Multikronologi och historiemedvetande i historieläroböcker

På sista sidan i löptexten (sidan 440) går det att finna resonemang som handlar om IT-
revolutionen, vad den fört med sig och funderingar kring vad den kommer att föra med sig i
framtiden. Resonemanget har tydlig multikronologisk kontinuitet då det dryftas nutidshistoria,
nutid och morgondag i ett och samma stycke.
5.2.2 Epos
På sidan 36 står om religioner i tidig medeltid: ”Detsamma gällde sedan islam, som också var
en monoteistisk religion, och som 600 år senare växte fram i utkanten av den judiska och
kristna världen.”
På sidan 38 står följande rader om Kina: ”Det var mot slutet av 200-talet f. v. t., och i
drygt 400 år framåt var Kina ett enat storrike.” Som vi ser av dessa exempel finns
tempusriktning mot framtid (i dåtid) men det är tveksamt om det kan kallas multikronologisk i
min definierade bemärkelse (då-nu-sen). Överhuvudtaget finns i Epos stort fokus på
tempusskillnaderna då och nu t ex i följande rader från sidan 39: ”Till och med ett så avlägset
område som det nuvarande Sverige hade handelskontakter och annat utbyte med Romarriket.”
På sidan 60 står det följande i en bildtext:
Columbus flaggskepp hette Santa Maria. Här seglar en rekonstruktion av skeppet in i
New Yorks hamn 1992 för att fira 500-årsminnet av den första resan. I bakgrunden syns
World Trade Centers två tvillingtorn, som nio år senare utsattes för attacken den 11
september.
På sidan 133 hittas följande text till två bilder av två revolutioner:
1848 har gått till historien som ett revolutionsår, men det lär också 2011 göra. Då, 1848,
misslyckades de flesta uppror i längden, även om de till en början hade framgångar.
Kommer den arabiska våren att lyckas bättre med att genomföra förändringar som består?
Det vet vi i början av 2012 ännu inte, men en sådan här bild från Tahirtorget i Kairo den
17 december 2011 är inte så hoppfull.
Sidan 173 innehåller prov på följande multikronologiska kontinuitet i behandling av tyskt
1800-tal: ”Samtidigt utvecklades ett nära samarbete mellan universiteten och industrin. Detta
skulle ge den tyska industrin viktiga fördelar mot slutet av seklet.”
På sidan 223 berättas om Versaillesfreden och hur tyskarna inte tilläts delta i
fredsförhandlingarna utan bara hade att acceptera och skriva under avtalet: ”Resultatet blev att
många i Tyskland kom att uppfatta Versaillesfreden som ett diktat som man inte behövde
känna sig moraliskt bunden av.” Med facit i hand andas den meningen otäcka framtidsutsikter
26