Arkiv för ljud och bild - Visa filer

More documents

Recommendations

Info

Redan samma år som Louis Jacques Mande Daguerre I839 storstilat skänkte fotograferingskonsten - som det så vackert hette - till världen, publicerades några texter i vilka det nya bildmediet diskuterades som dokumentationsverktyg. Precis som Andree vetenskapligt tänkte nyttja mediet under sin expedition, investerade I8oo-talets positivister snabbt empiriska förhoppningar i den nya bildteknologin. Föreliggande artikel diskuterar de förväntningar, utsikter och problem som det sena I8oo-talet och tidiga I9oo-talet tillskrev bildteknologier som arkivariska dokumentationsverktyg. Dagerrotypin - den första typen av teknologiskt producerad bild- kom till exempel tidigt att apostroferas som en spegel med minne. Artikeln resonerar kring föreställningar som hävdade att modernitenmen kanske framför allt det som den hotade- borde arkiveras med de mest avancerade teknologiska medier som då stod till buds. Som inledningscitaten från Strindberg och Biografen gör gällande betraktades tidens bildteknologi er som foto och film som ett slags ljusarkiv över det förgångna. Det förelåg en tilltro till teknologin, men artikeln strävar även efter att få korn på en tidigt förd diskussion runt olika medieringsstrategier - det vill säga det subjektivt, kreativa moment som all bildproduktion var behäftad med. Den franske kritikern Jules Janin framhöll i en artikel I 839 dagerrotypin som ett löftesrikt instrument för museal och arkivarisk visuell dokumentation, trots att dagerrotypier var omöjliga att reproducera.' Framför allt gällde det konstmuseer där Janin lyriskt menade att fotografiska konstreproduktioner snart skulle göra konsten tillgänglig för alla. Av Janin själv finns just ett berömt kalotypien liknande tidig fototeknik-tagen av mästerfotografen Nadar i Paris I853· I Frankrike hade fotograferingsmediet vid den tiden börjat att utnyttjas på det vis som J anin förutspått. Eugene Atgets bilder av Paris under det sena I8oo-talet tillhör den kanoniserade fotohistorien. Men hans arbete med att föreviga oansenliga delar av Paris bedrevs redan under I8so-talet av Charles Marville, en fransk stadsfotograf som arbetade på uppdrag av baron Georges Eugene Haussmann, (som vid den här ti- Pelle Snickars den genomförde den radikala ombyggnationen av Paris.) Marville gick mycket noggrant tillväga, dokumenterade fotografiskt kvarter efter kvarter innan rivningsarbetena kom igång, och tack vare hans nitiska avbildande bevarades bilden av det gamla Paris till eftervärlden. En samtida kollega till Marville, britten Roger F en ton, har dock främst kommit att förknippas med tidiga musealogiska föreställningar kring den fotografiska apparaturens mnemoniska förmåga. Fenton är intressant som en förelöpare till senare museifotografer eftersom han redan under I8so-talet anställdes av British Museum för att fotografiskt inventera delar av dess samlingar.J Allan Sekula skriver att för Fenton och tidens positivister utlovade fotografin "mer än detaljrikedom; den gav löfte om en reducering av naturen till dess geometriska essens." Fotografietvar en del av tidens nya museikultur, med dess betoning på visuellt förevisande, som spreds i Västeuropa och Nordamerika under senare hälften av I8oo-talet. Med den fotografiska bildteknologin och dess "optiska empirism" kunde man (kultur)historiskt dokumentera verkligheten, inte minst eftersom fotografiet agerade "som bilden av en vetenskaplig sanning."4 Förflyttar man fokus från Paris till Berlin berättas det att den preussiske historikern Johann Gustav Droysen använde sig av fotografier i sina föreläsningar under I 86o-talet. Att en så prominent historiker drog nytta av det nya bildmediet säger en del om dess samhälleliga betydelse. Förvisso lär Droysen nyttjat fotografier i metaforiskt hänseende snarare än praktiskt, men han menade att de kunde lära människan en hel del om hennes förhållande till verkligheten och tiden. Droysen påpekade till exempel att fotografier hade en mikroskopisk detaljtrogenhet [der mikroskopischen Richtigkeit der Photographie] som var överlägsen den måleriska konstens. Denna maskinära realism och rikedom borde historikern ge akt på.s Vid mitten av I 8oo-talet var annars den baudelairska uppfattningen att fotografier endast var resultatet av en själslös maskin vanlig. Utan tillstymmelse till kreativitet producerade denna teknologi avbilder av det som befann sig framför kamerans lins. Den fotografiska ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:2
