Osteologisk analys av obrända och brända skelettfynd ... - Bild.ylm.se
Osteologisk analys av obrända och brända skelettfynd ... - Bild.ylm.se
Osteologisk analys av obrända och brända skelettfynd ... - Bild.ylm.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Osteologisk</strong> <strong>analys</strong> <strong>av</strong> obrända <strong>och</strong> brända <strong>skelettfynd</strong><br />
från stenålderslokalen<br />
Bastuloken RAÄ 183,<br />
Ram<strong>se</strong>le sn, Västernorrlands län<br />
Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet<br />
Stockholms universitet<br />
Rapport 2011:10<br />
Jan Storå, Lisa Strand <strong>och</strong> Monica Fridén-Rolstadaas
Innehållsförteckning<br />
Inledning . . . . . 3<br />
Målsättningar <strong>och</strong> metoder . . . . 4<br />
Material – översiktlig beskrivning . . . 6<br />
Identifierade arter<br />
Älg (<strong>och</strong> stort däggdjur) . . . . 13<br />
Pälsdjur; bäver, utter, mårddjur <strong>och</strong> litet däggdjur . . 16<br />
Fågel . . . . . 19<br />
Fisk . . . . . 20<br />
Benmaterialet i provgroparna . . . 21<br />
Provgrop A . . . . . 25<br />
Provgrop B . . . . . 31<br />
Provgrop C . . . . . 38<br />
Provgrop D . . . . . 39<br />
Provgrop E . . . . . 40<br />
Provgrop F . . . . . 46<br />
Provgrop G . . . . . 49<br />
Provgrop H . . . . . 54<br />
Sammanfattning <strong>och</strong> slutsat<strong>se</strong>r . . . 57<br />
Jakt <strong>och</strong> hantering <strong>av</strong> jaktbyten . . . 57<br />
Deponeringsmönster . . . . 62<br />
Referen<strong>se</strong>r . . . . . 64<br />
BILAGA 1. Mängden skärvsten (liter) i olika lager <strong>av</strong> provgroparna A-H. 65<br />
BILAGA 2. Kumulativ fyndspridning <strong>av</strong> obrända <strong>och</strong> brända ben enligt vikt samt 66<br />
skärvsten enligt volym (liter) i provgroparna A-H.<br />
2
Inledning<br />
År 2005 utfördes provundersökningar vid en boplatsvall vid Bastuloken (RAÄ 183) i Ram<strong>se</strong>le socken<br />
i Västernorrlands län. I en provgrop påträffades stora mängder obrända ben tillsammans med ett rikt<br />
fyndmaterial från stenåldern. En osteologisk <strong>analys</strong> visade att materialet som omfattade 6 kg obrända<br />
ben till största delen bestod <strong>av</strong> älgben (Ekholm 2007). Under år 2009 utfördes nya undersökningar på<br />
plat<strong>se</strong>n under ledning <strong>av</strong> professor Thomas B Larsson (Umeå universitet) som inom ramen för<br />
forskningsprojektet Älgen <strong>och</strong> människan i norr – en mångtu<strong>se</strong>nårig relation önskade samla in ett<br />
större fyndmaterial från lokalen i syfte att närmare kunna belysa den förhistoriska älgpopulationen <strong>och</strong><br />
stenåldersbosättningen i området. År 2009 undersöktes två provgropar invid den år 2005 undersökta<br />
boplatsvallen varvid närmare 23 kg ben samlades in. I en kvadratmeters provruta framkom 16 kg<br />
obrända ben vilket måste betraktas som mycket ovanligt. År 2010 fortsatte undersökningarna då <strong>se</strong>x<br />
provgropar belägna i området runt boplatsvallen undersöktes <strong>och</strong> c.5,5 kg obrända ben kunde samlas<br />
in. Provgroparna från 2009 <strong>och</strong> 2010 års undersökningar har betecknats A-H, figur 1. Förutom dessa<br />
finns även provgropen som undersöktes 2005. Den totala mängden obrända ben som har samlats in vid<br />
Bastuloken uppgår till närmare 35 kg. Till detta tillkommer c.350 gram brända ben. Alla uppgifter om<br />
undersökningarna vid Bastuloken är hämtade ur Larssons publikationer om lokalen (2009; 2010A <strong>och</strong><br />
B <strong>och</strong> referen<strong>se</strong>r som ingår där).<br />
Fynden vid Bastuloken är ett <strong>av</strong> de största obrända material som har tillvaratagits i Norrland från<br />
denna typ <strong>av</strong> lokal <strong>och</strong> tidsperiod. Större mängder obrända ben har tillvaratagits endast vid ett fåtal<br />
andra norrländska fyndlokaler (Ekman <strong>och</strong> Iregren 1983). Bevaringsförhållandena vid Bastuloken<br />
verkar ha varit exceptionellt goda vilket skapar förutsättningar att belysa aktiviteterna på plat<strong>se</strong>n med<br />
hjälp <strong>av</strong> det osteologiska materialet. Under slutet <strong>av</strong> 2010 lämnades benfynden från 2009 <strong>och</strong> 2010 års<br />
undersökningar in till Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet för en<br />
osteologisk <strong>analys</strong>. Målet skulle vara att utföra en del <strong>av</strong> <strong>analys</strong>arbetet som ett examinationsmoment<br />
för studenter inom masterprogrammet i arkeologi med osteoarkeologisk inriktning vid Stockholms<br />
universitet under vårterminen 2011. Analy<strong>se</strong>n har utförts <strong>av</strong> Lisa Strand <strong>och</strong> Monica Fridén-<br />
Rolstadaas <strong>och</strong> Jan Storå har fungerat som handledare. De osteologiska <strong>analys</strong>erna är ett led i<br />
forskningsprojektet ”Älgen <strong>och</strong> människan i norr” <strong>och</strong> <strong>analys</strong>erna har finansierats inom ramen för<br />
projektet.<br />
Figur 1. Karta som visar provgroparna läge, ur Larsson 2010A.<br />
3
Målsättningar <strong>och</strong> metoder<br />
Målet med den osteologiska <strong>analys</strong>en var att studera hanteringen <strong>av</strong> älg på lokalen genom att försöka<br />
<strong>av</strong>göra från vilka djur (ålder) som benmaterialet kommer ifrån samt vilka kroppsdelar som finns på<br />
plat<strong>se</strong>n. En viktig målsättning var också att försöka belysa hanteringen <strong>av</strong> djurkropparna så som det<br />
kan utläsas i benen samt att studera de generella deponeringsförhållandena för benmaterialet genom en<br />
detaljerad tafonomisk studie.<br />
Vid identifieringsarbetet användes referenssamlingen vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet vid<br />
Stockholms universitet. Målet var att försöka identifiera varje benfragment till art eller grupp <strong>av</strong> arter,<br />
benslag eller, del <strong>av</strong> benslag samt sida. Benfragment som identifierats till stort däggdjur eller stor<br />
ungulat d.v.s. ett stort hovdjur har bedömts komma från älg. För åldersbedömningar dokumenterades<br />
epifyssammanväxning <strong>och</strong> tandframbrytning. En viktig fråga var att försöka fastställa dödsåldern på<br />
de unga djuren för att försöka diskutera frågor om säsongsmönster i utnyttjande <strong>av</strong> Bastuloken. Det<br />
bedömdes vara <strong>av</strong> särskilt intres<strong>se</strong> att noggrant undersöka vilka kroppsdelar som fanns repre<strong>se</strong>nterade<br />
i materialet – <strong>och</strong> vilka som möjligen saknades.<br />
För att närmare kunna belysa deponeringsförhållandena samt hanteringen <strong>av</strong> jaktbytena vid Bastuloken<br />
studerades förekomsten <strong>av</strong> slaktspår, frakturmönster på benen (för att utvärdera märgspaltning<br />
<strong>och</strong> post-depositionell skada) samt fragmenteringsgrad. Samtliga benfragment klassificerades i<br />
storleksgrupper i 2 cm:s intervaller; A= 8 cm.<br />
Man bör ha i åtanke att man i fält inte systematiskt samlade in de minsta benen (
försöka dokumentera graden <strong>av</strong> märgspaltning vid Bastuloken. De tre variablerna graderades i tre<br />
grupper där värdet 0 anger en färsk fraktur <strong>och</strong> 2 en torr fraktur. Värdet 1 anger att man kan urskilja<br />
båda typer <strong>av</strong> frakturer. När värdena summeras erhålls ett slutvärde som varierar mellan 0 <strong>och</strong> 6. Målet<br />
var att för varje fragment ange ett ”total” värde. Om det fanns flera frakturytor på fragmentet<br />
uppskattades ett medelvärde för alla. Man kan säga att frakturer upp till 5 poäng uppvisar olika grad <strong>av</strong><br />
färska frakturer medan 6 poäng endast uppvisar torra frakturer. Värdet 6 indikerar att benen påverkats<br />
<strong>av</strong> post-depositionell nedbrytning. Även om dessa fragment inte mera uppvisar spår som kan belysa<br />
hanteringen <strong>av</strong> benen är de <strong>av</strong> intres<strong>se</strong> för att bedöma graden <strong>av</strong> bevaring. I jämförel<strong>se</strong>rna har<br />
inkluderats obrända rörbensfragment från extremiteterna <strong>och</strong> metapoderna. Tåbenen uppvisar också<br />
spår <strong>av</strong> märgklyvning men har p.g.a. kvantifieringssvårigheter inte tagits med i jämförel<strong>se</strong>n (vilket är<br />
normalt). Frakturmönstret för tåben kommenteras <strong>se</strong>parat.<br />
Vid kvantifieringen bedömdes antalet fragment (NISP = number of identified specimens) <strong>och</strong> vikt<br />
fördelningen vara de lämpligaste metoderna för jämförel<strong>se</strong>r <strong>av</strong> artrepre<strong>se</strong>ntation <strong>och</strong> anatomisk fördelning.<br />
Den höga fragmenteringen gjorde att andra metoder som minsta antal benelement (MNE =<br />
minimum number of elements) eller minsta antal individer var mindre lämpliga för detta material.<br />
Syftet med kvantifieringen var att söka finna skillnader i benmaterialets sammansättning mellan olika<br />
provrutor <strong>och</strong> lager <strong>av</strong> provrutorna <strong>och</strong> också undersöka eventuella skillnader i anatomisk repre<strong>se</strong>ntation<br />
för obrända <strong>och</strong> brända ben. För att studera den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen grupperades de<br />
identifierade fragmenten i tio olika kroppsregioner, tabell 2. Också för fraktur<strong>analys</strong>en <strong>och</strong> jämförel<strong>se</strong>rna<br />
<strong>av</strong> fragmentstorlek bedömdes viktfördelningen vara den mest lämpade för Bastuloken.<br />
Tabell 1. Kriterier för bedömning <strong>av</strong> förbränningsgrad (Stiner et al. 1995). Kod 0 har bedömts som<br />
obränt, kod 2-5 som eldpåverkade <strong>och</strong> kod 6 som vitbrända fragment.<br />
Färgkod<br />
Beskrivning<br />
0 Not burned (cream/tan)<br />
1 Slightly burned; localized and half carbonized<br />
3 Fully carbonized (completely black)<br />
4 Localized half calcined (more white than black)<br />
6 Fully calcined (completely white)<br />
5
Tabell 2. Indelningen <strong>av</strong> skelettelement i olika kroppsregioner.<br />
Kroppsregion<br />
Ingående skelettelement<br />
Horn<br />
Fragment <strong>av</strong> horn (cornu)<br />
Kranium<br />
Fragment från kraniet samt underkäke (mandibula) <strong>och</strong> tungben (hyoideum)<br />
Tänder<br />
Samtliga lösa tänder (dentes) <strong>och</strong> fragment <strong>av</strong> tänder<br />
Ryggrad<br />
Bröstkorg<br />
Samtliga kotor; atlas, axis, V(ertebrae) cervicalis, V thoracalis, V lumbalis, V<br />
sacrali <strong>och</strong> V caudalis (dvs hals-, bröst-, länd-, korsbens- <strong>och</strong> svanskotor)<br />
Fragment <strong>av</strong> revben (costae) <strong>och</strong> bröstben (sternebrae)<br />
Främre extremitet<br />
Bakre extremitet<br />
Hand/fot<br />
Metapod<br />
Tåben<br />
Skulderblad (scapula), överarmsben (humerus), armbågsben (ulna),<br />
strålben (radius)<br />
Bäckenben (os coxae), lårben (femur), knäskål (patella), skenben (tibia),<br />
vadben (fibula)<br />
Samtliga ben i handroten (carpalia) <strong>och</strong> fotroten (tarsalia + calcaneus <strong>och</strong><br />
talus)<br />
Mellanhands- (metacarpal, Mc) <strong>och</strong> mellanfotsben (metatarsal, Mt) samt<br />
mellanhand/mellanfotsben (metapodia, Mp)<br />
Samtliga finger- <strong>och</strong> tåben (Phalanges)<br />
Material – översiktlig beskrivning<br />
Totalt omfattar det <strong>analys</strong>erade material c.23 kg ben som tillvaratagits i sju provgropar, tabell 3-4.<br />
Benmaterialet (2 g) från provgrop D har inte <strong>analys</strong>erats. Groparna som undersökts i närmast<br />
anslutning till boplatsvallen uppvisar de största mängderna ben. Den klart största delen <strong>av</strong> de obrända<br />
