QGIS - lathund - Bild.ylm.se - Murberget

Lars Göra Spång
QGIS - lathund
Version 2013.08.30
1. Installera programmet och ladda plugins
Programmet finns att hämta på http://qgis.org och insticksprogram hämtas av QGIS via
[Insticksprogram/Fetch Python plugins]. Några insticksprogram är installerade i förväg men måsta
aktiveras via [Insticksporgram/Hantera insticksprogram]. Ovan visas vilka som behövs för att följa
lathunden.
1. Klicka på ”Download”-rutan och sen ”Windows, Stand alone installer” i det gula fältet. (För
Mac och Linux är det andra rutiner.)
2. Klicka på Download QGIS 1.7.3
3. Du får frågan om du ska spara filen eller köra direkt. Kör direkt, men valet är fritt.
4. Efter några check-frågor bör QGIS vara installerat och det startar när man dubbelklickar på
ikonen.
5. Tryck på [Instickprogram] (se ovan) och välj [Hantera insticksprogram]
6. Bocka för de plugin som behövs (nu eller senare).
7. Klicka på [Insticksprogram] och [Fetch Python plugins] för att ladda ner ytterligare plugins.
8. Ladda ner ”Open layers plugin” som finns tillgänglig bland [tredje parts centralkataloger].
”Open layers” ger tillgång till webbaserade kartor och sattelitbilder.

2. Om projektioner och format
Alla kartor, utom jordglober, är projicerade på ett eller annat sätt. Projektionen har olika
beteckningar och i Sverige är det SWEREF99 som är standard. Det finns varianter med olika tillägg
(SWEREF99 13, m.m.) som är lokala anpassningar. När ett kartlager öppnas är det viktigt att man
vet vilket koordinatssystem (CRS – coordinate reference system) som gäller. Ett fönster öppnas där
man får precisera projektionen. Det finns en hel del att välja mellan, så det är enklast att använda
sökrutan första gången. De system som valts hamnar i listan längst ner, lättillgängliga till nästa
gång.
Projektionsfönstret kan öppnas när som helst med ikonen längst ner till höger (se ovan). Projektet
som helhet följer, om inget annat anges, koordinatsystemet WGS84, d.v.s. koordinaterna som visas i
listen längst ner är longitud/lattitud. Detta kan ändras med [Inställningar/Projektegenskaper].
Det går att blanda kartor med olika projektioner. När man öppnar kartan och preciserar projektionen
så räknas koordinaterna om.
QGIS kan öppna de flesta filformat som finns. Ett kartlager består av flera sammankopplade filer.
MapInfos huvudfiler heter .TAB och .MIF. ArcGis huvudfil .SHP. Googles filer heter .KML och är
enklast i sin utformning eftersom de är textabaserade ungefär som html och all information är
samlad i en fil.
Spara-funktionen gäller framförallt projekt, inte enskilda lager. Ett projekt är en samling kartlager
och inställningar. I QGIS har projekt ändelsen .QGP, och den går bara att öppna om alla kartlager
som hör till finns på samma ställe då projektet sparades.
3. Öppna en karta från Google eller Yahoo
1. Se till att projektets projektion är WGS84 i menyn [Inställningar/Projektegenskaper].
2. Eventuellt korrigera koordinater i listen längst ner, så att de är rimliga (mindre än 90 grader)
3. Klicka på [Insticksprogram/Open layers plugin/Add Google Physical layer] eller andra
alternativ i listan (se ovan).

