Från hembygdsrörelsens arbelsfäII. - Bild.ylm.se

Från hembygdsrörelsens
arbelsfäII.
Hembygdsstudier pr buss.
Med fil. dr Arvid Enqvist som ledare startade Sundsvalls­
Posten någon gång förra sommaren en arkeologisk utfärd genom
Tuna och Selånger. Det hela var ett experiment. »Arkeologi»
låter ju ganska torrt, men som dylika utfärder ägde nyhetens
behag skulle man kanske förvänta en viss anslutning.
Det blev stor anslutning. Ungefär ett 80-tal personer deltogo,
och det var ett så strålande resultat, att det inbjöd till fortsättning.
Sådan följde även. I fjol anordnades sex dylika utfärder
och i år ha åtta gått av stapeln. Det har givits tillfällen,
då fyra fullpackade bussar, följda av ett antal privatbilar, gett
sig ut från Sundsvalls-Postens hörna på söndagsmorgnarna, och
en beräkning efter anmälningslistorna ger vid handen, att ungefär
1200 personer under dessa två år varit ute och tagit del av
Medelpads fornminnen och kulturhistoriska minnesmärken i övrigt
samt Medelpads natur.
Framför Alnö gamla kyrka.
157

Ledningen har nämligen alltid gått in för att deltagarna skola
få ut det mesta möjliga av utfärderna. Visserligen har huvudvikten
lagts på provinsens rika fornminnen och deras historia, men
man har även tagit fasta på allt annat sevärt, som stått till hands
under resorna. Man skulle snarare än arkeologiska exkursioner
kunna kalla dem hembygdsresor. De personer som varit med
om alla eller de flesta av utfärderna ha nämligen bibringats en
omfattande kännedom om Medelpad, inte endast det gamla Medelpad
på andra sidan historiens gräns, utan även provinsen av i dag.
Samtliga Medelpads socknar utom Haverö ha tangerats av
resorna. Till Haverö hann man inte i år, men det kommer en
sommar även 19318.
Nio »nya» kyrkor ha besökts: Attrnars, Indals, Ljustorps,
Njurunda, Selångers, Sköns, Timrå, Tuna och Tynderö, vidare
gammelkyrkorna i Alnö och Liden samt samtliga våra tre kyrkoruiner,
Selångers och de båda i Njurunda. Ja, förresten, den
raden kan utökas. Resenärerna ha även stått på kullen som då
dolde de sedermera frilagda murarna av ett av Sättna äldre
tempel. Och så ha de i en skogsbacke i Lindsjö, Attrnar, sett
en gråstensmur som - om traditionen har rätt - är lämningar
efter ett tempel även den. Kapellen i Galtström, Lögdö och
Åstholmen ha också besökts.
Av forngravar har man fått ta del av representanter för alla
åldrar. Stenålderns vid Lagmansören i lndal, bronsålderns på
bergsryggen ute vid Kumo samt järnåldersgravar på skilda ställen,
bl. a. de pampigaste vi ha: de imponerande gravfälten vid Högom
158
Vid stenåldersgraven på Lagmansören vid Indalsälven.
I bakgrunden Rösåsberget med dess skogskalott.

