Nr 3 2009 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad 

ÅRGÅNG 16 NUMMER 3 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem 

SEPTEMBER 2009 

Karlstad för 50 år sedan 

Skall man hänga med i tiden får damerna köpa blommig eller prickig hatt. Detta säger innehavaren, 

Ellen Juneroth, till hattfabriken Special i Karlstad. VF-arkivbild Lennart Fernqvist

SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 16 NUMMER 3 

Program 2009 

Höstmöte 

Tisdagen den 13 oktober kl 18.30 

Plats: Betlehemskyrkans samlingssal 

Program 

Mötets öppnande 

Kaffeservering och lotteri 

Bibbe-Lott Åsbom, Lars Jakobsson och Per Andersson 

spelar och sjunger gamla värmländska folkvisor 

Välkomna! 

Studiebesök 

Folkrörelsernas arkiv i berget vid Zakrisdal 

Onsdagen 18 november kL.14.00 

Samling norra porten vid G Anderssons Bil 

Övrig information ring Lennart Fernqvist 070-3390605 

Café Slussvakten 

Höstens träffar 

Torsdagen 1 oktober Stefan Moberg berättar om båtbus- 

sarna tillsammans med Karstadsbuss 

Torsdagen 5 november Klas Kvarnevik berättar om teater- 

verksamheten i Tempelriddaren 

Torsdagen 3 december Carina Ekman om Selma Lagerlöf 

Adventsgudstjänst i Acksjöns Kapell 

söndagen den 13 december kl 11.00 

Margaretha Lothigius och Vikenkyrkan tillsammans med 

Karlstads Hembygdsförening 

Hembygdsföreningen ordnar kyrkkaffe i Gammelgården efter gudstjänsten 

Julmarknad i Mariebergsskogen 6-7 december 

Alla har vi något att berätta!! Skriv eller ring till oss. 

Karlstads Hembygdsförening Redaktionskommittén 

Träffenbergsvägen 4 652 29 Karlstad. 

Tel:054-568305 Lennart Fernqvist.

ÅRGÅNG 16 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD 

I föregående nummer hoppades jag på en fin och solig sommar. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev 

fallet. Visserligen har vi haft några varma perioder, men blåst och regn har drabbat oss vecka efter vecka. En positiv 

följd är däremot att skogen dignat av blåbär och guldgula kantareller, som nu kommit väl till pass i vår frysbox. 

Hösten är här och vi har börjat med vår verksamhet igen. Programmet ligger i stort klart (kan läsas på annan 

plats i tidningen) och vi kan nu arbeta vidare med våra olika verksamheter. 

Romstadsgruppen med Lennart Fernqvist har gått in i slutfasen med sin bok, som planeras komma ut inför julhandeln. 

En ny studiecirkel har också sett dagens ljus - Klara - som redan börjat arbeta. Vi önskar dem lycka till! 

Sommaro och Kvarnberget är också under etablering. 

Jag ser nu fram emot en ny spännande höst med trevliga sammankomster och intressanta evenemang. Glöm inte 

att besöka våra givande programpunkter i Slussvaktstugan. 

Jag har sagt det tidigare - har Du några synpunkter eller önskemål om vår verksamhet - är jag tacksam om Du 

hör av Dig. 

Väl mött på våra sammankomster i höst! 

Carl-Göran Tollesby 

SIDA 3 

Till sist …….. 

Kal och Osborn var på Ullevi för att se sitt älskade GAIS spela hemmamatch. Efter en kvart gjorde motståndarna 0-1 

-offside, skrek Kal. 

Efter ytterligare några minuter blåste den kortväxte domaren för ytterligare ett mål 0-2 

-offside skrek Kal. 

När motståndarna senare gjorde 0-3, blev Kal något irriterad på domaren och skrek 

-Kan ingen klippa gräset så den där ”lelle” ser nåt! 

Krönika 

Usch vilken regnig sommar det har varit! Vi planerade som vanligt i våras allt som vi skulle göra när 

sommaren kom men av det mesta blev det ingenting. Maken fyllde jämna år den 10 juli och då brukar 

det vara strålande sol men i år “stog regnet som spön i backen”. Ordspråket att finns det hjärterum så 

finns det stjärterum stämde in när gratulanterna strömmade in på våra 60 kvadratmeter bostadsyta med 

sjönära läge. 

