Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Henning<br />
Jag mjölkade för hand ända fram till avvecklin<strong>ge</strong>n av<br />
korna. I Purkijaur var det få karlar som mjölkade. Under<br />
vintern kylde jag mjölken inne, i iskallt vatten från kallkällan,<br />
och under sommaren ute i brunnen i en stor hink<br />
med lock. Firade <strong>ner</strong> den i brunnen i en järnkedja. Fäste<br />
hinken så att den hängde tre fjärdedelar <strong>ner</strong> i vattnet. Jag<br />
levererade mjölk till Jokkmokk och sålde lite hemifrån<br />
också. De sista åren som jag hade kor, sålde jag färsk<br />
mjölk till folk i byn som kom hit och hämtade.<br />
Ingrid<br />
Man packade smöraskarna fulla med nykärnat smör och<br />
tog med sig till sko<strong>ge</strong>n, eller när man gick på än<strong>ge</strong>.<br />
Filet och smöret<br />
Ingrid<br />
På morgonen gjorde vi först bort lagårn mamma och jag.<br />
Mjölken silades <strong>ge</strong>nast, fyra liter åt gån<strong>ge</strong>n slogs i en stor<br />
mjölksil, sen stod det och rann <strong>ner</strong> i en hink. Vi hade en<br />
tunn vit silduk av fin gasväv klippt i lagoma bitar, duken<br />
klämdes fast mellan två runda metallnät i botten av silen.<br />
Sildukarna tvättade vi noga och torkade dem helst i friska<br />
luften. När vi kommit in med mjölken lät ofta mamma<br />
mig dra separatorn. Tror vi var bland de första i byn som<br />
skaffade separator, för folk kom och tittade. Farmor och<br />
mamma tyckte det var som trolleri att få grädde på så<br />
enkelt sätt. Separatorn kunde ställas in på fet eller mindre<br />
fet grädde. Skummjölken som blev kvar, blåmjölken, var<br />
hur god och bra som helst, vi använde den till att dricka,<br />
i matlagnin<strong>ge</strong>n och till att baka med. Kalvar fick också<br />
skummjölk, men när de var riktigt små fick de fet oseparerad<br />
mjölk, ävenså grisen.<br />
All mjölk separerades utom det som skulle bli fil eller<br />
ost. ”Nu skall vi täta filet”, sa mamma på kvällen.<br />
Täta togs av filet som stod i källaren, man sköt grädden<br />
försiktigt åt sidan och tog en kaffekopp av lagret under.<br />
Grädden lades tillbaka. Tätan vispades <strong>ner</strong> i den varma<br />
kvällsmjölken, som fick stå framme i köket under natten<br />
och täta. Ibland blev det långfil. Vi satte filet i tre stora<br />
porslinsfat, spillkummar på sex till tio liter, de täcktes<br />
med dubbel gasväv uppspänd på fönsterramar. Fil samlades<br />
sen i emaljerade hinkar. På hösten satte vi fil en gång<br />
i veckan, men på vintern när karlarna arbetade i sko<strong>ge</strong>n,<br />
satte mamma fil varje dag. Förråd med fil fanns i källaren<br />
och i skrubben. Karlarna kom hem från sko<strong>ge</strong>n och hämtade<br />
filet och annat, ibland bara var tredje vecka. De fick<br />
36<br />
filet överhällt i galvade, femton- eller tjugoliters mjölkkrukor,<br />
med lock som trycktes <strong>ner</strong>. Filet rördes ihop. På<br />
somrarna förvarades bröd i de krukorna. Fil åt vi nog säkert<br />
varannan dag.<br />
Siri<br />
Om vanlig mjölk frös lite gjorde in<strong>ge</strong>t, men filet ställdes<br />
i värmen i kojan.<br />
Om mjölk stått för varmt och blivit sur och grynig,<br />
självstannad mjölk, kokte vi den och åt det med sylt eller<br />
socker. Blev som välling med ostklimpar i. ”Nu har<br />
mjölken skurit sig, så vi får göra misu.” Men det hände<br />
sällan. Ganska gammal grädde ystar sig vid värmning,<br />
man silar av vasslan och vispar <strong>ner</strong> klumparna i kokande<br />
mjölk. Gott till mesost på bröd. (Opastöriserad självsurnad<br />
mjölk får <strong>ge</strong>léartade klumpar, som heter skör. Detta<br />
kan silas från vasslan och bli till skörost.)<br />
Pappa gjorde filbunkar av trä, laggkärl, tio till tolv<br />
centimeter höga och cirka trettio centimeter i diameter,<br />
filet blir bäst i träbunkar! Det blev grädda på, så det<br />
vispades ihop innan man åt. ”Annars tadd dem ju bara<br />
ovanpå.”<br />
Ingrid<br />
Mamma kollade vädret noga innan hon satte fil under<br />
sommaren, tätan klarade sig bra i vår källare även när åskan<br />
gick, och hon behövde aldrig använda tätört. Folk<br />
från byn kom och fick täta av henne ibland, när deras täta<br />
blivit förstörd. Ja, det är ett mysterium, jag har sett hur<br />
tjock fil blivit alldeles blåvattning och kornig när åskan<br />
gått!<br />
Grädde för smör samlades i stora glasburkar med<br />
lock, i källaren eller i kallskrubben. Vi sparade ihop flera<br />
veckor tills vi hade nog mycket att kärna. Kärnan, en vevdra<strong>ge</strong>n<br />
med vingar som gick runt i en skål, köptes runt<br />
1930. När grädden blivit till kärnmjölk med klumpar av<br />
smör, silas smöret ur och knådas ihop med en stor träslev.<br />
För att få ur all kärnmjölk ältas (tvättas) sen smöret i<br />
kallt vatten. Man trycker smöret mot skålkanten med en<br />
träslev, tar lite i sänder, och när allt smöret är <strong>ge</strong>nomgått<br />
byter man vatten och gör om det tre fyra gån<strong>ge</strong>r. Sist<br />
pressar man ur vattnet med sleven och knådar i finsalt.<br />
Finsalt fanns att köpa på min tid och det använde vi också<br />
i matlagnin<strong>ge</strong>n. Smöret packades väl ihop i en smörask<br />
av svepteknik, som legat i kallt vatten först. Smöret höll<br />
flera månader i källaren om så behövdes, men vi åt ofta<br />
upp allt på ett par veckor, det hann aldrig bli härsket. Vi<br />
hade också några smörkunder i Jokkmokk. Före min tid,
Change language