Osteologisk analys av obrända och brända skelettfynd ... - Bild.ylm.se

Osteologisk analys av obrända och brända skelettfyndfrån stenålderslokalenBastuloken RAÄ 183,Ramsele sn, Västernorrlands länOsteoarkeologiska forskningslaboratorietStockholms universitetRapport 2011:10Jan Storå, Lisa Strand och Monica Fridén-Rolstadaas

InnehållsförteckningInledning . . . . . 3Målsättningar och metoder . . . . 4Material – översiktlig beskrivning . . . 6Identifierade arterÄlg (och stort däggdjur) . . . . 13Pälsdjur; bäver, utter, mårddjur och litet däggdjur . . 16Fågel . . . . . 19Fisk . . . . . 20Benmaterialet i provgroparna . . . 21Provgrop A . . . . . 25Provgrop B . . . . . 31Provgrop C . . . . . 38Provgrop D . . . . . 39Provgrop E . . . . . 40Provgrop F . . . . . 46Provgrop G . . . . . 49Provgrop H . . . . . 54Sammanfattning och slutsatser . . . 57Jakt och hantering av jaktbyten . . . 57Deponeringsmönster . . . . 62Referenser . . . . . 64BILAGA 1. Mängden skärvsten (liter) i olika lager av provgroparna A-H. 65BILAGA 2. Kumulativ fyndspridning av obrända och brända ben enligt vikt samt 66skärvsten enligt volym (liter) i provgroparna A-H.2

InledningÅr 2005 utfördes provundersökningar vid en boplatsvall vid Bastuloken (RAÄ 183) i Ramsele sockeni Västernorrlands län. I en provgrop påträffades stora mängder obrända ben tillsammans med ett riktfyndmaterial från stenåldern. En osteologisk analys visade att materialet som omfattade 6 kg obrändaben till största delen bestod av älgben (Ekholm 2007). Under år 2009 utfördes nya undersökningar påplatsen under ledning av professor Thomas B Larsson (Umeå universitet) som inom ramen förforskningsprojektet Älgen och människan i norr – en mångtusenårig relation önskade samla in ettstörre fyndmaterial från lokalen i syfte att närmare kunna belysa den förhistoriska älgpopulationen ochstenåldersbosättningen i området. År 2009 undersöktes två provgropar invid den år 2005 undersöktaboplatsvallen varvid närmare 23 kg ben samlades in. I en kvadratmeters provruta framkom 16 kgobrända ben vilket måste betraktas som mycket ovanligt. År 2010 fortsatte undersökningarna då sexprovgropar belägna i området runt boplatsvallen undersöktes och c.5,5 kg obrända ben kunde samlasin. Provgroparna från 2009 och 2010 års undersökningar har betecknats A-H, figur 1. Förutom dessafinns även provgropen som undersöktes 2005. Den totala mängden obrända ben som har samlats in vidBastuloken uppgår till närmare 35 kg. Till detta tillkommer c.350 gram brända ben. Alla uppgifter omundersökningarna vid Bastuloken är hämtade ur Larssons publikationer om lokalen (2009; 2010A ochB och referenser som ingår där).Fynden vid Bastuloken är ett av de största obrända material som har tillvaratagits i Norrland fråndenna typ av lokal och tidsperiod. Större mängder obrända ben har tillvaratagits endast vid ett fåtalandra norrländska fyndlokaler (Ekman och Iregren 1983). Bevaringsförhållandena vid Bastulokenverkar ha varit exceptionellt goda vilket skapar förutsättningar att belysa aktiviteterna på platsen medhjälp av det osteologiska materialet. Under slutet av 2010 lämnades benfynden från 2009 och 2010 årsundersökningar in till Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet för enosteologisk analys. Målet skulle vara att utföra en del av analysarbetet som ett examinationsmomentför studenter inom masterprogrammet i arkeologi med osteoarkeologisk inriktning vid Stockholmsuniversitet under vårterminen 2011. Analysen har utförts av Lisa Strand och Monica Fridén-Rolstadaas och Jan Storå har fungerat som handledare. De osteologiska analyserna är ett led iforskningsprojektet ”Älgen och människan i norr” och analyserna har finansierats inom ramen förprojektet.Figur 1. Karta som visar provgroparna läge, ur Larsson 2010A.3

Målsättningar och metoderMålet med den osteologiska analysen var att studera hanteringen av älg på lokalen genom att försökaavgöra från vilka djur (ålder) som benmaterialet kommer ifrån samt vilka kroppsdelar som finns påplatsen. En viktig målsättning var också att försöka belysa hanteringen av djurkropparna så som detkan utläsas i benen samt att studera de generella deponeringsförhållandena för benmaterialet genom endetaljerad tafonomisk studie.Vid identifieringsarbetet användes referenssamlingen vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet vidStockholms universitet. Målet var att försöka identifiera varje benfragment till art eller grupp av arter,benslag eller, del av benslag samt sida. Benfragment som identifierats till stort däggdjur eller storungulat d.v.s. ett stort hovdjur har bedömts komma från älg. För åldersbedömningar dokumenteradesepifyssammanväxning och tandframbrytning. En viktig fråga var att försöka fastställa dödsåldern påde unga djuren för att försöka diskutera frågor om säsongsmönster i utnyttjande av Bastuloken. Detbedömdes vara av särskilt intresse att noggrant undersöka vilka kroppsdelar som fanns representeradei materialet – och vilka som möjligen saknades.För att närmare kunna belysa deponeringsförhållandena samt hanteringen av jaktbytena vid Bastulokenstuderades förekomsten av slaktspår, frakturmönster på benen (för att utvärdera märgspaltningoch post-depositionell skada) samt fragmenteringsgrad. Samtliga benfragment klassificerades istorleksgrupper i 2 cm:s intervaller; A= 8 cm.Man bör ha i åtanke att man i fält inte systematiskt samlade in de minsta benen (

Tabell 2. Indelningen av skelettelement i olika kroppsregioner.KroppsregionIngående skelettelementHornFragment av horn (cornu)KraniumFragment från kraniet samt underkäke (mandibula) och tungben (hyoideum)TänderSamtliga lösa tänder (dentes) och fragment av tänderRyggradBröstkorgSamtliga kotor; atlas, axis, V(ertebrae) cervicalis, V thoracalis, V lumbalis, Vsacrali och V caudalis (dvs hals-, bröst-, länd-, korsbens- och svanskotor)Fragment av revben (costae) och bröstben (sternebrae)Främre extremitetBakre extremitetHand/fotMetapodTåbenSkulderblad (scapula), överarmsben (humerus), armbågsben (ulna),strålben (radius)Bäckenben (os coxae), lårben (femur), knäskål (patella), skenben (tibia),vadben (fibula)Samtliga ben i handroten (carpalia) och fotroten (tarsalia + calcaneus ochtalus)Mellanhands- (metacarpal, Mc) och mellanfotsben (metatarsal, Mt) samtmellanhand/mellanfotsben (metapodia, Mp)Samtliga finger- och tåben (Phalanges)Material – översiktlig beskrivningTotalt omfattar det analyserade material c.23 kg ben som tillvaratagits i sju provgropar, tabell 3-4.Benmaterialet (2 g) från provgrop D har inte analyserats. Groparna som undersökts i närmastanslutning till boplatsvallen uppvisar de största mängderna ben. Den klart största delen av de obrändabenen tillvaratogs i provgrop B medan provgrop E uppvisade den största mängden brända ben. Iprovgroparna A och E tillvaratogs c.3 respektive 2.5 kg obrända ben medan övriga provgropar varfyndfattigare. I provgropen från 2005 tillvaratogs c.6 kg obrända ben. Mängden ben varierar därmedstort i olika delar av lokalen och också inom olika lager av samma provgrop, se längre fram irapporten.6

Analysen bekräftar att benmaterialet från Bastuloken domineras av ben från älg (Alces alces), tabell 5-8 och figur 2. Materialets sammansättning motsvarar väl den som konstaterats i den tidigare analysen(Ekholm 2007) från lokalen. Bland de obrända benen dominerar älg mycket tydligt och är vanligasteart i samtliga gropar. I provgroparna B och E har identifierats obrända ben också av hund (Canisfamiliaris), skogsmård (Martes martes), bäver (Castor fiber) och tjäder (Tetrao urogallus) samtobestämd fågel. Det brända materialet visar en större artvariation än det obrända, figur 2. Förutom deovan nämnda arterna har i det brända materialet dessutom identifierats ben från utter (Lutra lutra) ochlaxfisk (Salmonidae) samt gädda (Esox lucius). Obrända ben från fågel (och tjäder) har endastidentifierats i provgrop B medan brända fågelben finns i flera provgropar. I den tidigare analysen avmaterialet från 2005 identifierades förutom älg också ben av skogsmård, abborre (Perca fluviatilis)och mört (Rutilus rutilus) (Ekholm 2007:12).Bland de brända benen finns en större del av mindre däggdjur än bland de obrända benen vilket ävenåterspeglas i det obestämda brända materialet. Bland de (till art obestämda) brända rörbenendominerar fragment från tunna rörben, d.v.s. ben som mest sannolikt inte kommer från älg. Brända benfrån minde arter förekommer i flera provgropar än obrända ben. Skillnaden är spännande med tanke påatt man ofta tillvaratar endast brända ben vid stenålderslokaler i norra Sverige. Vid Bastuloken ger debrända och de obrända benens artsammansättning en något olika bild av lokalens resursutnyttjande –bilder som dock kompletterar varandra. Ben från älg verkar mera sällan hamna i elden än ben frånmindre djurarter. Skillnaden i artsammansättning mellan de brända och obrända benen verkar ocksåvara kopplad till en kronologisk trend vid lokalen. Det finns en stratigrafisk skillnad, se längre fram irapporten.Det torde inte vara någon tvekan att älgen varit det viktigaste jaktbytet vid Bastuloken. Dateringarnaav ben ur provgroparnas profiler visar att den mest intensiva aktivitetsperioden inföll c.2500-2300f.Kr. (Larsson 2010A). Stora mängder ben från älg deponerades under denna period vid boplatsvallenvid Bastuloken. I de flesta provgropar tillvaratogs de största mängderna brända ben i de övre lagren avstratigrafin, även om brända ben också förekom på djupare nivåer, tabell 9 och figur 3. Man kan se engenerell ökning över tid av mängden brända ben som deponerats i olika lager av provgroparna.Förutom en ökning av brända ben i de övre lagren kan man i några av groparna också se attsammansättningen för de brända benen förändras i stratigrafin. Skillnaden i artsammansättning mellanobrända och brända ben kan återspegla en kronologisk trend – eller förändring - i utnyttjandet avdjuren vid lokalen. Ben från pälsdjur verkar vara vanligare i de övre lagren än i de nedre, t.ex. ben avutter. Andelen ben från större däggdjur (älg) i det brända materialet ökar i de flesta gropar på djuparenivåer, se längre fram i rapporten. Av intresse är att brända ben av fågel saknas på djupare nivåer it.ex. provgrop B – där det fanns flera obrända fågelben.I det obrända materialet är det svårt att tolka kronologiska trender eftersom älgen så markantdominerar materialet. Värt att notera är dock att det djupt i provgrop B framkom flera obrända ben avbäver (och fågel) vilket visar att man inte helt ensidigt varit inriktad på älgen. Det är också viktigt attnotera att obrända ben från t.ex. bäver faktiskt har bevarats. Ändå måste man ta hänsyn till attbevaringsförhållandena troligen har påverkat de obrända benen i högre grad än de brända. Man kanräkna med att de tunnare benen av mindre däggdjur än älg kan vara sämre bevarade – och framför allti de övre delarna av stratigrafin. Trenden man kan se i det brända materialet är av särskilt intresseeftersom de stratigrafiska skillnaderna inte bör ha påverkats av bevaringen i samma utsträckning. Medhänvisning till det brända materialet man kan förmoda att man under den mest intensiva perioden avaktiviteter vid Bastuloken främst varit inriktad på älgen medan man i de yngre skedena i högre gradäven varit inriktad på utnyttjandet av pälsdjur. Benmaterialets sammansättning när det gäller den7