benen tillvaratogs i provgrop B medan provgrop E uppvisade den största mängden brända ben. I<br />
provgroparna A <strong>och</strong> E tillvaratogs c.3 respektive 2.5 kg obrända ben medan övriga provgropar var<br />
fyndfattigare. I provgropen från 2005 tillvaratogs c.6 kg obrända ben. Mängden ben varierar därmed<br />
stort i olika delar <strong>av</strong> lokalen <strong>och</strong> också inom olika lager <strong>av</strong> samma provgrop, <strong>se</strong> längre fram i<br />
rapporten.<br />
6
Analy<strong>se</strong>n bekräftar att benmaterialet från Bastuloken domineras <strong>av</strong> ben från älg (Alces alces), tabell 5-<br />
8 <strong>och</strong> figur 2. Materialets sammansättning motsvarar väl den som konstaterats i den tidigare <strong>analys</strong>en<br />
(Ekholm 2007) från lokalen. Bland de obrända benen dominerar älg mycket tydligt <strong>och</strong> är vanligaste<br />
art i samtliga gropar. I provgroparna B <strong>och</strong> E har identifierats obrända ben också <strong>av</strong> hund (Canis<br />
familiaris), skogsmård (Martes martes), bäver (Castor fiber) <strong>och</strong> tjäder (Tetrao urogallus) samt<br />
obestämd fågel. Det brända materialet visar en större artvariation än det obrända, figur 2. Förutom de<br />
ovan nämnda arterna har i det brända materialet dessutom identifierats ben från utter (Lutra lutra) <strong>och</strong><br />
laxfisk (Salmonidae) samt gädda (Esox lucius). Obrända ben från fågel (<strong>och</strong> tjäder) har endast<br />
identifierats i provgrop B medan brända fågelben finns i flera provgropar. I den tidigare <strong>analys</strong>en <strong>av</strong><br />
materialet från 2005 identifierades förutom älg också ben <strong>av</strong> skogsmård, abborre (Perca fluviatilis)<br />
<strong>och</strong> mört (Rutilus rutilus) (Ekholm 2007:12).<br />
Bland de brända benen finns en större del <strong>av</strong> mindre däggdjur än bland de obrända benen vilket även<br />
återspeglas i det obestämda brända materialet. Bland de (till art obestämda) brända rörbenen<br />
dominerar fragment från tunna rörben, d.v.s. ben som mest sannolikt inte kommer från älg. Brända ben<br />
från minde arter förekommer i flera provgropar än obrända ben. Skillnaden är spännande med tanke på<br />
att man ofta tillvaratar endast brända ben vid stenålderslokaler i norra Sverige. Vid Bastuloken ger de<br />
brända <strong>och</strong> de obrända benens artsammansättning en något olika bild <strong>av</strong> lokalens resursutnyttjande –<br />
bilder som dock kompletterar varandra. Ben från älg verkar mera sällan hamna i elden än ben från<br />
mindre djurarter. Skillnaden i artsammansättning mellan de brända <strong>och</strong> obrända benen verkar också<br />
vara kopplad till en kronologisk trend vid lokalen. Det finns en stratigrafisk skillnad, <strong>se</strong> längre fram i<br />
rapporten.<br />
Det torde inte vara någon tvekan att älgen varit det viktigaste jaktbytet vid Bastuloken. Dateringarna<br />
<strong>av</strong> ben ur provgroparnas profiler visar att den mest intensiva aktivitetsperioden inföll c.2500-2300<br />
f.Kr. (Larsson 2010A). Stora mängder ben från älg deponerades under denna period vid boplatsvallen<br />
vid Bastuloken. I de flesta provgropar tillvaratogs de största mängderna brända ben i de övre lagren <strong>av</strong><br />
stratigrafin, även om brända ben också förekom på djupare nivåer, tabell 9 <strong>och</strong> figur 3. Man kan <strong>se</strong> en<br />
generell ökning över tid <strong>av</strong> mängden brända ben som deponerats i olika lager <strong>av</strong> provgroparna.<br />
Förutom en ökning <strong>av</strong> brända ben i de övre lagren kan man i några <strong>av</strong> groparna också <strong>se</strong> att<br />
sammansättningen för de brända benen förändras i stratigrafin. Skillnaden i artsammansättning mellan<br />
obrända <strong>och</strong> brända ben kan återspegla en kronologisk trend – eller förändring - i utnyttjandet <strong>av</strong><br />
djuren vid lokalen. Ben från pälsdjur verkar vara vanligare i de övre lagren än i de nedre, t.ex. ben <strong>av</strong><br />
utter. Andelen ben från större däggdjur (älg) i det brända materialet ökar i de flesta gropar på djupare<br />
nivåer, <strong>se</strong> längre fram i rapporten. Av intres<strong>se</strong> är att brända ben <strong>av</strong> fågel saknas på djupare nivåer i<br />
t.ex. provgrop B – där det fanns flera obrända fågelben.<br />
I det obrända materialet är det svårt att tolka kronologiska trender eftersom älgen så markant<br />
dominerar materialet. Värt att notera är dock att det djupt i provgrop B framkom flera obrända ben <strong>av</strong><br />
bäver (<strong>och</strong> fågel) vilket visar att man inte helt ensidigt varit inriktad på älgen. Det är också viktigt att<br />
notera att obrända ben från t.ex. bäver faktiskt har bevarats. Ändå måste man ta hänsyn till att<br />
bevaringsförhållandena troligen har påverkat de obrända benen i högre grad än de brända. Man kan<br />
räkna med att de tunnare benen <strong>av</strong> mindre däggdjur än älg kan vara sämre bevarade – <strong>och</strong> framför allt<br />
i de övre delarna <strong>av</strong> stratigrafin. Trenden man kan <strong>se</strong> i det brända materialet är <strong>av</strong> särskilt intres<strong>se</strong><br />
eftersom de stratigrafiska skillnaderna inte bör ha påverkats <strong>av</strong> bevaringen i samma utsträckning. Med<br />
hänvisning till det brända materialet man kan förmoda att man under den mest intensiva perioden <strong>av</strong><br />
aktiviteter vid Bastuloken främst varit inriktad på älgen medan man i de yngre skedena i högre grad<br />
även varit inriktad på utnyttjandet <strong>av</strong> pälsdjur. Benmaterialets sammansättning när det gäller den<br />
7
anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för älg (<strong>och</strong> större däggdjur) ger stöd för att aktiviteterna vid Bastuloken<br />
förändrats över tid, <strong>se</strong> längre fram i rapporten.<br />
Tabell 3: Mängden brända <strong>och</strong> obrända ben enligt vikt (g) i de olika provgroparna vid Bastuloken.<br />
Vikterna <strong>av</strong>viker något från uppgifter som återfinns i tidigare rapporter p.g.a. <strong>av</strong> att stenar <strong>och</strong><br />
<strong>se</strong>dimentrester <strong>av</strong>lägsnats från benen vid <strong>analys</strong>en.<br />
Provgrop<br />
A<br />
Provgrop<br />
B<br />
Provgrop<br />
C<br />
Provgrop<br />
E<br />
Provgrop<br />
F<br />
Provgrop<br />
G<br />
Provgrop<br />
H<br />
Totalt<br />
Bränt 51,5 59,41 27,64 95,91 11,19 76,5 26,82 348,97<br />
Obränt 2 855,51 16 417,3 2 469,88 37,6 720,9 427,9 22 929,09<br />
Totalt 2 907,01 16 476,71 27,64 2 565,79 48,79 797,4 454,72 23 278,06<br />
Figur 2. Identifierade arter i det brända <strong>och</strong> obrända materialet. De brända benen uppvisar inte<br />
samma dominans <strong>av</strong> älg som de obrända benen, antal fragment (%). Ob<strong>se</strong>rvera den logaritmiska<br />
skalan för obrända ben.<br />
8
Tabell 4. Mängden brända <strong>och</strong> obrända ben i olika lager <strong>av</strong> provgroparna enligt vikt (g).<br />
Ruta Lager Bränt Obränt Totalt<br />
Provgrop A 0-10 5,33 0,71 6,04<br />
10-20 27,56 1,45 29,01<br />
20-30 5,8 34,54 40,34<br />
30-40 3,96 118,64 122,6<br />
40-50 4 1 797,82 1 801,82<br />
50-60 4,85 740,32 745,17<br />
60-70 162,03 162,03<br />
Provgrop B 0-10 22,38 0,17 22,55<br />
10-20 23,66 827,7 851,36<br />
20-30 7,63 898,93 906,56<br />
30-40 3,6 5 085,3 5 088,9<br />
30-60 profil 752,92 752,92<br />
40-50 0,94 5 215,88 5 216,82<br />
40-50A 1,2 569,6 570,8<br />
50-60 2 819,2 2 819,2<br />
60-70 247,6 247,6<br />
Provgrop C 0-10 6,5 6,5<br />
10-20 6,9 6,9<br />
20-30 8,49 8,49<br />
40-50 3,19 3,19<br />
50-60 1,42 1,42<br />
60-70 1,14 1,14<br />
Provgrop E 0-10 3,8 3,8 7,6<br />
10-20 45,41 1,38 46,79<br />
20-30 31,28 31 62,28<br />
30-40 2,3 208,1 210,4<br />
40-50 926 926<br />
50-60 9,7 611,3 621<br />
60-70 510,5 510,5<br />
80 3,42 177,8 181,22<br />
Provgrop F 0-10 3,15 3,15<br />
10-20 5,09 17,1 22,19<br />
20-30 2,95 20,5 23,45<br />
Provgrop G 0-10 0,3 0,3<br />
10-20 22,56 22,56<br />
20-30 30,83 635,08 665,91<br />
30-40 12,85 82,92 95,77<br />
40-50 10,26 2,6 12,86<br />
Provgrop H 0-10 5,91 5,91<br />
10-20 15,2 312,3 327,5<br />
20-30 5,71 115,6 121,31<br />
Totalt 348,97 22 929,09 23 278,06<br />
9
Tabell 5. Obrända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt antal fragment.<br />
Obrända ben/provgrop A B E F G H Totalt<br />
Älg 553 1 438 242 7 73 47 2 360<br />
Större däggdjur 3 13 14 30<br />
Hund 1 1<br />
Skogsmård 1 1<br />
Bäver 4 1 5<br />
Tjäder 1 1<br />
Fågel 8 8<br />
Obestämt* 31 24 8 25 4 92<br />
Totalt 587 1 490 251 7 112 51 2 498<br />
*samtliga obestämda fragment har inte räknats<br />
Tabell 6. Brända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt antal fragment.<br />
A B C E F G H Totalt<br />
Älg 10 2 38 12 62<br />
Större däggdjur 2 5 5 18 30<br />
Utter 12 12<br />
Skogsmård 1 1 1 3<br />
Bäver 5 6 5 1 1 12 1 31<br />
Mindre däggdjur 4 8 12<br />
Litet däggdjur 2 1 3<br />
Fågel 2 4 5 7 1 19<br />
Gädda 1 1<br />
Laxfisk 2 2<br />
Obestämt 78 217 143 49 15 272 80 854<br />
Totalt 100 246 161 88 21 312 101 1 029<br />
Tabell 7. Obrända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt vikt (g).<br />
Obrända ben/provgrop A B E F G H Totalt<br />
Älg 2 789,13 16 328,22 2 453,6 37,6 715,3 412,3 22 736,15<br />
Större däggdjur 2,09 1,18 3,5 6,77<br />
Hund 1,3 1,3<br />
Skogsmård 0,3 0,3<br />
Bäver 38,4 1,38 39,78<br />
Tjäder 0,5 0,5<br />
Fågel 4,7 4,7<br />
Obestämt 64,29 42,7 14,9 2,1 15,6 139,59<br />
Totalt 2 855,51 16 417,3 2 469,88 37,6 720,9 427,9 22 929,09<br />
10
Tabell 8. Brända ben. Identifierade arter i provgroparna A-H enligt vikt (g).<br />
Brända ben/provgrop A B C E F G H Totalt<br />
Älg 3,03 4,7 56,19 6,81 70,73<br />
Större däggdjur 1,88 2,31 5,1 5,82 15,11<br />
Utter 4,49 4,49<br />
Skogsmård 0,32 0,7 0,06 1,08<br />
Bäver 3,87 3,51 2,14 0,2 1,8 4,27 0,8 16,59<br />
Mindre däggdjur 1,21 1,37 2,58<br />
Litet däggdjur 0,55 0,19 0,74<br />
Fågel 0,85 0,74 2,88 0,65 1,08 6,2<br />
Gädda 0,7 0,7<br />
Laxfisk 0,11 0,11<br />
Obestämt 41,19 43,44 17,71 39,52 6,51 63,34 18,93 230,64<br />
Totalt 51,5 59,41 27,64 95,91 11,19 76,5 26,82 348,97<br />
Tabell 9. Fördelningen obrända ben från större (älg) <strong>och</strong> mindre (pälsdjur) däggdjur enligt vikt (g). En<br />
del benfynd (från däggdjur) har främst p.g.a. hög fragmentering inte med säkerhet kunnat<br />
identifieras till någon <strong>av</strong> dessa grupper.<br />
Ruta Lager Mindre däggdjur Större däggdjur Totalt<br />
Provgrop A 20-30 34,54 34,54<br />
30-40 118,64 118,64<br />
40-50 1 797,42 1 797,42<br />
50-60 685,49 685,49<br />
60-70 155,13 155,13<br />
Provgrop B 10-20 1,3 826,4 827,7<br />
20-30 888,58 888,58<br />
30-40 0,3 5 084,4 5 084,7<br />
30-60 profil 4,7 737,22 741,92<br />
40-50 5 782,4 5 782,4<br />
50-60 3,6 2815,3 2818,9<br />
60-70 30,1 195,1 225,2<br />
Provgrop E 0-10 3,8 3,8<br />
10-20 1,38 1,38<br />
20-30 29,5 29,5<br />
30-40 207,3 207,3<br />
40-50 913,4 913,4<br />
50-60 611,3 611,3<br />
60-70 510,5 510,5<br />
80 177,8 177,8<br />
Provgrop G 0-10 0,3 0,3<br />
20-30 634,2 634,2<br />
30-40 82,28 82,28<br />
40-50 2,02 2,02<br />
Provgrop H 10-20 296,7 296,7<br />
20-30 115,6 115,6<br />
Totalt 41,38 22 705,32 22 746,7<br />
11
Figur 3. Fördelningen ben från mindre <strong>och</strong> större däggdjur för brända ben i olika lager <strong>av</strong><br />
provgroparna. I rutorna A <strong>och</strong> B invid boplatsvallen ökar andelen större däggdjur på djupare nivåer.<br />
Grop G uppvisar den största spridningen <strong>av</strong> brända ben från mindre däggdjur genom stratigrafin.<br />
12
Identifierade arter<br />
Älg (<strong>och</strong> stort däggdjur)<br />
Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för älg skiljer sig i olika provgropar. Mest vanliga är benfragment<br />
