september 2006 - Till Liv

LÖSNUMMERPRIS: 40 KR till 

L L 

till 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 9 2006 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 9 2006 

Vad är nödvändigt? 

Respektera människovärdet! 

Kärlekens medlidande 

Jesus helar hela människan

foto: pontus edenberg 

Redaktörstankar 

Rätt människosyn 

I OLIKA SAMMANHANG HÄNVISAR man till 

”människosynen”. Vems syn är det fråga om? 

När människa ser på människa bedömer hon 

gärna. Det kan gälla ålder, hälsa, intelligens, 

åsikter, beteende… Vi människor kan mena 

oss förstå när ett liv är värt att levas eller inte, 

och att det kanske börjar eller har ett värde 

först när människan är vid medvetande eller 

har en levande personlighet. 

Guds människosyn är annorlunda. Han 

skapade oss till sin avbild och till gemenskap 

med sig – han vill våra liv. Han ser oss redan i 

moderlivet, inte först när vi varit där tolv 

veckor. Människans liv blev inte som han 

hade tänkt det, men det var han förberedd på. 

Gud blev själv människa i Jesus Kristus för att 

rädda oss. Det kostade honom livet. Allt detta 

ger oss ett värde som är högt och okränkbart. 

Människan är inte en ”meningslös tillfällighet 

i ett opersonligt universum”. Livet 

är värt att levas. 

Därmed har vi ett ansvar inför någon – kan 

man annars tala om ansvar…? Vi kan inte 

handskas hur som helst med människans liv. 

Livet är heligt ’från embryot till graven’. 

Även om det ’gått snett’ för en människa. När 

det händer, får vi lära av Jesus: Vi får vara 

medmänniskor och visa barmhärtighet. 

Livet är heligt även när sjukdom kommer. 

Då är det viktigt att vi visar omsorg och ber 

för varandra, ja, ber om helande. Gud vill gärna 

hela oss, men på jorden är det bara ’tillfälligt’. 

Det fullständiga helandet kommer när vi 

dör, då blir vi lika honom. Se där vårt stora 

värde! Men det är nödvändigt att vi innan 

dess tagit emot frälsningen i Kristus och lever i 

gemenskap med Gud. 

EVA ANDERSSON, redaktör 

till.liv.red@telia.com 

Du gav mig 

livet, du visade 

mig godhet, 

din omsorg 

bevarade mig 

vid liv. job 10:12 

Ord till liv • 12:e sönd e Trefaldighet 

Använd av Gud 

Den förmåga vi har, den kommer från Gud (ur 2 Kor. 3:4–8). 

HAR DU NÅGON GÅNG blivit tillfrågad om du vill hjälpa till i något kristet sammanhang? 

Var din första tanke: Ja, absolut vill jag det! Visst, det går väl bra! Eller 

var det kanske mer tveksamt: Jag måste titta efter i almanackan om jag kan 

just då. Vad innebär det? Kommer jag att få offra mycket av min dyrbara tid eller 

av mina pengar? Eller var dina tankar mer negativa: Nej, det kan jag absolut inte! 

Jag är ingen talare, jag kan inte stå framför folk. Nej, jag har inte tid med det. 

Visst, alla människor kan inte allt. Alla kan inte stå och tala inför människor. 

Alla har inte förmåga att sitta med i styrelser, grupper eller utskott. Alla kan inte 

baka kakor till fikat osv. 

Jag skulle vilja att vi alla tar oss lite tid och tänker efter 

vad vi är utrustade med och var vi tror att Gud vill att vi arbetar 

i hans rike. Det är väldigt lätt hänt att vi försöker smita 

undan frågor som dessa. De kan vara lite besvärliga att ta 

tag i. Dessutom finns det ju så många andra som kan hjälpa 

till! 

Gud vill använda just dig. Han har en plan med just ditt 

liv. Är du villig att lyssna på vad han har att säga dig? Är du 

villig att gå i tjänst för honom? 

Gud lovar att den som ställer sig till förfogande för honom, 

den utrustar han. Den förmåga vi har, den kommer från Gud. 

För att längtan efter att tjäna Gud ska väckas hos oss, behöver vi lära känna 

honom som vill använda och utrusta oss. Detta gör vi genom att umgås med honom, 

att läsa Bibeln, höra predikan och genom att be till Gud, samtala med honom 

få erfara hans frid. Genom att lära känna Gud lär vi oss även vad han vill använda 

oss till. På olika sätt vill han använda oss så att människor som redan mött 

Jesus, den uppståndne, bevaras i tron på honom. Han vill också använda oss till 

att berätta för dem som inte känner Jesus vad han har gjort även för dem. Be med 

frimodighet att han kallar och utrustar just dig till tjänst för honom. 

Arbetet är inte alltid lätt, men Gud vill utrusta dig och ge dig det du behöver 

för att du ska kunna utföra denna tjänst. Han har dessutom lovat att vara med 

oss alla dagar. Gud kallar på dig och vill använda dig. Vad svarar du? 

BÖN: Herre, här är jag, sänd mig. 

Innehåll 

3 STAMCELLSFORSKNING 

PER LANDGREN 

6 I FOKUS 

NILS-GÖRAN NILSSON 

7 INFO FRÅN ELM-STYRELSEN 

8 JESUS HELAR HELA MÄNNISKAN 

STAFFAN LJUNGMAN 

10 VÅRT HEM – EN MISSIONSSTATION 

LINNEA ÅSTRÖM INTERVJUAR LARS HANSSON 

11 PÅ TRÅDEN 

MED PER HENRIKSSON 

12 KÄRLEKENS MEDLIDANDE 

SAM-ARNE NILSSON 

14 KORT & GOTT 

15 MISSIONSNYTT & INFO 

Gud lovar 

att den som 

ställer sig 

till förfogande 

för 

honom, den 

utrustar 

JOACHIM BORG 

Predikant och maskiningenjör, Örkelljunga 

16 SJÄLVSTÄNDIGHET OCH ANSVAR 

STEFFEN BAAGØ MADSEN 


19 I MÖTET MED GUDS ORD 

EVA HEIKKI 


20 SJÄLAVÅRD • DET SJUNDE BUDET 

GUSTAV BÖRJESSON 

21 MÅNADENS FÖRKLARING 

JAN-ULRIK SMETANA 


21 BIBELLÄSNINGSPLAN 

22 TACK- OCH BÖNEÄMNEN 

23 ANNONSER 

24 NYA UNGDOMSLEDARE! 

han. 

” 

2 TILL LIV 09#2006

Stamcellsforskning 

– men inom bestämda gränser 

Den svenska debatten om stamcellsforskning vaknade till liv igen nu i sommar. Den somnade in efter 

riksdagsbeslutet den 2 februari 2005, då alla partier utom kristdemokraterna beslöt att mänskliga 

embryon skulle få skapas, användas och förstöras i forskning. I första hand bereddes vägen för 

kloning. Artikeln ger oss en inblick i vad stamcellsforskning handlar om – och om dess möjligheter 

och risker. 

I DEN KRISTNA IDÉTRADITIONEN betonas alla människors absoluta 

och okränkbara värde. Detta unika människovärde återspeglas 

i internationella deklarationer om mänskliga fri- och rättigheter. 

Människosynen innebär att ingen människa får behandlas 

som ett medel för andra. 

Människovärdet och människans värdighet – human dignity, 

som FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter talar om 

– är knutet till människans existens; inte till olika funktioner eller 

till vad hon kan prestera. Värdet är detsamma under hela livet. 

Ståndpunkten att människolivet börjar vid befruktningen är 

biologiskt grundad. Då föreligger den genetiskt unika individ, 

som sedan växer och blir till ett barn och så småningom en vuxen. 

Olika syn på människovärdet ligger idag bakom de skilda 

uppfattningar som finns om t.ex. forskning på embryon. 

Vad är då en stamcell? 

Stamceller är ett slags ursprungliga och ospecialiserade celler, 

som i odling kan dela sig ett till synes obegränsat antal gånger 

och bibehålla sin ospecialiserade karaktär. De ger i normala fall 

upphov till specialiserade celler. I embryot är det stamcellerna, 

som ger upphov till den enskilda människans olika vävnadsty- 

per och i allas våra vävnader och organ finns stamceller, som 

kan ersätta de olika specifika celler som behövs där, s.k. adulta 

stamceller. 

Stamceller har flera olika källor. De kan t. ex. hämtas från: 

• mänskliga embryon 

• som blivit över vid provrörsbefruktning 

• som skapats konstgjort utan avsikt att det mänskliga livet 

ska få fortleva 

• som skapats genom kloning (kärnöverföringsteknik) 

• navelsträngens eller moderkakans blodceller vid en förlossning 

• en ”vuxen” människas olika organ eller vävnad. 

Varför stamcellsforskning? 

Med kunskap om hur dessa stamceller utvecklas till olika vävnadsceller 

kan det bli möjligt att behandla sjukdomar och minska 

lidande. Därför är det mycket angeläget att prioritera och 

stödja forskning som kan förhindra, lindra eller kanske möjligen 

även bota svåra folksjukdomar som diabetes, Parkinson eller 

Alzheimers demens. Men samtidigt gäller det här liksom i all 

annan forskning att etiskt pröva verksamheten. Förhoppningarna 

är stora men kan lätt blåsas upp. En del forskare varnar 

TILL LIV 09#2006 3

foto: marcelo terraza 

för att de kan vara överdrivna och att botemedel ligger långt 

fram i tiden. 

Kontroversiell forskning 

Orsaken till den känsliga debatten är att embryonal stamcellsforskning 

kräver att människoliv förbrukas. EU-kommissionens 

etiska råd menar att det är medlemsländernas sak att bestämma 

om detta slags forskning, men bedömde år 2001 att det 

var etiskt oacceptabelt att producera eller klona mänskliga embryon 

enbart i forskningssyfte. Detta representerar, enligt rådet, 

”ytterligare ett steg i instrumentalisering av mänskligt liv”. 

Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin, 

den s.k. Oviedokonventionen från 1997, som även Sverige 

undertecknat, stadgar att mänskliga embryon skall tillförsäkras 

adekvat skydd. Den embryonala stamcellsforskning leder 

således till att mänskligt liv används som medel och inte 

som mål i sig. Ibland sägs det i media att de embryonala stamcellerna 

är de mest flexibla och potenta, vilket då skulle tala för 

forskning på dem. Naturligtvis är det så. Det är ju därför hanteringen 

med mänskliga embryon är kontroversiell. Det är ju originalstamcellen, 

den befruktade äggcellen, som har den fulla 

potensen att ge upphov till allt vad en vuxen utvecklad människa 

innebär. Och denna potens följer ju med ett antal celldelningar. 

Nu är det dock inte denna potens forskare och kliniker 

4 

är ute efter, säger de, när de tillfrågas, utan det är möjligheten 

för odifferentierade stamceller att ge upphov till celler av vilken 

vävnadstyp som helst, vilket i sin tur skulle kunna öppna möjligheter 

för behandling av olika slag. 

Lovande alternativ 

Samtidigt finns de etiskt okomplicerade och lovande forskningsalternativen: 

stamceller från t.ex. vuxna individer och navelsträngens 

blodceller. Forskningen på dylika stamceller är 

mycket lovande; de används redan i behandling av en rad allvarliga 

sjukdomar och det kan göras med samtycke från personen 

i fråga och med full respekt för människovärdet. 

Frågan är då om inte de adulta stamcellerna ger nog med 

möjligheter. De är ju kroppens, och för en kristen Skaparens, 

eget sätt att förnya sjuka vävnader och organ. Dessa adulta 

stamceller har i vetenskaplig litteratur visats inte bara ha en 

stor terapeutisk potential mot skador och folksjukdomar som 

Alzheimer och Parkinson, utan de används redan med framgång 

sedan många år för behandling av vissa elakartade blodsjukdomar. 

Det är den adulta stamcellsforskningen som gett 

forskningsområdet världsrykte och som visat sig vara mest realistisk 

genom att ta till vara kroppens egen förmåga att reparera 

sig själv. Det är också den formen av stamcellsforskning som 

USA, Tyskland och t.ex. vi kristdemokrater vill att forskningen 

TILL LIV 09#2006

Det är en stor lockelse för vetenskapen att fritt få forska på 

mänskliga embryon, men den viktiga frågan är om det är 

etiskt rätt och försvarbart att förbruka mänskligt liv. 

” 

ska inriktas på för att människovärdesprincipen ska respekteras 

samtidigt som sjukdom motverkas. 

Det är en stor lockelse för vetenskapen att fritt få forska på 

mänskliga embryon, men den viktiga frågan är om det är etiskt 

rätt och försvarbart att förbruka mänskligt liv. En grundläggande 

etisk princip är att i etiska konflikter välja det etiskt 

okontroversiella framför det kontroversiella. Sensmoralen borde 

rimligtvis vara att satsa på den forskning där människoliv 

inte görs till medel och där människovärdet respekteras fullt ut. 