i Selånger, i Kvitsle och vid Viinoret. Och så Starkotters grav,
där färdledaren fick bistånd av kyrkovärden Emanuel Karlsson
med sägner som gå kring detta mystiska fornminne.
Av Medelpads sex fornborgar - den sjätte är den till i år
obekanta Borgen i Attrnar - ha deltagarna fått stifta bekantskap
med tre, de som finnas å Prästhusberget i Tuna, Borgaråsen i
Attrnar - omedelbart efter det denna upptäckts av grosshandlare
Engelfeldt - samt å Lundeberget i Timrå. Och dessutom ha de
fått sig utpekat var Borgen i Attrnar är att finna, ifall det skulle
roa dem att klättra upp och kliva kring i denna särdeles svårtillgängliga
terräng. Borgsjö skans kan även - fast av yngre
datum - nämnas i detta sammanhang.
Om undertecknad räknat rätt finns det f. n. fjorton äkta runstenar
bevarade i Medelpad. Av dessa ha söndagsresenärerna
blivit presenterade för icke mindre än tolv, nämligen den på
Norra Stadsberget, den i Selångers kyrkoruin, den undangömda
Oggestastenen, den vid Byn i Sättna, båda runstenarna i Attrnar
- vid kyrkan - likaledes de båda vid Sköns kyrka samt två
av runstenarna i Njurunda, Nolbystenen och biten av Svalastenen
i Njurunda kyrka, runstenen i Tuna kyrka och den vid
Målsta. De två som exkursionerna inte tangerat är Bergastenen
i Njurunda och den i Skjöle, Tuna.
Däremot har man fått beskåda den apokryfiska runstenen i
Timrå kyrkas dörrtröskel.
På tal om stenar så ha deltagarna även fått ta del av pyramiden
vid Orsil, vars historia visst ännu ligger i det fördolda, samt
det särdeles intressanta, från en gravhögstopp emanerande stenklot,
som nu förvaras i Njurunda kyrka. Vidare en bautasten i
Tuna samt likaledes där Vias sten, den enda - fast imponerande ­
resten av jättinnan Vias trekantiga grav. Inte heller bör man
glömma den minnessten, å vilken gamla Jon Annersa i Indal
huggit in sin bys - Baggböle - historia, en sten som förresten
presenterades i förra årgången av denna årsbok. Den i senare
tider uppresta sten på Indals kyrkogård, under vilken den store
kyrkobyggaren Pater Josefus vilar, har naturligtvis inte blivit
förbigången och inte heller Burestenen - Medelpads äldsta gravvård
- vid Sköns kyrkvägg, den Biörnerska vården på Alnö
kyrkogård eller borgmästarestenen i Ljustorp. Och alltsammans
159

hal' fått sin historia, klart, lättfattligt och trevligt relaterad av
den icke minst i språklådan outtröttlige färdledaren.
Medelpads enda ännu bevarade vårdkase har även visats
under en resa. Det var den som »kulminerade» på Hallstaberget
i lndal, där kasen står på lndals hembygdsförenings område.
I detta sammanhang kan lämpligen nämnas att även provinsens
andra hembygdsföreningar ha gästats: Alnö, Njurunda, Tuna,
Vid hembygdsgården i Torp.
Stöde, Torp och Borgsjö. De fyra sistnämnda ha ju bygdegårdar
med förnäma samlingar. Alla bygdegårdarna ha vi sett exteriören
av, och tre av dem ha även fått sina samlingar demonstrerade.
Vidare ha vi tagit del av Ogges borg i Selånger, av Medelpads
intressantaste profana byggnad, gamla domargården i Orsil. Galtströms
bruk och Lögdö bruk ha glimtat förbi. I Spikarna och
Åstholmen ha vi sett hur fiskare ha det. Den gamla Finnhuvudvägen
ha vi vandrat på ett par ställen, och ur S:t Olofs källa
ha vi läskat oss.
Vi ha stannat till på flera av de platser, varifrån Medelpads
vackraste bilder upprullas. Viiforsen och Huberget vid Ljungan,
Rösåsberget och Järkvitsleplatån vid lndalsälven bl. a.
160