från hand-/fotrot, mellanhand/mellanfot <strong>och</strong> tåben d.v.s. de yttersta delarna <strong>av</strong> djurkropparna, figur 4-<br />
7. Vanliga i materialet är också fragment <strong>av</strong> kraniet <strong>och</strong> tänder. Hornfragment är inte vanliga vid<br />
Bastuloken <strong>och</strong> benfragment från ryggraden, d.v.s. kotor <strong>och</strong> bröstkorg (revben) är klart<br />
underrepre<strong>se</strong>nterade i materialet om man jämför med en hel älgkropp. De övre delarna <strong>av</strong><br />
extremiteterna (skulderblad-överarm-strålben/armbågsben samt bäckenben-lårben-skenben/vadben)<br />
förekommer endast i groparna A, B <strong>och</strong> E, d.v.s. i området närmast vallen. Dessa element förekommer<br />
även i provgropen från 2005, figur 6. Dock finns skillnader mellan groparna <strong>och</strong> de olika lagren i<br />
groparna. Att tolka andelen extremiteter, mellanhand/fot (metapoderna) samt hand/fot försvåras något<br />
<strong>av</strong> det stora antalet rörbensfragment som kan komma från såväl extremiteterna som mellanhand/fot,<br />
figur 7. I det brända materialet dominerar fragment från tänder men här försvåras tolkningar <strong>av</strong> det<br />
begränsade antalet identifierade fragment. Jämförel<strong>se</strong>n påverkas också <strong>av</strong> att identifierbarheten som är<br />
bättre för tänder än för många andra element. Det har vållat vissa svårigheter att bedöma<br />
förbränningsgraden för tandfragmenten.<br />
Det är <strong>av</strong> intres<strong>se</strong> att vissa delar <strong>av</strong> älgkropparna vid Bastuloken uppenbarligen saknas i materialet –<br />
eller de saknas åtminstone i de områden som har undersökts. De delar <strong>av</strong> älgarna som har hämtats till<br />
Bastuloken har utnyttjats intensivt – <strong>och</strong> mängden ben antyder att aktiviteterna pågått länge (vilket<br />
även bekräftas <strong>av</strong> dateringarna <strong>och</strong> mängden skärvsten). Fraktur<strong>analys</strong>en visar att man på ett mycket<br />
medvetet sätt utnyttjat de kroppsdelar som finns på plat<strong>se</strong>n, bl.a. genom en intensiv märgklyvning <strong>och</strong><br />
spaltning <strong>av</strong> de (stora) långa rörbenen <strong>av</strong> älg – <strong>och</strong> t.o.m. finger- <strong>och</strong> tåben, <strong>se</strong> längre fram i rapporten.<br />
Jämförel<strong>se</strong>rna <strong>av</strong> den anatomiska fördelningen påverkas <strong>av</strong> det olika antalet fragment i provgroparna.<br />
Det är viktigt att beakta såväl antalet fragment som viktfördelningarna som i flera fall kompletterar<br />
varandra.<br />
Figur 4. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (inklusive stort däggdjur) för obrända ben, enligt vikt (%)<br />
<strong>och</strong> antal fragment (%).<br />
13
Figur 5. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (inklusive stort däggdjur) för brända ben, antal fragment.<br />
Figur 6. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (inklusive stort däggdjur) inklusive rörbensfragment för<br />
brända <strong>och</strong> obrända ben, enligt vikt (g). För brända ben kommer de flesta rörbensfragment från<br />
mindre däggdjur vilket inte är fallet för de obrända benen.<br />
14
Figur 7. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg i provgropen undersökt 2005. Obrända ben, antal<br />
fragment. Data för diagrammet är taget ur Ekholm (2007: tabell 5).<br />
Figur 8. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg i olika lager <strong>av</strong> provgropen undersökt 2005. Obrända ben,<br />
antal fragment. Data för diagrammet är taget ur Ekholm (2007).<br />
15
Pälsdjur; bäver, utter, mårddjur <strong>och</strong> litet däggdjur<br />
Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för pälsdjur som bäver, skogsmård <strong>och</strong> utter är <strong>av</strong> intres<strong>se</strong> med tanke<br />
på att vissa kroppsdelar <strong>av</strong> älg är underrepre<strong>se</strong>nterade. Det finns vissa skillnader mellan de olika<br />
provgroparna, t.ex. finns kraniefragment från mindre däggdjur i rutorna A, B <strong>och</strong> C men inte i E, F, G<br />
<strong>och</strong> H. Av pälsdjuren kommer de flesta benfragmenten från bålen eller de övre delarna <strong>av</strong><br />
extremiteterna. Dessa delar brukar inte följa med i ett skinn som flås <strong>av</strong> djuret. Ben från tassarna, t.ex.<br />
tå- <strong>och</strong> fingerben, är inte vanliga i materialet från Bastuloken. En möjlig tolkning är att dessa<br />
kroppsdelar transporterats bort från Bastuloken – möjligen sittande i pälsar. Detta mönster kan<br />
skönjas i flera provgropar. Ben från bäver finns i samtliga undersökta provgropar medan ben från<br />
skogsmård finns i fyra gropar men utter endast i provgrop B. Bäver bör ha varit ett vanligare bytesdjur<br />
än övriga pälsdjur. Ben från utter finns endast i det översta lagret <strong>av</strong> provgrop B <strong>och</strong> det är sannolikt<br />
att samtliga identifierade ben kommer från samma individ. Den proximala (övre) ledändan till ett<br />
överarmsben har inte vuxit fast vilket antyder att uttern var yngre än c.2 års ålder (Zeiler 1988). I<br />
provgropen från 2005 identifierades två ben från skogsmård – ett från fotroten <strong>och</strong> ett från<br />
mellanhand, d.v.s. benslag som inte påträffats i de provgropar som nu <strong>analys</strong>erats. Detta indikerar att<br />
vi ännu inte har full insikt i eventuella rumsliga skillnader inom boplatsvallen.<br />
Figur 9. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för bäver i provgroparna, brända <strong>och</strong> obrända ben, antal<br />
fragment.<br />
16
Tabell 10. Kontexter för identifierade obrända ben <strong>av</strong> bäver <strong>och</strong> skogsmård, antal fragment.<br />
Ruta Lager Bäver Skogsmård Totalt<br />
Provgrop B 30-40 1 1<br />
30-60 profil 1 1<br />
50-60 2 2<br />
60-70 1 1<br />
Provgrop E 10-20 1 1<br />
Totalt 5 1 6<br />
Tabell 11. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för skogsmård, antal fragment<br />
Främre extremitet Bakre extremitet<br />
Ruta Ulna Coxae Tibia Totalt<br />
Bränt Provgrop A 1 1<br />
Provgrop C 1 1<br />
Provgrop G 1 1<br />
Obränt Provgrop B 1 1<br />
Totalt 1 1 2 4<br />
Figur 10. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för utter, brända ben, antal fragment. Samtliga ben påträffades i<br />
det översta lagret <strong>av</strong> provgrop B<br />
17
Tabell 12. Kontexter för identifierade brända ben <strong>av</strong> bäver, utter, skogsmård samt litet däggdjur,<br />
antal fragment.<br />
Ruta Lager Bäver Skogsmård Utter Litet däggdjur Totalt<br />
Provgrop A 0-10 1 1 2<br />
10-20 3 3<br />
20-30 1 1<br />
Provgrop B 0-10 3 12 15<br />
10-20 3 3<br />
Provgrop C 0-10 1 1 2<br />
20-30 3 2 5<br />
40-50 1 1<br />
Provgrop E 20-30 1 1<br />
Provgrop F 0-10 1 1<br />
Provgrop G 10-20 3 3<br />
20-30 5 5<br />
30-40 2 2<br />
40-50 2 1 3<br />
Provgrop H 10-20 1 1<br />
20-30 1 1<br />
Totalt 31 3 12 3 49<br />
Figur 11. Obrända ben <strong>av</strong> bäver påträffade i provgrop B. Från vänster en svanskota, två framtänder<br />
<strong>och</strong> en underkäke.<br />
18
Fågel<br />
Totalt kommer endast c.11 gram <strong>av</strong> materialet från fågel som omfattar 27 benfragment från oidentifierad<br />
fågelart. Endast ett obränt ben i provgrop B kunde identifieras till tjäder (Tetrao urogallus). Dock<br />
finns i samma grop också några andra benfragment som troligen kommer från tjäder. Tjäder är en<br />
vanlig fågelart på norrländska lokaler från perioden (Ekman <strong>och</strong> Iregren 1983: table 2.2). De flesta ben<br />
kommer från fågelkroppen medan de perifera delarna som hals, kranium, finger- <strong>och</strong> tåben saknas.<br />
Också för fågel kan man således <strong>se</strong> en viss <strong>se</strong>lektion <strong>av</strong> vissa kroppsdelar som finns i materialet.<br />
Kroppen kan sägas vara den köttrika delen. Dock är materialet för begränsat för mera detaljerade<br />
tolkningar. Grop C, F <strong>och</strong> G uppvisar en något mer varierad anatomisk repre<strong>se</strong>ntation än övriga.<br />
Stratigrafiska skillnader i anatomisk repre<strong>se</strong>ntation verkar inte förekomma men jämförel<strong>se</strong>r försvåras<br />
som tidigare nämnts <strong>av</strong> det begränsade antalet fragment men också <strong>av</strong> bevaringen <strong>av</strong> de obrända<br />
benen.<br />
Tabell 13. Fyndplats för identifierade fågelben, antal fragment. Ett obränt ben i provgrop B (40-50<br />
cm:s djup) kunde identifieras till tjäder (Tetrao urogallus)<br />
Lager Provgrop B Provgrop C Provgrop F Provgrop G Provgrop H Totalt<br />
Bränt 0-10 1 1<br />
10-20 4 1 5<br />
20-30 1 4 1 2 8<br />
30-40 4 4<br />
40-50 1 1<br />
Obränt 30-40 1 1<br />
30-60 profil 1 1<br />
40-50 6 6<br />
50-60 1 1<br />
Totalt 11 4 5 7 1 28<br />
Tabell 14. Fyndplats för identifierade fågelben, enligt vikt (g).<br />
Ruta Lager Bränt Obränt Totalt<br />
Provgrop B 0-10 0,29 0,29<br />
20-30 0,56 0,56<br />
30-40 0,6 0,6<br />
30-60 profil 1,3 1,3<br />
40-50 3 3<br />
50-60 0,3 0,3<br />
Provgrop C 20-30 0,74 0,74<br />
Provgrop F 10-20 2,32 2,32<br />
20-30 0,56 0,56<br />
Provgrop G 20-30 0,22 0,22<br />
30-40 0,33 0,33<br />
40-50 0,1 0,1<br />
Provgrop H 10-20 1,08 1,08<br />
Totalt 6,2 5,2 11,4<br />
19
Tabell 15. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för fågelben, antal fragment.<br />
Ruta Lager Bröstkorg<br />
Skuldergördel<br />
Vinge<br />
Bakre<br />
extremitet<br />
Rörben<br />
Totalt<br />
Bränt Provgrop B 0-10 1 1<br />
20-30 1 1<br />
Provgrop C 20-30 1 1 2 4<br />
Provgrop F 10-20 1 1 1 1 4<br />
20-30 1 1<br />
Provgrop G 20-30 1 1 2<br />
30-40 1 1 2 4<br />
40-50 1 1<br />
Provgrop H 10-20 1 1<br />
Obränt Provgrop B 30-40 1 1<br />
40-50 1 5 6<br />
50-60 1 1<br />
Totalt 1 7 9 6 4 27<br />
Fisk<br />
I materialet identifierades endast tre fiskben, samtliga brända. Benen kommer från gädda, obestämd<br />
laxfisk. Förekomsten <strong>av</strong> fiskben är viktig även om det inte går att bedöma hur viktigt fisket var vid<br />
Bastuloken. Man bör notera att det i provgropen från 2005 identifierades ben <strong>av</strong> abborre <strong>och</strong> mört<br />
(Ekholm 2007). Några närmare tolkningar om fisket vid lokalen är inte möjliga att göras.<br />
Tabell 16. Identifierade fiskben, antal fragment.<br />
Lager Provgrop B Provgrop C Totalt<br />
Gädda 0-10 1 1<br />
Laxfisk 40-50 2 2<br />
20
Benmaterialet i provgroparna<br />
Mängden ben i de olika provgroparna varierade stort. De största mängderna ben tillvaratogs i de<br />
gropar som undersöktes i anslutning till boplatsvallen där provgrop B var den i särklass fyndrikaste. I<br />
provgroparna med de större mängderna obrända ben kan man <strong>se</strong> att mängden ben ökar på nivåer<br />
mellan 40 <strong>och</strong> 60 cm. Bevaringsförhållandena i lagren verkar ha varit något olika men man kan också<br />
<strong>se</strong> olikheter mellan de olika provgroparna. De obrända benens vittringsgrad antyder att bevaringsförhållandena<br />
varit mest gynnsamma i provgrop B, figur 12. Gropen uppvisar den högsta andelen<br />
benfragment med vittringsgrad A.<br />
Benfragmentens vittringsgrad är inte direkt kopplad till benens fragmenteringsgrad – <strong>och</strong> inte heller<br />
frakturmönster. Provgrop E <strong>och</strong> F har en högre andel större benfragment (D <strong>och</strong> E) än t.ex. grop A <strong>och</strong><br />
B, figur 13. Jämförel<strong>se</strong>rna påverkas dock <strong>av</strong> den absoluta mängden ben men är ändå <strong>av</strong> intres<strong>se</strong>.<br />
Fragmenteringsgraden i grop A <strong>och</strong> E skiljer sig tydligt – även om mängden ben är relativt lika. Benen<br />
i grop A som ligger i anslutning till boplatsvallen uppvisar en högre grad <strong>av</strong> fragmentering.<br />
Fragmenteringen i grop A motsvarar närmast den som konstaterats i grop B – som också undersöktes i<br />
