You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
saXat<br />
&UTBLICKar<br />
kravlös andlighet<br />
Marcus Birro, författare och<br />
krönikör, har sedan han för<br />
några år sedan blivit kristen i<br />
media på olika sätt berättat om<br />
sin tro. I Expressen/GT (13/2)<br />
tar han upp synen på andlighet<br />
och helighet i Sverige: ”För<br />
mig handlar andligheten om<br />
Gud, om Jesus och om Bibeln<br />
som Guds ord. Det är inget jag<br />
intellektuellt formulerat för<br />
mig själv. Det är ett mysterium<br />
i mitt liv. Min teologi<br />
är en hjärtats teologi. Gud är<br />
inte matematik. Ändå är han<br />
fullständigt och klarsynt logisk<br />
i allting han gör.<br />
I Sverige tar sig ofta den andliga<br />
längtan andra uttryck. Vi<br />
tror på mindfulness, spöken,<br />
stenar på magen, energier och<br />
allt vad det är. Vi vill ha den<br />
enkla vägen. Gud ställer för<br />
höga krav på oss. Vi vill ha en<br />
kravlös andlighet. Vi vill gärna<br />
förändras men inte omvändas.<br />
… Sverige älskar att skita<br />
ner allt heligt. Vi har gjort det<br />
and liga upproret till dygd. … Vi<br />
tycks tro att ju elakare vi kan<br />
vara mot allt heligt, desto friare<br />
och modernare är vi. Vilket<br />
nederlag det är. … I ett globalt<br />
perspektiv är Sverige en blindtarm<br />
i ishavet. Ändå älskar vi<br />
att framhäva oss själva som ett<br />
Bv och kyrkofrågan<br />
Vid Linköpings Universitet har<br />
en uppsats i Religionsvetenskap<br />
lagts fram (2013-01-16)<br />
med rubriken ”Ecclesiola in<br />
Ecclesia”, Missionssällskapet<br />
Bibeltrogna Vänner och<br />
kyrkofrågan åren 1911–1986.<br />
Författaren Ingrid Holmgren<br />
(IH) inleder med att beskriva<br />
sina skäl för just detta ämne:<br />
”Sommaren 2012 fi c k<br />
jag första gången höra min<br />
Frukta Gud, så behöver du inte vara rädd<br />
för människor. Berit simonsson<br />
progressivt föredöme i allt. Miljarder<br />
människor ber till Gud<br />
varje dag. Vi ser på dem som<br />
lite lätt efterblivna, fega, rädda<br />
och harhjärtade stackare. När<br />
vi gör det ser vi ner i vår egen<br />
avgrund, inte någon annans.<br />
Det är vi som förlorar. …”<br />
frimodighetens pris<br />
I Världen idag (19/3) fortsätter<br />
Marcus Birro under rubriken<br />
”Priset jag får betala”. ”Jag<br />
märker det i försiktiga förskjutningar.<br />
… Som den totala<br />
tystnaden från kollegor och<br />
andra. Ingen sluter upp. … Jag<br />
står utanför. Jag börjar kort<br />
sagt betala ett pris för den jag<br />
blivit, det jag står för.<br />
Mitt skrivande om Jesus, Gud<br />
och andliga värden har berikat<br />
mig på sätt jag aldrig trodde var<br />
möjligt. Men i de här stängda,<br />
ateistiska sammanhangen jag<br />
verkar i, är jag numera en<br />
halvgalen predikant som talar<br />
om Gud så fort jag får chansen,<br />
som ber till Jesus och berömmer<br />
Påven. Jag har till och med<br />
fräckheten att tycka att kriget<br />
mot fattigdomen kanske kommer<br />
före kampen för samkönade<br />
äktenskap.<br />
Och framförallt börjar jag<br />
betala ett pris för att jag tar<br />
strider jag kanske borde låtit<br />
farmors far Thure Persson<br />
predika. Han var lekmannapredikant<br />
inom Missionssällskapet<br />
Bibeltrogna Vänner<br />
(BV) och levde sitt jordeliv<br />
mellan 1904–1994. ELM-BVs<br />
organisation och teologi har<br />
länge fascinerat mig. I samband<br />
med att jag fi ck höra<br />
Thure, gick det upp för mig att<br />
detta intresse till stor del har<br />