anatomiska representationen för älg (och större däggdjur) ger stöd för att aktiviteterna vid Bastulokenförändrats över tid, se längre fram i rapporten.Tabell 3: Mängden brända och obrända ben enligt vikt (g) i de olika provgroparna vid Bastuloken.Vikterna avviker något från uppgifter som återfinns i tidigare rapporter p.g.a. av att stenar ochsedimentrester avlägsnats från benen vid analysen.ProvgropAProvgropBProvgropCProvgropEProvgropFProvgropGProvgropHTotaltBränt 51,5 59,41 27,64 95,91 11,19 76,5 26,82 348,97Obränt 2 855,51 16 417,3 2 469,88 37,6 720,9 427,9 22 929,09Totalt 2 907,01 16 476,71 27,64 2 565,79 48,79 797,4 454,72 23 278,06Figur 2. Identifierade arter i det brända och obrända materialet. De brända benen uppvisar intesamma dominans av älg som de obrända benen, antal fragment (%). Observera den logaritmiskaskalan för obrända ben.8

Tabell 5. Obrända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt antal fragment.Obrända ben/provgrop A B E F G H TotaltÄlg 553 1 438 242 7 73 47 2 360Större däggdjur 3 13 14 30Hund 1 1Skogsmård 1 1Bäver 4 1 5Tjäder 1 1Fågel 8 8Obestämt* 31 24 8 25 4 92Totalt 587 1 490 251 7 112 51 2 498*samtliga obestämda fragment har inte räknatsTabell 6. Brända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt antal fragment.A B C E F G H TotaltÄlg 10 2 38 12 62Större däggdjur 2 5 5 18 30Utter 12 12Skogsmård 1 1 1 3Bäver 5 6 5 1 1 12 1 31Mindre däggdjur 4 8 12Litet däggdjur 2 1 3Fågel 2 4 5 7 1 19Gädda 1 1Laxfisk 2 2Obestämt 78 217 143 49 15 272 80 854Totalt 100 246 161 88 21 312 101 1 029Tabell 7. Obrända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt vikt (g).Obrända ben/provgrop A B E F G H TotaltÄlg 2 789,13 16 328,22 2 453,6 37,6 715,3 412,3 22 736,15Större däggdjur 2,09 1,18 3,5 6,77Hund 1,3 1,3Skogsmård 0,3 0,3Bäver 38,4 1,38 39,78Tjäder 0,5 0,5Fågel 4,7 4,7Obestämt 64,29 42,7 14,9 2,1 15,6 139,59Totalt 2 855,51 16 417,3 2 469,88 37,6 720,9 427,9 22 929,0910

Tabell 8. Brända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt vikt (g).Brända ben/provgrop A B C E F G H TotaltÄlg 3,03 4,7 56,19 6,81 70,73Större däggdjur 1,88 2,31 5,1 5,82 15,11Utter 4,49 4,49Skogsmård 0,32 0,7 0,06 1,08Bäver 3,87 3,51 2,14 0,2 1,8 4,27 0,8 16,59Mindre däggdjur 1,21 1,37 2,58Litet däggdjur 0,55 0,19 0,74Fågel 0,85 0,74 2,88 0,65 1,08 6,2Gädda 0,7 0,7Laxfisk 0,11 0,11Obestämt 41,19 43,44 17,71 39,52 6,51 63,34 18,93 230,64Totalt 51,5 59,41 27,64 95,91 11,19 76,5 26,82 348,97Tabell 9. Fördelningen obrända ben från större (älg) och mindre (pälsdjur) däggdjur enligt vikt (g). Endel benfynd (från däggdjur) har främst p.g.a. hög fragmentering inte med säkerhet kunnatidentifieras till någon av dessa grupper.Ruta Lager Mindre däggdjur Större däggdjur TotaltProvgrop A 20-30 34,54 34,5430-40 118,64 118,6440-50 1 797,42 1 797,4250-60 685,49 685,4960-70 155,13 155,13Provgrop B 10-20 1,3 826,4 827,720-30 888,58 888,5830-40 0,3 5 084,4 5 084,730-60 profil 4,7 737,22 741,9240-50 5 782,4 5 782,450-60 3,6 2815,3 2818,960-70 30,1 195,1 225,2Provgrop E 0-10 3,8 3,810-20 1,38 1,3820-30 29,5 29,530-40 207,3 207,340-50 913,4 913,450-60 611,3 611,360-70 510,5 510,580 177,8 177,8Provgrop G 0-10 0,3 0,320-30 634,2 634,230-40 82,28 82,2840-50 2,02 2,02Provgrop H 10-20 296,7 296,720-30 115,6 115,6Totalt 41,38 22 705,32 22 746,711

Figur 3. Fördelningen ben från mindre och större däggdjur för brända ben i olika lager avprovgroparna. I rutorna A och B invid boplatsvallen ökar andelen större däggdjur på djupare nivåer.Grop G uppvisar den största spridningen av brända ben från mindre däggdjur genom stratigrafin.12

Identifierade arterÄlg (och stort däggdjur)Den anatomiska representationen för älg skiljer sig i olika provgropar. Mest vanliga är benfragmentfrån hand-/fotrot, mellanhand/mellanfot och tåben d.v.s. de yttersta delarna av djurkropparna, figur 4-7. Vanliga i materialet är också fragment av kraniet och tänder. Hornfragment är inte vanliga vidBastuloken och benfragment från ryggraden, d.v.s. kotor och bröstkorg (revben) är klartunderrepresenterade i materialet om man jämför med en hel älgkropp. De övre delarna avextremiteterna (skulderblad-överarm-strålben/armbågsben samt bäckenben-lårben-skenben/vadben)förekommer endast i groparna A, B och E, d.v.s. i området närmast vallen. Dessa element förekommeräven i provgropen från 2005, figur 6. Dock finns skillnader mellan groparna och de olika lagren igroparna. Att tolka andelen extremiteter, mellanhand/fot (metapoderna) samt hand/fot försvåras någotav det stora antalet rörbensfragment som kan komma från såväl extremiteterna som mellanhand/fot,figur 7. I det brända materialet dominerar fragment från tänder men här försvåras tolkningar av detbegränsade antalet identifierade fragment. Jämförelsen påverkas också av att identifierbarheten som ärbättre för tänder än för många andra element. Det har vållat vissa svårigheter att bedömaförbränningsgraden för tandfragmenten.Det är av intresse att vissa delar av älgkropparna vid Bastuloken uppenbarligen saknas i materialet –eller de saknas åtminstone i de områden som har undersökts. De delar av älgarna som har hämtats tillBastuloken har utnyttjats intensivt – och mängden ben antyder att aktiviteterna pågått länge (vilketäven bekräftas av dateringarna och mängden skärvsten). Frakturanalysen visar att man på ett mycketmedvetet sätt utnyttjat de kroppsdelar som finns på platsen, bl.a. genom en intensiv märgklyvning ochspaltning av de (stora) långa rörbenen av älg – och t.o.m. finger- och tåben, se längre fram i rapporten.Jämförelserna av den anatomiska fördelningen påverkas av det olika antalet fragment i provgroparna.Det är viktigt att beakta såväl antalet fragment som viktfördelningarna som i flera fall kompletterarvarandra.Figur 4. Anatomisk representation för älg (inklusive stort däggdjur) för obrända ben, enligt vikt (%)och antal fragment (%).13

Figur 5. Anatomisk representation för älg (inklusive stort däggdjur) för brända ben, antal fragment.Figur 6. Anatomisk representation för älg (inklusive stort däggdjur) inklusive rörbensfragment förbrända och obrända ben, enligt vikt (g). För brända ben kommer de flesta rörbensfragment frånmindre däggdjur vilket inte är fallet för de obrända benen.14

Figur 7. Anatomisk representation för älg i provgropen undersökt 2005. Obrända ben, antalfragment. Data för diagrammet är taget ur Ekholm (2007: tabell 5).Figur 8. Anatomisk representation för älg i olika lager av provgropen undersökt 2005. Obrända ben,antal fragment. Data för diagrammet är taget ur Ekholm (2007).15

