TemA: eko/bio-initiativ i skåne och DAnmArK - Igenom

More documents

Recommendations

Info

DeT HAnDLAr om proTeInernA jens-otto Andersen och forskning om matens kvalitet I byn Hertha utanför Århus i Danmark, finns ett ovanligt och mycket spännande forskningslaboratorium, som drivs av forskaren och agronomen Jens-Otto Andersen. Han är en man med insikt och erfarenhet inom både naturvetenskaplig gängse forskning inom jordbruk, samt de forskningsmetoder som utvecklats ur biodynamisk odling. Där söker man andra sätt att iaktta och mäta matkvalitet. Proteinerna, säger han, det handlar om proteinerna! De är i allt levande, rentav innan, redan från början – äggets protein, fröets protein, finns som en förutsättning innan det blir en ny individ, en ny organism. Metoden biokristallisation, som han arbetar med, avspeglar i hög grad just proteinkvaliteten i proverna från olika livsmedel. Jag får ett par pratstunder med Jens- Otto, trots att det denna helg är visionsseminarium på Hertha, där han också deltar. Över en lunch får jag höra, att han som 25-åring köpenhamnare, kom att ställa sig frågan Vad ska jag göra egentligen? Han existentiella undringar då, påbörjade vägen till där han nu står, en ansedd, mycket engagerad och seriös forskare i livsmedelskvalitet. Via grönsaksodling på folkhögskolan Søtofte och den stora biodynamiska gården Sletner i Norge kom han åter till Danmark 31 år gammal och mogen för den teoretiska sidan. Blev småningom agronom. Som han redan hade intresse och fascination för kvaliteten i biodynamiskt producerad mat och ville fördjupa sig i det forskningsmässigt, begav Jens-Otto sig till Järna, där Magda Engqvist och Bo Pettersson höll på att utveckla biokristallisationsmetoden. Han blev otroligt inspirerad! Men insåg också snart vilka primitiva experimentella förhållanden som rådde och att resultaten därmed egentligen inte gick att använda för ett seriöst, modernt forskningsarbete med statistisk signifikans och objektivitet. Men han var djupt imponerad och är än i dag oerhört tacksam för mötet med dessa två nordiska pionjärer. Nu först börjar tiden ha hunnit ifatt, metoden vinner seriöst gehör och börjar bli riktigt intressant även för den gängse forskningen. Man kan säga, att den stora snårskog av okunskap som skiljt åt, bit för bit röjts upp av den vanliga forskningen i jakten på vad kvalitet i mat egentligen är för något, så att man nu åtminstone börjar märka framkomliga mötesvägar. Jag tänker faktiskt på likheterna med kvantfysiken, där forskningen till slut når dit där de gamla tanke modellerna inte längre räcker till och man blir böjd att acceptera nya, vidare begrepp… Man kan på ett sätt säga, att Jens-Otto tog vid efter pionjärfasen i Järna och sedan har ägnat sitt liv åt att utveckla biokristallisationsmetoden både inåt, rent tekniskt och forksningsmässigt, med sin noggrannhet och metodiska läggning, och även utåt mot gängse forskning och samhället i stort. Han tycks mig ha just dessa kvaliteter: generös och öppen, med en pedagogisk naturbegåvning och samtidigt kompromisslöshet och koncentrationsförmåga i att arbeta fram metoden ur alla dess aspekter. Han har numera doktorerat i ämnet och deltar i ett mycket intressant samarbete på europeisk nivå. Det har byggts likvärdiga kammare för metoden också vid universitetet i tyska staden Kassel och vid statsstödda Boelk-institutet i Holland. 