Under min sista arbetsvecka innan semestern hände något märkligt vid Arkivcentrum. En kollega hade 

upptäckt fyra igelkottsungar i en rabatt intill Hööksgatan där det är hård trafik. Hon ringde runt till olika 

instanser och till slut fick hon kontakt med en kvinna som har behörighet att flytta vilda djur. Kvinnan 

kom med en stor papplåda och jag som åskådare fick se när hon fick fram igelkottsmamman och åtta 

små igelkottsungar. De flyttades till en säker plats. 

Katten Ove i Karlstad har varit ute både dag och natt mest hela sommaren utan att bry sig om vädret. 

Han har följt med till brevlådan som ligger ca 500 meter från huset och det har varit så trevligt ända tills 

en lösspringande hund jagade upp Ove i en hög gran. Då blev jag sur på hundägaren som släpper hunden 

när det finns harungar, fåglar, rådjurskid och annat i naturen som den kan bita ihjäl. Det tog lång tid 

innan Ove vågade sig ner igen. Efter den händelsen följer han inte längre med till brevlådan. 

Monica Gustafsson 

Ordföranden har ordet


Herrhagsminnen 

När jag var sju år flyttade vår 

familj på fem personer från Långgatan 

2A till Vasagatan 2B. 1940 

var för mig ett märkesår. Det innebar 

övergången från småbarnsåldern 

till skolåldern. Jag började i 

klass 1 på Herrhagsskolan. Min 

fröken hette Irma Grundy. Hon 

bodde mittemot skolan på Fryxellsgatan. 

Hon hade också en man 

som var konstnär. Från sin lägenhet 

hade han utsikt över ingången 

till skolans gård och han målade 

en fin bild av barnen på väg in — 

eller på väg hem. Tavlan finns att 

beskåda på skolmuseet. “Fröken” 

Grundy var gammal och snäll. 

Man kan inte påstå att hon — som 

man säger - hade respekt med sig. 

När min mamma var på åhörardag, 

var klassen mycket livlig. Vi lekte 

kacken. Fröken sa: “Var tysta nu! 

Vi ska öppna dörren och se om 

inte överläraren står därute i korridoren”. 

Överläraren var Gustaf 

Stark, en man som hade en oerhörd 

auktoritet och som alla var 

rädda för. Klassen blev knäpptyst. 

Dörren öppnades men ingen överlärare 

stod därutanför så klassen 

återgick till sitt vanliga sorl. Jag 

kan inte säga att jag led av detta 

utan fann mig väl tillrätta. Jag 

hade ju också fått en ny kompis, 

min avhållna barndomsvän Brita 

Elovson. 

Att bo nära skolan var ett stort 

plus. Jag kunde gå hem och äta på 

frukostrasten och i nödfall springa 

hem för att gå på toaletten, för 

Herrhagsskolans dass var inte någon 

höjdare. Det var bås med träfjölar 

och man klev upp några 

trappsteg för att hamna rätt. Det 

kunde vara besvärligt för de minsta 

och resultatet var en hel del 

“spill”. Pojkarnas pissoar var inte 

mer tilldragande. Jag kan fortfarande 

dra mig till minnes den 

stickande lukten där inifrån dit 

dörren alltid stod öppen. 

Skolåren på Herrhagsskolan, för 

min del 3 ½ år, var trevliga och 

utvecklande. När jag började trean, 

då pojkar och flickor skildes åt 

i olika klasser, blev 

jag klasskamrat 

med Gunvor Stenberg 

som blev min 

vän för livet. I tredje 

klass bytte vi 

från fröken till magister 

.Som lärare 

fick vi den unge 

Ingvar Sjöstedt 

som vi tyckte var 

så snygg med sitt 

mörka lockiga hår. 

1943, när min familj 

flyttade till 

Råsunda, var Herrhagsskoletiden 

slut 

för min del. 

Vasagatan 2B var 

ett gulrappat trevåningshus 

med grusad 

gård och ett 

grönområde lite 

högre upp mot 

grannhuset. Där 

streckade man, 

hängde tvätt och 

piskade mattor. I 

källaren låg tvättstugan 

med väggfast 

cementbinge, 

där tvätten lades i 

blöt, och en gryta 

där tvätten kokades 

och en vridmaskin. Arma husmödrar, 

vad de fick slita. När tvätten 

var torr, skulle lakan, dukar och 

handdukar kallmanglas, näsdukar 

och skjortor strykas. Den tvätt som 

skulle manglas lades i en tvättkorg 

och bars bort till en mangel i närheten. 

