for de, och så in på ängarna och åt. Vi hade hässjor<br />
ibland och dem rev de ut, blev stora hål!<br />
Siri: Bilden är ta<strong>ge</strong>n på mina föräldrar bakom mitt föräldrahem, runt<br />
1945. De hade blommor innanför staketet.<br />
34<br />
Siri<br />
Det var också svårt att hålla korna ifrån hässjorna vid Appoälven<br />
och på slåtterholmarna. Man försökte stängsla<br />
kring området innanför Karinsjön, men de blev som<br />
sjöodjur korna, for och rev ut ha<strong>ge</strong>n, de klättre om inte<br />
annat, gick inte att stänga in. Då hade de kalas! Och på<br />
stenha<strong>ge</strong>n, de steg så fint på stenarna när de skulle över,<br />
som knappt en människa kunde. Att de var så klok, man<br />
ska inte tro att korna är dum!<br />
När de äldre korna här på Norriudden såg att man<br />
hade slagit färdigt på Holmen, då for de och sam över i<br />
en rad, och småkalvan sist. Äldste sam före, vi såg bara<br />
småhuvedena dänne. Man motade dem med båt, men<br />
inte hjälpte det! Vi titte om de skulle drunkne, nää du,<br />
kom dem upp. Joo. Jag tyckte det var så sött, de hade<br />
väldigt roligt!<br />
Harald<br />
De var som sjöodjur de där korna!<br />
Siri<br />
Verkligt omöjliga.<br />
Kosti<strong>ge</strong>n<br />
Harald<br />
En enkom åtta meter bred stig, gjordes för att korna<br />
skulle ta sig till skogsbetet. Mark blev undanta<strong>ge</strong>n för<br />
kostig när de delade hemmanen. Jo. Sti<strong>ge</strong>n går härifrån<br />
och över till Byxviken. På ett ställe var sti<strong>ge</strong>n blöt, vi<br />
högg tallar och la tvärs över och satte torv och jord på.<br />
Alla som hade kor hjälptes åt, så korna kunde komma sig<br />
fram. Man fick leda in korna på sti<strong>ge</strong>n och så for de själva.<br />
Evan<strong>ge</strong>listen Antonsson här från Norrstrand byggde<br />
stengärdsgården vid kosti<strong>ge</strong>n. Det var en hemsk människa<br />
på att arbeta. Han var lång alldeles väldigt, nästan<br />
två meter. Och kraftig var han ju, inte nå veka tag i den<br />
gubben! Han hade en bror som var lika omöjlig, stark<br />
och stor, han var kraftigare än sin bror!<br />
Gå med ko till tjuren<br />
Ingrid<br />
I flera år hade vi stamtjurar av fjällras med stöd av Hushållningsgillet,<br />
kostammen skulle förbättras. Under<br />
sommardagarna hade tjuren e<strong>ge</strong>n ha<strong>ge</strong> ute, vi tog in den<br />
på kvällarna. Tjurarna var vuxna när de kom, våra hette<br />
Simon, Balder och Loke. Man gick till oss med kor här
från byn, från Östra Randijaur, Luovos, Skabram och<br />
från Dragnäs. Vi tog då först in kon i lagårn så hon fick<br />
vila och äta innan betäcknin<strong>ge</strong>n, viktigt för att allt skulle<br />
klaffa, så kon blev dräktig. Vandringsrättaren ville ha reda<br />
på när betäckning hade skett, och om kalvarna skulle säljas,<br />
för det var fina tjurar med en stamtavla! Vi fick några<br />
hundra kronor per år och språngavgifter på fem kronor.<br />
Senare som kontrollassistent gjorde jag bedömningar<br />
av fetthalt och mängd mjölk från kor som avlats av Hushållningsssällskapets<br />
tjurar.<br />
Märta<br />
Vi gick med en ko här från Dragnäs till tjuren i Lerudden,<br />
och det var vinter. Bara att gå. Först tre kilometer till<br />
Junkarhällan på plogad väg. Sen två kilometer till Purkijaur<br />
och så två till Lerudden på bara hästväg, en sån där<br />
gropig, hemskt gropig väg att gå. Det hade snöat och drivit,<br />
var djupa drivor så kon nådde inte botten ibland när<br />
hon gick! Slet ju så ont, och mamma också. Jag var mellan<br />
elva och tolv år och nog lättast på fötterna. Framme<br />
i Lerudden fick vi sätta in kon att vila en stund innan de<br />
betäckte den. Johanna bjöd oss på kaffe och bulla. När<br />
allt var klart med kon, var det bara att vandra hem. När<br />
vi kom hem så var hon sååå trött att hon la sig <strong>ner</strong> i en<br />
grinda. Vi hade hagar då fullt överallt. Hon föll ihop och<br />
steg inte upp! Mamma sa ”Stå nu här, och vakta henne,<br />
så ska jag gå in, och koka en kaffetår, hör nu här! Hon ska<br />
få slicka på sumpen.” Mamma kom med ljummet kaffe<br />
åt kon, det var så gott och varmt! Hon var frusen, själva<br />
djuret, mjölkspenarna och allting var frusna. När kon<br />
druckit kaffet blev hon pigg, steg upp och gick som en pil<br />
raka vä<strong>ge</strong>n till lagårn!<br />
En sommar fanns stamtjuren i Brändön fem kilometer<br />
härifrån, mamma och jag gick med kon. Då var<br />
vä<strong>ge</strong>n byggd dit med en färja över Appoälven.<br />
Vi färjade själv över, man stod på färjan och<br />
drog fram den med en vev. En annan<br />
sommar for vi till Purkijaurholmen<br />
med kon, vi gick till Junkarhällan<br />
och färjade över på<br />
en liten proffisorisk flotte.<br />
Mjölkpall från Ingvars föräldrahem,<br />
Holmen 2005.<br />
Hennings smörask, un<strong>ge</strong>fär 15 centimeter lång, den doftade<br />
fortfarande syrligt av hemkärnat smör, när han visade den vid ett<br />
intervjutillfälle 1997.<br />
Ingrid<br />
På 1930-talet fick vi 25 öre för en liter mjölk, en och femtio<br />
till två kronor för ett kilo smör och tre till fem kronor<br />
för ett tjog ägg. Ost sålde vi inte.<br />
Ta vara på mjölk<br />
Ingrid och Henning<br />
På 1910-talet köpte vi första separatorn, en Domo, nästa<br />
separator hette Alfa Laval. Mamma sparade oseparerad<br />
mjölk två till tre dagar i kyla, ställde den sen i köket på<br />
morgonen och separerade på kvällen, detta gick bra när<br />
mjölken varit väl kyld. Vi hade provat oss fram till att<br />
veva i en bestämd takt där grädden blev lagom tjock. Den<br />
levererades morgonen därpå när mamma hade en beställning<br />
från Jokkmokk. En period sände hon mjölk till<br />
Jokkmokk en gång i veckan och kunderna hämtade vid<br />
bussen. På 1930-talet när turbilen började gå tre gån<strong>ge</strong>r<br />
i veckan, kunde hon sälja mer mjölk. Många i byn hade<br />
inte egna kor och de köpte mjölk av oss. Skummjölk sålde<br />
vi för tio öre litern. Under kri<strong>ge</strong>t sålde vi smör, svart,<br />
utan att redovisa för någon.<br />
Vi fick bästa bety<strong>ge</strong>t för ren mjölk när kontrollassistenter<br />
började ta prover, och vår syster Anna i Brändön<br />
fick diplom för sitt jordbruk och sin kohållning. Hon<br />
skaffade mjölkmaskin på 1940-talet.<br />
Harald<br />
Jag lärde mig aldrig att mjölka. Vi hade mjölk mest till<br />
husbehov, men vi sålde åt folk som ville ha någon liter.<br />
35
Henning<br />
Jag mjölkade för hand ända fram till avvecklin<strong>ge</strong>n av<br />
korna. I Purkijaur var det få karlar som mjölkade. Under<br />
vintern kylde jag mjölken inne, i iskallt vatten från kallkällan,<br />
och under sommaren ute i brunnen i en stor hink<br />
med lock. Firade <strong>ner</strong> den i brunnen i en järnkedja. Fäste<br />
hinken så att den hängde tre fjärdedelar <strong>ner</strong> i vattnet. Jag<br />
levererade mjölk till Jokkmokk och sålde lite hemifrån<br />
också. De sista åren som jag hade kor, sålde jag färsk<br />
mjölk till folk i byn som kom hit och hämtade.<br />
Ingrid<br />
Man packade smöraskarna fulla med nykärnat smör och<br />
tog med sig till sko<strong>ge</strong>n, eller när man gick på än<strong>ge</strong>.<br />
Filet och smöret<br />
Ingrid<br />
På morgonen gjorde vi först bort lagårn mamma och jag.<br />
Mjölken silades <strong>ge</strong>nast, fyra liter åt gån<strong>ge</strong>n slogs i en stor<br />
mjölksil, sen stod det och rann <strong>ner</strong> i en hink. Vi hade en<br />
tunn vit silduk av fin gasväv klippt i lagoma bitar, duken<br />
klämdes fast mellan två runda metallnät i botten av silen.<br />
Sildukarna tvättade vi noga och torkade dem helst i friska<br />
luften. När vi kommit in med mjölken lät ofta mamma<br />
mig dra separatorn. Tror vi var bland de första i byn som<br />
skaffade separator, för folk kom och tittade. Farmor och<br />
mamma tyckte det var som trolleri att få grädde på så<br />
enkelt sätt. Separatorn kunde ställas in på fet eller mindre<br />
fet grädde. Skummjölken som blev kvar, blåmjölken, var<br />
hur god och bra som helst, vi använde den till att dricka,<br />
i matlagnin<strong>ge</strong>n och till att baka med. Kalvar fick också<br />
skummjölk, men när de var riktigt små fick de fet oseparerad<br />
mjölk, ävenså grisen.<br />
All mjölk separerades utom det som skulle bli fil eller<br />
ost. ”Nu skall vi täta filet”, sa mamma på kvällen.<br />
Täta togs av filet som stod i källaren, man sköt grädden<br />
försiktigt åt sidan och tog en kaffekopp av lagret under.<br />
Grädden lades tillbaka. Tätan vispades <strong>ner</strong> i den varma<br />
kvällsmjölken, som fick stå framme i köket under natten<br />
och täta. Ibland blev det långfil. Vi satte filet i tre stora<br />
porslinsfat, spillkummar på sex till tio liter, de täcktes<br />
med dubbel gasväv uppspänd på fönsterramar. Fil samlades<br />
sen i emaljerade hinkar. På hösten satte vi fil en gång<br />
i veckan, men på vintern när karlarna arbetade i sko<strong>ge</strong>n,<br />
satte mamma fil varje dag. Förråd med fil fanns i källaren<br />
och i skrubben. Karlarna kom hem från sko<strong>ge</strong>n och hämtade<br />
filet och annat, ibland bara var tredje vecka. De fick<br />
36<br />
filet överhällt i galvade, femton- eller tjugoliters mjölkkrukor,<br />
med lock som trycktes <strong>ner</strong>. Filet rördes ihop. På<br />
somrarna förvarades bröd i de krukorna. Fil åt vi nog säkert<br />
varannan dag.<br />
Siri<br />
Om vanlig mjölk frös lite gjorde in<strong>ge</strong>t, men filet ställdes<br />
i värmen i kojan.<br />
Om mjölk stått för varmt och blivit sur och grynig,<br />
självstannad mjölk, kokte vi den och åt det med sylt eller<br />
socker. Blev som välling med ostklimpar i. ”Nu har<br />
mjölken skurit sig, så vi får göra misu.” Men det hände<br />
sällan. Ganska gammal grädde ystar sig vid värmning,<br />
man silar av vasslan och vispar <strong>ner</strong> klumparna i kokande<br />
mjölk. Gott till mesost på bröd. (Opastöriserad självsurnad<br />
mjölk får <strong>ge</strong>léartade klumpar, som heter skör. Detta<br />
kan silas från vasslan och bli till skörost.)<br />
Pappa gjorde filbunkar av trä, laggkärl, tio till tolv<br />
centimeter höga och cirka trettio centimeter i diameter,<br />
filet blir bäst i träbunkar! Det blev grädda på, så det<br />
vispades ihop innan man åt. ”Annars tadd dem ju bara<br />
ovanpå.”<br />
Ingrid<br />
Mamma kollade vädret noga innan hon satte fil under<br />
sommaren, tätan klarade sig bra i vår källare även när åskan<br />
gick, och hon behövde aldrig använda tätört. Folk<br />
från byn kom och fick täta av henne ibland, när deras täta<br />
blivit förstörd. Ja, det är ett mysterium, jag har sett hur<br />
tjock fil blivit alldeles blåvattning och kornig när åskan<br />
gått!<br />
Grädde för smör samlades i stora glasburkar med<br />
lock, i källaren eller i kallskrubben. Vi sparade ihop flera<br />
veckor tills vi hade nog mycket att kärna. Kärnan, en vevdra<strong>ge</strong>n<br />
med vingar som gick runt i en skål, köptes runt<br />
1930. När grädden blivit till kärnmjölk med klumpar av<br />
smör, silas smöret ur och knådas ihop med en stor träslev.<br />
För att få ur all kärnmjölk ältas (tvättas) sen smöret i<br />
kallt vatten. Man trycker smöret mot skålkanten med en<br />
träslev, tar lite i sänder, och när allt smöret är <strong>ge</strong>nomgått<br />
byter man vatten och gör om det tre fyra gån<strong>ge</strong>r. Sist<br />
pressar man ur vattnet med sleven och knådar i finsalt.<br />
Finsalt fanns att köpa på min tid och det använde vi också<br />
i matlagnin<strong>ge</strong>n. Smöret packades väl ihop i en smörask<br />
av svepteknik, som legat i kallt vatten först. Smöret höll<br />
flera månader i källaren om så behövdes, men vi åt ofta<br />
upp allt på ett par veckor, det hann aldrig bli härsket. Vi<br />
hade också några smörkunder i Jokkmokk. Före min tid,
om smöret tog slut, användes ister som de smält <strong>ner</strong> och<br />
saltat. På 1930-talet köpte vi margarin som togs i nödfall<br />
på bröd, mest hade vi det till bak och stekning.<br />
Siri<br />
Smöret kärnade vi för hand och saltade med grovsalt som<br />
krossats <strong>ge</strong>nom att rulla en flaska över saltet. Kärnmjölken<br />
drack vi till maten.<br />
Ost<br />
Ingrid<br />
Vi gjorde kalvdans av den första mjölk kon <strong>ge</strong>r efter kalvning.<br />
Du får först provgrädda råmjölken och späda med<br />
skummjölk om det blir för hårt. Salt och kanel sätts till<br />
och mjölken slås i en smord form. Gräddas i ugn i vattenbad.<br />
Vi åt gräddmjölk till. Vi gjorde också pannkakor<br />
av råmjölk med ägg och mjöl.<br />
