Multikronologi och historiemedvetande i historieläroböcker

Historiefilosofen Reinhart Koselleck menar att det är mötet av de tre tidsdimensionerna 1)
erfarenhetsrummet, 2) förväntanshorisonten och 3) nutiden som konstituerar
historiemedvetandet i och med att människan genom de tre tidsdimensionerna inser att ”den
historiska kontexten skapar människorna och människorna skapar den historiska kontexten
samt att detta sker i en växelverkan”. 8
”Historiemedvetande är ett fenomen som finns i människors huvuden och som inte låter
sig studeras per se.” 9 Så skriver Ammert i inledningen till sin avhandling Det osamtidigas
samtidighet. Dock menar han att historiedidaktisk forskning kan studera huruvida
undervisning har förutsättning att utveckla elevers historiemedvetande eftersom det utifrån
definitioner av begreppet går att se dess uttryck. 10 Jörn Rüsen menar att historiemedvetande
utgörs av alla operationer som skapar historisk mening och vidare menar han att operationerna
kan uppfattas och analyseras som historiskt berättande och empiriskt påvisas och undersökas i
kulturella bruk. 11
Eftersom begreppet historiemedvetande är en tankeprocess som inte går att direkt spegla
så gäckar den oss i olika former. Tankeprocessen kan antingen ses som en kompetens eller
som det resultat som kompetensen frambringar. Å ena sidan är det fråga om en kombination
av historiska kunskaper, förmåga att tyda och tolka fenomen i det förflutna samt förmågan att
kunna applicera dessa tolkningar på nuet för att förstå sin situation och att kunna orientera sig
i tillvaron. Å andra sidan definieras historiemedvetande som resultatet av den tolkande
verksamheten, helt enkelt en syntes av kunskap och tolkning av det förflutna, förståelse av
nutid och förväntan på framtiden. 12 Frågan huruvida begreppet utgörs av medlet eller målet
kommer inte att avhandlas i denna uppsats däremot konstaterar jag att oavsett svaret går det
att organisera stoff som antas utveckla historiemedvetande. Det är nämligen möjligt att spåra
begreppet i uttryck av ett historiemedvetande vilket är ett bakomliggande antagande för
studien: att historiemedvetande går att fånga i sitt uttryck. Med det menar jag att en viss typ
av process har den funktionen att historiemedvetande kommer till uttryck, ett uttryck som går
att iaktta.
Utgångspunkten för min begreppsanalys är Bernard Erik Jensens analysverktyg av hur
undervisningen bör organiseras för att den ska bidra till att utveckla elevernas
8
Carina Renander: Förförande fiktion eller historieförmedling? Arn-serien, historiemedvetande och
historiedidaktik. Skrifter med historiska perspektiv, volym 4, Malmö högskola 2007, sidan 24ff.
9
Ammert 2008, sidan 15.
10
Ibid.
11
Jörn Rüsen: Berättande och förnuft – historieteoretiska texter Daidalos 2004, sidan 104.
12 För diskussion om detta se t ex Martin Wiklund i Rüsen 2004, sidan 18.
12