4. Använd förstoringsglasen för att zooma in till önskat område.
4. Skapa ett lager och tabell
1. Klicka på symbolen (som ovan) varvid ett fönster öppnas
2. Välj projektion för lagret (t.ex. WGS84), beroende på vilken bakgrundskarta som används.
3. Specificera om lagret ska innehålla punkter, linjer eller polygoner, samt vilka fält som ska
ingå i posterna. Varje punkt, linje, eller polygon får en rad (post) i en tabell med fält
(kolumner) som angetts.
4. Specificera var kartlagret ska sparas och vad det ska heta.
5. Skapa punkter m.m.
1. Markera ett kartlager i listan till vänster, dock inte raster kartor som Google och RIK
2. Klicka på pennan (se ovan)
3. Klicka på ikonen med punkter (se ovan)
4. Pricka in punkter på kartan där du vill ha dem.
5. Fyll i fälten i rutan som dyker upp
6. Klicka på pennan igen och uppgifterna sparas.
7. Tryck på tabellikonen för att kolla igenom tabellen.
6. Skapa kolumner för koordinater i tabell
1. Välj ett lager med punkter. Lagret får inte vara öppet för redigering.
2. Klicka på [Exportera/Addera geometrikolumner] enligt ovan.
3. Specificera namn på ett nytt lager.
4. Den nya tabellen får kolumner med x och y värden.

Kartlager med polygoner ger i istället area och omkrets, linjer ger längd.
7. Länka till bilder, dokument och hemsidor
Tabellen som är kopplad till lagren kan bara innehålla kortfattad information. Högst 250 tecken i
varje kolumn. Bilder och längre texter får man lagra som vanliga dokument i en särskild mapp. Med
ID-verktyget (inringat ovan) öppnar man dokumenten med det program som valts. Här exempel på
hur man länkar till bilder som ligger samlade i samma mapp som det aktuella lagret:
1. Öppna kartlagret med objekt (punkter, polygoner eller linjer) som bilder ska länkas till.
2. Öppna tabellen för det aktuella lagret
3. Tryck på pennan och därefter ”ny kolumn” :
4. Kalla kolumnen ”bild” och tillskriv lämpligt antal tecken
5. Skriv in bildnamnet som hör ihop med raderna i tabellen (ex. Bild1.jpg)
6. Klicka på pennan och uppgifterna sparas
7. Klicka på ID-verktyget (inringat ovan)
8. Tryck på fliken ”inställningar” och kryssa för ”Path is relative”
9. I rutan ”Base path” står sökvägen till mappen där kartlagret ligger. Ändra om bilderna finns
på annat ställe.
10. Spara och använd ID-verktyget för att ta fram bilder på kartobjekten.
Rutinen är ganska seg om Openlayers kartor är aktiva, lång väntetid innan bilder dyker upp.
På samma sätt kan man öppna hemsidor, PDF dokument, eller vilka dokument som helst, men då
preciserar man först vilka program som ska öppna dokumenten. Så här länkar man till hemsidor:
1. Öppna ett kartlager med objekt som förut och gör en ny kolumn i tabellen
2. Kalla kolumnen för ”Hemsida” t.ex.
3. Skriv in adressen som hör till varje rad i kolumnen ”Hemsida” (ex:
http://www.nyanget.net/skogsfinnar/ ...en hemsida om Råsjön)
4. Lägg till ”htm:” innan adressen om ändelsen på filen inte framgår, så att det står
htm:http://www.nyänget...osv.
5. Öppna ett objekt med ID-verktyget
6. Tryck på fliken ”Configure external applications” och skriv in sökvägen till programmet
som ska öppna hemsidan (ex. för Explorer skrivs: C:\Program Files (x86)\Internet
Explorer\iexplore.exe ) Det går också att dubbelklicka i fältet och sedan lotsa fram till
programmet som ska öppna filen.
7. Skriv in ”htm” i rutan som anger vilken ändelse hemsidesadressen ska ha. Obs! Det kan vara
en .pdf elller .jpg som ska öppnas.
8. När ID-verktyget används för kartlagret öppnas en ruta där länken är grönmarkerad. Klicka
på länken och hemsidan öppnas i ett nytt fönster.
OBS! Om adressen till hemsidan är längre än 250 tecken (t.ex. FMIS länkar) så ryms de inte i
tabellen...tyvärr. RAÄ tänker åtgärda till nästa version av fornsök.

