En nations undergång - ACSA TV – Assyrian Chaldean Syriac ...

kriget som nu pågår har dock turkarna och perserna dock, som tidigare hade stridit mot
varandra, grävt ner stridsyxan och gått samman mot de kristna. Det är ett Heligt Krig.
Således bildade nestorianernas kristna samfund en buffert mellan två religioner i opposition
i Europa och Asien. Därmed utsattes de för konstanta förföljelser och massakrer. Deras
städer och länder förstördes och en del av befolkningen utrotades eller landsförvisades. De
övriga, som flydde persernas och romarnas härjande svärd, strök fortfarande - trots alla
dessa förändringar - omkring bland sina ruiner. De talade sina förfäders språk, behöll sin
ursprungsbeteckning och klamrade sig fast vid många orubbliga rötter som kom upp ur
marken där de föddes.
Detta olycksförföljda samfund har sett oöverskådligt lidande i dess religiösa och sekulära
historia, men dess bittraste erfarenheter skulle dessa kristna få under 1900-talet. De har
alltid vänt andra kinden till, men fienden är fortfarande inte övertygad om att det är fel att
förgöra dem.
Muslimernas fientlighet mot de kristna i Östern, där religionen dominerar över
nationaliteten, är obegriplig för många västerlänningar. De är bosatta i samma land och
lever sida vid sida, i lugn och ro, generationer tillbaka. Trots det försvagades inte det bittra
hatet det minsta och det flammar upp som lågorna från en sedan länge slumrande vulkan till
första bästa tillfälle som det kan få utlopp.
Efter århundraden av förföljelser, har de kristna successivt drivits längre österut, mot
Medien och Persien. Idag finns de framför allt i området som ligger mellan Urmiasjön,
Vansjön, östra Tigris och Mosul. De lever därmed delvis under persiskt, delvis under
turkiskt styre. De har således alltid varit instängda mellan de övre och nedre kvarnstenarna.
Dessa människor uppges vara 190 000 till antalet, men tidigare kunde nestorianerna skryta
med att de var fler än alla andra kristna grupper tillsammans. Deras nuvarande patriark,
Benyamin Mar Shimun, som vigdes 1903, är den 138:e katolikos i Östern och den 14:e av
de som har bott i Quchanis, i Kurdistans bergstrakter.
Det underlättar att dela in de kristna i tre, eller snarare fyra olika grupper. Den första
gruppen bestod av ungefär 30 000 personer som bodde i byarna och städerna på slätterna i
Urmia, Persien och dess omgivningar. De led fruktansvärt då krigets vågor mellan ryssar