Figur 38. Fragmenteringsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop F enligt vikt (g). I jämförel<strong>se</strong>n ingår endast sju fragment. 48
Provgrop G I provgropen samlades 720,9 gram obrända <strong>och</strong> 76,5 gram brända ben in, tabell 36-37. De största mängderna obrända ben framkom i lager 20-30 (<strong>och</strong> 30-40) medan lager 10-30 innehöll de största mängderna brända (<strong>och</strong> eldpåverkade) ben. I det brända materialet identifierades ben från bäver, skogsmård, älg, mindre däggdjur samt obestämd fågelart. De brända benen <strong>av</strong> pälsdjur (<strong>och</strong> mindre däggdjur) fanns spridda i lager 10-50 medan älgen var begränsad till 10-30. Samtliga brända ben <strong>av</strong> älg är fragment <strong>av</strong> tänder – möjligen från samma tand. Bedömningen <strong>av</strong> förbränningsgraden var svår att göra eftersom emaljen är vit även som obränd. I det obrända materialet identifierades endast ben från älg <strong>och</strong> större däggdjur. Flera kroppsregioner finns repre<strong>se</strong>nterade men tandfragment <strong>och</strong> rörbensfragment är vanligast i materialet från gropen, tabell 38. Mest varierad är den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen i lager 20-30 vilket hänger samman med fyndmängden. I likhet med andra provgropar är ryggrad <strong>och</strong> bröstkorg underrepre<strong>se</strong>nterade. Jämförel<strong>se</strong>n mellan antal fragment <strong>och</strong> vikt ger ganska olika resultat p.g.a. två nästan hela fotrotsben (Ct, som tillsammans väger 129,5 g). Dock kan man notera att andelen tåben från älg inte är särskilt vanliga vilket är fallet i groparna belägna närmare boplatsvallen (groparna A, B). Den anatomiska repre<strong>se</strong>ntationen för brända ben från pälsdjur (<strong>och</strong> mindre däggdjur samt obestämt däggdjur) visar att flera kroppsregioner finns repre<strong>se</strong>nterade. Benfragment från ”kroppen” <strong>och</strong> bålen är välrepre<strong>se</strong>nterade. Mängden rörbensfragment antyder att extremitetsben bör vara förhållandevis välrepre<strong>se</strong>nterade (dessa fragment kommer inte från tåben eller handrot/fotrot). Dock finns det enstaka fragment också från tassarna <strong>av</strong> bäver som i övrigt är en ovanlig kategori vid Bastuloken. Benfragmenten i de nedre lagren verkar vara något större men uppvisar ändå en lägre grad <strong>av</strong> färska frakturer, Figur 41-43. Mängden ben visar inget samband med mängden skärvsten i olika lager <strong>av</strong> gropen, bilaga 1-2. De största mängderna skärvsten framkom i lager 10-40 medan de obrända benen var koncentrerade till lager 20-30 cm. Tabell 36. Vittringsgrad samt förbränningsgrad i olika lager <strong>av</strong> provgrop G enligt vikt (g). Vittring/förbränning 0-10 10-20 20-30 30-40 40-50 Totalt Obrända fragment Vittringsgrad B 0,3 565,2 81,5 647 Eldpåverkade fragment 1 1,58 1,42 2,6 5,6 2 2,33 2,33 4 0,81 0,81 5 18,14 12,27 9,31 6,71 46,43 Vitbrända fragment 6 4,42 9,48 1,5 1 16,4 6A 5,94 2,04 2,55 10,53 Totalt 0,3 22,56 597,61 95,77 12,86 729,1 49