Bethanteringen

Bethanteringen
Holger Andersson
En omfattande verksamhet mellan godsmagasinet
och nuvarande Bomvägen var
naturligtvis bethanteringen. Redan vid
järnvägsstationens tillkomst uppförde
Sockerbolaget en betvåg på detta område,
där lantbrukarna kom med sina betor
och fick dem vägda. Innan betbryggan
byggdes fick lantbrukarna lasta av sina
vagnar på området. Att det var stora
mängder som lastades här framgår av
statistiken. År 1937 lastades 6538 ton
betor, 1938 lastades 5904 ton, 1939: 5838
ton och 1940: 6970 ton. Betbryggan som
många av oss minns byggdes 1940 och
denna underlättade naturligtvis arbetet
betydligt. På spårkartan från 1948, sid
49, framgår det var betbryggan var
belägen och här kan man också se de
stickspår som användes vid lastningen.
På spåret närmast lastbryggan placerades
tågvagnarna som betorna tippades ner i
från lastbryggan. Området mellan detta
lastspår och nästa spår var stensatt med
gatsten. På det östra spåret om stensättningen
skedde levererans och lossning
av betmassa, som användes till foder åt
kreaturen. Lossningen skedde för hand
från öppna järnvägsvagnar.
Genom lantbrukare Åke Åkessons nedteckningar
om växtodling har vi hämtat
följande berättelse om bethanteringen vid
Stångby station.”Tydligen gick det inga
tåg på natten, ty ett tag, sedan bruket i
Örtofta kommit igång , hade man så
ordnat, att man fick ut ett par godsvagnar
på spåret någonstans vid norra ändan
av Rossings väg. Detta var på kvällen,
varefter man hjälptes åt att lasta betor på
godsvagnarna, som man sedan med hjälp
av järnspett satte i rullning, så att de sedan
av egen tyngd rullade i nedförsbacken till
Örtofta. Ett par man fick följa med som
bromsare. Metoden förefaller äventyrlig
och kan inte ha praktiserats länge.
Sedan Stångby station blivit byggd hade
Arlövs sockerbruk under en lång period
betvåg och provtvätt på järnvägsområdet
(fram t o m 1958).
Sedan betlassen blivit vägda fick man
lasta av dem i en hög på området. När
en del av lasset var lossat kom en man
med en korg och fick ett prov på 30 – 40
kg som skulle tvättas för att fastställa
smutshalten. Detta skedde i en maskin,
som vevades runt av fyra man. Bland
dem var Anders Billqvist (f d husar från
Stångby). Denne berättade en gång om
några småbrukare som själva tog upp sina
betor och rensade dem väl ifrån jord. Det
resulterade i att smutsprocenten blev så
låg att brukets kontrollant gav gubbarna
i tvätten en utskällning. För att hämnas
ordnade provtagaren med att få torra
betor i provet, vilket gjorde att betorna
sög vatten under tvättningen så att det
tvättade provet blev tyngre än det otvättade.
En och annan halvliter från odlarna
var också med i hanteringen.
Odlarna fick leverera betorna efter hand
som de blev upptagna, vilket gick fortare
än vad sockerbruket hann med. Detta
innebar att bethögen på järnvägsområdet
blev väldigt stor.
När så odlarna levererat alla betor omkring
den 10 november, fick gubbarna
47

i tvätten bygga en miniatyrjärnväg från
bethögen upp på en brygga, som man satt
upp vid sidan av järnvägsspåret och på så
vis lasta betorna på järnvägsvagnar. Där
hade de arbete i en månad eller i-bland
längre.
Lagringsförlusterna i den stora bethögen
var betydande och dylika bethögar hade
bruken vid många järnvägsstationer i
trakten och även vid sockerbruken. Någon
gång på 20-talet genomförde Sockerbolaget
ett system som innebar att varje
odlare fick en leveransplan enligt vilken
han på bestämda dagar skulle leverera
en överenskommen mängd betor. Summan
av de mängder som odlarna skulle
leverera till ett bruk skulle stämma med
vad bruket kunde ta hand om. Följden
blev att odlarna fick lagra betorna hemma
och själva stå för lagringsförlusterna.
Dessutom fick de hålla på med leveranser
48
fram till jul, någon enstaka gång fram
till nyår. Eftersom det fanns en sockerfabrik
i Kävlinge, blev betodlingen i
Stångby delad mellan Arlöv, Kävlinge
och Örtofta. Omkring 1955 – 59 byggdes
fabriken i Örtofta ut och under samma
period lades anläggningarna i Kävlinge
och Arlöv ned.”
Sedan betlastbryggan uppförts 1940
upplät SJ den öppna planen mellan
bryggan och planteringen i väster till
Stångby Idrottsförening att användas som
idrottsplats. Här fanns fotbollsplan och
grusgrop för längd- och höjdhopp m.m.
Stångby Idrottsförening bildades 1941.
Lastbryggans uppkörsramp användes
som ”läktarplats” för åskådarna. Under
vintern fungerade uppkörsramperna som
skid- och kälkbackar åt samhällets barn
och ungdomar. Bryggan revs 1986.
Rivning av betbryggan. Utfördes av en person 1986.
Foto ur Åke Asmundssons samlingar

Spårkarta från 1948 med 4 spår framför stationen och ett 5:e spår vid betbgryggan som är inritad här. Noteras bör också
Bomvägens sträckning öster om järnvägen. Då gick den allmänna landsvägen till Lund runt banvaktstugan, längs med spåren
fram till Jonsgård. Byggnaden mellan spåren framför stationen är ställverkshuset som uppfördes 1931.
49