Nr 3 2010 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad
ÅRGÅNG 17 NUMMER 3 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem
SEPTEMBER 2010
Karlstad för 50 år sedan
För femtio år sedan var det tillåtet att fiska kräftor i Kroppkärrssjön, men bara för barnen, därför var
det ordnat med polisbevakning, så de vuxna skulle hålla sig undan. Foto:VF-arkiv Lennart Fernqvist.

SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Program 2010
Kallelse till Höstmöte
Onsdag 27 oktober kl.18.30 möter vi upp i Betlehemskyrkan för en trevlig kväll tillsammans
med kaffe och lotter. Där kommer också Göran Åslund att underhålla oss.
Hjärtligt välkomna!
Café Slussvakten
Torsdagen den 14 okt. Lena Sewall ”Värmlandskôrv och tårta”.
” ” 4 nov. Britt-Marie Insulander ”Jultraditioner”.
” ” 2 dec. Arne Söderberg. ”Silkebroderier i Karlstad under
sengustaviansk tid - En dold kulturskatt?”.
Vi startar alltid kl.16.00 och håller på ungefär en till en och en halv timme.
Gammelgården
Kom gärna och besök oss
Onsdagarna 29 september 13, 27, oktober 10, 17, 24 november och 1 december
Välkomna!
Gammelgårdsgruppen
Kulturdagen
Lördag 16 oktober mellan kl.10.00 och 16.00 medverkar vi vid Karlstads stadsbiblioteks
kulturdag. Med ett bokbord och en bildutställning.
Studiebesök
Onsdag 10 november kl 10.00 samlas vi utanför stora inkörsgrindarna till Milkos
mejeri vid Lugnet. Bussarna nummer 4 och 6 har hållplatser ca 200 meter bortom grindarna
och den stora gröna lagerbyggnaden Lars Johansson tar emot oss och guidar oss runt.
Arkivens dag
Lördag 13 november kl. 11.00-15-00 får vi titta in hos Arkivcentrums Värmlands
bergmagasin på Zakrisdal.
Buss 7 går till södra porten och buss 4 passerar norra porten vid Axgatan. Utanför portarna
vid den gamla ammunitionsfabriken finns informationstavlor som visar dig vart du skall
köra eller gå. Berith Sande från Folkrörelsernas arkiv hälsar oss hjärtligt välkomna.
Bokmässan
Fredag o lördag 26-27 november är den stora bokmässan på Värmlands museum.
Spara sidan. I novembernumret återkommer vi med Julmarknad och adventsgudstjänst

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
Ordföranden har ordet
Efter en “normal” svensk sommar med både sol och regn är det dags att starta upp ett nytt spännande och intressant
höstprogram, som vi hoppas skall passa så många medlemmar som möjligt.
Vad har vi då på programmet?
Vi börjar med höstmötet onsdagen den 27 okt. i Betlehemskyrkan kl.18.30. Slussvaktsstugan - första torsdagen i
oktober - november - december. Studiebesök på Mejeriet den 10 nov. Julmarknad i Gammelgården 4 - 5 dec och
adventsgudstjänst i Acksjöns kapell den 19 dec. kl. 11.00 med kyrkkaffe i Gammelgården.
Vi har också diskuterat möjligheten att starta upp en kurs i släktforskning. Till detta återkommer vi längre fram.
När det gäller utgivningen av stadsdelsböckerna kommer Herrhagsboken i månadsskiftet nov/dec. Något som vi ser
fram emot med spänning. Jag är mycket glad och tacksam att vårt medlemsantal fortfarande är mycket gott och uppåtgående
- kanske en följd av att vi kan hålla ett program och en verksamhet som intresserar. Det värmer.
Väl mött i höst på våra arrangemang.
Carl-Göran Tollesby
Till sist…
Kal och Osborn promenerar sent en kväll förbi Järntorget där ljuset är tänt i de olika bankkontoren. Osborn
stannar upp och stirrar frågande:
-Dö, Kal. Varför har alla banker ljuset tänt så här sent på natten?
-Kal -de ä la rädda för mörkrets inbrott.
Krönika i september 2010
För många år sedan fick vi en bättre begagnad bohuseka av grannen. Vi använde den i några år men eftersom den
var synnerligen gammal så drogs den upp på land nere vid älven. Meningen var att den skulle slås isär och eldas
upp. Som det kan bli blev den liggande till ingen nytta men förrförra året började jag att fylla ekan med ihopkrattade
löv, kvistar, gräsklipp och jord. Sedan satte jag potatis och skörden senare den sommaren blev mycket god.
Fiffigt va! Förra året fylldes ekan med mera gräsklipp och jord och sedan såddes hundratals gamla krassefrön.
Resultatet blev imponerande så i år gjorde jag likadant. Det är synd att vi inte har råd med färgbilder i bladet men
ni kan själva göra er en bild av slingerkrassen och den vanliga krassen i färgerna gult, orange, rött, mörkrött och
den fylliga gröna färgen i bladen. Jag får se vad det blir nästa år, kanske solrosor?
Katten Ove i Karlstad har som vanligt varit ute hela sommaren både dag och natt. Han kommer naturligtvis in
flera gånger på dagen för att äta mat. Jag tror att han med sin blotta närvaro skrämmer bort skogsmöss och sorkar
och det är bra. Några främmande katter har varit på besök och då blir det mycket jamande och morrande och
andra konstiga ljud från katterna. Reviret måste bevakas!
När jag skriver det här har kantarellerna kommit och lingonen har börjat mogna men jag drar mej för att gå ut i
skogen för en älgko med två kalvar har varit synliga flera gånger. Man har väl hört om hur en älgmamma försvarar
sina barn. Hugaligen, men en trevlig höst önskar jag er. Monica Gustafsson
SIDA 3

SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Minnesåret 2010, 150 år sedan Gustaf Fröding
föddes på Alsters herrgård 22 aug.1860
Fr.v. Frödingsällskapets ordf. Kjell Fredriksson tillsammans med fem Frödinggestalter Gottfried
Grafström. Barbro Järliden (systern Cecilia) Tomas Sköld, Olle Roberg, Kjell Kvarnevik och Herman
Reyers staty av Gustaf Fröding.
Under året har Gustaf Frödings liv
och verk fått förnyad stor uppmärksamhet.
Sen årsskiftet har ett
stort antal Frödingprogram genomförts
runt om i Värmland och i
vårens tid har vi fått njuta av de
mycket förnämliga skrifterna
”Frödings Landskap” från Gustaf
Fröding-sällskapet och
”Jubileúmsutgåvan om Gustaf
Fröding” från föreningen Värmländsk
kultur. I sommar har vi
kunnat ta del av ett rikt utbud av
möten och gestaltningar av Frödings
verk i ord, bild och ton.
När vi på många sätt nu fått ta del
av ”minnesåret”, Fröding 150 år,
erinrar vi här i Hembygdsbladet
om hur Fröding hyllades inför sin
50-årsdag 1910 och minnesåret
Fröding 100 år.
Vi gör ”En vandring i tid och
rum med Frödings liv och verk”.
Gustaf Fröding fyller 50 år
1910.
Frödingstenen kommer till, som
hyllning till skalden.
Ett upprop till hyllning gjordes av
Värmländska ungdomsmötet inför
Gustaf Frödings 50-årsdag. Det
blev Harald Wadman, Mauritz
Hellberg och Helge Kjellin som
undertecknade uppropet. Bildhuggaren
Christian Eriksson gavs
uppdraget att i ett stort tungt stenblock
hugga ut tre utvalda motiv.
Dessa var - ”De lyckliga barnaåren”.
- ”Här är dungen där göken
gol.” - Resignation och svårmod
”Ett gammalt bergtroll”. - Drömmen
om den erotiska renlevnaden
”Motivet ur fjärde sången i en
morgondröm”.
I november 1910 besökte Helge
Kjellin skalden i hans hem på
Djurgården. Ärendet var att meddela
att Gustaf Fröding valts till
Hedersledamot i Värmlands nation
i Uppsala. Kjellin hade fått uppdraget
som förste kurator. Kjellin
berättade senare i en artikel om
besöket. Jag citerar ett utdrag;
”mottagandet var varmt och välkomsthälsningen
äkta”. När talet
så föll på den av Christian Eriksson
planerade Frödingsstenen i
hans hembygd, så kom åter hans
förra blygsamhet fram. Det var
alldeles för stor ära för honom detta
att resa en sten till hans diktningsminne.
Man vill ju också sätta dit mig
själv i relief på stenen”,sa han,
”men då tycker jag, att man
också borde ta med mina föräldrar
och de andra, som bodde
där vid Byn vid Alstern - de äro
ju ändå inte så många, och jag
tycker, att de är lika mycket
värda detta som jag själv, om
jag nu är det. Men det är en underbar
plats den där - tänk bara
på stranden och säven och stillheten.
Frödings-stenen kom på plats först
11 år senare, och då nära riksvägen
vid Alster. Ett antal skäl bl.a.
stenens stora tyngd hindrade transport
och uppsättning nära Byn.
Mera offentliga hyllningar till
Gustaf Fröding på hans 50-årsdag
för 100 år sen kan man läsa om i
artiklar i tidningen IDUN. Där
skriver Selma Lagerlöf den inledande
artikeln och den unge 29årige
John Landqvist skriver en
uttömmande och mycket intressant
artikel om det Frödingska författarskapet.
Det skulle ju betydligt
senare komma en av de stora Fröding-biografierna
från Landqvist
grundad på hans livslånga intresse
av Frödings liv och diktning. En
tredje IDUN- artikel skriver Oscar
Stjerne, själsfrände med Fröding i
flera avseende. Hans artikel har
rubriken, ”ett besök i Frödings
barndomsbygd”.
Så minnen som artikelförfattaren
har från förra Frödingsjubiléet
år 1960.
För 50 år sedan firades 100årsminnet
av skaldens födelse vid
Gunnerud den 21 augusti, alltså
dagen innan födelsedagen, och
från den dagen har jag några underbara
minnen.
Per båt färdades vår familj och
några grannar genom Alstern och
ner till Gunnerud. Jubileumsfirandet
skedde vid Gunneruds Gård i
närvaro av en stor publik och
många litterärt kända personer.
Just denna möjlighet att kunna
komma till Gunnerud per båt kändes
så fint och förväntansfullt.