Detta är i stora drag, vad som bjudits under resorna, och det
är, som synes, en icke föraktlig samling av de sevärdheter på
skilda områden, som det väna Medelpad har att erbjuda.
Förtjusningen över vad man fått se och höra har varit enastående,
vilket först och främst får tillskrivas dr Enqvists utomordentliga
förmåga att lägga upp sina orienteringar underhållande,
folkligt och lättfattligt. Hans popularitet i de kretsarna är
enastående, detta även i hög grad på grund av hans förmåga
att hålla »målron» vid makt såväl på de platser man stannat till
för att dricka kaffe eller länsa medhavda matsäckskorgar - det
går enkelt och flärdfritt men ytterst gemytligt till - som när
bussarna rulla fram på de medelpadska landsvägarna.
Utfärderna kunna utan tvekan betecknas som ett mycket
glädjande bevis på att det blåser friska hembygdsvindar över
Medelpad nu. Anders Nilsson.
Västernorrlands läns hembygdsförbund.
Förbunde-t höll sitt årsmöte i Sundsvall den 28 december
1936. Förutom lalI1dshövding A. Wijkman som är självskriven
ordförande utsågos följande ledamöter i styrelsen:
Angermanlandssektionen: d:r Th. Hellman, Härnösand, fil.
mag. Olle Cm-li, Sj'älevad, syssloman N. P. Ed1und, Frånö, läroverksadjuIlJkten
E. von Sydow, Sollefteå, och lektor T. Bucht,
Härnösand, med fru Anna Fahlen, Sollefteå, advokat S. Hesse,
Härnösand, läroverksadj. G. Michanek, Örnsköldsvik, bankdir.
H. Öhman, Härnösand, och lärare Sten Berglund, Forsed, som
suppleanter.
Medelpadssektionen: rektor A. Nordgren, FränsUa, grossharult
G. A. Engelfeldt, Sunds'vall, överl>äral'e E. Dalend.us, Matfors,
blomsterhandl. J. Nordell, Ange, och fru Ingrid Wärn, Svartvik,
med kantor Th. Lindström, hemmansäg. A. Andersson, Erikslund,
kassör E. Peterson, Svartvik, hr N. A. Floden, Lucksta,
och läroverksadjunkten H. Hellzen, Sundsvall, som suppleanter.
Till revisorer utsågos bankdirektör J. Moberg' och ombudsman
F. Almberg, Sundsvall, med lanclsHskal M. Widlund och
direktör O. Kniaust som suppleanter.
Styrelsen sammanJträdde efter årsmötet och utsåg inom sig
rektor A. Nordgren till v. ordf., d:r Th. Hellman till sekreterare
och överläraI'e E. DalenJi.us, Matfors, till kassör.
At Medelpadssektionen uppdrogs att redigera också 19317 års
årsbok.
11
1'61

Norra Ångermanlands 'ornminnes,örenlng.
Inom Norra Angermanlands fornminnesförening har intresset
under det gångna året huvudsakligen varit inriktat på tvenne
frågor. Dels har det visat sig, att stadgama, vilka i stort sett gällt
oförändrade sedan föreningens tillkomst år 1910, vaJrit i behov av
en genomgripande revision, dels har behovet aven grundlig
reparation av Fornhemmets byggnader blivit allt mera kännbart.
Ett förslag till nya stadgar, som styrelsen på föreningens uppdrag
utarbetat, antogs på ett föreningssammanträde den 9 nov.
Enligt de nya stadgarna få Örnsköldsviks stadsfullmäktige ett
större inflytande än hittills på styrelsens sammansättning, i det
att stadsfullmäktige tillsätter 2 (tidigare 1) av de 5 styrelseledamöterna
samt ,2 suppleanter.
Då socknarna i norra Angermanland i allt större utsträckning
synas vilja upprätta egna hembygdsgårdar, ha de nya stadgarna
tagit sikte på ett i viss mån förändrat arbetsprogram. Förvärvandet
av kulturföremål torde för framtiden icke komma att vara ett så
dominerand'e intresse som hittills. Däremot hoppas föreningen,
att dess arkiv - genom medlemmarnas gemensamma ansträngningar
- skaH kunna utvecklas till en central för nordångermanländsk
folkminnesforskning, person- och bebyggelsehistoria. Föreningen
vill även söka samla sådana uppgifter angående nutidens
arbetsliv och förhållanden ö. h., som kunna förhjälpa framtidens
nolaskogsare att skapa sig en bild av vår egen tids Nordångermanland.
- Som ett första steg i denna riktning har under året
ett al'kiv för tidningsurklipp upplagts.
De länge förberedda repaTationerna ha först på sista tiden
kommit i gång. Sedan Örnsköldsviks stad beviljat ett anslag för
ändamålet och drätselkammaren g.ffiat ett av intendent Hellström
och styrelsen uppgjort arbetsprogram, har nu början gjorts med
Öbergsgården, Även Vikegården och fäbodstugan komma inom
den närmaste ,tiden att repareras.
Styrelsen har bestått av överläkare B. Bager, ordf., läroverksadjunkt
N, Gavelius, v. ordf., konsul A. Noren, skattmästare,
läroverksadjunkt T. Michanek, sekreterare, och grosshandlaTe G.
Nordin. Föreståndare för Fornhemmet är intendent U. Hellström.
En kännbar förlust gör föreningen, då dess ordförande, d:r Bager,
inom kort avflyttar från Örnsköldisvik.
162
T. Michanek.