Debatten i USA och EU 

Orsaken till debatten nu i sommar var att president Bush den 19 

juli använde sin veto-rätt mot ett lagförslag från Kongressen. 

Presidenten ville upprätthålla sin politik sedan 2001, då han 

den 9 augusti beslöt att inga federala medel skulle få användas 

för att förstöra människoembryon efter detta datum. Presidenten 

har motiverat sin linje med att den viktiga kampen mot folksjukdomar 

inte ska föras med forskning som i sig kränker människovärdet 

genom embryodestruktion. De embryonala stamcellslinjer 

som skapats före datum för beslutet kan och får användas 

för forskning med federala skattemedel. Det moraliskt 

felaktiga som har gjorts, det har gjorts, resonerar Bush, men fler 

embryon ska inte få förbrukas med skattemedel. För privata 

medel finns ingen reglering alls. 

Strax därefter, den 24 juli, fattade EU:s ministerråd beslut 

om det sjunde ramprogrammet för forskning inom EU-länderna. 

I fråga om regler för embryonala stamceller enades 

ministrarna om en kompromiss, som innebär att skattemedel 

inte ska finansiera forskning som innebär att embryon förstörs, 

men forskning som involverar embryonala stamceller godkändes 

för skattemedel. Denna något märkliga kompromiss innebär 

alltså att skattemedel inte får användas till att ta embryonala 

stamceller från embryon, men väl till att odla embryonala 

stamceller, när de redan skördats med annan finansiering. 

Debatten i Sverige 

Vår svenske forskningsminister Leif Pagrotsky har under några 

veckors tid lyckats leverera en rad missvisande uttalanden. Liksom 

svenska media säger han att Bush har förbjudit all embryonal 

stamcellsforskning (presseminarium i Regeringskansliet 

den 3/8), vilket är felaktigt. Vidare har Pagrotsky i P1 den 31 

juli hävdat att ”all stamcellsforskning” skulle tagits bort från 

EU:s forskningsprogram, om de som ”ogillar provrörsbefruktning 

och stamceller” fått bestämma, vilket också är felaktigt. 

Dessutom har samme minister i pressmeddelande och radio- 

program inte haft klart för sig att stamcellsforskning bedrivs 

med stamceller från olika källor. De kontroversiella stamcellerna 

är nämligen enbart de som kommer från mänskliga embryon. 

I ett pressmeddelande den 21 juli påstod Pagrotsky att 

”motståndarna mot stamcellsforskning sätter käppar i hjulet 

för kampen att stoppa mycket mänskligt lidande, och de gör det 

på osakliga, religiösa och känslomässiga grunder.” I ett pressmeddelande 

den 3 augusti hävdar ministern till slut att ”USA 

och stora delar av Europa nu motarbetar stamcellsforskningen”. 

Bilden är alltigenom felaktig. Bush, det katolska Europa 

och kristdemokraterna hävdas med religiösa och känslomässiga 

argument hindra människor från att bli friska. Men av förklarlig 

anledning har Pagrotsky eller andra i den svenska debatten 

inte gett några referenser. Orsaken är nog att det sällan eller 

aldrig i debatten hänvisas till Bibeln eller till uppenbarelse av 

något slag, för att motivera att människolivet börjar vid befruktningen. 

Det finns nämligen mig veterligen ingen sådan vers 

och hade det funnits någon hade knappast Pagrotsky lyssnat till 

den i alla fall. Nej, nu ges intrycket att det skulle vara ett utslag 

av ödmjukhet att inte veta när det biologiska livet börjar. 

Vi minns verkligheten 

Den förre tyske socialdemokraten och förbundspresidenten Johannes 

Rau tog upp den moderna biomedicinen och bioetiken i 

ett tal i Berlin den 18 maj år 2001. Där försvarade han utifrån 

en humanistisk åskådning den tyska lagens stadgande att människolivet 

börjar vid befruktningen och har människovärde och 

skyddsvärde från början. Rau betonade livet som det högsta av 

alla värden och varnade för ett framstegstänkande med den perfekta 

människan som måttstock. En sådan utveckling leder till 

utslagning och gränslös konkurrens som högsta princip, men 

den undergräver också, enligt Rau, de värden, vilka under lång 

historisk tid utvecklats i vårt samhälle. Rau menade också att 

de tragiska erfarenheterna under 1900-talets första hälft borde 

hjälpa inte bara tyskar utan alla. Vi vet vad som successivt kan 

hända när måttstockar börjar rubbas, när människan blir till 

objekt, när människolivet instrumentaliseras och görs till medel 

även för goda syften. Den som en gång börjar skilja på det liv 

som är värt att leva och det som inte är det, den är verkligen på 

en farlig väg, menade Rau. Rau har sagt i Tyskland det man inte 

får säga i Sverige. Men den viktiga frågan är trots allt om han 

har rätt, oavsett om det är politiskt ”korrekt” eller inte. 

PER LANDGREN 

Riksdagsledamot för kristdemokraterna 


I fokus 

Valtider och valfrågor 

KRISTEN I SVERIGE I DAG. Vad kan vi göra? Vad bör vi göra? Vad 

är att göra? 

Vi som lever i ett demokratiskt samhälle har möjlighet att påverka 

på olika sätt. Det kan t.ex. vara fråga om synen på livets 

okränkbarhet och rätten till liv. Kung David uttrycker tacksamhet 

till Gud för att han är skapad så underbart: 

Dina ögon såg mig när jag ännu 

var ett outvecklat foster (Ps. 139:16). 

Ingen människa kan ha rätt att ta bort ett 

foster ur moderlivet. För mig som kristen 

är det oerhört viktigt att värna om 

det ofödda barnets rätt till liv. Min kandidat 

i riksdagsvalet måste arbeta mot 

abort och på olika sätt försöka påverka 

lagstiftningen, så att kvinnor i olika svåra 

situationer får det stöd som de behöver 

för att kunna föda det barn som de 

bär på. 

En annan fråga som det är viktigt att 

ta tag i är den om det utanförskap som 

finns i vårt samhälle. Främst tänker jag 

på våra systrar och bröder som tvingats 

fly från sitt land och som sökt en fristad i 

Sverige. Starka krafter försöker i valrörelsen 

säga att det inte finns plats för in- 

vandrare i vårt samhälle och i arbetslivet. 

Egoismen breder ut sig, och det är 

lätt också för kristna människor att 

glömma att vi är förvaltare av Guds gåvor. 

Vi har Jesu egna ord om att vi ska älska 

varandra, och då gäller det till och 

med dem som är våra fiender. Fadderskap 

för invandrare skulle säkert vara 

till stor glädje och hjälp för många av 

dem. Att ställa upp för våra invandrare 

Boktips 

foto: anna salomonsson 

Kloning och människovärdet: 

om etiska gränser för den 

biomedicinska 

forskningen 

Per Landgren & Daniel Wärn 

XP-media, 2003 

Inb. Pris: 129 kr 

Rätten till liv är fundamental och 

står inskriven i FN-stadgan. Men 

det betyder inte att den alltid 

respekteras i det dagliga livet, 

bland vetenskapsmän, i regering- 

Vad är orsaken till att Sverige 

avkristnats? En orsak kan 

vara att de kristna inte tagit 

ansvar och påverkat i den 

utsträckning som varit möjligt. 

kan vara till välsignelse även för oss och berika våra liv på olika 

sätt. Min kandidat till riksdagen ska arbeta för att det i lagstiftning 

och samhällsordning ges plats för dem som kommit hit 

p.g.a. förföljelse och svårigheter i sitt eget land. 

I Sverige har vi på många områden tappat bort den kristna 

värdegrund som fanns genom att Tio 

Guds bud var grunden till lagstiftning 

och regler som vi levde efter. Avkristningen 

har haft till följd att vi på många 

sätt lever på ett gungfly. Frågan blir naturlig: 

Vad är orsaken till att Sverige avkristnats? 

En orsak kan vara att de 

kristna inte tagit ansvar och påverkat i 

den utsträckning som varit möjligt. 

Genom att makligt dra oss undan och 

bara sitta hemma och klaga i stället för 

att bedja och arbeta har vi troligen stor 

skuld i nedbrytningen i vårt samhälle. 

Det är viktigt för oss alla att vara 

med och påverka. Det är också en stor 

förmån att få vara med i samhällsarbetet. 

Tidigare har Till Liv behandlat frågan 

om att bevara äktenskapet, något 

som är självklart för den som är kristen. 

Miljön och vikten av att vara rätta 

förvaltare behandlades också i förra 

ens propositioner eller ens i vårt 

eget tänkande. Graden av 

respekt för människovärdet 

betygsätter ett lands demokratiska 

standard. 

Boken pekar på risken för att den 

stamcellsforskning som använder 

embryonala stamceller 

leder till ett urholkat människovärde 

och att en skrämmande människosyn 

med oöverskådliga konsekvenser 

växer fram. 

numret. 

Det är viktiga frågor i en valrörelse. 

Gå och rösta utifrån din kristna livssyn! 

Och fortsätt därefter att be för den 

överhet vi får i september! 

NILS-GÖRAN NILSSON 

Ansvarig utgivare för Till Liv 

Alla är vi barn från början 

Tomas Seidal, red. 

XP-media 2003 

Inb. Pris: 159 kr 

En bok om abort som på 

ett allsidigt sätt vill belysa 

ämnet och på så sätt hjälpa 

igång en angelägen 

debatt. 

WWW.BV-FORLAG.SE 


Info från ELM-styrelsen 

“Skulle då Gud 

ha sagt?” 

Uttalande av Evangelisk 

Luthersk Mission med anledning 

av Svenska kyrkans 

beslut om offentlig välsignelseakt 

för registrerat partnerskap: 

Sexualiteten är något gott som 

är givet i skapelsen. Men få områden 

i livet är så känsliga som 

detta, många av oss är som mest 

sårbara här. Därför har Kyrkan 

värnat särskilt om sexualiteten, 

och utifrån Guds ord hållit fast 

vid att den ska finnas inom äktenskapets 

ram. Äktenskapet 

värnar på ett särskilt sätt om 

barnens trygghet och är en plats 

där kärleken mellan två människor 

kan fördjupas. 

När Svenska kyrkan nu beslutat 

att välsigna relationen mellan 

personer som ingått registrerat 

partnerskap, är det är ett beslut 

som grundar sig på mänskliga 

överväganden istället för på 

Guds ord och Svenska kyrkans 

bekännelse. 

Bibelsyn 

Enligt kyrkoordningen, §1, 

grundas Svenska kyrkans tro, 

bekännelse och lära, som gestaltas 

i gudstjänst och liv, i Guds 

heliga ord. Men i kyrkostyrelsens 

förarbete blir det tydligt att 

Bibeln har en underordnad roll: 

”…det är ingalunda självklart 

hur Bibelns olika texter kan och 

bör göras förpliktande för olika 

etiska ställningstaganden … 

människan har blivit utrustad 

med ett förnuft som kan vägleda 

henne”. Och vidare: ”Vi har 

också anledning att förhålla oss 

kritiskt till sådana påståenden i 

Bibeln som är oförenliga med 

vad vi på annat sätt har blivit 

övertygade om.” 

Här har kyrkomötet tydligt 

frångått Svenska kyrkans portalparagraf, 

att det som gestaltas 

i gudstjänsten – i detta fall en 

välsignelseakt för homosexuella 

relationer – ska grunda sig på 

Guds Ord. Nej, istället säger 

man tydligt att det grundar sig 

på mänskligt förnuft! 

Bibeltolkning 

I kyrkostyrelsens förarbeten argumenterar 

man för att den typ 

av homosexualitet som Paulus 

talar om i Rom. 1:18–32 är en 

promiskuös form av tempelprostitution 

som inte motsvarar 

de trofasta homosexuella relationer 

som vi i dag känner till. 

I sitt öppna brev till kyrkomötet 

ger Svenska Evangeliska Alliansen 

tre skäl till att så inte är 

fallet: 

Paulus argumenterar inte 

situationsetiskt, utan hämtar sin 

argumentation utifrån människans 

grundläggande uppror 

mot Gud. Det är alltså en principdiskussion, 

det handlar om 

det som inte får göras. 

Paulus refererar till skapelsen. 

Människan ska råda över skapelsen, 

inte tillbe den. När han 

diskuterar vad som är naturligt 

respektive onaturligt är det med 

skapelsen som bakgrund. 

Paulus var jude och för judarna 

var homosexuell aktivitet 

avskyvärd. Det finns ingen anledning 

att tro att Paulus omvändelse 

innebar en förändrad 

sexualetik. 

Tryggve Mettinger, professor i 

Gamla testamentets exegetik vid 

Lunds Universitet, drar samma 

slutsats i en debattartikel i Kyrkans 

Tidning 8/99, där han konstaterar 

att för Paulus är den 

homosexuella praktiken generellt 

en synd mot naturen. Kyrkomötets 

beslut bygger således 

på en undermålig exegetik. Men 

man konstaterar att ”…även om 

den aktuella texten i Romarbrevet 

skulle tolkas så att den också 

skulle gälla denna typ av homosexuella 

relationer, så måste det 

kunna diskuteras vilken vikt 

som texten skall tillmätas”. 

