Osteologisk analys av obrÃ¤nda och brÃ¤nda skelettfynd ... - Bild.ylm.se

More documents

Recommendations

Info

Tabell 2. Indelningen av skelettelement i olika kroppsregioner. Kroppsregion Ingående skelettelement Horn Fragment av horn (cornu) Kranium Fragment från kraniet samt underkäke (mandibula) och tungben (hyoideum) Tänder Samtliga lösa tänder (dentes) och fragment av tänder Ryggrad Bröstkorg Samtliga kotor; atlas, axis, V(ertebrae) cervicalis, V thoracalis, V lumbalis, V sacrali och V caudalis (dvs hals-, bröst-, länd-, korsbens- och svanskotor) Fragment av revben (costae) och bröstben (sternebrae) Främre extremitet Bakre extremitet Hand/fot Metapod Tåben Skulderblad (scapula), överarmsben (humerus), armbågsben (ulna), strålben (radius) Bäckenben (os coxae), lårben (femur), knäskål (patella), skenben (tibia), vadben (fibula) Samtliga ben i handroten (carpalia) och fotroten (tarsalia + calcaneus och talus) Mellanhands- (metacarpal, Mc) och mellanfotsben (metatarsal, Mt) samt mellanhand/mellanfotsben (metapodia, Mp) Samtliga finger- och tåben (Phalanges) Material – översiktlig beskrivning Totalt omfattar det analyserade material c.23 kg ben som tillvaratagits i sju provgropar, tabell 3-4. Benmaterialet (2 g) från provgrop D har inte analyserats. Groparna som undersökts i närmast anslutning till boplatsvallen uppvisar de största mängderna ben. Den klart största delen av de obrända benen tillvaratogs i provgrop B medan provgrop E uppvisade den största mängden brända ben. I provgroparna A och E tillvaratogs c.3 respektive 2.5 kg obrända ben medan övriga provgropar var fyndfattigare. I provgropen från 2005 tillvaratogs c.6 kg obrända ben. Mängden ben varierar därmed stort i olika delar av lokalen och också inom olika lager av samma provgrop, se längre fram i rapporten. 6
Analysen bekräftar att benmaterialet från Bastuloken domineras av ben från älg (Alces alces), tabell 5- 8 och figur 2. Materialets sammansättning motsvarar väl den som konstaterats i den tidigare analysen (Ekholm 2007) från lokalen. Bland de obrända benen dominerar älg mycket tydligt och är vanligaste art i samtliga gropar. I provgroparna B och E har identifierats obrända ben också av hund (Canis familiaris), skogsmård (Martes martes), bäver (Castor fiber) och tjäder (Tetrao urogallus) samt obestämd fågel. Det brända materialet visar en större artvariation än det obrända, figur 2. Förutom de ovan nämnda arterna har i det brända materialet dessutom identifierats ben från utter (Lutra lutra) och laxfisk (Salmonidae) samt gädda (Esox lucius). Obrända ben från fågel (och tjäder) har endast identifierats i provgrop B medan brända fågelben finns i flera provgropar. I den tidigare analysen av materialet från 2005 identifierades förutom älg också ben av skogsmård, abborre (Perca fluviatilis) och mört (Rutilus rutilus) (Ekholm 2007:12). Bland de brända benen finns en större del av mindre däggdjur än bland de obrända benen vilket även återspeglas i det obestämda brända materialet. Bland de (till art obestämda) brända rörbenen dominerar fragment från tunna rörben, d.v.s. ben som mest sannolikt inte kommer från älg. Brända ben från minde arter förekommer i flera provgropar än obrända ben. Skillnaden är spännande med tanke på att man ofta tillvaratar endast brända ben vid stenålderslokaler i norra Sverige. Vid Bastuloken ger de brända och de obrända benens artsammansättning en något olika bild av lokalens resursutnyttjande – bilder som dock kompletterar varandra. Ben från älg verkar mera sällan hamna i elden än ben från mindre djurarter. Skillnaden i artsammansättning mellan de brända och obrända benen verkar också vara kopplad till en kronologisk trend vid lokalen. Det finns en stratigrafisk skillnad, se längre fram i rapporten. Det torde inte vara någon tvekan att älgen varit det viktigaste jaktbytet vid Bastuloken. Dateringarna av ben ur provgroparnas profiler visar att den mest