Vi hade ost hela året, mesost och vanlig ost, mamma<br />
tyckte det var roligt att göra ost. Hon och jag gjorde ost<br />
på vintern när vi var ensamma hemma och hade överskott<br />
på mjölk. Vi sparade ihop tjugo liter oseparerad mjölk,<br />
hällde det i en stor järngryta och värmde upp mjölken.<br />
Mamma blandade ett par matskedar löpe i mjölken för<br />
ystning. Hon skar sönder ystet, ostmassan när det stelnat<br />
tillräckligt, tog sen upp ystet i en gasväv och kramade ur<br />
vasslan. Hon formade ostmassan och lade osten med en<br />
tyngd på i en ostkorg. Vasslan rann ur <strong>ge</strong>nom hål i ostkor<strong>ge</strong>n.<br />
Hon fuktade då och då på osten så att inte ytan<br />
torkade. Ostarna fick ligga un<strong>ge</strong>fär en vecka i gasväven.<br />
När de stelnat i sina korgar togs de ur och sveptes i täta<br />
lärftdukar, blötta i vatten med vinättika (vinä<strong>ge</strong>r). Ostarna<br />
lades <strong>ner</strong> i källaren där de fick ligga och mogna. Var<br />
dag vändes de och vi bytte dukar som kokades med några<br />
dagars mellanrum. Ostarna lagrades i matbodan eller i<br />
skrubben i farstun.<br />
Ostlöpe hade de gammalt tillbaks från kalvslakten före<br />
jul, löpma<strong>ge</strong>n hängdes i farstuskrubben där det var kallt<br />
nog. Men in på min tid köptes färdig ostlöpe, från Apoteket,<br />
i bruna flaskor som ställdes i källaren.<br />
Mamma smaksatte ibland ostar med brännvin, hon<br />
blötte en linneduk och lade om osten och så en vaxduk<br />
omkring för att hålla fukten kvar. Hon bytte inte dessa<br />
dukar. Hon vände ostarna många gån<strong>ge</strong>r under flera<br />
veckor och såg till att dukarna var lagom våta. Brännvinsostarna<br />
fick rätt stark smak. Mjukost gjorde hon av<br />
skummjölk och kryddade med kummin.<br />
Vasslan som blivit kvar när mamma tagit upp ystet,<br />
kokade vi och gjorde mesost av. Gud, så trött jag var på<br />
att stå och röra i järngrytan i timmar, allt vatten skulle<br />
avdunsta och mesen fick inte brännas vid i botten! Men<br />
mesost var ju gott förstås! Mesen lades sen upp i en mindre<br />
ostkorg och fick stelna. Fönstren blev immiga och<br />
det rann på dem när vi gjorde mesost på vintern. Mesostar<br />
som sparats till fram på sommaren och blivit stenhårda,<br />
rev vi med rivjärn direkt över smörgåsen.<br />
Vi hade två ostkorgar av björkrötter som mönstrade<br />
osten, en liten och en större, de ostkorgarna hade min<br />
farmor gjort! Pappas halvbror Lill-Robert gjorde också<br />
rotostkorgar, han skalade rötterna och jag tror han lät<br />
dem ligga i saltvatten under tiden han arbetade.<br />
Henning<br />
Mamma gjorde sötost som var bra att ta med i små svepaskar<br />
till slåttern, gott i kaffet, det feta flöt ur och vart<br />
som grädde!<br />
Ingrid<br />
Sötosten var söt och len och mjuk, lite grynig. I varm<br />
oskummad mjölk sattes lite löpe. När ostmassa och vassla<br />
syntes, vispade mamma i lite rågmjöl. Sen fick det koka<br />
län<strong>ge</strong>, med omrörning mot slutet. Vasslan dunstade och<br />
kvar blev en grynig massa, sötosten.<br />
Mamma slutade göra ost när jag var fjorton-femton år<br />
och de började köpa ost i Jokkmokk.<br />
Det blev tyst<br />
Harald<br />
Stamtjur i byn fanns först i Lerudden, sen hos Gustav<br />
Nilsson på Holmen och sist i Brändön. Därefter flyttades<br />
den till Mattisudden och man måste fara (här: gå) till<br />
Gellerstedt där <strong>ner</strong>e, nedanför Notudden. Jag tyckte inte<br />
om det, ville inte färja korna över till Junkarhällan och<br />
sen fara så långt med dem, blev osäkert, kanske var inte<br />
kon brunstig längre när vi väl var framme! Vi hade ju in<strong>ge</strong>n<br />
väg hit då, in<strong>ge</strong>n bro över älven. Och man kunde inte<br />
fara med korna alla gån<strong>ge</strong>r när de var så att man måste<br />
iväg. Så det blev förskräckligt dåligt med att få korna betäckt.<br />
Detta, och beskattnin<strong>ge</strong>n gjorde att vi slutade med<br />
kor tidigare än vi hade pla<strong>ner</strong>at. Så jag sa ”Nu är det bara<br />
att ta bort alltihop!”<br />
Siri<br />
Man hade ju nån att prata med när man kom i lagårn!<br />
37
Men alla andra tog bort korna också. He var inte långt<br />
efter så var de borta slätt!<br />
Harald<br />
På 1940 och 1950-talen blev beskattnin<strong>ge</strong>n svår för jordbrukarna.<br />
Pengar skulle betalas per år för den mjölk som<br />
vi konsumerade och när man slaktade en kalv skulle den<br />
skattas. Får beskattades även de, liksom fiskerätten per<br />
år. Ett år när jag låg i lumpen och inte kunde fiska, måste<br />
jag betala ändå, men fick tillbaka pengarna efter att ha<br />
överklagat.<br />
Vår nya lagård byggde vi 1953 och 1955 tog vi bort<br />
korna. I två år hade vi kvar korna utan kalvar och det blev<br />
ju mindre och mindre mjölk. Till sist gick Siri med på<br />
att ta bort dem. De slaktades här hemma och såldes till<br />
en matservering i Jokkmokk. Då blev bara hästen kvar,<br />
men 1957 satte jag bort han också. Han sändes till slakteri<br />
och så fanns bara en hund kvar. Då blev det tyst. Så<br />
tyst. Tomt.<br />
Arne<br />
Henning gick från gården med de två sista han hade, en<br />
ko och en kviga. Henning gick baki snyftade och grät.<br />
Och hans son gick före trallade och sjöng, han var jättelycklig<br />
och glad över att slippa mjölknin<strong>ge</strong>n.<br />
Ingrid<br />
Jag vet att mamma tog det hårt när de slutade med kor,<br />
hon tyckte att hon blev utan arbete. Hon lyssnade efter<br />
koskällan på eftermiddagarna, en lång tid.<br />
38<br />
Jokkmokks Allmänning<br />
Jokkmokks Allmänningsskog 100 år<br />
Jokkmokks Allmänning bildades 27 november 1886 vid<br />
ett jordägarsammanträde i Jokkmokk under landshövding<br />
Widmarks ordförandeskap. Beslutet fastställdes <strong>ge</strong>nom<br />
kungligt brev den 5 april 1889. Enligt brevet bestod<br />
Jokkmokks Allmänning av 68 760,29 ha duglig skogsmark<br />
och impediment.<br />
De norrbottniska sockenallmäningarna tillkom <strong>ge</strong>nom<br />
att ¼ av hemmanets skogsanslag avsattes till <strong>ge</strong>mensamma<br />
anläggningar. Detta betyder, att delägarna<br />
till ett hemman inom socknen, som har i mantal satt jord<br />
är allmänningsdelägare. Widmarks tanke var att <strong>ge</strong>nom<br />
allmänningar skapa fonder till böndernas enskilda och<br />
<strong>ge</strong>mensamma bästa. Detta blev en hämmande faktor för<br />
skogsbola<strong>ge</strong>n.<br />
Allmänningar bildades även i Arjeplog, Gällivare och<br />
Jukkasjärvi. År 1958 bildades Norrbottens allmänningars<br />
förbund av tio allmänningar. Allmänningsfonden stödde<br />
till exempel inköp av ångbåtar, virke för byggnader,<br />
spångning, uppförande av turistbyggnader, byggande av<br />
kvarn i Mattisudden, upplät mark för allmänningstorp,<br />
telelinje, ved för kommunens byggnader och mycket<br />
mer. Det fanns en nödhjälpsfond under första världskri<strong>ge</strong>t.
Döjda, varm mat som kokades i en stor gryta i lagårn,<br />
blev som lös gröt, främst till kor. ”Det enda i kraftfoderväg,<br />
hö, höfrö och allt som var, blev så fint spad.<br />
Döjda! De blev så toki korna i det, gillade det nå förjäkligt!”<br />
Grisar gavs kraftigare mat.” Sa Siri.<br />
Perlusker, foderärtor, sås ofta tillsammans med havre.<br />
Strö under, hackad halm, mossa eller sågspån strös under<br />
kor och hästar för att de skall ligga torrt i lagårdar<br />
och stall.<br />
Flo, flon, floren, floran. Plural: flor, floren, florar. Gödselränna<br />
bakom bås eller spilta. ”Nu står de med föttren<br />
inni florn!”<br />
Hackelsemaskin, för att hacka halm, un<strong>ge</strong>fär som en<br />
mossarivare.<br />
Slösäd, säd med dåligt matad kärna, slösäd fly<strong>ge</strong>r längst<br />
när man rensar tröskad säd i en kastmaskin (sid 52).<br />
Stilla, mata djur så de blir lugna.<br />
Pruck, kalvar, lillpruck är en nyfödd kalv. En kvigkalv<br />
som skall ersätta en gammal ko, kallas pruck ända tills<br />
den får ett namn. Andra småkalvar slaktades oftast när<br />
de var ett par månader och döptes inte, de var pruckar<br />
hela livet.<br />
Gräsbuk, ungdjur som aldrig fått riktigt gräs, bara myrhö<br />
och halm och som är ma<strong>ge</strong>r med en stor ma<strong>ge</strong>.<br />
Slaktas vid två tre månaders ålder. Även ett nedsättande<br />
uttryck.<br />
Kviga, kallas kon tills hon får första kalven.<br />
Åring, ettårig kviga, tjurkalvar slaktades tidigare. Även<br />
ettårig häst, både hon- och handjur.<br />
Gamko, gammal ko.<br />
Skällko, ledarko med skälla, koskälla.<br />
Trälj, halsband för djur gjord av rem med spänne, skällko<br />
har trälj som skällan hän<strong>ge</strong>r i.<br />
Klave, klove, böjt plattjärn som korna binds med i lagård.<br />
Fästes ihop på nacken. ”Nu skall vi klove korna.<br />
Klöv fast kvigan. Kon är klövi fast. Kon klavades fast i<br />
väg<strong>ge</strong>n. Klöven var bra.”<br />
Lad, spiltvägg.<br />
Pall, trägolv på gjutet spiltgolv.<br />
Kesa, om kalvar som galopperar, hoppar och är ivriga.<br />
Skopa, glädjeskutt som nöt, hästar och får gör när de blir<br />
utsläppta. ”Låt dem skopa från sig!”<br />
Spräcklas, sparka ikring sig, om nöt och får, gäller inte<br />
hästar. Även dödsryckningar när ett djur är nyskjutet.<br />
Mossa, torv, vitmossa.<br />
Ha<strong>ge</strong>, stängsel, även stängslad plats.<br />
Skyha<strong>ge</strong>, gärdesgård. Dubbla stolpar hopknutna med<br />
vidjor som fäster lutande stän<strong>ge</strong>r, slanor.<br />
Led, öppning i skylha<strong>ge</strong>n, med tre-fyra lösa skjutbara<br />
stän<strong>ge</strong>r.<br />
Stenha<strong>ge</strong>, stängsel av uppstaplade stenar från åker.<br />
Sopamjölk, skummande varm nymjölk.<br />
Separator, handvevad apparat med många lösa delar, separerar<br />
mjölk och grädde.<br />
Grädda, grädde som flutit upp på ytan av oseparerad<br />
mjölk eller fil.<br />
Täta, en skvätt fil som blandas i färsk mjölk vilken tätar i<br />
rumstemperatur och blir till ny fil.<br />
Löpe, tas ur slaktad kalvs löpma<strong>ge</strong>, sätts i värmd mjölk<br />
så att yste bildas.<br />
Yste, ostmassa som bildas när löpe sätts i värmd mjölk<br />
som får stå en stund.<br />
Vassla, vätska som är kvar när ostmassa lyfts ur gryta.<br />
Ostkorg, låg korg gjord av rötter, eller i svepteknik med<br />
<strong>ge</strong>nomskuret mönster i botten. Ystet upplyft och lindat<br />
i en duk trycks <strong>ner</strong> i kor<strong>ge</strong>n, hålen släpper i<strong>ge</strong>nom<br />
den vassla som rin<strong>ner</strong> ur ostmassan.<br />
Tyrel, tyril, stång i smörkärna. Tyril kan även sägas om<br />
penis.<br />
Skällne, surna, om mjölk.<br />
Gällen, dålig, om mjölk eller fisk. ”Mjölken <strong>ge</strong>r (är) gällen.”<br />
39
40<br />
Slåtter, hässjor och bete<br />
Att få in tillräckligt med hö i ladorna från myrar, ängar och rånningar, var en kamp med tiden, vädret och<br />
orken, ett finlir och ett råslit.<br />
Från slutet av 1920-talet började man köpa mjöl istället för att odla e<strong>ge</strong>n brödsäd, och övergick då till<br />
att så vallfrö på åkrarna för bete och höskörd. Med vallar hemmavid behövde man inte längre fara så långt<br />
efter hö.<br />
Gå på än<strong>ge</strong><br />
Harald<br />
När hemmanen delades då sattes vissa myrar undan på<br />
kronomark, myrar som man slagit tidigare. Man beräknade<br />
hur många skrindland som fanns på myren och gården<br />
fick tilldelat vissa skrindland per ko. De skulle ju ha<br />
fem-sex skrindor hö, en ko! Man betalade femton kronor<br />
i arrende per år per skrindland på de myrar som låg på<br />
bola<strong>ge</strong>ts mark, Kramfors AB. När flera delade på en myr<br />
så sattes pålar upp som delade av området. Några ifrån<br />
Purkijaur hade slåttermyrar söderut åt Suolojaur bortom<br />
Naustabäcken, det är ju långt härifrån, jo fyra mil! Men<br />
jag var aldrig så långt efter hö.<br />
Henning<br />
Pappa slog ett par år på Suolojáhpe, den slåttern ägdes av<br />
Vacker-Isak och han tog en tredjedel av höet i betalning.<br />
Detta var en utgrävningssjö med en damm för att kunna<br />
reglera vattenståndet. När starren växt upp släpptes vattnet<br />
ut, starren var då tät och en och en halv meter hög.<br />
Pappa slutade med att slå där på grund av denna långa<br />
väg. Det tog tre dagar att hämta hem en skrinda med hö<br />
på vintern! Nu är Suolojáphe i<strong>ge</strong>nbuskad och dammen<br />
förfallen.<br />
Ingrid<br />
Pappa beräknade hur många skrindor som måste skaffas<br />
fram. Vi ägde myrmark med flera ströängar efter Pärlälven,<br />
och fyra hektar vid Norvibäcken. Där växte bra,
mycket fräken som skars från båt. De slog där i tre dagar.<br />
