Hårdhetsvariation i grundvatten längs Badelundaåsen ... - Midvatten

(Naturvårdsverket, 2003a) gör den naturliga fördröjningen att det kan dröja år och även
decennier innan sulfatet från regn når brunnar.
Den tydliga korrelationen mellan klorid och sulfat på vissa platser, som t.ex. vid
vattentäkter i Sundet och Tallbacken, beror troligtvis på varierande utspädningsgrad.
Koncentrationer av dessa joner är ganska låga och därför har naturliga variationer i
nederbörd större genomslag.
5.3 Ökning i hårdhet i Badelundaåsen
På flera platser inom undersökningsområdet visar vattenanalyser på ökning i hårdhet
med tiden. Denna ökning har tre förklaringar:
1. Upplösning av kalcit i samband med surt medfall (H2SO4) som ger ökade
sulfathalter, hårdhet och alkalinitet
2. Jonbyte mellan natrium och kalcium. Natriumjoner härstammar från
vägsaltet (NaCl). Höga kloridhalter indikerar påverkan av vägsaltet.
3. Förändrad markanvändning eller förändrat grundvattenuttag, men bara
hypoteser och utreds inte i detta exjobb.
Kalcit utgör i särklass den största källan av kalcium. Både genomförda provtagningar
och beräkningar av mättnadsgrader med avseende på kalcit tyder på att det fortfarande
finns tillräckliga mängder av denna mineral för att motverka pH-sänkningar.
Korrelationen mellan hårdhet och alkalinitet är mycket stark eftersom både kalcium och
bikarbonat härstammar från upplösning av kalcit.
I prover tagna vid vattentäkter i Germundsbo och Mästerbo har uppmätts den största
ökningen i hårdhet och kloridkoncentrationer. Prover från dessa vattentäkter uppvisar
även lika stark korrelation mellan hårdhet och alkalinitet som mellan hårdhet och klorid
(r 2 ≈0,7 och 0,8). Adsorbtion av 20 mg natrium kan maximalt ge en ökning i hårdhet på
knappa 2 o dH. Modellering av jonbyte mellan natrium och kalcium visade att tillförsel
av natriumjoner som motsvarar koncentrationen av kloridjoner vid dessa vattentäkter
kan ge bara en marginell ökning i hårdhet, ca 0,3 o dH. Den verkliga effekten av
vägsaltanvändning borde ligga mellan dessa två värden.
Skillnader i hårdhet beror först och främst upplösning av kalcit som kan orsakas av surt
nedfall, försurning på grund av ökad organisk aktivitet och/eller kväveförsurning.
Bidrag från jonbyte mellan natrium och kalcium kan vara betydande bara på enstaka
platser, som Germundsbo och Mästerbo, och även där det är av sekundär betydelse.
Variationer i hårdhet på grund av olika stora vattenuttag och vattenföring har inte utretts
i detta exjobb. Det förefaller dock osannolikt att dessa parametrar skulle ha större
betydelse eftersom de flesta prover var mättade med avseende på calcit, det vill säga att
de har fått tillräckligt lång tid på sig för att komma i jämvikt med kolsyrasystemet.
Orsaker till försurning borde dock kartläggas för att förklara mer konkret skillnader i
hårdhet mellan olika brunnar.
50