boplatsvallen. Dock är benens vittringsgrad mindre i ruta B än i ruta A <strong>och</strong> det finns även andra<br />
skillnader mellan provgroparna, <strong>se</strong> nedan. Fragmenteringsgraden i ruta G <strong>och</strong> H är lika den i<br />
anslutning till boplatsvallen men vittringsgraden är högre. Rent generellt verkar bevaringsförhållandena<br />
för ben ha varit något sämre i den övre delen <strong>av</strong> stratigrafin. I de fyndrikaste<br />
provrutorna kan man <strong>se</strong> att andelen större benfragment är högre på djupare nivåer, figur 14.<br />
Frakturmönstret för rörben är inte helt entydigt kopplat till varken vittringsgrad eller grad <strong>av</strong><br />
fragmentering i provgroparna. Rutorna A, B, E <strong>och</strong> G uppvisar en förhållandevis hög andel<br />
benfragment där man kan urskilja spår <strong>av</strong> färska frakturer, figur 15. Också i grop H kan man skönja<br />
detta men här uppvisar rörbensfragmenten endast värdena 5 <strong>och</strong> 6. Uppenbarligen är den postdepositionella<br />
fragmenteringen olika i olika provgropar.<br />
Fragmenteringsgraden <strong>och</strong> frakturmönstret å ena sidan <strong>och</strong> vittringsgraden å den andra återspeglar<br />
olika aspekter <strong>av</strong> bevaringsförhållandena. Benens vittringsgrad är lägst i de rutor som uppvisar mest<br />
ben medan vittringsgraden är högre i rutor med mindre benmängder. Det är troligt att den absoluta<br />
mängden ben vid boplatsvallen har bidragit till att gynnsamt påverka jordmånens nedbrytningsgrad (<strong>se</strong><br />
Ekman <strong>och</strong> Iregren 1983: 13). Den förhållandevis höga andelen färska frakturer på rörbensfragmenten<br />
antyder att man vid Bastuloken på ett intensivt <strong>och</strong> medvetet sätt krossade älgbenen – vilket mest<br />
sannolikt beror på att man ville komma åt benmärgen. Aktiviteterna har uppenbarligen producerat en<br />
stor mängd ben<strong>av</strong>fall – eller slaktrester. Dock verkar det sannolikt att aktiviteterna efterlämnat<br />
förhållandevis stora benfragment.<br />
Det finns ett samband mellan benfragmentens storlek <strong>och</strong> frakturmönster som är värd att notera. I<br />
samtliga provgropar uppvisar de större fragmenten lägre frakturvärden, d.v.s. en högre grad <strong>av</strong> färska<br />
frakturer, än små fragment. Det är uppenbart att en stor del <strong>av</strong> fragmenteringen vid Bastuloken beror<br />
på post-depositionella faktorer. En stor mängd <strong>av</strong> de benfragment som deponerades var troligen<br />
förhållandevis stora (större än 8 cm) <strong>och</strong> ursprungligen bör en stor del ha uppvisat färska spår efter<br />
slakten. Benen verkar i huvudsak ha fragmenterats när de varit torra, d.v.s. förmodligen när de varit<br />
deponerade i (på) marken en längre tid. Deponeringen verkar ha startat på den ursprungliga markytan<br />
(Larsson 2009; 2010A <strong>och</strong> B). Att döma <strong>av</strong> frakturmönstret har den post-depositionella<br />
fragmenteringen varit högre i de övre lagren <strong>av</strong> stratigrafin, figur 16 (<strong>se</strong> längre fram i rapporten) vilket<br />
antyder att plat<strong>se</strong>n använts intensivt – också efter att benen (slakt<strong>av</strong>fallet) deponerats på plat<strong>se</strong>n.<br />
21
Figur 12. Vittringsgrad för obrända ben i provgroparna enligt vikt. Bevaringsförhållandena har varit<br />
mest gynnsamma i provgrop B där en förhållandevis stor del <strong>av</strong> materialet uppvisar en relativt god<br />
bevaring. I grop A <strong>och</strong> E finns en del ben med vittringsgrad A men de döljs p.g.a. axelns skala.<br />
Figur 13. Graden <strong>av</strong> fragmentering i provgroparna enligt vikt. Kategorierna A till E motsvarar<br />
storleksklas<strong>se</strong>r om 2 cm. E=>8 cm.<br />
22
Figur 14. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgroparna enligt vikt (g).<br />
23
Figur 15. Frakturmönster för obrända ben i provgroparna enligt vikt. Värdena 1-6<br />
Figur 16. Obrända rörbensfragment från provgrop B. De två större fragmenten uppvisar spår <strong>av</strong><br />
färska frakturer som indikerar att benen kluvits för att komma åt märgen inne i benen. Småfragmenten<br />
uppvisar i högre grad spår efter torra frakturer som uppkommit efter deponeringen. På det<br />
största fragmentet syns punkten där slaget träffat benet.<br />
24
Provgrop A<br />
I rutan tillvaratogs nästan 3 kg obrända <strong>och</strong> c.50 g brända ben. Ben tillvaratogs ner till c.70 cm:s djup,<br />
tabell 16. Förutom brända <strong>och</strong> obrända ben <strong>av</strong> älg identifierades också brända ben från skogsmård <strong>och</strong><br />
bäver i gropen, tabell 17. De sistnämnda identifierades i de övre lagren <strong>av</strong> stratigrafin medan älg<br />
identifierats genom hela stratigrafin, förutom lager 0-10 cm, tabell 17-20. Bevaringsförhållandena för<br />
de obrända benen verkar ha varit något sämre i den övre delen <strong>av</strong> stratigrafin ner till c.40 cm. I de<br />
översta lagren dominerar små benfragment <strong>och</strong> de uppvisar nästan uteslutande torra frakturer samt<br />
vittringsgrad B, tabell 20. Man kan förmoda en hög grad <strong>av</strong> fragmentering efter att benen deponerats<br />
på plat<strong>se</strong>n.<br />
Det verkar finnas ett visst brott i benmaterialets karaktär vid lager 40-50. Lager 40-50 uppvisar en<br />
något högre andel (till art obestämda) rörbensfragment än 50-60 cm, vilket dock också gäller nivåerna<br />
20-40 <strong>och</strong> 60-70 cm även om mängden ben här är mindre vilket försvårar tolkningar, Figur 17. Lager<br />
40-60 uppvisar en något mera komplett anatomiska repre<strong>se</strong>ntation än de övre lagren (<strong>och</strong> också än<br />
lager 60-70), tabell 18. Även om det finns en viss skillnad i anatomisk repre<strong>se</strong>ntation mellan lager 40-<br />
50 <strong>och</strong> 50-60, främst i andelen tåben, figur 18-21 finns det ingen större skillnad i fragmenteringsgrad<br />
mellan lagren. Andelen tänder <strong>av</strong>viker enligt vikt medan det är mindre skillnad om man jämför antal<br />
fragment. Noterbart är att lager 40-50 har en högre andel torra frakturer än lager 50-60 vilket skulle<br />
kunna tyda på en högre grad <strong>av</strong> fragmentering efter deponeringen. Detta mönster förstärks <strong>av</strong> att<br />
andelen rörbensfragment tydligt ökar i de övre lagren <strong>av</strong> stratigrafin. Fragmenteringsgraden är dock<br />
högre i de övre lagren – <strong>och</strong> de mindre fragmenten uppvisar en mycket högre andel torra frakturer.<br />
Detta bör vara resultatet <strong>av</strong> en hög grad <strong>av</strong> påverkan efter att benen deponerades. Man kan förmoda att<br />
deponeringen skett snabbt <strong>och</strong> att de understa lagren i viss mån legat mera skyddade.<br />
Den högre andelen tåben i lager 40-50 är svår att förklara enbart med hänvisning till bevaringsförhållandena<br />
eller identifierbarhet p.g.a. fragmentering. Även om stratigrafin är påverkad <strong>av</strong> bevaringsförhållandena<br />
pekar flera faktorer på att det finns en skillnad i deponeringsmönstret över tid i boplatsvallens<br />
stratigrafi vid ruta A. För pälsdjuren är de perifera delarna <strong>av</strong> kropparna sällsyntare än delar <strong>av</strong><br />
bålet, tabell 19. Man kan <strong>se</strong> en <strong>se</strong>lektion <strong>av</strong> kroppsdelar som deponerats i området. Man bör notera för<br />
älg (<strong>och</strong> stort däggdjur) att ryggraden <strong>och</strong> bröstkorgen är underrepre<strong>se</strong>nterade genom hela stratigrafin.<br />
Skillnaderna i benmaterialets sammansättning mellan de övre <strong>och</strong> under lagren kan inte enbart tolkas<br />
som ett resultat <strong>av</strong> bevaringsförhållandena utan snarare sker det en förändring i deponeringsmönstret<br />
<strong>av</strong> benen över tid. Hanteringen <strong>av</strong> älgkropparna förändras över tid vid Bastuloken.<br />
Mängden skärvsten i provgropen är hög <strong>och</strong> förändras inte nämnvärt mellan lager 10-50 cm, bilaga 1.<br />
Mängden skärvsten verkar inte vara kopplad till de förändringar i det obrända benmaterialets<br />
sammansättning man kan <strong>se</strong> i olika lager, bilaga 2. Däremot verkar mängden brända ben ha ett<br />
tydligare samband med mängden skärvsten.<br />
25
Tabell 17. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop A enligt vikt (g).<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
Obrända fragment<br />
Vittringsgrad A 108,2 10,1 118,3<br />
Vittringsgrad B 34,54 108,92 1 584,72 632,12 151,93 2 512,23<br />
Eldpåverkade fragment<br />
1 0,71 1,45 0,4 2,56<br />
2 0,32 0,5 1,4 2,22<br />
3 2,76 2,76<br />
4 2,91 0,81 0,6 1,99 6,31<br />
5 22,44 1,5 1,66 1,3 0,1 27<br />
Vitbrända fragment<br />
6 1,53 2,58 1,6 2,3 0,7 8,71<br />
6A 1,23 2,7 3,93<br />
6B 0,57 0,57<br />
Totalt 6,04 29,01 40,34 112,88 1 589,12 745,17 162,03 2 684,59<br />
Tabell 18. Identifierade arter i provgrop A, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
Bränt Älg 9 1 10<br />
Större däggdjur 1 1 2<br />
Skogsmård 1 1<br />
Bäver 1 3 1 5<br />
Mindre däggdjur 4 4<br />
Obestämt 12 26 6 13 13 8 78<br />
Obränt Älg 8 51 270 176 48 553<br />
Större däggdjur 3 3<br />
Obestämt 3 6 2 17 3 31<br />
Totalt 17 48 15 65 286 205 51 687<br />
26
Tabell 19. Identifierade element <strong>av</strong> älg <strong>och</strong> stort däggdjur i provgrop A, antal fragment.<br />
Anatomi Element 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
Horn Cornu 1 1<br />
Kranium Cranium 1 8 1 1 11<br />
Maxilla 1 1<br />
Tand Dentes 5 24 19 5 53<br />
Ryggrad V thor 4 4<br />
Bröstkorg Costae 1 1<br />
Främre extremitet Scapula 2 1 3<br />
Humerus 4 1 5<br />
Radius 1 1 2<br />
Ulna 2 2<br />
Bakre extremitet Coxae 1 1<br />
Femur 3 2 5<br />
Tibia 3 2 5<br />
Hand/fotrot Cr 1 1<br />
Cu 2 2<br />
C1 1 1<br />
C2+3 2 1 3<br />
Metapod Mc 5 5<br />
McII-V 4 4<br />
Mp 3 1 4<br />
Mt 1 3 2 6<br />
MtIII-IV 3 3<br />
Tåben Ph1 2 16 3 21<br />
Ph1 L 1 1<br />
Ph2 1 14 1 16<br />
Ph2 L 1 1<br />
Ph3 5 1 6<br />
Ph3 L 1 1<br />
Rörben Ossa longa 7 39 145 134 28 353<br />
Obestämt Obestämt 13 13<br />
Ossa plana 10 11 21<br />
Totalt 8 51 270 179 48 556<br />
Tabell 20. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i olika lager <strong>av</strong> provgrop A, brända ben. Antal fragment.<br />
Lager Kranium Tand Främre Bakre Metapod Totalt<br />
Bäver 0-10 1 1<br />
10-20 1 1 1 3<br />
20-30 1 1<br />
Skogsmård 0-10 1 1<br />
Älg 10-20 9 9<br />
Större däggdjur 50-60 1 1<br />
Totalt 1 10 1 3 1 16<br />
27
Figur 17. Frakturmönster för obrända rörbensfragment i olika lager <strong>av</strong> provgrop A enligt vikt.<br />
Figur 18. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop A enligt vikt.<br />
28
Figur 19. Fragmenteringsgrad <strong>och</strong> frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop A enligt vikt.<br />
Figur 20. Mängden ben <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (+större däggdjur) i olika lager <strong>av</strong><br />
provgrop A, obrända ben.<br />
29
Figur 21. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur i<br />
olika lager <strong>av</strong> ruta A, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.<br />
30
Provgrop B<br />
Provgrop B var den i särklass fyndrikaste. De största mängderna obrända ben fanns mellan 30 <strong>och</strong> 60<br />
cm ner i stratigrafin där c.13 <strong>av</strong> totalt 16 kg samlades in, tabell 20. De största mängderna brända ben<br />
samlades in i de övre lagren på 0-20 cm:s djup, tabell 21. Artfördelningen är något olika för brända<br />
<strong>och</strong> obrända ben, tabell 22. Älg är klart vanligast bland de obrända benen. Enstaka obrända ben<br />
identifierades <strong>av</strong> hund, skogsmård, bäver, tjäder samt obestämd fågel. Det enda (obrända) benet <strong>av</strong><br />
hund vid Bastuloken framkom i provgrop B – högt upp i stratigrafin. Brända ben identifierades från<br />
