900221.pdf

) 23 C
Utaf SjelfTUndig Vilja,
For dig förmätne (ån i lägre Ordning qvar,)
De Svälj upfört fom dig aflkilja,
Från högfta Verld fom viftas,
I fart: om den ej tviftas,
Der man ej vil det Högmod mifta,
Til at (Törmedelft fkåra glas,
Som blott uptäcka Stjernans gnifta!)
Infe at Infekt-Släktets race,
Ar ned om ofs den fifta.
* * *
\ *
Då i betraktandet af Verk fom lyfa hår,
Vår vanmagt fkyndar at åkalla;
Och at tilbedjande, i dyrkan och begår,
För Högfta Våfend nederfalla.
* *
*
Då öfver Månans-Ö,
Ny evighet anblånker;
Der Stjerne-Lägren fig utftrö:
Som doft för Sol fig fånker!