ETT SEKEL AV LIV - Hem

Homme
ETT MAGASIN OM MÄNNISKOR
ETT
SEKEL
AV LIV
EBBA ÖBERG
NYSS FYLLDA 100
KÖNSSJUKDOMARNA
BLAND UNGA ÖKAR
STREET
STYLE
VINGKLIPPT ÄNGEL
TILLBAKA PÅ JORDEN
FÖRFATTARINNAN
BERNY PÅLSSON
OM SITT LIV
MARI JUNGSTEDT
I MITTEN AV LIVET
”
JAG HAR HAFT KLAMYDIA TRE GÅNGER
HOMME • 1

varför ett
magasin om
människor?
EN DEL MÅR BRA, ANDRA MÅR DÅLIGT. En del har mörk hudfärg, andra
har ljus. En del är unga, andra är gamla. En del följer modet,
andra kör sin egen stil. En del begår brott och andra räddar liv.
Men något vi inte får glömma, något som vi har gemensamt, är
att vi alla är människor. I det här magasinet har vi valt att hylla
människan. Denna fantastiska varelse som skapat så många underbara
ting och dessutom får världen att snurra sitt varv. Visst
finns det saker som gör att vi förstör vår tillvaro här på jorden,
saker som vi måste göra något åt, och allt blir väl lättare om vi
hjälps åt tillsammans? Vi möter olika människor var eviga dag
och andra möter oss. Man brukar ju säga att det första intrycket
säger allt, men gör det verkligen det? Jag har många gånger varit
med om att en personlighet kan förändras otroligt mycket, bara
man lär känna personen i fråga. Men det är ändå det första intrycket
som så ofta får oss att minnas. Jag minns den afrikanska
kvinnan på torget som med sitt yviga kroppsspråk skällde ut två
unga kvinnor och försökte intala dem att sluta röka. Jag minns
tanten som för några år sedan gick runt i sin turkosblå jacka och
letade pantburkar i stadens soptunnor. Jag minns mannen som
var helt förtvivlad över att hans dotter kommit in till sjukhuset
i en ambulans. Jag minns också killen som var så lycklig efter
att ha lyckats få högsta betyg i alla skolämnen. Vad är deras livshistorier?
Vad har de varit med om? Och vad är det som har fått
dem att hamna i den situationen de är i just nu? Alla människor
är i ständig förändring och ingen vet riktigt vad som väntar bakom
nästa krök. Vi har så mycket att dela med oss av, så många
historier att berätta, så många visa råd att ge. Om du inte själv
har varit med om något, har troligtvis någon annan varit det.
VI ÄR SEX MILJARDER MÄNNISKOR som vandrar på vårt jordklot. I det
här magasinet kan vi omöjligt berätta om allihop, men vi ska
berätta om några och kanske allra främst, låta dem berätta.
2 • HOMME
ANSVARIG UTGIVARE Lars-Göran Nyström
OMSLAG
REDAKTÖRER
TRYCK
KORREKTUR
KONTAKT
Agnes Härdelin och Sven Höglund
Fotograf: Ronya Fredriksson
Elin Eriksson
Johanna Schneider
Nicklas Johansson
Ronya Fredriksson
GUC Media Tryck
Carin Moberg
Johanna Schneider, 070-46 71 462
NICKLAS JOHANSSON
elin eriksson
johanna schneider
nicklas johansson
ronya fredriksson
itselle
.blogg.se
virrig
ambitiös
petig
choklad
analyserande
energisk
delikat
liten
obstinat
mångkunnig
johannaschneider
.blogg.se
nyfiken
vegan
sömnproblem
poesi
kaffe
cigg
spontan
sarkastisk
rädd
orädd
publicity
.blogg.se
svart
svår
allmänbildad
fabulös
åsiktsfull
smal
kreativ
högerhänt
utåtriktad
godis
roxyfuck
.blogg.se
lila
impulsiv
skratta
facebook
chilla
gymma
mat
fredagsmys
ken ring
envis

en dag som
brandman
Vi tar dig med till en av världens
hetaste arbetsplatser.
28
100-åringen
Ebba Öberg
15
Simon med
flera berättar
om sina stilar
20
Författarinnan
Mari Jungstedt
om medelåldern
början
4
6
7
8
10
11
12
13
15
19
mitten
20
24
slutet
28
30
32
20
Han lever för musiken
Den psykiska ohälsan oroar
En alternativ terapibehandling
Vingklippt ängel tillbaka på jorden
Ungdomar+könssjukdomar=sant
Kristna Elisabeth avstår från sex
Vi klarar oss inte utan djuren
Gissa hunden
STREETSTYLE
Vad spelar jag för roll?
Mari Jungstedt - mitt i livet
En dag bland eld och lågor
För 100 år sedan föddes jag
Gamla saker som återvänder
“To do before you die”
HOMME • 3
innehåll

porträtt
vinden blåser snålt när jag står utanför caféet i centrala Gävle. just
som jag överväger att gå in får jag syn på den bruna kalufsen i folkvimlet.
en kille rycker tag i honom, ger honom ett brett flin och en dunk i
ryggen. det framstår nu tydligare än någonsin att killen som kommer mot
mig och spelar lufttrummor och mimar till musiken i hans hörlurar är en
lokalkändis.
TEXT & FOTO RONYA FREDRIKSSON
GUSTAF MODIN ÄR FÖDD och uppväxt i
centrala Gävle. Han beskriver sig själv
som energisk, musikalisk och politisk
och han är en person som gärna syns
och hörs.
– Ett tag funderade jag till och med på
att tatuera in en clown för det symboliserar
min personlighet, berättar han.
FYRA AV HANS UNGDOMSÅR spenderade han
på Internationella engelska skolan i
Gävle, en friskola där hälften av undervisningen
är på engelska.
– Det var skoj. Jag träffade väldigt
mycket folk ifrån olika stadsdelar som
jag antagligen aldrig skulle lärt känna
annars. Sen utvecklade jag min engelska
såklart, berättar Gustaf.
En annan grej som han också känner att
han utvecklades av var musikstipendiet.
– I början av 2008 fick jag av min
dåvarande rektor reda på att det fanns
en möjlighet för mig att få stipendium
till en skola i USA. Jag tyckte att det lät
fett och gjorde en demovideo som jag
ansökte med och i maj samma år fick jag
reda på att jag blivit antagen.
Så i slutet av juni 2008 åkte Gustaf till
Kingston, Pennsylvania, USA till skolan
Wyoming Seminary och deras Perform-
4 • HOMME
ing Arts Institute. Där deltog han i en
musikal och fick även undervisning i
musikteori och skådespeleri. Den 10e
augusti åkte Gustaf hem till Gävle igen.
– Jag mognade under resan till USA.
Jag fick för första gången klara mig helt
själv i ett annat land där jag inte kände
någon, säger han.
VÄL HEMMA I GÄVLE började Gustaf i första
ring på gymnasiet. Han hade valt SAM-
SAM på Vasaskolan i Gävle men efter
halva tiden kände han att det inte var
hans grej. Han insåg att det var musik
han ville hålla på med och sökte om till
Vasaskolans Jazzlinje där han började i
augusti 2009.
GUSTAFS STÖRSTA INTRESSEN ÄR musik och
politik. Han har varit med i ett band i
några år men de splittrades i slutet av
2008 på grund av att medlemmarna ville
olika saker. Ett annat väldigt stort intresse
Gustaf har är politik. Han började
som kommunist men är nu någonstans
mellan anarkist och socialist. Han fick
upp ögonen för politik när han gick i
sjuan och började lyssna på metalgruppen
”System of a Down”.
– Jag gillade dem väldigt mycket och
han lever för
musiken
hade aldrig hört något liknande. Efter
ett tag började jag läsa deras texter och
upptäckte att det var väldigt mycket
politiska budskap i dem, berättar han.
Det politiska intresset växte ännu mer
när han hittade rapmetal bandet ”Rage
Against the Machine” som har helt
igenom politiska texter.
– Jag kollade upp lite hemsidor som de
rekommenderade och tyckte att fan det
här var ju coolt!
>> jag kan inte
tänka mig ett liv
utan musik!
MEN TROTS ALLT SÅ är det ändå familj
då båda hans föräldrar arbetat som
musiklärare och spelar båda flera instrument.
När Gustaf var fem år började
han spela trummor som var hans första
instrument. Därefter kom gitarren in i
hans liv och han har även spelat fiol och
trumpet.
– Musiken har alltid funnits som en
naturlig del i mitt liv. Jag kan inte tänka
mig ett liv utan musik!
Eftersom musiken är en sådan stor del i