Pälsdjur; bäver, utter, mårddjur och litet däggdjurDen anatomiska representationen för pälsdjur som bäver, skogsmård och utter är av intresse med tankepå att vissa kroppsdelar av älg är underrepresenterade. Det finns vissa skillnader mellan de olikaprovgroparna, t.ex. finns kraniefragment från mindre däggdjur i rutorna A, B och C men inte i E, F, Goch H. Av pälsdjuren kommer de flesta benfragmenten från bålen eller de övre delarna avextremiteterna. Dessa delar brukar inte följa med i ett skinn som flås av djuret. Ben från tassarna, t.ex.tå- och fingerben, är inte vanliga i materialet från Bastuloken. En möjlig tolkning är att dessakroppsdelar transporterats bort från Bastuloken – möjligen sittande i pälsar. Detta mönster kanskönjas i flera provgropar. Ben från bäver finns i samtliga undersökta provgropar medan ben frånskogsmård finns i fyra gropar men utter endast i provgrop B. Bäver bör ha varit ett vanligare bytesdjurän övriga pälsdjur. Ben från utter finns endast i det översta lagret av provgrop B och det är sannoliktatt samtliga identifierade ben kommer från samma individ. Den proximala (övre) ledändan till ettöverarmsben har inte vuxit fast vilket antyder att uttern var yngre än c.2 års ålder (Zeiler 1988). Iprovgropen från 2005 identifierades två ben från skogsmård – ett från fotroten och ett frånmellanhand, d.v.s. benslag som inte påträffats i de provgropar som nu analyserats. Detta indikerar attvi ännu inte har full insikt i eventuella rumsliga skillnader inom boplatsvallen.Figur 9. Anatomisk representation för bäver i provgroparna, brända och obrända ben, antalfragment.16

Tabell 10. Kontexter för identifierade obrända ben av bäver och skogsmård, antal fragment.Ruta Lager Bäver Skogsmård TotaltProvgrop B 30-40 1 130-60 profil 1 150-60 2 260-70 1 1Provgrop E 10-20 1 1Totalt 5 1 6Tabell 11. Anatomisk representation för skogsmård, antal fragmentFrämre extremitet Bakre extremitetRuta Ulna Coxae Tibia TotaltBränt Provgrop A 1 1Provgrop C 1 1Provgrop G 1 1Obränt Provgrop B 1 1Totalt 1 1 2 4Figur 10. Anatomisk representation för utter, brända ben, antal fragment. Samtliga ben påträffades idet översta lagret av provgrop B17

Tabell 12. Kontexter för identifierade brända ben av bäver, utter, skogsmård samt litet däggdjur,antal fragment.Ruta Lager Bäver Skogsmård Utter Litet däggdjur TotaltProvgrop A 0-10 1 1 210-20 3 320-30 1 1Provgrop B 0-10 3 12 1510-20 3 3Provgrop C 0-10 1 1 220-30 3 2 540-50 1 1Provgrop E 20-30 1 1Provgrop F 0-10 1 1Provgrop G 10-20 3 320-30 5 530-40 2 240-50 2 1 3Provgrop H 10-20 1 120-30 1 1Totalt 31 3 12 3 49Figur 11. Obrända ben av bäver påträffade i provgrop B. Från vänster en svanskota, två framtänderoch en underkäke.18

FågelTotalt kommer endast c.11 gram av materialet från fågel som omfattar 27 benfragment från oidentifieradfågelart. Endast ett obränt ben i provgrop B kunde identifieras till tjäder (Tetrao urogallus). Dockfinns i samma grop också några andra benfragment som troligen kommer från tjäder. Tjäder är envanlig fågelart på norrländska lokaler från perioden (Ekman och Iregren 1983: table 2.2). De flesta benkommer från fågelkroppen medan de perifera delarna som hals, kranium, finger- och tåben saknas.Också för fågel kan man således se en viss selektion av vissa kroppsdelar som finns i materialet.Kroppen kan sägas vara den köttrika delen. Dock är materialet för begränsat för mera detaljeradetolkningar. Grop C, F och G uppvisar en något mer varierad anatomisk representation än övriga.Stratigrafiska skillnader i anatomisk representation verkar inte förekomma men jämförelser försvårassom tidigare nämnts av det begränsade antalet fragment men också av bevaringen av de obrändabenen.Tabell 13. Fyndplats för identifierade fågelben, antal fragment. Ett obränt ben i provgrop B (40-50cm:s djup) kunde identifieras till tjäder (Tetrao urogallus)Lager Provgrop B Provgrop C Provgrop F Provgrop G Provgrop H TotaltBränt 0-10 1 110-20 4 1 520-30 1 4 1 2 830-40 4 440-50 1 1Obränt 30-40 1 130-60 profil 1 140-50 6 650-60 1 1Totalt 11 4 5 7 1 28Tabell 14. Fyndplats för identifierade fågelben, enligt vikt (g).Ruta Lager Bränt Obränt TotaltProvgrop B 0-10 0,29 0,2920-30 0,56 0,5630-40 0,6 0,630-60 profil 1,3 1,340-50 3 350-60 0,3 0,3Provgrop C 20-30 0,74 0,74Provgrop F 10-20 2,32 2,3220-30 0,56 0,56Provgrop G 20-30 0,22 0,2230-40 0,33 0,3340-50 0,1 0,1Provgrop H 10-20 1,08 1,08Totalt 6,2 5,2 11,419

Tabell 15. Anatomisk representation för fågelben, antal fragment.Ruta Lager BröstkorgSkuldergördelVingeBakreextremitetRörbenTotaltBränt Provgrop B 0-10 1 120-30 1 1Provgrop C 20-30 1 1 2 4Provgrop F 10-20 1 1 1 1 420-30 1 1Provgrop G 20-30 1 1 230-40 1 1 2 440-50 1 1Provgrop H 10-20 1 1Obränt Provgrop B 30-40 1 140-50 1 5 650-60 1 1Totalt 1 7 9 6 4 27FiskI materialet identifierades endast tre fiskben, samtliga brända. Benen kommer från gädda, obestämdlaxfisk. Förekomsten av fiskben är viktig även om det inte går att bedöma hur viktigt fisket var vidBastuloken. Man bör notera att det i provgropen från 2005 identifierades ben av abborre och mört(Ekholm 2007). Några närmare tolkningar om fisket vid lokalen är inte möjliga att göras.Tabell 16. Identifierade fiskben, antal fragment.Lager Provgrop B Provgrop C TotaltGädda 0-10 1 1Laxfisk 40-50 2 220

Benmaterialet i provgroparnaMängden ben i de olika provgroparna varierade stort. De största mängderna ben tillvaratogs i degropar som undersöktes i anslutning till boplatsvallen där provgrop B var den i särklass fyndrikaste. Iprovgroparna med de större mängderna obrända ben kan man se att mängden ben ökar på nivåermellan 40 och 60 cm. Bevaringsförhållandena i lagren verkar ha varit något olika men man kan ocksåse olikheter mellan de olika provgroparna. De obrända benens vittringsgrad antyder att bevaringsförhållandenavarit mest gynnsamma i provgrop B, figur 12. Gropen uppvisar den högsta andelenbenfragment med vittringsgrad A.Benfragmentens vittringsgrad är inte direkt kopplad till benens fragmenteringsgrad – och inte hellerfrakturmönster. Provgrop E och F har en högre andel större benfragment (D och E) än t.ex. grop A ochB, figur 13. Jämförelserna påverkas dock av den absoluta mängden ben men är ändå av intresse.Fragmenteringsgraden i grop A och E skiljer sig tydligt – även om mängden ben är relativt lika. Beneni grop A som ligger i anslutning till boplatsvallen uppvisar en högre grad av fragmentering.Fragmenteringen i grop A motsvarar närmast den som konstaterats i grop B – som också undersöktes iboplatsvallen. Dock är benens vittringsgrad mindre i ruta B än i ruta A och det finns även andraskillnader mellan provgroparna, se nedan. Fragmenteringsgraden i ruta G och H är lika den ianslutning till boplatsvallen men vittringsgraden är högre. Rent generellt verkar bevaringsförhållandenaför ben ha varit något sämre i den övre delen av stratigrafin. I de fyndrikasteprovrutorna kan man se att andelen större benfragment är högre på djupare nivåer, figur 14.Frakturmönstret för rörben är inte helt entydigt kopplat till varken vittringsgrad eller grad avfragmentering i provgroparna. Rutorna A, B, E och G uppvisar en förhållandevis hög andelbenfragment där man kan urskilja spår av färska frakturer, figur 15. Också i grop H kan man skönjadetta men här uppvisar rörbensfragmenten endast värdena 5 och 6. Uppenbarligen är den postdepositionellafragmenteringen olika i olika provgropar.Fragmenteringsgraden och frakturmönstret å ena sidan och vittringsgraden å den andra återspeglarolika aspekter av bevaringsförhållandena. Benens vittringsgrad är lägst i de rutor som uppvisar mestben medan vittringsgraden är högre i rutor med mindre benmängder. Det är troligt att den absolutamängden ben vid boplatsvallen har bidragit till att gynnsamt påverka jordmånens nedbrytningsgrad (seEkman och Iregren 1983: 13). Den förhållandevis höga andelen färska frakturer på rörbensfragmentenantyder att man vid Bastuloken på ett intensivt och medvetet sätt krossade älgbenen – vilket mestsannolikt beror på att man ville komma åt benmärgen. Aktiviteterna har uppenbarligen producerat enstor mängd benavfall – eller slaktrester. Dock verkar det sannolikt att aktiviteterna efterlämnatförhållandevis stora benfragment.Det finns ett samband mellan benfragmentens storlek och frakturmönster som är värd att notera. Isamtliga provgropar uppvisar de större fragmenten lägre frakturvärden, d.v.s. en högre grad av färskafrakturer, än små fragment. Det är uppenbart att en stor del av fragmenteringen vid Bastuloken berorpå post-depositionella faktorer. En stor mängd av de benfragment som deponerades var troligenförhållandevis stora (större än 8 cm) och ursprungligen bör en stor del ha uppvisat färska spår efterslakten. Benen verkar i huvudsak ha fragmenterats när de varit torra, d.v.s. förmodligen när de varitdeponerade i (på) marken en längre tid. Deponeringen verkar ha startat på den ursprungliga markytan(Larsson 2009; 2010A och B). Att döma av frakturmönstret har den post-depositionellafragmenteringen varit högre i de övre lagren av stratigrafin, figur 16 (se längre fram i rapporten) vilketantyder att platsen använts intensivt – också efter att benen (slaktavfallet) deponerats på platsen.21

Figur 12. Vittringsgrad för obrända ben i provgroparna enligt vikt. Bevaringsförhållandena har varitmest gynnsamma i provgrop B där en förhållandevis stor del av materialet uppvisar en relativt godbevaring. I grop A och E finns en del ben med vittringsgrad A men de döljs p.g.a. axelns skala.Figur 13. Graden av fragmentering i provgroparna enligt vikt. Kategorierna A till E motsvararstorleksklasser om 2 cm. E=>8 cm.22

Figur 14. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgroparna enligt vikt (g).23