På en av husets väggar satt ett 

plakat: “Det är förbjudet att ställa 

cyklar mot väggen”. Jag satte melodi 

till den här uppmaningen. Det 

blev samma melodi som till “Och 

Petter Jönsson han for från fäderneslandet”. 

Än idag kommer jag 

på mig själv att sjunga den. 

Vi bodde på tredje våningen. På 

den tiden, 1940-talet, kunde man 

se ända bort till Tynäs. Vi barn 

hade många möjligheter till lek. 

Nere vi järnvägen låg “Vallen” där 

vi spelade brännboll, i nästa kvar- 

På den här bilden som mamma Astrid tog är jag sju år 

ter låg Sveaparken med gungor 

och sandlåda och några hundra 

meter bort låg Lambergstjärnet, 

där vi åkte skridskor på vintern 

och längre bort låg Vänern med 

oemotståndlig is. På den tiden, när 

man inte bröt isränna till hamnen, 

kunde vi åka skridskor ända ut till 

Tynäs. Föräldrarna litade alltid på 

oss. Vi klarade oss på egen hand 

och tog oss själva till alla aktiviteter. 

Att åka cykel blev självklart. 

Ibland hände tyvärr en del tragedier. 

En dag fick vi se ambulansen 

komma. Vår lekkamrat Sverker 

hade drunknat i Lambergskanalen 

där isen var svagast. Det tog oss 

hårt. 

Var inte vintrarna förr riktiga 

vintrar? Jag minns att det anordnades 

en skidtävling i Mariebergsskogen 

för stadens tredjeklassare.

ÅRGÅNG 16 NUMMER 3 

Det blev högtidlig prisutdelning på 

Herrhagsskolan. Jag kom tia och 

fick en liten kam i pris. 

När våren kom var det underbart 

att få byta ut pjäxorna mot lågskor. 

Man nästan studsade fram av 

vårglädje. Vi hade ju nära till 

Lambergsskogen och där växte de 

första vitsipporna och där kunde 

man höra talgoxens vårlåt “sissity 

sissity”. En dag ville mamma att 

jag skulle bryta litet björkris, eftersom 

det var påsktid och dags för 

fastlagsris. På den tiden fanns det 

på Herrhagen en man som var 

känd för sitt miljöengagemang, bl 

a ville han inte att man skulle bryta 

ris från levande buskar och träd. 

Jag lydde mamma och bröt av 

några björkkvistar. Till min stora 

fasa mötte jag just den här mannen 

när jag var på väg hem. Jag såg 

honom på långt håll. Kvickt som 

tanken stack jag in mitt ris under 

vindtygsjackan och försökte se 

oskyldig ut. Han sa ingenting men 

jag skämdes och var rädd att bli 

KARLSTADS HEMBYGDSBLAD 

anmäld för brott mot naturen. 

Så blev det Första Maj. Då fick 

vi barn en krona för att köpa “gaj”. 

Man fick mycket för en krona. Vi 

gick till Erikssons fruktaffär eller 

till Fruktkällaren och köpte kolor 

och choklad, och sen kompletterade 

vi med saft och bullar och tog 

oss ut till någon lämplig bergsskreva 

eller skogsglänta, där vi 

frossade i godis och satt och sjöng. 

Vi hade lärt oss en hel del visor i 

scouterna eller, som jag och min 

syster Marianne, i IOGT:s ungdomsloge 

109 Linnéa. På den tiden 

sjöng vi klämkäcka sånger 

som” Här är unga käcka viljor, 

kläm och raska tag... och Röda 

stugor tåga vi förbi eller Vi vandra 

genom skogen en högsommardag...” 

Innan vi kunde cykla ut till Örsholmen, 

badade vi på Kanikenäset. 

Man roddes över kanalen av mannen 

i roddbåten för 5 öre och sen 

gick vi ut mot Vänern ungefär där 

Här är jag och mina klasskamrater i tredje klass på Herrhagsskolan 1943. 

Jag syns till höger närmast soluret. 

SIDA 5 

KSS har sina båtar nu. Jag var 

mycket imponerad av min syster 

som kunde dyka från pontonen. 

Sen fick vi cyklar och kunde cykla 

ut till Örsholmstjärnet. Då var vi 

också utrustade med saft och bullar 

och kunde vara kvar vid badet i 

timmar. Där fanns hopptorn och vi 

beundrade de stora pojkarna som 

dök och hoppade från trampolinen. 