jag hade
aldrig planer på
att bli nästa
johan palm!
Gustafs liv var det inte helt otippat att
han sökte till Idol när uttagningen kom
till Gävle i april 2008. Han gick vidare
med låten ”Daydream Beliver” och fi ck
sedan åka till Stockholm för ännu en
audition. Där sjöng han ”Make me bad”
och var även där en av dem som gick vidare
till utslagning nummer två, där det
dessvärre inte gick lika bra.
– Vi fi ck dela upp oss i grupper om tre
eller fyra och skulle lära oss en ny låt till
nästa dag. Vi övade väldigt mycket och
allting satt perfekt men när vi väl stod
på scen så glömde jag bort texten. Det
var väldigt irriterande men inte hela
världen för jag hade inte så stora förhoppningar.
Gustaf såg det hela som på skoj och
skulle de komma till Gävle än en gång
skulle han inte ställa upp igen.
– Från början var det mest en kul tanke,
de kommer till Gävle och jag har åldern
inne, varför inte? Jag ville aldrig visa
hur bra jag var utan gjorde det som sagt
som en rolig grej. Jag hade aldrig planer
på att bli nästa Johan Palm! säger han
och skrattar.
GUSTAF SKRIVER MYCKET EGNA låtar och
texter som ofta handlar om personliga
saker som till exempel kärlek men också
mycket politik. Han tycker att det är viktigt
att även om han skriver en låt som
är väldigt uppgiven och mörk så ska det
ändå fi nnas någon slags känsla av hopp.
– Självklart fi nns det problem men
förhoppningsvis går det att lösa. Allting
löser sig. Förutom cancer. Cancer löser
sig inte, säger han allvarligt.
När frågan om hans drömmar kommer
upp får jag svaret snabbt.
– Jag vill påverka den allmänna opinionen,
försöka göra någon slags skillnad och
jag hoppas på att min musik kommer
kunna hjälpa till.
JUST SOM GUSTAF SITTER på det populära
ungdomsfi ket i Gävle med sitt svarta
kaff e och blir intervjuad är det mycket
som är på gång i hans liv. Reaktionerna
ifrån Idol är fortfarande färska och i
skolan är det hårt arbete som gäller. Han
håller även på att starta ett nytt band
och just nu är det bara en trummis som
fattas. Och trots att han är en väldigt
intensiv och energisk person som är
“all over the place” som han själv skulle
kalla det, så verkar han ändå ha ett hum
om hur hans liv kommer fortsätta. Som
musiker, såklart.
Vad gör du om 10 år?
- Jag bor inte kvar i Gävle i alla fall. Kanske
Göteborg, kanske Malmö eller Uppsala
jag har ingen aning. Jag kommer i vilket
fall försörja mig på musiken. Det kommer
bli svårt men jag gillar att spela så mycket
olika sorters musik så går det ena åt helvete
har jag förhoppningsvis massa andra
chanser kvar.
Det kan vara allt ifrån kängpunk, aggressiv
hiphop eller akustisk musik. Jag vill spela
allt! säger han och skrattar.
HOMME • 5

artikel
den psykiska ohälsan bland de svenska ungdomarna ökar kraftigt, det skriver
socialstyrelsen i sin senaste folkhälsorapport. både bris och folkhälsoinstutet
vill se en förbättring hos de vuxna i sverige för att kunna bryta
det oroande mönstret.
TEXT & FOTO ELIN ERIKSSON
I SOCIALSTYRELSENS folkhälsorapport från
2009 liksom tidigare år finns det många
varningssignaler när det gäller ungdomars
hälsoutveckling. Ungdomarna mår
sämre, andelen självmordsförsök bland
unga kvinnor ökar dramatiskt och allt
fler unga vårdas på sjukhus för depression
eller ångest.
Enligt Cecilia Nauclér, pressekreterare
på BRIS, är det här ett resultat av de
orimliga bilder vårt samhälle sänder till
undomarna om hur man måste vara som
människa.
– Mycket forskning tyder på att den
psykiska ohälsan bland barn och ungdomar
beror på stor press. Man ska ha
bra betyg i skolan, vara smal, se bra ut
och samtidigt ha många sociala kontakter.
Pressen börjar i många fall redan i
barnens unga åldrar och då är det ofta
föräldrarna som ligger bakom den.
Barnen får en bild av att man måste vara
perfekt, prestera bra och leverera för att
klara sig i livet, säger Nauclér.
Förra året ringde en halv miljon unga
svenskar till BRIS hjälptelefon, dock
ledde enbart 14 000 av dessa till ett
stödjande samtal. Den låga siffran beror
6 • HOMME
på en stor andel busringningar, många
tysta samtal samt otillräcklig personal.
De flesta av samtalen 2008 handlade
om familjekonflikter där barnet inte
var orsaken. Det kunde handla om att
föräldrarna var psykiskt sjuka eller hade
missbruksproblem.
– Jag vill att fler vuxna engagerar sig i
den här frågan och utbildar sig inom till
exempel gruppdynamik, framför allt på
skolorna. En bredare kunskap hos lärarna
kan hjälpa till att sänka den psykiska
ohälsan. Lärarna skulle då kunna arbeta
förebyggande i klassrummen och finnas
till för eleverna i en större utsträckning,
menar Nauclér.
En del påstår att anledningen kan vara
den höga arbetslösheten i Sverige. Den
är idag fem gånger högre hos ungdomar
i åldrarna 16-24 år, än hos den äldre
åldersgruppen, och Sveriges arbetsmarknad
för unga är sämst i hela EU.
Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet
håller just nu på med utredningen SOU
2006:77 som behandlar den här frågan.
Han vill se en förbättring i skolsystemet,
både i grundskolan men även på
gymnasienivå, som skulle leda till att
den psykiska
ohälsan oroar
ungdomar blir bättre kvalificerade för
högskolan och arbetsmarknaden.
– Den ekonomiska krisen i mitten av
nittiotalet gjorde att ungdomarna fick
stora problem med att komma in på
arbetsmarknaden. Det startade ökningen
av den psykiska ohälsan. Idag blir
Sveriges ungdomar diskriminerade på
arbetsmarknaden vilket är något vi
måste sätta stopp för, säger Bremberg.
Barn och Ungdomspsykiatrin, BUP, i
Uppsala har gjort en åtgärd i och med
att Akademiska Sjukhuset beslutat att
vårdgarantin för Uppsalas ungdomar
ska förkortas den första november i år
till en månad, jämfört med den tidigare
vårdgarantin som låg på tre månader.
Lillian Västman är telefonrådgivare
på BUP i Uppsala. Enligt henne är det
inte självklart att fler ungdomar mår
psykiskt dåligt idag, utan att ökningen
kan bero på att det på senare år blivit
mer uppmärksammat.
– Jag tror att fler ungdomar vågar
söka hjälp för sina problem idag. Den
psykiska ohälsan och att till exempel ha
en depression är mer “accepterat” idag,
säger Lillian Västman.

ett alternativ till antidepressiva
en ny behandling har utvecklats för psykiskt sjuka och behandlingen ses
som ett alternativ till antidepressiva mediciner. behandlingen heter dbt,
dialektisk beteendeterapi.
– syftet med dbt är att man ska bli mer stabil i sin personlighet, säger
psykologen madeleine magnusson.
TEXT & FOTO JOHANNA SCHNEIDER
DIALEKTISK BETEENDETERAPI, DBT, är en typ
av kognitiv beteendeterapi som utvecklats
speciellt för personer med emotionell
instabil personlighetsstörning,
även känt som borderline. Borderline
är något som unga kvinnor oftast lider
av. Man har svårt att hantera känslor,
stark ångest, har grov impulsivitet och
känslomässig sårbarhet. Det handlar om
ett svart/vitt-tänkande och klängighet
omväxlande med avståndstagande i
viktiga relationer.
Madeleine Magnusson, barn och ungdomspsykolog
i Uppsala, arbetar i en
DBT-grupp.
– Först går man via den öppna vården,
en vård för de som inte är inlagda, och
de skickar en remiss, sedan får man kontakt
med DBT-teamet, berättar hon.
Det börjar med individuell terapi, sedan
börjar man att ses i grupp en gång i
veckan. Är man under arton år får även
målsman gå en slags DBT-utbildning.
– Syftet med DBT är att man ska bli
mer stabil i sin personlighet, kunna
hantera sina känslor och bli av med sitt
självskadebeteende, säger Madeleine
Magnusson. Hon säger att det är en tuff
och lång behandling som tar ungefär ett
år, men att majoriteten mår mycket bättre
efter avslutad behandling.
– Och även om man inte orkar fullfölja
behandlingen så har man med sig erfarenheter
som hjälper en i livet, säger hon.
Maria Torsner som arbetar på barn och
ungdomspsykiatrin, BUPs, akutavdelning
ser inget negativt med behandlingen
förutom att man missar en hel del skola.
– De flesta utav mötena är på dagtid och
det är en lång behandling, men man får
se det som en kort del av sitt liv och som
en investering till ett bättre mående.
– Man lär sig hur man ska hantera svåra
saker i livet, berättar hon.
Maria Torsner säger också att det som
är unikt med DBT är att man jobbar mer
konkret med strategier för att minska
självskadandet och fokusera på andra
saker.
– Det har man inte gjort tidigare i
liknande behandlingar, säger hon.
några tips på saker som kan få dig att må bättre:
- sysselsätt dig med något du verkligen tycker är kul.
- använd dina sinnen. lyssna på musik, ta en kall dusch,
ät mat, gör höga upphopp och dylikt.
- ta kontakt med någon. exempelvis en kurator, de går
alltid att prata med.
- ring eller träffa en kompis. prata om något annat för
att komma på andra tankar eller se en film.
- gör något fysiskt, som exempelvis en kort promenad. då
utsöndras endorfiner som får oss att må bättre.
- gå in på www.snorkel.se för mer information och tips.
HOMME • 7
artikel

porträtt
succéförfattarinnan
som hittade tillbaka
det kan vara svårt att förstå folk som mår dåligt. det kan också vara
svårt att förstå en person som kallar sig för en “vingklippt ängel”. en
hallicunerande, drogberoende tjej med diagnosen schizofreni.
det kan vara svårt att tro, men berny pålsson, författarinnan till succéboken
“vingklippt ängel” och uppföljaren “känn pulsen slå”, är på fötter
igen med drömmar om ett hus på landet.
TEXT JOHANNA SCHNEIDER FOTO RONYA FREDRIKSSON
8 • HOMME