Figur 15. Frakturmönster för obrända ben i provgroparna enligt vikt. Värdena 1-6Figur 16. Obrända rörbensfragment från provgrop B. De två större fragmenten uppvisar spår avfärska frakturer som indikerar att benen kluvits för att komma åt märgen inne i benen. Småfragmentenuppvisar i högre grad spår efter torra frakturer som uppkommit efter deponeringen. På detstörsta fragmentet syns punkten där slaget träffat benet.24

Provgrop AI rutan tillvaratogs nästan 3 kg obrända och c.50 g brända ben. Ben tillvaratogs ner till c.70 cm:s djup,tabell 16. Förutom brända och obrända ben av älg identifierades också brända ben från skogsmård ochbäver i gropen, tabell 17. De sistnämnda identifierades i de övre lagren av stratigrafin medan älgidentifierats genom hela stratigrafin, förutom lager 0-10 cm, tabell 17-20. Bevaringsförhållandena förde obrända benen verkar ha varit något sämre i den övre delen av stratigrafin ner till c.40 cm. I deöversta lagren dominerar små benfragment och de uppvisar nästan uteslutande torra frakturer samtvittringsgrad B, tabell 20. Man kan förmoda en hög grad av fragmentering efter att benen deponeratspå platsen.Det verkar finnas ett visst brott i benmaterialets karaktär vid lager 40-50. Lager 40-50 uppvisar ennågot högre andel (till art obestämda) rörbensfragment än 50-60 cm, vilket dock också gäller nivåerna20-40 och 60-70 cm även om mängden ben här är mindre vilket försvårar tolkningar, Figur 17. Lager40-60 uppvisar en något mera komplett anatomiska representation än de övre lagren (och också änlager 60-70), tabell 18. Även om det finns en viss skillnad i anatomisk representation mellan lager 40-50 och 50-60, främst i andelen tåben, figur 18-21 finns det ingen större skillnad i fragmenteringsgradmellan lagren. Andelen tänder avviker enligt vikt medan det är mindre skillnad om man jämför antalfragment. Noterbart är att lager 40-50 har en högre andel torra frakturer än lager 50-60 vilket skullekunna tyda på en högre grad av fragmentering efter deponeringen. Detta mönster förstärks av attandelen rörbensfragment tydligt ökar i de övre lagren av stratigrafin. Fragmenteringsgraden är dockhögre i de övre lagren – och de mindre fragmenten uppvisar en mycket högre andel torra frakturer.Detta bör vara resultatet av en hög grad av påverkan efter att benen deponerades. Man kan förmoda attdeponeringen skett snabbt och att de understa lagren i viss mån legat mera skyddade.Den högre andelen tåben i lager 40-50 är svår att förklara enbart med hänvisning till bevaringsförhållandenaeller identifierbarhet p.g.a. fragmentering. Även om stratigrafin är påverkad av bevaringsförhållandenapekar flera faktorer på att det finns en skillnad i deponeringsmönstret över tid i boplatsvallensstratigrafi vid ruta A. För pälsdjuren är de perifera delarna av kropparna sällsyntare än delar avbålet, tabell 19. Man kan se en selektion av kroppsdelar som deponerats i området. Man bör notera förälg (och stort däggdjur) att ryggraden och bröstkorgen är underrepresenterade genom hela stratigrafin.Skillnaderna i benmaterialets sammansättning mellan de övre och under lagren kan inte enbart tolkassom ett resultat av bevaringsförhållandena utan snarare sker det en förändring i deponeringsmönstretav benen över tid. Hanteringen av älgkropparna förändras över tid vid Bastuloken.Mängden skärvsten i provgropen är hög och förändras inte nämnvärt mellan lager 10-50 cm, bilaga 1.Mängden skärvsten verkar inte vara kopplad till de förändringar i det obrända benmaterialetssammansättning man kan se i olika lager, bilaga 2. Däremot verkar mängden brända ben ha etttydligare samband med mängden skärvsten.25

Tabell 17. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop A enligt vikt (g).Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 TotaltObrända fragmentVittringsgrad A 108,2 10,1 118,3Vittringsgrad B 34,54 108,92 1 584,72 632,12 151,93 2 512,23Eldpåverkade fragment1 0,71 1,45 0,4 2,562 0,32 0,5 1,4 2,223 2,76 2,764 2,91 0,81 0,6 1,99 6,315 22,44 1,5 1,66 1,3 0,1 27Vitbrända fragment6 1,53 2,58 1,6 2,3 0,7 8,716A 1,23 2,7 3,936B 0,57 0,57Totalt 6,04 29,01 40,34 112,88 1 589,12 745,17 162,03 2 684,59Tabell 18. Identifierade arter i provgrop A, antal fragment.0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 TotaltBränt Älg 9 1 10Större däggdjur 1 1 2Skogsmård 1 1Bäver 1 3 1 5Mindre däggdjur 4 4Obestämt 12 26 6 13 13 8 78Obränt Älg 8 51 270 176 48 553Större däggdjur 3 3Obestämt 3 6 2 17 3 31Totalt 17 48 15 65 286 205 51 68726

Tabell 19. Identifierade element av älg och stort däggdjur i provgrop A, antal fragment.Anatomi Element 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 TotaltHorn Cornu 1 1Kranium Cranium 1 8 1 1 11Maxilla 1 1Tand Dentes 5 24 19 5 53Ryggrad V thor 4 4Bröstkorg Costae 1 1Främre extremitet Scapula 2 1 3Humerus 4 1 5Radius 1 1 2Ulna 2 2Bakre extremitet Coxae 1 1Femur 3 2 5Tibia 3 2 5Hand/fotrot Cr 1 1Cu 2 2C1 1 1C2+3 2 1 3Metapod Mc 5 5McII-V 4 4Mp 3 1 4Mt 1 3 2 6MtIII-IV 3 3Tåben Ph1 2 16 3 21Ph1 L 1 1Ph2 1 14 1 16Ph2 L 1 1Ph3 5 1 6Ph3 L 1 1Rörben Ossa longa 7 39 145 134 28 353Obestämt Obestämt 13 13Ossa plana 10 11 21Totalt 8 51 270 179 48 556Tabell 20. Anatomisk representation i olika lager av provgrop A, brända ben. Antal fragment.Lager Kranium Tand Främre Bakre Metapod TotaltBäver 0-10 1 110-20 1 1 1 320-30 1 1Skogsmård 0-10 1 1Älg 10-20 9 9Större däggdjur 50-60 1 1Totalt 1 10 1 3 1 1627

Figur 17. Frakturmönster för obrända rörbensfragment i olika lager av provgrop A enligt vikt.Figur 18. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgrop A enligt vikt.28

Figur 19. Fragmenteringsgrad och frakturmönster i olika lager av provgrop A enligt vikt.Figur 20. Mängden ben och anatomisk representation för älg (+större däggdjur) i olika lager avprovgrop A, obrända ben.29

Figur 21. Benmängd och anatomisk representation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur iolika lager av ruta A, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.30

Provgrop BProvgrop B var den i särklass fyndrikaste. De största mängderna obrända ben fanns mellan 30 och 60cm ner i stratigrafin där c.13 av totalt 16 kg samlades in, tabell 20. De största mängderna brända bensamlades in i de övre lagren på 0-20 cm:s djup, tabell 21. Artfördelningen är något olika för brändaoch obrända ben, tabell 22. Älg är klart vanligast bland de obrända benen. Enstaka obrända benidentifierades av hund, skogsmård, bäver, tjäder samt obestämd fågel. Det enda (obrända) benet avhund vid Bastuloken framkom i provgrop B – högt upp i stratigrafin. Brända ben identifierades frånälg, utter, skogsmård, bäver samt obestämd fågel och en kota av laxfisk. Benen från utter tillvaratogs isamma lager (0-10) och kommer troligen från samma djur. Det finns en viss skillnad i artfördelningför brända ben i de olika lagren. De brända benen från älg och laxfisk framkom på lager 30-40 medanövriga arter framkom i lager 0-30. Det är av intresse att det finns en stratigrafisk skillnad mellan deobrända och brända benen av bäver. De brända bäverbenen framkom i lager 0-20 cm medan deobrända låg djupare i stratigrafin, på lager 50-70 cm vilket antyder en förändring över tid i hanteringenav bävern. Samma skillnad kan också noteras för fågelbenen i gropen, se tabell. Mönstret antyder enkronologisk förändring i hanteringen av de olika arterna vid Bastuloken.Tabell 21. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop B enligt vikt (g). Dessutomtillvaratogs 752,92 g obrända ben i provgropens profil ur lager 30-60 cm.Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 TotaltObrända fragmentVittringsgrad A 83 36,8 1 414,5 2 049,4 188,2 20,9 3792,8Vittringsgrad B 744,7 862,13 3 674,4 3 450,3 2 561,5 226,7 11 519,73Eldpåverkade fragment1 0,17 0,08 0,252 9,73 1,85 11,584 2,2 2,58 0,21 4,995 6,73 3,23 0,75 0,38 11,09Vitbrända fragment6 5,29 0,4 2,23 1,4 9,326A 4,45 8,02 0,22 12,696B 3,71 2,28 0,15 6,14Totalt 22,55 851,36 906,56 5 088,9 5 501,92 2749,7 247,6 15 368,59Den anatomiska representationen för älg (och större däggdjur) är mest varierad på lager 30-60 därbenfragment från samtliga kroppsregioner har identifierats. Till antal dominerar fragment från kraniet(inklusive tänder) samt tåben. Andelen rörbensfragment är högt men antalet är svårbedömt eftersomsmåfragmenten (från större däggdjur) inte har räknats. Vikten antyder att en betydande del avmaterialet kommer från rörbenen. Noterbart är, på samma sätt som i grop A, att andelen fragment frånryggrad och bröstkorgen är klart underrepresenterade i materialet om man jämför med ett förväntatantal för ett komplett skelett av älg. Det finns en stratigrafisk skillnad som kan vara värd att notera. Ide djupare lagren är tåben och metapoder något vanligare än i de översta lagren och mönstret förstärksav att andelen rörbensfragment är högre i de övre lagren. I de övre lagren är också andelenkraniefragment inklusive tänder enligt vikt något högre än i de djupaste lagren. Fragmenteringen ärinte nämnvärt högre i de översta lagren än i de nedre – även om det föreligger en stor skillnad ifrakturmönster. Andelen torra frakturer är betydligt högre i de översta lagren än i de nedre.Skillnaderna i anatomisk representation för älg torde inte kunna förklaras enbart p.g.a. olikheter i31

