Dissidenten nr 3 2010 - Juridiska Föreningen

Lovisa Boel
Jag vill börja med att berätta hur glad jag är att jag är Ordförande
för JF just i år och varför jag är övertygad om att det här kommer
att bli föreningens bästa år någonsin. Det har hänt mycket
i Lund bara under det senaste året som har inneburit många förändringar
för studenterna, och fler är att vänta.
Den största enskilda händelsen är utan tvekan kårobligatoriets avskaffande
den 1 juli i år. Våra företrädare kämpade hårt för att hitta
en lösning som skulle bevara Lunds unika studentliv och genom
Studentlundssamarbetet ser vi nu resultatet av deras arbete. Kårer,
nationer och AF har aldrig tidigare haft ett så aktivt och omfattande
samarbete som vi har nu, under parollen – ett medlemskap!
Och trots många, främst administrativa och logistiska, utmaningar
så kan jag glatt konstatera att det går bra nu. Tidigare oro för höga
medlemstapp är som bortblåsta och kårerna, nationerna och AF går
framåt med större kraft än någonsin och gläds åt att vi är så många
som vill vara med och bevara vårt rika studentliv.
En annan stor händelse är att JF, tillsammans med andra kårer som
tidigare stått utanför samarbetet Lunds Universitets Studentkårer
(LUS), sedan den 1 juli i år är fullvärdiga medlemmar i LUS. Det
innebär att LUS för första gången på länge kan sägas representera
100 % av Lunds studenter. Detta samarbete, där stämningen nu är
på topp och vi nio återstående kårer nu alla är delaktiga, betyder
oerhört mycket för vårt påverkansarbete mot universitetet.
Intresset för JF är rekordstort just nu och vi har bara en vakant
tjänstemannapost (IT-ansvarig). Tjänstemannakåren är proppfull av
energi och nya idéer och är laddade till tänderna för att få så många
juriststudenter som möjligt engagerade i föreningen. Jag vill passa på
att tacka Alexandra och Calle, våra novischförmän, för en fantastisk
novischperiod samt tacka alla faddrarna som gjorde en lysande insats
i att ta hand om våra nya juriststudenter.
Nu står JiA-dagarna inför dörren – våra arbetsmarknadsdagar och
tillika JF:s största projekt. Jag hoppas att många värdefulla kontakter
kommer att knytas under dessa dagar. Och jag kan knappt vänta på
att de ska dra i gång med spännande debatt, föredrag, workshops,
mässa och Höstfest.
Jag vågar påstå att både JF och Studentlund går från klarhet till klarhet
just nu. Obligatoriets avskaffande har fört mycket gott med sig
i form av ökad energi och kvalitet. Alla försöker vi lite mer och är
lite bättre än tidigare. Och visst är det roligare att jobba tillsammans.
Sammanfattningsvis så löper orden samarbete och sammanhållning
som röda trådar genom allt som händer just nu – det blåser positiva
vindar genom Lunds studentvärld!
Lovisa Lindholm, Ordförande
JF:s ordförande och inspector har ordet
Det låter kanske konstigt, men att gå på universitet är en
fråga om förtroende. Det bygger på att universitetet
måste kunna ha förtroende för studentens sätt att arbeta.
Efter genomförd utbildning ska universitetet intyga att studenten
tillägnat sig ämneskunskaper, färdigheter och förståelse men också
personlig mognad och ett självständigt, ansvarsfullt arbetssätt som
gör henne/honom förtjänt av att få en examen. Vägen dit är kantad
av olika kontroller – tentor –som universitetet genom lärarna
ansvarar för. Det är omöjligt att kontrollera varje student i alla
situationer. Kunskapskontrollen måste därför bygga på förtroende
och eget ansvar.
Nu har jag – och flera med mig – fått uppmärksamheten fäst på att
det förekommer fusk på Juridicum i samband med tentamina. Som
lärare och ansvarig examinator känns detta oerhört frustrerande.
Man vill ju tro att juriststudenter, som ska vara förebilder vad gäller
att upprätthålla rättssamhällets värden, inte skulle kunna tänka sig
att tillgripa sådana metoder. Bara under det senaste året har jag tre
gånger varit indragen i diskussioner om att det förekommit fusk
eller försök till fusk. Några studenter tog kontakt med en advokatbyrå
för att få hjälp med en hemtenta. En student ertappades
nyligen på en salstenta med fullt av material som det uttryckligen
var förbjudet att ha med som hjälpmedel. Efter en annan salstenta
nyligen kom två studenter upprörda och berättade att de sett hur
två andra studenter fuskade på tentan.
Jag kan inte säga om detta är tre unika händelser eller om det bara
är toppen av ett isberg. Hur som helst känns det sorgligt. Universitetsutbildningen
är en förberedelse för yrkeslivet och – som
sagt – universitetet vill ge studenten möjlighet att under denna resa
utveckla sin personlighet, omdömesförmåga och ansvarskänsla, allt
genom att visa studenten förtroende, exempelvis genom att låta
studenten göra proven i form av hemtenta utan annan kontroll än
de instruktioner som ges om hur tentan ska utföras (till exempel
”utan att samråda med annan”). Att klara sin tentamen genom att
fuska är dessutom oerhört orättvist mot alla de studenter som inte
tar till otillåtna metoder utan lever upp till det förtroende som universitetet
visar dem. Det handlar i slutändan om etik och moral.
Hur ska vi som lärare förhålla oss till detta? Hur ska vi göra för att
leva upp till studenternas berättigade förväntningar på rättvisa i
examinationen? Det känns helt fel att bara låta fusket passera, även
om det bara är en liten minoritet av studenterna som det handlar
om. Det känns också fel att behöva införa stenhård kontroll. Varför
fungerar det inte att helt enkelt tala om vilka regler som gäller och
sedan med förtroende lämna till studenten att leva upp till detta? Att
öva sig i att arbeta i frihet under ansvar, är inte det den bästa förberedelsen
för ett kommande yrkesliv?
Boel Flodgren, Inspector