årsredovisning 2008 - Erik Penser Bankaktiebolag

på Svenska Handelsbanken i Malmö. Något har
jag lärt mig sedan dess. Jag tänker hålla på länge
till. Ju äldre man blir, desto viktigare är det att
man arbetar. Jag tycker det är så spännande att
gå till kontoret. Och roligt! Min pappa, som var
advokat, var som bäst mellan 75 och 85 års ålder.
Han hade då en enorm erfarenhet att förmedla.
Även jag är klokare idag än förr. Jag kommer att
vara ännu klokare om tjugo år.
Tycker du att ålder och erfarenhet är
egenskaper som efterfrågas idag?
– För några år sedan var jag med i en paneldebatt
med en ung it-guru. Han tillät mig inte att
få en syl i vädret. Om jag sade något tyckte han
jag var en tönt. Han ville överhuvudtaget inte
lyssna på vad jag hade att säga. Det är andra tider
nu än då. Det kanske blir en förändring. Jag har
under alla omständigheter inte gett upp hoppet.
Anade du att finanskrisen var på väg?
– Det är lätt att vara efterklok. Men jag har
tyckt senaste åren att bankerna har expanderat
på ett vidlyftigt sätt. Inte minst i England där
jag bor. Där har man uppmanat medborgarna att
belåna sina hus och lägenheter upp över marknadsvärdet
och använda pengarna till att åka på
semester eller köpa ytterligare en bil. Det är oansvarigt.
Jag säger inget om de investerat i huset
de belånat, lagt om taket eller dylikt. Jag har också
med fasa betraktat det lättvindiga långivandet
på internet. Jag tycker det är viktigt att man träffar
sin bankkamrer, att man ser varann i ögonen,
har ett samtal och skakar hand. Min första chef,
Sixten Eriksson på Handelsbanken i Malmö, var
ett föredöme. När han lånade ut pengar, på eller
till fastigheter, gick han alltid husesyn. Skulle han
kunna tänka sig att köpa den här fastigheten själv?
I så fall tillstyrkte han krediten.
Och det var en effektiv strategi?
– Vad jag vet hade de inga kreditförluster på
Handelsbanken i Malmö.
Vad har bankernas vidlyftighet berott
på enligt dig?
– Storleken har ansetts som viktig … med påföljande
internationalisering.
Och därför startar du en liten bank?
– Alldeles riktigt.
Men som är under expansion?
– Ja.
Hur definierar du begreppet ’privatbank’?
– Att banken har en synlig ägare, i det här fallet
jag själv. Att våra kunder känner sig privata i
kontakten med Erik Penser Bankaktiebolag. Vi
skall vara den personliga banken. Vi skall ha ett
begränsat antal kunder, inte fler än vi klarar av
att ta väl hand om. Vi skall erbjuda individuella
helhetslösningar. Vi skall vara oberoende.
Vad menar du med oberoende?
– Mitt fondbolag kommer exempelvis aldrig
att slås ihop med banken. Jag vill inte att banken
skall känna press på sig att marknadsföra mina
fonder, inte heller att bankens kunder skall känna
press att teckna sig för vissa fonder.
Hur skulle du vilja att banken
ser ut om fem år?
– Att jag fortfarande äger 100 procent, att banken
är lönsam, att jag och medarbetarna är stolta
över banken, att jag och medarbetarna fortfarande
tycker det är lika roligt att gå hit.
Har du någon gång tidigare gått
i egna banktankar?
– I slutet av 1970-talet träffade jag Marcus
Wallenberg ett par gånger. Jag var intresserad
av att köpa Bohusbanken. På den tiden var det i
princip omöjligt att få oktroj att starta en ny
bank. Till slut var Wallenberg beredd att sälja
50 procent. Men jag ville äga 100 procent, så jag
tackade nej.
Vad var din uppfattning om honom?
– Vad som imponerade på mig var hans enorma
minne och otroliga vitalitet. Han var i 80-årsåldern
då. Jämfört med honom är jag lätt senil …
dessutom obegåvad.
Nu koketterar du …
– Absolut inte … Jag minns när det gick oerhört
bra för mig i mitten av åttiotalet. Jan Guillou
och Göran Skytte skulle göra en dokumentär
i tv. Jag vägrade att ställa upp. Jag klargjorde
samtidigt för vänner och kollegor att jag förväntade
mig detsamma av dem. Jan Guillou lyckades
under alla omständigheter leta reda på min gamle
klassföreståndare, lektor Erik Ryding på Lunds
Privata Elementarskola. Guillou frågade Ryding:
»Kommer du ihåg Erik Penser?» Ryding tänkte
efter: »Ja … jag kommer ihåg honom väl … Jag
är mycket förvånad.»
Sa han så?
– Visst. Och jag själv är också mycket förvånad.
Din allra första relation till en bank?
– Mitt första jobb var på en bank. Jag var 13 år
och arbetade under sommarferier på Svenska
Handelsbanken i Eslöv. Jag ansvarade för bankfacken,
följde kunderna dit, låste upp, låste igen …
fick så småningom ansvaret för växelboken.
Hur var det att ha ett så ansvarsfullt jobb
vid den åldern?
– Jag minns att jag var blyg.
Och drygt femtio år senare kan du då äntligen
titulera dig bankdirektör?
– Det gör jag ogärna.
Hur så?
– Jag säger som Tore Browaldh. Han var i mitten
av nittiotalet inbjuden att hålla ett föredrag
på ett seminarium. Han inledde med att säga att
han var väldigt tacksam över att ha blivit inbjuden
eftersom bankdirektörer popularitetsmässigt befann
sig någonstans mellan en lapplisa och en
medlem i Black Army.
Och var på skalan ligger populariteten idag?
– Vi är nog tillbaka där.
Hur vill du i så fall tituleras?
– Min titel har varit’herr’.’Lantbrukare’är också
en trevlig titel.
Så ’bankir’ är inget alternativ?
– Jag vill vara ’herr’.
Erik Penser Fondkommission har i två års tid
profilerat sig via begrepp som »meningslöst och
meningsfullt samlande». Hur blir det med banken?
– Ingen skillnad, hoppas jag.
Du har under samma tid blivit uppmärk-
sammad i media som en stor samlare?
– Jag vet inte om jag egentligen är en stor samlare.
Det finns två olika typer av samlare. Sådana
som inriktar sig på ett speciellt område, förädlar
samlingen, förkovrar sig och förvandlar samlandet
till en konstart i sig. Så finns det sådana som
jag som hela tiden förvärvar små delsamlingar
och byter inriktning … utan att för den skull
tröttna på vad jag tidigare släpat hem. Ena veckan
kan jag gå upp i limningen för en samling hotelltvålar.
Nästa vecka kan det vara ett knippe svenska
filmaffischer från 1950-talet. Det är inte jag som
söker upp föremålen utan tvärtom.
Och vad samlar du på just nu?
– Gamla klädgalgar.
Klädgalgar?
– Oerhört fascinerande samlarområde …
Har det att göra med den anhopning av nya
kunder du väntar till banken framgent?
– Självklart.
26 27