evaring utan antyder snarare en skillnad i deponeringen av kroppsdelar från älg över tid. Man kansåledes observera en stratigrafisk skillnad – eller förändring - i hanteringen av kroppsdelar för både älgoch bäver i provgrop B. Skillnaden i det osteologiska materialet mellan olika lager återspeglas inte ideponeringen av (mängden) skärvsten, bilaga 1-2. Lager 20-40 har en något mindre mängd skärvstenär lager 0-20 och 40-60 cm.Tabell 22. Identifierade arter i provgrop B, antal fragment.0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 30-60 TotaltBränt Älg 1 1 2Större däggdjur 1 1 3 5Utter 12 12Bäver 3 3 6Laxfisk 2 2Fågel 1 1 2Obestämt 102 75 22 18 217Obränt Älg 124 71 373 479 236 62 93 1 438Större 13 13Hund 1 1Skogsmård 1 1Bäver 2 1 1 4Fågel 1 5 1 1 8Tjäder 1 1Obestämt 2 13 1 6 2 24Totalt 121 204 123 376 507 239 69 97 1 736Tabell 23. Anatomisk representation för bäver, obrända (lager 60-70 – samt profil) och brända (lager0-20) ben, antal fragment.Anatomi Element 0-10 10-20 50-60 60-70 30-60 prof. TotaltBrända benObrända benKranium Cranium 1 1 2Mandibula 1 1Ryggrad V lumb 1 1V sac 1 2 3Bröstkorg Costae 1 1Främre extremitet Scapula 1 1Tåben Ph 1 1Totalt 3 3 2 1 1 1032

Tabell 24. Identifierade benfragment av däggdjur i provgrop B, obrända ben. Antal fragment.Anatomi Element Bäver Hund Skogsmård Älg Större däggdjur TotaltHorn Cornu 4 4Kranium Cranium 80 80Maxilla 2 2Mandibula 1 8 9Tand Dentes 79 79Ryggrad Atlas 2 2V cerv 12 12V thor 37 37V lumb 5 5V sac 2 2 4Vert 15 15Bröstkorg Costae 12 12Sternum 1 1Främre Scapula 1 9 10extremitet Humerus 10 10Radius 6 6Ulna 7 7Bakre Coxae 10 10extremitet Femur 10 10Tibia 1 16 17Hand/fot Cr 4 4Ci 5 5Cu 3 3Ca 2 2C1 8 8C2+3 4 4Talus 3 3Calcaneus 8 8Ct 2 2T2+3 2 2Carpi/tarsi 5 5Metapod Mc 8 8McIII-IV 1 1McII-V 4 4Mp 2 2MpII-V 3 3Mt 8 8MtIII-IV 10 10MtIV 1 1Sesamben 2 2Tåben Ph1 92 92Ph1 L 4 4Ph2 103 103Ph2 L 13 13Ph3 24 24Ph3 L 7 7Rörben Ossa longa 626 12 638Obestämt Obestämt 66 66Ossa plana 92 1 93Totalt 4 1 1 1438 13 1 45733

Tabell 25. Identifierade benfragment av älg och större däggdjur i olika lager av provgrop B, obrändaben antal fragmentAnatomi Element 10- 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 30-60 prof TotaltHorn Cornu 1 1 1 1 4Kranium Cranium 1 7 17 33 15 4 3 80Maxilla 1 1 2Mandibula 1 4 3 8Tand Dentes 5 1 19 41 10 3 79Ryggrad V cerv 5 5 1 1 12V thor 5 19 13 37V lumb 2 1 2 5V sac 2 2Atlas 2 2Vert 1 14 15Bröstkorg Costae 3 6 3 12Sternum 1 1Främre extremitet Scapula 2 2 4 1 9Humerus 1 2 5 2 10Radius 2 4 6Ulna 2 4 1 7Bakre extremitet Coxae 3 5 2 10Femur 4 4 1 1 10Tibia 7 8 1 16Hand/fot Cr 2 2 4Ci 3 2 5Cu 1 2 3Ca 1 1 2C1 3 4 1 8C2+3 4 4Talus 1 2 3Calcaneus 2 4 2 8Ct 2 2T2+3 2 2Carpi/tarsi 5 5Metapod Mc 6 1 1 8McIII-IV 1 1McII-V 4 4Mp 2 2MpII-V 1 2 3Mt 4 2 2 8MtIII-IV 3 7 10Sesamben 2 2Tåben Ph1 2 1 18 36 24 1 10 92Ph1 L 2 2 4Ph2 4 25 38 29 1 6 103Ph2 L 6 4 2 1 13Ph3 4 14 4 2 24Ph3 L 5 2 7Rörben Ossa longa 62 70 157 164 78 51 56 638Obestämt Obestämt 29 3 24 9 1 66Ossa plana 13 3 32 24 21 93Totalt 124 84 373 479 236 62 93 1 45134

Figur 22. Mängden ben och anatomisk representation för älg och större däggdjur i olika lager avprovgrop B, obrända ben.Figur 23. Mängden ben och anatomisk representation för älg och större däggdjur i olika lager avprovgrop B, brända ben.35

Figur 24. Benmängd och anatomisk representation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur iolika lager av ruta B, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.Figur 25. Frakturmönster i olika lager av provgrop B enligt vikt (g).36

Figur 26. Graden av fragmentering i olika lager av provgrop B enligt vikt (g).Figur 27. Graden av fragmentering och frakturmönster i olika lager av provgrop B enligt vikt (g).37

Provgrop CI provgrop C tillvaratogs endast brända ben. Mest ben framkom i lager 20-30 men mindre mängderframkom ner till 70 cm:s djup i stratigrafin. Trots den ringa mängden ben identifierades flera arter;bäver, skogsmård, obestämd fågel samt gädda. Dessutom finns flera benfragment från större däggdjursom bör vara från älg. Tandfragmentet från större däggdjur (älg) i lager 10-20 var endast lite eldpåverkat(grad 2). Övriga fragment uppvisade en förhållandevis hög grad av förbränning (grad 5-6).Provgropen är uppenbarligen belägen utanför det område där de största mängderna ben har deponerats.Man kan notera att de flesta benen från de mindre däggdjuren kommer från bålet och kraniet medanendast ett tåben identifierades. Mönstret är detsamma som i de fyndrikare provgroparna A och B. Avfågel identifierades delar från skuldergördel, vingen samt bakbenet vilka således också kan räknas som”kroppen”. Mängden brända ben i olika lager följer i stort samma mönster som deponeringen av(mängden) skärvsten, bilaga 1-2.Tabell 26. Identifierade arter i provgrop C, brända ben. Antal fragment.0-10 10-20 20-30 40-50 50-60 60-70 TotaltBränt Större däggdjur 4 1 5Skogsmård 1 1Bäver 1 3 1 5Litet däggdjur 2 2Fågel 4 4Gädda 1 1Obestämt 23 15 49 30 17 9 143Totalt 26 19 59 31 17 9 161Tabell 27. Identifierade arter och anatomisk representation i provgrop C, antal fragment.Anatomi Element StörredäggdjurBäverSkogsmårdLitetdäggdjurFågel Gädda TotaltKranium Cranium 1 2 3Dentale 1 1Tand Dentes 1 1Bröstkorg Costae 1 1Skuldergördel Coracoideum 1 1Främre extremitet Humerus 1 1Vinge Radius 1 1Bakre extremitet Coxae 1 1Tibia 1 1Tibiotarsus 2 2Tåben Ph3 1 1Rörben Ossa longa 3 1 4Totalt 5 5 1 2 4 1 1838

Figur 28. Benmängd och anatomisk representation för större däggdjur i olika lager av ruta C, brändaben.Tabell 28. Förbränningsgrad och benmängd i olika lager av provgrop C enligt vikt (g).Förbränningsgrad/Lager 0-10 10-20 20-30 40-50 50-60 60-70 Totalt2 0,5 0,55 1 1 1,72 0,88 0,21 0,46 5,276 4,3 5 1,14 0,35 0,68 11,476A 0,8 3,84 1,69 0,41 6,746B 0,4 0,4 1,79 0,62 0,45 3,66Totalt 6,5 6,9 8,49 3,19 1,42 1,14 27,64Provgrop DTotalt samlades 2 gram brända ben in i provgropen (Larsson 2010B, bilaga 2-3). Dessa har inteanalyserats. Provgropen innehöll små mängder skärvsten (11 liter) i jämförelse med de andraprovgroparna, bilaga 1.39

Provgrop EI provgropen tillvaratogs 2 344,1 g obrända ben och 100,19 g eldpåverkade och brända ben. De störstamängderna obrända ben framkom i lagren 40-70 cm medan de brända benen framkom mera ytligt. Enmindre del av de obrända benen på lager 30-60 bedömdes som välbevarade medan den största delenuppvisade en hög grad av vittring. Älg dominerar bland både de obrända och brända benen. I övrigtidentifierades endast två ben från bäver i provgropen – ett obränt ben från bakbenet (tibia) samt enbränd ledyta till första tåbenet (Ph1).Av älg dominerar rörbensfragment och tänder men de flesta kroppsdelar är representerade. Andelentåben är lägre än i groparna belägna närmare boplatsvallen (grop A och B). Ryggrad och bröstkorg ärklart underrepresenterade också i grop E. Man kan se att de flesta tandfragmenten påträffades i lager50-60 medan rörbensfragmenten är jämnare spridda i flera lager. Flera tandfragment i lager 50-60kommer troligen från samma överkäke. I lager 40-50 framkom ett större fragment av älgkranium somvar fyllt med rödockra (Larsson 2010). Fragmentet kommer från frontale, d.v.s. den bakre delen avkraniet mellan hornen, bild längre fram i rapporten. Att döma av hornbasens utseende har hornethuggits av, d.v.s. älgen har jagats under vinterhalvåret när hornet sitter fast i kraniet. Detta är den endadirekta indikationen på jaktsäsong för älg som kunnat konstateras vid Bastuloken.Den anatomiska representationen för älg är mest varierad på lager 50-70. Övriga lager uppvisar enhögre andel rörbensfragment vilket sannolikt beror på bevaringsförhållandena som påverkatidentifierbarheten. Att de övre lagren påverkats av en högre grad av påverkan efter deponeringen stödsockså av frakturmönstret och fragmenteringsgraden. Andelen torra frakturer ökar tydligt i de övrelagren av stratigrafin och andelen småfragment ökar också högre upp i stratigrafin.Mängden ben i olika lager av provgropen är inte uppenbart relaterad till mängden skärvsten, bilaga 1-2. De största mängderna skärvsten framkom i lager 10-30, d.v.s. i lager som inte var särskilt rika påbenfynd. De största mängderna obrända ben framkom under de största mängderna skärvsten.Tabell 29. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop E enligt vikt (g).Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 TotaltObrända fragmentVittringsgrad A 2,3 12,5 1,8 16,6Vittringsgrad B 3,8 29,5 204,4 913,5 489,4 510,5 176,4 2 327,5Eldpåverkade fragment1 1,38 1,5 1,4 4,282 3,18 3,184 1,14 3,2 0,1 4,445 1,8 3,08 8,8 1,8 5,5 1,72 22,7Vitbrända fragment6 2 15 4,2 1,7 22,96A 36,46 1,1 0,4 37,966B 4,73 4,73Totalt 7,6 46,79 62,28 210,4 926 500,9 510,5 179,82 2 444,2940

