900221.pdf

) 25 c
Som driftat fig åt Månan ftrålar låna:
Skal den Ofanteliga Sol,
Til enfam Lampa tjena.
Och at vift icke må,
I djupen Vågor tåljas:
Om Böljan glittrar blå;
Och om i henne lkalf,
Det glefa Stjerne - livalf,
I Höjden fy n eš gå:
Skall blott i Rymden då,
Et enda Jordklot dvåljas.
Tils at med Vantro alt omjordas!
At ej den Kretfen kan fullbordas,
Som öfver FRIGGE-RÅCK,
Och nedom BELTETS Bankar,
Likftållig år: famt röjer ock,
I Grufvors Natt det Ankar,
At Himlars Varande,
1>
\