Det gjorde faktiskt flickor 

också. Jag vill minnas att man 

kunde ta både kandidaten och magistern 

och simborgarmärket. 

Herrhagen var en underbar stadsdel 

att växa upp på. Där bodde alla 

sorters människor där fanns en 

varierad bebyggelse och närhet till 

spännande miljöer. 1948 flyttade 

vår familj definitivt till Stockholm 

och ett annat liv tog vid. Men 

Herrhagen, som jag minns det, har 

behållit min kärlek! 

Kerstin Sundelöf (Norbäck) 

Foto :Sven Elovsson


Folkrörelsernas arkiv för Värmland 60-årsjubilerar 

Under 2009 fyller Folkrörelsernas 

arkiv för Värmland 60 år 

och det firades med en jubileumsdag 

den 8 maj i Arkivcentrum. 

Den stora gymnastiksalen 

gjordes i ordning med långbord 

dukade för 150 personer, väggarna 

dekorerades med fanor, 

standar och affischer. Borden 

blev festliga med massor av 

pelargoner som vi fick låna av 

Åstorps handelsträdgård. Arkivet 

har ont om pengar så det 

mesta måste ske ideellt. De anställdas 

familjer ställde upp 

som serveringspersonal och 

skötte allt med den äran. Min 

son Björn bakade stora gula 

marsipantårtor som verkligen 

blev uppskattade. Festen bjöd 

på musikunderhållning och intressanta 

föredrag och avslutades 

med mottagandet av presenter. 

Naturligtvis hade mästerfotografen 

Lennart Fernqvist 

anlitats för att föreviga tillställningen. 

Festligheterna fortsätter 

på Arkivens dag den 14 november 

då arkivets första egna bok 

släpps. Jubileumsantologin “i 

Eldsjälars spår” får ett tilltalande 

utförande och en professionell 

utformning och innehållet 

blir varierat. Flera programpunkter 

kommer att knyta an 

till boken. Välkomna på Arkivens 

dag! Vi hälsar er också 

välkomna på studiebesök den 

18 november till bergrummen i 

Zakrisdal där Karlstads kommunarkiv, 

Värmlandsarkiv och 

Folkrörelsernas arkiv håller till. 

Text: Monica Gustafsson 

Foto: Lennart Fernqvist 

På den övre bilden ser man att det var många gratulanter som deltog i 60-årsjubileet. 

Ovan till höger berättar Berith Sande och Gunnar Törnqvist om arkivet. 

Nedan har Anneli Eide, Elin Balkåsen, Monica Gustafsson och Annika Eriksson 

placerat sig framför en gammal fana från Karlstads Soc-Dem. Kvinnoklubb.


Grava Kyrkokör 

Denna fina kör har gjort oss den 

äran med en bejublad konsert i All 

Saints Church i Hove, Sussex, min 

hemmaplan. Bortåt 40 personer 

kom med turledare, dirigent, organist, 

flöjtist och pianist. Programmet 

bestod av religiösa och världsliga 

sånger med inslag av solon, 

bl. a. de Frumerie och Romans 

Drottningholmsmusik. Programmet 

avslutades med Värmlandsvisan, 

som fick de längsta och starkaste 

applåderna. Publiken gick 

inte förrän Värmlandsvisan sjungits 

än en gång. Där var många våta 

ögon. Jag uppskattar att ungefär 

200 personer kom, vida fler än 

man hade väntat och vi fick dela 

program. 

Före konserten närmade jag mej 

en grupp på åtta prydliga herrar i 

mörk kostym, som stod vid ingången 

innanför kyrkan och frågade 

om dom alla var körmedlemmar 

och värmlänningar. Svaret 

blev Ja. Det visade sej att Janne 


arbetade på min gata, Malmtorgsgatan, 

nummer fyra, på Landstinget, 

medan jag bodde på nummer 

20. Börje hade också bott på nummer 

20 i tio år på samma tid som 

min mor bodde där fram till sin 

död 1992. Vi kanske möttes i portgången 

under en sommarsemester 

utan att känna varandra. Vem vet. 

De andra herrarna bodde eller arbetade 

i Klara eller däromkring. 

Vi kommenterade på tillslutningen 

av åhörare och sa Möe fôlk. 

Det var några känslofyllda timmar 

för mej och många andra. 