Tabell 30. Identifierade arter i olika lager av provgrop E, antal fragment.0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 TotaltBränt Älg 23 8 1 4 2 38Bäver 1 1Obestämt 10 28 5 4 2 49Obränt Älg 10 8 34 60 86 31 13 242Bäver 1 1Obestämt 5 1 2 8Totalt 20 24 50 41 62 94 31 17 339Tabell 31. Anatomisk representation i provgrop E, obrända ben antal fragment.Anatomi Element Bäver Älg TotaltHorn Cornu 1 1Kranium Cranium 3 3Tand Dentes 23 23Främre extremitet Scapula 1 1Humerus 6 6Radius 3 3Bakre extremitet Coxae 1 1Femur 2 2Tibia 1 4 5Hand/fot Cr 2 2Ci 2 2Cu 1 1C1 2 2Talus 1 1Calc 2 2Metapod McII-V 1 1MtIII-IV 3 3Mt 1 1Sesamben 1 1Tåben Ph1 7 7Ph2 2 2Ph3 2 2Ph3 L 1 1Rörben Ossa longa 170 170Totalt 1 242 24341

Tabell 32. Anatomisk representation i olika lager av provgrop E för älg, obrända ben antal fragment.Anatomi Element 0-10 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 TotaltHorn Cornu 1 1Kranium Cranium 1 1 1 3Tand Dentes 4 17 2 23Främre extremitet Scapula 1 1Humerus 2 4 6Radius 2 1 3Bakre extremitet Coxae 1 1Femur 1 1 2Tibia 3 1 4Hand/fot Cr 1 1 2Ci 2 2Cu 1 1C1 2 2Talus 1 1Calc 2 2Metapod McII-V 1 1MtIII-IV 1 1 1 3Mt 1 1Sesamben 1 1Tåben Ph1 3 3 1 7Ph2 2 2Ph3 1 1 2Ph3 L 1 1Rörben Ossa longa 10 8 32 49 45 19 7 170Totalt 10 8 34 60 86 31 13 24242

Figur 29. Benmängd och anatomisk representation för älg (+större däggdjur) i olika lager av ruta E,obrända ben.Figur 30. Benmängd och anatomisk representation för älg och större däggdjur i olika lager av ruta E,obrända ben. Inklusive rörbensfragment.43

Figur 31. Benmängd och anatomisk representation för älg och större däggdjur i olika lager av ruta E,brända ben.Figur 32. Frakturmönster i olika lager av provgrop E enligt vikt (g).44

Figur 33. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgrop E enligt vikt (g).Figur 34. Fragmenteringsgrad och frakturmönster i provgrop E enligt vikt (g)45

Provgrop FProvgropen låg alldeles invid loken och undersöktes ner till 30 cm:s djup. Därefter vattenfylldesgropen underifrån och undersökningen avbröts (Larsson 2010:9). De obrända benen av älg kommerfrån metapoder eller obestämt rörben. Totalt tillvaratogs endast sju obrända fragment i gropen somvägde 37,6 g. Samtliga rörbensfragment uppvisar torra frakturer (värde 6) vilket indikerar påverkanefter deponeringen i marken. Dock är flera av fragmenten stora så fragmenteringen är inte hög. I detbrända materialet identifierades ett ben från bäver och fem av obestämd fågelart. Benet från bäverkommer från den främre extremiteten (ulna) medan fågelbenen kommer från ”kroppen” (d.v.s. vingenoch bakbenet). Inga brända ben av älg eller större däggdjur identifierades i grop F.Det begränsade materialet gör det svårt att bedöma deponeringsförhållandena mera noggrant i områdetnärmast lokalen. Provgropen är belägen utanför området där de största mängderna ben deponerats -och också skärvsten. Mängden brända ben i olika lager visar ett samband med mängden skärvsten,bilaga 1-2. Mängden skärvsten i provgrop F var överlag ganska hög om man jämnför med andragropar och lager.Tabell 33. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop F enligt vikt (g).Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 TotaltVittringsgrad B 17,1 20,5 37,6Eldpåverkade/brända ben5 1,8 2,28 4,086 0,82 0,11 0,936A 1,35 1,86 0,56 3,776B 2,41 2,41Totalt 3,15 22,19 23,45 48,79Tabell 34. Identifierade arter i provgrop F, antal fragment.0-10 10-20 20-30 TotaltBränt Bäver 1 1Fågel 4 1 5Obestämt 2 9 4 15Obränt Älg 1 6 7Totalt 3 14 11 28Tabell 35. Anatomisk representation för älg i olika lager av provgrop F, antal fragment.Anatomi Element Älg Totalt10-12 20-30Metapod Mc 1 1Rörben Ossa longa 1 5 6Totalt 1 6 746

Figur 35. Benmängd och anatomisk representation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur iolika lager av ruta F, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.Figur 36. Frakturmönster i olika lager av provgrop F enligt vikt (g).Figur 37. Fragmenteringsgrad och frakturmönster i provgrop F enligt vikt (g)47

Figur 38. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgrop F enligt vikt (g). I jämförelsen ingår endast sjufragment.48

Provgrop GI provgropen samlades 720,9 gram obrända och 76,5 gram brända ben in, tabell 36-37. De störstamängderna obrända ben framkom i lager 20-30 (och 30-40) medan lager 10-30 innehöll de störstamängderna brända (och eldpåverkade) ben. I det brända materialet identifierades ben från bäver,skogsmård, älg, mindre däggdjur samt obestämd fågelart. De brända benen av pälsdjur (och mindredäggdjur) fanns spridda i lager 10-50 medan älgen var begränsad till 10-30. Samtliga brända ben avälg är fragment av tänder – möjligen från samma tand. Bedömningen av förbränningsgraden var svåratt göra eftersom emaljen är vit även som obränd. I det obrända materialet identifierades endast benfrån älg och större däggdjur. Flera kroppsregioner finns representerade men tandfragment ochrörbensfragment är vanligast i materialet från gropen, tabell 38. Mest varierad är den anatomiskarepresentationen i lager 20-30 vilket hänger samman med fyndmängden. I likhet med andraprovgropar är ryggrad och bröstkorg underrepresenterade. Jämförelsen mellan antal fragment och viktger ganska olika resultat p.g.a. två nästan hela fotrotsben (Ct, som tillsammans väger 129,5 g). Dockkan man notera att andelen tåben från älg inte är särskilt vanliga vilket är fallet i groparna belägnanärmare boplatsvallen (groparna A, B).Den anatomiska representationen för brända ben från pälsdjur (och mindre däggdjur samt obestämtdäggdjur) visar att flera kroppsregioner finns representerade. Benfragment från ”kroppen” och bålen ärvälrepresenterade. Mängden rörbensfragment antyder att extremitetsben bör vara förhållandevisvälrepresenterade (dessa fragment kommer inte från tåben eller handrot/fotrot). Dock finns det enstakafragment också från tassarna av bäver som i övrigt är en ovanlig kategori vid Bastuloken.Benfragmenten i de nedre lagren verkar vara något större men uppvisar ändå en lägre grad av färskafrakturer, Figur 41-43. Mängden ben visar inget samband med mängden skärvsten i olika lager avgropen, bilaga 1-2. De största mängderna skärvsten framkom i lager 10-40 medan de obrända benenvar koncentrerade till lager 20-30 cm.Tabell 36. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop G enligt vikt (g).Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 TotaltObrända fragmentVittringsgrad B 0,3 565,2 81,5 647Eldpåverkade fragment1 1,58 1,42 2,6 5,62 2,33 2,334 0,81 0,815 18,14 12,27 9,31 6,71 46,43Vitbrända fragment6 4,42 9,48 1,5 1 16,46A 5,94 2,04 2,55 10,53Totalt 0,3 22,56 597,61 95,77 12,86 729,149

Tabell 37. Identifierade arter i provgrop G, antal fragment.0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 TotaltBränt Älg 1 11 12Skogsmård 1 1Bäver 3 5 2 2 12Fågel 2 4 1 7Mindre däggdjur 5 3 8Obestämt 27 88 87 70 272Obränt Älg 1 68 4 73Större däggdjur 3 6 5 14Obestämt 5 13 7 25Totalt 1 31 182 121 89 424Tabell 38. Anatomisk representation i provgrop G, obrända ben enligt antal fragment.Anatomi Element Större däggdjur Älg TotaltKranium Cranium 2 2Tand Dentes 14 14 28Ryggrad V thor 1 1Bakre extremitet Femur 1 1Hand/fot Ci 1 1C1 1 1Calcaneus 1 1Ct 2 2T2+3 1 1Carpi/tarsi 1 1Metapod McII-V 3 3Tåben Ph1 2 2Ph2 5 5Ph3 2 2Rörben Ossa longa 32 32Obestämt Obestämt 3 3Ossa plana 1 1Totalt 14 73 8750

