Nr 2 2009 - Karlstads Hembygdsförening

Karlstads Hembygdsblad 

ÅRGÅNG 16 NUMMER 2 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem 

MAJ 2009 

Karlstad för 50 år sedan 

Vänerlaxen på export till USA 

Här lastas en låda laxrom från Hushållningssällskapet för transport och inplantering i Coloradofloden, bekostad 

av den ”stenrika” kreatursuppfödaren E.T Springer. Fiskmästare Olof Skagelind och fiskerikonsulenten 

Lennart Stenberg lämpar upp lådan till stewart Bengt Lindholm. 

Foto: VF-arkiv

SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 16 NUMMER 2 

Program 2009 

GAMMELGÅRDEN 

PROGRAM SOMMAREN 2009 

17 maj kyrkkaffe efter vårgudstjänsten 

i Acksjöns kapell 

6-7 juni Mariebergsskogens dag 

Gammelgården öppen kl 12.00-16.00 

båda dagarna föredrag kl 13.00 och 15.00 

om ”Finnkulturen – Svedjefinnarna 

i Värmlandsskogarna” 

Försäljning av kolbullar 

18 juni klär vi midsommarstången 

19 juni midsommarafton öppet kl 13.00-15.00 

25 juni till den 9 augusti är Gammelgården öppen 

onsdag till söndag kl 13.00-15.00 

Teaterresa 

Onsdagen 24 juni Teaterresa till Västanå Teater i Rottneros där vi ser det finska 

eposet Kalevala. 

Avfärd från Norrstrandskyrkan kl 15.30.Vid framkomsten till Berättarladan tas vi 

emot av någon av de medverkande som berättar om Västanå Teater och dess uppsättning 

av föreställningen. För er som inte vill ta med fikakorg, eller om vädret ej 

tillåter att sitta ute i gröngräset, finns det en utmärkt restaurang och cafeteria 

Bussresa inklusive teaterbiljett kommer att kosta 375 kronor per person. 

Välkommen att anmäla Dig till Hans Erwald tel 054-85 00 90 eller Carl-Göran 

Tollesby tel 054-10 05 30 eller 054-52 57 34. 

Höstens program återkommer vi med i nästa Hembygdsblad

ÅRGÅNG 16 NUMMER 2 

Kåseri 

KARLSTADS HEMBYGDSBLAD 

Ordföranden har ordet 

När jag var barn och bodde på Kartåsgatan 2 i stadsdelen Ljungby (Norrstrand) var Första maj en kollosalt 

viktig dag, nästan lika viktig som examen eller julafton. Alla barnen skulle naturligtvis ut och 

”maja” och det skedde uppe på Svinbäcksberget. Vi var många som var födda på 40-talet så det gällde 

att vara tidigt ute för att få en bra plats men först måste vissa obligatoriska saker ordnas. Matsäck måste 

jag ha med och den bestod av mjölk, smörgås och ett hårdkokt ägg och en 25-öring för inköp av godis 

hos Valles kiosk på Kroppkärrsvägen och det inköpet var nog allra viktigast. Vi var inte bortskämda 

med godis precis. Därefter gick vi i samlad tropp ut på äventyr. Någon enstaka gång regnade det och då 

majade vi uppe på vår stora vind som hyresvärden välvilligt ställde till förfogande. Jag undrar om barna 

majar nu för tiden? 

SIDA 3 

”Oj, vad tiden går fort när man har roligt sa Christer Sjögren inför sin Jubileumsshow”. Jag instämmer 

till fullo. Snart har hela vårens program avverkats med stort deltagande av våra medlemmar. (Läs om de 

olika arrangemangen på annan plats i tidningen). Nu återstår sommarens verksamhet vid Gammelgården 

och vår teaterresa till Västanå Teater. 

Vi har nu hunnit installera oss i Lilla Marieberg. Flytten hit har blivit ett lyft för vår verksamhet och givit 

oss en funktionell och trevlig arbetsmiljö. 

Nu gäller det att planera för höstens program och verksamhet. Skulle vara inspirerande om Du kan komma 

med önskemål och förslag till programpunkter. Vi vill givetvis spänna över ett så mångsidigt program 

som möjligt för att kunna tillgodose olika önskemål och intressen. 

Jag hoppas Du får en fin, solig och trevlig sommar. Vi hörs till hösten igen. 

Carl-Göran Tollesby 

Till sist: 

Kal är på Liseberg och dansar. Han uppvaktar en dam och under dansen frågar han om hon är gift. 

- Ja svarar damen, men för tillfället är jag gräsänka. 

- Dä låter jättebra säger Kal - För ja ä vegetarian. 