NÄR JAG FÅR KONTAKT med Berny Pålsson
märker jag hur hon sprudlar av glädje.
När Bernys självbiografi “Vingklippt
ängel” kom ut för fem år sedan var det
många som blev berörda. Föräldrar blev
oroliga över sina tonårsdöttrar och tanken
på att dem skulle försöka efterlikna
Berny och inspireras av det självdestruktiva
liv hon levde. Det väcktes många
debatter och ett tag cirkulerade Bernys
namn i media flera gånger i veckan.
I BOKEN FÅR MAN följa med henne fram och
tillbaka till mellan behandlingshem och
mellan olika diagnoser. Hon började må
dåligt i tidig ålder och hittade snabbt
hennes föräldrars bar- och medicinskåp.
I högstadiet hade hon redan hittat flera
sätt att missbruka. Förutom alkohol,
missbrukade hon droger, sex och rakblad.
Allt för att glömma den rädsla och
smärta som finns inom henne.
Genom boken följer du inte bara Berny
utan även “Änglafamiljen”, som består
av hennes närmaste vänner där alla
mår dåligt och har sina egna problem.
Under bokens gång blir Änglafamiljen
mindre och mindre och bara de starkaste
överlever. Man får följa med på en resa
genom ett splittrat liv som psykiskt
sjuk.
Trots många, långa och tuffa år står
Berny nu på fötter och känner sig lycklig.
– Jag skriver på min tredje bok, en arg,
fiktiv roman. Jag tar privatlektioner i
skådespeleri och skriver ett filmmanus
till filmatiseringen av “Vingklippt Ängel”.
Jag känner mig väldigt kreativ och
trivs med mitt liv.
FÖR NÅGRA ÅR SEDAN bodde Berny Påls-
son på en sluten avdelning i många år,
injicerade olika droger med sprutor
och hallucinerade konstant. Under sex
års tid skar hon sig varje dag och fick
utbrott som ledde till att hon fick ligga
fastspänd i bältesäng.
– Mitt liv kretsade kring avdelningen,
berättar Berny.
Hon hörde röster och hade, förutom
hallucinationer, väldigt mycket ångest.
Som mest använde hon sexton mediciner
om dagen.
På den tiden litade hon inte på någon
och trodde aldrig att hon skulle bli fri
från hallucinationer. Hon minns tiden
som ensamma och krävande år.
BERNY TROR ATT EN stor del av hennes
mående berodde på de sexuella övergreppen
hon utsattes för som barn.
Övergreppen ledde till att hon flydde
in i en drömvärld för att hon inte stod
ut med verkligheten. Flykterna var inte
bara psykiska, utan även fysiska flykter
i form av drog- och alkoholmissbruk
vilket ledde till starka beroenden. Nu på
senare tid har hon bearbetat minnena
tillräckligt för att stå ut med dem.
– Man kan inte fly för alltid, konstaterar
hon.
BERNY PÅPEKAR ATT DET uppenbart måste
vara något fel med dagens samhälle när
det finns nästan en i varje skolklass som
skär sig eller mår väldigt dåligt. Hon
menar att kraven de unga människorna
möter i dag är enorma och orimliga. Hon
tycker inte att det är konstigt att det
brister när man suktar efter en perfektion
som inte existerar.
– Jag tror att den psykiska ohälsan är
som en epidemi, den smittar.
>> man kan
inte fly
för alltid
Vad har du då för tips till personer
som befinner sig i en liknande situation
som du en gång gjorde?
– Mitt tips är att våga be om hjälp när
man känner att man själv inte klarar
vardagen längre. Att faktiskt våga erkänna
att man inte alltid klarar det själv.
DET VAR SÅ BERNY kom på fötter. Hon
ringde beroende-mottagningen och bad
om hjälp för sitt missbruk. Hon säger att
det är det svåraste hon någonsin gjort
men att det samtidigt var en enorm
lättnad. Idag går hon regelbundet på
psykologsamtal och i terapi och hon
känner sig gladare och starkare än hon
gjort tidigare. Hon är inte bara glad,
hon har även varit fri från droger i ett
halvår.
Varje morgon tänker hon på hur långt
hon har kommit och hon är innerligt
tacksam över att ha överlevt år som
både sprutnarkoman och psykiskt sjuk.
– Det är en sådan konstig och ovanlig
känsla, att vara tillfreds med livet.
Vad tycker du om psykiatrivården i
Sverige?
– Det finns ingen tydlig lösning hur man
ska hjälpa folk som har dubbeldiagnoser,
alltså att man har flera problem samtidigt.
Psykvården hjälper en inte för att
man missbrukar och missbruksvården
hjälper en inte för att man är psykiskt
sjuk. Det är en väldigt farlig brist i vårdsystemet.
NU LEVER BERNY PÅLSSON ETT lugnt liv och
har en fungerande vardag och just nu
arbetar hon med en kommande film och
en tredje bok och drömmar om att bo i
ett litet hus med sin collie Milo.
HOMME • 9

sex
DEN VANLIGASTE KÖNSSJUKDOMEN I Sverige
idag är herpes. Herpes är en virusinfektion
som ger den smittade vårtor, runt
antingen mun eller könsorgan
– Det är inget man måste vara jätte-orolig
för, det är inte skadligt och alla kan få
det. Det enda sättet att skydda sig är att
inte ha sex alls, och det är det ju inte så
många som vill, säger Carolina Orre.
I nuläget finns inte något botemedel
mot herpes, men får du stora besvär
finns det behandling som lindrar.
En annan vanlig könssjukdom är klamydia.
Klamydia är den mest rapporterade
sexuella överförbara sjukdomen
i Sverige och smittas genom oskyddat
samlag. Många som är smittade märker
10 • HOMME
ungdomar+könssjukdomar=sant
ungdomar har de senaste åren fått en sämre syn på preventivmedel.
– när man har sex de första gångerna använder man oftast kondom, sen tänker
man att ”nu kan jag det här” och tycker inte att det är viktigt längre,
säger carolina orre, ny avdelningsombudsman på rfsl i uppsala.
TEXT & FOTO RONYA FREDRIKSSON
MATILDA VAR 14 ÅR när hon smittades av
klamydia första gången. Hon var tillsammans
med en kille och när de hade sex
använde de inte kondom.
– Jag tänkte inte på det, jag antar att
ingen av oss gjorde det. Det bara hände,
säger Matilda.
NÅGRA VECKOR SENARE BÖRJADE Matilda
känna sig konstig. Hon var öm i kroppen
och kände sig illamående. Hon gick till
ungdomsmottagningen och gjorde ett
graviditetstest. Matilda var gravid.
det inte eftersom det oftast inte ger
några symptom. Ett vanligt symptom
att vara uppmärksam på är om det
svider när man kissar. Klamydia botas
snabbt med en antibiotikakur på tio
dagar. Har du som tjej klamydia länge
kan du få äggledarinflammation vilket
kan leda till att du i framtiden kanske
inte kan bli gravid. Som kille kan du få
bitestikelcancer vilket kan göra dig
steril.
Sedan milleniumskiftet har det skett
en drastisk ökning av klamydiafall. Värst
var 2007 med cirka 47000 anmälda
fall och året därefter anmäldes cirka
42000 fall enligt Smittskyddsinstitutets
statistik. Statistiken visar också att fler
– Det kändes inget speciellt. Jag förstod
väl inte att det var så allvarligt.
På ungdomsmottagningen tog hon ett
klamydiatest som visade att hon även
hade klamydia. Något hon inte hade
märkt annars. Matildas pojkvän var med
som stöd och han ville behålla barnet,
men det ville inte Matilda.
– Jag var bara 14 år och för ung för att
ta hand om ett barn. Jag kände att jag
inte skulle kunna älska det. Jag ville
inte heller ha barn med min dåvarande
pojkvän.
kvinnor blir smittade än män och att
medelåldern för smittade år 2009 var
20-29 år med 55.2 procent.
Tror du att du är smittad av någon
könssjukdom eller bara vill ställa
frågor och prata med någon kan du
höra av dig till din närmsta ungdomsmottagning.
WWW.UMO.SE är en bra sajt där du
kan läsa om hur kroppen fungerar,
olika relationer och ställa frågor.
Här kan du även klicka dig vidare
till en ungdomsmottagning nära
dig.
matilda har haft klamydia. tre gånger.
Tillsammans med sin mamma åkte
hon till sjukhuset och gjorde en abort
på medicinskt vis. Hon fick vara kvar
medan tabletterna verkade och fick åka
därifrån cirka fyra timmar senare.
MATILDA BLÖDDE I CIRKA två veckor efter
aborten och direkt efter skaffade hon ppiller.
Någon månad senare tog det slut
mellan henne och hennes pojkvän men
det hade ingenting med graviditeten att
göra.
– Han hade inga känslor kvar och det