8. Öppna rasterkartor
Webbkartorna (Google m.fl.) kan vara otillräckliga i vissa situationer. För att öppna andra
rasterkartor som finns tillgängliga i datorn eller den lokala servern, klickar man på symbolen som är
inringad ovan. Murberget har exempelvis Gröna kartan i rasterformat. Lantmäteriet tillhandahåller
även Sverigekartan kostnadsfritt. De levereras i RIK-format, vilket är ett bidlformat med tilläggsfil
som anger koordinater m.m. För närvarande finns kartorna i
gemensam/GISverkstad/QGISkurs/grundkartor.
1. Klicka på symbolen för [lägg till rasterkarta] (som ovan)
2. Ange att RIK-filer ska sökas
3. Leta upp platsen där kartor ligger lagrade, gemensam/GISverkstad/QGISkurs/grundkartor
4. Öppna Sverigekartan (projektion SWEREF 99).
5. Ändra projektets projektionen till svensk projektion i [inställningar/projektegenskaper],
exempelvis RT90 eller SWEREF 99.
6. Kartan kanske hamnar utanför bild men återkallas med förstoringsglaset (se ovan).
9. Öppna vektorlager.
Vektorkartor har stora fördelar om man behöver zooma in och ut mycket. Dessutom kan olika lager
kombineras utan att de skymmer varandra. Vektorlager består av punkter, linjer och ytor. Det finns
många olika format, men vanligast är MapInfos .TAB format och ArcGIS .SHP-format. För att
öppna Röda kartan som helhet måste alla lager öppans:
1. öpnna vektorlager med symbolen som ovan.
2. Välj att öppna fil med teckenkod ISO-8859-1
3. Ställ in att TAB filer söks.
4. Leta upp platsen där kartlagren finns (gemensam/GIS-verkstad/QGISkurs/grundkartor
5. Markera exempevlis marktyp-lagret och öppna. Projektion är RT90.
Som synes är färger och projektion inte vad man väntar sig. De måste ställas in efteråt. Projektionen
ändras i inställningar/projektegenskaper. Färger m.m. ändras genom att dubbelklicka på lagret i
lagerlistan (se vidare avsnitt 13). För att behålla kartlagerordning, färger och projektion till nästa
gång så sparar man projektet [Ctrl S]. Öppna ett projekt [Ctrl O] som heter Röda kartan i
kursmappen (gemensam/GISverkstad/grundkartor) och se hur det ser ut när färger m.m. redigerats.

10. Om kartservrar
Kartdata kan hämtas direkt från servrar med olika metoder. I QGIS kan man ansluta sig till servrar
med WMS (world map servica), MFS (web feature service) och SFS (simple feature for SQL, ett
söksystem som aktiveras via PostGIS). I många fall måste man ha lösenord för att kunna logga in.
Enklast är WMS anslutningen:
1. Klicka på ikonen som är inringad ovan.
2. Klicka på ”Ny”
3. Skriva in följande adress vid fönstret URL:
http://geoservices.lst.se/arcgis/services/wms_skyddade_omr/MapServer/WMSServer
4. Ge anslutningen benämning som du vill. Lämna namn och lösenord tomma.
5. En lista på olika naturskyddade områden i Sverige visas. Välj ett lager.
6. Öppna riksintressen på samma sätt:
http://geoservices.lst.se/arcgis/services/wms_riksintressen/MapServer/WMSServer.
OBS att WMS-lager inte kan redigeras på något sätt. Om du försöker kraschar programmet.
Fornminnen kan också hämtas via WMS (http://geodata.raa.se/karta/wmslayers=raa:bbr_wms)
men ingen tabell med beskrivning följer med. Fornminnen med beskrivning hämtas lämpligen som
SHP-filer, men endast behöriga har tillträde. FMIS erbjuder allmänheten att tanka ner filer i KMLformat
(Google Earth):
1. Öppna fornminnesregistret, FMIS, i en browser (typ, Explorer).
2. Sök ett urval i formuläret.
3. Tryck på ”visa alla” nederst på listan.
4. Tryck på ”Visa i Googel Earth”
5. Spara filen på lämpligt ställe.
6. Öppna filen med QGIS. Se till att teckenkoden är UTF-8 och filformat KML.
Beskrivningen i tabellen länkar till FMIS, men den funktionen fungerar inte i QGIS.