Här måste förnuftet återigen stå 

över bibelordet, enligt kyrkostyrelsen. 

Mettinger avslutar sin debatt- 

artikel: ”Skulle då Gud ha sagt? 

säger ormen i berättelsen om 

syndafallet. Det känns aningen 

egendomligt att detta i dag tycks 

vara budskapet från kyrkans 

högsta ledning.” 

Välsignelse av partnerskap 

I kyrkostyrelsens överväganden 

blir även synen på sexualiteten 

tydlig. Man konstaterar att 

homosexuella inte har större 

förutsättningar än andra att leva 

i celibat, och att ingen kan kräva 

av en annan människa att han 

eller hon ska avstå från de värden 

som är förknippade med ett 

liv i sexuell gemenskap. Sexualiteten 

är således en rättighet för 

var och en att leva ut. 

Bibelns syn är tvärtom att sexualiteten 

hör hemma inom äktenskapet. 

Svenska kyrkans fria 

synod konstaterar i ett uttalande 

från 10/3 2002 att många i kyrkans 

historia har valt celibatet. 

Men i dag lever vi i en tid då sexualiteten 

exploateras hänsynslöst 

och ges orimliga proportioner. 

Då är det viktigt att påpeka 

att människan inte har sin identitet 

i sin sexualitet: ”För några 

är avhållsamhet en gåva, för betydligt 

många fler är det en nödvändighet, 

men ingen hindras 

genom detta från att vara 

människa helt och fullt.” 

Varje människa har en sexualitet 

att förhålla sig till (oavsett 

om man är heterosexuell eller 

homosexuell). Den mänskliga 

sexualiteten är skadad genom 

syndafallet. Svenska kyrkans 

fria synod konstaterar att kristen 

tro ser homosexualiteten 

som en sexualitet på avvägar, 

och att välsignelse i Bibeln påfallande 

ofta är knuten till människans 

fruktsamhet: ”En samkönad 

relation saknar denna möjlighet. 

Kyrklig välsignelse av en 

homosexuell relation innebär 

alltså att relationen ges kyrklig 

sanktion utan att detta har stöd i 

skapelseordningen.” 

Kyrkan kan inte förmedla någon 

annan välsignelse än Guds 

egen! Och Kyrkans uppgift är 

inte att ge syndernas tillåtelse, 

utan att förmedla syndernas förlåtelse 

genom Jesus Kristus. Detta 

uppdrag har Svenska kyrkan 

svikit på ett allvarligt sätt då hon 

valt att välsigna det som Guds 

ord kallar synd. 

Slutsats 

Evangelisk Luthersk Mission tar 

kraftfullt avstånd ifrån kyrkomötets 

beslut att välsigna ingånget 

partnerskap. Vi anser att 

kyrkomötet har tagit ytterligare 

ett stort steg bort ifrån den kristna 

tron när man mot bättre vetande 

låtit mänskligt förnuft och 

mänsklig vilja gå före Guds ord 

och Guds vilja. I och med sitt 

ställningstagande begår man ett 

dubbelt svek: man sviker Guds 

ord, och man sviker människan 

genom att välsigna hennes synd 

istället för att visa på Jesu ord: 

”Inte heller jag dömer dig. Gå, 

och synda inte mer!” 

Augusti 2006 

EVANGELISK LUTHERSK MISSION 

Den hemlösa sexualiteten 

Libris 

Häftad. Libris, 2002 

29 kr 

En antologi som vill medverka 

till ett konstruktivt och nyanserat 

samtal i kyrkan om homosexualitet. 

Ämnet belyses ur 

fyra perspektiv: bibliska, etiska, 

kulturella och pastorala. Boken 

utgår från klassisk kristen tro 

med respekt för de homosexuellas 

situation. 


Bibelundervisning • Omsorg, förbön och helande 

Jesus helar 

hela människan 

DE FYRA MÄNNEN kommer bärande på sin lame kamrat. Vägen 

är lång, och ibland måste de stanna och vila. Men de ger sig inte 

– fram ska de, när de nu äntligen vet att Jesus är i Kafarnaum. 

Häpna stannar de och sätter ner båren. Här är ju alldeles 

svart av folk! Hur ska de kunna nå fram till Jesus med båren? 

Då får en av dem en idé. Upp för den utvändiga trappan, upp på 

taket. Sedan kan de ta bort takbeläggningen och fira ner sin 

vän! 

Allt går som beräknat. Mitt framför fötterna på Jesus hamnar 

den sjuke. Men då händer det oväntade. Han botar honom 

inte! Han säger i stället: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” 

Först efter en lång dispyt med de skriftlärda om hans makt att 

förlåta synder kommer äntligen de ord som vännerna hoppades 

få höra: ”Stig upp, ta din bädd och gå hem!” 

Berättelsen om den 

lame mannen har 

mycket att lära oss: 

viktiga vänners omsorg 

och förbön för den sjuke, 

Jesu gudomliga helande 

och hur han ser mannens 

viktigaste behov. 

Bär fram till Jesus! 

Kan sådant ske än i dag? Visst tror vi att Jesus hade makt att 

hela, den gången i Kafarnaum och många andra gånger, men 

det var ju Jesus det. Hade vi tro tillräckligt skulle ingenting vara 

omöjligt, men inte har vi det. Inte kan väl vi hela människor 

bara genom bön? Nej, det kan vi rakt inte. Vi känner inte till 

några andra under än dem Jesus gör – men ingenting hindrar 

honom från att göra dem i dag också! Och kanske vill han använda 

oss som sina redskap. 

Hur stod det nu om Jesus och de fyra bårbärarna? ”När Jesus 

såg deras tro, sade han till den lame…” Vilken tro? Hade de avlagt 

någon trosbekännelse? Nej, det var inte en tro som hördes, 

utan en som syntes. Först hade de burit sin sjuke vän genom 

hela stan, sen hade de kommit på idén att fira ner honom genom 

8 TILL LIV 09#2006 

foto:linnea rådberg

taket och till sist hade de med svett och möda verkställt sin 

plan. Det var deras tro. 

Och det är precis den tron det handlar om för oss också. Inte 

att vi ska tro så mycket så att vi kan göra under. Det är ju inte vi 

som ska göra det. Nej, tron är frambärandet: att i bön bära 

fram våra sjuka och nödställda vänner till Jesus. När Jesus ser 

den tron, säger han kanske något till den sjuke. Fast det är inte 

säkert att han säger det vi hade tänkt oss. Den gången i Kafarnaum 

sa han faktiskt något oväntat. Men till bönens frambärande 

hör att överlämna kontrollen till Jesus. 

Jesus vill hela både själen och kroppen 

Varför helade då inte Jesus den lame genast? Svaret är att det 

gjorde han visst. Han valde bara att börja i en annan dimension 

än bedjarna hade tänkt sig. Av replikväxlingen med de skriftlärda 

framgår att det under Jesus började med faktiskt var större 

än det yttre helandet. Han började med att förlåta mannens 

synder. Det är klart att det var något större, för det har konsekvenser 

ända in i evigheten, medan botandet från lamheten 

bara gällde några år på jorden. Men så ”förandligad” är inte Jesus 

att han inskränker sig till det andliga helandet, han ger gärna 

det kroppsliga också. 

Och han vill göra detta än i dag. Han gav uttryckligen sina 

lärjungar detta uppdrag: Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska 

rena och driv ut demoner (Matt. 10:8). Och de gjorde det: 

De drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja 

och botade dem (Mark. 6:13). Ingenting tyder på att detta endast 

skulle vara ett tidsbegränsat uppdrag till de första lärjungarna 

– det är ett uppdrag och en utmaning till oss också. 

Det första och viktigaste är det andliga helandet, något som 

Jesus också lät komma först i Kafarnaum. Vi har hans uppdrag 

att tillsäga varandra syndernas förlåtelse: Om ni förlåter någon 

hans synder, så är de förlåtna (Joh. 20:23). Och här behöver vi 

aldrig tveka om bönhörelsen – bönen om syndernas förlåtelse 

är redan beviljad! Den beviljade Fadern för sin älskade Sons 

skull på Golgata, ty Gud försonade hela världen med sig genom 

Kristus (2 Kor. 5:19). 

Därnäst kommer det kroppsliga helandet som det finns så 

många exempel på i Jesu liv. Det är således ingen tvekan om att 

Gud vill liv och kroppslig hälsa – vore sjukdomarna sända av 

Gud så hade ju Jesus motverkat Guds syfte, vilket är en orimlighet. 

Vi bör följa Jesu ord och än i dag bära våra sjuka fram till 

honom i bön. 

Hur ber vi för sjuka i dag? 

I Jakobs brev kan vi läsa hur det kan gå till: Är någon av er sjuk 

skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall 

smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 

Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall 

göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 

Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att 

ni skall bli botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför 

stor verkan (Jak. 5:14–16). 

Det här med olja och alltihop hade vi aldrig kommit på själva, 

men nu är detta Herrens ord. Det är alltid tryggt och gott att 

ta Gud på orden. Låt mig bara kommentera det som står, ord 

för ord. 

– ÄR NÅGON AV ER SJUK … Det gäller någon av oss i församlingen. 

Det är inte meningen att vi ska gå ut på alla sjukhus och erbjuda 

det här. 

– SKALL HAN KALLA TILL SIG … Initiativet ska utgå från den sjuke. 

Som Jesus en gång frågade: Vad vill du att jag skall göra för dig? 

(Mark. 10:51), så måste den sjuke själv uttrycka sin vilja. 

– DE ÄLDSTE I FÖRSAMLINGEN … Presbytererna, som det heter på 

grekiska, betyder i vårt sammanhang prästerna. Jag tror att alla 

kristna kan vara kallade att delta i förbönen, medan själva 

smörjelsen bör utföras av präst som en del av hans ämbete. 

– OCH DE SKALL SMÖRJA HONOM MED OLJA I HERRENS NAMN OCH 

BE BÖNER ÖVER HONOM … Det går bra med vilken olja som helst, 

och den behöver inte vara särskilt invigd. Det gamla bruket är 

att smörja i pannan och båda handflatorna (=tanke och handling). 

Oljan blir då ett yttre tecken på Herrens ingripande (liksom 

t.ex. vattnet i dopet). Medan man smörjer ber man en fri 

bön om helande från den aktuella sjukdomen. 

– DERAS BÖN I TRO SKALL RÄDDA DEN SJUKE, OCH HERREN SKALL 

GÖRA HONOM FRISK … Deras bön i tro är deras frambärande av 

sin vän. ”Tro” ska här inte ses som en inre kvalité utan som en 

handling. Är man ändå inte säker om sin tro så får man be om 

mer tro. Tron är nämligen alltid en gåva (Ef. 2:8). Men det är 

ändå inte tron eller bönen utan Herren som ska göra honom 

frisk. Vi ska inte ta upp Jesu fallna mantel och efterträda honom 

– han behöver inte efterträdas, han är ju uppstånden och 

levande, och hans mantel har aldrig fallit! 

– OCH HAR HAN SYNDAT SKALL HAN FÅ FÖRLÅTELSE. BEKÄNN DÄR- 

FÖR ERA SYNDER FÖR VARANDRA … Den lame mannen behövde få 

förlåtelse först, och det behöver vi också. Därför bör vi be en enkel 

bön om syndernas förlåtelse före bönen för den sjuke. Ingen 

läkare skulle komma på tanken att operera med smutsiga händer, 

och då bör vi inte be om helande med smutsiga hjärtan. Som 

vi har tillämpat det ger prästen avlösning till såväl den sjuke som 

förebedjarna. 

– DEN RÄTTFÄRDIGES BÖN HAR KRAFT OCH GÖR DÄRFÖR STOR 

VERKAN … Här skulle man lätt kunna förlora modet. Vem är så 

”rättfärdig” att han kan be med kraft att göra under? Svar: 

Jesus Kristus. När vi ber i Jesu namn ber vi också i hans rättfärdighet. 

”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.” 

Är han vår rättfärdighet, så är också vår bön ”den rättfärdiges 

bön”. Det är bara om vi försöker åstadkomma någon 

sorts egen rättfärdighet som vi är dömda att misslyckas. 

Gud gör det han ser är bäst 

Så kan man enligt Guds Ord be för sjuka i dag. Till sist är det 

viktigt att tillägga att varken bön eller smörjelse får bli något 

sätt att försöka överta kontrollen och sätta Guds handlande på 

system. Gud är suverän. Han gör det han ser är bäst för varje 

människa, även om vi inte på något sätt kan förstå det. Men 

Skriften säger på många ställen att han önskar handla som svar 

på bön. Så om vi inte i bön bär fram varandras nöd till Herren, 

får vi kanske aldrig veta vad han hade velat göra. 

