15.09.2013 Views

gammalt och nytt i västerbottnisk textiltradition lin och hampa • ull ...

gammalt och nytt i västerbottnisk textiltradition lin och hampa • ull ...

gammalt och nytt i västerbottnisk textiltradition lin och hampa • ull ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

fårklippning'<br />

Fåren klipptes ännu i slutet av 1800talet<br />

fyra gånger om året. Klippningen<br />

sk<strong>ull</strong>e alltid utföras då månen stod i ny,<br />

man trodde att <strong>ull</strong>en då växte fortare. Den<br />

finaste <strong>ull</strong>en gav höstklippningen då fåren<br />

togs in för vintern. Den kallades "<strong>ull</strong>" <strong>och</strong><br />

användes framförallt till revgarn (varp).<br />

En del får slaktades oklippta. Deras fällar<br />

användes till fälltäcken. Den andra<br />

klippningen skedde dagarna kring jul, då<br />

dens.k. "julväften" klipptes. Tredje<br />

klippningen ägde rum i slutet av februari<br />

eller början av mars <strong>och</strong> den fjärde några<br />

dagar innan fåren släpptes ut på bete. Ullen<br />

från de senare klippningarna kallades<br />

"väft", d.v. s. den användes framförallt<br />

till inslag i vävar, men även till stickgarn.<br />

Vid själva klippningen lades fåret omk<strong>ull</strong>.<br />

Ofta bands benen ihop t. ex. med<br />

ett strumpeband, som var mjukt <strong>och</strong> bra.<br />

Fåret kunde läggas på marken eller på<br />

en planka, lagd över ett par bockar eller<br />

liknande, som man själv också kunde sitta<br />

på. Man började klippa kring huvudet. På<br />

huvudet lämnades en liten <strong>ull</strong>tott kvar.<br />

"Klipp min <strong>ull</strong>, men lämna min k<strong>ull</strong>" sade<br />

man t. ex. i Degerfors. Genom denna hand<strong>lin</strong>g<br />

ville man få fåren att trivas <strong>och</strong> få<br />

god återväxt av <strong>ull</strong>. Då fåret var klippt,<br />

sk<strong>ull</strong>e <strong>ull</strong>en hänga ihop som en fäll. Den<br />

sorterades sedan, så att rygg<strong>ull</strong>en - som<br />

ansågs bäst - skildes ut.<br />

146<br />

<strong>ull</strong>en tvättas <strong>och</strong> piskas<br />

Mestadels tvättades inte <strong>ull</strong>en utan det färdiga<br />

garnet, men undantag finns. Det uppges<br />

sålunda att fåren kunde tvättas före<br />

klippningen om vintern, då de hölls inne.<br />

Ullen förvarades i stora <strong>ull</strong>korgar, men<br />

sedan den tvättats, hängdes den upp under<br />

taket i stora nätsäckar för att torka. ,<br />

I allmänhet höll man ett mindre antal<br />

svarta får för att få svart <strong>ull</strong> att blanda med<br />

den vita till grått garn. De svarta fåren<br />

ansågs dock ha kallare <strong>och</strong> sämre <strong>ull</strong> samt<br />

vara magrare vid slakt.<br />

Ett förarbete till kardningen, som nog<br />

inte var så behagligt,var piskningen av<br />

<strong>ull</strong>en. Den utfördes med ett par käppar,<br />

då den svarta <strong>och</strong> vita <strong>ull</strong>en sk<strong>ull</strong>e blandas<br />

samt då <strong>ull</strong> sk<strong>ull</strong>e blandas med nöthår<br />

till nöthårsgarn.<br />

Nöthår tillvaratogs när korna ryktades,<br />

när nöthudar garvades, eller köptes från<br />

garverier. Om avhårningen skett med<br />

hjälp av kalk, dammade det kraftigt vid<br />

piskningen. Arbetet förlades därför till<br />

en loge eller annat uthus. Piskades inte<br />

<strong>ull</strong>en, kunde man reda den, vilket kallades<br />

"napp" eller "flåck" <strong>ull</strong>en.<br />

<strong>ull</strong>en skrubbas<br />

<strong>och</strong> kardas<br />

Därefter sk<strong>ull</strong>e <strong>ull</strong>en "skrubbas", grovkardas,<br />

i ett skrubbsäte. Den undre kardan<br />

sitter fäst i sätet. Skrubbsätena<br />

är av tre typer. De kan bestå av en<br />

planka med fastsatt skrubba, som lades på<br />

ett par stolar eller ett annat säte, vidare<br />

av ett säte med intappade ben. Den tredje<br />

typen har formen av en stol med skrub-<br />

Stint som en körv<br />

löent som en lörv<br />

ligg på låre<br />

å vänt på höle.<br />

Från Vilhelmina.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!