älg, utter, skogsmård, bäver samt obestämd fågel <strong>och</strong> en kota <strong>av</strong> laxfisk. Benen från utter tillvaratogs i<br />
samma lager (0-10) <strong>och</strong> kommer troligen från samma djur. Det finns en viss skillnad i artfördelning<br />
för brända ben i de olika lagren. De brända benen från älg <strong>och</strong> laxfisk framkom på lager 30-40 medan<br />
övriga arter framkom i lager 0-30. Det är <strong>av</strong> intres<strong>se</strong> att det finns en stratigrafisk skillnad mellan de<br />
obrända <strong>och</strong> brända benen <strong>av</strong> bäver. De brända bäverbenen framkom i lager 0-20 cm medan de<br />
obrända låg djupare i stratigrafin, på lager 50-70 cm vilket antyder en förändring över tid i hanteringen<br />
<strong>av</strong> bävern. Samma skillnad kan också noteras för fågelbenen i gropen, <strong>se</strong> tabell. Mönstret antyder en<br />
kronologisk förändring i hanteringen <strong>av</strong> de olika arterna vid Bastuloken.<br />
Tabell 21. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop B enligt vikt (g). Dessutom<br />
tillvaratogs 752,92 g obrända ben i provgropens profil ur lager 30-60 cm.<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
Obrända fragment<br />
Vittringsgrad A 83 36,8 1 414,5 2 049,4 188,2 20,9 3792,8<br />
Vittringsgrad B 744,7 862,13 3 674,4 3 450,3 2 561,5 226,7 11 519,73<br />
Eldpåverkade fragment<br />
1 0,17 0,08 0,25<br />
2 9,73 1,85 11,58<br />
4 2,2 2,58 0,21 4,99<br />
5 6,73 3,23 0,75 0,38 11,09<br />
Vitbrända fragment<br />
6 5,29 0,4 2,23 1,4 9,32<br />
6A 4,45 8,02 0,22 12,69<br />
6B 3,71 2,28 0,15 6,14<br />
Totalt 22,55 851,36 906,56 5 088,9 5 501,92 2749,7 247,6 15 368,59<br />
Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för älg (<strong>och</strong> större däggdjur) är mest varierad på lager 30-60 där<br />
benfragment från samtliga kroppsregioner har identifierats. Till antal dominerar fragment från kraniet<br />
(inklusive tänder) samt tåben. Andelen rörbensfragment är högt men antalet är svårbedömt eftersom<br />
småfragmenten (från större däggdjur) inte har räknats. Vikten antyder att en betydande del <strong>av</strong><br />
materialet kommer från rörbenen. Noterbart är, på samma sätt som i grop A, att andelen fragment från<br />
ryggrad <strong>och</strong> bröstkorgen är klart underrepre<strong>se</strong>nterade i materialet om man jämför med ett förväntat<br />
antal för ett komplett skelett <strong>av</strong> älg. Det finns en stratigrafisk skillnad som kan vara värd att notera. I<br />
de djupare lagren är tåben <strong>och</strong> metapoder något vanligare än i de översta lagren <strong>och</strong> mönstret förstärks<br />
<strong>av</strong> att andelen rörbensfragment är högre i de övre lagren. I de övre lagren är också andelen<br />
kraniefragment inklusive tänder enligt vikt något högre än i de djupaste lagren. Fragmenteringen är<br />
inte nämnvärt högre i de översta lagren än i de nedre – även om det föreligger en stor skillnad i<br />
frakturmönster. Andelen torra frakturer är betydligt högre i de översta lagren än i de nedre.<br />
Skillnaderna i anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg torde inte kunna förklaras enbart p.g.a. olikheter i<br />
31
evaring utan antyder snarare en skillnad i deponeringen <strong>av</strong> kroppsdelar från älg över tid. Man kan<br />
således ob<strong>se</strong>rvera en stratigrafisk skillnad – eller förändring - i hanteringen <strong>av</strong> kroppsdelar för både älg<br />
<strong>och</strong> bäver i provgrop B. Skillnaden i det osteologiska materialet mellan olika lager återspeglas inte i<br />
deponeringen <strong>av</strong> (mängden) skärvsten, bilaga 1-2. Lager 20-40 har en något mindre mängd skärvsten<br />
är lager 0-20 <strong>och</strong> 40-60 cm.<br />
Tabell 22. Identifierade arter i provgrop B, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 30-60 Totalt<br />
Bränt Älg 1 1 2<br />
Större däggdjur 1 1 3 5<br />
Utter 12 12<br />
Bäver 3 3 6<br />
Laxfisk 2 2<br />
Fågel 1 1 2<br />
Obestämt 102 75 22 18 217<br />
Obränt Älg 124 71 373 479 236 62 93 1 438<br />
Större 13 13<br />
Hund 1 1<br />
Skogsmård 1 1<br />
Bäver 2 1 1 4<br />
Fågel 1 5 1 1 8<br />
Tjäder 1 1<br />
Obestämt 2 13 1 6 2 24<br />
Totalt 121 204 123 376 507 239 69 97 1 736<br />
Tabell 23. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för bäver, obrända (lager 60-70 – samt profil) <strong>och</strong> brända (lager<br />
0-20) ben, antal fragment.<br />
Anatomi Element 0-10 10-20 50-60 60-70 30-60 prof. Totalt<br />
Brända ben<br />
Obrända ben<br />
Kranium Cranium 1 1 2<br />
Mandibula 1 1<br />
Ryggrad V lumb 1 1<br />
V sac 1 2 3<br />
Bröstkorg Costae 1 1<br />
Främre extremitet Scapula 1 1<br />
Tåben Ph 1 1<br />
Totalt 3 3 2 1 1 10<br />
32
Tabell 24. Identifierade benfragment <strong>av</strong> däggdjur i provgrop B, obrända ben. Antal fragment.<br />
Anatomi Element Bäver Hund Skogsmård Älg Större däggdjur Totalt<br />
Horn Cornu 4 4<br />
Kranium Cranium 80 80<br />
Maxilla 2 2<br />
Mandibula 1 8 9<br />
Tand Dentes 79 79<br />
Ryggrad Atlas 2 2<br />
V cerv 12 12<br />
V thor 37 37<br />
V lumb 5 5<br />
V sac 2 2 4<br />
Vert 15 15<br />
Bröstkorg Costae 12 12<br />
Sternum 1 1<br />
Främre Scapula 1 9 10<br />
extremitet Humerus 10 10<br />
Radius 6 6<br />
Ulna 7 7<br />
Bakre Coxae 10 10<br />
extremitet Femur 10 10<br />
Tibia 1 16 17<br />
Hand/fot Cr 4 4<br />
Ci 5 5<br />
Cu 3 3<br />
Ca 2 2<br />
C1 8 8<br />
C2+3 4 4<br />
Talus 3 3<br />
Calcaneus 8 8<br />
Ct 2 2<br />
T2+3 2 2<br />
Carpi/tarsi 5 5<br />
Metapod Mc 8 8<br />
McIII-IV 1 1<br />
McII-V 4 4<br />
Mp 2 2<br />
MpII-V 3 3<br />
Mt 8 8<br />
MtIII-IV 10 10<br />
MtIV 1 1<br />
Sesamben 2 2<br />
Tåben Ph1 92 92<br />
Ph1 L 4 4<br />
Ph2 103 103<br />
Ph2 L 13 13<br />
Ph3 24 24<br />
Ph3 L 7 7<br />
Rörben Ossa longa 626 12 638<br />
Obestämt Obestämt 66 66<br />
Ossa plana 92 1 93<br />
Totalt 4 1 1 1438 13 1 457<br />
33
Tabell 25. Identifierade benfragment <strong>av</strong> älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong> provgrop B, obrända<br />
ben antal fragment<br />
Anatomi Element 10- 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 30-60 prof Totalt<br />
Horn Cornu 1 1 1 1 4<br />
Kranium Cranium 1 7 17 33 15 4 3 80<br />
Maxilla 1 1 2<br />
Mandibula 1 4 3 8<br />
Tand Dentes 5 1 19 41 10 3 79<br />
Ryggrad V cerv 5 5 1 1 12<br />
V thor 5 19 13 37<br />
V lumb 2 1 2 5<br />
V sac 2 2<br />
Atlas 2 2<br />
Vert 1 14 15<br />
Bröstkorg Costae 3 6 3 12<br />
Sternum 1 1<br />
Främre extremitet Scapula 2 2 4 1 9<br />
Humerus 1 2 5 2 10<br />
Radius 2 4 6<br />
Ulna 2 4 1 7<br />
Bakre extremitet Coxae 3 5 2 10<br />
Femur 4 4 1 1 10<br />
Tibia 7 8 1 16<br />
Hand/fot Cr 2 2 4<br />
Ci 3 2 5<br />
Cu 1 2 3<br />
Ca 1 1 2<br />
C1 3 4 1 8<br />
C2+3 4 4<br />
Talus 1 2 3<br />
Calcaneus 2 4 2 8<br />
Ct 2 2<br />
T2+3 2 2<br />
Carpi/tarsi 5 5<br />
Metapod Mc 6 1 1 8<br />
McIII-IV 1 1<br />
McII-V 4 4<br />
Mp 2 2<br />
MpII-V 1 2 3<br />
Mt 4 2 2 8<br />
MtIII-IV 3 7 10<br />
Sesamben 2 2<br />
Tåben Ph1 2 1 18 36 24 1 10 92<br />
Ph1 L 2 2 4<br />
Ph2 4 25 38 29 1 6 103<br />
Ph2 L 6 4 2 1 13<br />
Ph3 4 14 4 2 24<br />
Ph3 L 5 2 7<br />
Rörben Ossa longa 62 70 157 164 78 51 56 638<br />
Obestämt Obestämt 29 3 24 9 1 66<br />
Ossa plana 13 3 32 24 21 93<br />
Totalt 124 84 373 479 236 62 93 1 451<br />
34
Figur 22. Mängden ben <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong><br />
provgrop B, obrända ben.<br />
Figur 23. Mängden ben <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong><br />
provgrop B, brända ben.<br />
35
Figur 24. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur i<br />
olika lager <strong>av</strong> ruta B, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.<br />
Figur 25. Frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop B enligt vikt (g).<br />
36
Figur 26. Graden <strong>av</strong> fragmentering i olika lager <strong>av</strong> provgrop B enligt vikt (g).<br />
Figur 27. Graden <strong>av</strong> fragmentering <strong>och</strong> frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop B enligt vikt (g).<br />
37
Provgrop C<br />
I provgrop C tillvaratogs endast brända ben. Mest ben framkom i lager 20-30 men mindre mängder<br />
framkom ner till 70 cm:s djup i stratigrafin. Trots den ringa mängden ben identifierades flera arter;<br />
bäver, skogsmård, obestämd fågel samt gädda. Dessutom finns flera benfragment från större däggdjur<br />
som bör vara från älg. Tandfragmentet från större däggdjur (älg) i lager 10-20 var endast lite eldpåverkat<br />
(grad 2). Övriga fragment uppvisade en förhållandevis hög grad <strong>av</strong> förbränning (grad 5-6).<br />
Provgropen är uppenbarligen belägen utanför det område där de största mängderna ben har deponerats.<br />
Man kan notera att de flesta benen från de mindre däggdjuren kommer från bålet <strong>och</strong> kraniet medan<br />
endast ett tåben identifierades. Mönstret är detsamma som i de fyndrikare provgroparna A <strong>och</strong> B. Av<br />
fågel identifierades delar från skuldergördel, vingen samt bakbenet vilka således också kan räknas som<br />
”kroppen”. Mängden brända ben i olika lager följer i stort samma mönster som deponeringen <strong>av</strong><br />
(mängden) skärvsten, bilaga 1-2.<br />
Tabell 26. Identifierade arter i provgrop C, brända ben. Antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
Bränt Större däggdjur 4 1 5<br />
Skogsmård 1 1<br />
Bäver 1 3 1 5<br />
Litet däggdjur 2 2<br />
Fågel 4 4<br />
Gädda 1 1<br />
Obestämt 23 15 49 30 17 9 143<br />
Totalt 26 19 59 31 17 9 161<br />
Tabell 27. Identifierade arter <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i provgrop C, antal fragment.<br />
Anatomi Element Större<br />
däggdjur<br />
Bäver<br />
Skogsmård<br />
Litet<br />
däggdjur<br />
Fågel Gädda Totalt<br />
Kranium Cranium 1 2 3<br />
Dentale 1 1<br />
Tand Dentes 1 1<br />
Bröstkorg Costae 1 1<br />
Skuldergördel Coracoideum 1 1<br />
Främre extremitet Humerus 1 1<br />
Vinge Radius 1 1<br />
Bakre extremitet Coxae 1 1<br />
Tibia 1 1<br />
Tibiotarsus 2 2<br />
Tåben Ph3 1 1<br />
Rörben Ossa longa 3 1 4<br />
Totalt 5 5 1 2 4 1 18<br />
38
Figur 28. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för större däggdjur i olika lager <strong>av</strong> ruta C, brända<br />
ben.<br />
Tabell 28. Förbränningsgrad <strong>och</strong> benmängd i olika lager <strong>av</strong> provgrop C enligt vikt (g).<br />
Förbränningsgrad/Lager 0-10 10-20 20-30 40-50 50-60 60-70 Totalt<br />
2 0,5 0,5<br />
5 1 1 1,72 0,88 0,21 0,46 5,27<br />
6 4,3 5 1,14 0,35 0,68 11,47<br />
6A 0,8 3,84 1,69 0,41 6,74<br />
6B 0,4 0,4 1,79 0,62 0,45 3,66<br />
Totalt 6,5 6,9 8,49 3,19 1,42 1,14 27,64<br />
Provgrop D<br />
Totalt samlades 2 gram brända ben in i provgropen (Larsson 2010B, bilaga 2-3). Dessa har inte<br />
<strong>analys</strong>erats. Provgropen innehöll små mängder skärvsten (11 liter) i jämförel<strong>se</strong> med de andra<br />
provgroparna, bilaga 1.<br />
39
Provgrop E<br />
I provgropen tillvaratogs 2 344,1 g obrända ben <strong>och</strong> 100,19 g eldpåverkade <strong>och</strong> brända ben. De största<br />
mängderna obrända ben framkom i lagren 40-70 cm medan de brända benen framkom mera ytligt. En<br />
mindre del <strong>av</strong> de obrända benen på lager 30-60 bedömdes som välbevarade medan den största delen<br />
uppvisade en hög grad <strong>av</strong> vittring. Älg dominerar bland både de obrända <strong>och</strong> brända benen. I övrigt<br />
identifierades endast två ben från bäver i provgropen – ett obränt ben från bakbenet (tibia) samt en<br />
bränd ledyta till första tåbenet (Ph1).<br />
Av älg dominerar rörbensfragment <strong>och</strong> tänder men de flesta kroppsdelar är repre<strong>se</strong>nterade. Andelen<br />
tåben är lägre än i groparna belägna närmare boplatsvallen (grop A <strong>och</strong> B). Ryggrad <strong>och</strong> bröstkorg är<br />