Katten Ove i Karlstad har haft en härlig vinter med mycket snö som han älskar. I snön kan han göra 

tunnlar, skutta i långa hopp och kasta snöboll. Jo, ni läste rätt! Det börjar med att jag kastar en liten snöboll 

till honom som han genast kastar sig över utan att den går sönder och sedan kastar han iväg den för 

att omedelbart ta fatt den och kasta vidare. Han är smart den där katten och fortfarande rätt så vild fastän 

han fyllde 2 år den 20 april. 

Hoppas ni får en härlig sommar med alldeles lagomt väder och kanske ses vi på resan till Håverud. 

Text o foto: 

Monica Gustafsson


Långgatan 42 före 1970 Foto: Fotoklubben 3K, KMW och Kamyr 

Kvarteret Valhall, 

Herrhagen 

På 1908 och 1923 års stadskartor 

tomt nr. 112 

På 1937 års stadskarta tomt nr. 3 

Adress: Långgatan 42 

Byggår c:a 1912 

Byggmästare: Carl Gustav Stenqvist 

Fastighetsbeskrivning 

Tomt med 2 flerfamiljshus i 3 

våningar. Båda husen hade 2 

ingångar från gårdssidan och var 

lika stora. Gatuhuset täckte 3/4 av 

tomtbredden mot Långgatan från 

södra tomtgränsen. Gårdshuset var 

beläget på den östra halvan en bit 

från den östra tomtgränsen och 

parallellt med gathuset. 

Mellan husen fanns en grusad 

gårdsplan och mellan gårdshuset 

och östra tomtgränsen fanns en 

trädgård. Fastighetsägaren nyttjade 

denna. I nordöstra tomthörnet 

fanns en liten byggnad som användes 

bl.a. som garage. Soptunnor 

samt piskställning fanns vid norra 

tomtgränsen (se situationsplan). 

Ingång till gården vid gatuhusets 

norra gavel. Husen var byggda på 

stabil stengrund. Stomme av trä 

med liggande panel, plåttak. 

Lägenhetsbeskrivning 

Gårdshuset 

Södra ingången 

Vån. 1 och 2: 4 lägenheter med 1 

rum o kök. Vån 3: 1 lägenhet kök 

med alkov (litet sovrum) 

Norra ingången 

2 lägenheter med 1 rum o kök, 2 

lägenheter med 2 rum o kök. Tvårummaren 

mot öster hade balkong, 

förmodligen ett önskemål från 

byggherren som bodde här. Vån. 

3: 1 lägenhet med 1 rum o kök. 

Gathuset 

Södra ingången vån. 1: Kombinerad 

bostad och mjölkbutik. Ingång 

till butik från Långgatan. Vån 2: 2 

lägenheter med 1 rum o kök. Vån 

3: 1 lägenhet kök med alkov. 

Norra ingången: 2 lägenheter 1 

rum o kök, 2lägenheter 2 rum o 

kök. Vån 3: 1 lägenhet 1 rum o 

kök. 

Samtliga lägenheter hade skafferi 

med fönster för ventilation samt 

ett litet entréutrymme s.k. tambur. 

På tredje våningen fanns en stor 

vind mellan lägenheterna. Förrådsutrymmen 

s.k. vindskontor till 

samtliga lägenheter fanns också 

här. I gårdshusets källarvåning 

norra ingång samt i gathusets södra 

källarvåning fanns tvättstugor. 

Tvätten kokades i en stor 

koppargryta. Vedeldning. Tvätten 

sköljdes i en cementbassäng och


avvattnades med en vridmaskin 

och hängdes på tork på vindsvåningen 

på torkstreck. På sommaren 

på torkstreck i trädgården. Ett 

fuktigt och arbetsamt arbete som 

mest var ett ”kvinnogöra”. 

I källarutrymmet fanns också 

fack för antracit, kol och ved. 

Skåp för förvaring av sylt, saft etc. 

tillverkades på 40-talet av snickare 

Eric Pettersson boende i gårdshuset. 

I gårdshusets källarvåning södra 

ingång byggdes under kriget ett 

skyddsrum med järndörrar. På utsidan 

fanns stora trälådor med 

sandsäckar som skydd mot splitter 

m.m. Uppvärmning av lägenheterna 

med kakelugn. Så kallad zulukamin 

eldad med antracit anpassades 

efter hand till kakelugnen. Fotogenkamin 

s.k. warmvind insattes 

på 60-talet.Vedspis samt gas för 

matlagning. 

I köket fanns kallvatten och slask. 


Långgatan 42 idag 

För bad av småbarn användes 

zinkbalja med varmvatten från 

vedspis. 

Det sanitära bestod av 3 torrdass 

i varje uppgång. Avträdena var 

placerade i utbyggnader i 

trappuppgångarna och odören under 

speciellt sommarmånaderna 

kunde trots vädringsfönstren vara 

påfrestande. För ”pudrettgubbarna” 

som latrintömmarna kallades var 

bytet av tunnor ett ”skitgöra”. 