tror jag på. Han ville ju behålla barnet så
jag tror inte att han gjorde slut av rädsla,
säger hon.
ANDRA GÅNGEN MATILDA FICK klamydia var
hon 15 år. Hon hade börjat träffa en kille
som hon visste hade ett ganska dåligt
rykte men valde ändå att ha sex med
honom. Någon vecka senare ringde han
och berättade att han hade klamydia och
uppmanade henne att gå och testa sig.
Eftersom Matildas mamma är undersköterska
så bad hon henne att ta hem
inget sex före äktenskap
När blev du troende?
Jag var väldigt liten, jag tror jag var fyra år eller något.
Hur blev du troende?
Min mamma har varit pastor så jag är uppväxt i en kristen
familj. När jag var liten trodde jag mest för att mina föräldrar
gjorde det, men när jag blev äldre kom det av egen vilja.
Du har valt att avstå ifrån sex före äktenskap, varför?
Jag tycker att man ska ge oskulden till den man gifter sig
med, det är väldigt viktigt. Oskulden är den finaste gåvan
man kan ge en annan människa.
Så äktenskapet är viktigt för dig?
Ja, det är väldigt viktigt. Är man inte gift och skaffar barn
har man inte lovat varandra något och kan sticka när som
helst. Det är viktigt för barnen att föräldrarna är gifta och
älskar varandra.
Hur reagerade personerna i din omgivning på ditt
beslut?
Nu går jag på ett kristet gymnasium. Men jag gick i en icke
kristen grundskola och en dag visade jag min ring för en av
mina kompisar. På ringen står det ”True love waits”, hon blev
väldigt förvånad. Mina föräldrar däremot tyckte att det var
bra, både att jag valt att vänta och att jag beslutat det själv.
Kommer du att uppmana dina barn att vänta med sex?
Ja, det kommer jag, men jag kan ju inte tvinga dem varken
att vänta med sex eller att gå i kyrkan. Om mina barn inte
blir kristna skulle jag tycka att det var hemskt och jag skulle
be för dem.
elisabeth andersson, 17 år, är kristen och har
valt att inte ha sex innan hon gifter sig.
tabletter ifrån jobbet.
– Det blir så mycket smidigare och man
slipper vänta på att få en tid utan kan bli
av med det på en gång.
SENASTE GÅNGEN MATILDA HADE klamydia
var förra sommaren. Av samma kille
som året innan. En kompis till henne
ringde och berättade att en tredje tjej
hade fått klamydia av honom och uppmanade
Matilda att testa sig. Än en gång
hjälpte hennes mamma till med tabletter
och klamydian var snabbt borta.
IDAG HAR MATILDA INGET fast förhållande
och funderar heller inte på att skaffa
något. Hon slarvar ibland med p-pillren
och använder aldrig kondom. Men trots
att hon haft klamydia tre gånger under
ganska kort tid så tycker hon inte att det
är en sådan stor grej.
– Alla har ju klamydia nu för tiden! Man
vet att man tar en stor risk när man
ligger med någon ny men ingen bryr sig,
säger hon.
Fotnot: Matilda heter något annat i verkligheten.
HOMME • 11

artikel
hur kan man misshandla
människans bästa vän?
vissa kallar hunden för människans bästa vän, samtidigt så finns det många
som inte behandlar djuren allt för väl.
– vi måste tänka oss för, vi skulle aldrig klara oss utan djuren, säger
monica hallberg som är diplomerad djurkommunikatör sedan 20 år tillbaka
och driver en smådjursklinik i linköping.
TEXT & FOTO NICKLAS JOHANSSON
DJUREN HAR SEDAN LÄNGE betytt mycket för
människan. Hästen hjälpte till i arbetet
och utvecklade vår möjlighet att kommunicera
på distans och hundar kan
hjälpa blinda och dessutom känna av om
en person har lågt blodtryck. Vi finner
empati i våra husdjur. De är lojala mot
oss och sviker inte i första taget. Det
finns också flera personer som berättar
om att djuren ger dem en livsmening,
att ha någon att ta hand om. Ändå
läser vi allt oftare om vanvård, omhändertagna
djur och djurmisshandel
samtidigt som vi i större utsträckning
försöker ta hand om våra djur. Djurkommunikatören
Monica Hallberg menar
att utvecklingen gått mycket framåt de
senaste tjugo åren.
– Vi är mycket mer observanta på hur
djuren mår och vi börjar mer och mer
förstå att våra djur också kan känna
sorg, saknad och smärta precis som vi,
men än finns det mycket kvar att lära,
säger hon.
12 • HOMME
I sitt arbete som djurkommunikatör
möter Monica Hallberg ofta djurägare
som är oroliga för att deras djur inte
äter som de ska, är aggressiva mot andra
eller har något annat problem som det
inte finns någon riktig förklaring på.
Det vanligaste problemet är att djuren
känner av människors stress.
– Vi är inte närvarande och vi har så
mycket annat i huvudet hela tiden. Man
kan se en person som går med sin hund
och samtidigt pratar i telefon, då känner
sig hunden utelämnad och kanske börjar
slita och dra, berättar hon.
Monica Hallberg påstår att djuren lever
mer i nuet än vad vi människor gör.
– Vi siktar ofta på att nå saker på andra
sidan ån istället för att ta saken för vad
den är och ta tag i problemet direkt,
säger hon.
I den svenska lagboken finns djurrättslagar
som säger att man inte får
lämna exempelvis en katt ensam för
länge och att hundar och hästar behöver
få daglig motion för att må bra.
– Många sköter det här jättebra. Men
det finns så många som tror att djur
klarar att vara ensamma längre än de
egentligen gör, säger Monica Hallberg.
Svensk press skriver ofta om att så kallade
kamphundar skadat människor och
en del anser att vissa raser borde förbjudas.
Monica Hallberg är helt säker på att
problemet ligger hos människan.
– Det är vi som skapat ordet kamphund,
jag har träffat flera ”kamphundar” som
inte alls är aggressiva. Det ligger i hur vi
behandlar dem.
En sak som oroar Monica Hallberg är
det faktum att vi ”förmänskligar” våra
djur och dessutom att vi allt mer ofta ser
dem som en pryl istället för en individ.
Vi sätter på hundar kläder och försöker
få dem att förstå mer än vad de kan.
– En hund ligger ungefär på en 2-årings
nivå. Vi ska ta väl hand om hunden men
måste inse ett faktum - en hund är alltid
en hund.

hunden
som stilikon
>> gissa hunden
det har länge pratats om att människan mår bättre i sällskap av en hund. det sägs även
att livslängden ökar. självklart kan vi tacka våra hundar för den friska luft och motion
vi får av de promenader vi plikttroget erbjuder några gånger om dagen. informationstjänsten
för hälso- och sjukvården, medical link ab, skriver att personer med hund
oftast är mindre stressade och har bättre blodvärden. en annan sak informationstjänsten
tar upp är hur barn som växer upp med hund oftast utvecklar en bättre kommunikationsförmåga
med både andra barn och vuxna och att man blir bättre på att ta ansvar framöver
i livet.
ett annat omtalat fenomen är att man undermedvetet väljer hund efter personlighet och
stil. nedan finns 6 hussar och mattar med sina hundar. kan du se vilka som hör ihop?
facit finns på sidan 14.
1 A 2 B
3 C 4 D
5 E 6 F
HOMME • 13
test

test
1 & e – olof larsson & kerstin
2 & f – christoffer heldeslåd & butch
3 & c – petter ekendahl & tippi
1 & E
3 & C
14 • HOMME
facit
4 & a – isabelle Håkansson & agnes
5 & B – johanna schneider & buffy
6 & D – sofia dahlgren & hampus
5 & B
2 & F
4 & A 6 & D

lisa
– Jag har på mig ett par gamla skor
jag hittat på min vind, en blus som
jag hittade i en teaterkostymlåda
och raggsockorna är från mormor.
Jag brukar inspireras av olika
färgkombinationer. Hur gör jag
en outfi t av de här två färgerna,
kan jag tänka om jag ser något jag
gillar. Min favoritbutik är Weekday
tror jag. Sen älskar jag strumpbyxor!
Jag har verkligen aldrig på
mig byxor.
street
style
FOTO JOHANNA SCHNEIDER & ELIN ERIKSSON
HOMME • 15

christoffer
– Tröjan är från
H&M, jeansen är från
Nudie, skorna är från
Din Sko. Jackan har
jag handlat second
hand och scarfen är
från Åhléns. Den här
väskan köpte jag på en
marknad i Rom. Min
favoritaff är är Weekday
och jag tycker
mest om cardigans.
Jag blir inspirerad när
jag ser snygga människor
på stan.
sam
– Jag har på mig en
skinnjacka från en
aff är i London som
heter TK Max, min
skjorta är av märket
Levi’s och mina byxor
köpte jag i Kanada i
Toronto på en aff är
som heter Kidson.
Bältet är från Rocket
Belt i London och
glasögonen är specialdesignade.
Nikeskorna
är från 80-talet.
16 • HOMME
elin
– Idag har jag på mig
ett par skor som jag
köpt på Vagabond.
Jackan och väskan är
från Urban Outfi tters.
Jag får inspiration
från allt omkring mig.
Människor på stan,
TV och magasin till
exempel. Klänninga
är mitt favoritplagg.
karolina
– Jag har på mig ett
par jeans från Weekday,
klänning och sjal
från Myrorna. Vantar
från H&M och väskan
från Wedins. Kängorna
är från Emmaus
och sen har jag en
kappa som min farfar
har sytt. Mina favoritplagg
är klänning och
overall. Jag inspireras
mycket av skådespelerskorna
Clöe Sevigny
och Marlene Dietrich
men även fi nsk streetstyle.