klart underrepre<strong>se</strong>nterade också i grop E. Man kan <strong>se</strong> att de flesta tandfragmenten påträffades i lager<br />
50-60 medan rörbensfragmenten är jämnare spridda i flera lager. Flera tandfragment i lager 50-60<br />
kommer troligen från samma överkäke. I lager 40-50 framkom ett större fragment <strong>av</strong> älgkranium som<br />
var fyllt med rödockra (Larsson 2010). Fragmentet kommer från frontale, d.v.s. den bakre delen <strong>av</strong><br />
kraniet mellan hornen, bild längre fram i rapporten. Att döma <strong>av</strong> hornba<strong>se</strong>ns ut<strong>se</strong>ende har hornet fejats<br />
– troligen relativt nyligen, d.v.s. älgen har jagats under <strong>se</strong>nvintern eller tidig vår när hornet i regel<br />
lossnar från kraniet – <strong>och</strong> innan ett nytt horn börjat bildas. Detta är den enda direkta indikationen på<br />
jaktsäsong för älg som kunnat konstateras vid Bastuloken.<br />
Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för älg är mest varierad på lager 50-70. Övriga lager uppvisar en<br />
högre andel rörbensfragment vilket sannolikt beror på bevaringsförhållandena som påverkat<br />
identifierbarheten. Att de övre lagren påverkats <strong>av</strong> en högre grad <strong>av</strong> påverkan efter deponeringen stöds<br />
också <strong>av</strong> frakturmönstret <strong>och</strong> fragmenteringsgraden. Andelen torra frakturer ökar tydligt i de övre<br />
lagren <strong>av</strong> stratigrafin <strong>och</strong> andelen småfragment ökar också högre upp i stratigrafin.<br />
Mängden ben i olika lager <strong>av</strong> provgropen är inte uppenbart relaterad till mängden skärvsten, bilaga 1-<br />
2. De största mängderna skärvsten framkom i lager 10-30, d.v.s. i lager som inte var särskilt rika på<br />
benfynd. De största mängderna obrända ben framkom under de största mängderna skärvsten.<br />
Tabell 29. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop E enligt vikt (g).<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 Totalt<br />
Obrända fragment<br />
Vittringsgrad A 2,3 12,5 1,8 16,6<br />
Vittringsgrad B 3,8 29,5 204,4 913,5 489,4 510,5 176,4 2 327,5<br />
Eldpåverkade fragment<br />
1 1,38 1,5 1,4 4,28<br />
2 3,18 3,18<br />
4 1,14 3,2 0,1 4,44<br />
5 1,8 3,08 8,8 1,8 5,5 1,72 22,7<br />
Vitbrända fragment<br />
6 2 15 4,2 1,7 22,9<br />
6A 36,46 1,1 0,4 37,96<br />
6B 4,73 4,73<br />
Totalt 7,6 46,79 62,28 210,4 926 500,9 510,5 179,82 2 444,29<br />
40
Tabell 30. Identifierade arter i olika lager <strong>av</strong> provgrop E, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 Totalt<br />
Bränt Älg 23 8 1 4 2 38<br />
Bäver 1 1<br />
Obestämt 10 28 5 4 2 49<br />
Obränt Älg 10 8 34 60 86 31 13 242<br />
Bäver 1 1<br />
Obestämt 5 1 2 8<br />
Totalt 20 24 50 41 62 94 31 17 339<br />
Tabell 31. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i provgrop E, obrända ben antal fragment.<br />
Anatomi Element Bäver Älg Totalt<br />
Horn Cornu 1 1<br />
Kranium Cranium 3 3<br />
Tand Dentes 23 23<br />
Främre extremitet Scapula 1 1<br />
Humerus 6 6<br />
Radius 3 3<br />
Bakre extremitet Coxae 1 1<br />
Femur 2 2<br />
Tibia 1 4 5<br />
Hand/fot Cr 2 2<br />
Ci 2 2<br />
Cu 1 1<br />
C1 2 2<br />
Talus 1 1<br />
Calc 2 2<br />
Metapod McII-V 1 1<br />
MtIII-IV 3 3<br />
Mt 1 1<br />
Sesamben 1 1<br />
Tåben Ph1 7 7<br />
Ph2 2 2<br />
Ph3 2 2<br />
Ph3 L 1 1<br />
Rörben Ossa longa 170 170<br />
Totalt 1 242 243<br />
41
Tabell 32. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i olika lager <strong>av</strong> provgrop E för älg, obrända ben antal fragment.<br />
Anatomi Element 0-10 20-30 30-40 40-50 50-60 60-70 80 Totalt<br />
Horn Cornu 1 1<br />
Kranium Cranium 1 1 1 3<br />
Tand Dentes 4 17 2 23<br />
Främre extremitet Scapula 1 1<br />
Humerus 2 4 6<br />
Radius 2 1 3<br />
Bakre extremitet Coxae 1 1<br />
Femur 1 1 2<br />
Tibia 3 1 4<br />
Hand/fot Cr 1 1 2<br />
Ci 2 2<br />
Cu 1 1<br />
C1 2 2<br />
Talus 1 1<br />
Calc 2 2<br />
Metapod McII-V 1 1<br />
MtIII-IV 1 1 1 3<br />
Mt 1 1<br />
Sesamben 1 1<br />
Tåben Ph1 3 3 1 7<br />
Ph2 2 2<br />
Ph3 1 1 2<br />
Ph3 L 1 1<br />
Rörben Ossa longa 10 8 32 49 45 19 7 170<br />
Totalt 10 8 34 60 86 31 13 242<br />
42
Figur 29. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (+större däggdjur) i olika lager <strong>av</strong> ruta E,<br />
obrända ben.<br />
Figur 30. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong> ruta E,<br />
obrända ben. Inklusive rörbensfragment.<br />
43
Figur 31. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong> ruta E,<br />
brända ben.<br />
Figur 32. Frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop E enligt vikt (g).<br />
44
Figur 33. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop E enligt vikt (g).<br />
Figur 34. Fragmenteringsgrad <strong>och</strong> frakturmönster i provgrop E enligt vikt (g)<br />
45
Provgrop F<br />
Provgropen låg alldeles invid loken <strong>och</strong> undersöktes ner till 30 cm:s djup. Därefter vattenfylldes<br />
gropen underifrån <strong>och</strong> undersökningen <strong>av</strong>bröts (Larsson 2010:9). De obrända benen <strong>av</strong> älg kommer<br />
från metapoder eller obestämt rörben. Totalt tillvaratogs endast sju obrända fragment i gropen som<br />
vägde 37,6 g. Samtliga rörbensfragment uppvisar torra frakturer (värde 6) vilket indikerar påverkan<br />
efter deponeringen i marken. Dock är flera <strong>av</strong> fragmenten stora så fragmenteringen är inte hög. I det<br />
brända materialet identifierades ett ben från bäver <strong>och</strong> fem <strong>av</strong> obestämd fågelart. Benet från bäver<br />
kommer från den främre extremiteten (ulna) medan fågelbenen kommer från ”kroppen” (d.v.s. vingen<br />
<strong>och</strong> bakbenet). Inga brända ben <strong>av</strong> älg eller större däggdjur identifierades i grop F.<br />
Det begränsade materialet gör det svårt att bedöma deponeringsförhållandena mera noggrant i området<br />
närmast lokalen. Provgropen är belägen utanför området där de största mängderna ben deponerats -<br />
<strong>och</strong> också skärvsten. Mängden brända ben i olika lager visar ett samband med mängden skärvsten,<br />
bilaga 1-2. Mängden skärvsten i provgrop F var överlag ganska hög om man jämnför med andra<br />
gropar <strong>och</strong> lager.<br />
Tabell 33. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop F enligt vikt (g).<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 Totalt<br />
Vittringsgrad B 17,1 20,5 37,6<br />
Eldpåverkade/brända ben<br />
5 1,8 2,28 4,08<br />
6 0,82 0,11 0,93<br />
6A 1,35 1,86 0,56 3,77<br />
6B 2,41 2,41<br />
Totalt 3,15 22,19 23,45 48,79<br />
Tabell 34. Identifierade arter i provgrop F, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 Totalt<br />
Bränt Bäver 1 1<br />
Fågel 4 1 5<br />
Obestämt 2 9 4 15<br />
Obränt Älg 1 6 7<br />
Totalt 3 14 11 28<br />
Tabell 35. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg i olika lager <strong>av</strong> provgrop F, antal fragment.<br />
Anatomi Element Älg Totalt<br />
10-12 20-30<br />
Metapod Mc 1 1<br />
Rörben Ossa longa 1 5 6<br />
Totalt 1 6 7<br />
46
Figur 35. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur i<br />
olika lager <strong>av</strong> ruta F, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.<br />
Figur 36. Frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop F enligt vikt (g).<br />
Figur 37. Fragmenteringsgrad <strong>och</strong> frakturmönster i provgrop F enligt vikt (g)<br />
47
Figur 38. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop F enligt vikt (g). I jämförel<strong>se</strong>n ingår endast sju<br />
fragment.<br />
48
Provgrop G<br />
I provgropen samlades 720,9 gram obrända <strong>och</strong> 76,5 gram brända ben in, tabell 36-37. De största<br />
mängderna obrända ben framkom i lager 20-30 (<strong>och</strong> 30-40) medan lager 10-30 innehöll de största<br />
mängderna brända (<strong>och</strong> eldpåverkade) ben. I det brända materialet identifierades ben från bäver,<br />
skogsmård, älg, mindre däggdjur samt obestämd fågelart. De brända benen <strong>av</strong> pälsdjur (<strong>och</strong> mindre<br />
däggdjur) fanns spridda i lager 10-50 medan älgen var begränsad till 10-30. Samtliga brända ben <strong>av</strong><br />
älg är fragment <strong>av</strong> tänder – möjligen från samma tand. Bedömningen <strong>av</strong> förbränningsgraden var svår<br />
att göra eftersom emaljen är vit även som obränd. I det obrända materialet identifierades endast ben<br />
från älg <strong>och</strong> större däggdjur. Flera kroppsregioner finns repre<strong>se</strong>nterade men tandfragment <strong>och</strong><br />
rörbensfragment är vanligast i materialet från gropen, tabell 38. Mest varierad är den anatomiska<br />
repre<strong>se</strong>ntationen i lager 20-30 vilket hänger samman med fyndmängden. I likhet med andra<br />
provgropar är ryggrad <strong>och</strong> bröstkorg underrepre<strong>se</strong>nterade. Jämförel<strong>se</strong>n mellan antal fragment <strong>och</strong> vikt<br />
ger ganska olika resultat p.g.a. två nästan hela fotrotsben (Ct, som tillsammans väger 129,5 g). Dock<br />
kan man notera att andelen tåben från älg inte är särskilt vanliga vilket är fallet i groparna belägna<br />
närmare boplatsvallen (groparna A, B).<br />
Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för brända ben från pälsdjur (<strong>och</strong> mindre däggdjur samt obestämt<br />
däggdjur) visar att flera kroppsregioner finns repre<strong>se</strong>nterade. Benfragment från ”kroppen” <strong>och</strong> bålen är<br />
välrepre<strong>se</strong>nterade. Mängden rörbensfragment antyder att extremitetsben bör vara förhållandevis<br />
välrepre<strong>se</strong>nterade (dessa fragment kommer inte från tåben eller handrot/fotrot). Dock finns det enstaka<br />
fragment också från tassarna <strong>av</strong> bäver som i övrigt är en ovanlig kategori vid Bastuloken.<br />
Benfragmenten i de nedre lagren verkar vara något större men uppvisar ändå en lägre grad <strong>av</strong> färska<br />
frakturer, Figur 41-43. Mängden ben visar inget samband med mängden skärvsten i olika lager <strong>av</strong><br />
gropen, bilaga 1-2. De största mängderna skärvsten framkom i lager 10-40 medan de obrända benen<br />
var koncentrerade till lager 20-30 cm.<br />
Tabell 36. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop G enligt vikt (g).<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 Totalt<br />
Obrända fragment<br />
Vittringsgrad B 0,3 565,2 81,5 647<br />
Eldpåverkade fragment<br />
1 1,58 1,42 2,6 5,6<br />
2 2,33 2,33<br />
4 0,81 0,81<br />
5 18,14 12,27 9,31 6,71 46,43<br />
Vitbrända fragment<br />
6 4,42 9,48 1,5 1 16,4<br />
6A 5,94 2,04 2,55 10,53<br />
Totalt 0,3 22,56 597,61 95,77 12,86 729,1<br />
49
Tabell 37. Identifierade arter i provgrop G, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 Totalt<br />
Bränt Älg 1 11 12<br />
Skogsmård 1 1<br />
Bäver 3 5 2 2 12<br />
Fågel 2 4 1 7<br />
Mindre däggdjur 5 3 8<br />
Obestämt 27 88 87 70 272<br />
Obränt Älg 1 68 4 73<br />
Större däggdjur 3 6 5 14<br />
Obestämt 5 13 7 25<br />
Totalt 1 31 182 121 89 424<br />
Tabell 38. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i provgrop G, obrända ben enligt antal fragment.<br />
Anatomi Element Större däggdjur Älg Totalt<br />
Kranium Cranium 2 2<br />
Tand Dentes 14 14 28<br />
Ryggrad V thor 1 1<br />
Bakre extremitet Femur 1 1<br />
Hand/fot Ci 1 1<br />
C1 1 1<br />
Calcaneus 1 1<br />
Ct 2 2<br />
T2+3 1 1<br />
Carpi/tarsi 1 1<br />
Metapod McII-V 3 3<br />
Tåben Ph1 2 2<br />
Ph2 5 5<br />
Ph3 2 2<br />
Rörben Ossa longa 32 32<br />
Obestämt Obestämt 3 3<br />
Ossa plana 1 1<br />
Totalt 14 73 87<br />
50
Tabell 39. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i olika lager <strong>av</strong> provgrop G för älg <strong>och</strong> större däggdjur, obrända<br />
ben enligt antal fragment.<br />
Anatomi Element 0-10 20-30 30-40 40-50 Totalt<br />
Kranium Cranium 2 2<br />