Turledaren Chris Green hade 

tagit kören just till Hove, eftersom 

han föddes här av svensk mor. 

Ledsamt nog har jag aldrig lärt 

känna Chris mor. Här finns många 

svenskar utanför min bekantskapskrets. 

Det vore roligt att lära känna 

hans mor. 

Kören har sjungit i Norge, Finland, 

Danmark, Tyskland, Italien 

och Polen. Nu kom turen till oss i 

Sussex. Vi hoppas dom kommer 

tillbaka. 

SIDA 7 

Första gången Grava Kyrka kom 

in i mitt medvetande var under 

andra världskriget, då min far höll 

utkik från ett trätorn vid Grava 

Kyrka efter fientliga flygplan. Vår 

familj cyklade dit med fika en söndag. 

Det var mer än 60 år sedan. 

How time flies 

Text:Gerd Davie 

foto:Hans Flyman. 

Turnéledaren Chris Green med sin fru Anita 

Kören under en bejublad konsert i All 

Saints Church i Hove, Sussex


Mjölkafffärn 

Den gamla mjölkaffären på 

Malmtorgsgatan hade inget annat 

namn än mjölkaffärn när den öppnades, 

antagligen på fyrtiotalet i 

samband med att den fastigheten 

var färdigställd. Då såldes bara 

mjölk och grädde. Sortimentet 

som säljs nu tillkom senare. Då 

levererades mjölken i 100 liters 

tunnor till stort klankande och 

skrällande på tidiga morgontimmarna. 

Hur man fick in tunnorna i 

affären vet jag inte. Antagligen 

kördes de in av lastbilsföraren. 

Disken hade runda öppningar 

med lock över och därunder stod 

tunnorna på golvet. Där fanns flera 

sorters mjölk, bl a. skummjölk. I 

en mindre tunna fanns grädde. 

Man köpte mjölken i mjölkhämtare 

i metall eller emalj, med lock. 

Mjölkförsäljerskan hämtade upp 

mjölken i litermått på skaft och 

hällde i våra mjölkhämtare. Grädden 

hämtades upp i ett tredeciliters 

mått och hälldes i vår medhavda 

glasburk. 

Senare kom mjölken i paket med 

fyra sidor, s k tetrapack. Nu har 

Jan-Henrik 

Magnusson 

Förre KMW-fotografen och hembygdsskildraren 

utrustad med en 

otrolig minnesbank har varit till 

ovärderlig hjälp vid framtagande 

av vår pågående dokumentation 

om stadsdelen Herrhagen. Hans 

initiativ att som ledare för KMW 

fotoklubb dokumentera stadsdelen 

i bild 1966-1967 är en kulturgärning 

som icke nog kan värderas. 

På senare år vid dryga 90 års 

ålder började han skriva ner och 

skildra sina barndomsminnen från 

1920-talet. Hans berättelse ”Runt 

Herrhagsparken på 1920-talet” har 

publicerats i form av en artikelserie 

i Karlstads-Tidningen under 

2008. Den blev väldigt omtyckt 

och många hörde av sig till tid- 

Mjölkaffären ligger i hörnet av Malmtorgsgatan och Norra Klaragatan. Där låg den också 

i början av 40-talet då den här bilden togs av Svea Hermansson. 

paketen sex sidor. Man införde 

också bröd och specerier och 

mycket annat. Den gamla mjölkaffären 

blev kvartersbutik. 

Många år senare tillbringade vår 

familj underbara sommarlov hos 

mormor med Malmtorgsgatan som 

bas och mjölkaffären blev ett sorts 

nöjescentrum för mina två barn, 

Helena och Robin. Det var mycket 

ningen som i samråd med Jan- 

Henrik beslöt att ge ut den i form 

av en skrift. 

Vid en ceremoni i Herrhagsparken 

en vacker junidag presenterades 

skriften av K-T:s chefredaktör 

Eva Dahl och reporter Mats Zetterberg 

där även media och hem- 

att titta på och man kunde köpa 

godis där. Ett omtyckt knep att 

försena nattningen var att springa 

till mjölkaffärn, ibland barfota och 

i pyjamas. En gång kom Robin 

tillbaka glädjestrålande och sa. Nu 

vet jag vad tanten i mjölkaffärn 

heter. Hon heter Klara Livs. 