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Ett intryck som är bestående var
Högtidstalet av Harry Martinsson
från Gunneruds stora stentrappa.
Martinsson inledde med att han
vid ankomstfärden ner genom
björkallén till Gunnerud tog in
intryck som fick honom att ändra
sitt högtidstal. Han höll sedan det
lysande talet med inledningen som
jag aldrig glömmer;
(Talet något avkortat är hämtat
från VF:s reportage måndagen den
22 aug. 1960).
Stora folkskalder blir med tiden
till Landskap - de ingår i själva
det livslandskap vi upplever här
på jorden. Detta gäller i särskild
grad Gustaf Fröding. Vi har vant
oss vid hans gestalter och vi har
läst honom så mycket att han
ibland kan tyckas nött. Det senare
gäller naturligtvis speciellt de
dikter, som blivit särskilt populära.
Men det gäller inte för huvudparten
av hans arbete, som har
bevarat sig nytt och fräscht genom
tiderna. Det är i själva verket
så med skalder av hans betydelse
att om de förändras, är det
egentligen en förändring inom
vår egen själ! Att vara folklig betyder
inte att man håller sig enbart
till det provinsiella. Folkskalderna
har ofta tagit intryck
från andra länders folkdiktare.
Fröding hämtade till exempel
intryck av både Burns och Heine.
Det folkliga har förbundits med
virtuositet, det är något oundvikligt
i det sammanhanget. Ett annat
drag är tafattheten. Båda dessa
fanns inom Fröding, men han
lyckades lägga kapson på det virtuosa
till förmån för det äkta.
Men han var inte folklig bara i
denna mening utan också på ett
djupare sätt i sin strävan att finna
det allmänmänskliga. Han var
allmänmänsklig inte endast genom
sin äkthet och sin förmåga
att välja de ord, som inte förändras
så mycket, utan även i sin
problematik; i kampen mellan det
onda och goda, det ljusa och
mörka.
När Fröding gick bort kunde han
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
- om det legat för honom yttra.
Jag har kämpat som en man för
rätten att vara sann!
Efter Martinssons tal minns jag
också hur Birgitta Valberg, Dramaten-skådespelerskan
som ännu
finns i livet, läste Skogsrån. Hon
läste också Jägarstamp, ”14 dagar
efter”, ”Prins Aladdin av Lampa”,
En Ghasel” och ”Det borde varit
stjärnor”. Värmlänningen, kyrkoherden
och den suveräne uppläsaren,
Karl Björklund deklamerade
”Nypenrosa” med hyllning till
sångmön Anna Lek. Han läste
också ”Når jag fridd till Anna
Lek”och ”Rammelbuljången i
Backa”.
Så har nationen och värmlänningarna
genom tiden stannat upp och
samlats till”födelsedagar” för Gustaf
Fröding. Då är orden av Harry
Martinsson värda att minnas.
SIDA 5
”Vi har vant oss vid hans gestalter
och vi har läst honom så mycket
att han ibland kan tyckas nött.
Det senare gäller naturligtvis speciellt
de dikter, som blivit särskilt
populära. Men det gäller inte för
huvudparten av hans arbete, som
har bevarat sig nytt och fräscht
genom tiderna. Det är i själva verket
så med skalder av hans betydelse
att om de förändras, är det
egentligen en förändring inom vår
egen själ !
Text : Karl Axel Hjerdt
Foto; Lennart Fernqvist
Till minnesutställningen 1960 kom från Oslo 77-årige fd. rallaren och journalisten Alfred Nilsson.
När en arbetskamrat vid ett järnvägsbygge läste Fröding väcktes intresset för skalden När minnesutgåvan
kom 1911 köpte Alfred den och har nu gått igenom skaldens hela produktion på originalspråket.
Hans älsklingsdikter är ”Jägare Malms hustru och En fattig munk från Skara.” Hemma i Oslo
har Alfred ett klipparkiv om Gustav Fröding.

SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Skage Fyr på
Hammarö
En strålande försommardag gjorde
personalen på Folkrörelsernas arkiv
för Värmland en utflykt till
Skage fyr på Hammarö. Idén kom
upp för att vi bevarar arkivet från
Föreningen Fyrtornet u p a, Hammarö.
Vi blev trevligt mottagna av
Lars-Erik Holmberg som visade
oss fyren ända upp i tornet och
berättade om verksamheten förr
och idag. Vi hade matsäck med
och satt i det strålande solskenet
på klipporna ut mot Vänern. Vackert
var det och det sas att vid rätt
väder kan man se Kinnekulle. Vi
kunde i alla fall se Värmlandsnäs.
Här kommer lite historia om fyren:
Den byggdes 1872 av Anders
G. Andersson på uppdrag av Wenerns
Seglations Direktion vilka
ägde marken. Fyren var en varningsfyr
med enbart rött sken och
dess uppgift var att varna för de
förrädiska Grisskären. År 1931
hade fyren gjort sitt och skulle
rivas men den 12 december 1932
träffades i Karlstad direktören L.
Thorngren, auditören Harry Almquist,
disponenten S. Brag, överingenjören
G. Brolin, telegrafkommisarien
E. Hallgren, kamreraren
G. Hanson, ingenjören G. Hellberg,
ingenjören Bror Håkansson,
konsuln Åke Nerman, överläkaren
John Svensson och landssekreterare
Georg Samuelsson för att för
2000 kr förvärva fyren och bevara
den för framtiden. Även disponenten
A. Egnell, konsuln Herm. Geijer,
direktören G. Gräslund, direktören
Hj. Nerman och lektorn Per
Stolpe hade anmält sitt intresse. Så
bildades Föreningen Fyrtornet u p a
på Hammarö.
Man tog raskt itu med att iordningställa
och förbättra stugan.
Men andra världskriget gav sig till
känna även ute på denna lilla idylliska
plats. Mellan 1942 och 1944
rekvirerade luftbevakningen fyrstugan
och ville bygga om tornet
men fick nej från föreningen.
Förutom ett idogt arbete med stugan
kan man utläsa ett annat stort
intresse nämligen kräftskivan som
tilldrog sig i samband med årsmötena.
Från 1958 får vi detta smakprov:
”Den traditionella kräfthippan
hade samlat 18 deltagare på de
ärriga träbänkarna och det konstaterades
att styrelsefruarna lagt ned
både sin själ och mycket annat i
köttbullar, frestelser och slikt, som
tillhör ritualen på Skage fyr. Kräftorna
var föredömliga och kassören
sjöng ur föreningens nya sångbok
som om han aldrig hört talas
om räkningar”.
Runt 1960 visade ornitologerna
allt större intresse för området och
Hammarö Fågelstation kom till.
År 1980 beslutades om reservatsbildning
och ändamålet var att så
långt som möjligt bevara skärgårdsmiljöer
ostörda.
Föreningen Fyrtornet lever än idag
och vi får tacka herrarna i Karlstad
som 1932 räddade Skage fyr åt
eftervärlden.
Text och bild Monica Gustafsson

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Kyrkskeppen i Karlstad
I oktober år 2002 gavs en bok
med dokumentation av kyrkskeppen
i Karlstads församlingskyrkor
ut. Den ingår i
Carlstads-Gillets skriftserie
som nummer 34.
Författare Lennart Boberg.
I slutorden säger han bl a att det
under arbetet med dokumentationen
slagit honom hur litet
såväl ”kyrkfolk” som ”vanliga”
församlingsbor känner till om
dessa kulturföremål.
Vi vill hjälpa till att i någon
mån sprida kunskap med ett
exempel ur boken gällande
Domkyrkan.
”Karlstads Domkyrka fick
emellertid första söndagen i
advent år 2000 två nya kyrkskepp
genom en donation av
kyrkvärden i Karlstads Domkyrka
Per-Jan Wållgren och
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
hans maka Monica.
Dessa två kyrkskepp
fullföljer den kronologiska
ordningen från
hukaren i Norrstrandskyrkan
och märssegelskonaren
i Kroppkärrskyrkan.Modellerna
föreställer två
Vänerskutor från
1800-1900-tal, byggda
på Värmlandsnäs och
har säkerligen åtskilliga
gånger legat vid kaj
i Karlstad. Båda modellerna
är byggda efter
fotografier ur verket
”Lurö skärgård och
Värmlandsnäs” av A.
P. Freudendahl. Modellbyggare
är förre
Sunnebon Bertil
Stridsberg, erkänt
skicklig och noggrann
fartygsmodellbyggare,
SIDA 7
vilket envar kan konstatera vid
ett besök i vår vackra domkyrka.”
I boken skriver Lennart Boberg
följande slutord.
”Författaren skulle önska att
läsaren vid tillfälle ger sig tid
att närmare bekanta sig med
kyrkskeppen i Karlstads församlingskyrkor,
en del av vår
stads kulturarv och historia.
Och skulle det finnas någon
hugad donator, saknar Västerstandskyrkan,Kronoparkskyrkan,
Rudskyrkan, Råtorpskyrkan
och Östra Fågelviks kyrka
alla kyrkskepp. Varför inte en
”Ahlmarkare”, ett ångfartyg
från sekelskiftet 1800-1900 eller
tidigt 1900-tal, en bojort eller
en blockskuta?”
Text : Bernhad Nilsson
Foto : Lennart Fernqvist
Båda bilderna är från
Karlstads Domkyrka.

SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Läraren Erik Boije vid Karlstads
Högre allmänna läroverk
Tankar som väcktes vid begravningsgudstjänsten
för Nils
Håkansson i K-d Domkyrka.
Hösten 1949 började jag i realskolan
vid Karlstads Högre Allmänna
Läroverk.
Klassföreståndare detta första
skolår var Adjunkten Sven Stenberg
som vi också hade som lärare
i modersmålet.
Några andra lärare som jag minns
var Nils Håkansson, lärare i kristendomskunskap
och historia. Håkansson
ledde också morgonandakten
en dag i veckan. Andra
lärare var Åke Jonsson i gymnastik,
Folke Falk i slöjd, Sune Nyquist
i biologi, Anders Edestam i
geografi och Erik Boije i teckning
och välskrivning.
Hösten 1950, den 23 september,
hände den stora flygolyckan ute på
Karlstads Flygplats, då den största
i Sveriges historia. Bland de 10
förolyckade fanns Erik Boije och
tyngdlyftarkamraten Olofsson,
från Karlstads Atletklubb som var
på väg till Stockholm med det
kombinerade passagerare- och
tidningsplanet som störtade strax
efter start.
Denna dag var jag hemma p.g.a.
öroninflammation. Jag hörde från
Ö:a Kanalgatan hur ambulans och
brandkår ryckte ut från dåvarande
Brandstation och såg rökmoln genom
fönstret ut åt Skoghallshållet.
Djup sorg kände vi elever som
haft Boije som en beundrad och
avhållen lärare.
Utöver läraruppgiften verkade han
ideellt för skolans Fritidshem i den
s.k. gamla Komministergården.
Där hade han, såvitt jag minns,
också sin bostad .
Några minnen har jag också från
hans undervisningslektioner. Under
tecknings-och välskrivnings-
timmarna gick han
runt och gav råd och
kritik. Om skolbänkarna
från raster
kommit i oordning
kunde man ibland
känna hur denne
kraftkarl med en
hand lyfte bänk och
elev tillrätta utan
kommentar.
En annan rolig sak
var hans reflexion
över våra sittställningar
när vi skrev
eller tecknade. Jag
satt och vilade huvudet
på vänster axel
och en bänkkamrat
använde tungan som
hjälp att forma text
och bild.
Anmärkning för tilltag
eller ofog, som
inte var helt ovanliga,
renderade i ett val ,
anmärkning i ”boka”
eller en örfil av kännbart
slag. Jag minns
ingen som fegade
och valde ”boka”.
Örfilen utfördes
kännbart- dock inte
på skadligt sätt. Just, tyckte vi alla.
Så kom det smärtsamma avskedet
med hela skolan samlade vid jordfästningsakten
i Domkyrkan. För
många, särskilt vi yngsta, var det
kanske första gångens vi var med
vid en begravningsakt. Vi var
mycket bedrövade och på ett sätt
bedövade inför synen att denne
sunde kraftkarl nu vilade i en vit
kista i koret. Vår lärare, adjunkten
Nils Håkansson, som jag aldrig
förut sett i prästskrud, förättade
jordfästningen av sin kollega.
Kistan bars sedan ut av läroverkselever
som givetvis hade svårt att
hantera känslorna. Olle Ljungdal
ledde Domkyrkans gosskör, och
jag har senare hört, hur svårt det
var för pojkarna att genomföra
körsången med en stor klump i
halsen.
Efter Boijes bortgång följde en
omfattande verksamhet på Läroverket
med program och insamlingar
för en instiftad fond till Erik
Boijes minne.
Karl Axel Hjerdt