Några blev märkta för livet, snedskalle 

kallades åkomman. 

Dessa två flerfamiljshus har gett 

många arbetarfamiljer en trygg 

bostad under 1900-talets först 

hälft. En del av de först inflyttade 

familjerna var förmodligen KMWfamiljer 

som kom från Verkstadsbarackerna 

som revs 1912. 

Liknande hus uppfördes under 

åren 1900 – 1920 på många ställen 

på Herrhagen. Från fastighetslängder 

för Karlstad Stadsförsamling 

för åren 1910 – 1924 kan man se 

de yrken som var representerade 

bland de boende. Här fanns naturligtvis 

gott om KMW-familjer där 

husfadern kunde vara filare, svarvare, 

plåtslagare eller gjutare. 

Andra tidstypiska yrken som före- 

kom var bl.a. snickare, murare, 

varvsarbetare och glasblåsare. 

SIDA 5 

Nedtecknat av Kurt Johansson 

som är född i gathuset och som 

bodde här åren 1935 – 1944. Behjälplig 

med minnesbilder har varit 

Birgit Andersson (Larsson) 

och Sune Pettersson. 

Om mina upplevelser som barn i 

denna miljö på 40-talet berättar jag 

utförligare om i kommande hågkomster. 

Kurt Johansson 

Foto: Ralph Nilsson 

Våra böcker ”Glimtar från 

Karlstads historia” kan du nu 

köpa hos bokhandlarna, 

Naturum i Mariebergsskogen 

och Värmlands Museum.


Vem var tenngjutaren 

LARS BERG (1734-1766) 

i Carlstad? 

Under 16-1700-taIets Karlstad 

fanns ett s k skråväsende. I Värmland 

har i äldre tider funnits ett 

skråväsende för tenngjutare endast 

i Karlstad och Kristinehamn. Att 

tillhöra ett skrå var ett måste för en 

hantverkare, som skulle utöva sitt 

yrke i en skråstad. Han kunde då, 

om antalet hantverkare ej räckte 

till för att bilda ett eget skrå i staden, 

tillhöra ett skrå i en annan 

stad, som hade ett eget skrå. Det är 

oklart när skrået i Karlstad startade. 

Någon uppgift härom har jag 

ännu ej kunnat uppleta. Faktum är 

emellertid att Lars Berg stämplade 

med Karlstads stadsstämpel, men 

oklart fr o m vilket år. År 1736 

upprättade magistraten i Karlstad 

en förteckning över olika hantverkare, 

som verkade i olika yrken. 

Där finns bl a Lars Berg omnämnd 

på följande sätt.”M:r Lars Berg. 

Tengjutare, idkar flitigt och wäl 

sitt handtwärck samt tillhandlat sig 

gård och ägor. (under Stockholms 

skrå)”. Den förste tenngjutaren, 

som omnämns i Karlstads stads 

historia är Nils Arfwedsson (Av 

Karlstads rådhusrättsprotokoll 

framgår att kanngjutaren Nils Arf- 

wedsson den 21 februari 1682 fått 

tillstånd att verka ett år i staden). 

Av honom finns dock inga kända 

föremål bevarade. 

Lars Berg är den äldste tenngjutaren 

efter vilken det finns bevarade 

föremål från hans tid i Karlstad. 

Han var verksam under tiden 

1734-1766. Tenn var under 16- 

1700-talet ett allmänt förekommande 

föremål på det dukade bordet. 

Efter 30-åriga kriget, vilket 

slutade 1648, blev Sverige en stormakt. 

Det förde med sig att vi under 

senare delen av l600-talet och i 

stort sett under hela 1700-talet 

byggde upp slott och herresäten i 

en stor mängd. En väsentlig del av 

de ätföremål, som då användes var 

av tenn. Även bland allmogen var 

tenn ett vanligt föremål på det dukade 

bordet fram till 1800-talets 

första hälft, då porslinet på allvar 

konkurrerade ut tennet. 

Lars Berg var en mycket duktig 

tenngjutare, som hade lärt sitt yrke 

i Stockholm hos Melchior Beck 

(1693-1747). Efter gesällvandring 

utförde han ett mästarstycke i Jakob 

Åkermans verkstad i Stockholm 

år 1734. Därefter utvandrade 

han till Karlstad, där han under 

1730-talets slut ägde Stora Herrgårdsgatan 

25. 

Under den tidsepok, som Lars 

Berg var verksam tillverkades mer 

tenn, generellt sett i Sverige, än 

under någon annan tidsperiod, varken 

förr eller senare. De föremål 

som tenngjutarna framförallt tillverkade 

var tallrikar, fat, skålfat, 

ätverktyg, stop och ljusstakar. Enligt 

uppgift var hans totalproduktion 

ca 73.000 föremål. I Sverige 

råder det unika förhållandet att ett 

register över alla sedan den 1 januari 

1754 i landet tillverkade föremål 

blivit bevarat. Föremål av 

Lars Berg förekommer då och då 

på marknaden (auktioner och i 

antikhandeln). 