Det var för långt bort för att hinna fara hem, så de låg i<br />
kojor.<br />
Henning<br />
När vi for på ängsslåtter då var det ju inte kallt, vi tog<br />
bara lite ris och la på golvet i kojan och sov där, mamma<br />
med.<br />
Ingrid<br />
Henning och pappa slog, mamma räfsade, och Pärla-<br />
Gustav kom och hjälpte till. Mamma hade kjol som hon<br />
drog upp och fäste med ett skärp för att inte bli så blöt<br />
när vattnet gick till knäna. Jag fick stanna hemma och ta<br />
hand om korna under sådana utflykter. Men på min tid<br />
försvann det mer och mer att ligga ute, man for hem på<br />
kvällen.<br />
När fräken togs i högt vatten användes skära. Ett knippe<br />
samlades i handen, skars under vattnet och slängdes<br />
upp på land. Stråna var un<strong>ge</strong>fär en meter långa. Man fick<br />
mer med skära än med lie, men det tog tid. Var lättare<br />
att ta fräkne med lie vid lågt vatten. När de tog fräkne på<br />
myrar så la de ibland upp det på två stän<strong>ge</strong>r som placerats<br />
mellan stenar eller tuvor.<br />
Allra sist slog de starrhö, en eller två skrindor som hässjades<br />
och hämtades hem på vintern. Korna fick av det när<br />
allt annat var slut, en ma<strong>ge</strong>r kost starren.<br />
Pappa hade ett avlångt bryne med sig när de gick på<br />
än<strong>ge</strong>, han drog med det på var sida om lien, fort fort,<br />
en konst att få lien vass! Pappa hade lärt det sen han var<br />
liten. Det brynet fanns hos oss när jag föddes.<br />
Henning och Ingrid<br />
Vi körde hem 40 till 45 skrindor från sko<strong>ge</strong>n per år.<br />
Från ströängarna, två kilometer ovanför gården, tog vi<br />
hem något ton hö tidigt på vintern. Ängarna där kallades<br />
Kåivomyran och Kåivotjärn. På Lill-Karin och<br />
innanför på land, hade vi fem hektar röjd slåtter. Vi<br />
rodde längst in i viken och gick till slåttermyran. Höet<br />
därifrån hässjades upp på stället, eller så roddes det hem<br />
med färjan direkt och hässjades nedanför husen. I re<strong>ge</strong>l<br />
höll vi på en tre-fyra dar bara med fräken från Lill-<br />
Karin. Vi slog i vattnet också och öste direkt i färjan.<br />
Vi for tidigt på morgonen och rodde tillbaka på eftermiddan<br />
med färjan full, så att vi hann hässja upp fräknet<br />
hemma på kvällen. Det blev långa dagar. Vi brukade<br />
köra hem minst fem färjor, resten hässjades och togs<br />
hem efter jul.<br />
Un<strong>ge</strong>fär två skrindor hö gick på färjan. Men om höet<br />
hemikring räckte, så struntade vi i att slå på Lill-Karin.<br />
Efter potatisupptagnin<strong>ge</strong>n slog pappa fräken <strong>ner</strong>e efter<br />
stranden vid gården, åt båda hållen. På vår mark<br />
på Holmen, på Drölan, slogs fräken bakom ladan, och<br />
på Kattisvikholmen var också gott om fräkne och starr.<br />
Vi hade hö så det räckte till för oss hemma och även åt<br />
hästarna i skogsarbete.<br />
Fräken flyter, och kan samlas ihop med en flytande<br />
bom av ihopbundna slanor, och sen dras upp på land.<br />
Fräknet slås innanför bommen med lie. På lien sätts en<br />
tjuga som fylls med hö, och man skickar iväg höet mot<br />
land. Man får inte slå fräken i varmvatten för då skadas<br />
rötterna och man aktar sig för att slå av det för långt<br />
<strong>ner</strong>, då kan rötterna rivas upp.<br />
Henning<br />
Jag slog sista gån<strong>ge</strong>n 1935 på ströängar vid Rovibäcken,<br />
som rin<strong>ner</strong> upp i Gäddsjön och ut i Pärlälven. De<br />
ängarna dämdes då, men är i<strong>ge</strong>nbuskade nu. Där fanns<br />
slåtterkojor att sova i. Mina äldsta systrar Anna och<br />
Edit var med.<br />
Harald<br />
Vi slog efter bäcken från Suobbatsjön, där växte tjock<br />
hög starr och fräkne, det gick fint att få ihop hö, var<br />
slätt nästan som hemma på vallen.<br />
Jag var med och slog myrhö på Solsidmyren, un<strong>ge</strong>fär<br />
en och en halv mil från Purkijaur. Den slåttermyren<br />
hörde till mitt föräldrahem. Väster om Solsidmyren<br />
på myren runt Akkobäcken, Akkojieg<strong>ge</strong> slog en annan<br />
familj. Från dessa myrar gick en upphug<strong>ge</strong>n vinterväg<br />
förbi Pärlan, till Puortnak och till Purkijaure. Vinterväg<br />
höggs upp till nästan varenda myr!<br />
Min familj slog även rånningar uppefter Appoälven,<br />
ända upp till där älven svän<strong>ge</strong>r mot nordväst. Från<br />
övre delen av dessa rånningar fick vi tre-fyra skrindor<br />
myrhö på två-tre dagar. Höet från rånningarna blev<br />
längre än höet från blötmyrarna och var omtyckt av<br />
kreaturen, de åt så in i norden. Uppströms från där vi<br />
slog, i kröken och uppåt, där slog Siris familj och hon<br />
var med sin far där. När vi stanne över flera nätter låg<br />
vi i arbetskläderna. Kröp in under en gran med täta<br />
fint hängande grenar och sov i strålningsvärmen från<br />
en eld, lade bara en skjorta över huvudet mot myg<strong>ge</strong>n.<br />
Vi var även uppefter Keutatjbäcken vid Pärlälven<br />
och slog. Vi övertog det stället, men vi gick dit bara<br />
några somrar, sen börje vi odle upp hemma istället.<br />
41
Rune<br />
Fämnräfsa för en man, görs tre gån<strong>ge</strong>r så tung som en<br />
vanlig räfsa. Man brukade ha någon reservräfsa med sig,<br />
så om pinnar gick av bytte man räfsa, och på kvällarna<br />
lagade man. En vanlig räfsa med lätt böjda räfspinnar av<br />
rönnspett, skallen lite grövre än hålet, man vrider fast<br />
pinnen med böjen mot sig.<br />
Ingrid<br />
Vi hade en räfsa med raka pinnar och lite större skallar<br />
som sattes fast i koniska hål. För att fästa räfspinnen ordentligt<br />
trycks en liten extra pinne in emellan räfspinnen<br />
och räfskammen, eller en liten spik slogs försiktigt <strong>ner</strong> i<br />
övre ändan av själva räfspinnen.<br />
Buga från Jukkasjärvi myrslåtter. Bugan har ett nät av ståltråd, är snickrad<br />
ur ett ämne och med en extra pinne isatt. Två lagningar är gjorda<br />
med fastsurrade små tillpassade pinnar, en med ståltråd och en med<br />
snöre. Spår efter surrning finns på skaftet som fästes mot lieorvet. En<br />
liten ring av vidja hän<strong>ge</strong>r i ett snöre. Med rin<strong>ge</strong>n fästs bugan på orvet.<br />
42<br />
Rune<br />
När jag var tio år fick jag en lie som var un<strong>ge</strong>fär två och<br />
en halv fot. Orvet fick jag göra själv. Större liar hade de<br />
som kunde slå. Pappa slog första gån<strong>ge</strong>n av en lie när<br />
han var 85 år, eller om han inte velat berätta om tidigare<br />
missöden?<br />
Gunnar<br />
Vi hade den mesta myrslåttern nära gården och på Tallholmen,<br />
men tio-femton skrindor med myrhö togs hem<br />
från Störrösmyren i rånnin<strong>ge</strong>n mot Suobbatjaur söder<br />
om Purkijaur, un<strong>ge</strong>fär två mil från gården. Vi rodde<br />
över till Tallholmen, gick över ön till vår nästa båt och<br />
steg iland vid Pärlälvens mynning, sen gick vi upp förbi<br />
forsarna, där vi också hade en båt. Vi rodde un<strong>ge</strong>fär tre<br />
kilometer uppströms och gick sen sista milen i riktning<br />
mot Suobbatjaure. Vi bar så mycket mat vi orkade och<br />
stannade så län<strong>ge</strong> den räckte, det blev en till två veckor.<br />
Harald<br />
Vi bruke vara två karlar som slog och en kvinna som räfsade<br />
hop högar. Var vanligt att kvinnorna skulle vara med<br />
och räfsa ihop hö.<br />
En del slåtter var på blötmyr där det alltid stod vatten<br />
och man försökte lägga upp höet på torrfläckar. Tovigt,<br />
knöligt och stenigt. Ibland slog man i en rundel, en famn<br />
nästan. Hade vi en himmelens tur så intet en regndroppe<br />
kom när vi slog, så bredde vi ut höet med räfsan och lät<br />
det torka, sen bar vi och hässjade upp.<br />
På lian hade vi en buga som förde ihop hö, man gick<br />
framåt och slog och när man gick tillbaka så slog man<br />
sla<strong>ge</strong>t till en sträng. Lättare att lägga en sträng av hö när<br />
lien har en buga och det underlättar för att räfsa ihop<br />
höhopar. Hö i strän<strong>ge</strong>n förs ihop med fämnräfsa till en<br />
famn, som man bär till hässjan. Tungt att räfsa, speciellt<br />
när det ät blött. Helvete vad man fick slita ibland, men<br />
vad skulle du göra? Det fanns int nå annat!<br />
När vi bodde i Junkarhällan lejde pappa bland andra<br />
två pojkar från Östra Randijaur som slog fjorton dagar<br />
på Sarmekåbbåber<strong>ge</strong>t, på Solsidmyran. De bodde<br />
i en slåtterkoja på sidan om myren där.<br />
Man kunde slå fräkne på is om man inte hunnit<br />
att slå i vatten från båt, eller <strong>ge</strong>nom att ha vadat.<br />
Men du fick inte vara våldsam, den var så himla<br />
skör då!<br />
Ingrid<br />
Vi lada in det hässjade torra höet i ladorna.
Hösorterna i olika högar, finaste höet längst in. Först ett<br />
la<strong>ge</strong>r hö på golvet, så nästa la<strong>ge</strong>r tvärs över och så vidare<br />
två tre varv så att det blev lite luftigt. När mer hö lades på<br />
trampade vi ihop. Mest myrhö som vi trampade. Ibland<br />
saltade vi på de första varven hö som lades in, det skyddade<br />
mot mö<strong>ge</strong>l. Vi hade fina spåntak så det läckte inte<br />
in på vårt hö. Golvet skulle vara glist (glest) och luftigt så<br />
man såg backen i<strong>ge</strong>nom.<br />
Vallhö och havre och perlusker<br />
Ingrid<br />
Vi i Lerudden köpte vallfrö, timotej-, vit- och rödklöverfrö,<br />
av Lantmannaförbundet från en fröförädling utanför<br />
Boden. Vanligaste fröblandnin<strong>ge</strong>n var timotej och klöver<br />
som såddes in för hand på våren i korn. Jorden bultades,<br />
kördes över med en bult, för att packa till runt fröet så<br />
det skulle gro bra. Sen hängde det på vår Herre om att<br />
få regn. Pappa sådde sen i ställen där det grott dåligt.<br />
Vallhöet slogs på hösten och hässjades. Vi beräknade att<br />
få tre till fyra kofoder och ett hästfoder. Vår slåttermaskin<br />
fick fraktas över på färjan till Holmen,<br />
kunde vara ett helsike med häst och slåttermaskin<br />
samtidigt om hästen var orolig. Putte<br />
(sid 132) gick inte att ha på färjan utan att<br />
bindas ordentligt, men Freja och Donna var<br />
inte rädda för något! Hästarnas vallhö kördes<br />
till stallbodan i en skrinda med avtagbara<br />
sidor, vi sköt av lasset direkt från skrindan.<br />
En person stannade kvar för att dra isär och<br />
lägga till höet, och de andra for iväg efter<br />
nästa lass.<br />
Starrhö var ett sämre hö än vallhöet, men<br />
havre och perlusker var kornas favorithö.<br />
Perlusker beställdes av vandringsrättaren,<br />
han tog det med sig när han besökte oss. Han<br />
kom med bil till Junkarhällan, sände bud,<br />
Ingrid: Slåtter på Nygården sommaren 1938. Henning<br />
kör Freja, hon har sommarskaklar, och pappa står bakom<br />
med handräfsa.<br />
När Henning var femton-sexton år började han sköta<br />
gården själv. Han moderniserade, köpte gödselspridare<br />
och slåttermaskin för häst och farfar sa ”Det blir<br />
in<strong>ge</strong> hö av att slå med den där, det skall slås med lie!”<br />
När pappa körde slåttermaskinen fick jag gå bakom och<br />
dra med räfsan över kniven så att inte hö hängde sig<br />
och fastnade, för då sluta den att fun<strong>ge</strong>ra. Räfsan fick<br />
inte nudda kniven. Jag traskade hela da<strong>ge</strong>n, och pappa<br />
skröt om hur duktig jag var.<br />
blev hämtad med båt och låg i re<strong>ge</strong>l över natten. Havre<br />
och perlusker odlades tillsammans, den odlin<strong>ge</strong>n började<br />
de med några år innan jag föddes. Vi tröskade det aldrig,<br />
det slogs och hässjades på vanlig hässja med pålar och<br />
stän<strong>ge</strong>r, och förvarades sen i ladorna på Drölan. Under<br />
vintern togs det hem med häst och skrinda. Havre och<br />
perlusker gavs som tillskott till korna, och till hästarna.<br />
Siri<br />
Pappa odlade upp den där backen, Odlin<strong>ge</strong>n. Allt det här<br />
vi ser på Norrstrand nu var ju öppet, bara åker och äng<br />
då. Allt det här! Väldigt med gräs. Jo. Vi såg när pappa<br />
körde på Odlin<strong>ge</strong>n när vi var småungar. Och Harald slog<br />
där medan vi hade korna och allt. Det blev som så konstigt<br />
när det växte i<strong>ge</strong>n sen.<br />
Ingrid<br />
Det gick fort undan när man likaså började lägga <strong>ner</strong>.<br />
Både boskap och grönsaker, till och med potatis! Landsvä<strong>ge</strong>n<br />
gjorde det ju bekvämt, bara att skicka efter mjölk<br />
och annat.<br />
43
Städja <strong>ge</strong>tingar<br />
Ingrid<br />
Ibland bodde jord<strong>ge</strong>tingar i de gamla hässjehålen, speciellt<br />
på Holmen. Man vande sig att titta efter innan man<br />