11. Spara objekt i ny projektion och/eller format
1. Välj ett shapelager (.SHP), d.v.s. kartlager med objekt i form av punkter, linjer eller
polygoner.
2. Kolla att CRS stämmer (högerklicka på lagret i listan/set layer CRS)
3. Spara som … och ange ny projektion och nytt namn
12. Öppna tabeller med koordinater
Ibland har man tillgång till listor med platser och dess koordinater. QGIS kan läsa in listorna och
omvandla koordinaterna till punkter i kartan. Listorna måste emellertid omvandlas till textfiler i
.csv-format (comma separated value). Kolumnerna hålls då isär med ett semikolon i texten.
1. Öppna listan med kartobjekt med det program som skapat listan (Excell, word eller vad det
kan vara)
2. Gör om texten till tabell så att beskrivning, x och y finns i olika kolumner. Decimaler ska
vara i punktform.
3. Spara tabellen som *.csv (* = namnet på lagret)
4. Öppna tabellen med symbolen som ovan.
5. Ange vilken projektion som gäller för koordinaterna samt vilken teckenkod texten är skriven
i.
13. Definiera färger och symboler
Dubbelklicka på ett vektorlager vars utseende ska ändras. Ett fönster öppnas där många
inställningar kan göras. Tryck på fliken Stil om inte fönstret nedan är öppet:
En snabb ändring av färgen görs med knappen (2). Vill man ändra kantlinjen och annat så tryck på
(1).

För lager med punkter väljs symboler från valfritt symbolbibliotek.
Möjligheterna att ändra grafiken är oändliga. Det bästa är att experimentera sig fram. Lagret förstörs
inte. Grafiken kan ändras när som helst.
14. Öppna och rektifiera en historisk karta
Gamla kartor är i regel sneda och vinda av ålder och bristande mätverktyg. Det går att sträcka ut
kartor så att de passar in i moderna koordinatsystem genom s.k. rektifiering. QGIS erbjuder flera
metoder som även kompenserar oregelbundna skevheter.
1. Tryck på symbolen för rektifiering (ovan) och ett nytt fönster öppnas
2. Öppna kartbilden (1, se nedan)
3. Markera punkter som kan identifieras på båda kartor (2)
4. Ställ in var den rektifierade kartan ska sparas och välj rektifieringsmetod, t.ex. polynomial 1,
samt CRS, d.v.s. koordinatsystemet
som är aktuellt. (3)
5. Spara referenspunkterna (4)
6. Kör rektifieringsrutinen (5)
Avvikelser syns som röda streck vid punkterna. Punkter med stora avvikelser kan strykas (6) och
nya läggas till. Välj olika rektifieringsmetoder för att få så lite avvikelser som möjligt. Avsluta och
öppna den rektifierade kartan som rasterlager. OBS, att om du vill modifiera referenspunkterna så
radera först kartan från listan i vänsterspalten.
15. Interpolera med TIN och IDW
Mätpunkter som är oregelbundet spridda över ett område, t.ex. höjdvärden, ger underlag i form av
höjdkurvor med hjälp av interpolering. TIN (triangular irregular network) utgår från triangulering
och IDW (inverse distance weight) beräknar medelvärden inom en radie som stegvis förflyttar sig.