Tabell 39. Anatomisk representation i olika lager av provgrop G för älg och större däggdjur, obrändaben enligt antal fragment.Anatomi Element 0-10 20-30 30-40 40-50 TotaltKranium Cranium 2 2Tand Dentes 17 6 5 28Ryggrad V thor 1 1Bakre extremitet Femur 1 1Hand/fot Ci 1 1C1 1 1Calc 1 1Ct 2 2T2+3 1 1Carpi/tarsi 1 1Metapod McII-V 3 3Tåben Ph1 2 2Ph2 5 5Ph3 2 2Rörben Ossa longa 1 27 4 32Obestämt Obestämt 3 3Ossa plana 1 1Totalt 1 71 10 5 87Tabell 40. Anatomisk representation för bäver, skogsmård, mindre däggdjur samt obestämt däggdjuri olika lager av grop G. Brända ben enligt antal fragment. Samtliga obestämda fragment är räknade.Anatomi 10-20 20-30 30-40 40-50 TotaltBäver Ryggrad 1 1 2 4Bröstkorg 1 2 3Hand/fot 1 1 2Tåben 2 2Rörben 1 1Skogsmård Främre extremitet 1 1Mindre däggdjur Ryggrad 1 1Bröstkorg 1 1Främre extremitet 1 1Rörben 4 1 5Obestämt Kranium 2 1 1 6 10Ryggrad 1 1Bröstkorg 2 2Rörben 22 68 79 61 230Obestämt 1 19 7 2 29Totalt 30 93 94 76 29351

Figur 39. Benmängd och anatomisk representation för älg (+större däggdjur) i olika lager av ruta G,obrända ben. Dominansen för hand/fot påverkas av att det finns två nästan hela fotrotsben somtillsammans vägen 129,5 g. Jämför figuren med data i tabell 39.Figur 40. Benmängd och anatomisk representation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur iolika lager av ruta G, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.52

Figur 41. Frakturmönster i olika lager av provgrop G enligt vikt (g).Figur 42. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgrop G enligt vikt (g).Figur 43. Fragmenteringsgrad och frakturmönster i provgrop G enligt vikt (g).53

Provgrop HI gropen insamlades 427,9 gram obrända ben och 26,82 gram brända ben. Provgrop H är belägenutanför det område där de största mängderna ben deponerats.Ben påträffades ner till lager 20-30 med de största mängderna i lager 10-20. Älg och större däggdjurär vanligast både i det obrända och brända materialet. Fragment från tänder och rörben är vanligastmedan några fragment kommer från foten och metapoder (i bakre extremiteten) samt tåben. I detbrända materialet identifierades förutom ben från större däggdjur (älg) också ben från bäver, litetdäggdjur och fågel. Från bäver identifierades ett fragment av bakre extremiteten (tibia) och av fågelett fragment från skuldergördeln (coracoideum). Fragmenten kommer i likhet med andra gropar från”kroppen” av djuren.Graden av fragmentering var relativ lika i de olika lagren även om det fanns flera större fragment ilager 10-20 än lager 20-30, figur 44-46. Alla frakturer förutom på ett fragment var torra (grad 6) vilketindikerar en nedbrytning efter deponeringen. Mängden ben i olika lager av gropen är i viss månrelaterad till mängden skärvsten. I lager 10-20 framkom den största mängden ben och skärvsten,bilaga 1-2. Mängden skärvsten minskade markant på djupare nivåre.Tabell 41. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager av provgrop H enligt vikt (g).Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 TotaltObrända fragmentVittringsgrad B 312,3 115,6 427,9Eldpåverkade fragment2 1,04 0,3 2,46 3,83 1,27 1,274 0,3 0,35 0,96 7,7 0,34 9,0Vitbrända fragment6 1,05 4,15 1,81 7,016A 1,59 2,86 0,8 5,256B 0,19 0,19Totalt 5,91 327,5 121,31 454,72Tabell 42. Identifierade arter i provgrop H, antal fragment.0-10 10-20 20-30 TotaltBränt Större däggdjur 7 5 6 18Bäver 1 1Litet däggdjur 1 1Fågel 1 1Obestämt 15 51 14 80Obränt Älg 28 19 47Obestämt 4 4Totalt 22 90 40 15254

Tabell 43. Anatomisk representation i provgrop H, brända och obrända ben enligt antal fragment.Anatomi Älg Större Bäver Litet Fågel Obestämt TotaltdäggdjurdäggdjurBränt Kranium 1 1Tand 15 15Skuldergördel 1 1Bakre extremitet 1 1Tåben 1 1Rörben 1 1 80 82Obränt Tand 21 21Hand/fot 2 2Metapod 2 2Tåben 1 1Rörben 21 21Totalt 47 18 1 1 1 80 148Tabell 44. Anatomisk representation för älg och större däggdjur i olika lager av provgrop H, obrändaben enligt antal fragment.Anatomi Element 10-20 20-30 TotaltTand Dentes 8 13 21Hand/fot Talus 2 2Metapod Mt 2 2Tåben Ph2 1 1Rörben Ossa longa 15 6 21Totalt 28 19 47Figur 44. Frakturmönster i olika lager av provgrop H enligt vikt (g).55

Figur 45. Fragmenteringsgrad i olika lager av provgrop H enligt antal fragment.Figur 46. Fragmenteringsgrad och frakturmönster i provgrop H enligt antal fragment.56

Sammanfattning och slutsatserJakt och hantering av jaktbytenBenmaterialet från Bastuloken belyser aktiviteterna vid lokalen ur flera perspektiv. Det är uppenbartatt älgen varit det viktigaste jaktbytet för människorna vid lokalen även om man även har hanteratbyten efter pälsdjur, fågel och fisk. Totalt sett motsvarar artsammansättningen tämligen väl den somkonstaterats vid andra stenålderslokaler (Ekman och Iregren 1983).Hanteringen av älg verkar vara mycket medveten – och intensiv. Valda delar av älgarna har förts tillBastuloken där man sedan – av allt att döma – har utnyttjat köttet och benmärgen i främst extremiteternaav älgarna. Den anatomiska representationen för de mindre däggdjuren visar att det främst ärdelar av bålen eller kropparna som finns i materialet. Detsamma gäller fågel. För pälsdjuren är dessadelar inte de som följer med pälsarna när ett djur flås av. Snarast är det de köttrika delarna av pälsdjurensom finns vid Bastuloken. Den anatomiska representationen antyder att utvalda delar av jaktbytenafinns vid Bastuloken vilket ger anledning att tro att det finns en kontakt – eller kommunikation– till andra lokaler av annan karaktär. Det finns anledning att tro att aktiviteterna vid Bastulokenförändrats över tid och att pälsdjurens betydelse ökat i de yngre skedena. Artrepresentationen verkarförändras över tid – och också sättet att hantera djurkropparna – så som bäverbenen antyder i grop B.Det är av intresse att vissa delar av älgarna verkar saknas vid Bastuloken. Mönster är lika i samtligaprovgropar. Benfragment från ryggraden och bröstkorgen av älgarna är ovanliga vid Bastuloken ochmöjligen har dessa delar inte förts till platsen. Kranier har i viss mån transporterats till Bastuloken mentroligen inte i samma utsträckning som extremiteterna. Mängden tandfragment är hög i de flestagropar men i flera fall verkar fragmenten komma från ett fåtal tänder – sittande i käkdelar. Delar avhorn är dock ovanliga i materialet och det finns endast enstaka fragment i några av groparna (A, B ochE). Ett större kraniefragment som tillvaratogs i grop E visar att hornen på detta djur huggits av vidbasen vilket indikerar att älgen nedlagts under vinterhalvåret, figur 47. Vintersäsongen bör ha varit denmest fördelaktiga säsongen också för jakten på pälsdjur (då pälsen oftast är i bästa skick). I så fallskulle man ha sökt upp bävern i sina bon där den tillbringar vintern. Tjäder bör också ha kunnat jagasunder vinter – även om fågeljakten kan ha bedrivits också under andra tider av året. Detsamma gällerför fisket. I materialet från provropen som undersöktes 2005 identifierades ben av mört. Det bästafisket på karpfiskar är under sommarhalvåret. De starkaste indikationerna talar dock för attaktiviteterna vid Bastuloken skulle ha varit mest livliga under vinterhalvåret.Figur 47. Kraniefragment med avhuggna horn som påträffades i provgrop E. I kraniebiten fannsrödockra.57

Bevaringen har påverkat möjligheterna att studera spår på benen som t.ex. slaktspår efter stenredskap.Den höga vittringsgraden på benfragmentens yta har lett till svårigheter att identifiera dessa spår.Undersökningen av frakturmönstret har också påverkats av den relativt höga fragmenteringen efterdeponeringen. De flesta benfragment som är mindre än 2 cm uppvisar endast spår efter torra frakturervilket indikerar att benen har fragmenterats när de redan varit deponerade i marken en tid. Frakturmönstrethar trots detta gett en konkret inblick i hanteringen av älgkropparna och analysen avfrakturerna vittnar om en intensiv märgspaltning där t.o.m. tåbenen verkar vara spaltade. Viddeponeringen var troligen många (rörbens)fragment större än vad som kan observeras idag och de böri ännu högre grad än vad som nu är möjligt att urskilja ha uppvisat färska frakturer.Figur 48. På bilden till vänster rörbensfragment med färska frakturer och på tre fragment syns ävens.k. ”point of impact”, d.v.s. träffpunkten för slaget mot benet (vit pil). Bilden till höger visar läget fören träffpunkt, strax ovanför den distala leden på ett mellanfotsben (från en modern individ).På flera rörbenfragment finns spår som vittnar om en medveten spaltning – troligen för att utvinnamärgen ur benen. På flera fragment kan man urskilja det område (point of impact, ung. träffpunkt) därstenredskapen(?) träffat benet då man velat krossa det, figur 48-52. På några fragment kan man se attslagen träffat benet, bl.a. flera mellanhands-/mellanfotsbenben och ett lårben, en bit ”ovanför” eller”nedanför” ledändan av benen, d.v.s. det ställe där märghålan ”börjar”. Ledändorna är svåra att krossaoch de innehåller oftast benbalkar och en tätare struktur än rörbensskaftet. På ett lårbensfragment synstvå träffpunkter på motstående sidor av rörbenet vilket indikerar att man använt ett städ. Troligen harbenet lagts på en sten och sedan har man slagit till benet (detta liknar ett bipolärt sätt att slå till sten).Det är inte bara de stora rörbenen av älgarna som uppvisar spår av färska frakturer. Dylika spår finnsäven på det första och andra tåbenet (Ph1 och Ph2), figur 51-53. Liknande spår av spaltning hartidigare noterats av Ekman och Iregren (1983) på några andra lokaler med bevarade obrända älgben.Det första och andra tåbenet har en liten märghåla medan det tredje tåbenet är kompakt och saknar enhåla. De flesta första tåben (Ph1) har frakturer som följer benets längdriktning medan de flesta andratåben (Ph2) snarast verkar ha huggits av i sidled, figur 51. För tåbenen verkar det använda redskapetoftare ha haft en vass egg medan de större rörbenen oftare verkar ha krossats med ”trubbiga” redskap– och åtminstone i något fall liggande på ett hårt underlag. Spaltningen av ben vid Bastuloken haruppenbarligen varit mycket intensiv och tillvaratagningen av märg ur de små tåbenen måste i så fallses ur ett sådant perspektiv – och möjligen kopplas till en ”hård” vintersäsong.58