agnes
– Jackan och brillorna
är från Myrorna och
västen är från Indiska.
Den ena koftan
är från Lindex. Den
andra koftan, skorna,
vantarna och även
klänningen är från
H&M. Halsduken har
min mamma stickat.
Jag tycker mest om att
handla second hand
eller i småbutiker på
landet och det roligaste
är T-shirts.
emil
– Jag har på mig en
jacka, T-shirt samt
tröja som jag har
hittat. Skorna är från
Th ailand, hatten hittade
jag hemma hos
mamma. Skarfen hittade
jag på Hultsfredsfestivalen.
Koftan var
en present av mamma
och jeansen är från
Cheap Monday. Min
favoritbutik är Weekday,
där hittar man
de bästa brallorna.
Inspirationen tar jag
från coola snubbar och
från TV.
lisa
– Idag har jag på mig
en tröja från Monki,
jeans från Weekday
och mina röda Converse.
Sen har jag ett
plektrumhalsband.
Min favoritaff är är
Monki, helt klart. Jag
vet inte riktigt varifrån
jag får inspiration
men jag dyrkar verkligen
färgen svart!
simon
– Jag har på mig en
tröja från Top Man
och en kofta från Ebay.
Skorna köpte jag på
Myrorna. Byxorna är
från Weekday såklart
och väskan är från schweiziska
armén från
60-talet. Det kanske
inte syns så mycket på
kläderna jag har idag
men vanligtvis tar jag
mycket inspiration
från barnböcker. Mitt
favoritplagg är min
svarta skepparjacka
som jag köpt på Ebay,
jag är tokig i Ebay och
det är därifrån jag får
det mesta av mina
kläder.
HOMME • 17

isak
– Jag har på mig en
rock från Rockzone
med dragkedjor, ett
par byxor från Black
Moon med dragkedjor
och ett par Converse
från Odiumclothing.
med nitar. Det jag
tycker är snyggt tar
jag på mig. Min favoritaff
är är Rockzone.
18 • HOMME
aleksandra
– Idag har jag skor
från Nike, jeans från
Cheap Monday, jacka
från Carhartt och
min tygväska är från
Skank. Jag inspireras
av dans, musik, kultur
och omgivning. Jag
tycker mest om att
handla på American
Appeal.

vad spelar jag
för roll?
anton gyllensten, 19 år,
spelar en utav huvudrollerna
i sveriges televisions
webbserie “riverside”. men
han siktar högre än så.
TEXT NICKLAS JOHANSSON FOTO OLA KJELBY
MITT UNDER SOMMAREN 2009 så ringer
Anton Gyllenstens telefon. På andra
sidan luren finns en kompis till honom
som säger: “Anton! du måste gå på en
casting för en ny SVT-serie!”. Castingen
gällde rollen som Patrik i SVT:s
nya webbserie “Riverside”. Anton hade
aldrig gjort något liknande förut men
eftersom han alltid haft en dröm om att
bli skådespelare så tog han chansen och
prövade lyckan. Efter en tid av nervös
väntan så fick Anton beskedet om att
det var just han som skulle besitta rollen
som Patrik i den nyskapande serien.
Och med ens så var en dröm om en karriär
inom film- och TV-branschen något
mer, än just en dröm.
– Jag hade allt de ville ha, berättar Anton.
Det var mig de sökte.
“RIVERSIDE” ÄR EN SÅ KALLAD spinoff på
SVT-serien “Andra Avenyn” som började
sändas hösten 2007. “Andra Avenyn”
blev snabbt en succé och var nominerad
till flera TV-pris under 2008. Den 7
september 2009 så började “Riverside”
att sändas, exklusivt, bara på webben. I
serien får man följa två av karaktärerna
utanför “Andra Avenyn”. Dessutom har
det kommit till en rad nya karaktärer,
där i bland Anton Gyllenstens karaktär,
Patrik. Karaktären i sig beskrivs som
en väldigt speciell person, inte bara för
att han är homosexuell utan för att han
kommer att bli något stort och uppfattas
som väldigt annorlunda. Men Anton
känner inte att det finns så många
likheter mellan Patrik och honom själv.
– Sedan är det ju ändå jag som gör
Patrik, han skulle ju varit på ett annat
sätt om någon annan spelat honom. Så
lite lika blir vi ju automatiskt, berättar
Anton.
Men han beskriver ändå hur pass roligt
det är att gå in och spela någon annans
liv.
I BÖRJAN AV SOMMAREN tog Anton studenten
vid Frölundagymnasiet i Göteborg.
Och visst skiljer sig studerandet från
livet som en av huvudrollsinnehavarna i
en serie.
– Det är verkligen inte såpass glamouröst
som man kan tro, skrattar Anton.
Han ska vara på kontoret vid halv åtta,
för att kunna dra igång med inspelningarna
en dryg timme senare. Efter
det så är det inspelning, omtagningar
och repetitioner fram till sen eftermiddag.
– När man sedan kommer hem gäller det
att plugga på manus inför morgondagen,
säger han.
Serien spelas in fyra veckor innan det
sänds och ett avsnitt läggs sedan ut på
webben, dagligen.
MYCKET HAR FÖRÄNDRATS sedan Anton Gyllensten
stod framför kameran för första
gången.
– I början visste jag ju inte alls mycket.
Jag fick öva på att gå in i olika roller
tillsammans med min mamma, berättar
han.
Han fick en bunt med papper och skulle
läsa på om Patriks liv och bakgrund, ett
synopsis som bara han och manusförfattarna
har läst. Det som har hänt tidigare
kan han inte påverka, men menar att
på ett sätt är det ändå han själv som
utvecklar Patriks framtid.
Hans dröm är att jobba med TV eller
film, men även om det här är det första
han gör så satsar han allt.
– Det kanske inte blir något mer än “Riverside”,
jag ser det ändå som en “once in
a lifetime experience”.
Han beskriver hur konstigt det känns
att gå från ingenting till att folk kommer
fram på stan och påpekar hur bra han är.
Även om det är mycket framtidstänk så
måste Anton i sitt yrke som skådespelare
även använda sig av sin bakgrund och erfarenheter.
Det är så han handskas med
det emotionella, som kärlek och ilska.
– Alla vet ju hur det är att ha varit kär.
Man får helt enkelt tänka tillbaka vilka
känslor man hade då och sedan försöka
agera ut dem nu, berättar Anton.
HAN KOLLAR SJÄLV på både “Andra Avenyn”
och “Riverside”. Även om han deltar i
en utav serierna så har han ingen riktigt
koll på vad som händer i de scener där
han inte är med.
– Jag känner att jag vill titta mera!
berättar Anton. Jag blir dragen till serien
som jag också tror att många andra
ungdomar blir, man känner igen sig.
MEN SOM SÅ MYCKET ANNAT har även “Riverside”
sitt slut. Vid årsskiftet 2009-10
upphör serien att sändas. Men enligt
SVT så klassas ändå “Riverside” som en
succé och nya spännande projekt kommer
att börja visas på webben.
HOMME • 19