STAFFAN LJUNGMAN Präst, Osby 


Diakoni • I mötet med medmänniskan 

foto: linnea åström 

LARS HANSSON 

Smultronställe: Vid en sjö uppe i 

skogen, där vi har en båt och kan sitta 

och meta. 

Avkoppling: Att sitta på farstubron 

med en kaffetår. 

Favoritbibelvers: Jesu, Guds Sons, 

blod renar oss från all synd (1 Joh. 

1:7). Farfar gav mig den versen 

innan han dog. 

Vårt hem ska vara en m 

DEN SOM VILLIGT STÄLLER sig till Guds förfogande och säger: ”Herre, här 

är jag”, får ofta människor sända i sin väg. Till varje kristens uppgift hör 

att möta sina medmänniskor – det kan kallas för diakoni. Till Liv har en 

serie där olika delar av det diakonala området speglas, i hem, i församling 

och i ELM. Den 11 november 2006 knyts allt samman på Åhus Missionsgård 

i en dag om diakoni. 

I månadens reportage intervjuas Lars Hansson, Åsvedjan, Docksta, 

tidigare bl. a. reklamchef men nu övervakare inom kriminalvården. 

HÖGA KUSTENS NATUR ÄR SLÅENDE VACKER – höga berg och 

röda stugor speglar sig i havsvikarna utanför bussfönstret. När 

skylten med Docksta dyker upp, är jag den enda som letar efter 

stoppknappen. Lars Hansson möter upp med bil och vi åker 

rätt in i skogen. Där bor han och Helena i en ombyggd sommarstuga, 

omgiven av en vacker trädgård. Mysigare plats får man 

leta efter! Innan jag inleder samtalet med Lars, bjuds jag på en 

kaffetår med tunnbrödssmörgås på äkta norrländskt vis. 

”Vårt hem ska vara en missionsstation.” Det var mottot som 

Lars och Helena satte för sitt äktenskap då de gifte sig för 34 år 

sedan. Sedan dess är det många människor som suttit vid det 

köksbord där jag nu sitter: iranier, etiopier, unga killar, dömda 

brottslingar på permission … 

Gud vill ge oss uppgifter 

– På något sätt har vi kommit i kontakt med olika folk, fråga 

mig inte hur! skrattar Lars innan jag hunnit ställa frågan. Ändå 

kan jag inte låta bli att fundera över vad som får en fembarnsfamilj 

att öppna sitt hem för främlingar. Hur skapas alla dessa relationer? 

Livet för Lars innebar mycket arbete. Tjugo år som reklamchef 

följdes av jobb på herrekipering. Men en dag skedde något 

som han inte hade räknat med. En operationsskada medförde 

sådan smärta att han fick sjukpensioneras. Men Lars är ett vittne 

om att Gud inte lämnar oss sysslolösa. 

– Vi har så lätt att tro att det är vi som ska lägga i polletten, 

utbrister Lars, men det är Gud som styr! Han använder vägar vi 

aldrig kan förutse. Har du sagt ”Herre, här är jag”, behöver du 

inte söka – då hamnar det på ditt bord. 

Övervakare inom kriminalvården 

Lars började ta på sig uppdrag som övervakare inom kriminalvården, 

och det har han fortsatt med. En person som döms till 

skyddstillsyn är skyldig att hålla kontakt med en övervakare. 

Om kontakten inte tas, häktas personen. Hur får man en relation 

till någon som tar kontakt av tvång? 

– Det handlar om att skapa förtroende; det bygger man genom 

att lyssna och vara medmänniska … bara vara den man är. 

Att bara vara den man är, är något Lars återkommer till. Han 

ger ett exempel som får mig att förstå något av innebörden, inte 

bara för Lars, utan för hela familjen: En kille som satt i fängelse 

skulle få permission över helgen. På fredagen ringde han och 

frågade Lars om han kunde få följa med honom hem. Visst, det 

gick bra. Lars bad Helena duka till en extra, och hämtade killen. 

Under kvällen gjorde de som de brukar en fredagskväll: 

spelade spel, åt lite godis, höll aftonbön. Lars skjutsade sedan 

tillbaka honom. Nästa gång de träffades, utbrast killen: ”Lars, 

det var häftigt hemma hos dig; jag har aldrig tidigare suttit vid 

ett dukat bord.” 

Många av Lars klienter kommer från miljöer med svår social 

bakgrund, och som övervakare hjälper han till med social träning. 

När Lars får en ny klient, presenterar han sig alltid med 

att han är kristen. 

– Jag säger att har du frågor så får du komma med dem, men 

jag kommer inte att pracka det på dig! 

Och frågorna kommer nästan alltid. Lars tror att det är lättare 

att nå personer med det kristna budskapet när de är dömda 

av myndigheterna, eftersom de vet att de är syndare. I rollen 

som övervakare vill han få dem att inse konsekvenserna av sitt 

brott. När de sedan insett det, får han tala om förlåtelse och försoning. 

Ofta frågar klienten: ”Du som är kristen, hur ser du på 

det här?” En klient sa en dag: ”Lars, jag är döpt som barn, får 

jag vara ett Guds barn?” 

En pappa för många 

Någon rädsla för sina klienter har Lars aldrig känt. 

– Jag är inget hot, ingen stark muskelbyggare, utan en klen li- 


foto: cia björk 

foto: cia björk

issionsstation 

ten gubbe som de skulle kunna slå ner när som helst, säger Lars och ler. Jag 

har mer en papparoll. Pappa slår man ju inte! 

Vi återkommer till papparollen. Lars har kommit att ”specialisera” sig på 

ungdomar med sociala problem. En påfallande hög andel av ungdomarna 

har vuxit upp med en ensamstående mamma. Ofta beter de sig gräsligt mot 

sina mammor. Lars, som kommer utifrån, kan då bli en manlig förebild. 

– Killarna knyter mycket an, berättar Lars. De ringer och hör av sig. Det 

brukar komma några kort på fars dag, skrattar han. 

Jag förstår att rollen som övervakare påverkar hela familjen. Vissa gånger 

kan det kännas lite motigt – kanske det är ett komplicerat fall eller som när 

de ringde mitt i 50-årsfesten och ville ha hjälp. 

– Sådana gånger har Helena frågat: ”Kan du säga nej?” Och det vet jag ju 

att jag inte kan. 

Många invandrare på besök 

Lars och Helena har haft många invandrare på besök. Lars tänker tillbaka 

på den iranske mannen som för ett antal år sedan kom till hans herrekipering 

och bad om hjälp med att fylla i några papper. En gång blev till många gånger 

och Lars lovade att komma och hälsa på ”nån gång”… för så säger man 

ju. En dag bestämde han sig för att verkligen göra det, och mannen blev jätteglad. 

För ett tag sedan blev Lars och Helena bjudna på sin iranske väns 

bröllop. Helena, som just tittar in med lite frukt till oss, skrattar: 

– Det var spännande! Vi var där hela dan, men hann inte börja med maten 

innan vi var tvungna att resa hem. 

Om möjligt, peka på Kristus! 

Innan vi avslutar vårt samtal, talar vi lite om diakoni. Diakoni, menar Lars, är 

att möta människor och är en del av varje kristens uppgift. Har vi ingen mission 

här hemma där vi bor, kommer vi heller inte att ha någon missionär att 

skicka ut. 

När jag en stund senare åker iväg med bussen är det några ord från Lars 

som ringer i mina öron: 

– Vi ska inte döma eller bedöma andra människor, vi har inte fått den uppgiften! 

Vi får helt enkelt vara medmänniskor och om möjligt peka på Kristus! 

LINNEA ÅSTRÖM 

TILL LIV 09#2006 11 

Umeå 

På tråden 

Ordförande Per 

ELM-BV fick i juni en ny 

ordförande: PER HENRIKS- 

SON. Här presenterar han 

sig och några av sina 

tankar inför framtiden. 

Vem är du, Per? 

Jag är en nästan 40-årig skåning, bosatt i Stockholm 

sedan drygt elva år, gift med Nilla, har tre barn – Ellen, 

Truls och Måns – och jobbar inom IT-branschen. 

Var firar du gudstjänst? 

Mitt andliga hem har jag i Roseniuskyrkan i Stockholm, 

där vi trivs mycket bra. Här får vi både god 

undervisning och har många och goda vänner. 

Vad har du för fritidsintressen? 

Jag gillar att vara kreativ vid och med datorn. Sen 

tycker jag också om sång och musik, och om jag haft 

ännu mer tid över hade jag gärna sjungit i någon kör 

eller spelat elbas i något storband. 

Hur känns det att, kanske lite otippat, ha blivit 

ordförande i ELM? 

Från början kändes det mest som om jag fått på mig 

en flera nummer för stor kostym – ett enormt ansvarsfullt 

och omöjligt uppdrag. Nu försöker jag 

vila i att Gud har allt i sin hand, i att den som Gud 

kallar den utrustar han också, i att jag har mycket 

kompetenta medarbetare både i styrelsen och bland 

ELMs anställda och i att vi alla i styrelsen är burna 

av många missionsvänners förböner. 

Visioner om arbetet i styrelsen och för ELM? 

Jag hoppas att vi i styrelsen framöver kan få ägna 

mer tid åt att driva missionsarbete än att ta hand om 

olika meningsskiljaktigheter som hamnar på vårt 

bord. För hela ELMs del önskar jag att vi alla mer 

och mer kan stå ”sida vid sida för evangeliet”. Att vi 

alltmer kan se på varandra som lemmar i samma 

kropp, mer som gåvor till varandra än som hot. Att 

den frimodige brodern (eller systern) kan vara tacksam 

för den hjälp han kan få från sin mer eftertänksamme 

broder med att bli uppmärksammad på faror 

som kan locka oss bort från Vägen. Att den eftertänksamme 

brodern kan vara tacksam för den hjälp 

han kan få från sin frimodige broder med att trots 

allt, på grund av att Jesus har fått all makt, behålla 

frimodighet och framåtanda i en svår tid. 

För egen del hoppas jag, att jag och familjen också 

i fortsättningen ska få känna oss burna av medlemmarnas 

förböner på det sätt som vi redan tydligt 

märkt av. EVA ANDERSSON

Undervisning • Barmhärtighet 

Kärlekens 

medlidande 

Erfarenhet av Guds barmhärtighet och kärlek är det som kan motivera oss att 

visa verklig barmhärtighet mot varandra. Ja, då är vi till och med skyldiga att ge 

vårt liv för våra bröder. 

BARMHÄRTIGHET ÄR ETT HUVUDORD när det gäller ett rätt förhållande 

till vår nästa. Du skall älska din nästa som dig själv, befaller 

Herren Gud, och just ”barmhärtighet är kärlekens medlidande 

med de nödställda och dess vilja att rädda dem ur deras 

belägenhet” (Bibl. Uppslagsbok). Inte bara känsla således, utan 

också och framför allt handlingsberedskap och offervilja. 

’Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt 

folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren’, 

säger den Högste (3 Mos. 19:18). 

Som ung hade David blivit utsatt för så mycket av Sauls ondska, 

att det varit ’mänskligt’, om han tänkt på Sauls hus med bittert 

hat och hätsk hämndlystnad. Men sen han blivit kung hände 

det sig en dag att han frågade: Finns det ännu någon kvar av 

Sauls hus, som jag kan få göra barmhärtighet med för Jonatans 

skull? Jo, det visade sig att det fanns en sonson till Saul vid 

namn Mefiboset. (I hans namn ingår ordet för ’skam’.) Han var 

efter en olycka i barndomen halt på båda fötterna. (2 Sam. 9.) 

Mefiboset hämtas till hovet, där han faller ner på sitt ansikte 

inför kung David, säkert under fruktan för att nu få sota för sin 

farfars missgärningar, eftersom David måste uppmana honom 

att inte frukta: Var inte rädd, för jag vill göra barmhärtighet 

med dig för din fader Jonatans skull och jag vill ge dig allt din fader 

Sauls jordagods tillbaka och du skall äta vid mitt bord beständigt. 

Häpen över denna oförtjänta nåd utbrister Mefiboset: 

Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund 

som jag? Mefiboset blev föremål för barmhärtighet från Davids 

sida, för kungen höll vad han lovat. Och Mefiboset åt vid Davids 

bord som en av kungens söner. 

Barmhärtigheten frågar inte efter om den nödställda medmänniskan 

har förtjänat att få någon hjälp. Davids barmhärtighet 

mot Mefiboset är en skön bild av Guds nåd – för Jesu Kristi 

skull – mot oss syndare, som inte förtjänat annat än straff. Den 

är också ett föredöme för oss. 

Erfarenhet av Guds barmhärtighet mot oss är det som kan 

motivera oss – av naturen obarmhärtiga – att visa verklig barmhärtighet 

mot vår medmänniska. 

Jesus – den Barmhärtige 

Det stora, mest efterföljansvärda exemplet är Jesus Kristus själv. 