satte i stören, annars var det bara att springa för livet! Vi<br />
började lägga i stenar för att hindra <strong>ge</strong>tingarna. Stenarna<br />
låg då kvar runt stören och var lätta att putta <strong>ner</strong> när sen<br />
stören drogs upp.<br />
Jag var med och slog hö i Brändön när jag var piga där<br />
(sid 89), och jord<strong>ge</strong>tingar flög omkring. Brändö-Erik,<br />
min systers man kunde städja <strong>ge</strong>tingar, flytta <strong>ge</strong>tingbyllor<br />
med händerna. De surrade och kröp på hans händer men<br />
stack honom inte. En gumma hade sagt att han hade något<br />
som gjorde att aldrig en <strong>ge</strong>ting skulle sticka honom.<br />
Han sa till mig att jag inte behövde vara rädd, utan bara<br />
ta upp byllan med händerna och flytta den. Så jag gjorde!<br />
Vi sög ut en del av honun<strong>ge</strong>n med halmstrån när vi<br />
flyttade byllor. Bara en gång förstörde jag och Henning<br />
ett bo som suttit i vedbodan och Henning hade fått sig en<br />
smäll. Vi åt upp honun<strong>ge</strong>n och slängde boet. Getingarna<br />
började bygga i<strong>ge</strong>n, men när vi strukit tjära på stället så<br />
försvann de.<br />
Siri<br />
Du skall vara snäll mot <strong>ge</strong>tingar, då gör de dig in<strong>ge</strong>t. Min<br />
pappa kunde städja <strong>ge</strong>tingar, han hade lärt sig av en gumma<br />
i Karatj, kanske hette hon Inga-Stina. Han pekade<br />
mot <strong>ge</strong>tingbyllans öppning och sade åt dem ”Gå in, in,<br />
in!” De förlorade kraften och trängdes om att komma in<br />
så fort som möjligt, sen kunde han ta lös hela byllan och<br />
flytta den till ett bättre ställe. Harald blev ofta stun<strong>ge</strong>n av<br />
<strong>ge</strong>tingar och ville lära sig hur man gjorde, men pappa sa<br />
att Harald inte kunde lära sig när han var så rädd för dem.<br />
44<br />
Rune: Min mormor Anna Nilssons lövskära. Den är gjord<br />
av en lie som morfar smidde om och satte ett handtag av<br />
renhorn på. Hon skar ris nära gården när lövet precis var<br />
utvuxet, och hon band kärvar åt fåren. De hade fem-sex<br />
får. Det gick så jävla fort att sno ihop, när hon knytte ihop<br />
kärven med vriden vidja. Kärvarna, lövbuntarna hässjades<br />
och sen stabbe hon och mamma upp dem från golv till tak<br />
i ladan. Fåren fick även en del hö.<br />
Löv till får<br />
Ingrid<br />
De som hade får samlade löv inför vintern. Vi körde vår<br />
färja till Kattisvikholmen, tog i land och skar ris på alla<br />
holmarna där och fyllde färjan. Och vi tog löv efter stränder.<br />
Före min tid roddes färjan, men vi drog den med en<br />
motorbåt. En hel dag var vi ute och mat hade vi alltid<br />
med oss. Jag minns att det var roligt, in<strong>ge</strong>t jäkt, färjan<br />
blev fylld ändå. Vi högg ut björk och skar av kvistarna<br />
med skäror, ordentligt slipade, sådana man skar korn<br />
med. Mest tog vi på våren innan löven var helt utvuxna,<br />
björkris men även sälg och vide. Vi tog ris alla år så det<br />
växte ungt och friskt hela tiden. Löv som växte på fuktig<br />
mark var bäst, godast. Vi skar späda kvistar, inte tjockare<br />
än tummen och band kärvar, precis som med korn. Vi<br />
färjade hem och lade lövkärvarna på en hässja som stod<br />
bakom lagårn. Lövet vänt mot solen, då torkade bladen<br />
ihop fort och satt kvar när man sen försiktigt flyttade kärven.<br />
När lövet hade torkat något togs det in i porten.<br />
Skulle vara en jämn fuktighet och gulgrönt,<br />
inte prassla och vara snustorrt,<br />
vi staplade kärvarna korsvis för att få<br />
luft emellan, då höll de sig bra. Andra<br />
lade stän<strong>ge</strong>r emellan lagren, men det<br />
tog allt för stor plats. Vi gjorde likadant<br />
när vi tog löv på hösten.<br />
Det var glädjen när fåren fick lövet!<br />
De åt allt, löv och bark, ja nästan<br />
grenarna också. Till korna drygades<br />
höet ut med löv ibland, de var<br />
så glada när de fick smaka löv och<br />
tuggade i sig av riset också. Till och<br />
med grisen fick löv någon gång.<br />
Det avgnagda riset samlades och<br />
brändes i majbrasan, blev alltid en<br />
stig till den där kasen.<br />
En ste<strong>ge</strong> som hängde på Erik Yngvessons<br />
uthusvägg i Kvikkjokk år 2000. Ste<strong>ge</strong>n<br />
användes vid transporter till och från<br />
kojor med mera, och som botten i höskrindor<br />
när man hämtade myrhö. Den<br />
var un<strong>ge</strong>fär fyra meter lång och lades<br />
på en timmerkälke, framkälke och bakkälke<br />
förbundna med kätting. På framkälken<br />
fästes ste<strong>ge</strong>n med en bult <strong>ge</strong>nom<br />
ett hål i ste<strong>ge</strong>n, hålet var förstärkt med<br />
en järnplatta på undersidan. Från bakkälken<br />
stack en träpinne upp, och gled<br />
i en springa mellan två plankor i ste<strong>ge</strong>n.
Höskrinda enligt Harald.<br />
Harald<br />
En höskrinda för hötransporter på snö. Skrindan byggdes<br />
smäcker och lätt, den lyftes fint av två perso<strong>ner</strong>.<br />
Skrindan björnades (spändes) fast på bunkarna på norrbottenskälkar,<br />
som var ihopkopplade med en stång eller<br />
kedja. Dessa kälkar hade längre snibbar (spetsar) än älvsbydoningar<br />
och var svårare att styra.<br />
Skrindan var en till två meter hög och fyra-fem meter<br />
lång, med järntrådar spända mellan över- och underskalmarna<br />
och som korssträvor på gavlarna. Skalmarna,<br />
oftast av björk, var böjda inåt framtill och styrde undan så<br />
man inte fastnade i träd, de täljdes fyrkantiga, un<strong>ge</strong>fär två<br />
tum två (5x5cm). Det fanns ledigt plats för kusk och en<br />
person till att sitta framför skrindan, man satt på hö och<br />
hade hö mot ryg<strong>ge</strong>n, och styrde medarna med fötterna<br />
på axålen eller mot medspetsarna. Man hade alltid<br />
en kuskyxa lätt till hands, den trycktes fast i ett<br />
öppet fäste gjort av ett gammalt dragläder<br />
från lokar.<br />
Man kunde vicka skrindan för<br />
att lasta av den. Skrindan tjärades<br />
på sommaren.<br />
Enkel ste<strong>ge</strong> enligt Ingvar, för lätttare<br />
transporter på timmerkälkar.<br />
Ett glest träflak med stommen<br />
tappad ihop, och de längsgående<br />
delarna pluggade med trä eller<br />
spikad fast. Gjordes i varierande<br />
längder efter behov och så lätta<br />
som möjligt.<br />
Köra hem hö<br />
på vintern<br />
Ingrid<br />
När mamma sa ”Ja, nu ser jag golvet<br />
<strong>ge</strong>nom tuvan!” då for pappa och hämtade<br />
mer hö. Vi fodrade korna med<br />
fräken först vid jultid, de mjölkade<br />
bra på det.<br />
Harald<br />
Vi kunde sällan hämta myrhöet med häst och skrinda<br />
innan jul, dröjde ofta till långt ut på vintern innan isen<br />
över sjön höll att färdas på. Från Solsidmyren tog det<br />
hela da<strong>ge</strong>n innan man var hemma med lasset. Ifrån Appoälven<br />
var man tillbaka vid ettiden och sen tog det tid<br />
att lägga in höet i ladan hemma.<br />
När de hämtade hem höet med häst på vintern från<br />
Suolojaurslåttern, på dåliga vägar och mycket myrland<br />
att fara över, måste de vara ute över natten och låg då i<br />
Vuojatsel hos Pärla-Gustav. Flera körde samma väg och<br />
hjälptes åt att göra snövä<strong>ge</strong>n framkomlig. Men man måste<br />
ju trampa upp först innan man for dit med hästar. Vi<br />
gick och trampe upp brett så att vä<strong>ge</strong>n skulle bära kälkarna.<br />
Du vet vilket arbete! Gå och trampe, folket själv. Inte<br />
med skidor utan bara med fötterna, man kom djupare <strong>ner</strong><br />
till där det fanns vatten, då frös det fortast. Skidor bar ju<br />
bara upp och då frös det aldrig i<strong>ge</strong>nom om det var vatten<br />
på myren. Man gick bara med småa steg så här och<br />
trampe, en fyra stycken i bredd. Sen att vänta. Hade vi<br />
tur så kom in<strong>ge</strong>n snö och det frös fort. Men vä<strong>ge</strong>n blev<br />
svag om det snöade varje natt. Om man hade varit och<br />
trampe upp en lång väg och så kom det snö innan det<br />
blev kallt, så blev det till in<strong>ge</strong>nting, bara göra om! Ibland<br />
fick vi trampe flera gån<strong>ge</strong>r innan snövä<strong>ge</strong>n bar. Ja, det var<br />
inte roligt att få hö från sko<strong>ge</strong>n. Dyra höstrån om man<br />
skall räkna allt arbete. Oj, oj, oj.<br />
Efter myrslåttern 1934 var hösten verkligt fin, och<br />
fruset på vintern när vi tog hem hö. Men hösten därpå<br />
blev det sent innan vi kunde köra över sjön och till Suobbat.<br />
Det blev över en och en halv meter snö den vintern.<br />
Gick inte att köra ut till hässjorna utan vi fick stanna<br />
med hästen på fastlandet, och så bära hö från hässjorna<br />
till skrindan. Siris bror Rudolf och jag vadade i snö till<br />
midjan med höbördan över axeln i ett rep, och den släpade<br />
i snön, bördan. Vi satt och vilade när vi burit sista<br />
45
ördorna till skrindan. ”Men hör du du, tror du ändå att<br />
vi inte ska kunna leva om vi <strong>ge</strong>r tusan i att ta den här<br />
myrslåtten?” ”Jaa, nog tror jag att vi får leva lika bra om<br />
vi slutar ut med det här!” sä<strong>ge</strong>r jag. Det var sista gån<strong>ge</strong>n<br />
vi tog hö från myrarna vid Suobbat.<br />
Trampar för häst<br />
Harald<br />
Om det är ofruset eller svagt på isen eller mycket snö<br />
när man hämtar myrhö på myrväg måste hästarna i re<strong>ge</strong>l<br />
ha trampar, tru<strong>ge</strong>r på fötterna för att inte sjunka så<br />
djupt. Det är träplattor som passas in efter hästskorna<br />
och spänns fast. Hål görs för gräv på hästskorna, ett fram<br />
och två bak, och så ett spänne över hoven. Jo. Det är stora<br />
breda trampar och svårt för ovana hästar. Man kan träna<br />
dem på barmark, sätta på tramparna och köra. De lär sig<br />
ganska fort att gå. Jag har inte kört med trampar, men<br />
pappa hade en brun märr med bläs som gick verkligt fint<br />
med trampar. Hon kunde springa med dem och du hörde<br />
aldrig att hon slog ihop, aldrig! Och när du kom med<br />
tramparna så höll hon upp foten själv så du skulle få sätta<br />
fast dem på fötterna. Nog kän<strong>ner</strong> en häst att det är bättre<br />
att ha trampar, än ska pulsa <strong>ner</strong> in i snön.<br />
Om det är djup snö och vatten på myrvä<strong>ge</strong>n och man<br />
fottrampat, då behöver det inte frysa mycket för att bära<br />
en häst med trampar. Hästar går ju ganska högt med<br />
trampar på hårdsnön. Sen de gått en gång så blir det fint<br />
till da<strong>ge</strong>n därpå. Till slut när man kört flera gån<strong>ge</strong>r och<br />
snön är hård, då behövs inte trampar efter samma väg.<br />
Trampar användes ibland vid timmerkörning.<br />
Norsktrampa, snötrampa för häst, helt i metall. Skaite.<br />
46<br />
Hässjor och skylar<br />
Snes och skyl<br />
Siri och Harald<br />
Vi gjorde snes, snejs kalle vi dem för, utav långa, smala<br />
granar. Barkade, hyvlade och gjorde dem fin, spetse dem<br />
uppe, och spetse <strong>ner</strong>e så dem satt fast i marken. Snejsen<br />
var en fyra-fem meter hög. De gjordes ju olika, men alla<br />
gån<strong>ge</strong>r fyra meter. Man hakade i första kärven med en<br />
lång skylkrok snett in under bandet, det omvirade knippet<br />
kornstrån som höll ihop kärven, lyfte upp kärven och<br />
trädde fast den på spetsen på snejsen och så drog man<br />
<strong>ner</strong> dem med kroken till stoppen. Man hade en stopp så<br />
att de inte skulle fara på backen, kärvarna. Resten av kärvarna<br />
lyftes likadant och sattes på vinklade mot varandra<br />
tills stolpen var full, inte för tätt, då kunde kärvarna börja<br />
mögla. Axena mot solen för att torka bra.<br />
Lommen, rotänden, åt något annat håll.<br />
Havre- och kornkärvar, och någon gång<br />
vetekärvar torkade vi i skylen. Skyl är kärvar<br />
trädda på en snes. Jävlar vet du, som<br />
en skog direkt av skylar! På Holmen. Jo.<br />
När skylen skulle tas in och lyftas lös,<br />
användes en enkom spak i längd efter<br />
behov, gjord av en stadig torrfura. Den<br />
hade en kraftig klyka längst <strong>ner</strong> och<br />
i klykan satt ett järn med kuggar, eller<br />
ett gammalt knivblad fastsatt med<br />
broddspik (spik för hästskor). Järnet<br />
var för att inte spaken skulle glida<br />
när skylen togs lös. Spaken sattes<br />
<strong>ner</strong> om grovändan av snejsen så de<br />
två spetsarna tog i marken bakom.<br />
Med spaken vägdes skylen upp ur<br />
hålet en bit, så att den lutade något.<br />
Så loka, vickade man på skylen,<br />
lossade snejsen så man fick<br />
upp den utav hålet lite grann.<br />
Drog upp den så den vart lös,<br />
men inte så den föll omkull, just<br />
så den stod.<br />
Skylkrok och spak enligt Harald.
