En nations undergång - ACSA TV – Assyrian Chaldean Syriac ...

Mar Abhdisho har lämnat efter sig en arabisk översättning av den nestorianska
trosbekännelsen. Den har en livskraftig och ren stil och en elegant form, så den förtjänar att
rangordnas tillsammans med kompositionerna i de arabiska klassikerna, som hamnar högst
upp när det gäller genialitet och berömmelse.
De kristna tolererades således när det gäller deras bildning och färdigheter, men de
betraktades inte som religiösa jämlikar. De inskränkningar de levde under framgick av
Omar bin Khattabs så kallade förordning eller konstitution från början av 600-talet. Den
sägs enligt traditionen ha antagits av städernas kristna befolkning, som utsattes för
muslimskt styre.
19
De kristna under arabiskt välde; Omars konstitution 87
”I Guds, den barmhärtiges, den medlidsammes namn! Detta är skrivet av de kristna från
dessa städer till Omar ibn al-Khattab. När du närmade dig oss bad vi dig att skydda oss,
våra familjer, trosfränder och ägodelar. Vi upprättade detta kontrakt med dig, att vi inte ska
bygga några nya munkkloster, kyrka, celler eller eremitage i vår stad eller i dess närhet. Vi
ska inte heller reparera några sådana byggnader som riskerar att förfalla till ruiner eller
renovera de som må finnas i stadens muslimska kvarter. Vidare ska vi inte förvägra
muslimerna tillträde till våra kyrkor varken dagtid eller nattetid. Vi ska öppna grindarna på
vid gavel för förbipasserande och resenärer samt ta emot muslimska resenärer i våra hem
och ge dem mat och husrum i tre nätter. Vi får inte ge skydd åt några spioner i våra kyrkor
eller hus eller gömma någon fiende till muslimerna. Vi ska inte lära ut koranen till våra
barn och vi ska inte göra någon stor sak av den kristna religionen eller uppmana någon att
ta den till sitt hjärta. Vi ska inte heller förhindra någon av våra manliga släktingar att gå
över till islam, ifall de vill göra det. Enligt kontraktet ska vi också hedra muslimerna och
fullständig immunitet för sin handling. Yacoub presenterade sig själv, som han hade blivit instruerad. När han
fick frågan hur han kunde bryta sig in i skattkammaren och sedan dra sig tillbaka och lämna juveler och alla
andra värdefulla saker orörda svarade han: ”Jag hade smakat på ditt salt och därmed blivit din vän och sederna
för vänskap skulle inte tillåta att jag rånade dig på allt du ägde och hade.” ”Så jag äter palatsets salt” (Ezra iv.,
14). Trumbull, the Covenant of Salt.
87 Arnold, s. 52f. von Kremer, s. 102ff. Assemani, s. 57f.