Var så till sinnes som Jesus Kristus var, förmanar Paulus i Fil. 2, 

han som fastän han var till i Gudsgestalt inte räknade tillvaron 

som Gud och jämlikheten med Gud som segerbyte, dvs. som något 

att visa upp och stoltsera med inför människor, utan han utgav 

sig själv genom att anta en tjänares gestalt, ödmjukade sig 

själv och blev lydig ända till döden på korset. Gud har bevisat 

sin kärlek till oss däri att Kristus har dött för oss, medan vi ännu 

var syndare. Detta är det främsta exemplet på barmhärtighet. 

Jesus älskade oss inte bara som sig själv; han utgav sig själv för 

att rädda oss ur vår hopplöshet och eviga nöd. Genom att han 

gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken, skriver Johannes 

(1 Joh. 3:16), och han fortsätter: Så är också vi skyldiga att ge 

vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar 

och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, 

hur kan då Guds kärlek förbli i honom? 

Barmärtighet, en bristvara 

I en tid när luthersk kristendom fortfarande hade något inflytande 

över vårt folk kunde mången nödställd be om och få 

barmhärtighet ’för Kristi skull’. Det avkristnade samhället präglas 

inte främst av utövad barmhärtighet, och det finns en utbredd 

fromhetstyp som inte lämnar utrymme åt någon barmhärtighet. 

Om fariséerna säger Jesus: De binder ihop tunga bördor och 

lägger dem på människornas axlar men själva vill de inte ens 

med sitt finger flytta på dem. Och till dem säger han: Ve er, 

skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill 

och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, 

barmhärtigheten och troheten. (Matt. 23:4, 23.) Aposteln Pau- 


Om någon har denna världens tillgångar och ser sin 

broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, 

hur kan då Guds kärlek förbli i honom? 

lus förmanar den unge Timoteus: Det skall du veta att i de sista 

dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att 

älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, 

olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, 

oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot 

det goda, falska, egensinniga och högmodiga (2 Tim. 3:2–4). 

Gör som Jesus! 

I ett sådant samhällsklimat blir behovet av barmhärtighet skriande. 

Revorna i de sociala skyddsnäten växer; barn och åldringar 

blir allt mer utsatta. Här har varje kristen människa en 

ytterst meningsfull uppgift i att visa barmhärtighet – för Jesu 

Kristi skull; att som man fått för intet också ge barmhärtighet 

för intet. 

Gå du och gör som han! sade Jesus till den som insett, att den 

som visat barmhärtighet mot mannen som hade överfallits av 

rövare var dennes nästa. Detsamma säger han till oss. Det är 

inte Gud som behöver våra goda gärningar, men vår nästa/vår 

granne, en släkting, någon i vår umgängeskrets/kan vara i stort 

behov av barmhärtighet. 

SAM-ARNE NILSSON 

Predikant, Stockholm 


foto: auburndown

Kort & gott från vida världen 

Till New York och Chicago med sång 

DEN 13 JUNI ÅKTE CANTICUM med 

54 förväntansfulla körmedlemmar 

på en tre veckor lång turné 

till USA. Vi åkte runt och sjöng i 

lutherska kyrkor, med start i 

New York och slutdestination 

Chicago. I varje kyrka höll vi ett 

nittio minuter långt program, 

där vi varvade sång med instrumentala 

stycken och vittnesbörd. 

Responsen och mottagligheten 

var enorm. Vi sålde cd-ski- 

Med paddeln i högsta hugg 

vor som aldrig förr. Efter varje 

konsert fick vi följa med en 

värdfamilj hem som på alla vis 

ställde upp med bl.a. mat, sovplats 

och skjutsande till och från 

kyrkan. 

Vi vill tacka alla er som följde 

vår resa i bön. Allt gick verkligen 

välsignat bra. Vi fick en underbar 

gemenskap med Gud, varandra 

och amerikanerna. Vi vill 

också tacka ELMUS för ekono- 

EN VECKA I AUGUSTI ordnade ELU en kajakvecka i 

skärgården utanför Lysekil. Gud gav oss underbart 

väder och upplevelsen blev total. Ett stort tack till 

John Persson som på ett suveränt sätt planerade och 

guidade oss under hajken och till Mattias Engström 

som förberedde bibelstudier som gav oss inspirerade 

samtal och perspektiv på tillvaron. HANNA BORG 

Det är fantastisk kul att paddla men en hel del teknik att öva på. 

foto: hjalmar unosson 

foto: hans persson 

foto: hans persson 

foto: hjalmar unosson 

miskt stöd, framför allt till skivinspelningen. 

Ett stort tack även 

till ELM-BV som genom musikfonden 

kunde stödja resan ekonomiskt 

på ett fantastiskt sätt. 

Resan har gett en nytändning 

åt sångarglädjen och kristenlivet. 

Den dagliga gemensamma 

sången och bönen förde oss närmare 

Jesus. Det var fantastiskt 

att se hur det budskap vi förmedlade, 

genom sång, vittnes- 

börd och även kroppsspråk, berörde 

och fick betyda mycket för 

åhörarna. Resans höjdpunkt för 

oss var att höra alla de personliga 

vittnesbörden från medlemmarna 

i kören. Att höra vad Jesus 

betyder och gör i människors 

liv i dag är fantastiskt. 

Tack, Gud! 

JOACHIM BORG 

(tillsammans med Thomas Suki 

körledare för Canticum) 

Vi sov gott i 

tält, trygga 

bland klippor. 


foto: hans persson

Missionsnytt och info 

Aktuellt på missionärsfronten 

ELM SÄNDER UT tre nya volontärer 

i höst – tre ungdomar som alla 

åker till Kenya den 13 september, 

för att vara där i tre månader. 

Andreas Sandström 

Josef och Pernilla Pålsson. 

ANDREAS SANDSTRÖM från Göteborg 

har antagit utmaningen 

att vistas i ökenområdet Samburu. 

PERNILLA OCH JOSEF PÅLSSON, 

också de från Göteborg, ska 

vara på Bethesda Children’s Ministry 

i Nakuru, där de kommer 

att delta i gatubarnsprojektet. 

I volontärprogrammet ingår 

en rundtur till de olika missionsstationerna. 

Före avresan kommer 

de tre att gå en förberedelsekurs 

på SIDA i Härnösand, 

där de även får lära sig grunderna 

i swahili. 

Ta dem med i era förböner! 

Jag tror att våra volontärer kan 

betyda mycket för vår organisation. 

DANIEL GISELSSON 

DEN 15 AUGUSTI reste familjen 

MAGGAN & ERIK ANDERSSON till 

Peru för en fyraårsperiod med 

församlingsarbete i Chiclayo. 

Fram till mitten av november 

studerar de spanska i södra 

Peru, och de har sällskap av LINA 

ENGSTRÖM från Åsljunga (se Till 

Liv 2/06) som ska ta hand om 

deras barn under studietiden. 

Under tre månader blir deras 

adress: Apartado 1387, Arequipa, 

Peru. 

Den 27/8 invigdes HELENE SEJ- 

ERGAARD SØRENSEN, med bakgrund 

i ELM Danmark, för missionärstjänst 

i Peru. Festen hölls 

på Hedemölle efterskole på Jylland 

och utresan är planerad till 

den 4 september. 

Kom ihåg dem som Gud har 

kallat till att vara din och min 

förlängda arm i missionsarbetet 

– de behöver både uppmuntran 

och förbön – och ELM är beroende 

av att du offrar av de gåvor 

Gud gett dig, för att fler ska bli 

räddade. 

PS. Läs Maggan & Eriks 

blogg på www.elmbv.se och 

maila dem gärna på 

maggan.erik@elmbv.se 

EFTER TVÅ PERIODER som missionärer 

i Peru, där Håkan under 

mellantiden varit missionssekreterare, 

avslutar makarna Ekström 

härmed sin tjänst i ELM 

efter fullgjord kontraktstid. 

Från ELMs ledning vill vi framför 

ett varmt tack till dem för att 

de frimodigt har använt sina gåvor 

i missionens tjänst, och att 

de som familj varit villiga att anpassa 

sig till de skiftande förhållanden 

som missionärslivet 

innebär. Vi tackar Gud för hans 

trofasthet och önskar hans rika 

välsignelse över hela familjen. 

HENRIK BIRGERSSON 

Sammanträdesdatum 

för ELM hösten 2006 

15–16/9 ELMs styrelse, Strandhem 

20–21/10Yttremissionsrådet, Strandhem 

10–11/11 ELMs styrelse, Falketorp 

Info från Till Liv 

TILL FÖLJD AV ARTIKLARNA i Begrunda 

nr 1/06 och i Till Liv 

nr 7/06, som bl.a. belyste 

ämbetsfrågan, har några 

kommentarer inkommit till 

redaktionerna för tidningarna. 

Vi har säkert anledning 

att i något kommande 

nummer ta upp det aktuella 

ämnet. 

Ny president i Etiopiens lutherska kyrka 

QES DAWIT TUFFA valdes nyligen till president i EELC. Han efterträder 

ato Milkias Petros, som efter många år i kyrkans ledning nu lämnar 

uppdraget som president. Vi har orsak att tacka Herren för vad han 

har gett EELC genom ato Milkias. Jag vill personligen tacka för ett 

mångårigt gott samarbete, och vi ber om välsignelse över hans fortsatta 

arbete i evangeliets tjänst. 

Kyrkans generalsekreterare ato Endale Augichew skriver med anledning 

av presidentvalet följande i sitt brev till oss: ”Efter en tid av 

bön har Arsi-synodens president, qes Dawit Tuffa, valts som president 

för hela den lutherska kyrkan i Etiopien. Vi hoppas och ber att 

kyrkans nye president får en fruktbar tid och ber om förbön och 

stöd för honom i hans ansvarsfulla uppdrag. Vi ser med förtröstan 

framåt mot en tid av gott arbetsklimat genom Guds försorg. Vår 

Gud är trofast; vi har sett hans hjälpande hand i det förgångna och 

förtröstar på honom”. CARLÅKE SÖDERLIND 

Nytt, men ändå bekant 

ELM SYD ANORDNADE för första 

gången sommarmöte 15–16 juli. 

Ändå var det ett bekant arrangemang 

som mötte besökarna. 

ELM Syd har fått ta över ansvaret 

för KUS traditionella sommarmöte, 

med rötter i en mötesserie 

som började 1903. Formen 

för sommarmötet har år för år 

förnyats under nya generationers 

ledning. Så var det också i 

år. Nytt, men ändå bekant. 

Temat för årets sommarmöte 

var Guds nyheter. De är ständigt 

nya sedan 2 000 år. Mötesplatsen 

i Verum i norra Skåne, just 

bakom 1200-talskyrkan, gav en 

bild av hur budskapet förmedlats 

genom århundradena. Och 

bibelversen på banderollen över 

talarstolen är som alltid Jesus 

Kristus är densamme, igår och 

idag och i all evighet. 

En ung predikants språkbruk 

och anknytning till samtiden, 

men samma budskap om synd 

och nåd. Ja, budskapet blir ännu 

tydligare när det framförs på ett 

nutida språk, så att det inte kan 

förpassas till avdelningen historia 

och gammalmodighet. Det 

gäller i dagens samhälle. Det gäller 

mig här och nu. Kortföredrag 

var en ny form som kräver koncentration 

både från talare och 

åhörare. Nytt, men ändå bekant. 

Sången och musiken erbjöd 

som vanligt ett rikt och varierat 

utbud. Barnen sjöng ur hjärtat. 

Väckelsesånger från 1800-talet 

varvades med ”godingar” från 

60- och 70-talen och nya sånger 

sjungna av ungdomar som är 

födda på 80-och 90-talen. Att 

höra ungdomar sjunga ”Jag väljer 

Jesu väg” till tonerna av 

Frank Sinatras ”My way” var 

uppmuntrande. Nytt, men ändå 

bekant. 

Många ansikten var bekanta 

bland besökarna: vänner, släktingar 

och deras barn och barnbarn. 

Årets sommarmöte inger förhoppningar. 

En väckelserörelse 

som ännu efter 100 år förmår 

samla, förnya och föryngra sig 

tyder på att Gud fortfarande vill 

och kan använda sig av oss 

bräckliga lerkärl för att förvara 

och förmedla skatten – Guds 

nyheter, ständigt nya, men alltid 

desamma. PER RUNESON 


foto: per runeson

Mission i Peru 

Självständighet 

och ansvar – med mycket bön 

I Peru har ELM sedan 1994 bedrivit stadsmission vid landets nordkust. Det är nu dags att lämna 

över ansvar och uppgifter till nationella medarbetare. Men missionärerna fortsätter att bidra med 

undervisning och ge en hjälpande hand när så behövs. 