Själevads hembygdsförening.
Skall någon viss person omnämnas' som grundare av Själevads
Hembygdsförening, så är det hemmansägaren och affärsmannen
P. Linnblom. För några år sedan, då hembygdsrörelsen likt en
frisk vind svepte över folk och land, beslöt hr Linnblom att inom
Haffsta lokalavdelning av Svenska folkförbundet framlägga till
debatt frågan om bildandet aven hembygdsförening. Diskussionen
blev mycket livlig, men frågan bordlades för vidare utredning.
Vid sammanträde den 3() juli 1933 diskuterades frågan
på nytt. Vid detta tillfälle utvecklade hr Linnblom sina tankar
om en hembygdsförenings uppgifter och mål. Bland annat betonades
vikten av att rädda undan förstörelse och glömska det
gamla, som ännu finnes kvar inom vår socken. Dessutom borde
den blivande föreningen så fort som möjligt bygga en hembygdsgård
på egen grund.
I september 1933 utfärdades ett upprop i ortstidningarna, anteckningslistor
utsändes bland bygdens' befolkning, och den 29
okt. samma år - alltså för jämt fyra år sedan - var tiden mogen
för bildandet av Själevads Hembygdsförening.
Under det första verksamhetsåret kunde föreningens 19 byombud
anteckna 387 medlemmar, vilket måste betecknas som en
lysande start. Men nedskrivaren av dessa rader kan även visa
på andra minnen från vårt första arbetsår. Bland annat arrangerade
vi Västernorrlands Hembygdsförbunds sommarfest. Denna
fest, som var förlagd till Hampnäs folkhögskola, blev en verklig
upplevelse för de 5.000 deltagarna, men så hade vi också lyckats
erhålla sådana talare som H. K. H. Kronprinsen samt landshövding
Wijkman. Behållningen av denna hembygdsfest uppgick till 3.50()
kr., av vilken summa vår förening erhöll 5/s eller i runt tal
2.180 kr.
Under åren 1935 och 1936 fortgick arbetet efter.de riktlinjer,
som uppdrogos vid föreningens bildande. Byombuden sysslade
huvudsakligen med· medlemsanskaffning samt insamling av föremål
till den blivande hembygdsgården. I detta sammanhang kan
också nämnas, att Själevads vägstyrelse under denna tid skänkte föreningen
ett anslag för iordningställande av de gamla milstolparna
inom distriktet. Denna restaurering, som avslutades under sommaren
1>937, har omfattat 27 milstolpar.
Under år 1935 utkom första årgången av broschyren »Själevad»,
vilken gratis utdelades bland föreningens medlemmar. Denna
lilla skrift, som innehåller uppsatser om hembygden, uppteck-
163

