Laborativ matematik, konkretiserande undervisning och ... - Skolverket

2004). I initieringsfasen ska lärarna ges möjlighet att förstå vad som ska sättas
igång. Här kan det uppstå en dialog mellan entusiastiska förespråkare och mer
skeptiska motståndare. Enligt författarna kan det ta upp till två år för att få
alla att inse betydelsen och innebörden av projektet. Till hjälp har man externa
föreläsare, studiecirklar med mera. Vi har tydligt upplevt skillnaden mellan väl
motiverade personer och de mer kritiska. Det har ibland varit ett stort glapp
mellan engagerade och entusiastiska projektledare och lärare som mest ”varit
med för att de måste”. Det har också varit stor skillnad på i vilken grad projektledare
varit medvetna om dessa olika attityder. Att man ska få alla med på
tåget med samma entusiasm är nog inte realistiskt. Den relativt korta tiden har
också gjort det problematiskt. Dock har alla skolor haft en ambition att alla
undervisande lärare ska delta, vilket upplevts som viktigt.
Efter denna fas kommer implementeringsfasen, nu ska det nya prövas och
erfarenheter bytas. Denna fas är enligt forskarna energislukande och kritisk
och kan ta upp till ett år. Det är nu problem och svårigheter uppstår. Detta
stämmer överens med de erfarenheter vi fått ta del av. I detta skede har man
som tidigare framkommit, upptäckt dels att arbetet kräver mycket tid, dels att
laborativt material i sig inte löser elevers eventuella svårigheter i matematik
utan att det krävs en djup insikt hos läraren om det matematiska innehållet.
Under denna fas krävs ofta stödjande funktioner. Precis detta har flera lärare
insett och gett uttryck för då man efterlyser mer ämnesfördjupad kompetensutveckling
och stödjandefunktion.
Den tredje fasen, institutionaliseringsfasen innebär att det som prövats nu
ska fungera rutinmässigt som en naturlig del av det vanliga arbetet. I detta fall
innebär det att laborativt material ska användas som en naturlig del i den reguljära
matematikundervisningen. Här påpekas vikten av att inte ge upp och att ha
målet klart för sig. Det är oron för vad som ska hända inom denna fas som till
viss del kommer till uttryck i samtalen med lärarna. En del lärare som prövat att
arbeta laborativt men upplevt det som svårt kan lätt vilja återgå till sin tidigare
undervisning och om inte organisationen skapar möjlighet till fortsatta möten
och samtal befarar en del att arbetet kommer att stanna av trots att man vill fortsätta.
Men flera är övertygade om att tack vare möjligheten som projektet inneburit
med att starta upp ett laborativt arbetssätt så kommer man att fortsätta.
En fjärde fas, spridningsfasen, kan pågå parallellt med de tidigare faserna.
Den innebär att sådant som fungerat bra sprids till andra skolor och att en
dialog kan uppstå. I de flesta fall har inte någon större spridning skett mellan
skolor. Ibland har man utnyttjat tillfällena med externa föreläsare till att bjuda
in närliggande skolor på gemensamma studiedagar. Vid ett antal skolor med
undervisning i skolår F-5 eller F-6 har man uttryckt en viss besvikelse över svårigheter
att involvera lärare från skolår 6–9 alternativt 7–9.
laborativ MatEMatik, konkrEtisErandE undErvisning och MatEMatikvErkstädEr 83