intensiva aktivitetsperioden inföll c.2500-2300 f.Kr. (Larsson 2010A). Stora mängder ben från älg deponerades under denna period vid boplatsvallen vid Bastuloken. I de flesta provgropar tillvaratogs de största mängderna brända ben i de övre lagren av stratigrafin, även om brända ben också förekom på djupare nivåer, tabell 9 och figur 3. Man kan se en generell ökning över tid av mängden brända ben som deponerats i olika lager av provgroparna. Förutom en ökning av brända ben i de övre lagren kan man i några av groparna också se att sammansättningen för de brända benen förändras i stratigrafin. Skillnaden i artsammansättning mellan obrända och brända ben kan återspegla en kronologisk trend – eller förändring - i utnyttjandet av djuren vid lokalen. Ben från pälsdjur verkar vara vanligare i de övre lagren än i de nedre, t.ex. ben av utter. Andelen ben från större däggdjur (älg) i det brända materialet ökar i de flesta gropar på djupare nivåer, se längre fram i rapporten. Av intresse är att brända ben av fågel saknas på djupare nivåer i t.ex. provgrop B – där det fanns flera obrända fågelben. I det obrända materialet är det svårt att tolka kronologiska trender eftersom älgen så markant dominerar materialet. Värt att notera är dock att det djupt i provgrop B framkom flera obrända ben av bäver (och fågel) vilket visar att man inte helt ensidigt varit inriktad på älgen. Det är också viktigt att notera att obrända ben från t.ex. bäver faktiskt har bevarats. Ändå måste man ta hänsyn till att bevaringsförhållandena troligen har påverkat de obrända benen i högre grad än de brända. Man kan räkna med att de tunnare benen av mindre däggdjur än älg kan vara sämre bevarade – och framför allt i de övre delarna av stratigrafin. Trenden man kan se i det brända materialet är av särskilt intresse eftersom de stratigrafiska skillnaderna inte bör ha påverkats av bevaringen i samma utsträckning. Med hänvisning till det brända materialet man kan förmoda att man under den mest intensiva perioden av aktiviteter vid Bastuloken främst varit inriktad på älgen medan man i de yngre skedena i högre grad även varit inriktad på utnyttjandet av pälsdjur. Benmaterialets sammansättning när det gäller den 7
Page 1 and 2: Osteologisk analys av obrända och
Page 3 and 4: Inledning År 2005 utfördes provun
Page 5: försöka dokumentera graden av mä
Page 9 and 10: Tabell 4. Mängden brända och obr
Page 11 and 12: Tabell 8. Brända ben. Identifierad
Page 13 and 14: Identifierade arter Älg (och stort
Page 15 and 16: Figur 7. Anatomisk representation f
Page 17 and 18: Tabell 10. Kontexter för identifie
Page 19 and 20: Fågel Totalt kommer endast c.11 gr
Page 21 and 22: Benmaterialet i provgroparna Mängd
Page 23 and 24: Figur 14. Fragmenteringsgrad i olik
Page 25 and 26: Provgrop A I rutan tillvaratogs nä
Page 27 and 28: Tabell 19. Identifierade element av
Page 29 and 30: Figur 19. Fragmenteringsgrad och fr
Page 31 and 32: Provgrop B Provgrop B var den i sä
Page 33 and 34: Tabell 24. Identifierade benfragmen
Page 35 and 36: Figur 22. Mängden ben och anatomis
Page 37 and 38: Figur 26. Graden av fragmentering i
Page 39 and 40: Figur 28. Benmängd och anatomisk r
Page 41 and 42: Tabell 30. Identifierade arter i ol
Page 45 and 46: Figur 33. Fragmenteringsgrad i olik
Page 49 and 50: Provgrop G I provgropen samlades 72
Page 51 and 52: Tabell 39. Anatomisk representation
Page 53 and 54: Figur 41. Frakturmönster i olika l
Page 55 and 56: Tabell 43. Anatomisk representation
Page 57 and 58:
Sammanfattning och slutsatser Jakt
Page 59 and 60:
Figur 49. Rörbensfragment från me
Page 61 and 62:
uppnår full kroppsstorlek vid c.5
Page 63 and 64:
Mängden skärvsten är inte direkt
Page 65 and 66:
BILAGA 1. Mängden skärvsten (lite
Page 67:
BILAGA 2, forts. Kumulativ fyndspri
show all

Osteologisk analys av obrÃ¤nda och brÃ¤nda skelettfynd ... - Bild.ylm.se

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?