1 2/2008 Kristalliserad ren kopparklorid och... med tillsatt saft från ett livsmedel. Inga proffsbilder, men för att få ett hum. Med dessa tre, finns nu möjligheter att genomföra standardiserade undersökningar på helt nya villkor jämfört med när han började. Även i Pisa, Italien och vid Litauens lantbruksuniversitet pågår arbete. Metoden Biokristallisationsmetoden har länge anklagats av det naturvetenskapliga etablissemanget för subjektivitet och därmed dålig tillförlitlighet. Numera har datorprogram tagits fram för att analysera bilderna och visar att det öga, som tränat sig väl i att läsa bilderna faktiskt kommer fram till motsvarande resultat. Dessutom är nu ett standardiserat förfarande för läsning av kristallisationsbilderna i likhet med metoden ’sensorisk analys’ nästan klart. Där används sinnena på standardiserat sätt för att mäta kvalitetsaspekter i maten, de som hela tiden tycks undfly de materiella och maskinella mätmetoderna. Vad är det då? Jo, man använder sig av kopparkloridlösning och dess förmåga att bilda karaktäristiska, tolkningsbara kristalliserade mönster, när saft eller extrakt av livsmedel tillsätts och det får stå helt stilla, i jämn temperatur och luftfuktighet. Det kan göras som jämförande försök på grönsaker, frukter, säd, blod, ja allt som är levande egentligen. Och metoden avspeglar som nämnts framför allt proteinkvaliteten. (En annan bildskapande forskning som tar fram kolhydrataspekten är stigbildsmetoden och ett sådant lab finns också här.) I utvecklingen av Hertha-laboratoriet har Jens-Otto Andersen använt insikt i
luftens och vattnets dynamik. Optimalt skulle kammaren därmed varit rund, men åttkantig fungerar tillfredsställande och var mer lättkonstruerad. Att frångå det fyrkantiga skapar jämnare luftcirkulation. Det behövs en noggrann reglering av klimatiska förhållanden inom och utanför kammaren. Utanför är det konstant 26 grader och 40 % relativ luftfuktighet. Och de flata glasskålarna vilar i stabil ställning för att inte rubbas. Alla vet vi ju, att iskristaller bildas på sjön endast när det är kav lugnt! Vätskan i försökslösningen som dunstar bort förs hela tiden ut i det yttre omgivande rummet, där också all elektrisk apparatur finns, för att inte störa. Fläktar går dygnet runt och termostater håller miljön konstant. Den här nya kammaren byggdes år 2000 av medel från bland annat den stora tyska Software AG Stiftung. Jens-Otto berättar entusiastiskt om den fonden, startad av den man som utvecklat motsvarande Bill Gates Microsoft, men för de stora industrierna, bankerna och myndigheterna. Vid börsnoteringen avsatte han hälften av vinsten till denna fond, som särskilt ger stora bidrag som stöd till människor med olika typer av handikapp, till arbete med barn- och ungdomsprojekt i Östeuropa m.m. Hans egna två barn var nämligen utvecklingsstörda. Denna fond arbetar väldigt nära de som får pengar. Med genuint intresse följer en och samma person arbetet inom varje projekt, alltid med kontinuerliga besök på plats. Nå, den äldre biokristallisationskammaren är nu donerad till Norge, till jordbrukshögskolan i Fyrisdal. I Sverige ligger detta arbete i princip nere, då ingen entusiast finns som tar sig an det på heltid. Det biodynamiska i Sverige är ju inte heller precis bejakat och understött av universitet och myndigheter som i andra länder, vilket inte gör saken lättare, och området saknar just nu starka förgrundsgestalter här. Jag fick med mig en artikel av Jens-Otto Andersen, där proteinernas funktion beskrivs från naturvetenskapligt perspektiv och från biodynamiskt/andevetenskapligt, liksom ur jordbrukssynpunkt på samma sätt. Här följer några fragment ur den: Vad är protein? ’Cellen är grundläggande det, som den är utifrån de proteiner den innehål- 2/2008 ler.’ Detta citat lämnar ingen tvivel om proteinernas fundamentala roll i livsprocesser. I cellkärnan skriver generna fortlöpande de proteiner som styr alla aktiviteter i våra celler, vävnader och organ. Alla proteiner är i konstant rörelse med mycket lågfrekventa vibrationer. Storlekstalen spränger alldeles vår mekaniska föreställningsförmåga, det rör sig om oerhört små och oerhört snabba rörelser. Proteinet är den oändligt modellerbara livssubstansen, som organismens livskropp betjänar sig av i livsprocesserna. De fysiska ämnena lyfts ut ur sina oorganiska lagbundenheter när de grips av växten, djuret eller människan. Omvänt har proteinet i kemistens kolv fallit ut ur ett levande sammanhang, och