Gerd Davie 

K-T:s Eva Dahl uppvaktade Jan-Henrik i parken där upplevelserna började 

bygdsvänner fanns på plats liksom 

bokdebutanten Jan-Henrik själv, 

som återvänt till parken där en 

gång hans upplevelse startade. 

Text: Kurt Johansson 

foto: Ralph Nilsson



Mekano, skomakare Bengtsson och jäst 

Här i hörnet av V:a Torgatan och Drottninggatan står idag CGC-huset 

Där CGC-fastigheten står nu på 

Drottninggatan i Karlstad fanns på 

fyrtitalet en liten verkstad, där 

man kunde lämna in trasiga artiklar 

för lagning. Den hette Mekano 

och hade säkert varit där i många 

år. Mamma och jag gick dit en dag 

och steg ned de tre eller fyra trappstegen 

från gatan och stod i en 

knappt upplyst Aladdins grotta 

med hyllor från tak till golv överfyllda 

med inlämnade saker. Vi 

ställde oss i den lilla kön och lämnade 

in vår trasiga artikel, som jag 

vill minnas var en väckarklocka. 

De två männen i gråbruna rockar 

bakom disken tog emot trasiga 

leksaker, modelljärnvägar, kaffekvarnar, 

kastruller, som antagligen 

togs hem av männen och löddes 

hemma i verkstan, och mycket 

annat. Varje sak fick en namnlapp 

och ställdes på hyllan. Några dagar 

senare kunde man hämta sin artikel 

lagad. 

Dom tog inte emot skor för lagning. 

Fram till femtitalet kunde man 

gå i ett par skor med lädersula till 

man fick hål på sulan. Då lämnade 

man in skorna hos skomakare 

Bengtsson på innergården på Sandbäcksgatan 

1 i Klara. Bengtsson 

arbetade ensam i sin mörka butik 

med sulning, halvsulning och klackning. 

Det gick till på samma sätt 

där. Man lämnade in skorna, som 

lades in i en brun påse och fick en 

namnlapp. Man kunde hämta sina 

lagade skor några dagar senare. 

I den fastigheten låg en speceriaffär 

mitt emot teatern. Min mamma 

sa någon gång på åttitalet Vad jästen 

har blivit dyr! Jag undrade hur 

Foto: Okänd. Bilden från arkivcentrums arkiv 

SIDA 9 

mycket den kostade och fick till 

svar Den är uppe i 65 öre nu. Jag 

menade att 65 öre inte var mycket 

pengar ”nuförtiden”. Mamma 

suckade Tänk när man kunde gå 

och köpa för 5 öre jäst! Det kunde 

man i den affärn på fyrtitalet. 

Gerd Davie


VÅRGUDSTJÄNSTEN 

Många av våra medlemmar deltog 

vid vårgudstjänsten i Acksjöns 

kapell. Denna arrangerade vi tillsammans 

med Vikenkyrkan den 

17 maj. 

Hela gudstjänsten blev mycket 

stämningsfull, då domprosten 

Staffan Kvassman talade om kärleken. 

Han spelade också några 

vackra musikstycken på sin flöjt 

och vi fick dessutom njuta av Cecilia 

Åbergs sköna sång. 

Efter gudstjänsten vandrade vi 

till Märta Eurenius och de andra i 

gammelgårdsgruppen för att 

dricka kyrkkaffe i solskenet ute på 

tunet denna härliga försommardag. 

Text och bild Lennart Fernqvist


KALEVALA 

Även i år fyllde vi en stor buss 

och gjorde en teaterresa till Rottnerosladan. 

Där hade Leif Stinnerbom och 

övriga medarbetare i Västanåteatern 

på mycket kort tid satt upp det 

finländska nationaleposet Kalevala. 

Innan föreställningen fick vi 

från Karlstads Hembygdsförening 

träffa regissören Leif Stinnerbom 

och skådespelaren Björn Söderbäck. 

Dessa berättade historien om 

Kalevala och allt arbete, som krävdes 

för att göra en teaterföreställning 

av det. Denna blev tre timmar 

lång. 

Vi hann också med en liten picknickstund 

då vi träffade en del av 

de andra skådespelarna. 

Dessa möter gärna sin publik 

utanför den stora ladan innan föreställningen 

och i pausen. 

Att berätta om skådespelet är 

inte möjligt här. Det var alldeles 

tyst i bussen hem. Alla hämtade 

andan efter denna fantastiska upplevelse 

tills någon sa med hög 

röst, ”Vilken otroligt bra föreställning” 

och alla höll med om detta. 