I SKRIVANDE STUND håller jag på med förberedelserna för en bönevecka 

i Las Brisas kyrka, som ska börja samtidigt som denna 

artikel måste bli klar. Orsaken till böneveckan är lite sorglig, 

nämligen att allt i kyrkan inte fungerar så som församlingen 

önskar. I en församling som är på väg mot självständighet ska vi 

missionärer inte längre ha samma roller i de olika arbetsgrenarna. 

Därför måste medlemmarna själva ta ansvar för fler och 

fler uppgifter, och då tycker de inte alltid att det går som de vill. 

Övning ger färdighet 

Det är alltid svårt att bli självständig, både som människa och 

kyrka, eftersom man då måste se till att det tas beslut och inte 

minst ansvar, när det visar sig vilka konsekvenser besluten får. 

Vi kan förbereda mycket som missionärer, precis som våra föräldrar 

förberedde oss, men mycket kan bara läras när man själv 

måste göra det. Jag kan t.ex. inte spela något instrument, och 

påstår att det beror på att jag inte har någon taktkänsla, men 

det handlar förstås också om att jag aldrig orkat försöka mer än 

max två minuter åt gången. De av er som spelar gitarr, piano eller 

något annat instrument, kan ju fundera på hur långt ni hade 

kommit om ni hade haft mitt tålamod! 

Jag känner många som spelar piano, gitarr m.m. och har en 

gammal klasskamrat som var så duktig på tvärflöjt att hon kom 

in på konservatoriet – men det har inte hjälpt mig! Man lär sig 

inte att spela piano bara genom att titta på när andra gör det, 

och inte heller genom att aldrig vilja försöka, i alla fall inte på 

allvar, med dagliga övningspass. (Det är nog där man ska leta 

efter orsaken till att jag inte kan spela något instrument – jag 

har aldrig övat!) Självklart är det viktigt med förebilder, men 

övning ger färdighet. 

Många saker fungerar mycket bättre när andra gör dem. Jag 

gillar verkligen musik, särskilt när andra spelar. På samma sätt 

kan vi ha det i kyrkan. Man kan tycka att det är jättebra med ut- 

åtriktat arbete, särskilt när andra gör det. Man kan glädja sig 

över ett möte i missionshuset eller en gudstjänst i kyrkan, men 

bara när andra sköter det, osv. Ännu värre blir det om vi menar 

att vi inte kan göra det lika bra som andra, eller tror att det inte 

kan bli lika bra om någon ny gör arbetet. 

Dags att lämna över 

Vi människor är faktiskt ganska lika, även om vi kommer från 

olika kulturer och världsdelar. Vi tycker att det mesta fungerar 

bäst så länge som någon annan gör det. Så har det också varit 

här i församlingens olika verksamhetsgrenar, och det är missionärerna 

som från början har haft ansvaret för så gott som allt 

och därmed varit förebilder. Efterhand har vi kommit så långt 

att det är dags för medlemmarna att pröva själva, kanske inte 

på alla områden, men på många. 

Missionärerna gör inte längre allt. Det ska inte längre vara en 

missionär som predikar varje söndag, för nu finns det sju peruaner 

som kan göra det. Vissa av dem saknar kanske erfarenhet, 

men erfarenhet – ja, det kan man bara få om man predikar. Det 

är inte längre bara missionären som ska ha ansvar för kyrkans 

utåtriktade arbete, utan det är peruanerna själva som ska bära 

med sig det ord de har fått, dit där de känner sig kallade att gå. 

Varför ska missionären ta hand om barnverksamheten för de 

barn som kommer ’utifrån’ när det finns en hel rad med peruaner 

som kan göra det? De kanske inte är så vana – men vanan 

får de bara genom att berätta för barnen om Jesus. Det är inte 

jag som ansvarig missionär för ungdomsverksamheten som ska 

hålla i alla ungdomsmöten; det kan de faktiskt klara av själva. 

Svårt att vara självständig 

Vi har inte lämnat församlingens verksamheter helt, utan vi vill 

fortsätt att vara där, hjälpa, ge råd osv. Men precis som föräldrar 

måste komma ihåg att ta färre och färre beslut för sina barn 


”Missionärerna gör inte längre allt. Det ska inte längre vara en missionär som predikar 

varje söndag, för nu finns det sju peruaner som kan göra det. Vissa av dem saknar 

kanske erfarenhet, men erfarenhet – ja, det kan man bara få om man predikar. 

ju äldre de blir, måste också vi dra oss tillbaka och låta peruanerna 

forma en peruansk kyrka och församling. 

Men, som sagt, det är inte alltid så enkelt att bli självständig. 

Det kan vara smärtsamt när någon inte tycker att man gör sakerna 

”lika bra som missionären alltid har gjort”. Det är också 

smärtsamt när en del medlemmar inte kommer till de olika 

samlingarna längre, eftersom saker och ting inte görs på samma 

sätt som när ”den vite missionären” gjorde dem. 

Delade meningar och helande bön 

Efterhand har man i församlingen fått upp ögonen för att det är 

många saker som gör ont, och lyckligtvis har man bestämt sig 

för att göra något åt det. Inte med några långa moralpredikningar 

om vem som har svikit vem, inte med beslut om att ”nu 

får det vara slut” på sådant här – det är lika dödfött här som på 

andra ställen. I stället pratade man om saken i församlingsrå- 

det, och där kom man överens om att man tillsammans skulle 

be för kyrkan och alla verksamhetsgrenar. Under en veckas tid 

ska man nu samlas varje kväll och be för hela kyrkan. Samhörigheten 

börjar inte hos oss själva, utan hos Gud. Vi i församlingen 

blir ett när vi tillsammans möter honom som gör oss till 

ett! 

Det visar på en styrka i församlingen när medlemmarna vågar 

se problemen i ögonen och inte ägnar sig åt smutskastning. 

Ja, det finns en andlig mognad i kyrkan när hon erkänner att 

hjälpen sist och slutligen måste komma från Gud – en verklig 

gemenskap finner vi i Kristus och inte hos missionären. 

Nej, nu måste jag göra bönematerielen färdiga, för vi fortsätter 

gärna att hjälpa till när de ber om det. 

STEFFEN BAAGØ MADSEN 

Missionär i Chiclayo 


Tältmöte som visade vägen 

FÖR MÅNGA ÅR SEDAN var vi på väg 

från Olofström till tältmöte i 

Kulla. Precis när vi tagit av från 

121:an i Kylinge mötte vi Ingmar 

Månsson (predikant i dåvarande 

BV) – han skulle predika 

den kvällen. Vi förstod att han 

hade kört fel och vände för att 

försöka stoppa honom. Han 

körde ut på 121:an mot Pukavik 

och vi följde efter. Genast svängde 

han vänster ner mot en gård 

och vi efter. Då vi stannat gick vi 

ur för att säga att han kunde följa 

efter oss till tältplatsen. Då vi 

kommit fram och parkerat bilarna 

och var på väg in i tältet 

tog Ingmar Månsson min hand 

och tackade för vägvisningen. 

Denna händelse kom mig att 

helt nyligen tänka på en annan 

arkivbild. finns med i kus jubileumsbok. Kort & gott från tält och camping 

Tältmöten – nu och framöver 

UNDER MÅNGA DECENNIER har tältmission 

bedrivits, på många 

platser och för många människor. 

Vi har ofta och på olika 

sätt fått märka hur Gud välsignat 

den verksamheten. 

ELM Syds tältkommitté har 

observerat att antalet tältveckor 

nu successivt har minskat, särskilt 

i de västra och mellersta 

delarna av verksamhetsområdet. 

Det är med sorg vi ser den 

rådande trenden och vi vill gärna 

redan nu slå ett slag för tältmöten 

sommaren 2007. 

Vi tror att det finns många 

människor som saknar möjlig- 

händelse med samma person. 

Och då slår det mig att det 

egentligen var jag som skulle 

tacka honom för att han hade 

visat mig vägen. Nämligen vägen 

JESUS. 

Det var nämligen så att vi en 

gång några år tidigare var på 

tältmöte i Västanå, där Ingmar 

Månsson var huvudtalare. Tältet 

var smockfullt och jag satt inklämd 

i mitten till höger. Predikotexten 

minns jag inte med säkerhet. 

Men jag tror 

att det kunde ha varit 

ur något av Paulus 

brev som handlade 

om försoningen i Jesus 

Kristus. Hans 

vädjande sätt att tala 

berörde mig starkt. 

heten att under något enklare 

former samlas kring Guds ord 

under sommaren. Genom att 

anordna tältmöten kan vi nå fler 

och kanske några som inte brukar 

komma till missionshusen. 

Därför är det viktigt att anordna 

tältmöten. 

Tänk efter om DU på något 

sätt kan bidra till att det blir fler 

tältveckor nästa sommar! 

”Gör det lilla du kan, gör det 

villigt och glatt, snart de dyrbara 

tillfällen fly…” 

ELM SYDS TÄLTKOMMITTÉ 

genom Bertil Henriksson 

tel. 0431-231 11 

Vad som hände med mig kan 

nog närmast liknas vid det som 

hände lärjungarna, vars hjärtan 

blev brinnande när 

Jesus förklarade bibelordet 

för dem 

på vägen mot Emmaus. 

När mötet var 

slut blev jag sittande 

helt tagen 

och visste inte vad 

jag skulle göra. Gå 

fram och be om 

förbön? Till slut 

följde jag folket mot utgången, 

för fram gick inte att komma för 

trängselns skull. 

Det tog lång tid innan jag 

somnade den kvällen. På morgonen 

tog jag fram Fredrik Wis- 

løffsdagbetraktelse, som jag höll 

på med vid den tiden. 

Det var den 

13:e juli och jag 

började läsa. Där stod: Frukta 

icke, ty jag har förlossat dig, jag 

har kallat dig vid ditt namn, du 

är min (Jes. 43:1). 

Min oro hade stillats. 

Fortsättningen i vers 2 har blivit 

en tröst under åren som har 

gått. Sedan dess har jag fått 

möta prövningar och förtvivlan 

har varit nära, ja, mycket nära. 

Men GUD har hjälpt mig. Han 

har ställt mig på Klippan. Han 

har visat mig Vägen. 

SVEN ÅKE SVENSSON 

Olofström 

Camping med möten 

I SOMMARENS BIBELCAMPING på Breanäs v. 

29 deltog ca 130 personer (varav ca 40 

barn). Många av dem bodde i de 25 tält 

och husvagnar som stod uppställda på 

åkrarna. I det stora huvudtältet var det 

undervisning, sång och musik – på förmiddagarna 

talade Owe Johansson, 

Kinna, om Bibelns David och på kvällarna 

blev det möten ’för alla’. Det fanns 

gott om tid för diverse olika egna och 

gemensamma aktiviteter. En vecka som 

gav mycket för både själen och kroppen! 

KRISTINA RUNESON 


foton: per och kristina runeson

I mötet med Guds ord 

Guds goda tankar för oss 

I vinsalen har han fört mig in, kärleken är hans baner över mig 

(Höga Visan 2:4). 

HAN HAR FRÄLST OSS från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade 

Sons rike, står det i Kol. 1:13. Är du ett Guds barn genom 

tron på Jesus Kristus, är du omgiven av Guds kärlek. Han har 

kallat dig ur mörker och död till sitt underbara ljus. I honom är 

du så oändligt rik, i honom har du ditt allt – frid med Gud, syndernas 

förlåtelse och löfte om en evighet i himlen. Det är lika 

sant varje dag och helt oberoende av dina känslor och tankar. 

För Jesu verk är ett fullbordat verk och han är i all evighet densamme. 

Det är trösterikt och gott. 

Ändå slår det mig många gånger hur svårt det är för mig att se 

mig omgiven av Guds kärlek när något känns tungt och svårt. 

Gud måste kanske ödmjuka mitt hjärta genom lidande, eller 

föra mig ut i en öken för att där kunna tala till mitt hjärta (Hosea 

2). Eller sända en ”törntagg i köttet”, som han inte tar bort, 

hur mycket jag än ber honom om det. Jag får, liksom Paulus, 

nöja mig med svaret: Min nåd är dig nog (2 Kor. 12:7ff). Kanske 

blir jag som Job fråntagen allt här i livet utan att kunna förstå 

varför eller se någon förklaring till allt detta lidande. Ändå är 

det kärlek bakom detta handlande. För Gud vill ha mig och dig 

hem till sig en dag. 

Jag har den senaste tiden tänkt en del på en sång: ”Var är du? 

Kort & gott från sommarens läger 

foto: henrik hjalmarsson 

Konfirmationsläger i Åhus 

EN SOLIG SOMMARDAG i juni samlades 21 konfirmander och 14 ledare 

på Åhus Missionsgård – och årets konfirmationsläger startade! 

Under fyra veckor fick vi lära känna nya vänner. Vi fick också god 

undervisning, både genom teoretiska lektioner och praktiskt genom 

bl.a. drama. Vi hade privilegiet att ha nästan enbart sol och fint väder, 

och vi hade mycket tid för att bada och umgås. Lägret ledde 

fram till konfirmation i Skepparlövs kyrka. Då fick konfirmanderna 

även visa vad de hade lärt sig under lägret. 

