06 <strong>MANA</strong> 1–2 2012 Billströms vindlande vändningar Förra året lanserade Alliansen och Miljö- partiet en migrationspolitisk överens- kommelse <strong>som</strong> innebar att rätten till subventio<strong>ner</strong>ad vård skulle utökas för ”vissa grupper” av papperslösa. Definitionen av ”vissa grupper” visade sig vara långt från självklar trots de signaler om ökad öppenhet <strong>som</strong> samarbetets alla aktörer sände ut. I slutet av juni kom dock Miljöpartiet och Alliansen till slut överens om att de utökade rättighet- erna till subventio<strong>ner</strong>ad vård skulle gälla alla papperslösa men begränsas till akutvård och vård <strong>som</strong> inte kan anstås – alltså samma vård <strong>som</strong> ges till asylsökande idag. Var gränsen för vad <strong>som</strong> är ”vård <strong>som</strong> inte kan anstås” går är inte självklar, och hur gränsen kommer dras i praktiken kommer fortsätta förhandlas dagligen av solidarisk vårdpersonal och av asylsökande med vårdbehov. Men själva definitionen av ”vissa grupper” kom åtminstone till slut att bli inkluderande och bred. Detta trots att migrationsminster Tobias Billström tydligt deklarerade en annan åsikt i Ekots lördagsintervju den 2 juni, där han presenterade sin egen linje för hur ”vissa grupper” borde tolkas. ”Ofödda barn” säger han, efter<strong>som</strong> de ”kan inte rå för att föräldrarna fattar dumma beslut”. Man lockas genast att, lik<strong>som</strong> intervjuaren Tomas Ramberg, ställa frågan ”kan födda barn göra det då?”. Billström ger då ett snirklande svar <strong>som</strong> på ett ytterst billströmskt vis först leder oss till att alla har rätt till akut vård och vård <strong>som</strong> inte kan anstås – så länge man kan betala. Därefter fortsätter Billströms till att det är ointressant huruvida det kostar eller inte. Han ”håller inte med” om att det har någon betydelse om ”någonting kostar tiotusentals kronor eller hundra kronor” <strong>som</strong> Ramberg frågar honom. Men hur lockande det än är att ifrågasätta logiken i att dra en oskuldsgräns mellan födda och ofödda barn, så finns det fler problem i Billströms formulering <strong>som</strong> vi inte får missa. För det första: att kalla beslutet att hålla sig undan utvisning för ett ”dumt beslut” är en så häpnadsväckande uppvisning i arrogans att det lik<strong>som</strong> stakar sig i hjärnan. Var ska man börja? Ett – aktörer inom asylrättsrörelsen, advokater och, inte minst, de prickar Sverige fått hos FN:s kommitté mot tortyr pekar på det faktum att Migrationsverket titt <strong>som</strong> tätt ger avslag på felaktiga grunder. Två – asylrättspraxis skulle kunna breddas genom en ge<strong>ner</strong>ösare tolkning av lagen och då skulle en stor del av dem <strong>som</strong> idag lever papperslösa plötsligt vara flyktingar och skyddsbehövande. Tre – många människor har stor anledning att vara rädda eller tveksamma till att låta sig utvisas även om de inte innefattas av asylrätten så <strong>som</strong> den tolkas i Sverige idag. Kort sagt: gränsen mellan vem <strong>som</strong> får skydd, blir utvisad eller tvingas leva papperslös är en gräns präglad av tolkningar, godtycke och en restriktiv migrationspolitik – att i det sammanhanget kalla människors försök att förhandla och utmana den gränsen för ”dumma beslut” är att förenkla och osynliggöra den faktiska situationen. Och att vilja beröva både barn och vuxna i den här situationen reella möjligheter att ta del av hälso- och sjukvård är en uppvisning i hur migrationskontrollen prioriteras högt över de mänskliga rättigheterna. Vidare fortsätter Billström på en redan inslagen bana av att demonisera asylsökande föräldrar genom att utmåla dem <strong>som</strong> icke-ansvarstagande: det han kallar dumma beslut handlar ju allt <strong>som</strong> oftast om beslut tagna just för barnens skull – för deras möjlighet att leva i trygghet. Slutligen så har Billström genom sitt uttalande förskjutit perspektiven även i en annan debatt. Genom att förskjuta synen på mödravårdens funktion från att handla om att garantera kvinnors och mödrars hälsa och reproduktiva rättigheter till att handla om ofödda barns rättigheter har han lyckats anamma abortmotståndets språkbruk och en kvinnoobjektifierande syn på reproduktiv hälsa. k