Hur orkar de både springa, dansa 

och spela teater i flera timmar. 

Helt otroligt! 

Text och bild Lennart Fernqvist 

Skådespelarna möter gärna sin publik 

utanför ladan före föreställningen och i 

pausen 


Carl-Göran Tollesby delar ut biljetterna till fr.v. Berit och Mats Karlsson samt 

Karin och Rolf Andersson. 

Björn Söderbäck och Leif Stinnerbom, visar här hur det gick till när man möttes och 

sjöng de runosånger som Kalevala är uppbyggt av. 

SIDA 11


VÅRRESA TILL HÅVERUD/UPPERUD 


arrangerade en resa till Håverud 

tisdagen den 12 maj. Värdpar för 

vår vistelse i Håverud var Lena 

och Rolf Lundberg, boende på 

orten. 

Efter kaffe o fralla så tog Lena 

Lundberg kommandot över oss 

alla och höll en fantastisk information 

om Dalsland och Håverud. 

Maken till engagemang får man 

leta efter. Efter denna bejublade 

information gick vi på akveduktsbesök. 

Akvedukten i Håverud skapades 

av den kände kanalbyggaren Nils 

Ericson. På grund av lokala markförhållande 

kunde man inte bygga 

en vanlig slussanläggning. Nils 

Ericson kom då på den geniala 

idén att bygga en akvedukt. Akvedukten 

är en fritt hängande bro, 

där vattnet leds i en 33,5 meter 

lång plåtränna ovanför forsen. Plåtarna 

är sammanfogade med 33 

000 nitar. Ännu har inga nitar behövts 

bytas ut. 

Akvedukten i Håverud färdigställdes 

år 1868 och är en kombination 

av en landsvägsbro, järnvägsbro 

och en akvedukt. Som alla 

vet så ligger denna akvedukt vid 

Dalslands kanal som är klassat 

som en av världens vackraste kanaler. 

Längden på denna vattenled 

mäter 254 km. Faktiskt är det endast 

10 km som utgör grävd eller 

sprängd kanal. Totalt omfattar vattensystemet 

15 sjöar. 

Museet i Håverud kunde man 

inte heller missa som visade vattenleden 

och det hårda arbetet i 

och kring denna farled. Dåtidens 

fartyg som fraktade gods till och 

Lena (på den vänstra bilden) och Rolf 

Lundberg (ovan ) guidade gruppen från 

Karlstads hembygdsförening (bilden längst 

ned på nästa sida ) 

från bruken som låg strategiskt till 

efter kanalen visades också. 

Efter en god lunch och ytterligare 

information av Rolf så vidtog 

båtfärd till hamnmagasinet i Upperud 

som idag är Hantverkshus i 

fyra våningar. Kuriosa i sammanhanget 

var att vår medlem Benkt 

Eriksson, som för övrigt var med 

på resan, hade ”basat” över denna 

byggnad som då innehöll spannmål. 

Vi avslutade med ett uppskattat 

besök på Dalslands Konstmuseum, 

i Upperud. 

En mycket fin och trevlig bussresa 

– tack till Bosse Rudfeldt - som 

körde bussen och som tog en uppskattad 

omväg hem över Dalsland. 

Tack till Lena och Lars som 

gjorde att vi gärna kommer tillbaka 

till Håverud/Upperud 

Text och bild Hans Erwald.


Känner Du Din stad? 

Försök att komma på vilka broar som 

är på bilderna. 

Rätt svar på sidan 15. 

1 


2 

SIDA 13 

3 

4


Karlstad för 50 år sedan 

Översvämningen i Klarälven nådde ända upp till Klarabron och vid Sommaro ända upp på gatan. 

Många barn besökte bokbussen. Här på Bellevue. 

Monica Zetterlund hade konsert på Kafé 

Virveln tillsammans med Pianisten Bertil 

Johansson och bassisten Gunnar Johansson, 

där innehavaren Gunnar Nyrén tog emot. 

Samtliga bilder på sidorna 14 och 15 är 

från VF-arkivet och tagna av Nils Almgren 

och Lennart Fernqvist


Svar till frågorna sid. 13 

1..Mandarinernas bro. 

2..Vågmästarbron. 

3.Klaraviksbron. 

4. Tingvallabron 

Barnen på Kvarnberget fick en ny lekpark 

med plaskdamm. 

