Nummer 1 - Min Hamn
Nummer 1 - Min Hamn
Nummer 1 - Min Hamn
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Jag är född strax efter kriget.<br />
Förmodligen på Orust. <strong>Min</strong><br />
första tid kommer jag inte<br />
ihåg, men det känns i mina<br />
enepinnar att jag kommer från<br />
ett segt Bohusklimat. Jag tror att<br />
min vagga, min båtvagga, stod<br />
på denna båtbyggarö.<br />
Jag köptes av en trevlig<br />
varvsarbetare i Göteborg. Inte en<br />
sådan där ”go´ gôbbe” som man<br />
säger idag, utan en försiktig man<br />
som ibland behövde lite ensamhet<br />
för att klara av sitt liv. Hans<br />
familj såg ljust på framtiden.<br />
Sommarboendet utanför stan på<br />
bondgårdens ”källarvind” hade<br />
bytts ut mot en egen sommarstuga<br />
av cuprinolad masonit,<br />
Optimus fotogenkök och Luxors<br />
batteriradio från Motala.<br />
På semesterns två veckor lastades<br />
min runda kropp djupt ned<br />
i vattnet. Familjens alla släktingar<br />
kom på besök och då skulle<br />
man ut på sjön. På eftermiddagen<br />
torkade jag många våta yllebadkläder<br />
på min reling. Mörkblått,<br />
svart, mörkrött och någon<br />
gång mörkgrönt. Det verkade<br />
som om endast mörka färger var<br />
tillåtna. Det var en härlig tid när<br />
jag kände mej frisk i bord och<br />
spant.<br />
Tidiga hösten hände det att jag<br />
togs ut lite längre än till badöarna.<br />
Mannen hade då manliga<br />
vänner med på resan. Språket<br />
var lite annorlunda än under<br />
sommarens baddagar. På durken<br />
hamnade torsk, vitling, skädda<br />
och sprattlande makrill. Jag tror<br />
ingen kan förstå hur det kittlar<br />
när en makrill sprallar runt i ens<br />
inre.<br />
Med jämna mellanrum så skålades<br />
det och den medhavda trettiosjuan<br />
blev lättare och lättare.<br />
Mannen gillade egentligen mer<br />
att fiska än att festa så vissa<br />
”kamrater” såg jag bara en gång.<br />
Lika bra det!<br />
Åren flöt på men en vår blev<br />
det revolution i aktern. Efter<br />
sedvanlig sjösättning och en<br />
veckas blötläggning, jo jag hade<br />
börjat läcka något, fick jag en<br />
viss lutning akteröver. En skinande<br />
pjäs i mässing och<br />
aluminium hängdes på min nu<br />
förstärkta akterspegel. Fort gick<br />
det! Det kittlade som makrillsprattel<br />
längs bordssidorna. Jag<br />
kunde visserligen inte höra<br />
familjen under resan till närmsta<br />
holme men årtullarna förblev<br />
nyoljade ända inpå hösten. Inget<br />
ont som inte har något gott med<br />
sig.<br />
Sextiotalet var ett härligt<br />
årtionde. Familjen orkade inte<br />
hålla ordning på lacken utan jag<br />
blev målad i olika nyanser. Hellre<br />
målad grå än missfärgad,<br />
flagnad lack. Sextiotalet var<br />
mycket slit och släng så jag var<br />
tacksam att man fick vara med.<br />
Det inträdde nu en period när<br />
mitt skrov åter lastades ned till<br />
relingen. Nu var det dock på<br />
sena kvällar när sommarsolen<br />
stod lågt. Tonåringarna i familjens<br />
närmsta krets använde mej<br />
till transport till sena kvällsbad<br />
på badholmarna. Ölburkar rullade<br />
på min durk tillsammans med<br />
basketkängor och Amerikanska<br />
arméjackor.<br />
Musik kom inte längre från<br />
dragspel utan från Philips kassettbandspelare.<br />
När solen nästan<br />
steg upp över land lades jag<br />
vid åter vid bryggan. Ungdomarna<br />
tog sitt ansvar om varandra<br />
men även om mej. Jag hörde<br />
dock de äldre båtarna vid bryggan<br />
förfasas över mitt syndfulla<br />
liv och ansvarslösa handlande.<br />
Men så säger ju alltid de äldre.<br />
Jag tror de var avundsjuka och<br />
kände sig lite utanför!<br />
Små barn i färgglada flytvästar<br />
började sova middag på min<br />
durk. Det var en ny era som kom<br />
Roder ladet<br />