Föremål, som kan härledas till 

Karlstad, är mycket sparsamt förekommande. 

I stort sett är det enbart 

silver och tenn samt golvur 

som finns bevarat från 1600-tal 

och 1700-talets förra hälft. (Vissa 

kyrkoinventarier undantagna). 

Det arbete, ett skålfat, som här 

finns i bild är fyrstämplat, stads- 

och mästarstämplat, 40 cm i diameter. 

A tergo finns fräcklade 

bröllops initialer CCS/MAD i en 

tulpandekor och datum 1846. Fatet 

finns i verkligheten att beskåda i 

min lokal Ö:a Torggatan 1. 

Arne Söderberg 

Foto: Lennart Fernqvist


Graven på Tormesrtad 

Gustaf IV Adolf beordrade i mars 

1808 att Västra armén skulle sättas 

upp och samlas till Värmland, 

Dalsland och Bohuslän. Detta innebar 

också att ett Arméns sjukhus 

skulle inrättas och man valde 

Karlstad. Den plats som utsågs av 

arméöverläkaren blev Gymnasiet, 

det som i dag kallas Gamla Gymnasiet. 

Närmare gränsen upprättades 

nederlagssjukhus bland annat i 

Södra by strax söder om Eda 

skans. Med förbanden följde brigadernas 

rörliga sjukhus. Oavsett 

vilket sjukhus det rörde sig om 

leddes det av en (1) läkare. Denne 

hade ingen annan hjälp än den han 

kunde skaffa på platsen. I Karlstad 

fick frivilliga gymnasieelever en 

kort utbildning och utnämndes 

därefter till biträdande läkare. Dessa 

hade i sin tur några avdankade 

soldater och gårdsdrängar till sitt 

förfogande. De biträdande läkarna 

skulle ge patienterna den medicin 

läkaren bestämt medan drängarnas 

uppgift var att byta halm och sängkläder 

samt forsla undan de som 

dött. De som hamnade på sjukhusen 

var till 95 % sjuka och då vanligen 

i den så kallade fältsjukan. 

Denna bestod av olika epidemiska 

sjukdomar som tyfus, fläckfeber, 

malaria eller dysenteri. Överlevnaden 

var låg beroende på att det tog 

lång tid innan de kom under vård 

samt att de ofta låg tätt packade på 

grund av platsbrist. I Karlstad vårdades 

under perioden juni 1808 till 

juni 1809 omkring 1 500 soldater 

av olika slag och från olika landsändar. 

Av dessa avled omkring 25 

%. Det innebär att det dog omkring 

450 soldater här. Dessa fick 

inte begravas på stadens kyrkogård 

och kunde heller inte transporteras 

hem till respektive torp 

eller bostad. Man begravde dem 

då ute på fältet vid Tormestad på 

Lambergsslätten. Vi vet i dag inte 

hur det hela gick till men man kan 

förmoda att de utan vidare ceremonier 

grävdes ner i gemensamma 

gravar allt eftersom de dog. När 

vintern kom och tjälen i marken 

blev för djup lades de i någon bod 


intill gymnasiet eller ute på begravningsplatsen 

för att begravas 

när tjälen släppt. Så gjorde man 

ofta i det civila så det var inget 

märkvärdigt med det. När Adlersparre 

passerade Karlstad i mars 

1809 var en av anledningarna till 

protesterna mot kungen och vissa 

tjänstemannakretsar uppsättandet 

av Lantvärnet och det därpå dåliga 

omhändertagandet av lantvärnsmännen. 

Adlersparre hade lovat att 

hemförlova Lantvärnet, som administrativt 

lydde under landshövdingen, 

men först sedan de döda 

som fanns i Karlstad jordats. Det 

fanns då omkring 25 soldater av 

vilka de flesta inte var lantvärnsmän 

utan indelta och värvade soldater 

från flera olika regementen. 

Dessa begravdes då samtidigt varför 

en större grav hade öppnats. 

Den sten som i dag står i den lilla 

talldungen där ute minner alltså 

SIDA 7 

om ett stort antal olika soldater 

vilka dött under ett års tid. Ingen 

vet i dag vilka de är eller varifrån 

de kommer. Att graven kommit att 

kallas ”Lantvärnsgraven” är ett 

minne från den tid då debatten 

stod som hetast om just lantvärnet 

och den därpå följande allmänna 

värnplikten. Man trodde fortfarande 

1908 att det enbart var lantvärnsmän 

som dog när det i själva 

verket var reguljära soldater. Därför 

heter gatan i dag Lantvärnsgatan 

vilket måste ses som ett misstag. 