Siri<br />
Och så var det att lägg snejsen över axeln, snett över ryg<strong>ge</strong>n<br />
så här, och bära den till ladan och he den över kanten.<br />
Skylarna blev ju ganska tung <strong>ge</strong>nom att de var såpass<br />
lång, men karlarna var bra på att bära, de hade övat sig,<br />
och tog dem så lätt som helst. Bar de där skylarna. Jo.<br />
Det var en öppning i väg<strong>ge</strong>n där de stack in snejsen och<br />
när de sen drog i snejsen denna ytterst i, då for kärvarna<br />
av. Stolparna förvarades under tak till nästa gång de behövdes.<br />
Vi skulle vara inni ladan, mamma och jag, för att<br />
lägg upp kärvarna i en fin kase, en särskild stack. Lada in<br />
var kvinnors och barns arbete.<br />
Ingvar<br />
Även lövkärvar kan torkas i skylar. Med ett järnspett<br />
stöter man ett riktigt hål och sätter <strong>ner</strong> stolpen. Samma<br />
höga stolpar som till kornkärvar. Med hjälp av en skylkrok<br />
träs kärvarna på snesarna. När lövet är torrt och ska<br />
tas hem, lyfts hela skylen upp och snesen dras ur så kärvarna<br />
hamnar på en ste<strong>ge</strong> eller ett flak.<br />
Myrhöhässja<br />
Ingvar<br />
Myrhöhässja med vidjor snodda mellan stolparna. Hade<br />
man tätare mellan slanorna och kortare hö, räckte det att<br />
lägga en slana per varv. Jag har inte varit med och lagt slanor<br />
på för att hålla taket, vi kammade taket något och sen<br />
lämnade vi hässjan. Allt hässjevirke var kvar från år till år.<br />
Ingrid<br />
Att hässja var ett bra sätt att torka hö och halm, men<br />
tidsödande.<br />
Harald och Siri<br />
Myrhässjan har dubbla stolpar och ett golv två decimeter<br />
upp från backen. Man läg<strong>ge</strong>r först ut stän<strong>ge</strong>rna på<br />
marken för att få avståndet mellan stolparna, blir drygt<br />
två meter. Stolparna är gjorda av tall, bilad på två sidor,<br />
vässt i rotändan och spettas <strong>ner</strong> en halvmeter, de får luta<br />
lite bakåt för att stän<strong>ge</strong>rna inte skall kunna rulla av. Varje<br />
par sätts en meter isär i myren. På varje stolpe är sexsju<br />
iborrade pinnar, med 40 centimeter mellan, avståndet<br />
från markytan till första pinnen är un<strong>ge</strong>fär 30 centimeter<br />
och ovanför sista pinnen sticker stolpen upp 30 centimeter.<br />
Emellan stolparna, på pinnarna, placeras stän<strong>ge</strong>r som<br />
höet läggs på och blir ett millan. En hässja kan bli fyrafem<br />
millan på längden, beroende på hur mycket hö som<br />
finns.<br />
I var ände på hässjan sätts en ändstolpe som får luta<br />
något. När man lagt hö halvvägs upp fästes långa vidjor,<br />
med småkvistarna kvar, emellan ändstolparna. Vidjans<br />
topp viras fast runt ändstolpen och vidjan läggs ut ovan-<br />
47
på höet med lommen, rotändan in mot mitten av hässjan.<br />
En annan vidja läggs lika från andra hållet. Om inte<br />
vidjorna räcker ihop, så läg<strong>ge</strong>r man en lös vidja omlott<br />
med de första. De luftar, och binder ihop så att hässjan<br />
blir stadig. Det hö som sen läggs ovanpå, håller vidjorna<br />
på plats. Lövet får följa med till korna. Man läg<strong>ge</strong>r på<br />
hö till den höjd man skall ha på hässjan och man famnar<br />
hårdare för taket, lagar till och drar bort klumpar med<br />
räfsan. Det gällde att lägga på riktiga famnar! Sist läggs<br />
kvistade slanor på, en längsmed var sida, de pressas <strong>ner</strong><br />
utefter kanterna och hålls så på plats av höet. Vinden kan<br />
inte ta hässjan. Småkvistar med löv från slanorna sätts<br />
med in i hässjan.<br />
Var det riktigt torrt hö, grovstarrhö torkar ju fort när<br />
det är solsken, då gjorde vi fyra millan, det kunde <strong>ge</strong> nästan<br />
en hel skrinda! Starren är lång och det blev dryga<br />
hässjor. Vi brukade trampe inni hässjorna för att få så<br />
mycket som möjligt i. Var slåtten på kronoskog fick man<br />
ta virke till hässjor, och för att skydda myrhöhässjan mot<br />
renar tog man virke och haga omkring.<br />
Vallhöhässja<br />
Ingvar<br />
Vallhöhässjan har enkla stolpar som spettas fast med tre<br />
fyra meters mellanrum. Med träpinnar stagas stolparna,<br />
inte stenar. Stenar in i vallen var gubbarnas fasa. Är det<br />
kritiskt kan man stödja hässjan med ett stag mot övre delen<br />
av stolpen. Stolparna ska vara stadiga, tio till tolv centimeter<br />
tjocka. Med iborrade fem-sex pinnar åt ena hållet<br />
48<br />
där stän<strong>ge</strong>rna läggs. Pinnarna är fem centimeter långa.<br />
Stolparna lutar lite åt ena sidan för att stän<strong>ge</strong>na inte skall<br />
kunna rulla av. Höet läggs över nedersta stån<strong>ge</strong>n, sen en<br />
ny stång och så hö på den, och så vidare till taket som<br />
klappas till och kammas för att regn skall rinna av.<br />
Hässja med tråd<br />
Ingvar<br />
En variant är en hässja med järntråd för hö på vall och<br />
rånning, för kornkärvar eller lövknippen. Järntråd stoppar<br />
längre än vidjor. Hässjan görs med lite klenare stolpar<br />
än för vallhöhässjan. Man sätter stolparna nära varandra<br />
och istället för pinnar snoddes järntråd tre-fyra gån<strong>ge</strong>r<br />
emellan stolparna och flera varv runt stolparna. På tråden<br />
läggs enkla stän<strong>ge</strong>r emellan stolparna. Höet höll stån<strong>ge</strong>n,<br />
den komtes in<strong>ge</strong>nstans. Eller så två stän<strong>ge</strong>r, en vid var<br />
sida och surrad fast mot stolpen med järntråd eller med<br />
späda, fina vidjor. Fyra-fem stän<strong>ge</strong>r på höjden. Stän<strong>ge</strong>rna<br />
hyvlas noga med barkspade, inga kvistar får sticka ut<br />
som man kan riva händerna på, och man ska kunna föra<br />
famnen efter (utefter) stån<strong>ge</strong>n. Stolparna kan få stå kvar i<br />
marken till kommande år, men stän<strong>ge</strong>rna läggs så de håller<br />
sig torra över vintern.<br />
De slog med skära där man inte kom åt med lie, inni<br />
stenar och helvete. Noga att få med vartenda grässtrå!<br />
När slåttermaskinen kom, slog de med lie där inte maskinen<br />
kom åt.<br />
Lövhässja<br />
Ingrid<br />
Vi hade hässjor i sko<strong>ge</strong>n för lövkärvar. Lövhässjan<br />
består av stolpar med hål och istuckna<br />
kortare pinnar som stick ut lika långt på båda<br />
sidor. I var ände på pinnarna är en urgröpning<br />
för stän<strong>ge</strong>r, en på var sida och mellan stolparna.<br />
Stän<strong>ge</strong>rna får även de jack så att de lig<strong>ge</strong>r bra. Lövkärvarna<br />
läggs tvärs över stän<strong>ge</strong>rna.<br />
Torvhässja<br />
Ingrid<br />
Hässjor för torv gjordes som lövhässjor, pinnarna satt<br />
med cirka tjugo centimeters mellanrum <strong>ge</strong>nom stolpen<br />
och var nog fyrtio centimeter långa, de stack ut cirka tjugo<br />
centimeter på var sida. Torvstyckena lades på i enkla<br />
la<strong>ge</strong>r på stän<strong>ge</strong>r mellan pinnarna.
Rånning, slåttervall på låga flacka stränder som översvämmas<br />
varje vår av smältvatten, videt röjs och<br />
bränns. Rånningar fanns uppefter Appoälven.<br />
Ströäng, juridisk term. Vattenfall kunde betala ersättning<br />
för förstörda ströängar.<br />
Myrslog, område där man slår starr, myrhö. ”Nu ska vi<br />
börja med myrslo<strong>ge</strong>n.”<br />
Skrindland, den yta som beräknades räcka till att fylla en<br />
skrinda med hö.<br />
Gå på än<strong>ge</strong>, slå hö på myrar och utmarker.<br />
Fön, dött tuvigt gräs i gammal vall som inte slagits på<br />
flera år, med sorkgångar i bosset på marken.<br />
Fräkne, fräken.<br />
Grovjä<strong>ge</strong>l, tuvtåtel, bildar jä<strong>ge</strong>ltuvor, starrtuvor.<br />
Finjä<strong>ge</strong>l, ven, fint mjukt gräs som får tycker om.<br />
Sia, är när det börjar komma upp ungt näringsrikt gräs<br />
efter slåtter, grönt och frodigt. Det blir sia.<br />
Skära, vass böjd kniv med kort skaft, kunde göras av ett<br />
avkortat lieblad. Skära säd med skära <strong>ge</strong>r mindre spill<br />
än att slå med lie.<br />
Rönnspett, upprun<strong>ner</strong>ön, rönnvidja, rotskott och årsskott<br />
av rönn. Speda (späda) rönnpinnar.<br />
Lom, rotändan av kornkärve, vidja, stör eller riskvast.<br />
Buga, bå<strong>ge</strong> på lie för att samla ihop hö i en sträng. Gjordes<br />
av ett rönnspett som fästes vid skaftet med en spik<br />
och böjdes i en halvrund, cirka 30 centimeter hög<br />
bå<strong>ge</strong>, vinkelrätt mot liebladet. Den når två tredjedelar<br />
ut mot spetsen av liebladets längd. Ibland bands<br />
ett nät av ståltråd eller mässingtråd i bugan. Senare<br />
gjorde man bugor av ståltråd och hönsnät. Bugan var<br />
lite mindre än en flagga.<br />
Flagga, bå<strong>ge</strong> på lie när man slår säd eller hö, stråna läg<strong>ge</strong>r<br />
sig fint i en sträng. Bå<strong>ge</strong>n görs av en värmd kluven<br />
granvidja och fästes en bit upp på lien. I den kan säckväv<br />
sättas. Flaggan är högre än en buga.<br />
Orv, lieorv, skaftet på lie. Snickras för att passa den person<br />
som ska använda lien.<br />
Hop, en hög med nysla<strong>ge</strong>t hö. Kan även sägas om oordnad<br />
hög av annat slag.<br />
Slag, hö eller säd som skärs med lie eller slåttermaskin<br />
och lig<strong>ge</strong>r i en sträng på marken.<br />
Man har slagit ett slag med lien var gång man kommer<br />
till andra sidan av åkern. Man går tillbaka och<br />
börjar nästa slag åt samma håll. Man skär åkrar bara<br />
åt ett håll med lie. På myr med glesvuxet hö användes<br />
buga och första sla<strong>ge</strong>t lades mot det oskurna, sedan<br />
vände man och slog mot samma sträng. Blev mer<br />
hö i strän<strong>ge</strong>n vilket underlättade att räfsa i hopar.<br />
När man ror fram och tillbaka och fiskar med flugspö,<br />
kan man också säga ”Nu gör vi ett nytt slag”.<br />
Tjuga, högrep med tre pinnar, för att bära, eller kasta<br />
upp hö eller halm i skrinda eller i lada. En gödselgrep<br />
har fem-sex pinnar.<br />
Kofoder, så mycket foder som går åt över vintern till en<br />
mjölkande ko, ett kofoder.<br />
Räfsa, kratta. Snickrades för att passa räfsarens längd och<br />
styrka.<br />
Fämnräfsa, en särskild bred räfsa, tyngre än en vanlig,<br />
och används av män.<br />
Räfsfamn, famn, höhop som kan bäras med hjälp av en<br />
räfsa. ”Fämna hö och bära.”<br />
Gå och ta upp efter, att räfsa ihop hö efter den som<br />
slagit.<br />
Fämna hö, samla ihop hö till en räfsfamn. Med räfsan<br />
samlar man ihop och packar en stor jämnhård hop<br />
mot vänster ben, sticker in vänster arm vid benet och<br />
tar tag i räfsskaftet på andra sidan hopen. Höstråna<br />
lig<strong>ge</strong>r som i en bå<strong>ge</strong> och håller ihop när allt lyftes upp<br />
över vänster axel, eller på armen, med hjälp av räfsan<br />
och vänster hand. Skaftet är framför ansiktet när man<br />
sen bär till hässjan.<br />
Tak, översta lagret hö i hässjan. Man måste laga till så<br />
regnet rin<strong>ner</strong> av taket och inte vinden skadar. Man<br />
drar bort med räfsan så det blir slätt och fint.<br />
Upptag, där man lyft upp en räfsfamn och tappat lite hö.<br />
Hässjevirke, stolpar och stän<strong>ge</strong>r i hässja, men snes för<br />
kärvar ingår inte i det namnet. Stolpar brukade tjäras<br />
nederst. Stän<strong>ge</strong>rna togs till en torr plats och ställdes lutande<br />
mot till exempel en tall eller under ett tak. Något<br />
lades under spetsarna så att de inte stod direkt på marken.<br />
I myren lämnades själva stolparna stående kvar.<br />
Getingbrylla, <strong>ge</strong>tingbo.<br />
Millan, mellan, utrymmet emellan stolpar i hässja. Var<br />
man stark så kunde man fylla ett millan, en stång, med<br />
två-tre famnar hö. Då var man duktig! Det kunde ju<br />
vara långt att bära till hässjan. Hässjan sades vara x<br />
millan lång. Millan an<strong>ge</strong>r även mängd hö.<br />
49
Stakamilla, stöd för hässjans stolpar åt sidorna, så inte<br />
hässjan kan svaja, och göra hålen större så hässjan tippar<br />
ut. Stakamilla betyder även att skidra emellan. ”Jag<br />
har stakamilla från Holmen till Lerudden.”<br />
Ändstolpe, stolpe i ände av hässja.<br />
La ihop, gav för mycket. Till exempel hässja som gav <strong>ner</strong><br />
sig med för veka stän<strong>ge</strong>r.<br />
Slå ut, renar kan slå ut mycket hö om de kommer till<br />
hässjan innan man hunnit ta hem höet, de förstör, äter<br />
och trampar <strong>ner</strong>.<br />
Haga omkring, stängsla, till exempel runt myrhöhässja<br />
till skydd mot renarnas matlust och mot kor i skogsbete.<br />
Att skyla, att sätta upp kärvar på snes.<br />
Snes, snejs, skylstång för kärvar. En fyra-fem meter hög<br />
hyvlad stång och vässat som ett spjut i övre ändan.<br />
Man tar gran under löptiden på våren då det är lätt att<br />
barka. En bit upp från roten fästes en träpinne, stoppen<br />
för kärvarna. Snesen spettas fast i marken.<br />
Skyl, skylen, skylar. Snes som är full med kärvar påstuckna<br />
i kryss.<br />
Skylkrok, en cirka tre meter lång stång, med en tvärvin<strong>ge</strong>,<br />
krok, spikad på eller tappad fast vinkelrätt mot<br />
stån<strong>ge</strong>n en bit från övre ändan, som är likt ett spjut<br />
översti. Med skylkroken lyftes och sticks kärvarna fast<br />
på snesen. En skylkrok kan ha tvärvin<strong>ge</strong> åt bara ett håll<br />
eller åt två.<br />
50<br />
Getingbylla, bylla, <strong>ge</strong>tingbo.<br />
Städja <strong>ge</strong>tingar, lugna <strong>ner</strong> <strong>ge</strong>tingar och kunna flytta<br />
dem.<br />
Trampar, extra stora skor av trä eller järn, som förhindrar<br />
hästar att sjunka i myr eller lös snö. De fästs under<br />
hästskon på hoven med remmar eller med ett fodrat<br />
järn som låses med en sprint.<br />
Ste<strong>ge</strong>, som en stor klätterste<strong>ge</strong>, fyra fem meter lång, till<br />
hästkälkar. Ett flak med gles enkel brädbotten och en<br />
liten kant runt om, för att köra höknippen, havresäckar<br />
och förnödenheter. Ste<strong>ge</strong>n björnas fast på doningar,<br />
fästs med björn och kättingar.<br />
Höskrinda, stor, gles låda på hästkälkar, för att frakta<br />
hem hö. Kan rymma 400-500 kilo hö.<br />
Lada hö, lada in. Höet lämnas i en lada, körs inte direkt<br />
hem från hässjorna.<br />
Glist, glest, springor i byggnad eller låda.<br />
Tuva, lagrat hö i lada. När man lada in hö trampade man<br />
tuvan och jämnade till för att få plats med mycket hö.<br />
Höknippe, cirka 100 kilo pressat hö, oftast timotejhö för<br />
skogshästar. I en stor låda lades järntrådar, hö trampades<br />
ihop på trådarna i lådan, och höet bands sen ihop<br />
med dem till en rektangulär form. Kuskar gick samman<br />
och köpte höknippen och havre.<br />
Hönöd, att inte få ihop tillräckligt med hö för vintern.