sin grund i mina egna rötter.<br />
Den rosenianska väckelsen i<br />
bli att ta. Men jag är sådan här.<br />
Jag älskar de striderna eftersom<br />
det är mitt hjärta som är enda<br />
vapnet. Ute i landet, i det verkliga<br />
och riktiga Sverige, bland<br />
folk där folk är som mest, där<br />
har jag mina vänner. Alltså är<br />
jag inte ensam egentligen. …<br />
Jag fortsätter tala om det som<br />
mitt hjärta är fullt av ...”<br />
var inte rädda!<br />
I en krönika i Världen idag<br />
(15/3) vänder Berit Simonsson<br />
sig till dem/oss som tycker<br />
”annorlunda än vad den stora<br />
majoriteten tycker”, som kanske<br />
tillhör ”den grupp som<br />
brukar kallas för de konservativa”,<br />
som kanske hyser ”de så<br />
kallade konservativa åsikterna<br />
i etik- och moralfrågor och<br />
andra kontroversiella kyrkliga<br />
frågor” – och kommer med<br />
följande uppmuntran:<br />
”Att vara i minoritet kräver<br />
mod. Att tycka som de fl esta<br />
andra tycker, det man ’ska<br />
tycka’ i dag, till det behövs inget<br />
mod. Men det kan fresta på för<br />
många att i fi karummet på arbetsplatsen,<br />
eller på skolgården,<br />
eller i församlingens arbetslag,<br />
eller på debattsidorna, hävda<br />
en avvikande uppfattning mot<br />
de fl esta andra. En smidig och<br />
diplo matisk hållning är: ’Jag sä-<br />
norra Skåne har således präglat<br />
mig personligen, om än i<br />
mindre utsträckning än hos<br />
min farmors far. I mötet med<br />
en svenskkyrklig kontext har<br />
denna väckelses arv med åren<br />
blivit alltmer tydligt för mig.<br />
Valet av ämne speglar således<br />
en personlig och pågående inre<br />
process som bland annat tar<br />
sig uttryck i viljan att förstå<br />
denna nordskånska gräsrotsrörelses<br />
relation till kyrkan.<br />
ger inget, så har jag inget sagt!’<br />
… det är inte alls så säkert att<br />
den som tiger samtycker, den<br />
som tiger är ofta ganska ledsen<br />
och frustrerad och skulle önska<br />
att den vågade säga vad den<br />
egentligen tycker. Och den<br />
svenska vidsynta toleransen<br />
kan vara mycket intolerant<br />
mot den som hyser avvikande<br />
uppfattning. Och i dag är det<br />
den som brukar kallas ’konservativ’,<br />
som är avvikande.<br />
Hur blir man modig? När<br />
man egentligen känner sig<br />
ganska liten och dum, när<br />
andra verkar vara både många<br />
och eniga? Men, saltet som ska<br />
ge sälta är ju aldrig någonsin<br />
tänkt att vara i majoritet! Det<br />
enda som verkligen hjälper mot<br />
människofruktan, det är att<br />
frukta Gud! Gudsfruktan – det<br />
är inte att vara rädd för Gud,<br />
men att älska Gud, den helige<br />
och upphöjde och vår käre<br />
himmelske Fader, så att man<br />
minst av allt vill göra honom<br />
emot. Hör här vad Bibeln säger:<br />
’Var inte rädda ... och låt er inte<br />
skrämmas. Herren Kristus skall<br />
ni hålla helig i era hjärtan.’<br />
(1 Petr. 3:14). Gudsfruktan är<br />
det enda skyddet. Frukta Gud,<br />
så behöver du inte vara rädd för<br />
människor.”<br />
Så ledes är dess kyrkosyn studie<br />
föremålet för denna uppsats.”<br />
Inledningsvis presenterar<br />
IH även den frågeställning hon<br />
söker svar på: ”Hur utvecklades<br />
BVs kyrkosyn under perioden<br />
1911–1986, med särskilt<br />
fokus på 1967–1986? På vilket<br />
sätt har BVs kyrkosyn präglats<br />
av a) missionsföreningsstrukturen?<br />
b) dess ledargestalt<br />
Axel B. Svenssons kyrkosyn?”<br />
TILL LIV 4 • 2013 19<br />
red.<br />
red.
Change language