I Paris, i Stalingrad och 

många andra städer finns den 

okände soldatens grav och där 

brinner en evig låga. Soldatgraven 

på Lambergsslätten känner få karlstadsbor 

till i dag vilket är förvånande. 

Sven-Åke Modin 



Karlstads-minnen 

Många Karlstadsbor som jag pratat 

med på senare år kommer inte 

ihåg Rahléns Päls- och Hattaffär 

på Tingvallagatan. Den fanns alldeles 

bredvid Herman Andessons 

Bokhandel. Eftersom jag efter dryga 

sju år på Hemslöjden ville ha 

ett annat jobb sökte jag och fick 

1955 en tjänst på bokhandelns 

kontor. 

Chefen Sigurd Hermanson hade 

stora planer för bok-och pappershandeln. 

Det hade blivit lite trångt 

så när Rahléns upphörde med sin 

verksamhet passade Hermanson 

på att hyra deras lokal, som låg 

vägg i vägg med bokhandeln. 

Mycket duktigt folk anlitades för 

att delvis ta ner väggarna så att 

affären äntligen fick en separat 

pappersavdelning. Helt ny inredning 

beställdes hos Molinders och 

det blev det allra senaste och nyaste 

förstås med träfanerade väggar, 

hyllor och affärsdiskar. Kanske 

finns en del av dessa gondoler och 

ovala diskar kvar? Det blev en 

väldigt tjusig affär. Många Karlstadsbor 

kanske minns Folke Wallén, 

Vera Berg och Kaisa Hermanson 

m fl bokhandelsmedhjälpare. 

Pappersavdelningen förestods av 

Sven Hermanson. Där blev också 

plats för en glasinredd kassabur 

där kunder kunde betala sina fakturor 

och skolräkningar. Så småningom 

kom det att bli min arbetsplats 

efter några år på kontoret. 

Det blev en trevlig tid med mycket 

kundkontakter. Vi hade även hand 

om jultidningsförsäljningen som 

redovisades och betalades av säljande 

skolbarn. En prenumeration 

på en veckotidning var en populär 

julklapp som kunde beställas i 

kassan. En annan uppskattad sak 

var biljettförsäljningen till Värmlänningarna 

i Ransäter. 

Efter sju trevliga år på bokhandeln 

slutade jag 1962. Jag hade då jobbat 

sammanlagt 14 år vid Stora 

torget och fick senare samma år en 

tjänst hos Karlstad kommun i Rådhuset. 

Därifrån fick jag flytta med 

till Stadshuset 1963 vilket kanske 

hindrade mig från att få torgskräck. 

Margit Hertz 

Foto: Värmlands Museums arkiv



Studiebesök Värmlandsoperan på Spinneriet 

Höstens studiebesök hos Värmlandsoperan 

i gamla Spinneriet på 

Älvgatan blev en mycket intressant 

och njutbar eftermiddag. Där 

har Värmlandsoperan sina verkstäder, 

förråd och repetitionslokaler. 

Hans Wallstav guidade oss runt i 

de stora verkstäderna. Där har man 

också en stor monteringshall, där 

allt som skall finnas på scenen 

monteras upp och testas så att allt 

fungerar, innan det transporteras 

till Karlstads teater. 

Vi fick också njuta av ett par repetitioner 

av julkonserten med två 

sångare och en pianist. Dessa skall 

turnera i länet. Kostymförrådet 

med tusentals kostymer, skor, hat- 

tar och massor med dräktutsmyckningar 

var en fascinerande upplevelse. 

Där kunde vi se hur vi såg 

ut i olika hattar. 

Vi passerade sedan sladd- och 

strålkastarlagret med flera hundra 

stora spotlights hängande i långa 

rader. 

Besöket avslutades hos perukmakarna. 

Där fick vi veta att en peruk 

tar över 40 timmar att tillverka. 

Det är inte så konstigt, då den innehåller 

l0.000 hårstrån, som skall 

ligga åt rätt håll, beroende på att 

varje hårstrå har fjäll åt ena hållet. 

Text o foto: Lennart Fernqvist 

Under besöket fick vi prova hattar och kläder samt träffa skådespelarna i repetitionslokalerna. 

SIDA 9


Årsmötet den 24 mars 2009 

Årsmötet öppnades i Betlehemskyrkans 

samlingssal och Kjell 

Fredriksson valdes till ordförande 

för mötet vilket han genomförde 

med humor och proffsighet. Dagordningen 

fastställdes och därefter 

betades punkterna av i rask takt. 

Inger Falk redogjorde för den ekonomiska 

ställningen som är god 

och Lars Karfs läste revisorernas 

berättelse och som vanligt (tack 

och lov) fick styrelsen ansvarsfrihet 

för verksamhetsåret 2008. 