Ingvar<br />
Säd för bröd och foder<br />
Säd för gårdarnas e<strong>ge</strong>t behov odlades mest på Purkijaurholmen där jordmån och klimat är gynnsamt.<br />
Hushållningssällskapet gav rådgivning i odling och sortval.<br />
Sexradskorn odlades här, kornen såg ut som en stjärna i<br />
axet.<br />
Harald<br />
Blandsäd med havre och perlusker gavs oftast som grönfoder<br />
till korna, de var som toki i det och mjölkade bra.<br />
Men ibland hässjade vi det, lada in och tröskade. ”Växte<br />
så inni norden, de perlusker där.” I Brändön hade dem<br />
stora myrodlingar med havre och perlusker.<br />
Gammalt tillbaka odlade de råg, men den försvann till<br />
slut. Man såg ju hässjevirket som de hade haft för råg, det<br />
fanns kvar när jag var ung. Det var mycket arbete med<br />
rå<strong>ge</strong>n, tungt att hässja, rå<strong>ge</strong>n var ju lång. Men kornet det<br />
var annars (annorlunda), kortare strå och lättare. Korn<br />
odlades lite överallt och var bäst av sädesla<strong>ge</strong>n att odla<br />
här. Holmen var ett bra kornställe, fritt så kornet torkade<br />
fort. Det var inte ofta som det frös tidigt på Holmen och<br />
gårdarna runt sjön.<br />
Om vi inte hade utsäde kvar från året innan, köpte vi<br />
av Hushållningssällskapet. Man bruke alltid så korn tidigt,<br />
pappa sådde en gång den 18 maj, det var tidigt! Då<br />
sa alla ”Det kommer till att frysa bort!” Men det klarade<br />
sig fint. Något år prövade man att odla vete, men det gick<br />
inte lika bra, vete är ömtåligt.<br />
Ingrid<br />
På Holmen frös det ofta en månad senare än hemma i<br />
Lerudden. Vår åker i Drölan på Holmen var uppdelad i<br />
tre delar i växelbruk med säd, vall med timotej, och potatis.<br />
Något lin odlade de före min tid, jag tror det bereddes<br />
hemma. Vi försökte odla råg ett par gån<strong>ge</strong>r, men den<br />
var känslig för frost. Kornåkern harvades inte lika slätt<br />
som potatisåkern. Vi hade en fjäderharv i Lerudden och<br />
en tyngre och bredare harv på Holmen. Vi hade dubbla<br />
uppsättningar av harv och plog så att vi inte behövde färja<br />
dem över. En av våra harvar hade som knivar i stället för<br />
fjädrande klor, ibland tyngde vi <strong>ner</strong> den med stenar om<br />
51
jorden var svårbearbetad. Såmaskinen gjorde tydliga rader<br />
efter sådden, så vi hängde en bräda på tvären bakom för<br />
att mylla <strong>ner</strong> kornet bättre. Därefter insådd med vallfrö<br />
och sist bultade vi. Vi gjorde in<strong>ge</strong>n ogräsbekämpning med<br />
redskap i växande säd, men tistlar gick vi och drog upp för<br />
hand. Efter skörden släpptes korna på bete i stubbåkern.<br />
Före min tid skar farfar och pappa kornet med skära,<br />
de tog en näve av kornet, skar av det vid roten och lade i<br />
en hög som blev lagom för en kärve. För det mesta band<br />
de kärvarna eftersom (allteftersom) de skar. Det blev mer<br />
spill när man slog med lie. Men på min tid slog vi med<br />
slåttermaskin och då blev ofta strån som växte i kanterna<br />
kvar, men vi sparade ju tid. Korna släpptes senare på<br />
åkern och de åt ju upp allt lämnat.<br />
Siri<br />
Lommen av kornkärvarna lades ut mot väg<strong>ge</strong>n i ladan<br />
och man fick vara försiktig så inte för mycket korn for<br />
ur axen. Ja, man la kärvarna med kornet inåt, axen utav<br />
kärven, kornet skulle ju sen stoppas först in i tröskan.<br />
Där hade fåglan mat ska jag säg! Jag minns att pappa<br />
sa ”Korntjyvan!” Där fick då kärvarna ligga till det blev<br />
tryskarda<strong>ge</strong>n. Joo. Ja nog var det arbete då, herrejesses,<br />
men det var roligt också!<br />
Harald<br />
Flera i byn hade tröskverk. På en del tröskverk satt en<br />
axel ut från trösklo<strong>ge</strong>n till en hästvandring utanför. En<br />
häst gick i runden och drog vandrin<strong>ge</strong>n. Man fick låna en<br />
vandring när man hade mycket trösk. Annars fick man ju<br />
dra sin tröskmaskin för hand. Det var samma sorts tröskverk<br />
som till hästvandring, med en vev på varje sida. Man<br />
fick en himmelens snurr på på tunnan som slog sönder<br />
axen. När jag blivit stor nog att arbeta, var jag en höst i<br />
Forshällan och drog den där jädrans tröskmaskin, man<br />
skulle vara två man att dra. Vi for från gård till gård och<br />
drog åt alla vi kunde.<br />
En drög, en hästkälke med cirka två meter långa medar av björk, 28<br />
tum mellan medarna. Emellan dem är brädor spikade till ett golv, ett<br />
flak med löstagbara 15 till 50 centimeter höga kanter. I hörnen sticker<br />
pinnar upp för att kunna variera höjden på kanterna vid behov.<br />
52<br />
Ingrid<br />
Det mesta blev tröskat före jul. Vid trösknin<strong>ge</strong>n fick man<br />
klättra upp på en ste<strong>ge</strong> och ta <strong>ner</strong> de kärvar som låg högt<br />
uppe med en skylkrok, tills man börje nå med händerna.<br />
Och slänga <strong>ner</strong> kärvarna försiktigt till han som tog emot<br />
och löste upp banden om kärven. Han bredde isär kärvarna<br />
på tröskbordet och matade in stråna i tröskan. Och<br />
akta sig att inte fastna på piggarna! I tröskan skildes så<br />
kornen från halm och blad.<br />
Jag fick aldrig mata, men Henning fick! Han stod på<br />
en låda för att nå. Det var skillnad på pojkar och flickor!<br />
Vårt tröskverk i Lerudden drogs av en bensindriven maskin,<br />
och det <strong>ge</strong>mensamt ägda tröskverket på Holmen,<br />
inköpt av de stora gårdarna, hade en hästvandring. Jag<br />
fick ibland sitta på hästryg<strong>ge</strong>n för att få hästen att gå runt<br />
bättre.<br />
Harald<br />
Sista åren drog Leruddarna tröskverket på Holmen med<br />
en bensindriven maskin.<br />
Kastmaskin, ja det var en rensmaskin, som en vanlig<br />
maskin man vevade för hand, med ett hus byggt över och<br />
skakverk inni. Du satte in kornet i en tratt överst på kastmaskinen,<br />
det for <strong>ge</strong>nom tre olika såll innan säden var<br />
färdigrensad. Grova hål i första, nästan som en femöring<br />
grova, och så blev de mindre i nästa såll! Sista sållen var<br />
mindre än kornen och då var dem rensad.<br />
Ingrid<br />
De bästa kornen ur kastmaskinen använde vi till utsäde.<br />
Vi hade e<strong>ge</strong>t utsäde mest, korn och havre, till och med<br />
vete någon gång. Slösäd kallades den säd med minst kärna<br />
i. Allt boss, agnar och såder och tomma korn blåste ut<br />
ur kastmaskinen, resten samlades under i en låda. Det var<br />
ett hemskt dammigt jobb! Innan vi hade kastaren, och<br />
hos dem som inte hade en sådan, rensades säden <strong>ge</strong>nom<br />
att slänga upp dem med skovlar, så agnarna blåste bort.<br />
Ingrid: Vi hade en sån här drög och den användes till skitjobb och<br />
tunga arbeten, till exempel att köra bort stenar från åkrarna. Pappa sa<br />
till mig: ”Bär sten på drö<strong>ge</strong>n!”
Harald<br />
Vetmjölet blev mindre dyrt, så det gick att köpa och det<br />
var ju fint mjöl, mot för kornmjöl. Så därför blev det slut<br />
med kornsådden. Vi sådde i stället vallfrö för bete och hö<br />
åt korna och hästarna.<br />
Ingrid<br />
Runt 1931 när jag var åtta år, insåg de att det var mer<br />
lönsamt att köpa färdigmalt mjöl till bakning. Brödsäden<br />
hade frusit och pappa ville sluta att odla brödsäd. Vi slutade<br />
då med kornåkrarna.<br />
Tjälufläck, område på åker där gröda dött av frost.<br />
Solbränna, område på åker där gröda torkat ut.<br />
Träda, åker som harvas flera gån<strong>ge</strong>r under sommar och<br />
höst för att bekämpa rotogräs, åkern får vila från odling<br />
till nästa vår.<br />
Fjäderharv, harv med till exempel fem rader fjädrar för<br />
jordbearbetning. På första raden satt sex stycken fjädrar<br />
två och två, på andra raden satt fem fjädrar en och<br />
en förskjutna i förhållande till föregående rad. Tredje<br />
raden som den första, fjärde raden som den andra och<br />
den femte som den första. Via en spak och en skena,<br />
som förband raderna, gick det att ställa in hur djupt<br />
fjädrarna stack <strong>ner</strong> i jorden. Med en harv slätar man<br />
till efter plöjning, river upp ogräsrötter och myllar<br />
jorden inför sådd.<br />
Tallriksharv, harv med till exempel fyra eller fem rader<br />
och nio tallrikar på var rad, dubbelt så bred som en<br />
fjäderharv. Den skär sönder hårda jordklumpar.<br />
Bult, vält med järnringar i två rader och cirka en meter<br />
bred. Med bult trycks jorden till och klumpar krossas.<br />
Innan man hade en bult, släpades en stor och slät dörr<br />
efter hästen. Dörren fästs med en kedja i vart hörn<br />
och en grimma som gick till skakelfästet. En låda, som<br />
man satt på, spikades på i bakre ändan så att dörren<br />
klev upp lite grann när hästen drog. ”Det var att praktisera<br />
och se hur det blev.”<br />
Röta, dya, mörk nästan svart myrjord. Gammalt tillbaka<br />
togs röta från byns röttag inne i Byxviken och blandades<br />
i sandig åkerjord.<br />
Förna, dött gräs som lig<strong>ge</strong>r kvar efter slåtter. Ibland räfs-<br />
Hushållningssällskapet<br />
Hushållningssällskapet i Norrbotten, Almanacka 2004<br />
Hushållningssällskapet instiftades 1814, och är en opolitisk<br />
medlemsorganisation som arbetar med rådgivning<br />
och utvecklingsprojekt inom lantbruk, trädgård, mat,<br />
miljö, turism, fiske och föreningsekonomi.<br />
Ingrid<br />
Vandringsrättaren kom från Hushållningssällskapet, han<br />
var rådgivare mest om växtodling. Han tog jordprover,<br />
förmedlade rätta sorters utsäde, gav även råd om lagårdar,<br />
skötsel, mjölkhygien och foderstater (sammansättning<br />
av foder till djur).<br />
ades detta ihop på våren och brändes, ansågs försena<br />
återväxten. Man sa även förna om gräs som blev kvar<br />
på marken efter högvatten, och om gräs som låg i en<br />
sträng längs sjökanter.<br />
Luka, rensa ogräs.<br />
Lastvagn, en lång stång mellan två hjulpar med järnskodda<br />
trähjul, kunde lasta femtonhundra kilo som<br />
in<strong>ge</strong>nting! Sen kom lastvagnar med gummihjul, nästan<br />
hälften så tunga.<br />
Kastmaskin, apparat att rensa tröskad säd med.<br />
Boss, frö med mera som fallit ur hö <strong>ner</strong> på golv i lada.<br />
Man sökte fram det under höet, skrapade ihop det och<br />
sådde in i döda fläckar i vallen.<br />
Kärve, kärvan, kärvar. En kärve bands ihop med en vrid,<br />
av en lagom bunt kornstrån. Stråna samlas ihop till ett<br />
band och binds om kärven, ändarna krokas ihop och<br />
sticks fast under bandet. Kvinnor ställde kärvarna i en<br />
kase för var skyl, de beräknade hur många kärvar som<br />
rymdes, det kunde bli 15 till 20 stycken per skyl.<br />
Såder, agnar, skal av säd efter tröskning.<br />
Korntjyv, gråsparv.<br />
Loka, vicka åt olika håll, ruska, loka med spett.<br />
Oräfse, oräfsat.<br />
Tryskmaskin, tröskverk.<br />
Bröst, fast platta med piggar ovanpå tröskmaskin som<br />
kärvar läggs på. Mot bröstet snurrar en cylinder med<br />
piggar som drar <strong>ner</strong> strån i maskinen.<br />
Vandring, rundvandring kopplad till tröska som dras av<br />
en häst i rundel, runt, runt.<br />
53
54<br />
Kvarnar, mjöl och bröd<br />
Bröd bakades främst av kvinnor och flickor. Man gräddade i bagarstugornas murade bakugnar, i järnspisar,<br />
och på glödbäddar i öppna spisar, utomhus och i kojor. Mycket bröd bakades för lång lagring, och för<br />
att inte smulas sönder i packning. En heder sattes i att med precisa handgrepp baka vackra kakor och bröd.<br />
Tecknin<strong>ge</strong>n visar undersidan på en brödspade, ett fjäl. En tunn ribba är laxad tvärsöver för att spaden inte skall slå sig.<br />
Kvarnar<br />
Harald<br />
Vi hade en handdriven kvarn för foder åt korna, en liten<br />
kvarn med en vev att dra runt stenarna med.<br />
Ett gammalt kvarnställe fanns i Kvarnbäcken, som<br />
kom från Pärlälven <strong>ner</strong>. Kvarnstenar högg man själv av<br />
hel gråsten. Anders Andersson höll på med kvarnen och<br />
nog gjorde han väl några stenar. Och så måste de naturligtvis<br />
reparera stenarna när de blev slö, hugga räfflor<br />
med mejsel. Kornet malase sönder till mjöl, man fick<br />
grovt mjöl och så kli. Joo. Nästan i varenda by fanns en<br />
sådan här kvarn, så vida att det fanns en bäck som gav<br />
kraft.<br />
Nagg från Ingvars föräldrahem, Holmen.<br />
Henning<br />
Byn hade samfälld mark tänkt för en ny kvarn, men den<br />
blev inte byggd. I Harads (10 mil från Purkijaur) fanns<br />
en modernare kvarn så man for dit med säd och fick fint<br />
mjöl. Allmännin<strong>ge</strong>n byggde en kvarn 1908 i Mattisudden<br />
(två mil från Purkijaur) och då for man dit med brödsäden.<br />
Rågsikt, och så fint vetemjöl köptes för helgbak. Det<br />
var lättare bak som gjordes på fredag<br />
eller lördag för att ätas på sönda<strong>ge</strong>n,<br />
bullar eller en sockerkaka.