Ärligt talat Billström, det här måste till och med du tycka är skämmigt! Maja Sager Utdrag ur Ekots lördagsintervju 2 juni 2012 Tomas Ramberg: Men kan du ge några exempel på någon grupp <strong>som</strong> då skulle kunna vara i den kapaciteten, enligt ditt sätt att se det, att de skulle kunna få rätt till skattesubventio<strong>ner</strong>ad sjukvård? Tobias Billström: En sådan grupp skulle ju naturligtvis kunna vara mödravård. Det är också en grupp <strong>som</strong> har nämnts, <strong>som</strong> jag har nämnt när jag har varit tillfrågad tidigare i debatten. Men det är också svårt att här och nu exakt säga… [blir avbruten] TR: Menar du gravida kvinnor eller barn eller hur tänker du? TB: Ja, därför att ofödda barn kan inte rå för att föräldrarna fattar dumma beslut. TR: Kan födda barn göra det då? TB: Födda barn följer naturligtvis sina föräldrar, men födda barn har ju precis <strong>som</strong> alla andra grupper idag rätt till vård och vård <strong>som</strong> inte kan anstå – det är ju egentligen inte vårdgivandet vi diskuterar utan det är huruvida vården ska vara gratis eller inte, det är lätt att glömma bort i den här debatten. TR: Men varför skulle en ofödd individ ha större rätt till skattesubventio<strong>ner</strong> än en två-åring? TB: Ja av den enkla anledningen att naturligtvis så kan vi inte ha en ordning, tycker jag i alla fall, där barn <strong>som</strong> står i begrepp att födas inte får den vården <strong>som</strong> de behöver. När blir arbetslöshet ett problem? ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige <strong>som</strong> i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet”, sade Reinfeldt till TT och utlöste en storm av kritik. En stor del av kritiken riktade in sig på att statsministern hade använt begreppet ”etniska svenskar” istället för till exempel inrikesfödda, det begrepp <strong>som</strong> statistiken om arbetslöshet utgår ifrån. Ett intressant, men lite märkligt försvar för Reinfeldt kom från Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum, <strong>som</strong> ansåg att det var rätt av Reinfeldt att tala om ras. ”Ras” och ”vithet” blir alltmer märkbart, skrev han, långtidsarbetslösheten är i huvudsak ”en ickevit arbetslöshet”. Hübinette har helt rätt när TR: Men kan vi ha en ordning där en två-åring inte kan få den vård den behöver för att föräldrarna inte har råd med den? TB: Ja fast vård får man alltid, det vi pratar om är ju om huruvida man [blir avbruten] TR: Man ska ju ha råd att betala den också. TB: Ja, men det är ju en fråga <strong>som</strong> vi då har anledning att komma tillbaka till. Jag tycker att på något vis när vi diskuterar den här frågan så har det under alltför lång tid framförts argument av typen ”det handlar om huruvida man ska ha vård eller inte vård” men det är inte det vi pratar om, vi pratar om kostnaden och födda barn är en annan sak än ofödda barn. TR: Men för många människor är ju kostnaden helt avgörande för om de ska ha råd att använda sig av den här rättigheten eller inte. TB: Nej det håller jag inte med om. Det är inte ett argument <strong>som</strong> är [blir avbruten]. TR: Om någonting kostar tiotusentals kronor eller hundra kronor, har inte det någon betydelse för möjligheten att ta del av det? TB: Det handlar ju också om principer och det är ju därför <strong>som</strong> vi har sagt att vissa grupper ska få den här möjligheten till utökad vård. TR: Har du några mer exempel då än ofödda barn <strong>som</strong> du skulle kunna tänka dig att.. ? TB: Nej. han ifrågasätter varför den politiska debatten riktar in sig på en kritik av begreppet ”etniska svenskar” istället för att prata om den samhällsordning <strong>som</strong> gör att det främst är rasifierade grupper <strong>som</strong> drabbas av arbetslöshet. Men han missar sammanhanget i vilket Reinfeldt gjorde sitt uttalande. Stats- ministerns syfte var att kritisera oppositionens användning av begreppet massarbetslöshet. Hade vi haft massarbetslöshet i Sverige hade regeringen kanske behövt göra något åt det, men nu finns det ju ingen massarbetslöshet bland etniska svenskar. Och i enlighet med ”det skall löna sig att jobba-ideologin” är det säkert de icke-etniska svenskarnas eget fel att de drabbas av arbetslöshet. Catherine Holt 07 <strong>MANA</strong> 1–2 2012