porträtt
någonstans där
mitt emellan
mitt i stockholm, mitt på centralstationen, omgiven av ett flertal
väskor, sitter en kvinna som är mitt i livet. sedan 2003 har hon skrivit
sju stycken böcker, alla bästsäljande och de finns prydligt uppradade i
varenda bokaffär och pocketstånd. hon var flickan som varvade biblioteksbesök
och tjocka böcker under täcket med att vara ute i skogen och leka
krig med grabbarna. hon var tonåringen som bleknade bort på skolfoton för
att sedan blomstra och bli partyprinsessa. nu är hon kvinnan som ofta lever
ensam med sitt manus och älskar lantlivet,
samtidigt som hon är kvinnan som inte kan få nog av stadens puls och sociala
sammanhang. hon är mari jungstedt, 47 år gammal, mamma till två barn
och mitt i livet.
– jag lever som i en dröm, mitt drömliv, upprepar hon flera gånger under
intervjun.
TEXT & FOTO NICKLAS JOHANSSON
MARI JUNGSTEDTS LIV HAR inte alltid varit
en dans bland drömmar. Uppväxten var
rena rama motsatsen. Hon var utsatt för
mobbning, hennes pappa var alkoholist
och samtidigt var hennes mamma svårt
sjuk i cancer. Det fanns mycket skuld
och skam som präglade barndomshemmet
och det som skrämde henne mest
var att hennes alkoholiserade pappa
skulle komma gående på gatan och alla
kompisarna skulle se. Men redan som
barn hade hon en livsglädje, ett driv som
sitter i än idag.
– Jag vet att min mamma har sagt att
jag var så himla glad redan från början,
trots att det var ganska mycket oro i vårt
hem, så var jag så himla glad, berättar
Mari Jungstedt.
20 • HOMME
Hon hade många kompisar, var mycket
med killarna, gillade att cykla fort och
rida fort fram på hästryggar. Hon var
den där tjejen som inte var rädd för
någonting.
Men med åren så kom rädslan. Hela
hennes dåvarande livssituation tärde
mycket på hennes självförtroende. Hon
blev mer och mer medveten om sin
situation med pappa och när hon kom
upp i femte klass började dessutom
klasskompisar och andra att mobba
henne.
– När jag ser på skolfotot i sexan så känner
jag ju inte igen mig själv. Jag hade
på mig en brun tröja, hade tråkig frisyr
och var väldigt grå hela jag. Jag försöker
bara försvinna i mängden så att ingen
skulle kunna mobba mig. Det syns så
tydligt, beskriver Mari Jungstedt med
sitt beskrivande kroppsspråk.
När hon kom upp i högstadiet så ökade
självförtroendet, hon blommade upp
och killarna började tycka hon var söt.
– Jag blev också en riktigt ”festslarvmaja”.
Jag festade, jag rökte, jag
blev packad, jag snattade och gjorde en
massa sådana där saker, berättar hon.
Samtidigt så var hennes mamma jättesvårt
sjuk och pappan hade hon ingen
kontakt med. Hon kan idag inse att hon
var väldigt vilsen och att det var ren tur
att hon inte råkade illa ut under de här
åren. Ändå så var hon duktig i skolan,
vilket hon berättar att hon alltid har
varit.

Hon trivdes i skolan, där fanns det
struktur och hon kände att det var
platsen där allt kändes tryggt.
NÄR HON GÅTT UT gymnasiet med bra
betyg så hade Mari Jungstedt två
stycken drömmar. Hon ville resa, vilket
hon också gjorde. Hon spenderade tre
månader i Väst Indien och var och plockade
vindruvor runt om i Europa. Hennes
andra dröm var att bli journalist, vilket
hon satsade på först och främst. Hon
sökte in på flera olika journalistutbildningar,
men betygen räckte inte, hon
kom inte in. Istället fick hon försöka få
fram berättandet på något annat sätt
och utbildade sig till auktoriserad guide.
Hon reste runt med olika turistgrupper
både i Sverige och i resten av världen och
berättade om sevärdheter på svenska
och engelska, men även på spanska som
hon läst på gymnasiet.
– Det var ett ganska tufft jobb för en
19-åring. Att ena veckan åka forsränning
med en grupp sydamerikaner i Jukkasjärvi
och den andra visa upp Mexico
City för några svenskar. Ändå så tror
jag att det berikade mig väldigt mycket,
säger hon.
Åren gick och Mari Jungstedts dröm om
att bli journalist började sakta att dö ut.
Istället sökte hon in på lärarhögskolan
och läste där i drygt en termin och hoppade
sedan av. På kärleksfronten gick
hon också på en gropig väg med olika
pojkvänner, men hon trivdes aldrig med
någon och hennes drömmars man fanns
inte i något av världens alla hörn. Hon
gjorde slut på förhållanden genom att
sätta igång bråk. Hon tyckte inte att hon
var värd ett förhållande. Hon berättar
att nu i efterhand så har hon förstått att
hon sökte bekräftelse av män på grund
av historien med sin pappa. Hon kände
sig rotlös och väldigt sökande efter en
identitet.
ISTÄLLET FÖR ATT FORTSÄTTA att söka
in på högskolan på betyg, så testade
Mari Jungstedt istället att göra högskoleprovet.
Efter det åkte hon på en
resa till Grekland med en kompis. Hon
kom hem en torsdag, fortfarande utan
någon riktig ordning på sin tillvaro.
HOMME • 21

han har
fått mig
att tro på
kärleken
mari jungstedt om sin man
Vid den här tiden bodde hon i en liten
etta vid Hornstull i Stockholm och den
här torsdagen så låg ett brev på dörrmattan
där det stod att hon låg på
reservplats till journalisthögskolan.
På fredagen damp det ner ett nytt brev,
hon skulle infinna sig på högskolan i
Sundsvall redan följande måndag.
– Jag gallopperade runt i min lilla
28-kvadratare och bara skrek! Det var så
fruktansvärt underbart. Helt ofattbart,
det var som en dröm som slog in. Jag var
så lycklig att jag höll på att gå sönder,
beskriver Mari Jungstedt på ett sätt som
jag tror bara en riktig författare kan.
Efter det var det snabba ryck som gällde,
hon fick tag på ett litet hyresrum hos ett
par stränga pingstvänner.
– Jag kom upp till Sundsvall på söndagen
och på måndagsmorgonen trampade
jag iväg på cykeln. Som vanligt något
sen, berättar hon.
Hon kom in i klassrummet, alla elever
satt på plats och läraren stod med
ögonen ut över klassen. Det fanns bara
en plats ledig, bredvid en ganska söt
kille.
– En bit in på lektionen så frågade jag
den där killen något, och han svarade,
på gotländska, säger Mari med iver i
ögonen och forstätter:
22 • HOMME
– Och det är nu min man!
– Efter det här så föll allting bara på
plats, det var som om hela livet bara
vände, säger Mari Jungstedt och demonstrerar
genom att vända på handflatan.
Cenneth, som den söte bänkkamraten
hette, var något helt nytt för Mari. Han
var envis, han sade till henne ”Jag tänkter
inte lämna dig”.
– Jag försökte samma ”taktik” igen, det
här med att starta bråk. Jag vet inte hur
många gånger jag slängde den här förlovningsringen,
skrattar Mari Jungstedt
och stryker med fingret över en utav
guldringarna på sitt ringfinger. Det är en
ganska tunn ring och hon berättar att de
inte hade råd med något annat just då.
FÖRSTA BARNET KOM under tiden på journalisthögskolan
och paret bestämde sig
för att flytta tillbaka till Stockholm och
det var först då som Mari Jungstedt
började känna sig trygg i sin relation
och i sitt liv i stort. Samtidigt började
karriären ta fart och hon arbetade vid
SR Ekot, Radio Stockholm och senare
ABC i takt med att andra barnet var på
gång. Relationen med Cenneth var ändå
det största.
– Jag skulle aldrig kunna vara riktigt
förbannad på honom eller hatisk. För jag
känner att han har verkligen helat mig.
Han har fått mig att tro på kärleken, och
jag kommer ju fortsätta med det livet ut,
säger hon och jag verkligen känner hur
kärleken strömmar i luften och en varm
känsla sprids även inom mig.
Nu har de varit lyckliga tillsammans i
tjugo år. Och Mari Jungstedt beskriver
för mig hur det fortfarande kan pirra
i hela kroppen på henne om Cenneth
frågar om de ska ta en fika.
ÄVEN OM HON HAR väldigt svårt att riktigt
greppa det, så kan hon hålla med om att
hon faktiskt börjar komma upp i medelåldern.
Jag frågar henne när medelåldern
egentligen inträffar.
– Så mycket kan jag säga att medelåldern
ändras för ju äldre du blir, skrattar
hon och fortsätter:
– För ungdomar är ju en 35-åring i medelåldern
men för mig så är ju 35-åringar
unga! utropar hon.
MEN HON BESTÄMMER sig ändå för att medelåldern
ligger mellan 40 till 60 år.
Blir man gammal sedan?
– Vissa människor är gamla då, vissa är
absolut inte det, det är så himla individuellt,
menar Mari Jungstedt.