Därefter var det val till styrelsen, 

Ove Björklund hade avsagt sig sitt 

uppdrag och som ny valdes Inger 

Johansson som hälsades välkommen. 

Inga motioner förelåg och 

årsavgiften beslutades att vara 

oförändrad för år 2010 och därefter 

avslutades årsmötet. 

Förening bjöd på kaffe med bröd 

och lotter såldes och dragning 

genomfördes. Nämnas kan att undertecknad 

vann två priser. Sedan 

kom kvällens höjdpunkt då kyrkvaktmästaren 

i Frykerud Leif Johansson 

som Zarah Leander underhöll 

med sånger ur hennes omfattande 

repertoar och på piano 

spelade Per-Olof Grumer. Det var 

Gunde Swahn som myntade uttrycket 

”ståpäls” och det var precis 

vad vi fick. 

Text:Monica Gustafsson 

Foto: Lennart Fernqvist 

Anna Lööf-Falkman berättar om Mariebergsskogen 

Denna dag hade vi besök av 

Anna-Lööf-Falkman och medhjälpare 

Johan som berättade 

med ledsagande bilder om vår 

stads förnämliga Stadspark, 

Mariebergsskogen, som är under 

ständig utveckling. Anna 

började med att berätta om hur 

Dr. Conrad Höök redan 1896 

donerade Mariebergsskogen till 

Karlstads stad. En stark önskan 

av honom var att den vackra 

tallskogen skulle bevaras och 

bli en tillgång för kommande 

generationer stadsbor. Hans 

önskan har sannerligen uppfyllts. 

År 1925 öppnades Friluftsmuséet 

i Mariebergsskogen dit 

kulturbyggnader från olika 

Värmländska platser flyttades. 

Ett slags Värmländskt Skansen 

Ovan: Ellis Svensson fick tillfälle att berömma 

Zarah för hennes framträdande. 

Nedan: Leif Johansson gjorde en riktig 

Zarah-entré. 

byggdes upp. Köpmannen Wilhelm 

Welin gick i spetsen för 

denna uppbyggnad.


Till dessa miljöer hör förstås 

vår egen föreningsverksamhet i 

”Skogen” med Gammelgården 

med rökstuga, som en utgård 

från Finnskogen, och den förnämliga 

nyss ”invigda” föreningsgården 

Lilla Marieberg. 

Så etablerades Lillskogen med 

miljöer med djur vilket redan 

generationer Stadsbor har haft 

glädje av. Den mysiga Lill- 

Svarten har många minnen av. 

Naturum Värmland är en mycket 

välbesökt byggnad i storskogen 

med utställningar och servering. 

Här har man också utsikt 

över våtmarker med ett rikt 

fågelliv. 

Mariebergsskogen, nu ett aktiebolag 

ägt av Karlstads stad, är 

tillgänglig alla årets dagar mellan 

7.00-22.00 och Anna berättade 

om att man årligen räknar 

in över 80.000 besökare. 

Planer för att utveckla teaterverksamheten 

i den stora friluftsteatern 

som genom åren 

haft rader av världsartister på 

scenen är i full gång. 

Sommar- som vinteraktiviteter 

utvecklas också som skridskobanan 

som blivit jättepopulär. 

Alla som lyssnade märkte den 

entusiasm och framåtanda som 

präglar Anna Lööf-Falkman 

och hennes medarbetare i arbetet 

att göra Mariebergsskogen 

till stadens mest älskade utflyktsmål. 

Anna avtackades med applåder 

av en tacksam publik och med 

en Rosendahlsbok med naturkåserier. 

Text:Karl Axel Hjerdt. 

Foto: Lennart Fernqvist 


Torsdagsträffen den 5 mars i Kafé Slussvakten 

Lars-Erik Jonsson berättar om 

Karlstads Varv 

Mogna Karlstadsbor minns säkert 

att det under lång tid fanns ett 

skeppsvarv på Kanikenäset. Lars- 

Erik Jonsson som varit knuten till 

varvet från mitten av 50-talet och 

också 1970 blev varvets tredje 

chef tog oss denna dag med på en 

mycket imponerande ”resa” i 

skeppsbyggnadskonst. 

Karlstads Varv startades 1917, och 

bakom etableringen stod Värmlands 

Rederiaktiebolag. Legendarisk 

chef var under lång tid Wilhelm 

Andersson också känd under 

namnet ”Byggen”. Från 1958 leddes 

varvet av Bengt Heijl. 

Lars-Erik hade ett fint bildmaterial 

att visa upp från de tidiga fartygsbyggena 

i trä på järnspant och 

pråmbyggen på 400 tons kapacitet 

som sedan utvecklades med motordrift. 