HENRIK HJALMARSSON, fadder 

Vart går du? Vem leder och styr nu din väg? Var har du, var har 

du, din skatt och ditt hjärta, o säg? O, stanna för frågan min 

vän, den kommer, den kommer igen: Var är du? Vart går du? 

Och sedan – hur slutar din väg?” (Lova Herren 286). Och sedan, 

hur slutar min väg? Hur skulle det gå om inte Gud i sin stora 

kärlek gång på gång tog tag i mig på olika sätt för att vända 

mig mot honom, det enda nödvändiga. Gud tuktar oss till vårt 

verkliga bästa, för att vi ska få del av hans helighet (Hebr. 

12:10). Det finns så oändligt mycket som vill fånga oss här i livet. 

Det finns så mycket som vill få oss bort ifrån Gud. Farorna 

är många och djävulen är verksam. Vi har så lätt för att bli slöa 

och somna. Vi har så lätt för att tappa evighetsperspektivet. Livet 

och vardagen tar så lätt vår tid och våra tankar, och Jesus 

och Ordet får en allt mindre plats. 

Herren leder oss förunderligt. Men att vi i allt är omgivna av 

hans kärlek, det är sant. Han, som så har älskat oss människor 

och frälst oss medan vi ännu var syndare, han har också lovat 

att fullborda sitt verk. Han har fört oss in i sitt rike genom Jesu 

förtjänst. I denna sanning får vi vandra och detta får vi tro och 

klamra oss fast vid, också i mörka och svåra stunder. Fräls ditt 

folk och välsigna din arvedel, var deras herde och bär dem för 

evigt! (Ps. 28:9.) 

Barnläger på Strandhem 

EVA HEIKKI 

Sjuksköterska, Umeå 

SOMMARENS BARNLÄGER på Strandhem innehöll mycket bad och 

många vattenlekar och hade temat ”Den stora resan”. Att vara på 

barnläger är en station på livets resa mot himlen. Alla ledare och 

barn tyckte det kändes bra att få stanna till här ett tag, innan den 

stora resan fortsatte. Att Jesus ordnat biljetten och är med under 

hela resan gör ju inte saken sämre! BODIL MÅNSSON, ledare 


foto: bodil månsson

Själavård • Det sjunde budet 

Gud gav en gång det utvalda, befriade Israels folk ord att följa. De tio buden gäller även i dag, Kristus har befriat oss och vi är kallade att leva efter hans vilja. 

Under år 2006 undervisar Gustav Börjesson om tio Guds bud, ett bud varje månad. 

7 

Jag är Herren, din Gud… 

Du skall inte stjäla. 

Ja, så talar Gud till oss. Han vet hur vi blir frestade. 

Han vet hur det är i nöden. Han vet hur en människa kan 

känna och tänka när ekonomin har rasat för henne. När hon 

ängslas för hyran. När hon måste tänka efter i affären, räkna på 

det hon har lagt i korgen och kanske plocka ur något och lägga 

det tillbaka i hyllan. En människa som har det så, kan känna sig 

utlämnad. Hon kan frestas till att stjäla. Men hon är inte utlämnad. 

När hon vänder sig till Gud och ber, då hör Gud hennes 

bön, så att hon får det hon behöver. 

Hur ska vi beväpna oss mot sådana frestelser? Svar: Vi ska 

göra det till en vana att dag för dag be Gud om vårt dagliga 

bröd. Inte tanklöst utan med hjärtat. Hur avgörande denna bön 

är kan vi lära oss av Agur i Ordspråksboken. Så här återger han 

vad han har begärt av Gud: 

Två ting ber jag dig om, neka mig dem inte intill min död: 

Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig. Ge mig varken fattigdom 

eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver. Annars 

kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: ”Vem är Herren?” 

eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn 

(Ords. 30:7ff). 

MEN HUR ÄR DET I VÅRA DAGARS SVERIGE? Är det nöd och armod 

som gör att så många faller för frestelsen till att stjäla? Nej, det 

är det inte. Det är något annat. Det är tidsandan. 

Enligt den tidsanda som råder i dag skall var och en se sig 

själv till godo. Det gäller att ha och skaffa. Det gäller att få mer. 

Därför jagar nutidsmänniskan, hon jagar efter mer. I Nya testamentet 

finns det ett talande ord för detta – pleonexia. Det blir 

ofta översatt med habegär, men ordagrant betyder det ”lust till 

mer”. Det är detta begär som präglar vår tid – habegäret. Och vi 

blir gång på gång påminda om vilken makt det har. Hur det gör 

människor giriga. Hur det gör människor oärliga, hur det förleder 

än den ene och än den andre till att fuska eller snatta eller 

förskingra. En sådan makt har begäret. 

Men nu har Gud fört oss in i sitt rike. Vi får leva i Faderns kärlek. 

Den som släpper Fadern och hans kärlek sugs med av begären 

i världen. Men om vi håller fast vid Fadern och hans kärlek, 

då bor hans Ande i oss och vi får kraft att stå emot begären 

(1 Joh. 2:15ff). 

Men om en människa har varit oärlig? Då skall hon ställa det 

till rätta. Det blir en befrielse. Låt mig berätta om ett tillfälle då 

jag fick se detta på nära håll. Det var när jag gjorde min värn- 

illustration: margrethe johansson 

plikt. En förmiddag då plutonen höll till ute på övningsfältet 

hade jag och en kamrat tilldelats uppgiften att städa kompanikorridoren. 

Då hände något oväntat. Dörren till expeditionen 

öppnades och kompaniadjutanten kom ut. Honom hade vi aldrig 

att göra med, bara när vi kvitterade ut vår avlöning. Men nu 

kallade han på oss. ”Kom hit pojkar och se vad jag har här”, 

sade han. Och så visade han oss ett stort kuvert. Ur det tog han 

fram ett brev och några underkläder. ”Det är en man som har 

legat här för länge sedan”, sade adjutanten. ”Han har lagt sig 

till med några av kronans kalsonger. Det är dem han vill återställa. 

Han skriver att det är en befrielse för honom att skicka de 

tillbaka till regementet.” 

Så är det. Orättfånget gods bränner. Det är en befrielse att 

återställa det. Om du har något sådant som tynger ditt samvete, 

så vill Guds Ande ge dig mod att ordna upp det. Kanske du sitter 

fast i något, eller kanske är det en gammal historia som du 

inte vet hur du skall klara upp. Då kan en präst bli till hjälp. 

Prästen har också möjlighet att återställa det stulna eller lämna 

ersättning till den person eller affär eller instans det gäller, utan 

att säga varifrån det kommer. Vilken befrielse det är att klara 

upp, det får du då erfara. Och du blir viss om att Gud har gett 

dig förlåtelse för din synd. 

GUSTAV BÖRJESSON 

Prost, Sätila 


Månadens förklaring 

Vad är nödvändigt? 

Vem kan med sitt bekymmer lägga en enda aln (ca 60 cm) till sin livslängd? MATT. 6:27 

DET ÄR MÅNGA SAKER som vi anser nödvändiga men som skapar många bekymmer 

och gör livet svårt för oss. Hur det ska gå med ekonomin och mitt uppehälle, eller 

med min framtid? Vem förvaltar mina pengar på bästa sätt; kommer jag att få ut någon 

pension över huvud taget när jag blir gammal? (Jfr. Matt. 6) Vi lever i en tid fylld 

av bekymmer – men det är få som bekymrar sig om att söka Guds rike. 

Vi lever också i en oerhört splittrad tid. Många röster ropar efter uppmärksamhet: 

detta måste du ha, detta är nödvändigt! Du måste bara ha detta bredband, detta digitala 

TV-paket och detta elbolag! Vi ställs i dag inför fler val i vår vardag än någonsin. 

Val som stjäl vår tid och kräver vårt engagemang, annars är man ute. 

Jesus Kristus erbjuder oss ett annat perspektiv på livet än detta jagande. Han säger: 

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi 

dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna … Nej, sök 

först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också (Matt. 

6:31–33). Allt det andra också! 

Bibeln visar att det ytterst sett bara är en sak som verkligen är nödvändig för en 

människa. Det är att du och jag får en frälst själ, att du och jag blir omvända till gemenskap 

med Gud. Jesu ord Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen 

men förlorar sin själ? visar oss hur felaktigt och farligt det är att prioritera 

världsliga saker framför Guds rike. 

Maria, Jesu vän från Betania, förstod vad som var nödvändigt. Medan Marta var 

helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, satt Maria vid Jesu fötter och 

lyssnade till hans ord. Jesus berömde henne för att hon gjorde en riktig prioritering. 

Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är 

nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne (Luk. 

10:41–42). 

Stillheten vid Jesu fötter, en stund när vi liksom Maria kan sitta ner och lyssna till 

Herrens ord, läsa det och tala med Gud i bönen, är det enda verkligt nödvändiga för 

oss människor. Allt annat kan vi vara utan, men inte Jesus och hans ord – för då är vi 

evigt förlorade! Men genom Herrens ord blir vi frälsta och genom Herrens ord lär vi 

oss också att vi får kasta alla bekymmer på Honom, ty han har omsorg om oss. 

Kort & gott 

Sommarläger på Fridhem 

DEN 24–30 JULI arrangerades en sommarlägervecka (sommarbibelskola,måndag– 

torsdag och familjeläger fredsönd) 

på Missions- och Ungdomshemmet Fridhem. 

Under temat ”Personer vi möter i Bibeln” belystes på ett 

utmanande och uppbyggligt sätt vad Gud fick verka i 

några av sina tjänare liv och tjänst: Abraham, Josua, 

Hesekiel, Petrus och Paulus. Mission ute och hemma är 

viktigt – det kunde ingen undgå att få veta. Ett 60-tal 

personer fanns på plats i början av veckan, vid den avslutande 

gudstjänsten var mer än 200 församlade. 

ROLAND GUSTAFSSON 

JAN-ULRIK SMETANA 

Missionsgårdspastor, Umeå 

Bibelläsningsplan 

Hiskia 

Konung Hiskia av Davids ätt 

regerade i Jerusalem över 

Sydriket Juda ungefär 715 – 

687 f Kr. Vid Hiskias trontillträde 

hade profeten Jesaja verkat i 

nära trettio år, och Hiskia lyssnar 

bättre på honom än vad hans fader 

Ahas hade gjort, som vi ser av berättelserna 

i profeten Jesajas bok. 

Tiderna är oroliga; Nordriket Israel 

med huvudstaden Samaria erövrades av den assyriska 

stormakten år 721 och gick därmed under. 

Nu kommer hotet allt närmare Jerusalem. 

Juda rike är en liten stat, där Jerusalem utgör 

centrum med templet och dess gudstjänst och 

med davidsdynastin på tronen. Man känner sig 

som arvtagare och bärare av alla de gamla traditionerna 

med deras heliga historia, och man minns 

Guds styrelse och hans löften i anslutning till förbundet 

mellan Gud och hans folk. Kan detta alltjämt 

fungera i en helt ny och annorlunda politisk 

och kulturell situation, där stormakterna styr 

världsförloppet med sina ideologier, manifesterade 

i andra gudomliga namn och krafter än den 

Herre man grundade sin existens på? Hur skall 

Hiskia motsvara de förväntningar och förhoppningar 

som knyts till den nye konungen? 

SEPT 7 Ps 72:1–17 

8 2 Kon 18:1–16 

9 Ords 25:1–28 

I Krönikeböckerna får vi en berättelse om Juda rikes 

historia, parallell med skildringen i Samuelsoch 

Konungaböckerna. Mycket av det som berättas 

är detsamma, men ofta gör Krönikeböckernas 

författare ett annat urval. Inte minst visar han ett 

särskilt intresse för vad konungen gör för templet 

och gudstjänsten. 

10 2 Krön 29:1–19 

11 2 Krön 29:20–36 

12 2 Krön 30:1–27 

13 2 Krön 31:1–21 

14 Ps 80:1–20 

15 Ps 81:1–17 

Assyriens hot kommer närmare och blir slutligen 

akut. Konung Hiskia ställs inför samma prov som 

tidigare hans fader Ahas (se Jes 7): skall man försöka 

knyta allianser med andra folk för att möta 

det assyriska hotet eller skall man våga lita direkt 

på Herrens hjälp? Eller skall man rentav kapitulera? 

Jesaja lägger sig i politiken och uttalar sin 

misstro mot de diplomatiska kontakter som förekommer. 

16 5 Mos 17:14–20 

17 Jes 18:1–7 

18 Jes 19:1–25 

19 Jes 20:1–6 

Jesaja vet, alltsedan han blev kallad till profet, att 

bara en rest eller en kvarleva av folket kommer att 

bli räddad. Men han är förvissad om att Sion, som 

är Jerusalem, med dess konung av Davids ätt 

kommer att tillhöra denna räddade återstod, när 

konungen vågar förtrösta på Herrens löfte om 

räddning. 