Hon börjar prata om tiden då hon
arbetade som programledare för TV4programmet
”Förkväll” och hon visar var
programmet spelades in, vilket är bara
ett stenkast från bordet där vi sitter.
– Då arbetade jag ju med Carina Berg
och Carolina Gynning och de är ju runt
30. Och vi fnissade ju och sådär. Men
sedan så insåg jag ju att jag var ju 15 år
äldre än vad de var! Det kändes ju inte
klokt, skrattar Mari Jungstedt.
– Man tappar perspektivet när man
blir äldre, man tappar greppet om hur
gammal man egentligen är, tillägger hon
med ett leende på läpparna.
HON BERÄTTAR OM hur skönt det är att ha
kommit så djupt in i sig själv med åren.
Hon berättar att hon reflekterar mer
över saker och tar allt mer på allvar.
– Jag har lärt mig att inte alltid säga ja,
utan tänka mer ”Vad vill jag egentligen?
Hur mår jag av det här?” och jag känner
mig så lycklig, verkligen lycklig, säger
Mari Jungstedt.
Hon beskriver också att hon med åren
också blivit en mer harmonisk människa,
vilket gör att hon själv mår bättre,
men även att folk i hennes omgivning
mår bättre utav det.
BARA NÅGRA DAGAR INNAN vårt möte har
Mari Jungstedt och hennes man suttit
ned och pratat just om det här med att
hamna i medelåldern i och med att båda
två precis fyllt 47 år.
– Hur lång tid har vi kvar att leva
egentligen? Om vi lever tills att vi är 70
år, då har vi ju bara 23 år kvar att leva.
Det känns ju inte alls bra. Nu ska vi
inte få det att låta som att jag ligger på
dödsbädden men det kommer in hemska
tankar, säger hon.
Hon säger att man på något sätt måste
försöka inse att allt det här roliga
faktiskt har ett slut. Mari Jungstedt
tror ändå att de kommer att leva väldigt
länge.
– Vi är väldigt glada och om man är
positiv och tror på lösningar och inte
tar allt på blodigt allvar, har distans till
sig själv och blandar allt med humor
tror jag att det hjälper till. Man ska inte
underskatta den mentala inställningen
till livet.
EN STOR DEL AV Mari Jungstedts liv går ju
åt till hennes författarskap. Sedan 2003
har hon givit ut sju kriminal-romaner
som allihop handlar om hemska brott
som begås på Gotland. Det här är något
hon också vill fortsätta med i framtiden.
Hon känner att det viktigaste är egentligen
inte vad man skriver, utan att man
skriver.
– Jag skulle inte säga att min identitet
sitter i att jag är författare.
Hon kommer att fortsätta med att
skriva så länge som hon känner att det
är roligt och att folk vill läsa det hon
skriver. Det är hennes förhoppning om
framtiden; att kunna leva på skrivandet
så länge som det bara går. Men hon vill
också hinna med fler resor. Trots att
hon genom åren besökt över 40 länder,
drömmer hon fortfarande om att åka på
safari i Afrika.
– Det riktiga Afrika vill jag besöka, det
inre, där lockas jag av att möta helt
andra kulturer. Möta språket, människorna
och äventyren. Jag verkligen
ser i hennes ögon hur hon bara skulle
vilja ta sig till Arlanda så fort som
möjligt och flyga iväg.
ÄVEN OM MARI JUNGSTEDT är väldigt äventyrlig
av sig är hon också ganska rädd.
En rädsla som hon tror bottnar i sin
oroliga barndom. För några år sedan när
familjen bodde i hus så hade hon flera
rutiner som hon följde.
– Jag drog ner persiennerna och tände
lamporna så att om någon gick förbi
utanför skulle de tro att det var någon
hemma. Jag satte på radion i köket
så att den skulle stå och skvala. Sen
hade jag alltid en lapp med numret till
vakthavande polis och närmaste grannar
precis bredvid sängen tillsammans med
mobiltelefon och vanlig telefon. Sedan
så hände det att jag lånade grannens
hund. Ett tag hade vi egen hund och det
var ju jättebra, inleder hon men fortsätter
snabbt:
– Sedan hände det ju att jag låg där
med täcket till nästippen och tänkte
”men gud jag måste ju beväpna mig” så
jag har smugit ner i köket och hämtat
en massa stora köksknivar, och lagt på
nattduksbordet och försett en eventuell
gärningsman med vapen, säger hon och
skrattar.
Nu för tiden när de bor i lägenhet på
Götgatan i centrala Stockholm så har
hennes rädsla blivit mycket mindre. Hon
brukar också fundera på om deckarförfattandet
kanske beror på att hon vill
konfrontera sina rädslor.
MARI JUNGSTEDT ÄR VÄLDIGT diciplinerad i
sitt skrivande och hon skriver varje dag,
från tidig morgon till sen kväll. Just idag
så ville hon mötas på centralstationen
eftersom hon ska iväg på en författarturné
på västkusten, där hon ska besöka
olika bibliotek och tillställningar. Men
datorn och alla research-papper finns
självklart med i bagaget så hon kan
fortsätta på sin nya bok som troligtvis
kommer ut redan till sommaren. Jag
följer Mari Jungstedt till tåget och det
slår mig att det är ganska svårt att tänka
sig att hon var flickan som bleknade
bort på skolfotot. Nu har hon sina
böcker uppradade i varenda bokhandel
jag passerar på vägen hem. Hon är kvinnan
som lever sin dröm trots en stundtals
hård uppväxt. Dessutom har hon
förhoppningsvis halva livet framför sig.
HOMME • 23

eportage
den stora stenbyggnaden som är placerad på
hamntorget i utkanten av centrala gävle ser
på utsidan ut som en forntida borg. när jag
kommer fram till dörren och trycker in ringklockan
hörs ett klingande dingdong inifrån
stationen. snart kommer jag att vara inne i en
av sveriges äldsta och faktiskt den största
brandstationen i landet. snart kommer jag att
stå mitt ibland eld och lågor!
08.30 11.00
DAGEN BÖRJAR KLOCKAN 08.00 med uppställning
då man går igenom hur arbetspasset
ser ut. Till exempel vem som åker i
vilken bil och vilka arbetsuppgifter som
ska göras. Det kan vara allt ifrån att
städa lokalerna till att fylla på gastuberna
med luft.
När det är klart är det dags för träning
av gator och vägar. Alla får ett antal
gator eller vägar som de ska veta var de
ligger och kunna pricka ut på en karta.
Det är viktigt att vara uppdaterad så
man har koll på var man ska när det bli
utryckning. Det är oftast lättare att veta
var vägarna ligger än att minnas hur
man kommer dit.
EFTER UPPSTÄLLNINGEN GÅR MAN igenom alla
bilar och all utrustning så som larmställ
24 • HOMME
en dag i eldens
tecken
TEXT & FOTO RONYA FREDRIKSSON
08.33 11.12
och rökskydd. Det är viktigt att allting
är i toppskick så man är väl förberedd
om olyckan skulle vara framme.
ATT VARA VÄLTRÄNAD ÄR viktigt som brandman.
Du måste orka lyfta och bära tunga
saker men psyket måste också ha ett
hårt skal. Det är inte lätt alla gånger att
komma till en brand och se de anhöriga
förlora allt de äger och har. Arbetar du
som brandman är det viktigt att du inte
”tar med dig jobbet hem” utan lämnar
kvar det när du går hem efter arbetsdagen.
Tar du med dig alla upplevelser
och tankar hem är det lätt att man tappar
fokus och försvinner in i sympati.
Men att se folks liv brännas ner till
grunden är inte så lätt att smälta alla
gånger.
FÖR ATT STÄRKA DEN fysiska hälsan gör de
ofta något tillsammans. De brukar till
exempel åka och simma, träna löpning
eller åka skridskor. Annars stannar de
kvar på stationen och tränar i gymmet
eller spelar en innebandymatch i
sporthallen. Idag är det just innebandy
som gäller och det är de gamla mot de
unga. Trots de unga killarnas vältränade
kroppar så blir de ändå överkörda av
veteranerna, något som inte är uppskattat.
SEN ÄR DET DAGS för lunch. De flesta har
med sig egen mat annars brukar de
beställa ifrån en pizzeria eller närliggande
restaurang. Precis när de sista ska
sätta sig ner och äta hörs ett tjutande
ljud i högtalarna och en kvinnoröst

12.10 12.17
12.29
12.30 16.20 17.15
ropar ut: ”Larm! Brand i byggnad!”
Alla är tvungna att släppa det de har i
händerna och springa till bilarna. Efter
att ett larm har gått har brandmännen
ungefär 90 sekunder på sig från att de
till exempel står i duschen till att de ska
köra ut bilarna med blåljus.
NÄR BILARNA ANLÄNDER TILL brandplatsen
i Skutskär är redan Skutskärs och den
närliggande kommunen Älvkarlebys
brandkår där men släckningsarbetet har
bara börjat. Det är en gammal trävilla
som brinner och snart inser till och med
jag att det här kommer att ta sin tid.
Och det gör det! Fyra timmar senare
sitter vi i bilarna på väg tillbaka. När vi
lämnar Skutskär är eftersläckningsarbetet
påbörjat och det kommer att dröja
16.26 17.01
ytterligare ännu ett par timmar innan
huset är helt släckt.
Tillbaka på stationen är alla trötta
eftersom vissa inte ätit på hela dagen
men trots det måste bilarna och utrustningen
tvättas av innan de får vila. När
allt är klart och de äntligen har fått äta
beger sig de flesta till något av uppehållsrummen
för att inta ryggläge. När
de jobbar kvällspass brukar de ofta kolla
på film eller på någon fotbolls-eller
hockeymatch som sänds på sportkanalerna.
De som vill vara lite mer för sig
själva går upp på deras ”lucka”. ”Luckorna”
är olika rum som brandmännen
sover i om de jobbar natt eller ett helt
dygn. Brandmän från olika grupper
delar på ett rum som egentligen bara
består av en säng och en liten toalett.
Här spricker alltså myten om att brandmän
aldrig sover!
STRAX FÖRE KLOCKAN 18.00 börjar andra
brandmän droppa in och grupp ett är
glada att få gå hem efter en hård dag
med många olika moment.
FÖR ATT SAMMANFATTA DAGEN så har man
inte alltid medvind i ryggen som brandman,
utan måste kämpa hårt och hela
tiden fokusera på målet: att hjälpa.
Jag själv har lärt mig mycket idag, inte
bara att det är spännande att jobba på
en brandstation, utan också att gemenskap
och tillit är två viktiga faktorer
i livet.
Det är med vemod som jag vinkar av
grabbarna i grupp ett men hoppas på att
vi ses snart igen. Dock inte för snart.
HOMME • 25