På den här bakgården i kvarteret Gripen 

grep polisen Birger Johansson Karlstadspyromanen. 


Retroord 

Bonniers har gett ut ett trevligt litet häfte med retroord där det anges 

vilket år vi började 

Använda ordet. Här följer en liten lista: 

Hoppjerka 1951 person som ofta byter jobb 

Lokalvårdare 1966 städare 

Rökruta 1962 plats för rökning på skolgård 

Skinnknutte 1950 läderklädd mc-åkare 

Carport 1966 garage 

Gräddfil 1983 privilegierad körfil 

Betalkort 1978 kontokort 

Fallskärmsavtal 1986 avgångsvederlag 

Tjuga 1991 tjugokronorssedel 

Klackbar 1964 skomakare i varuhus 

Gillestuga 1950 sällskapsrum i källare 

SIDA 15 

Friggebod 1979 hus på högst 10 kvadratmeter 

Asiaten 1957 en influensasjukdom 

Trivselvikt 1978 lätt övervikt 

Musarm 1994 värk hos datoranvändare 

Mamelucker 1957 knälånga dambenkläder 

Termojacka 1980 täckjacka 

Kalkonfilm 1985 riktigt dålig film 

Lösgodis 1984 godis i lösvikt 

Dumburk 1962 TV-apparat 

Zappa 1989 växla mellan TV-kanaler 

”Gamla” badhuset firade femtioårsjubileum.


Treffenbergsvägen 4 

652 29 Karlstad 

Tfn: 054-15 16 40 

Medlemsavgiften 150 kr per år 

Tillkommer 20 kr för familjemedlem 

Plusgiro: 86 28 79-4 

Organisationsnr: 873202-1954 

Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby 


Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2009 

Ordförande Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30 

V ordförande Karl-Axel Hjerdt 054-83 04 35 

Sekreterare Hans Erwald 054-85 00 90 

Kassör Inger Falk 054-56 83 06 

Övriga styrelseledamöter 

Lennart Edberg 054-21 06 10 

Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Kurt Johansson 054-83 06 96 

Ralph Nilsson 054-15 93 15 

Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Lennart Warolin 070-4941415 

Suppleanter 

Gunnar Engstrand 054-56 17 95 

Inger Johansson 054-18 18 59 

Sverre Nyrén 054-56 84 74 

Berit Watz 054-52 40 60 

Studiecirklar och ledare: 

Herrhagen Kurt Johansson 054-83 06 96 

Gravvårdar Sven Mæchel 054-21 02 76 

Romstad Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Östra Nordstan Pelle Norelius 054-18 96 54 

Vill du själv ordna en cirkel kontakta Gunnar Engstrand 

eller Lennart Edberg 

Arbetsgrupper 

Gammelgården Gunnel o Göran 

Eriksson 054-21 14 33 

Arkivalier Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Kurt Johansson 054-83 06 96 

Margareta Widstrand 054-18 88 30 

Redaktionen Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Monica Gustafsson 054-56 68 25 

Bernhard Nilsson 054-15 44 34 

Ralph Nilsson 054-15 93 15 

Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Lennart Warolin 070-4941415 

Vår hemsida http://web.telia.com/~u54114265 Eller Adress: www.hembygd.se Klicka: Hembygdsföreningar 

Klicka: Värmland Klicka: Karlstads Hembygdsförening E-post: 054.151640@telia.com 

KLARACIRKEL 

Nu har vi i Karlstads Hembygdsförening även startat en 

cirkel om stadsdelen Klara. 

Vi skall forska och dokumentera om stadsdelen berättar 

cirkelledaren Ingrid Norsell Magnusson. Många ”gamla” 

klarabor vill vara med och berätta om sina upplevelser. 

”Bladetredaktionen” träffade en del av gruppen för att under 

en rundvandring ta några bilder. Då märktes vilken 

enorm entusiasm där finns för att börja skriva och berätta 

om ”sin” stadsdel. 

Vi har flera stadsdelar, bl.a. Kvarnberget och Sommaro, 

som också försöker starta upp berättar cirkelansvarige 

Gunnar Engstrand. 

På bilden ser vi här från vänster Peter Cleve, Ingrid Norsell-Magnusson, 

Catharina Nordblom-Lange och Allan 

Thörnevik. 

Text och foto Lennart Fernqvist

Nr 3 2009 - Karlstads Hembygdsförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?