Nagg i luffarslöjd, 12 centimeter hög, från Ingvars föräldrahem, Holmen.<br />
Ingrid: I en del hushåll hade man särskilda brödnaggar av fjädrar, ståltråd<br />
eller trä att nagga eller picka de<strong>ge</strong>n med. Men på min tid pickade<br />
vi bara med gaffel till limpor och dylikt.<br />
Ba<strong>ge</strong>rskor och bagarstugor<br />
Ingvar<br />
I Mårkan fanns en bakugn, och på Pärlholmen fanns en i<br />
köket i det stora huset. Där gick de murade rökgångarna<br />
ihop från bakugnen nära ytterväg<strong>ge</strong>n och från järnspisen<br />
alldeles intill och från kammarens mindre öppenspis vägg<br />
i vägg, rakt upp på vindan. Rökgån<strong>ge</strong>n vinklade där av i<br />
lutning inåt uppåt och vilade på takbjälkarna. Skorstenen<br />
vinklade sen av i<strong>ge</strong>n rakt upp och gick <strong>ge</strong>nom taket nära<br />
nocken. Skorstenen och rökgån<strong>ge</strong>n fanns kvar ända in på<br />
1990-talet. Huset revs och brändes efter 2000.<br />
Ingrid<br />
Bagarstugor fanns hos Fjällströms i Brännudden och i<br />
Nygården på Holmen, hos Antonssons i Norrstrand, hos<br />
oss och jag tror de hade en i Forshällan också.<br />
Man hade olika baklag, lånade bagarstugorna<br />
och hjälpte varandra. Till oss kom kvinnor från<br />
Brändön och bakade. På min tid kom min syster<br />
Anna och hennes svä<strong>ge</strong>rska Märta Hedman i Älvsbo<br />
och bakade hos oss. Även Siris mamma bakade hos oss när<br />
jag var liten.<br />
Beda Kvickström var en god ba<strong>ge</strong>rska, suverän! Och<br />
mammas bästa medhjälpare.<br />
Bagardagar, och även bykdagar (sid 146), höll mamma<br />
med maten. Beda fick med sig mat hem också, smör,<br />
bröd och kött som tack för hjälpen. Beda lärde upp mig<br />
när jag var stor nog att klara gräddnin<strong>ge</strong>n. Men det blev<br />
bara två år som jag bakade, sen for jag iväg hemifrån.<br />
Storbak och andra bak<br />
Henning<br />
I re<strong>ge</strong>l gick två kvinnor ihop och bakade fyra dagar i bagarstugan,<br />
två dagar åt var. Storbak, en gång på våren när<br />
det var slädföre och en gång på hösten. De satte degarna<br />
främst på kornmjöl och rågsikt.<br />
Ingrid<br />
På våren bakade vi mycket tunnbröd, som vi åt till filet<br />
under sommaren, och runda kakor med hål i, kaffebröd<br />
och så skorpor. Höstbaket i oktober-november var det<br />
viktigaste, det inleddes med tunnbröd och framugnsbröd,<br />
och sen mjukkakor, hålkakor, och blodbröd som gräddades<br />
saktare när ugnen var svalare. Allra sist bakades ibland<br />
limpor som vi åt upp på en gång. Då blev matbodan<br />
full med bröd på stän<strong>ge</strong>r i taket och i stora lårar. Farmor<br />
fick ta så mycket hon ville, jag såg henne aldrig baka, hon<br />
var för gammal när jag var liten. Mamma sa att hon hade<br />
varit duktig att arbeta och att hon kunde mycket.<br />
Till julen gräddades i järnspisugnen, vi bakade trehundra<br />
till fyrahundra anisbröd och frös dem i hinkar<br />
med lock i matbodan. Dessutom gjordes vetebröd, råglimpor,<br />
struvor, pepparkakor, smörbröd och söta småkakor.<br />
Jäst köptes färsk från Jokkmokk, postbudet kunde<br />
köpa åt oss. Från en lång rulle skar man av en lagom bit,<br />
Slätkavel, randkavel och kruskavel, mellan 50 och 60 centimeter<br />
långa, från Randijaur.<br />
55
som sen rullades in i papper. Vi lade den i en konservburk<br />
(sid 92) med lock, för att inte jästen skulle torka. I källaren<br />
höll den sig tre-fyra veckor och på vintern förvarades<br />
den frusen ute i bodan.<br />
För storbak satte mamma två fördegar på kvällen i<br />
trätråg i bagarstugan, och tidigt morgonen därpå knådade<br />
hon färdigt dem med mer mjöl och jäst. Deg ett: rågsikt<br />
och vetemjöl, salt, jäst och vatten eller skummjölk.<br />
Hon delade de<strong>ge</strong>n i förväg, två tredjedelar av den togs av<br />
till framugnsbröd och en tredjedel knådades med mer vetemjöl<br />
till tunnbröd. Deg två: mald kokt potatis, rågmjöl,<br />
vetemjöl, skummjölk, salt, jäst och sirap. Den de<strong>ge</strong>n var<br />
för mjukkakor och inte så stor. På min tid hade vi sällan<br />
e<strong>ge</strong>t kornmjöl, men tidigare sattes det i fördegarna.<br />
Hällen i ugnen värmdes sakta upp med särskild ved,<br />
inte för långa trän, de skulle brinna upp samtidigt och<br />
värma jämnt över hela hällen. Man reglerade med spjäll<br />
och uppvärmnin<strong>ge</strong>n tog flera timmar. När det var riktigt<br />
hett och större delen av elden blivit glöd, grovsopades<br />
glöd och aska bakåt på hällen. Lite glöd fick ligga kvar utefter<br />
kanterna. Vi sopade med en blöt lövkvast, en riskvast<br />
där löven fått sitta kvar och torka. Kvasten stod bredvid i<br />
en galvad hink med vatten. Sen användes en fin riskvast,<br />
doppad i vattnet, för att sopa bakhällen riktigt ren. De<br />
nygräddade bröden sopades med tjädervingar. Först gräddade<br />
vi lågnt fram på hällen, när sen hällen kallnade flyttades<br />
gräddning och eld och glöd längre in. Man kunde<br />
grädda en och en halv timme, sen fick man dra fram glöd<br />
och lägga på nya stickor och små torra vedträn av fura och<br />
låta brinna en halvtimme. Då var det fikapaus!<br />
Tunnbröd<br />
Ingrid<br />
Vi rullade rullar av de<strong>ge</strong>n och skar lagoma bitar. Först<br />
förkavlade vi med en randig kavel, sen med en grov<br />
kruskavel, och sist efterkavlade vi med en finare kruskavel<br />
med täta nabbar. Vi kavlade på bordet tills ådringarna<br />
på träet syntes, då var mamma nöjd! Man sa i byn,<br />
”Johanna och Beda kavel ut tunnbrödet så man kan läsa<br />
56<br />
tidnin<strong>ge</strong>n <strong>ge</strong>nom det!” Kakan lyftes upp med en tunn<br />
avlång brödspade, cirka 30 gån<strong>ge</strong>r 60 centimeter och<br />
med kort skaft. Kakan hängde <strong>ner</strong> på båda sidor. Den lades<br />
sen över på en stor rund spade, bakufjäl som var lite<br />
större än kakan och hade långt skaft. Då kom sannin<strong>ge</strong>ns<br />
ögonblick för den som hade hand om fjälan. Hon satte<br />
<strong>ner</strong> spetsen fem centimeter från glöden, skakade till så<br />
att kakan lyfte och drog ut fjälan utan att tveka. Adelsmärket<br />
för en ba<strong>ge</strong>rska var att kakan låg där slätt! Blev<br />
det skrynklor så försökte man laga till med en brödspade.<br />
När kakan bubblade upp, så stack man in och vred<br />
kakan ett halvt varv med två bakspadar, en bred och en<br />
smalare. Det fanns lite plats över mellan kakkanten och<br />
ugnsväg<strong>ge</strong>n och en skicklig ba<strong>ge</strong>rska skulle kunna vrida<br />
kakan med ett tag. Hon vred runt den några gån<strong>ge</strong>r,<br />
den var färdiggräddad på tre-fyra minuter. Kakan togs<br />
snabbt ut på bakbordet med den bredare brödspaden,<br />
sopades av, veks ihop och travades i en lagom hög som<br />
bars ut i bodan. Där lagrades kakorna på en hylla eller i<br />
en låda på golvet.<br />
Tyllbröd, tylla<br />
Ingrid<br />
Mjukt tunnbröd kallas för tyllbröd. Vi satte till potatis i<br />
de<strong>ge</strong>n och gräddade snabbt. Tyllbröd höll sig hela tiden<br />
segt om det förvarades fryst ute, blev annars hårt och gick<br />
ej att rulla ihop. Man värmde det i ugnen en till två minuter.<br />
Snabbt på med smör, sötost eller lite varm skivad<br />
kokt potatis, allt efter vad man hade. Fisk eller kött, eller<br />
mesost. Tyllbröd rullades ihop och man åt tylla. Lapparna<br />
flisade torrkött på. Gnagde i oss det på nolltid!<br />
Framugnsbröd<br />
Ingrid<br />
Framugnsbröd kavlades som tunnbröd men inte riktigt<br />
så tunt. De<strong>ge</strong>n drog ihop sig och blev en halv centimeter<br />
tjock. Det gräddades hårdare än tunnbrödet och blev<br />
knaprigt. Sattes potatis i blev de mjukare och gräddades<br />
Så viker man tunnbröd för lagring enligt Ingrid.<br />
Syster: När jag var liten fick jag stå på en bräda<br />
för att kunna hjälpa till att kavla kakor.