1. Öppna rutinen med symbolen, inringad ovan. Precisera vilken data som ska interpoleras (1 i
bilden nedan)
2. Tryck på [lägg till]
3. Välj IDW eller TIN
4. Välj upplösning för den interpolerade rasterbilden.
5. Tryck på [Set to current extent] för att interpolera samma yta som kartfönstret.
En grå bild skapas som inte säger någonting. Dubbelklicka på lagret med den interpolerade
rasterbildern i vänsterspalten. Ett fönster (nedan) dyker upp. Tryck på fliken [Färgkarta] (1). Ställ in
hur många intervall i färgskalan som önskas (2) och klassificera (3).
Färgerna kan ändras genom att dubbelklicka på dem, och gränsvärdena mellan intervallen kan
ändras manuellt. Om du önskar höjdkurvor i stället för färger, gå till nästa punkt.
16. Skapa höjdkurvor
Höjddata finns oftast i rasterfiler. NASA levererar data i .dem-format som i princip är en

gråskalebild där gråskalan anger höjden. Det finns även andra format som QGIS kan öppna.
Höjdkurvor genereras av verktyget nedan. Man får välja intervall m.m. och en vektorfil skapas som
kan modifieras vad gäller färger m.m.
Höjdlinjerna (vektorfilen i shp-format) kan ges olika tjocklek för olika nivåer genom att först
dubbelklick på lagret och sedan klassificera linjerna utifrån höjden. Därefter kan varje höjdlinje ges
en egen färg, tjocklek m.m. Det går även att manuellt välja ut vilken höjdlinje som ska visas och
dölja resten. (De här manövrarna kräver nog en Youtube film)
17. Analysera punkttäthet
Det är en hel vetenskap att göra rumsliga analyser, men här är en enkel rutin för en snabb överblick
som visar om punkter bildar mönster i form av koncentrationer eller grupper.
1. Markera ett lager med punkter
2. Tryck på plugin rutinen (1) i bilden ovan
3. Ett nytt lager med trianglar mellan punkterna skapas. Tryck på 2 enligt bilden ovan
och välj lagret med trianglar.
4. Ett tredje lager bildas där två kolumner lagts till med omkrets och area för varje
triangel. Dubbelklicka det lagret.
5. Ställ in inringade parametrar som framgår av bilden nedan och tryck på [klassificera]

6. Trianglarna färgas utifrån omkretsen. Små trianglar är röda och punkterna ligger tätt. I
gula områden ligger punkterna glest. Du kan laborera med olika inställningar och
färgskalor för att förtydliga bilden. Det går också att ta bort ovidkommande klasser,
exempelvis de största trianglarna, genom att markera och trycka på [ta bort klass].
18. Analysera tabeller
QGIS har en enkel tabellfunktion som lämpar sig för sökning, urval och manuella kompletteringar.
Det finns även verktyg för beräkningar. Än så länge går det inte att radera kolumner, men det
kommer i framtida versioner.
1. Välj ett vektorlager med tabelluppgifter
2. Tryck på tabellsymbolen som ovan
3. Sortera genom att trycka på rubrikerna i tabellen
4. Markera ett objekt (rad) och tryck på förstoringsglaset (1, nedan). Kartan zoomar till
objektet.
5. Skriv i sökfältet ett sökord och specificera kolumn (2).
6. Tryck på pennan (4) om ändringar ska göras i tabellen.
7. Tryck på kalkylatorsymbolen (3) för att göra beräkningar i tabellen.
8. Skapa nya kolumner med (5).
9. Tryck på pennan (4) igen för att spara ändringar.

För mer avancerade operationer är det lämpligast att använda kalkylblad. Tabellen är egentligen ett
kalkylblad i DBF-format (dBase) som kan öppnas av Excell, eller andra kalkylprogram. dBase-filen
ligger bland övriga filer som tillhör lagret.
1. Öppna Excell
2. Öppna och specificera att du vill öppna en dBase-fil
3. Gör dina ändringar och spara som dBase-fil.
4. Öppna lagret i QGIS igen och kolla att ändringarna stämmer.
19. Omvandla polygoner till linjer eller punkter
Alla vektorobjekt består av punkter i grunden, men de är omvandlade till polygoner eller linjer i
vissa fall. Ibland kan det vara nödvändigt att ta fram listan över punkter, exempelvis om man har
tillgång till höjddata i form av linjer, men vill ha dem som punkter för att göra nya intervall.
En ny fil skapas med enbart punkterna. De kan i sin tur användas för att göra IDW interpolering
exempelvis.
oooooOOOOOOOOOOooooo