Tand Dentes 17 6 5 28<br />
Ryggrad V thor 1 1<br />
Bakre extremitet Femur 1 1<br />
Hand/fot Ci 1 1<br />
C1 1 1<br />
Calc 1 1<br />
Ct 2 2<br />
T2+3 1 1<br />
Carpi/tarsi 1 1<br />
Metapod McII-V 3 3<br />
Tåben Ph1 2 2<br />
Ph2 5 5<br />
Ph3 2 2<br />
Rörben Ossa longa 1 27 4 32<br />
Obestämt Obestämt 3 3<br />
Ossa plana 1 1<br />
Totalt 1 71 10 5 87<br />
Tabell 40. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för bäver, skogsmård, mindre däggdjur samt obestämt däggdjur<br />
i olika lager <strong>av</strong> grop G. Brända ben enligt antal fragment. Samtliga obestämda fragment är räknade.<br />
Anatomi 10-20 20-30 30-40 40-50 Totalt<br />
Bäver Ryggrad 1 1 2 4<br />
Bröstkorg 1 2 3<br />
Hand/fot 1 1 2<br />
Tåben 2 2<br />
Rörben 1 1<br />
Skogsmård Främre extremitet 1 1<br />
Mindre däggdjur Ryggrad 1 1<br />
Bröstkorg 1 1<br />
Främre extremitet 1 1<br />
Rörben 4 1 5<br />
Obestämt Kranium 2 1 1 6 10<br />
Ryggrad 1 1<br />
Bröstkorg 2 2<br />
Rörben 22 68 79 61 230<br />
Obestämt 1 19 7 2 29<br />
Totalt 30 93 94 76 293<br />
51
Figur 39. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg (+större däggdjur) i olika lager <strong>av</strong> ruta G,<br />
obrända ben. Dominan<strong>se</strong>n för hand/fot påverkas <strong>av</strong> att det finns två nästan hela fotrotsben som<br />
tillsammans vägen 129,5 g. Jämför figuren med data i tabell 39.<br />
Figur 40. Benmängd <strong>och</strong> anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg, större däggdjur samt obestämt däggdjur i<br />
olika lager <strong>av</strong> ruta G, obrända ben. Inklusive rörbensfragment.<br />
52
Figur 41. Frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop G enligt vikt (g).<br />
Figur 42. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop G enligt vikt (g).<br />
Figur 43. Fragmenteringsgrad <strong>och</strong> frakturmönster i provgrop G enligt vikt (g).<br />
53
Provgrop H<br />
I gropen insamlades 427,9 gram obrända ben <strong>och</strong> 26,82 gram brända ben. Provgrop H är belägen<br />
utanför det område där de största mängderna ben deponerats.<br />
Ben påträffades ner till lager 20-30 med de största mängderna i lager 10-20. Älg <strong>och</strong> större däggdjur<br />
är vanligast både i det obrända <strong>och</strong> brända materialet. Fragment från tänder <strong>och</strong> rörben är vanligast<br />
medan några fragment kommer från foten <strong>och</strong> metapoder (i bakre extremiteten) samt tåben. I det<br />
brända materialet identifierades förutom ben från större däggdjur (älg) också ben från bäver, litet<br />
däggdjur <strong>och</strong> fågel. Från bäver identifierades ett fragment <strong>av</strong> bakre extremiteten (tibia) <strong>och</strong> <strong>av</strong> fågel<br />
ett fragment från skuldergördeln (coracoideum). Fragmenten kommer i likhet med andra gropar från<br />
”kroppen” <strong>av</strong> djuren.<br />
Graden <strong>av</strong> fragmentering var relativ lika i de olika lagren även om det fanns flera större fragment i<br />
lager 10-20 än lager 20-30, figur 44-46. Alla frakturer förutom på ett fragment var torra (grad 6) vilket<br />
indikerar en nedbrytning efter deponeringen. Mängden ben i olika lager <strong>av</strong> gropen är i viss mån<br />
relaterad till mängden skärvsten. I lager 10-20 framkom den största mängden ben <strong>och</strong> skärvsten,<br />
bilaga 1-2. Mängden skärvsten minskade markant på djupare nivåre.<br />
Tabell 41. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop H enligt vikt (g).<br />
Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 Totalt<br />
Obrända fragment<br />
Vittringsgrad B 312,3 115,6 427,9<br />
Eldpåverkade fragment<br />
2 1,04 0,3 2,46 3,8<br />
3 1,27 1,27<br />
4 0,3 0,3<br />
5 0,96 7,7 0,34 9,0<br />
Vitbrända fragment<br />
6 1,05 4,15 1,81 7,01<br />
6A 1,59 2,86 0,8 5,25<br />
6B 0,19 0,19<br />
Totalt 5,91 327,5 121,31 454,72<br />
Tabell 42. Identifierade arter i provgrop H, antal fragment.<br />
0-10 10-20 20-30 Totalt<br />
Bränt Större däggdjur 7 5 6 18<br />
Bäver 1 1<br />
Litet däggdjur 1 1<br />
Fågel 1 1<br />
Obestämt 15 51 14 80<br />
Obränt Älg 28 19 47<br />
Obestämt 4 4<br />
Totalt 22 90 40 152<br />
54
Tabell 43. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation i provgrop H, brända <strong>och</strong> obrända ben enligt antal fragment.<br />
Anatomi Älg Större Bäver Litet Fågel Obestämt Totalt<br />
däggdjur<br />
däggdjur<br />
Bränt Kranium 1 1<br />
Tand 15 15<br />
Skuldergördel 1 1<br />
Bakre extremitet 1 1<br />
Tåben 1 1<br />
Rörben 1 1 80 82<br />
Obränt Tand 21 21<br />
Hand/fot 2 2<br />
Metapod 2 2<br />
Tåben 1 1<br />
Rörben 21 21<br />
Totalt 47 18 1 1 1 80 148<br />
Tabell 44. Anatomisk repre<strong>se</strong>ntation för älg <strong>och</strong> större däggdjur i olika lager <strong>av</strong> provgrop H, obrända<br />
ben enligt antal fragment.<br />
Anatomi Element 10-20 20-30 Totalt<br />
Tand Dentes 8 13 21<br />
Hand/fot Talus 2 2<br />
Metapod Mt 2 2<br />
Tåben Ph2 1 1<br />
Rörben Ossa longa 15 6 21<br />
Totalt 28 19 47<br />
Figur 44. Frakturmönster i olika lager <strong>av</strong> provgrop H enligt vikt (g).<br />
55
Figur 45. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop H enligt antal fragment.<br />
Figur 46. Fragmenteringsgrad <strong>och</strong> frakturmönster i provgrop H enligt antal fragment.<br />
56
Sammanfattning <strong>och</strong> slutsat<strong>se</strong>r<br />
Jakt <strong>och</strong> hantering <strong>av</strong> jaktbyten<br />
Benmaterialet från Bastuloken bely<strong>se</strong>r aktiviteterna vid lokalen ur flera perspektiv. Det är uppenbart<br />
att älgen varit det viktigaste jaktbytet för människorna vid lokalen även om man även har hanterat<br />
byten efter pälsdjur, fågel <strong>och</strong> fisk. Totalt <strong>se</strong>tt motsvarar artsammansättningen tämligen väl den som<br />
konstaterats vid andra stenålderslokaler (Ekman <strong>och</strong> Iregren 1983).<br />
Hanteringen <strong>av</strong> älg verkar vara mycket medveten – <strong>och</strong> intensiv. Valda delar <strong>av</strong> älgarna har förts till<br />
Bastuloken där man <strong>se</strong>dan – <strong>av</strong> allt att döma – har utnyttjat köttet <strong>och</strong> benmärgen i främst extremiteterna<br />
<strong>av</strong> älgarna. Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för de mindre däggdjuren visar att det främst är<br />
delar <strong>av</strong> bålen eller kropparna som finns i materialet. Detsamma gäller fågel. För pälsdjuren är dessa<br />
delar inte de som följer med pälsarna när ett djur flås <strong>av</strong>. Snarast är det de köttrika delarna <strong>av</strong> pälsdjuren<br />
som finns vid Bastuloken. Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen antyder att utvalda delar <strong>av</strong> jaktbytena<br />
finns vid Bastuloken vilket ger anledning att tro att det finns en kontakt – eller kommunikation<br />
– till andra lokaler <strong>av</strong> annan karaktär. Det finns anledning att tro att aktiviteterna vid Bastuloken<br />
förändrats över tid <strong>och</strong> att pälsdjurens betydel<strong>se</strong> ökat i de yngre skedena. Artrepre<strong>se</strong>ntationen verkar<br />
förändras över tid – <strong>och</strong> också sättet att hantera djurkropparna – så som bäverbenen antyder i grop B.<br />
Det är <strong>av</strong> intres<strong>se</strong> att vissa delar <strong>av</strong> älgarna verkar saknas vid Bastuloken. Mönster är lika i samtliga<br />
provgropar. Benfragment från ryggraden <strong>och</strong> bröstkorgen <strong>av</strong> älgarna är ovanliga vid Bastuloken <strong>och</strong><br />
möjligen har dessa delar inte förts till plat<strong>se</strong>n. Kranier har i viss mån transporterats till Bastuloken men<br />
troligen inte i samma utsträckning som extremiteterna. Mängden tandfragment är hög i de flesta<br />
gropar men i flera fall verkar fragmenten komma från ett fåtal tänder – sittande i käkdelar. Delar <strong>av</strong><br />
horn är dock ovanliga i materialet <strong>och</strong> det finns endast enstaka fragment i några <strong>av</strong> groparna (A, B <strong>och</strong><br />
E). Ett större kraniefragment som tillvaratogs i grop E visar att hornet på detta djur hade fejats vilket<br />
indikerar att älgen nedlagts under <strong>se</strong>nvintern eller tidig vår, figur 47. Vintersäsongen bör ha varit den<br />
mest fördelaktiga säsongen också för jakten på pälsdjur (då päl<strong>se</strong>n oftast är i bästa skick). I så fall<br />
skulle man ha sökt upp bävern i sina bon där den tillbringar vintern. Tjäder bör också ha kunnat jagas<br />
under vinter – även om fågeljakten kan ha bedrivits också under andra tider <strong>av</strong> året. Detsamma gäller<br />
för fisket. I materialet från provropen som undersöktes 2005 identifierades ben <strong>av</strong> mört. Det bästa<br />
fisket på karpfiskar är under sommarhalvåret. De starkaste indikationerna talar dock för att<br />
aktiviteterna vid Bastuloken skulle ha varit mest livliga under vinterhalvåret.<br />
Figur 47. Kraniefragment från en älgtjur som relativt nyligen bör ha fejat hornen tillvarataget i<br />
provgrop E. I kraniebiten fanns rödockra.<br />
57
Bevaringen har påverkat möjligheterna att studera spår på benen som t.ex. slaktspår efter stenredskap.<br />
Den höga vittringsgraden på benfragmentens yta har lett till svårigheter att identifiera dessa spår.<br />
Undersökningen <strong>av</strong> frakturmönstret har också påverkats <strong>av</strong> den relativt höga fragmenteringen efter<br />
deponeringen. De flesta benfragment som är mindre än 2 cm uppvisar endast spår efter torra frakturer<br />
vilket indikerar att benen har fragmenterats när de redan varit deponerade i marken en tid. Frakturmönstret<br />
har trots detta gett en konkret inblick i hanteringen <strong>av</strong> älgkropparna <strong>och</strong> <strong>analys</strong>en <strong>av</strong><br />
frakturerna vittnar om en intensiv märgspaltning där t.o.m. tåbenen verkar vara spaltade. Vid<br />
deponeringen var troligen många (rörbens)fragment större än vad som kan ob<strong>se</strong>rveras idag <strong>och</strong> de bör<br />
i ännu högre grad än vad som nu är möjligt att urskilja ha uppvisat färska frakturer.<br />
Figur 48. På bilden till vänster rörbensfragment med färska frakturer <strong>och</strong> på tre fragment syns även<br />
s.k. ”point of impact”, d.v.s. träffpunkten för slaget mot benet (vit pil). <strong>Bild</strong>en till höger visar läget för<br />
en träffpunkt, strax ovanför den distala leden på ett mellanfotsben (från en modern individ).<br />
På flera rörbenfragment finns spår som vittnar om en medveten spaltning – troligen för att utvinna<br />
märgen ur benen. På flera fragment kan man urskilja det område (point of impact, ung. träffpunkt) där<br />
stenredskapen() träffat benet då man velat krossa det, figur 48-52. På några fragment kan man <strong>se</strong> att<br />
slagen träffat benet, bl.a. flera mellanhands-/mellanfotsbenben <strong>och</strong> ett lårben, en bit ”ovanför” eller<br />
”nedanför” ledändan <strong>av</strong> benen, d.v.s. det ställe där märghålan ”börjar”. Ledändorna är svåra att krossa<br />
<strong>och</strong> de innehåller oftast benbalkar <strong>och</strong> en tätare struktur än rörbensskaftet. På ett lårbensfragment syns<br />
två träffpunkter på motstående sidor <strong>av</strong> rörbenet vilket indikerar att man använt ett städ. Troligen har<br />
benet lagts på en sten <strong>och</strong> <strong>se</strong>dan har man slagit till benet (detta liknar ett bipolärt sätt att slå till sten).<br />
Det är inte bara de stora rörbenen <strong>av</strong> älgarna som uppvisar spår <strong>av</strong> färska frakturer. Dylika spår finns<br />
även på det första <strong>och</strong> andra tåbenet (Ph1 <strong>och</strong> Ph2), figur 51-53. Liknande spår <strong>av</strong> spaltning har<br />
tidigare noterats <strong>av</strong> Ekman <strong>och</strong> Iregren (1983) på några andra lokaler med bevarade obrända älgben.<br />