Det revolutionerande med 

varvet var att man långt tidigare än 

SIDA 11 

det berömda Arendalsvarvet på 

Hisingen hade varvshall och byggde 

fartyg inomhus. 

Efter hand byggdes större stålfartyg 

och 1936 byggdes Rane med 

den första KAMEWA-Propellern, 

den propellertyp med hydrauliskt 

ställbara blad, som Elof Englesson 

på KMW utvecklade till en än 

idag världsledande produkt. 

Andra fartyg som nämndes var 

500-tonnaren Viggen och Ahlmarkaren 

Toften på 600 ton som förlängdes 

till 750 tons kapacitet. På 

varvets slip kunde man efter hand 

bygga fartyg upp till 87 meters 

längd, och då sjösätta fartyg som 

Lindvåg som var på 2100 ton. 

Med tiden byggdes också tankers 

där den sista båten levererades 

1970. 

Varvet hade under lång tid en yrkesskicklig 

personalstyrka på 50- 

60 personer och var alltså en av 

stadens betydande arbetsplatser 

med kvalificerade yrkesarbetare. 

1974 fick varvet ny ägare i Gustaf 

Mattsson. En ny produkt s.k. Seatrucks 

byggdes i ett större antal 

från 1970. Dessa speciella mindre 

farkoster byggdes bl.a. för biståndsprojekt 

till u-länder. 

Varvets byggverksamhet avslutades 

1989 och en viktig epok i 

Karlstads maritima och industriella 

historia avslutades. Detsamma 

skulle i stort sett bli fallet i Sverige 

som helhet. Norge, Danmark 

och Finland har dock fortsatt med 

skeppsbyggeri. Efter en frågestund 

där initierat båtfolk fick säkra svar 

avtackades Lars-Erik med en varm 

applåd för sin kunnigt och trevligt 

framförda berättelse om en epok i 

Karlstads historia. 

Text:Karl Axel Hjerdt. 



STUDIEBESÖK TEMPELRIDDAREN, 15 april 

Vid vårt studiebesök i våras öppnade 

Klas Kvarnevik dörrarna till 

det gamla Tempelriddarhuset på 

Drottninggatan. 

Klas berättade om husets brokiga 

historia, där det bl.a. framkom att 

det byggdes av Karlstads Baptistförsamling 

och fick namnet Elimkapellet. 

År 1925 tog Tempelriddarorden 

över och logen Esaias Tegnér flyttade 

in och bildade ett ordenshus 

där det största rummet försågs 

med en stjärnhimmel. Tempelriddarnas 

verksamhet minskade och 

delar av huset hyrdes ut till olika 

hyresgäster, bl.a. en mjölkaffär, 

resebyrå, danslokal m.m. 

År 1969 såldes huset till Karlstads 

stad och Kungl. Byggnadsstyrelsen. 

Det kom då att användas till 

olika kommunala och statliga 

verksamheter. Kring 1990 använ- 

des lokalerna av Karlstads Studentkår. 

I början på 2000-talet planerades 

ett ungdomens hus. 

Men år 2003 frågade Värmlandsteatern 

kommunen om de fick flytta 

in i huset. En arbetsgrupp bildades 

med Magnus Andersson, Karl 

Rundqvist, Klas Kvarnevik och 

Tor Cederman, som med kommunens 

företrädare Bengt Davidsson 

tog fram ett helt nytt koncept för 

det gamla huset. 

Efter en omfattande renovering 

invigde Värmlandsteatern, hösten 

2008, de nya lokalerna i Tempelriddaren. 

Bild o text: Lennart Fernqvist 

Klas Kvarnevik guidade oss runt 

hos tempelriddarna


Känner Du Din stad? 

Försök att komma på var bilderna är 

tagna. 

Rätt svar på sidan 15. 


1 3 

SIDA 13 

Maj Bylock överlämnade vid vårt ”öppet hus” sin bokserie om häxor, där vissa delar utspelar sig i några av 

Karlstads stadsdelar.Carl-Göran Tollesby tar här emot gåvan med stor förtjusning. 

Foto : Lennart Fernqvist 

2


Flytten 

Vårt hyreskontrakt blev uppsagt i 

oktober 2007. Ingen ”ko på isen” 

då 1/1 2009 verkade avlägset. Anledningen 

till uppsägningen var att 

Mariebergsskogen AB ville byta 

lokaler med oss i Hembygdsföreningen. 

Dagar blev till veckor som 

blev till månader och så plötsligt 

kallades representanter från vår 

styrelse till ett möte med ledningen 

för Mariebergsskogen AB. 

Då var vi framme i början av november 

2008. På grund av budgetskäl 

så ville man kunna disponera 

Herrgården och starta renovering- 

en. När då, frågade vi aningslöst – 

helst i morgon, löd svaret. Nåväl, 

vi fick i alla fall två dagar på oss 

och flyttlasset avgick den 21 nov 

till ett lager som vi kunde disponera. 

