Multikronologi och historiemedvetande i historieläroböcker

istället över flera meningar. I dessa fall förekommer multikronologi narrativt i form av en
sammanhängande berättelse. Jag har för avsikt att använda mig av analysinstrumentet
kontinuitet för att kunna identifiera dessa typer av multikronologi, en operationalisering som
jag mer i detalj beskriver i metoddelen längre fram.
Som teoretisk bakgrund till analysinstrumentet kontinuitet kan sägas att jag använder mig
av Jörn Rüsens begrepp om narrativ kompetens som byggs upp av principerna konkretion
(berättelsen ska beröra mottagarens personliga erfarenheter och uppfattningar), kontinuitet (de
tre tidsformerna – multikronologi – ska beaktas) och kontext (den enskilda händelsen bör
knytas till ett större historiskt sammanhang). Rüsen talar om historiemedvetande som en
meningsskapande kompass som människan kan orientera sig med. 17 Förståelse för kontinuitet,
förlopp, händelser och förändring är basen för historiemedvetande och erhålls via berättelser.
Agnes Heller menar att den historiska dimensionen med dess inbyggda tidsperspektiv är
oumbärlig för samhällets gemenskap på det sätt att den utgör grunden för det kollektiva
minnet så som det kommer till uttryck i narrativa och meningsskapande berättelser. 18 Rüsen
påpekar det paradoxala att innan vi tänker på det förflutna som förflutet så har det varit
närvarande, vilket betyder att nuet är beroende av det förflutna och skapar därmed förståelse
för det förflutna. Rüsen menar att det är genom erfarenheter från det förflutna som människor
skapar förståelse för nuet och bygger en bild av framtiden. 19 En berättelse är funnen och
uppfunnen, alltså skapad med ett särskilt syfte. Samtidigt är berättelsen rimligen subjektiv och
därmed högst meningsfull för individen. Berättelsen påminner om livet, vilket ökar
autenticiteten och aktualiteten med det berättade, vilket antagligen ökar förståelsen och
eventuellt även stimulerar historiemedvetandet. En historisk framställning bortom
meningsdimensionen vore ju meningslös, menar Rüsen. 20 Narrativ kompetens handlar om
förmågan att ”artikulera de historier som behövs för att ge ens liv en meningsfull temporal
riktning i tidens förändringar”. 21 Berättelsen är historiskt meningsskapande genom att den
förutsätter en varseblivning av specifika tidsfenomen, tolkning av fenomenen liksom en
orienteringsförmåga där olika tidsperspektiv visar på identitetsbildande sammanhang och
handlingsmöjligheter. Det är det historiska berättandets sammanhangs- och meningsskapande
funktion som bildar historiemedvetande, menar Rüsen. 22 Berättelsen är mer än summan av de
17 Ammert 2008, sidan 64ff.
18 Ulf Zander: Fornstora dagar, moderna tider Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till
sekelskifte Nordic academic press 2001, sidan 44.
19 Ammert 2008, sidan 71f.
20 Ibid, sidan 62.
21 Karlsson & Zander 2004, sidan 50.
22 Ammert 2008, sidan 56.
14