You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
vi tog på utanpå kläderna och så huvuddukar. Vi fyllde<br />
krubborna med hö, havre och perlusker, eller myrhö och<br />
halm. Öppnade häcken, en stänganordning som hindrade<br />
korna från att sticka in huvudet över matbordet<br />
under natten, en vickbar stolpe som kunde dras på plats<br />
mitt framför varje ko. De stod då så att all gödsel hamnade<br />
i flon och de höll sig rena och fina, men vi borstade,<br />
ryktade dem med en rotborste ändå varje morgon. Efter<br />
att de fått mat och blivit ryktade skottade vi ut gödseln.<br />
Vi torkade juvren med våt trasa, mjölkade och sen fick<br />
de vara ifred fram till halvniotiden då vi stängde häcken<br />
i<strong>ge</strong>n, sopade rent och strödde under. I porten lades en<br />
stor hög med hö upp på morgonen, för att räcka hela da<strong>ge</strong>n<br />
åt korna. Sinkor, kor som slutat <strong>ge</strong> mjölk, fick halm.<br />
”Nu ska jag gå och stilla korna.” Mamma gick för att<br />
<strong>ge</strong> korna sitt huvudmål kring tre halv fyra, kallad still-<br />
tiden. Korna fick myrhö plus halm, un<strong>ge</strong>fär så mycket<br />
som två gån<strong>ge</strong>r en julkärve till var ko, ibland fick de vallhö.<br />
Om det fanns dåligt med foder fick de döjda, en del<br />
gav sina kor döjda på morgonen. Kor som skulle kalva<br />
kunde få lite slösäd. Vi gödslade sen ut och borstade av<br />
dem. På sommaren stillade vi dem aldrig, då var de ju i<br />
sko<strong>ge</strong>n.<br />
Purkijaur, dokumentation av byn Purkijaur<br />
(Anna, Ingrids syster)<br />
På 1920-talet, med större tillgång till vallhö, upphörde<br />
man med sörpa och döjda och började med kallstill. Sparade<br />
arbete i lagårn, men korna saknade (den varma) döjdan.<br />
Ingrid<br />
På vintrarna var arbetet utomhus klart vid femtiden och<br />
vi åt vår kvällsmat. Mellan sju och halv åtta kvällsmjölkade<br />
vi och de fick lite gott att äta i<strong>ge</strong>n, fräkne eller grönfoder,<br />
perlusker och havre. Mamma visste precis vad korna behövde,<br />
högmjölkande kor fick ju extra tilldelning. När de<br />
ätit stängde vi häcken för natten. Som tillskott och lite omväxling<br />
fick ibland korna kokt mört eller fiskspad blandat<br />
upp i döjda. Som mest en till två gån<strong>ge</strong>r i veckan, inte<br />
för mycket för då sätter det smak på mjölken. Grönsaksskal<br />
och potatisvatten fick de också. Inne i farstun stod<br />
en enkom hink, med lock, till matrester. Mamma slog<br />
skummjölk över resterna och öste över med en slev till<br />
täta trälådor som skurades ibland. Senare fick korna rester<br />
och döjda i hinkar. När vi hade gris fick den resterna, och<br />
två-tre hundar åt ju också en del.<br />
Efterbörden efter kalvfödsel brukade vi gräva <strong>ner</strong> bak-<br />
32<br />
om vedbodan, eller på vintern bakom gödselhö<strong>ge</strong>n. Man<br />
ville inte ha den i gödselstacken av någon anledning. Tant<br />
Erika och farmor kunde få ut efterbörd, som inte kom ut<br />
själv, med en dekokt kon fick dricka några gån<strong>ge</strong>r med<br />
två timmars mellanrum. Om något var kvar så rann det<br />
ut när det ruttnade och kon blev inte sjuk. Om korna fick<br />
utslag på spenarna, då plockade de några örter, kokade<br />
och satte på, och utsla<strong>ge</strong>n gick bort. De gjorde smörjelse<br />
av tjära, talg och någon växt som skyddade juvren mot<br />
broms och mygg när korna var på bete. Det sattes på<br />
efter morgonmjölknin<strong>ge</strong>n och tvättades bort med såpvatten<br />
på kvällen.<br />
En gång jagades en av våra kor av en björn och kon<br />
kastade kalven. Hon blev brunstig i<strong>ge</strong>n men tog sig inte<br />
utan såldes sen till slakt.<br />
Siri och Harald<br />
Vi smorde in spenarna på korna med tjära blandad med<br />
osaltat smör mot knott och mygg. Första myggdöden<br />
kom ut före kri<strong>ge</strong>t och hette Flit (sid 183). Det var i en<br />
spruta och luktade själva döden! Och län<strong>ge</strong>, nästan som<br />
bensin. Flugor och mygg dog av det.<br />
Vi hade en förstakalverska en gång och hon kunde inte<br />
få ut kalven som var felväxt, och hon ville inte resa sig.<br />
Veterinär från Jokkmokk tillkallades och vi tvärslog kallt<br />
vatten över huvudet på kon som då reste sig. Veterinären<br />
sågade av benen på kalven med ett rep, inne i kon, och<br />
tog ut den i bitar. Så räddades kon, den bästa kon som<br />
fanns!<br />
Strö under<br />
Harald<br />
Allmännin<strong>ge</strong>n hade ett mosstag mellan Norrstrand och<br />
Byxviken, men in<strong>ge</strong>n tog mossa där. Vi tog vår mossa till<br />
strö, alldeles här nära gården bortom Odlin<strong>ge</strong>n, där hade<br />
vi en torvströhässja (sid 48).<br />
Ingvar<br />
Man skar mossa i stora fyrkanter, 60 till 80 centimeter,<br />
till strö med en flåhacka på sommaren. Och in<strong>ge</strong>t vatten<br />
fick vara i mossan, för då torkade det aldrig. Man tog av<br />
det övre lagret på myren.<br />
Siri<br />
Strö under, ja korna hade det så fint, de var aldrig blöt,<br />
mossan tog åt sig allt som var rinnande.<br />
Pappa gjorde torvhässjan, skar mossa och torkade. I
Change language