Drygt tre månader i kappsäck med 

fungerande telefonsvarare och dator 

kunde livet gå vidare. 

Så var det då dags för inflyttning i 

Lilla Marieberg måndagen den 2 

mars. Ett gediget förarbete och ett 

antal turer till förrådet med måttbandet 

i högsta hugg. Carl-Göran 

och jag mätte och höftade och fat- 

tade enväldiga beslut hur möblemanget 

skulle lastas och lossas. 

De i styrelsen som kunde, hjälpte 

till under flyttardagen och tack 

vare gemensamma krafter så var 

det mesta på plats första dagen. 

Heder och tack till alla som gjorde 

detta möjligt. 

Ett speciellt tack till Mariebergsskogen 

AB som alltid ställer upp 

för Karlstads Hembygdsförening 

Text: Hans Erwald 




Mariebergsskogen AB har nu flyttat in i Herrgården där ni kan träffa Anna Lööf 

Falkman, Maria Nyström och Johan Johansson. 

Svar till frågorna sid. 13 

1. Mitt i City (upp) 

2. Femtonhuset (Olssons Tyger) 

3. Duvanhuset (mot Järnvägsgatan) 

SIDA 15

Karlstads Hembygdsförening 

Treffenbergsvägen 4 

652 29 Karlstad 

Tfn: 054-15 16 40 

Medlemsavgiften 150 kr per år 

Tillkommer 20 kr för familjemedlem 

Plusgiro: 86 28 79-4 

Organisationsnr: 873202-1954 

Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby 

Karlstads Hembygdsförening 

Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2009 

Ordförande Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30 

V ordförande Karl-Axel Hjerdt 054-83 04 35 

Sekreterare Hans Erwald 054-85 00 90 

Kassör Inger Falk 054-56 83 06 

Övriga styrelseledamöter 

Lennart Edberg 054-21 06 10 

Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Kurt Johansson 054-83 06 96 

Ralph Nilsson 054-15 93 15 

Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Lennart Warolin 070-4941415 

Suppleanter 

Gunnar Engstrand 054-56 17 95 

Inger Johansson 054-18 18 59 

Sverre Nyrén 054-56 84 74 

Berit Watz 054-52 40 60 

Studiecirklar och ledare: 

Herrhagen Kurt Johansson 054-83 06 96 

Viken/Kvarnberget/ 

Orrholmen Britt-Karin Öijen 054-21 23 78 

Marieberg Vilar 

Gravvårdar Sven Mæchel 054-21 02 76 

Råtorp Vilar 

Romstad Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Östra Nordstan Pelle Norelius 054-18 96 54 

Vill du själv ordna en cirkel kontakta Gunnar Engstrand 

eller Lennart Edberg 

Arbetsgrupper 

Gammelgården Märta Eurenius 054-21 15 86 

Gunnel o Göran 

Eriksson 054-21 14 33 

Arkivalier Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Kurt Johansson 054-83 06 96 

Margareta Widstrand 054-18 88 30 

Redaktionen Lennart Fernqvist 054-56 83 05 

Monica Gustafsson 054-56 68 25 

Bernhard Nilsson 054-15 44 34 

Ralph Nilsson 054-15 93 15 

Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 

Lennart Warolin 070-4941415 

Vår hemsida http://web.telia.com/~u54114265 Eller Adress: www.hembygd.se Klicka: Hembygdsföreningar 

Klicka: Värmland Klicka: Karlstads Hembygdsförening e-post: 054.151640@telia.com 

KARLSTAD MED KULTURHISTORISKA ÖGON 

Så kallar föreningen Karlstad 

Lever sin nya skrift, som de i 

dagarna kommit ut med. Där 

belyser man värdet av att bevara 

våra kulturmiljöer i Karlstad 

centrum och gå mycket 

varsamt fram med förändringar. 

Detta engagerar också 

många av Karlstadsborna. 

Detta första häfte är ägnat 

Sandgrundsgatan och Norra 

Strandgatan, där gamla badhuset 

ligger. Badhuset skulle i 

år ha fyllt 100 år och är upprinnelsen 

till föreningen Karlstad 

Lever. 

1979 bildades föreningen Rädda 

Badhuset av arkitekten Ingvar 

Ekemark m.fl. De lycka- 

des förhindra att badhuset revs. 

Föreningen ombildades 1982 

och blev Karlstad Lever. 

Ingvar Ekmark avled 2008 och 

många av hans tankar och visioner 

är nu samlade och tillvaratagna 

i en fin historisk och 

bra redogörelse för byggnader 

och miljöer runt Sandgrundsgatan 

och Norra Strandgatan. 

Lennart Fernqvist

Nr 2 2009 - Karlstads Hembygdsförening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?