Tullen tog mig i beslag<br />
KAPARFYND<br />
Båtfärger till<br />
konkurrenskraftiga priser<br />
FABI Prisex:<br />
BÅTFERNISSA<br />
BOTTENFÄRG<br />
0,75 lit 59:-<br />
0,75 lit 145:- LACKFÄRG, vit<br />
2,5 lit 465:-<br />
0,75 lit 79:-<br />
Allmänna Vägen 5 Tel 031-14 49 36<br />
(vid Stigbergstorget)<br />
på sjuttiotalet när tonåringarna<br />
inte längre var tonåringar. Borta<br />
var yllebaddräkterna och tångbadande<br />
mostrar. Nu var en period<br />
när baddräkterna nästan försvann<br />
i ett minimum av syntettyg.<br />
Jag som just vant mej vid<br />
damernas delade badplagg fick<br />
nu se det som tidigare varit så<br />
viktigt att dölja. För min del var<br />
det helt okej eftersom jag själv<br />
aldrig haft något på mej i vattnet.<br />
Höstens sena fisketurer gladde<br />
mej fortfarande eftersom mannen<br />
och jag då kunde rå om<br />
varandra hela dagar. Han dök<br />
dock inte enbart upp på helgen<br />
längre utan det kunde vara mitt i<br />
veckan. Vädret avgjorde mer än<br />
veckodagen. Han måste, likt jag<br />
själv blivit något till åren. Pensionär<br />
kanske?<br />
En höst hade vi satt ett litet<br />
garn i sjön. Mest för att få lite<br />
förströelse. En hummer råkade<br />
få in klorna i nätet och när den<br />
ändå låg i båten och ingen tullsnok<br />
fanns i närheten så blev det<br />
resa in mot land, med båt, nät<br />
och hummern underst i en spann.<br />
Halvvägs in mellan ett par små<br />
holmar så styr tullkryssaren in i<br />
mitt kölvatten.<br />
Vi, mannen och jag, har alltid<br />
varit ärliga men denna gång flög<br />
f-n i oss. En snabb gir gjorde att<br />
vi gled emellan två holmar på<br />
två decimeters djup. Det<br />
skrapade på min mage av skal<br />
och sten. Snabbt in till holmen.<br />
Hummern lossades ur nätet och<br />
släpptes lös i ett stenröse. Då,<br />
precis då, kom tullaren marscherande<br />
över land.<br />
Genomsökte nät, hink och min<br />
durk, dock utan resultat. <strong>Min</strong><br />
SÄLJER, BYTER,<br />
FINANSIERAR,<br />
FÖRMEDLAR<br />
F reningsSparbanken - Finans<br />
13<br />
man hade redan hunnit få upp<br />
termos och en kopp och satt<br />
lugnt och tittade när tullaren<br />
inledde ett litet ”förhör” sittande<br />
på min reling. Många anklagelser<br />
och många förnekanden hörde<br />
jag innan en svart krabat långsamt<br />
och försiktigt försökte finna<br />
vägen tillbaka till havet. Han<br />
råkade dock välja vägen rakt<br />
emellan mannens båda gröna<br />
Trelleborgsstövlar och med riktning<br />
på statstjänstemannens slitna<br />
men hyfsat putsade svarta<br />
tjänsteskor.<br />
Jag skiljdes från nät, hummer,<br />
man och hink och fick släpas efter<br />
ett dieselluktande monster i<br />
hög fart. Jag skalv ända från för<br />
till akter men slapp som tur var<br />
att beslagtas och säljas på Överskottslagret.<br />
Tänk att dela rum<br />
med snuskburkar, fårskinnsmössor<br />
och kängor modell 48! Det<br />
var en läxa som satte sina spår<br />
hos oss båda.<br />
Sedan några år fiskar mannen<br />
i ett saligare hav. Själv närde jag<br />
en viss förhoppning om att få dra<br />
mig tillbaka till äldreboendet;<br />
Föreningen Allmogebåtar på<br />
Bassholmen<br />
Nu blev det inte så, och tur var<br />
det, för barnet, tonåringen,<br />
numera fyrtiofem, fick överta<br />
mej. Känslan för hur man ror<br />
mej finns kvar sedan barndomen<br />
och det verkar som om min<br />
kärlek inte är obesvarad. Håller<br />
jag mej frisk i trät ett tag till så<br />
finns chansen att jag får vagga<br />
barnbarnsbarnen till sömn i min<br />
runda famn, och det vill jag<br />
verkligen inte missa.<br />
Hälsar Bohusekan<br />
genom Ingvar Sundvall<br />
031-29 20 60<br />
www.capricemarin.se<br />
Fax 031-69 03 88<br />
Hälleflundregatan 12, Västra Frölunda
Change language