Bibelläsningsplan 

20 Jes 6:1–13 

21 Ps 2:1–12 

22 Ps 46:1–12 

23 Ps 48:1–15 

24 Ps 87:1–7 

25 Jes 12:1–6 

26 Hebr 11:1–10 

När slutligen det assyriska angreppet mot Jerusalem 

kommer, vägrar Hiskia att ge upp. Staden 

räddas som genom ett under. Även den assyriska 

krönikan berättar om belägringen och framställer 

den som en stor seger, men inte heller där 

nämns att staden blev intagen. 

Händelseförloppet skildras i 2 Krön samt hos 

profeten Jesaja (där berättelsen i stort sett är 

densamma som i 2 Kon). 

27 2 Krön 32:1–8 

28 Jes 36:1–22 

29 Jes 37:1–20 

30 Jes 37:21–38 

Därefter berättas hur Hiskia blir allvarligt sjuk, och 

hur Herren genom profeten Jesaja låter honom få 

veta att han inte kommer att överleva sjukdomen. 

Men Hiskia ber till Herren, och då ändrar sig Herren 

och förlänger konungens liv. Med vårt mera 

mekaniska sätt att se upplever vi detta som en 

brist i beskrivningen av Gud. Men med Bibelns 

sätt att se är detta ytterligare ett tecken på Guds 

allmakt och hans barmhärtighet. Skeendet ligger 

hela tiden i Guds hand. 

OKT 1 Jes 38:1–22 

2 Ps 115: 1–18 

3 Ps 116:1–19 

Det assyriska världsrikets dominans kunde på 

sikt hotas av det söder om Assyrien belägna Babylonien. 

Det var därför politiskt naturligt för Hiskia 

att ta väl emot en babylonisk deputation som 

kom för att knyta kontakt. Men Jesaja reagerar 

omedelbart mot detta, som han ser som sviktande 

tilltro till Gud. Han ser också vart sådana 

kontakter kan leda. Hiskia svarar resignerat med 

orden om att fred skall få råda i hans tid, ”peace 

in our time”. 

4 Jes 39:1–8 

Det historiska händelseförloppet refereras stundom 

mera sammandraget i Krönikeböckerna. 

Författaren är där också något mer benägen att 

ge omdömen och värderingar i anslutning till det 

han berättar. 

I en notis nämns att Hiskia byggde en vattentunnel, 

varigenom vattnet från Gihon eller Siloa 

leddes in i staden. Minnestavlan över detta arbete 

med hebreisk inskription från Hiskias tid har 

påträffats. 

5 2 Krön 32:20–33 

6 Ps 118:1–29 

NÄSTA MÅNAD: JEREMIA 

Ur Med människor i GT – en bibelvandring med Bo Johnson. 

Illustrationerna är gjorda av Jonas Ahlner. Med tillstånd från förf. 

och Proprius förlag. 

Bön 

Bön om att få vara till välsignelse 

Herre Jesus, du som kommer i Ordet och nattvarden, kom också i min medmänniska. 

Kom i mina närmaste därhemma, i arbetskamraten, i den jag tillfälligt träffar, i 

den jag kan ge ett handtag eller bara visa en vänlighet, i den som bär släktdrag med 

dig och i den som är vilsegången. 

Herre, när mer än halva mänskligheten svälter, giv mig nåden att få bli till nytta, 

du som kan välsigna fem bröd och två fiskar. Låt det gå hur som helst med mig bara 

jag får vara till välsignelse. SVEN DANELL 

• • 

TACKA SÄRSKILT FÖR 

BE SÄRSKILT 

• att Gud har skapat allt och uppehåller • om att kunna förvalta de olika gåvor Gud 

allt 

gett oss på rätt sätt 

• att människans liv är något stort och • om att kunna välja rätt, att välja det nöd- 

heligt 

vändigaste och om en helig bekymmers- 

• att vårt värde inte ligger i det vi gör utan löshet 

i att Gud har skapat oss och att Jesus • för kristna politiker som är engagerade i 

befriat oss 

samhälle och debatt 

• att Jesus är den store läkaren som är • om att vilja att ta ansvar i samhället, om 

verksam och som gör under också idag en god valutgång, om en god regering 

• förbönens möjlighet 

• för beslutsfattare och för dem som arbe- 

• att Gud är barmhärtig och för att han tar med stamcellsforskning 

ser i nåd till oss 

• om att Gud är med dem som väntar barn 

• för den gångna sommaren och de läger, • om ett varmt hjärta mot de utanförställda 

möten och arrangemang som varit och och behövande i samhället, och om att 

för Canticums lyckade resa 

kunna vara en Jesu efterföljare 

• för nye ordföranden Per, och be för • för Svenska kyrkan och beslutsprocessen i 

honom, om vishet, frimodighet och kraft homomsexfrågan 

• de nya volontärerna Pernilla och Josef • för qes Dawit Tuffa som är ny president i 

och Andreas och be för dem 

EELC och för hela kyrkan i Etiopien 

• Peru-missionärena Maggan och Erik, • för kyrkan i Peru och dem som arbetar i 

Lina och Helene och be för dem 

den, om vishet och frimodighet 

• det arbete Sinnika & Håkan utfört och • för ELM-rörelsens alla styrelser och leda- 

be för deras fortsatta liv 

möter och för deras sammanträden och 

• de ungdomar som kommit till tro i som- beslutfattande, för tidningsnämnden 

mar – be för dem! 

• för ELUs ungdomsarbete och deras nya 

ungdomsledare. 


foto: per runeson

ELM Syds 

höstmöte 

Ängelholms missionshus 

Söndagen den 15 oktober 

Mötesledare: Stig Hasselgård 

Tema: Möten med Jesus 

13.30 Den lame mannen 

(gestaltning för barn) 

Bodil Månsson 

Körsång 

Möte med Jesus 

– buren av andra 

Mark. 2:1–12 

Anders Månsson 

Uppehåll med fika 

15.45 Möte med Jesus 

– folket häpnar 

Joh. 7:14–18 

Henrik Åström 

(söndagsskola för barnen) 

Körsång 

Gemensam sång 

16.45 Lovsång & förbön 

Erik Hector 

Körsång 

En sånggrupp från Hässleholm 

kommer att medverka under 

Karna Arvidssons ledning. Kollekt 

kommer att tas upp till 

ELM Syds verksamhet. 

Prim Öst 

Körövningar hösten 2006 

Nu är det dax för primkörens 

övningar. Välkomna alla mellan 

6 och 12 år till sång och även 

lek. Vi övar i kapellet, 

Kristianstad 10.00–12.15. 

9 september, 30 september 

21 oktober, 11 november 

Nilla: 0732-03 41 04, 

Jeanette: 0705-94 40 94 

Prim Väst 

Körövningar hösten 2006 

Välkomna alla mellan 6 och 12 år 

till Missionsgården Strandhem, 

Örkelljunga, kl. 9.30–11.45 

följande lördagar: 

16 september, 14 oktober, 

11 november, 9 december 

Äktenskapskurs 

FRÅN NÖD TILL LUST – NÄR KÄRLEKEN KÄNNS AVLÄGSEN 

Sex onsdagkvällar kl 19–21 på Strandhem, v. 36, 38, 41, 43, 45 & 47. 

John Breneman, 0302-401 56 info@kris.se 

Dags att ansöka om stipendier och bidrag 

– för teologisk utbildning 

– för sång- och musikutbildning 

Åhus Missionsgård 

Handarbetsdagar 4–7/9 

Bibeldagar 3–5/10 

Retreat 9–12/10 

Strandhem 

Dag kring Guds Ord 21/9 

Höstläger för 15+ 29/9–1/10 

Höstauktion 7/10 

Fridhem 

Höstläger för ungdomar 29/9– 

1/10 

Familjeläger 27–29/10 

Breanäs 

Golfcup 23/9 

SE ANNONSER I BILAGAN, S. 2. 

Bra prenumerationserbjudande! 

SE BILAGAN S.3 

rnledr 

inspirtion 

28 oktober 

Tema: Material 

Missionsgården Strandhem 

kl 10–12. 

Möten 

Ändringar i ELM:s predikoverksamhet: 

12 sep Björkebo Anders Selander 

ersätts av Uno Andersson 

12 dec Magnarp ändrat till 11 

dec (Thomas Nilsson) 

BILAGOR I DETTA NUMMER: 

ANNONSBILAGAN 

ELM-FOLDER 

SE ANNONSER I BILAGAN, S. 1. 

tt sprid 

ristus 

kunskpens 

doft 

Kyrkodag i Örkelljunga 

18 november kl 10 

Medverkande bl a: 

Anders Sjöberg, Berth Löndahl, 

Håkan Giselsson. 

Barnmöte med Oas-Lennart. 

Sång av Sanctus. 

Mer info i nästa nummer. 

ARR. KYRKLIG SAML I LUNDS STIFT 

En dag om 

diakoni 

på Åhus missionsgård 

11 november 10.00–16.00 

På förmiddagen delar Ingrid och 

Arthur Einarsson m.fl. med sig 

av sina erfarenheter. 

Efter middag blir det samtal om 

vår diakonala uppgift i vardagen. 

Anmälan för matens skull till 

Åhus missionsgård, 044-24 75 

55, senast den 1 november. 

Ingen avgift. 

Use me Lord 

Canticum 

ELMus, 2006 

100 kr (160 kr) 

Ungdomskören Canticum 

med 55 ungdomar har gjort en 

lyckosam turné, från New York 

till Chicago, i USA under sommaren 

2006. Köp deras 

senaste CD – några hundra 

exemplar finns kvar. 

www.bv-forlag.se 

Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-700 51 60, fax 08-700 51 69 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Ordförande Per Henriksson 

08-750 53 60 

E-post per.henriksson@home.se 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 0435-503 55, 070-657 55 32 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Adminstrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-700 51 64, 0735-33 95 88 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-700 51 62 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Carlåke Söderlind (Etiopien) 

Tel o fax 0613-430 00, 070-658 30 33 

E-post carlake.soderlind@elmbv.se 

Karin Gunnarsson (Kenya) 

Tel 0435-506 65, 070-241 82 30 

E-post karin.gunnarsson@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) 

Tel 0241-79 40 79 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Jan-Åke Johansson (Sverige) 

Tel 0435-506 65 

E-post jan-ake.johansson@elmbv.se 

Daniel Giselsson (ungdomsmissionsekr) 

Tel 0435-522 75, 070-413 14 18 

daniel.giselsson@elmbv.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM SYD 

www.elmbv.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Boarp PL 2047, 280 23 Hästveda. 

Tel 0451-370 97. Fax 0451-370 18. 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU 

www.kus.org pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. Tel 035-21 18 77 

E-post simon_nilsson@swipnet.se 

Kassör Sven Gunnar Gunnarsson 

Lavendelvägen 18, 227 38 Lund 

Tel 046-12 00 32, fax 046-37 35 15 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8. 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5545-1330 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Eva Appell, Lars Göran Brandt, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson, 

Sam-Arne Nilsson 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Cia Björk 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj, 

aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

9:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:00 kr/mm) 

Till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 410 kr; stud. m. eget boende 220 kr 

”Pastorsprenumeration” 250 kr 

Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 60 kr/år för Till Liv-prenumeranter 

Endast Begrunda 80 kr, lösnummer 40 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post i.e.holmqvist@telia.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

10:e årgången ISSN 1402-1838 


POSTTIDNING 

B 

Vid obeställbarhet återsänds tidningen till: 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

foto: eva andersson 

Vilhelm Ekhem, 

Förslöv 

– jobbar 

på Vikbolandet. 

Andreas Engström, 

Åstorp 

– jobbar i Lund. 

Per-Jonas 

Svensson,Viby 


ELUs nya ungdomsledare. 

NÄSTA NUMMER UTKOMMER CA 6 OKTOBER 

Mästaren och hans lärjungar 

Diakoni i Helsingborg 

Utvandrare – invandrare – medvandrare 

Invandring och integration – vad kan jag göra? 

BILAGOR MEDFÖLJER 

Christina Aaben, 

Jönköping 


Jakob Andersson, 

Gagnef – jobbar 

i Ängelholm. 

Ida Nilsson, Ekeby 

– jobbar i 

Ängelholm. 

För att 

vi ska 

vara fria 

har 

Kristus 

befriat 

oss. GAL. 5:1 

” 

VI SOM VALT ATT JOBBA som ELUs ungdomsledare 

detta år har själva fått uppleva vilken 

frihet och glädje det är att leva sitt liv tillsammans 

med Gud. Därför vill vi satsa ett år på att hjälpa ungdomar 

att få möta den friheten. Den finns hos Jesus 

och bara hos honom! 

Tron har för oss blivit ett liv, ett liv som vi vill att 

alla ska få möjlighet att leva. 

SAGT OM HISKIA: 

Han höll sig till Herren och vek inte 

av från honom utan höll hans bud. 

2 KUNG. 18:6

september 2006 - Till Liv

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?