Figur 49. Rörbensfragment från mellanfotsben som uppvisar spår av färska frakturer. Fragmentenkommer från ben från fullvuxna älgar.Figur 50. På bilden till vänster syns läget för ett fragment som uppvisar två träffpunkter påmotstående sida av benet från ett lårben av en modern individ. På det moderna lårbenet är knäledentill vänster och lårbenskulan till höger. På den högra bilden en detalj av benfragmentet frånBastuloken. Man har troligen lagt lårbenet på ett ”städ” när man krossat det.Figur 51. De första och andra tåbenen vid lokalen uppvisar ofta spår av färska frakturer medan dettredje tåbenet är intakt (det har ingen märghåla). På den vänstra bilden tåben 1-3 av älg frånBastuloken. Underst tåben 1-3 av en modern individ. På den högra bilden tåbenen lagda i korrektanatomisk position. Till vänster på bilden ben från en modern individ.59

Figur 52. Tåben 1-3 av älg från Bastuloken. De vita pilarna visar den vanligaste riktningen förfrakturerna, d.v.s. det håll från vilket slagen riktats. De första tåbenen är oftast kluvna ilängdriktningen medan det andra tåbenet snarare är kluvet från insidan – mot utsidan.Figur 53. Frakturmönster för det första och andra tåbenet av älg enligt antal fragment.Direkta indikationer på jaktsäsong förutom det ovan beskrivna kraniefragmentet med avhuggna horn iprovgrop E finns inte för älg men andra indirekta observationer är värda att lyfta fram. Man kan noteraatt mjölktänder (så gott som) saknas i materialet. Endast något fragment kan komma från mjölktändermen detta tillåter ändå inte en närmare åldersbedömning – som i sin tur kunde ge ledtrådar omjaktsäsong.Bedömningen av ålder för de nedlagda älgarna har varit svår p.g.a. den höga fragmenteringen ochvittringsgraden men den största delen av benen verkar komma från vuxna älgar. I materialet finns inteben som kommer från subadulta individer, d.v.s. älgar som inte uppnått full kroppsstorlek. Älgar60

uppnår full kroppsstorlek vid c.5 års ålder (Habermehl 1985: 63) – men enskilda benelement kanuppvisa en fullvuxen storlek betydligt tidigare än detta. Ben från unga individer saknas dock inte helt imaterialet från Bastuloken – även om de till kroppsstorlek bör betraktas som fullvuxna. Tåbenensledsammanväxning visar att 6 av 106 identifierade första tåbenen (Ph 1) bör komma från individersom var yngre än c.1 års ålder. Den proximala ledändan växer samman med tåbenets ”skaft” vid c. ettårs ålder (Iregren 1975) så någon älg bör ha nedlagts innan djuren uppnått denna ålder. De 6 tåbenenmed lösa ledändor är dock i fullvuxen storlek så det är troligen att djuren är äldre än sitt förstasommarhalvår. Man bör beakta att samtliga ofusionerade tåben skulle kunna komma från sammaindivid eftersom både ledändor och ”skaft” är inkluderade i jämförelsen. Samtliga element kommerfrån provgrop B – men från olika lager mellan 10-60 cm. Stratigrafiskt verkar det mera sannolikt attelementen inte kommer från samma individ.Storleken på benen indikerar att älgarna som jagades vid Bastuloken var storvuxna. En detaljeradstorleksjämförelse är svår att göra men man kan notera att Bastulokens älgar är större än de modernareferensälgar (av hona och hane) som finns vid OFL, Figur 54-55. Det finns en viss skillnad i storlekmellan de övre och de undre lagren av stratigrafin där det (relativt) finns flera ben från små individer ide äldre lagren. Detta kan indikera en förändring i jaktmönstret på älgarna men jämförelsen försvårasav det begränsade antalet element.Tabell 45. Graden av epifyssammanväxning i första (Ph1) och andra (Ph2) tåbenets proximala led. Deofusionerade benen d.v.s. de ben där ledändan ännu inte har vuxit fast i rörbensskaftet, kommer frånälgar som är i sitt första levnadsår (Iregren 1975; Habermehl 1985) medan de som är fusionerade,d.v.s. sammanväxta kommer från djur som är äldre än ett år.Element Ofusionerad Fusionerad TotaltPh1 2 46 48Ph2 4 54 58Totalt 6 100 106Figur 54. I den vänstra bilden en storleksjämförelse av det tredje tåbenet från älg från Bastuloken(ovan) och en modern individ (nedan). Till höger en jämförelse av språngbenet (talus) från älg frånBastuloken (till höger) och en modern individ (till vänster). Älgarna från Bastuloken verkar varastorvuxna.61

Figur 55. Storleksspridning för det första tåbenet från älg, den proximala höjden (mm), till vänster.Till höger en jämförelse av proximal bredd och proximal höjd för det första tåbenet från Bastulokenoch två moderna individer. Det finns en viss storleksskillnad mellan de övre och de yngre lagren.DeponeringsmönsterMängden ben varierar stort i de olika provgroparna. Benmängden varierar också stort mellan olikalager av provgroparna. Mest ben tillvaratogs i provgroparna belägna i omedelbar anslutning tillboplatsvallen. I detta område var också mängden skörbränd sten störst, bilaga 1-2. Deponeringen avkraniefragmentet med rödockra i provgrop E är spännande eftersom man påträffade spår av rödockra”i” det (Larsson 2010A). Även om andra liknande observationer saknas, ger fyndet en fingervisningom att deponeringen vid platsen inte enbart kan betraktas som avfallshantering. Kulturlagret döljeruppenbarligen deponeringar – eller nedläggningar – med en viktig innebörd men det är svårt att belysadenna fråga ytterligare enbart utgående från benfynden.Obrända ben tillvaratogs i sex provgropar och man kan urskilja två olika typer av mönster ideponeringen. I provgrop F, G och H låg benen mera ytligt (0-20 cm) medan grop A, B och Euppvisade de största mängderna obrända ben på djupare nivåer (30-60 cm), figur 56. Skillnadernaåterspeglar kulturlagrets tjocklek där vallens lager byggts upp. De största mängderna brända bentillvaratogs ytligt i stratigrafin (0-30 cm) även om det i några gropar fanns brända ben ner till djupareliggande lager, figur 57. Om deponeringsmönstret jämförs med mängden skärvsten kan man se ettvisst samband mellan en hög andel skärvsten och en hög mängd obrända ben, figur 58 (och 55).Deponeringen av skärvsten ser ut att följa tre olika mönster där provgrop A och B karaktäriseras av enjämn spridning genom stora delar av stratigrafin. Provgrop C, E och G har ett liknande mönster menskärvsten påträffades inte riktigt lika djupt i stratigrafin. I den tredje kategorin provgropar (D, F ochH) tillvaratogs de största mängderna skärvsten relativt ytligt, på nivåer 0-30 cm.62

Mängden skärvsten är inte direkt kopplad till en hög andel obrända ben. I groparna A och B tillvaratogman i de övre lagren stora mängder skärvsten men inte särskilt mycket obrända ben. Deponeringen avskärvsten följer således ett annat mönster än de obrända benen. I stället deponeras skärvstenen i högregrad tillsammans med brända ben.Figur 56. Spridningen av obrända ben i olika lager av provgroparna enligt vikt. Kumulativ fördelning.Figur 57. Spridningen av brända ben i olika lager av provgroparna enligt vikt. Kumulativ fördelning.63

Figur 58. Spridningen av skärvsten i olika lager av provgroparna enligt volym (l). Kumulativ fördelning.Data är tana ur Larsson 2009 och 2010B.ReferenserEkman, J. och Iregren, E. 1983. Archaeo-Zoological Investigations in Northern Sweden. EarlyNorrland 8. Stockholm.Habermehl, 1985. Altersbestimmung bei Wild- und Pelztieren. Möglichkeiten und Metoden. Einprektischer Leitfaden für Jäger, Biologen und Tierärzte. 2. Vollständig neuarbeitete Auflage. VerlagPaul Parey. Hamburg und Berlin.Larsson, T.B. 2009. Arkeologisk delundersökning av boplatsvall, Raä 183, Ramsele sn,Västernorrlands län, 2009. UMARK 52. Institutionen för Idé- och samhällsstruktur. Umeå Universitet.Larsson, T.B. 2010A. Människan och älgen vid Bastuloken. En delundersökt boplatsvall frånneolitikum i Västernorrland. Arkeologi i Norr 12:1-16.Larsson, T.B. 2010B. Arkeologisk delundersökning av boplatsvall, Raä 183, Ramsele sn,Västernorrlands län, 2010. UMARK 58. Institutionen för Idé- och samhällsstruktur. Umeå Universitet.Outram, A. 2001. A New Approach to Identifying Bone MArrow and Grease Exploitation: Why the"Indeterminate" fragments should not be Ignored. Journal of Archaeological Science 28: 401-410Stiner, M. C., Kuhn, S. L., Weiner, S. and Bar-Yosef, O. 1995. Differential Burning, Recrystallization,and Fragmentation of Archaeological Bone. Journal of Archaeological Science 22: 223–237Zeiler, J., T. 1988. Age Determination Based on Epiphyseal Fusion in Post-cranial Bones and ToothWear in Otters (Lutra lutra). Journal of Archaeological Science 15: 555-56164

BILAGA 1.Mängden skärvsten (liter) i olika lager av provgroparna A-H.A B C D E F G H0-10 7 28 10 2 12 2 8 1010-20 14 14 7 8 20 17 12 1920-30 13 9 7 1 22 15 10 530-40 10 10 9 9 15 440-50 16 22 6 11 750-60 9 19 4 5 260-70 5 8 1 270-80

BILAGA 2.Kumulativ fyndspridning av obrända och brända ben enligt vikt samt skärvsten enligt volym (liter) iprovgroparna A-H.66

BILAGA 2, forts.Kumulativ fyndspridning av obrända och brända ben enligt vikt samt skärvsten enligt volym (liter) iprovgroparna A-H.---------------67