En nations undergång - ACSA TV – Assyrian Chaldean Syriac ...

Denna långa period av förföljelse hade lämnat den persiska kyrkan i det mest splittrade och
desorganiserade tillstånd man kan tänka sig – och nästan utan ett prästerskap.
Ett stort antal präster vigdes. Biskop Tamuza uppmanade de unga att gifta sig och gottgöra
förlusten. Detta erfor man även i vissa delar av Armenien efter massakern 1896; med tanke
på omständigheterna var rådet sunt och framgångsrikt. Då man rekommenderade sådana
äktenskap, var biskopar tvungna att förebygga incestuösa förbund som byggde på magernas
inflytande och som, till följd av kristendomens inflytande, tillhörde det förflutna.
8
Kyrkan under Yazdigirds styre (399-420)
Under den inledande fasen av Yazdigirds styre stod han på de kristnas sida. Mager överöste
honom med epitet som ”Apostat”, ”Den gudlöse”, ”Magernas förföljare” och ”Romarnas
och de kristnas vän”. Trots allt motstånd fortsatte han att favorisera sina kristna undersåtar.
När Yazdigird blev sjuk och de zoroastriska doktorerna inte kunde bota honom skickade
han efter en kunnig läkare, genom ett bud till Roms kejsare. Kejsaren skickade Marutha av
Meipherqat, som var både biskop och läkare. 42
Yazdigird visade sådan vördnad för Marutha att magerna började frukta att deras kung –
som inte var någon sträng zoroastrian - hade konverterat. De planerade olika sätt att
förhindra det och bevisa för kungen att elden reagerade negativt över hans attityd gentemot
de kristna. När Yazdigird var på en av gudstjänsterna i eldtemplet, hördes en röst ifrån
eldens mitt: 43 ”Gör dig av med apostaten” Yazdigird blev ganska rädd och skyndade bort
ifrån templet; han funderade på att göra sig av med Marutha, men han.försäkrade Yazdigird
att det hela var en bluff. Marutha rådde honom att leta på golvet nästa gång han hörde
rösten, vilket han gjorde. Han lyckades hitta en man som gömde sig på golvet under
eldslågorna och försökte ge ifrån sig övernaturliga meddelanden. Många zoroastrianer
42 Assemani, s. 366. Förlusten av läkarna, i samband med massakern i Persien, var smärtsam för fienderna,
likt mannen som sågar av grenen som han satt på. I sin okunskap och frenetiska blodtörst tog de död på de
vars liv var ovärderligt för deras egen existens och samfundet. De kristna läkarnas inlytande i Östern kan
jämföras med de äldres mirakel.
43 Hist. Eccles., s. 9. Wigram, s 88f. Labourt, s. 89f.