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Torsdagsträffen den 6
maj i Kafé Slussvakten
Läkaren och sångaren Mats Bergström
var vår berättargäst vid vårens
sista slussvaktsträff den 6
maj. Hans berättartema var ” Lite
om mig själv och några minnen
från mina läkarår”. Mats, som åtföljdes
av hustru Ritva, hälsades
välkomna av Karl Axel H. som
erinrade om en 65-årig vänskap
grundad i en gemensam första
skoldag på Norra Skolan i aug.
1945.
Mats inledde med att berätta att
han flyttade från födelsestaden
Arvika till Karlstad och Gylleniusgatan
i tidigt -40-tal.
Skoltiden i Karlstad var förlagd
till nämnda skola, Tingvallaskolan
och Tingvallaläroverket med studentmössa
på 1957. Intresset för
sång och musik fanns tidigt och
stimulerades av läraren och domkyrkoorganisten
Olle Ljungdahl.
Mats grundade sin sångarbana i
Domkyrkans Gosskör och sångar-
och musikbanan har varit betydelsefull
och framgångsrik för Mats
och Ritva och de fyra sönerna
Olle, Tomas, Henrik och Magnus.
Giftermål och läkarstudier gjorde
Uppsala till hemort för den unga
familjen och därefter blev det
Karlstad och Molkom som blev
boplatser med läkartjänster, på den
senare platsen blev Mats en av de
absolut sista utnämnda provinsial-
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
läkarna i landet.
Så berättade Mats om några
”Människor han mött” under sin
långa läkargärning och några episoder
som var både roliga och
gripande vid möten med unga och
gamla patienter, och ibland det
som provinsialläkarna fått uppleva,
besök alla tider på dygnet och
ibland bilresor i nära nog väglöst
land.
Mats sammanfattade sin berättelse
med att understryka hur centrala
och viktiga själva mötena och
samtalen mellan honom och pati-
Frukosten inför examensdagen.
SIDA 9
enterna har varit under hans läkargärning.
En varm och tacksam applåd gavs
till Mats från oss alla i en fullsatt
slussvaktsstuga när vi skildes åt
för att ”begå sommaren”!
Karl-Axel Hjerdt
Skolklassen med Mats och Karl-Axel längst till
höger i övre raden

SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Kulturresan till Grythyttan
Inne i biblioteket är ett särskilt rum inrett med bara Tore Wretmans samlade verk, där Eva Hansen tog emot oss och berättade om den unika samlingen.
Årets vårresa gick till Måltidens
Hus i Grythyttan.
Ett fyrtiotal medlemmar tog
bussen i ett strilande regn
klockan 09.00.
Carl-Göran hälsade oss välkomna
och framme i Grythyttan
hade regnet i stort sett upphört.
Här möttes vi av en guide, Eva
Hansen, som på ett mycket personligt
sätt berättade om Måltidens
Hus.
Till världsutställningen i Sevilla
1992 utlystes en arkitekttäv-
ling för den svenska paviljongen.
Tävlingen vanns av ett
team, lett av arkitekten Magnus
Sifverheilm.
Paviljongen tog emot ca
1 500 000 besökare, långt fler
än de 500 000 som beräknades.
Efter utställningen slut monterades
paviljongen ner och flyttades
till Grythyttan och byggdes
upp på en i förväg iordningställd
källare.
I byggnaden drivs i dag en högskoleutbildning
inom restaurantverksamhet
mm. Utbild-
ningen är eftergymnasial och 2
-eller 3 årig och leder till
fil.kandexamen. antalet studenter
uppgår f n till ca 500.
Här finns även ett bibliotek och
museum samt restaurant med
fullständiga rättigheter.
Byggnaden rymmer ett betydande
antal konstverk till ett
värde av ca 500 000 kr.
Efter lunch guidades vi runt i
Grythyttan, tätorten som under
åren 1640 - 1680 innehade

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
stadsrättigheter. Guider var
Wilhelm Tham och Maud Siid
från Grythyttans HembygdsföreningTätorten
ligger i
Hällefors kommun och har ca
1750 invånare men var under
sin storhetstid befolkad med ca
5000. Namnet kommer av det
fornnordiska ”Giotr” som betyder
sten.
Vi fick här målande beskrivningar
av Grythyttan från 1300talet
och fram till i dag, från
järnhanteringen, via stålmöbeltillverkning
och skifferbrytning
fram till ortens varumärke,
”Grythyttans Gästgiveri”och
Carl Jan Granquist och hans
fantastiska insats.
Hemresan gick över Loka
Brunn där vi intog eftermiddagskaffe
i de ytterst mondäna
lokalerna.
Text: Gunnar Watz
Bild: Lennart Fernqvist
Till höger har vi samlats utanför
den Mäktiga porten till Måltidens
Hus. Nedan Guidas vi runt ibland
den gamla och mycket vackra bebyggelsen
i Grythyttan av Maud
Siid och Wilhelm Tham.
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
SIDA 11

SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
KARLSTADS HEMBYGDS-
FÖRENINGS
STUDIEBESÖK HOS
MSB – MYNDIGHETEN
Den 14 april var Hembygdsföreningens
medlemmar inbjudna att
besöka MSB - myndigheten
(Myndigheten för Samhällskydd
och Beredskap) före detta Räddningsverket.
Tord Schyberg och
Lage Backman tog emot och berättade
om myndigheten.
Det framstod ganska snart att vi
var på en mycket speciell och välorganiserad
myndighet. Materiel
hade man i stor omfattning i bl a
Kristinehamn. Från den 1 januari i
år så hade man också ansvaret för
logistiken vad gäller all material
som ska ut i världen när katastrofer
inträffar. Man har bland annat
minröjningutrustning som finns i
Kongo. I Kosovo har man ca 50
pers. som sysslar med administration
på högre nivå för att hjälpa
landet.
Insatspersonal finns hos många
arbetsgivare, här nämndes; elektriker,
Va - tekniker, byggsektorn
och många fler kategorier. Två
åkerier finns i Afrika. Vid stora
insatser utomlands så kan man
skicka 70 pers inom 12 timmar
eller 40 pers inom 6 timmar. Den-
Vid vårat studiebesök hos MSB på Karolinen fick vi träffa Thord Schyberg och Lage Backman.
na insatsstyrka är självförsörjande
i 10 dygn. Man är garanterat uppkopplade
via Internet efter 20 minuter
efter ankomst.
Jordbävningen på Haiti låg nära i
tid och nämndes som exempel.
Fem flyg och ett antal fartyg hade
använts vid den insatsen. Man har
egen säkerhetspersonal med och
den behövs för den egna säkerheten.
Thord som har varit insatschef vid
ett antal tillfällen nämnde vikten
av att sätta sig in i kulturen dit
man kommer. Nere i Afrika är det
ofta den äldste i by som bestämmer
och honom måste man ha en
bra kontakt med. Pengahanteringen
är också ett bekymmer, tjänster
ska köpas på plats och växlingskontor
har man aldrig hört talas
om än mindre kvitton på utförda
tjänster.
Sammanfattningsvis så är alla
ganska ödmjuka efter hemkomst.
Mycket mer sades och fina ofta
hemska bilder visades från verkligheten.
Vi som var där, bara 15
pers., tackade för ett fint och trevligt
föredrag samt gott kaffe.
Text : Hans Erwald
Bild :Lennart Fernqvist
Teaterresa till Rottnerosladan blev som vanligt en härlig upplevelse. Innan föreställningen guidade skådespelaren Björn Söderbeck oss runt bland Inger
Stinnerboms dräkter/kostymer från tidigare uppsättningar av Västanåteatern (I det nya museet var tidigare en motorcykelutställning.)

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Känner Du Din stad
Kan du gissa på vilka fastigheter
de här hörnen finns.
Rätt svar på sidan 14
Våra nya styrelsemedlemmar
Gunnar Johansson
Jag är liksom vår ordförande
Mariebergspojk. Jag bodde
mina första drygt tjugo år på
Hööksgatan 4 i ett hus som min
farfar byggde 1919 och där min
far bodde i drygt 75 år först
med sina föräldrar och sedan
med egen familj. Huset var det
andra som byggdes på landeriet
Mariebergs ägor.
Efter att ha bott i Deje och
Forshaga under ett antal år har
jag återvänt till hemstaden.
Jag har under närmare trettio år
arbetat med ekonomi på det i
Karlstad välkända HåWebageriet
som drevs av karlstadsprofilerna
Olle Hellgren
och Gösta Werngren. Företaget
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
såldes till Skogaholms Bröd i
Eskilstuna och så småningom
rationaliserades det bort. Detta
gjorde att jag under mina sista
sex år före pensioneringen arbetade
på Värmlands Ishockeyförbund,
även där med ekonomi.
Mitt intresse för det man
kan kalla hembygden fick jag
genom att jag sedan tidig barndom
lyssnade när min far och
hans bror pratade om gamla
tider framför allt på Kvarnberget
och Marieberg. De pratade
om olika profiler med konstiga
namn som bott i de små husen
ofta med en eller två lägenheter
på framförallt Kvarnberget, något
som jag fann intressant. Jag
har själv minnen från det gamla
Kvarnberget innan de små träkåkarna
ersattes med som man
på fyrtio- och femtiotalet tyckte
var enorma lägenhetskomplex.
SIDA 13
1 2 3
Arne Söderberg
Född 1935-09-18 på Drottninggatan
17 i Karlstad. Uppväxt i en
företagarmiljö. Familjen drev där
Nya Hembageriet. Bosatt sedan
lång tid tillbaka på Hammarö.
Driver sedan ett antal år familjeföretaget
Carlstads Konst- & Antikhandel
numera i centrala Karlstad.
Har min bakgrund under ca 40 år i
När ordföranden frågade om
jag kunde tänka mig ett engagemang
i styrelsen funderade jag
på om jag hade något att tillföra,
och kom fram till att kanske
har jag det. Det återstår att se.
dåvarande Wermlandsbanken. Aktiv
politiker för moderaterna. Utbildad
konstvetare vid Karlstads
Universitet. Forskar i föremålshistoria
från Karlstad speciellt under
dess skråtid dvs före 1847.

SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Karlstad för 50 år sedan
Anders Einarsson är Karlstads dyraste Elev. Med färja och bil åker han från Jäverön till skolan i Skattkärr
Sångarglädje i förskolan för hörselskadade barn skrev man som rubrik i VF 1960.
Barnen lärde sig att ljuda efter fröken Gunnel Grenegårds munrörelser. Här är det Ann
Hellström som försöker medan Benny Bark, Solbritt Emanuelsson, Sten Andersson,
Kenneth Finnsberg och stående i bakgrunden Jörgen Lindblom väntar på sin tur.
Rätt svar:
1. Handelsbanken
2. Folksam
3. CGC.

ÅRGÅNG 17 NUMMER 3
Berit Kärrman från Fagerås åkte i Parkerna med
sin Egon och sina små maskotar
Fem vackra Karlstadsflickor tävlade om att få bli
tågvärdinna hos SJ under sommaren och guida
turister uppe i fjällvärlden. En tävling i Mariebergsskogens
regi ,där kunskaper och servicekänsla avgjorde
Ugglastafetten hörde till höstens begivenheter och
lockade stora skaror med folk ut ur stugorna.
Samtliga bilder från VF-arkivet.
Foto Nils Almgren och Lennart Fernqvist
KARLSTADS HEMBYGDSBLAD
Swedanes Ulrik Neumann, Alice Babs och Svend
Asmussen var i Mariebergsskogen.
När höstmörkret föll och Mariebergsskogen hade
stängt var det ”Ränna” som tog över kvällsnöjet
Full fart på torghandeln
SIDA 15

Karlstads Hembygdsförening
Treffenbergsvägen 4
652 29 Karlstad
Tfn: 054-15 16 40
Medlemsavgiften 150 kr per år
Tillkommer 20 kr för familjemedlem
Plusgiro: 86 28 79-4
Organisationsnr: 873202-1954
Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby
Karlstads Hembygdsförening
Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2010
Ordförande Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30
V ordförande Karl-Axel Hjerdt 054-83 04 35
Sekreterare Gunnar Johansson adj. 054-18 50 35
Kassör Inger Falk 054-56 83 06
Övriga styrelseledamöter
Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Kurt Johansson 054-83 06 96
Ralph Nilsson 054-15 93 15
Kerstin Sundelöf 054-18 85 67
Arne Söderberg 054-52 47 81
Lennart Warolin 070-4941415
Suppleanter
Gunnar Engstrand 054-56 17 95
Inger Johansson 054-18 18 59
Sverre Nyrén 054-56 84 74
Berit Watz 054-52 40 60
När handbokbindare
Olof Myrin fick veta att
biblioteket brände sina
utgallrade böcker kontaktade
han Carlgöran
Holm Karlstads Bokcafé
och Hans Olsson, Karlstad
lever.
De kom då överens om
att starta ett bibliotek i
Gjuteriet. På bilden ses
fr.v. Hans Olsson och
Olof A Myrin i det
”Obrända biblioteket”.
Gratis böcker!
Studiecirklar och ledare:
Herrhagen Kurt Johansson 054-83 06 96
Klara Ingrid Magnusson 054-53 39 66
(Norsell)
Romstad Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Vill du själv ordna en cirkel kontakta Gunnar Engstrand eller
Arbetsgrupper
Gammelgården 054-15 16 40
Arkivalier Kerstin Sundelöf 054-18 85 67
Kurt Johansson 054-83 06 96
Margareta Widstrand 054-18 88 30
Miriam Hanning 054-85 00 90
Bildgruppen Hans Erwald 054-85 00 90
Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Ralph Nilsson 054-15 93 15
Sverre Nyrén 054-56 84 74
Redaktionen Lennart Fernqvist 054-56 83 05
Monica Gustafsson 054-56 68 25
Bernhard Nilsson 054-15 44 34
Ralph Nilsson 054-15 93 15
Kerstin Sundelöf 054-18 85 67
Lennart Warolin 070-4941415
Det är enkelt att gå till Gjuteriet, Verkstadsgatan 1, (Herrhagen), till vänster genom caféet, tag de böcker du vill
ha, obegränsat hur många! Böckerna är dina, gå hem och läs. När du läst färdigt behåller du böckerna eller lämnar
tillbaka dem om du vill. Karlstads Obrända Bibliotek består endast av utgallrade böcker från bibliotek. Där finns
både skön- och facklitteratur och för närvarande en stor del ungdomsböcker. Du kan lämna ett frivilligt bidrag till
lokalhyran i brandsprutan: “Mot brand i böcker”. Öppettider Mån- To 9.00-20.30, Fre.9.00-15.30. Välkommen!
KARLSTADS OBRÄNDA BIBLIOTEK