ilden var helt enkelt till sin natur teknologiskt determinerad att aldrig bli konst. Så sent som på världsutställningen i London I862 klassificerades fotografiet till exempel som ett rent tekniskt medium. För vissa tidiga kommentatorer som Droysen och J anin var frågan kring fotografiets eventuella konstlöshet emellertid inte den centrala. För dem syns istället fotomediets dokumentationaspektvarit viktigast-i så motto att fotografiet som instrument hade att tjäna vetenskapen och konsten. I I8oo-talets föreställningsvärld kan man i samband med diskussioner kring fotograferingsmediets potential emellanåt skönja att fotografier betraktades som ett slags mikrohistoriska utsagor. Emile Zola påtalade till exempel att man knappast sett något förrän man fotograferat det. För den franske naturalisten gav fotografiet bilden av en fullödigare - och modernare - åskådningsform med historisk relevans. 6 Förstod man fotografier som ur tiden lösryckta bilder av verklighet var deras egentliga funktion dock främst referentiell. Som avbilder av det som en gång existerat var det ofta först genom fotografiets förklarande bildtext som relationen till det förflutna gav sig till känna. (Tittar man till exempel i en bok med fotografiska illustrationer instämmer nog de flesta i att man snabbt läser de texter som beledsagar bilderna.) Först genom kontextualisering blev "fotografiens förflutenhet", för att tala med Strindberg, historiskt konkret. Under senare hälften av I 8oo-talet kom fotografier och liknande bildmedier som stereoskopiska bilder, skioptikonbilder och ljusbilder för laterna magica att gradvis inkluderas i det mediala dokumentationssystem kulturhistorien ständigt bygger. Fotograferingsmediet blev ett mikrohistoriskt verktyg, med dess optik kunde visuella detaljer granskas och fakta medieras. I historiskt hänseende förmådde fotografier inte minst informera om tidens sätt att se och de historiska diskurser och föreställningar som därvidlag blottades. I kunskapsteoretiska termer kom "foucaultska" textarkiv alltmer att kompletterats med "kittlerska" mediearkiv.7 Som samtida mediediskursanalys visat är bilder ur det förflutna därför minst lika viktiga för att framkalla bilden av det förflutna som textuella källor. ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:2 Ljusarkiv r8oo - rgoo - 2 000 Förhoppningen om att historiografiskt kunna använda sig av fotografier - och senare filmbilder - som historiska källor förblev dock något av en chimär.8 För det första kunde film och fotografier knappast agera som "historia" eftersom en sådan homogen entitet svårligen lät sig omtalas. Det förflutna utgjordes av en mängd "historier" besvärliga att foga samman till den klassiske tyske historikern Leopold von Rankes dietum om hur det egentligen förhöll sig [wie es eigentlich gewesen]. För det andra förintade bildmedia sin historiska tillblivelsekontext. "Fotografi är möjligheten att återge ett bortsminkat sammanhang", för att citera Bertalt Brecht.9 "Det enkla återgivandet av verkligheten [utsäger] i mindre grad än någonsin ... något om verkligheten."10 Utan annan information än bilders grafiska innehåll var det svårt, för att inte säga omöjligt, att använda sig av dem som källdokument. Brecht var förvisso en ganska sen kommentator av fotografiets döljande förmåga, något som redan poeten Charles Baudelaire retade sig på under I B sotalet. För Baudelaire var fotografiet som tidigare påtalats konstlöst. Det förvrängde det förflutna under förevändningen att bevara det- samtidigt som Baudelaire var en av de första att inse fotomediets arkivariska potential. 11 Med utgångspunkt i Baudelaire bör man därför inte helt frånta fotografier förmågan att aktualisera det förflutna. Om man påstår att ett fotografi är ett index av något som hänt är den mest stringenta följdfrågan vilken "historia" som bilden ger uttryck för. För att tala med Jennifer Green-Lewis gäller det att se och läsa fotografier inom historien själv, snarare än som historia [to read photographs in, rather than 'as' history]." När det gäller Sverige under I 8oo-talet förefaller upprättandet av visuella arkiv varit en långdragen process. Arthur Hazelius införskaffade förvisso redan vid mitten av I87o-talet de första fotografierna till den skandinavisk-etnografiska samlingen, som Nordiska museet då fortfarande kallades. Svenska turistföreningen började därtill under I89o-talet samla nationellt, topografiska fotografier och skioptikonbilder. Man lär haft landets största fotosamling kring I 900. Andra museer och arkiv verkar inte varit lika intresserade (förutom när det gällde 39
Page 3 and 4: ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001
Page 5 and 6: ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001
Page 7 and 8: ANN-MARIE NILSSON Källor till Brun
Page 10 and 11: lO använts av professionella ensem
Page 15 and 16: Det utbetalades nu en klumpsumma ti
Page 17 and 18: Källor till Bmnnms musik "Uniform
Page 21: Kö/lm· till Brunnens 1Jl11sik Mor
Page 28 and 29: ersättning för resan och restrakt
Page 30 and 31: 30 Lördagar och Söndagar kl. 3- 5
Page 32 and 33: 32 sion och fyllnadspension" den 28
Page 34: 34 kassan Serie F vol. I), grunda n
Page 37: PELLE SNICKARS Ljusarkiv 18oo- 1900
Page 42 and 43: historia. Med anledning av utställ
Page 44 and 45: 44 Illustration 4· Stillbilder ur
Page 47 and 48: som riskerar att de går förlorade
Page 49 and 50: logical objects. For Lenk, cinema w

Arkiv för ljud och bild - Visa filer

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?