fysiskmineraliska lagbundenheter tagit överhand. Varje isolerat protein eller enzym är därför i större eller mindre utsträckning ’denaturerat’. Om proteinerna i odlandet Under tillväxten fångar grödan ljuset på de gröna bladen med hjälp av klorofyllet, och bygger i fotosyntesen enkla sockerarter, utifrån ljus, vatten och luftens CO2. Grödan tar upp nitrat genom rötterna och sänder detta ’uppåt’, där det möter sockret ’på väg nedåt’ från fotosyntesen. Härur skapar grödan de otaliga organiska förbindelser, som biokemin finner i levande organismer. Kväve ingår i proteinerna och är en dynamo för grödans tillväxt och oumbärligt för grödans normala tillväxt och utveckling. Dock lika nödvändig som den är i passande doser, lika skadlig är den i större koncentrationer. Nitrat (kvävesalt, ingår i konstgödning, red. anm.) forcerar plantans tillväxt och håller den kvar längre i växtfasen än naturligt. Resultatet är välkänt: konventionella grödor innehåller mer nitrat än ekologiska och biodynamiska, som ett allmänt tecken på obalansen mellan ljusupptaget i fotosyntesen och nitratupptaget från gödningen. De innehåller även generellt mindre torrsubstans, mindre C-vitamin och mindre råprotein. Det sistnämnda är det som är näringsmässigt värdefullt, i motsättning till de lågmolekylära kväveföreningarna såsom nitrat, fria aminosyror m.m. Dessa indikerar istället ett stresstillstånd hos grödan som gör den sårbar för bakterier och svampar. Bonden sprutar därför rutinmässigt med olika pesticider för att stoppa angrepp från bakterier och svampar, som annars helt kan ödelägga skörden. Den mull som plöjs och harvas är kärnan i ett livsbejakande jordbruk. Under tillväxten och mognaden förvandlas nitratet och aminosyrorna till proteiner, som stiger till stadigt högre grader av ’organisation’ och komplexitet. På så vis får plantans fruktorgan (rotfrukten, sädeskornet, nöten, frukten, fröet) en optimal, balanserad proteinsammansättning. Med detta fullmogna protein når plantan sitt arttypiska uttryck, man kan säga att dess urbild manifesteras, eller att den har integrerat det stoffliga och den andliga. Kvävet är här brobyggaren i levande organismer mellan livsprocesserna och den andliga väsenskärnan, själva idén, som ständigt reglerar och förnyar organismens utveckling utifrån denna grundläggande ’arbetsritning’. Överallt där kväve uppträder har det i uppgift att vara förmedlaren mellan livet och det andliga. Förr talade bönderna om jordens ’kraft’, om den livskraft som var fångad i jordens humus. Humusen är ett ’sovande protein’ och som sådant en gåta i den traditionella jordbruksvetenskapen. Det går en linje från mullens protein till grödornas proteinsammansättning och –kvalitet. ’En frisk jord ger friska grödor, som ger friska djur och människor’. Bondens uppgift är att hjälpa naturprocesserna till att fullbordas på rätt sätt, med gödning, med jordbehandling och växelbruk och med det rätta förhållandet mellan antal djur och jordar. Härmed är bondens arbete en av grundpelarna för människors hälsa och utveckling. info@biodynamisk-forskning.dk 1
Page 1 and 2: 2/2008 Kulturtidskrift om jorden oc
Page 3 and 4: en resA TILL goDA grAnnAr - i flera
Page 5 and 6: och Lenes del börjar och slutar da
Page 7 and 8: Nunnebröst, namn på ett litet och
Page 9 and 10: pumpAns CAFé …finns mitt på Ven
Page 11 and 12: Detta par har i tio år odlat och s
Page 13 and 14: Frihet och ansvar Centralt på omr
Page 15: far var konditor och hade produktio
Page 19 and 20: ogräs - just vad din jord behöver
Page 21 and 22: smAKLIgT FrÅn rAbATTen Vem har vä
Page 23 and 24: enKLA sommArmATen spenat med russin
Page 25 and 26: I lilla byn Östra Gerum mellan Fal
Page 27 and 28: de som odlar kaffet, helt enkelt. M
Page 29 and 30: - Pengar - ett miljöproblem - Varf
Page 31 and 32: MAJAS VÄRKTABLETTER! Majas värkta

TemA: eko/bio-initiativ i skåne och DAnmArK - Igenom

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?