ningar samt notiser om insamlade föremål, medlemsantalo. d., har
blivit mottagen med glädjande intresse och kommer följaktligen
att utgivas även i fortsättningen av föreningens verksamhet.
Den stora händelsen under år 193'7 är utan tvivel inköpet
av tomt för den blivande hembygdsgården. Tomten ifråga, som
är belägen vid landsvägen i närheten av Själevadsbron, utgöres
aven samfäldsfastighet och består av 4 tunnland skogsmark.
Köpesumman är 1000 kr. alltså c:a 5 öre pr m 2 (!) Till denna
tomt skall föreningen under kommande sommar förflytta den
s. k. Komnäs-gården, som inköptes år 1936 för 325 kr.
Förutom de redan skildrade händelserna berättar protokollsboken
om höst- och vinterfester, om utfärder till Dekars-ön och
den vida beryktade hembygdsgården i Myckeigensjö iAnundsjö
socken, om styrelsesammanträden och mycket annat, som hör
till en hembygdsförenings arbetsuppgifter.
De flesta av styrelsens medlemmar ha innehaft sina uppdrag
sedan föreningens bildande. De äro: P. Linnblom, ordf., N. O. Norgren,
v. ordf., Rob. Näsholm, kassör, O. Carli, materialförvaltare,
C. M. Söderberg, sekr., Aug. Hörnell och N. V. öberg, konsultativa
ledamöter.
Antalet medlemmar är för närvarande 418. Kassabehållningen
uppgår i runt tal till 3.000 kr.
Själevads Hembygdsförening har all anledning att vara tacksam
för de år, som gått. Något har gjorts, men nya arbetsuppgifter
vänta. Bland dessa torde väl uppförandet av hembygdsgården
vara den betydelsefullaste. Styrelsen har givetvis även andra
planer beträffande den närmaste framtiden, men om dessa får
undertecknad kanske tillfälle att tala ett annat år.
Junsele hembygdsförening
C. M. Söderberg.
har under sitt sista verksamhetsår fullbordat en del planeringar
omkring mangårdsbyggnaden, lofthusboden och bryggstugan.
Bryggstugan har även blivit fullständigt iordningställd samt inredd!
med en del inventarier. Föreningen har erhållit några lador,
ett störelse med mjölkbod m. fl. byggnader, men har på grund
av ekonomien ej kunnat flytta dessa. Det är dock att hoppas, att
medel till dessa byggnaders uppförande på något sätt skall komma
föreningen till godo in'om en snar framtid, emedan en del av byggnaderna
annars skulle komma att förfalla. Att hembygdsgården
164

tilldragit sig upmärksamhet visar det stora besökarantalet, under
ett år närmare 250, trots att inga fastställda tider för öppethållande
annonserats. Genom föreningens nitiske ordförande,
urmakarmästare Erik Jonssons tillmQtesgående hava besökarna
kunnat bese samlingarna på nästan vilken tid som helst under
dygnet. Föreningen kan nu visa en rätt stor samling värdefulla
föremål samt gamla handlingar och brev.
Ett träd, som tilldragit sig uppmärksamhet, är den s. k. »Björntallen».
Den är belägen på Ulvviks kronopark inom socknen och
har blivit riksbekant genom Pelle Molins odödl'iga verk »Adalens
Poesi», där' han i sjunde upplagaJl1, den s. k. Geijerstamsupplagan,
Pelle Molins »björntall».
skildrar Salmons nattliga ringdans med björnhonan omkring tallen.
En del brottstycken ur denna novell var införd i Sollefteå-Bladet
den 9 dec. 1936. Det har föreslagits att denna tall borde fridlysas.
165

Styrelse: Urmakaremästare Erik Jansson, ordf. och kassör.,
tel. 43; hemmansägare S. O. Andersson, v. ordf.; kantor Gunnar
min, sekr.; kandidat Jonas Högberg, v. sekr.; hemmansägare K.
Edlund.
För år 1937 50 st. medlemmar, därav 11 ständiga.
G. U.
Nordingrå hembygdsförening
bildades och började sin verksamhet vintern 1936.
Vi hade bemärkt att det börjat ta slut på socknens gamla
gårdar, ty endera byggdes de om tilL modernare hus eller höggos
de upp till ved. En fanns dock kvar, den bästa: Nordstrandska
gården i Kåsta, uppförd år 1730 och sedan dess i samma släkts
ägo. Vi blevo emellertid underrättade om att ägaren låg i underhandling
om försäljning av densamma till Uppsala. Här måste
handlas raskt, det var tydligt. Ett par styrelsemedlemmar, herrar
John Nordlund och Nils Näslund, åkte ut och köpte gården på
eget bevåg. Det var i grevens tid. Hembygdsföreningen fick sedan
överta densamma och nu är den under uppförande å inköpt
tomt i närheten av kyrkan och den gamla kyrkoruinen.
166
»Jättehusrösa». Efter en teckning av konstnären John Ekelund.