i svalare ugn. De mjuka bröden veks ihop, lagrades i en<br />
låda eller luftigt på en hylla och fick frysa.<br />
Mjukkakor<br />
Ingrid<br />
Mindre bitar togs från de<strong>ge</strong>n, rullades och plattades till<br />
med slät kavel, sen kavlades de ut med kruskavel. Du var<br />
lätt på kruskaveln! Kakorna lyftes med fjälet och slängdes<br />
in fyra stycken åt gån<strong>ge</strong>n i ugnen. Vi växlade plats<br />
med kakorna i ugnen för jämn gräddning och de snurrades<br />
för att inte fastna på hällen. Man knäppte med fingret<br />
på mitten av kakorna och de var klara när det liksom<br />
ekade i dem. Kakorna fick frysa i en mjölkflaska eller på<br />
en hylla där de stod tätt lutade mot varandra.<br />
Hårdkakor, knäckkakor<br />
Ingrid<br />
Hårdkakor bakades av samma deg som till mjukkakor,<br />
de kavlades till lite tunnare kakor och hål stansades ut<br />
med ett dricksglas, och de gräddades lite längre. De<br />
blev knappt en centimeter tjocka. De färdiga bröden<br />
förvarades uppträdda på en lång stång som hängde i<br />
lagom höjd i två öglor under taket i matbodan. När vi<br />
hämtade hårdkakor bröt vi av dem i två bitar, de var<br />
extra torkade och lätta att bryta sönder. Vi åt dem med<br />
smör eller messmör, ibland värmde vi dem i ugnen, de<br />
var inte så hårdtuggade då.<br />
Blodbröd<br />
Ingrid<br />
Blodbröd bakades av en ganska lös deg på kornmjöl<br />
och vetemjöl. Hälften vatten, hälften blod och skummjölk,<br />
salt och jäst sattes i. Vi använde torkat renblod<br />
(sid 89). Degbullen kavlades först ut med vanlig slätkavel,<br />
sen med kruskavel och makades ihop lite innan<br />
gräddnin<strong>ge</strong>n. Hål stansades i mitten av bröden för att<br />
kunna hänga upp dem på pinnar i matbodan. De blev<br />
torra och tjockare än hårdkakor, och fick plockas <strong>ner</strong><br />
hela av stån<strong>ge</strong>n. Ibland gräddade vi blodbröd på bakplåt<br />
i järnspisen.<br />
Vi åt blodbröd med stekt fläsk och lingonsylt, eller<br />
sirapssås som gjorts på vit grundsås, grädde och sirap.<br />
Brödet lades först i vatten eller skummjölk för att svälla,<br />
sen hettadades det upp. Karlarna tog med blodbröd vid<br />
skogsarbete och åt det med amerikanskt fläsk (sid 89).<br />
Potatisbröd<br />
Ingrid<br />
Potatisbröd bakades av en lös formbar deg med kokt potatis,<br />
skummjölk eller vatten, rågsikt, vetemjöl, jäst och<br />
salt. Ett jäkla jobb att mala potatisen i köttkvarnen! De<strong>ge</strong>n<br />
fick vila över natten och på morgonen knådades den<br />
om och jäst sattes i. De<strong>ge</strong>n arbetades upp och sen fick<br />
den jäsa tre timmar. Bröden gräddades i vedspisen, sex<br />
stycken per plåt, runda och stora som tekakor, eller kavlades<br />
ut tunnare med hål i mitten och då en per plåt. De<br />
med hål träddes på en pinne i bodan där de frös till, vi<br />
bröt av dem när vi skulle äta. Potatisen gjorde att brödet<br />
höll sig mjukt.<br />
Syster<br />
Vi använde mest rund potatis som kokades och mosades.<br />
Det blev väldigt gott mjukt bröd!<br />
Kolbullar<br />
Ingrid<br />
Pappa var bra på att göra kolbullar över öppen eld, i<br />
kojan eller ute. Bullarna bakades av råg- eller kornmjöl,<br />
mjölk eller vatten och salt. En tjock deg som klappades<br />
ut i handen och gräddades på ett galler, i stekpanna, på en<br />
plåt över öppen eld, eller på ett ljuster direkt på glöden.<br />
Bullen vändes. Skulle vara lite knallit, hårt. När de gick<br />
på än<strong>ge</strong> gräddade de kolbullar på en het sten i elden, det<br />
var på höstsidan och roligare då att sitta vid elden. Kolbullarna<br />
åts direkt när de var varma, man tog smör till,<br />
lingonsylt, ja vad man hade.<br />
Hastbullar<br />
Ingrid<br />
Mamma gjorde porösa hastbullar när hon såg en oväntad<br />
gäst komma över sjön. Hon blandade sur grädde, vetemjöl<br />
och lite bakpulver, tog små klickar och rullade dem i<br />
pärlsocker och så in i järnspisugnen. Jag har försökt flera<br />
gån<strong>ge</strong>r, men de blir aldrig som mammas, det beror nog<br />
på grädden.<br />
Gröt<br />
Ingrid och Henning<br />
Gröt var viktigt i kosten, absolut! Mest åt vi kornmjölsgröt<br />
och gröt på grovt rågmjöl med lingonmjölk. Ytterst<br />
57
Grötfat med träsked gjorda av Linda Ellegaard Nordström, Purkijaur.<br />
Ingvar: Lingonmjölk. Mjölk i tallriken och någon sked lingonsylt, rör<br />
ihop. Ät.<br />
sällan fick vi gröt över, mamma visste ganska precis hur<br />
mycket som behövde kokas, men blev något kvar så åt<br />
mamma och jag det senare. Vattgröt gjorde inte vi, vi<br />
kokte gröten med mjölk. Havregryn till gröt blev en<br />
uppskattad nyhet när det fanns att köpa. Vi köpte också<br />
korngryn till gröt, grynen blötlades först.<br />
Skrämjöl kallades det sista man malde, det blev grovt<br />
med kli i. Till skrägröt fick man sålla bort såder, agnarna<br />
och lägga mjölet i blöt över natten. Gröten fick sen koka<br />
län<strong>ge</strong>, den blev god med smörbrunn och mjölk till. Ett<br />
stort runt fat fylldes med gröt och en grop gjordes i mit-<br />
Interiör i Leruddens bagarstuga enligt Ingrid. I taket fanns ett fäste för varpvindan (sid 108).<br />
Siri: Vi köpte femtiokilossäckar med vetemjöl och hundrakilossäckar med rågmjöl.<br />
58<br />
ten för smör. Flera åt från fatet samtidigt, man tog en<br />
sked gröt, doppade i smöret och åt. Vi drack mjölk och<br />
åt lingon till. Smörbrunn är också gott i råg- eller vetemjölsgröt.<br />
En del kokade palt på skrämjöl men den såg<br />
ju inte klok ut, blev grå. Men mest gavs nog skrämjölet<br />
till korna i döjda. (I Värmland heter mjöl gjort av rostad<br />
havre skrädmjöl. Av det kokas nävgröt som äts med stekt<br />
fläsk, flott och lingonsylt.)<br />
Av siktat kornmjöl kokte vi fingröt, den koktes som<br />
vanlig gröt, men fick stå tio minuter och mogna efter.<br />
Fingröt åts med gräddmjölk och ibland med smörbrunn.<br />
Till jul och påsk och när vi hade främmande åt vi mannagrynsgröt<br />
eller risgrynsgröt med gräddmjölk. Överbliven<br />
risgrynsgröt stekte vi plättar av. Blåbärsgröt på vetemjöl,<br />
blåbär, salt, socker och med mjölk till, åt vi ofta på höstkvällarna.<br />
Gröt åt vi var dag utom på söndag, då åt vi<br />
blöta, kokt varm mjölk som vi lade bröd i och fläsk till.<br />
Ingvar<br />
Fläsk fint skuret i tärningar stektes upp och slogs i en<br />
vanlig havregrynsgröt som kokades, fläskgröt! Den åts<br />
med mjölk och lingonsylt.
Fjäl, en bakufjäl, stor rund brödspade i tunt trä och med<br />
ett långt skaft. För att lägga in bröd i bakugn.<br />
Häll, golvet inne i murad bakugn.<br />
Fjädernagg, ihopbunden bunt vingpennor. Används till<br />
att nagga runda kakor och tunna bröd som skall ätas på<br />
en gång. Naggar kan även vara gjorda i luffarslöjd eller<br />
av en eller två ihopsatta rullar med nabbar av järn eller<br />
trä. Bröd naggas för att inte svälla upp i stora blåsor.<br />
Slätkavel, kavel med helt slät yta för alla sorters bröd och<br />
kakor.<br />
Rundkavel, randkavel, kavel med skurna ränder runt om.<br />
Kruskavel, kavel som används efter slätkavel eller rundkavel,<br />
viktigaste kaveln till alla sorters brödkakor, för<br />
att bröd inte ska svälla upp i ugnen i stora blåsor.<br />
Viska, liten kvast av små fina björkgrenar utan löv, för att<br />
sopa av nygräddat bröd. Viska används även vid diskning.<br />
Bakbord, lös skiva med låga kanter på tre sidor. Läggs<br />
på bord i kök, och de<strong>ge</strong>n knådas och kavlas på skivan.<br />
Tylla, rulle av mjukt bröd, tyllbröd. Även rulle av annat<br />
slag som kardad ull och näver.<br />
59
60<br />
Pull, pull, pull<br />
De flesta gårdar hade höns. Ägg plockades också från sjöfå<strong>ge</strong>lbon. Knipor har kallats för fattig mans<br />
höna på andra håll. Vid lugnt väder hördes tupparnas morgonfanfarer över Purkijaure. En morgonmusik<br />
att längta efter! För att inte tala om färska ägg i pannkakan!<br />
Ingrid<br />
På Holmen, i Brändön och i Norrstrand fanns höns och<br />
de hade tuppar alla, även om de inte lade för att ruva, vi<br />
bytte tuppar ibland. När jag var sex år hade vi runt femton<br />
gråsvarta och spräckliga hönor plus tupp i Lerudden.<br />
De var stora som ripor un<strong>ge</strong>fär, hade små kammar och<br />
värpte ljust bruna ägg, stora som knipägg. När hönorna<br />
blev gamla krympte kammen. Ungtuppar slaktades på<br />
hösten och stektes i järngryta, eller kokades i soppa med<br />
grönsaker. Vartannat år lade mamma en höna att ruva på<br />
tio-tolv ägg, så vi fick kycklingar. Hönorna levde fyrafem<br />
år. Så fort en höna slutat värpa, de kacklar ju när de<br />
äggat, då nackade mamma den och så åkte den i grytan!<br />
Hönorna sov på stän<strong>ge</strong>r i lagårn mot väg<strong>ge</strong>n över<br />
kalvkätten och de gick fritt inne på vintern, hände aldrig<br />
att de blev trampade. På sommaren gick hönorna ute och<br />
de kunde söka skydd under hästarnas hölada, jag kröp<br />
ibland där och letade ägg. Men oftast la de äg<strong>ge</strong>n i lådor<br />
på golvet i lagårn och ibland hos korna. När korna<br />
släpptes ut på bete, tog vi bort vattenrännan från brunnet<br />
(sid 122), och i stället satte vi stegar så hönsen kunde gå<br />
in och ut <strong>ge</strong>nom öppnin<strong>ge</strong>n i väg<strong>ge</strong>n. Hönorna trivdes<br />
och värpte så bra av att få vara ute och ha sin frihet. De<br />
kunde gå till hundarnas skålar och äta, aldrig att hundarna<br />
gjorde dem något.<br />
Något år, för att de inte skulle komma in i huset eller<br />
plocka rent i trädgården, satte vi upp en särskild gård<br />
åt dem utanför lagårn, en stor inhägnad, en meter hög<br />
av ståltråd och gamla nät. Och vi klippte vingarna så de<br />
inte kunde flyga över. Vatten drack hönsen i ett meterlångt<br />
trätråg. De fick mat två gån<strong>ge</strong>r om da<strong>ge</strong>n, men<br />
kunde få något gott däremellan om det passade. ”Pull,
Två knipholkar vid Peuraure våren 2006. Första holken är en tallklabb<br />
urholkad med stämjärn. På taket lig<strong>ge</strong>r två stenar. En decimeter under<br />
hålet, på insidan, sitter en liten träklack som underlättar för knipungarna<br />
att ta sig ut ur holken. Botten har gått sönder men i den kvarvarande<br />
brädan sitter en ståltråd som är krokad i en ögla på holkens<br />
sida, så botten går att öppna. Holken sitter fäst i tallen med två stora<br />
spikar. Äg<strong>ge</strong>n plockades ut <strong>ge</strong>nom hålet.<br />
62<br />
Den andra holken är byggd av brädor och hän<strong>ge</strong>r på en avskuren<br />
gren i ett hål i bakstycket, och står även på en gren. Taket är täckt med<br />
tjärpapp. Framstycket hän<strong>ge</strong>r i två skruvar som fun<strong>ge</strong>rar som gångjärn<br />
när framstycket öppnas. På var sida lågt på sidostyckena sitter små<br />
spikar böjda fram över framstycket och stän<strong>ge</strong>r holken. Knipholkar<br />
brukade öppnas tidigt på våren för att rensas. En liten läkt sitter fastspikad<br />
på insidan under hålet.
pull, pull …” så kom de springande. Hönsen fick främst<br />
slösäd, skrämjöl, kokt potatis och kokt fisk om vi hade<br />
mycket gädda, och ibland mjölk och matrester från köket.<br />
Mamma slängde ut mat till småfåglarna också, kunde ta<br />
en skopa av slösäden och hiva ut åt dem när det var kallt<br />
och ruskigt. Och vi la ut hundhår åt fåglarna. Mamma<br />
torkade och krossade äggskal fint och lade i vatten med<br />
lite slösäd, hönsen åt upp allt och drack ur vattnet. Kalk<br />
från skalen gav hårdare skal till äg<strong>ge</strong>n de värpte. Höns<br />
kan få ohyra i dunet och vill mylla sig för att få bort det.<br />
De fick en låda med sand och aska som de badade i, de<br />
loppade sig där, det dödade ohyran.<br />
Våra höns äggade så vi kunde sälja. Och de värpte hela<br />
vintern så vi redde oss med ägg, vi behövde inte lägga ägg<br />
i vattenglas (konserverinsmetod för ägg). Vi fick i snitt<br />
fem ägg varje dag. Lite knapert blev det på våren, men<br />
nog fanns det alltid något ägg. Ägg såldes till Beda<br />
Kvickström och till affären i Junkarhällan, och vi<br />
hade stående beställningar i Jokkmokk. När vi<br />
hade ärenden dit, levererade vi äg<strong>ge</strong>n packade i<br />
sågspån i en låda. Mamma hade egna pengar från<br />
försäljning av ägg och mjölk, och pengar som<br />
pappa gav henne. ”Behövd du nå pengar Johanna?”<br />
Mamma prövade en gång några leghornshöns,<br />
men de klarade inte att gå ut när det var kallt och<br />
hon tyckte att de var lata på att värpa.<br />
Fläskpannkaka gjorde mamma helst med<br />
amerikanskt fläsk skuret i små bitar och hastigt<br />
fräst. Plus ägg, mjölk, vetemjöl, på med smeten<br />
och in i ugnen. Salt fanns nog av i fläsket. Vanlig<br />
pannkaka eller plättar och potatiskakor kallades<br />
för slobba, slobben. Och våfflor! Som vanlig<br />
pannkakssmet men med mindre mjöl och mer<br />
smör och grädde. Vi hade ett fint våffeljärn som<br />
passade i järnspisen när man tagit bort några<br />
ringar. Att äta våfflor var ett vårsommartecken,<br />
när hönsen börjat värpa ordentligt i<strong>ge</strong>n, och på<br />
hösten hade vi kalas med färsk sylt och våfflor!<br />
Siri<br />
Min mamma hade höns, och vi hade höns från<br />
början när vi bosatte oss här i Norrstrand. Jo<br />
då, tacka för det, nog hade vi hönsen.<br />
Syster<br />
Vi hade inte höns när jag växte upp i Junkarhällan.<br />
Sjöfå<strong>ge</strong>lägg<br />
Arne<br />
Sjöfå<strong>ge</strong>lägg togs mest av karlar, kvinnor var upptagna<br />
med att sköta jordbruket och djuren och hade inte så<br />
stora möjligheter att <strong>ge</strong> sig iväg.<br />
Man undersökte hur pass värmda, ruvade äg<strong>ge</strong>n var.<br />
Du la dem i vattnet, var de värmda då reste de sig och<br />
hade en un<strong>ge</strong> i äg<strong>ge</strong>t. Oruvade ägg sjunker. Var det nyvärpt<br />
så tog vi det. Röd och grann gula var det i dem!<br />
Ingrid<br />
Var och en plockade ägg på sina marker. Jag samlade ägg<br />
med pappa på våren, skrakägg var lättast att hitta för de<br />
kom varje år till samma ställe, och skrakägg var lagom<br />
stora, smaken var en bisak. Under golvet i ladan på Kattisviksholmen<br />
ruvade två stycken, man<br />
lyfte bara en bräda och tog tre av tio<br />
ägg.<br />
Gräsandägg var härliga, lite större<br />
än andra, men ändernas bon var svåra<br />
att hitta för de bytte plats varje år och<br />
kunde ha sina bon rätt långt från vattnet.<br />
Farfar gjorde knipholkar, vi hade<br />
två på Kattisvikholmarna, en i viken<br />
nedanför så<strong>ge</strong>n och en i Karin. Vi såg<br />
bara till att holkarna inte skadats under<br />
vintern och allt annat fick kniporna<br />
sköta själva. Vi tog två-tre ägg<br />
per gång från var holk och plockade<br />
två gån<strong>ge</strong>r.<br />
Av ett eller två sjöfå<strong>ge</strong>lägg plus<br />
ett hönsägg gjorde vi underbara<br />
slobben. De blev pösiga och hade<br />
en särskild smak. Å, vilket kalas!<br />
Och sockerkakor, jo en högtid det.<br />
På smörgås fick vi stekta ägg, alldeles<br />
mörkgul gula!<br />
Ingvar<br />
Under flottni<strong>ge</strong>n tog vi sjöfå<strong>ge</strong>lägg,<br />
stekte eller kokte. Man skall<br />
alltid lämne ett till två ägg för att<br />
de skall fortsätta lägga ägg.<br />
Knipholk, Holmen 2007.<br />
61
Nu har du läst de sex första kapitlena av boken. Jag hoppas du funnit<br />
boken intressant? Nämnas bör att överförin<strong>ge</strong>n till detta bläddringsbara<br />
format har <strong>ge</strong>tt vissa layoutmässiga förändringar på sina ställen vilka<br />
givetvis inte återfinns i den tryckta boken.<br />
Vill du läsa mer finns boken att köpa som en ”Book-on-demand”.<br />
Boken kan du beställa här: http://booksondemand.ebutik.se/show_product.asp?artnr=2341<br />
/Gun
Change language