TemA: eko/bio-initiativ i skåne och DAnmArK - Igenom

Nästan mitt på Själland ligger en
vacker, välskött bondgård som
heter Kragebjerggård. Gården
som inte är en ’produktionsenhet’
utan en enhet för människor, djur,
växter och jord och ur den enheten
strömmar livsmedel värda
namnet.
Hit anländer jag ganska sent en solig
afton, det strömmar musik emot
mig då jag stiger ur bilen på parkeringsplatsen.
Någon fyller år och det är
fest i den gemensamma salen. Men jag
bjuds kvällste och gårdens stenugnsbakade
rågbröd hos mina värdar Birgitte
och Niels Ole. De bor (men på väg att
flytta till Sverige) i den gamla bostaden
i den u-formade stenbyggnaden, som på
kortsidan innehåller ladugården för de
knappt tio korna och ett litet gårdsmejeri
för ostproduktion, och på långsidan
mittemot packrum för gårdens grönsaker.
Man levererar finfina grönsaker till
skolor och förskolor, ända inne i Köpenhamn.
Gården som är en by
Lene och Henrik Jensen köpte den här
gården för över trettio år sen. Hon jobbade
på teve, han med barnteater, båda
bodde i Köpenhamn. Här på gården var
då konventionellt jordbruk med endast
säd, samt grisuppfödning. De flyttade
till landet och lade om gården till biodynamisk
odling. Efter sex år slutade de
med grisarna, för då hade de bestämt sig
Mina värdar Birgitte Gunge och
Niels Ole Damsager-Hansen
KrAgebjerg
gÅrD
- mångfald
för många
– de ville ha kor och göra ost! På den
vägen är det… Men gården har plats för
fler människor, här är som en egen liten
by i sluttningen ner mot åkrarna och betesmarkerna.
Henrik och Lene bor i ett
litet trevligt bit för bit tillbyggt hus mitt
i det hela. Bredvid finns en gemensam
sal för musik och fest. Vid dess södra
långvägg ligger växthuset. Längre upp
ett stort uthus av trä för förvaring av
hö och tak över huvudet för ungdjur och
på övervåningen finns träslöjdslokal och
väveri. På ena sidan av detta hus ligger
en kalvhage och en underbar fruktträdgård
med allehanda fruktslag och rader
av bärbuskar. På den andra sidan också
en kalvhage och ett nybyggt hus, som
rymmer boende för några unga förståndshandikappade,
ett stenugnsbageri
och förädlingslokal för mjölksyrning av
grönsaker till försäljning. Ännu längre
bort ligger två privatbostäder inbäddade
i varsina lummiga trädgårdar. Ännu
längre bort är ett stycke mark bort mot
en dunge, med vidsträckt utsikt över
bygden. Det finns planer för den marken…
mer om det längre fram!
Vad mer, jo också centralt i gårdsmiljön,
på sluttningen, ligger ett lustigt
tvillinghus med överbyggd genomgång.
Här är i ena änden förråd och stor jordkällare
och i den andra en fantastiskt fin
liten gårdsbutik med allehanda ekologiska
och biodynamiska skafferivaror,
liksom rengöringsprodukter och hudvård.
Så finns det ju också längs den
egna lilla bygatan det gamla stallet där
de två arbetshästarna bor om vintern,
liksom en mindre, gulkalkad ladugård
för grisar och höns. Ja, en hel liten by är
Kragebjerggård!
Arbetet berikar alla
Denna vackra, solbadande morgon ska
fem kvigor och tjurkalvar flyttas från en
hage på gården över till de andra, som
redan är på sommarbetet någon kilometer
bort. Lugn och fint, men alla är med.
De söta nougatbruna jerseykalvarna får
varsin grimma av rep och leds bortefter
vägen. Tar lite tid innan alla djur är
i ordning. Och vill röra på sig. Åt rätt
håll. Jag dröjer lite bakom gruppen där
på grusvägen. Fem djur förflyttas till
sommarbetet av tio människor. Det tar
en timme eller mer. En vanlig gård skulle
troligen baxat in kvigorna i en hästtransport
och kört dem, för att sedan
raskt fortsätta med annat jobb. Men jag
tänker, vilken oerhörd kvalitet i detta arbete,
både för djur och människor. Upplevelserikedom.
Upplevelser mäts inte i
pengar, tänker jag.
Dagens nästa uppgift är att plantera
ut alla förodlade rotselleriplantor på
grönsaksfältet. Plantbrätten, kannor och
tunnor med vatten, redskap, ungdomar,
medarbetare och jag åker på flakvagnen
efter traktorn. Lene cyklar bredvid. Jorden
är sandig, men svart av ett tidigare
liv som våtmark. Det är torrt. Solen gassar.
Alla hjälps åt. Någon drar upp rader
med en stor träram med pinnar för rätt
bredd på bäddarna. Jag går och markerar
hål med träpinnar och mätsticka,
tretti centimeter. Nästa kommer med
kanna och häller vatten i varje hål, nästa
kommer med plantor, som sätts på rätt
djup och trycks till ordentligt i jorden.
Alla äter lunch på sitt håll, men klockan
ett börjar eftermiddagens arbetspass.
Jag pratar en del med Ingemai Fabricius,
som både bor och arbetar på gården.
Hon står för bageriet och för mjölksyrningen.
Det senare är helt nytt och hon
visar mig entusiastiskt den lilla fräscha
lokalen, där de utvecklingshämmade
ungdomarna, som kallas ’pionererne’
är med i arbetet efter förmåga. Produkterna
säljs lokalt och till grossist.
Jag får en pratstund med Henrik
också innan han ska ut och slå hö. Vi
sitter på en bänk under en enorm, blommande
hästkastanj vid den vitkalkade
husväggen och tittar ut över det kullerstenslagda
gamla ladugårdstunet. Sedan
kommer eftermiddagen, var och en går
med sina sysslor. Några av ’pionererne’
är här på dagtid och cyklar vinkande
iväg fram på eftermiddagen, andra blir
hämtade av sina familjer. För Henrik
2/2008