Det första <strong>och</strong> andra tåbenet har en liten märghåla medan det tredje tåbenet är kompakt <strong>och</strong> saknar en<br />
håla. De flesta första tåben (Ph1) har frakturer som följer benets längdriktning medan de flesta andra<br />
tåben (Ph2) snarast verkar ha huggits <strong>av</strong> i sidled, figur 51. För tåbenen verkar det använda redskapet<br />
oftare ha haft en vass egg medan de större rörbenen oftare verkar ha krossats med ”trubbiga” redskap<br />
– <strong>och</strong> åtminstone i något fall liggande på ett hårt underlag. Spaltningen <strong>av</strong> ben vid Bastuloken har<br />
uppenbarligen varit mycket intensiv <strong>och</strong> tillvaratagningen <strong>av</strong> märg ur de små tåbenen måste i så fall<br />
<strong>se</strong>s ur ett sådant perspektiv – <strong>och</strong> möjligen kopplas till en ”hård” vintersäsong.<br />
58
Figur 49. Rörbensfragment från mellanfotsben som uppvisar spår <strong>av</strong> färska frakturer. Fragmenten<br />
kommer från ben från fullvuxna älgar.<br />
Figur 50. På bilden till vänster syns läget för ett fragment som uppvisar två träffpunkter på<br />
motstående sida <strong>av</strong> benet från ett lårben <strong>av</strong> en modern individ. På det moderna lårbenet är knäleden<br />
till vänster <strong>och</strong> lårbenskulan till höger. På den högra bilden en detalj <strong>av</strong> benfragmentet från<br />
Bastuloken. Man har troligen lagt lårbenet på ett ”städ” när man krossat det.<br />
Figur 51. De första <strong>och</strong> andra tåbenen vid lokalen uppvisar ofta spår <strong>av</strong> färska frakturer medan det<br />
tredje tåbenet är intakt (det har ingen märghåla). På den vänstra bilden tåben 1-3 <strong>av</strong> älg från<br />
Bastuloken. Underst tåben 1-3 <strong>av</strong> en modern individ. På den högra bilden tåbenen lagda i korrekt<br />
anatomisk position. Till vänster på bilden ben från en modern individ.<br />
59
Figur 52. Tåben 1-3 <strong>av</strong> älg från Bastuloken. De vita pilarna visar den vanligaste riktningen för<br />
frakturerna, d.v.s. det håll från vilket slagen riktats. De första tåbenen är oftast kluvna i<br />
längdriktningen medan det andra tåbenet snarare är kluvet från insidan – mot utsidan.<br />
Figur 53. Frakturmönster för det första <strong>och</strong> andra tåbenet <strong>av</strong> älg enligt antal fragment.<br />
Direkta indikationer på jaktsäsong förutom det ovan beskrivna kraniefragmentet med <strong>av</strong>huggna horn i<br />
provgrop E finns inte för älg men andra indirekta ob<strong>se</strong>rvationer är värda att lyfta fram. Man kan notera<br />
att mjölktänder (så gott som) saknas i materialet. Endast något fragment kan komma från mjölktänder<br />
men detta tillåter ändå inte en närmare åldersbedömning – som i sin tur kunde ge ledtrådar om<br />
jaktsäsong.<br />
Bedömningen <strong>av</strong> ålder för de nedlagda älgarna har varit svår p.g.a. den höga fragmenteringen <strong>och</strong><br />
vittringsgraden men den största delen <strong>av</strong> benen verkar komma från vuxna älgar. I materialet finns inte<br />
ben som kommer från subadulta individer, d.v.s. älgar som inte uppnått full kroppsstorlek. Älgar<br />
60
uppnår full kroppsstorlek vid c.5 års ålder (Habermehl 1985: 63) – men enskilda benelement kan<br />
uppvisa en fullvuxen storlek betydligt tidigare än detta. Ben från unga individer saknas dock inte helt i<br />
materialet från Bastuloken – även om de till kroppsstorlek bör betraktas som fullvuxna. Tåbenens<br />
ledsammanväxning visar att 6 <strong>av</strong> 106 identifierade första tåbenen (Ph 1) bör komma från individer<br />
som var yngre än c.1 års ålder. Den proximala ledändan växer samman med tåbenets ”skaft” vid c. ett<br />
års ålder (Iregren 1975) så någon älg bör ha nedlagts innan djuren uppnått denna ålder. De 6 tåbenen<br />
med lösa ledändor är dock i fullvuxen storlek så det är troligen att djuren är äldre än sitt första<br />
sommarhalvår. Man bör beakta att samtliga ofusionerade tåben skulle kunna komma från samma<br />
individ eftersom både ledändor <strong>och</strong> ”skaft” är inkluderade i jämförel<strong>se</strong>n. Samtliga element kommer<br />
från provgrop B – men från olika lager mellan 10-60 cm. Stratigrafiskt verkar det mera sannolikt att<br />
elementen inte kommer från samma individ.<br />
Storleken på benen indikerar att älgarna som jagades vid Bastuloken var storvuxna. En detaljerad<br />
storleksjämförel<strong>se</strong> är svår att göra men man kan notera att Bastulokens älgar är större än de moderna<br />
referensälgar (<strong>av</strong> hona <strong>och</strong> hane) som finns vid OFL, Figur 54-55. Det finns en viss skillnad i storlek<br />
mellan de övre <strong>och</strong> de undre lagren <strong>av</strong> stratigrafin där det (relativt) finns flera ben från små individer i<br />
de äldre lagren. Detta kan indikera en förändring i jaktmönstret på älgarna men jämförel<strong>se</strong>n försvåras<br />
<strong>av</strong> det begränsade antalet element.<br />
Tabell 45. Graden <strong>av</strong> epifyssammanväxning i första (Ph1) <strong>och</strong> andra (Ph2) tåbenets proximala led. De<br />
ofusionerade benen d.v.s. de ben där ledändan ännu inte har vuxit fast i rörbensskaftet, kommer från<br />
älgar som är i sitt första levnadsår (Iregren 1975; Habermehl 1985) medan de som är fusionerade,<br />
d.v.s. sammanväxta kommer från djur som är äldre än ett år.<br />
Element Ofusionerad Fusionerad Totalt<br />
Ph1 2 46 48<br />
Ph2 4 54 58<br />
Totalt 6 100 106<br />
Figur 54. I den vänstra bilden en storleksjämförel<strong>se</strong> <strong>av</strong> det tredje tåbenet från älg från Bastuloken<br />
(ovan) <strong>och</strong> en modern individ (nedan). Till höger en jämförel<strong>se</strong> <strong>av</strong> språngbenet (talus) från älg från<br />
Bastuloken (till höger) <strong>och</strong> en modern individ (till vänster). Älgarna från Bastuloken verkar vara<br />
storvuxna.<br />
61
Figur 55. Storleksspridning för det första tåbenet från älg, den proximala höjden (mm), till vänster.<br />
Till höger en jämförel<strong>se</strong> <strong>av</strong> proximal bredd <strong>och</strong> proximal höjd för det första tåbenet från Bastuloken<br />
<strong>och</strong> två moderna individer. Det finns en viss storleksskillnad mellan de övre <strong>och</strong> de yngre lagren.<br />
Deponeringsmönster<br />
Mängden ben varierar stort i de olika provgroparna. Benmängden varierar också stort mellan olika<br />
lager <strong>av</strong> provgroparna. Mest ben tillvaratogs i provgroparna belägna i omedelbar anslutning till<br />
boplatsvallen. I detta område var också mängden skörbränd sten störst, bilaga 1-2. Deponeringen <strong>av</strong><br />
kraniefragmentet med rödockra i provgrop E är spännande eftersom man påträffade spår <strong>av</strong> rödockra<br />
”i” det (Larsson 2010A). Även om andra liknande ob<strong>se</strong>rvationer saknas, ger fyndet en fingervisning<br />
om att deponeringen vid plat<strong>se</strong>n inte enbart kan betraktas som <strong>av</strong>fallshantering. Kulturlagret döljer<br />
uppenbarligen deponeringar – eller nedläggningar – med en viktig innebörd men det är svårt att belysa<br />
denna fråga ytterligare enbart utgående från benfynden.<br />
Obrända ben tillvaratogs i <strong>se</strong>x provgropar <strong>och</strong> man kan urskilja två olika typer <strong>av</strong> mönster i<br />
deponeringen. I provgrop F, G <strong>och</strong> H låg benen mera ytligt (0-20 cm) medan grop A, B <strong>och</strong> E<br />
uppvisade de största mängderna obrända ben på djupare nivåer (30-60 cm), figur 56. Skillnaderna<br />
återspeglar kulturlagrets tjocklek där vallens lager byggts upp. De största mängderna brända ben<br />
tillvaratogs ytligt i stratigrafin (0-30 cm) även om det i några gropar fanns brända ben ner till djupare<br />
liggande lager, figur 57. Om deponeringsmönstret jämförs med mängden skärvsten kan man <strong>se</strong> ett<br />
visst samband mellan en hög andel skärvsten <strong>och</strong> en hög mängd obrända ben, figur 58 (<strong>och</strong> 55).<br />
Deponeringen <strong>av</strong> skärvsten <strong>se</strong>r ut att följa tre olika mönster där provgrop A <strong>och</strong> B karaktäri<strong>se</strong>ras <strong>av</strong> en<br />
jämn spridning genom stora delar <strong>av</strong> stratigrafin. Provgrop C, E <strong>och</strong> G har ett liknande mönster men<br />
skärvsten påträffades inte riktigt lika djupt i stratigrafin. I den tredje kategorin provgropar (D, F <strong>och</strong><br />
H) tillvaratogs de största mängderna skärvsten relativt ytligt, på nivåer 0-30 cm.<br />
62
Mängden skärvsten är inte direkt kopplad till en hög andel obrända ben. I groparna A <strong>och</strong> B tillvaratog<br />
man i de övre lagren stora mängder skärvsten men inte särskilt mycket obrända ben. Deponeringen <strong>av</strong><br />
skärvsten följer således ett annat mönster än de obrända benen. I stället deponeras skärvstenen i högre<br />
grad tillsammans med brända ben.<br />
Figur 56. Spridningen <strong>av</strong> obrända ben i olika lager <strong>av</strong> provgroparna enligt vikt. Kumulativ fördelning.<br />
Figur 57. Spridningen <strong>av</strong> brända ben i olika lager <strong>av</strong> provgroparna enligt vikt. Kumulativ fördelning.<br />
63
Figur 58. Spridningen <strong>av</strong> skärvsten i olika lager <strong>av</strong> provgroparna enligt volym (l). Kumulativ fördelning.<br />
Data är tana ur Larsson 2009 <strong>och</strong> 2010B.<br />
Referen<strong>se</strong>r<br />
Ekman, J. <strong>och</strong> Iregren, E. 1983. Archaeo-Zoological Investigations in Northern Sweden. Early<br />
Norrland 8. Stockholm.<br />
Habermehl, 1985. Altersbestimmung bei Wild- und Pelztieren. Möglichkeiten und Metoden. Ein<br />
prektischer Leitfaden für Jäger, Biologen und Tierärzte. 2. Vollständig neuarbeitete Auflage. Verlag<br />
Paul Parey. Hamburg und Berlin.<br />
Larsson, T.B. 2009. Arkeologisk delundersökning <strong>av</strong> boplatsvall, Raä 183, Ram<strong>se</strong>le sn,<br />
Västernorrlands län, 2009. UMARK 52. Institutionen för Idé- <strong>och</strong> samhällsstruktur. Umeå Universitet.<br />
Larsson, T.B. 2010A. Människan <strong>och</strong> älgen vid Bastuloken. En delundersökt boplatsvall från<br />
neolitikum i Västernorrland. Arkeologi i Norr 12:1-16.<br />
Larsson, T.B. 2010B. Arkeologisk delundersökning <strong>av</strong> boplatsvall, Raä 183, Ram<strong>se</strong>le sn,<br />
Västernorrlands län, 2010. UMARK 58. Institutionen för Idé- <strong>och</strong> samhällsstruktur. Umeå Universitet.<br />
Outram, A. 2001. A New Approach to Identifying Bone MArrow and Grea<strong>se</strong> Exploitation: Why the<br />
"Indeterminate" fragments should not be Ignored. Journal of Archaeological Science 28: 401-410<br />
Stiner, M. C., Kuhn, S. L., Weiner, S. and Bar-Yo<strong>se</strong>f, O. 1995. Differential Burning, Recrystallization,<br />
and Fragmentation of Archaeological Bone. Journal of Archaeological Science 22: 223–237<br />
Zeiler, J., T. 1988. Age Determination Ba<strong>se</strong>d on Epiphy<strong>se</strong>al Fusion in Post-cranial Bones and Tooth<br />
Wear in Otters (Lutra lutra). Journal of Archaeological Science 15: 555-561<br />
64
BILAGA 1.<br />
Mängden skärvsten (liter) i olika lager <strong>av</strong> provgroparna A-H.<br />
A B C D E F G H<br />
0-10 7 28 10 2 12 2 8 10<br />
10-20 14 14 7 8 20 17 12 19<br />
20-30 13 9 7 1 22 15 10 5<br />
30-40 10 10 9 9 15 4<br />
40-50 16 22 6 11 7<br />
50-60 9 19 4 5 2<br />
60-70 5 8 1 2<br />
70-80
BILAGA 2.<br />
Kumulativ fyndspridning <strong>av</strong> obrända <strong>och</strong> brända ben enligt vikt samt skärvsten enligt volym (liter) i<br />
provgroparna A-H.<br />
66
BILAGA 2, forts.<br />
Kumulativ fyndspridning <strong>av</strong> obrända <strong>och</strong> brända ben enligt vikt samt skärvsten enligt volym (liter) i<br />
provgroparna A-H.<br />
---------------<br />
67