Osteologisk analys av obrända och brända skelettfynd ... - Bild.ylm.se

Pälsdjur; bäver, utter, mårddjur och litet däggdjur
Den anatomiska representationen för pälsdjur som bäver, skogsmård och utter är av intresse med tanke
på att vissa kroppsdelar av älg är underrepresenterade. Det finns vissa skillnader mellan de olika
provgroparna, t.ex. finns kraniefragment från mindre däggdjur i rutorna A, B och C men inte i E, F, G
och H. Av pälsdjuren kommer de flesta benfragmenten från bålen eller de övre delarna av
extremiteterna. Dessa delar brukar inte följa med i ett skinn som flås av djuret. Ben från tassarna, t.ex.
tå- och fingerben, är inte vanliga i materialet från Bastuloken. En möjlig tolkning är att dessa
kroppsdelar transporterats bort från Bastuloken – möjligen sittande i pälsar. Detta mönster kan
skönjas i flera provgropar. Ben från bäver finns i samtliga undersökta provgropar medan ben från
skogsmård finns i fyra gropar men utter endast i provgrop B. Bäver bör ha varit ett vanligare bytesdjur
än övriga pälsdjur. Ben från utter finns endast i det översta lagret av provgrop B och det är sannolikt
att samtliga identifierade ben kommer från samma individ. Den proximala (övre) ledändan till ett
överarmsben har inte vuxit fast vilket antyder att uttern var yngre än c.2 års ålder (Zeiler 1988). I
provgropen från 2005 identifierades två ben från skogsmård – ett från fotroten och ett från
mellanhand, d.v.s. benslag som inte påträffats i de provgropar som nu analyserats. Detta indikerar att
vi ännu inte har full insikt i eventuella rumsliga skillnader inom boplatsvallen.
Figur 9. Anatomisk representation för bäver i provgroparna, brända och obrända ben, antal
fragment.
16