står tom. Hembygdsgården kommer då att ligga i en mycket
gammal kulturtrakt, nämligen strax ovanför det omtalade Kvitsle
kapell och de därintill befintliga stora gravhögarna. Vårt ärende
behandlas f. n. i kyrkorådet. Om kyrkorådet beslutar att upplåta
gården till hembygdsgård, då kan man säga att denna brännande
fråga är löst med förståelse för rörelsen. Kommer icke ett nöjaktigt
beslut att fattas blir det icke annat göra än vänta att någon
Njurunda-donator dyker upp, som vill hedra sitt minne med
.att skänka en gammal gård samt tillräckligt stor tomt. Glädjande
har varit se huru donatorer uppträtt i andra kommuner - varför
inte också i Njurunda få se sådan offervilja? För en hembygdsförening
är det ju icke så lätt skaffa erforderligt kapital.
Under ovan nämnda fest i Njurunda kyrka medverkade chefen
för Västernorrlands regemente överste Folke Högberg, Hembygdsoch
Godtemplarkörerna, Njurunda orkesterförening, Stockstrands
hornorkester. Dessutom förekom uppläsning av folkskolläraren A.
Tegner. Kaffe serverades i ett på kyrkvalien rest stort tält. Under
kaffedrickningen spelade även hornorkestern. Före festens början
konserterade samma hornorkester från kyrktornet.
Bland hembygdsvänner i Njurunda hade gjorts en insamling
för att anskaffa en minnessten på hembygdsvännen och hembygdsforskaren
Emil Löfgrens grav. I programmet ingick avtäckning
av den vackra stenen. Avtäckningen förrättades av komminister
John Wiking i närvaro av representanter för Njurunda hembygdsförening
samt ett stort antal församlingsbor. Vi äro glada över att
denna minnessten är rest.
Medlemsantalet i föreningen varierar mellan 2O().........210 personer.
Föreningens styrelse är: ordf. undertecknad, v. ordf. kantor J. Wikström,
kassör kamrer N. O. Englund. Övriga ledamöter hrr Birger
Sundberg och Fritz Bredberg samt fruarna Inger Wärn och Cecilia
Magnusson. Ordf. fungerar även som sekreterare. Få vi nu bara
gården upplåten så skall det blåsa friska vindar i arbetet för hembygdsvården
i Njurunda.
Vi passa nu tillfället att till slut önska alla medlemmar i länets
olika hembygdsföreningar en fridfull jul i de olika bygderna.
]70
Svartvik den 25 oktober 1937.
Arv. N. Peterson,
ordf. & sekreterare i Njurunda Hembygdsförening.

administrativa utveckling genom tiderna, såsom folkmängd, födda,
dödlighet, barnavård, fattigvård, skolvård, skatter m. m.
De tre första forngrnvarna i Borgsjö upptäcktes i lagom tid
till jubileumsfesten'. De ligga på södra g,idan av Ljungan och tillhöra
Ange by.
J. N.
Haverö hembygdsförening.
Haverö Hembygdsförening har under det år som gått arbetat
efter samma riktlinjer som tidigare. Intresset för verksamheten
synes glädjande nog öka, och detsamma är förhållandet med medlemsantalet.
Hösten 19036 löstes tomtfrågan på ett alldeles ypperligt sätt
genom erbjudande från hemmansäg. Lars Eriksson i Säter om ett
stycke fri mark intill hans hem. Detta område visade sig genom
köp kunna utvidgas, och då d:r A. Enqvist som tillkallad expert
varmt lovordade platsens lämplighet, gick föreningen genast i författning
om att förvärva detsamma. Byborna skänkte frikostigt
c:a li50 fria dagsverken, och innan vintern kom på allvar, var
gårdsplanen så gott som färdig jämte användbar bilväg dit upp.
Under sommarens lopp har nu den inköpta storstugan uppförts
och står redan delvis inredd. Det återstår nu att bl. a. inreda
samlingssal och varmbona rummen, ett arbete, som av ekonomiska
skäl måste göras så småningom.
Att så mycket redan kunnat utföras, har ekonomiskt möjliggjorts
genom en lika oväntad som glädjande donation av fr. Emma
Öhman, Ön, å 1.000 kr. Gust. Eriksson i By och H. P. Engholm
i Viken ha vardera skänkt ISO kr. till bestridande av kostnaderna
för tomtköp, och dessutom ha rätt betydande belopp influtit på
utsända teckningslistor. Vi hoppas nu, att kommunens beslutande
myndigheter åter skola visa sig förstående för våra strävanden
och bevilja ett begärt anslag till inredning av samlingssalen.
Den första festligheten på den egna tomten firades den sista
april, då omkring 300 personer samlades däruppe omkring brasan
och kaffebordet, fastän den enkla underhållningen endast sköttes
av platsbor och danstillställningar lockade på andra håll. Styrelsen
vill i detta se en sporre till ospard offervilja föreningens tjänst
och ett gott omen för det fortsatta arbetet.
T. Andersson.
172

