Hårdhetsvariation i grundvatten längs Badelundaåsen ... - Midvatten

Skillnaderna är dock inte stora. När kloridkoncentrationen i lösningen uppnår 1 mmol/l,
d.v.s. 35,5 mg/l, adsorberas 0,1mmol/l natrium, dvs 2,3 mg/l. Om varje två adsorberade
natriumjoner skulle byta ut en kalciumjon skulle hårdheten öka med:
2+
[ Ca ] = 0,
1(
mmol Na / l)
⋅ 44,
08(
g / l)
⋅ 0,
5 (mmol Ca/mmol Na) = 2,
2(
mg / l)
0,14 · 2,2 (mg/l) = 0,3
(4.4.1)
o dH (4.4.2)
Bortsett från de prover som är påverkade av relikt havsvatten har vi bara så höga kloridkoncentrationer
på några få platser inom undersökningsområdet.
Simuleringen visade också att Ca 2+ adsorberas relativt hårt på ytorna och en ökning av
natriumhalter i lösningen medför endast en svag ökning i kalciumhalter, se Figur 4.4.2.
Om kloridhalter ökar från 0 till 1 mmol/l (35,5 mg/l), adsorberas 0,09 mmol/l natrium
(2,3 mg/l), och det resulterar endast i 0,045 mmol/l ökning av kalciumkoncentrationen.
Denna ökning motsvarar:
2 [ Ca ] +
= 0, 045⋅
M ( Ca)
= 1,
98(
mg / l)
(4.4.3)
0,14 · 1,98 (mg/l) = 0,28 dH (4.4.4)
Ökning i hårdhet beräknad i 4.4.1 – 4.4.2 är ett maxvärde som ligger mycket nära
modelleringsresultatet. Ekvationen 4.4.4 ger också bara en uppskattning av
hårdhetsökningen, eftersom verkligheten är alltid mer invecklad än en modell, men
tillsammans visar de i alla fall storleksordningen av vägsaltets eventuella påverkan på
grundvattenkemin.
Mängd bytesplatser (millimol)
6
5
4
3
2
1
0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Cl (mM)
Figur 4.4.2 Halt utbytbara katjoner (NaX, CaX2) som funktion av kloridkoncentration
vid titrering med NaCl.
En jämförelse av de uppmätta förhållandena mellan natrium-, kalcium- och kloridhalter
visade att korrelation mellan natrium och klorid är mycket starkare (r 2 =0,83) än
korrelation mellan kalcium och klorid (r 2 =0,26), se figur 4.4.3. Det tyder också på att
vägsaltets påverkan på grundvattnets hårdhet inte är stor, och att det finns flera faktorer
som orsakar förändringar i grundvattenhårdhet.
NaX
CaX2
10
47