Ljustorps hembygdsförening.
Den 10 oktober höll undertecknad å kyrkskolan i Ljustorp
ett föredrag om »Hembygdsvård och hembygdsgård».
Syftet var värvandet av anhängare för planen att bilda en
hembygdsförening och uppföra en bygdegård. Som ledamöter i
föreningen antecknade sig ett flertal av åhörarna varjämte en
interimstyrelse blev tillsatt. Denna utgöres av skolrådets ordförande
E. A. Forzelius, kantor J. G. Brundel1, pastor A. E.
Meijer samt. underteckIJJad.
LjustJorp hal' riktat de etnografiska museerna med mängder
av föremål, belysande såväl allmogens som de högre ståndens
kultur. Medelpads fornminnesförenings första byggnad var en
stuga från Bredsjö by. Den i litteraturen förekommande uppgiften
'att denna uppförts av finnen Anders Danielsson, den sägenomspunne
Bredsjö-Ante, är icke riktig. Den mangårdsbyggning,
som han uppförde, var nog enligt det finska bruket en rökstuga.
»Svenskstugan» på Stadsberget i Sundsvall är hundra år yng·re.
Den byggdes i mitten på nOO-talet, och dess förste ägare var
åbon Daniel Mattsson.
Redan på 1880-talet gj.orde Nordiska museets flitige skaffare
P. Edholm från Bjärtrå en vacker skörd i Ljustorp. I byn Högland
lyckades han komma över större delen av det bohag, vilket
tillhört den 1786 avlidne kyrkoherde P. M. Lindström. Det säregna
tavlettskåp, som är avbildat i Sigurd Erixons arbete Möbler
och heminredning i svenska bygder (del II, sid. 182), har tillhört
detta bo. Den samling av allmogeföremål, som hopbragtes av mig,
under den tid jag var predikobiträde hos kyrkoherde Lars Widell,
hamnade på Medelpads fornhem. De begränsade medel, vilka
stodo till mitt förfogande, tilläto mig inte att förvärva några av
de dyrbara möbler och bohagsting, som tillhört ägarne av Lagfors
bruk eller det vackra lösöre, vilket då ännu fanns kvar på
spridda ställen i socknen efter kyrkoherdarna V. S. Huss (1808
-1845) samt Esbjörn Bergman (1846-1879). Dessa saker blevo
till största delen antikvitetshandlaren Amells byte under krigsåren.
Icke mindre än trenne gamla till rivning dömda boningshus
ha erbjudits hembygdsföreningen. En lämplig plats för bygdegården
finnes å kyrkberget. Mangårdsbyggnaden kan där inpassas
i anslutning till redan. befinrtlig äldre bebyggelse, en loge,
stolphäbbre och smedja. Ljustorps hembygdsgård vill vara en
>levande institution». Där samlas ej blott de gamla föremål, som
glidit ur sin miljö. I snickarstugan, vävkammaren och smedjan
173