26 • HOMME
ja,
må hon
leva

100 år tillbaka i tiden, för de flesta av oss låter det som evigheter sedan.
tiden då svenska kvinnor inte var röstberättigade, då hemmen de levde i
lystes upp av stearinljus. då kylskåpet inte var uppfunnet, då människan inte
visste exakt hur en atom var uppbyggd. då föddes en flicka i stockholm. en
flicka som döptes till ebba dagmar ulrika öberg. idag lever hon i en gammal
lägenhet i uppsala fylld av ljudböcker, barnbarn, gamla tavlor och många,
många minnen. den 17 augusti i år damp kung carl gustafs gratulationsbrev
ned i hennes brevlåda. den 17 augusti i år hade hon varit människa i 100
år och upplevt vår historias mest utvecklande sekel inom många kategorier.
100 år tillbaka i tiden, i ebba öbergs skrynkliga öron låter det inte
alls som en evighet, utan snarare som ett ögonblick. men ”allt är ju relativt”,
som strindberg sade inte långt innan ebba öbergs födsel.
TEXT & FOTO ELIN ERIKSSON
DET ÄR EN ELEGANT KVINNA som står
framför mig och hälsar ”god dag” i den
rymliga hallen. Hon utstrålar skönhet
i sin marinblå, skräddarsydda dress, de
prydliga pärlörhängena, de hudfärgade
strumpbyxorna och de nyputsade finskorna.
Hennes silverfärgade hår sitter
i en hög knut i nacken, fastspänt med
ett blänkande hårspänne. Hon får mina
ögonbryn att resa sig med sin uppenbarelse
då hon snarare för mina tankar
till Kate Winslet som karaktären Rose i
Titanic än till en 100 år gammal gumma,
och det slår mig att Ebba Öberg faktiskt
föddes tre år innan Titanic begravdes i
Atlanten.
HON ÄR STILFULLT TIDSLÖS, något som också
märks i inredningen av hennes lägenhet.
Inte ett spår av IKEA-möbler, plast eller
teknik finns där inne. Lägenheten är väl-
ja, må hon leva
digt hög i tak, här står vackra vitrinskåp
och överallt är väggarna klädda med
avmålade män och kvinnor inramade
i guld. Att Ebba Öberg var pensionär
innan den plastiga och digitala världen
började slå igenom är något som definitivt
syns i inredningen.
Ebba Öbergs intresse för stil och mode
är något som enligt henne själv alltid
funnits där.
– Jag har ända sedan jag kan minnas
haft ett intresse för mode, det är något
som är viktigt för mig – att se bra ut och
ha snygga kläder. Nu när jag är såhär
gammal, och min syn nästan är helt
borta, tar jag hjälp utav mina barn och
barnbarn när jag ska handla kläder, för
intresset finns fortfarande kvar.
BARN ÄR NÅGOT som Ebba Öberg har i
överflöd. Med sina fyra barn, tio barn-
barn och sexton barnbarnsbarn, då den
yngsta av dem är blott några månader
gammal, blir hennes familj stor till
antalet. Familjen är något som är väldigt
viktig för henne, och hon är någon som
är väldigt viktig för dem. De ser alla till
att ta väl hand om sin gammelmormor.
– Det som är så sorgligt med att bli så
gammal som jag, är att alla mina vänner
är döda, och kvar finns bara jag. Men
optimist som jag är så gläds jag istället
åt min stora familj som har funnits
med mig hela vägen, säger hon med ett
leende.
EBBA ÖBERGS LÅNGA LIV började i Stockholm,
men ganska snabbt flyttade Ebba,
föräldrarna och de fem yngre syskonen i
familjen Elgenstierna till Östersund där
hon gick sina skolår i flickskolan.
– Mitt liv gick ut på att vara duktig i
HOMME • 27
porträtt

inuti
är jag
fortfarande
den unga
ebba,
även om
spegelbilden
och rynkorna
talar om
något annat
skolan och hjälpa till hemma. Jag hade
ett stort ansvar som storasyster, och
mina föräldrar hade strikta regler. Jag
fick till exempel aldrig vara ute längre än
till klockan tio på kvällarna.
MEN SÅKLART FANNS VILJAN att på egen
hand få utforska livet och den spännande
kärleken även hos tonåringen
Ebba Öberg, precis som den gör hos dagens
tonåringar. På kvällarna samlades
Östersunds ungdomar vid Ströget på
Solgatan. Ebba Öberg gick dit med sina
väninnor för att umgås, prata skvaller
och självfallet också spana på killarna.
OCH VISST FANNS kärleken där på Ströget i
kvällsskymningen. För vid blott sexton
års ålder träffade hon Gösta Öberg, som
skulle komma att bli hennes livs kärlek
och framtida man.
– Jag vet att jag levt otroligt länge, och
att det nu börjar närma sig slutet. Men
tanken på mitt sekel till liv känns inte
konstig, mest fantastisk. Jag har svårt
att kunna urskilja vilken tid som varit
bäst. Alla mina år har känts som guldår.
Jag menar, bara den tanken att jag varit
28 • HOMME
gift i 72 år med en gosse som jag lyckades
plocka upp på Ströget i Östersund
på 1920-talet, säger hon och skrattar
högt.
ATT VARA UNG HANDLAR OM att få vara naiv
och att få drömma, tycker Ebba Öberg.
Hennes egna drömmar handlade om
att få komma bort från Östersund och
istället se världen, men också om att få
arbeta och tjäna pengar.
– Jag ville förtjäna mitt eget uppehälle.
Det var nog vad de flesta unga kvinnor
drömde om på den tiden. Dagens
ungdomar är allt för bortskämda, vilket
jag tycker är tragiskt. De är vana vid att
få allt de pekar på – datorer, kläder och
alla möjliga prylar. Det kommer inte
alltid att kunna vara så, arbetslösheten
är ju stor och jag tror att de kommer bli
besvikna på att livet inte alltid kommer
att vara en dans på rosor.
EBBA ÖBERGS DRÖMMAR har enligt henne
själv gått i uppfyllelse. Av en slump
träffade hon en man som höll på med
barnhjälp då hon spenderade sommaren
efter examen på västkusten med sin
släkt. Mannen hjälpte Ebba att få åka till
Cypern och arbeta som barnflicka åt en
engelsk familj, vilket hon gjorde de två
kommande åren.
SÅHÄR 2009 ÄR drömmandet slut för Ebba
Öbergs del. Hon vill inte spekulera om
framtiden, och inte planera in något
sista äventyr. Hon beskriver det själv
som att hon har fått sin åktur i livet,
och nu vill hon bara glädjas över varje
morgon som hon får slå upp sina ögon,
och vara tacksam över att hon fått ett så
långt liv.
– Jag ser var dag som en gåva som ska
behandlas på det vackraste sätt jag kan
tänka mig. När jag firade min 100-årsdag
fick jag den perfekta presenten av
mina barn för att kunna göra just det,
jag fick beställningar av nya blommor till
mitt hem varje vecka under en lång tid
framöver.
FÖR NÅGRA MÅNADER SEDAN tappade en
doktor hakan inne i Ebba Öbergs vardagsrum.
Han var där för att undersöka
hennes lunginflammation. När han frågar
henne vilka mediciner hon tar svarar

hon sanningsenligt ”inga alls, det har jag
aldrig gjort.”
OM EBBA ÖBERGS ålder och goda hälsa är
ett resultat av hennes optimism, eller
om hennes optimism är ett resultat av
hennes ålder, är svårt att avgöra. Men
tydlig är den, optimismen. Hon talar
om alla sina minnen med ett leende på
läpparna. Att hon fick utbilda sig och
arbeta som hushållslärare, men också
att hon fick sluta och bli hemmafru vid
tredje barnet med Gösta. Ett väldigt
glatt minne som Ebba Öberg har, är när
tvättmaskinen kom till Sverige.
– Det var ju en revolution! Tänk dig att
i hela ditt liv ha tvättat kläder på ett
tvättbräde, och sedan gå till att bara
lägga allt i en maskin som gör hela jobbet.
Det var inte bara underlättande, det
var ju trolleri, säger hon med entusiastiska
ögon.
TEKNIKENS FRAMTID VERKAR ju för oss
inte ha några gränser. Vi kommer med
nya upptäckter varje år. Men när Ebba
Öberg växte upp säger hon själv att hon
inte drömde alls om framtidens tekniska
möjligheter.
– Jag funderade aldrig på om människan
skulle kunna åka ut i rymden eller om
man skulle komma på ett sätt att direkt
kunna kommunicera med människor
över hela världen. För mig var ju ångloket
nog fascinerande, att man kunde
förflytta sig mellan städer på bara några
timmar. Jag var ju till och med med när
vi bara hade kabinlampor eller ”vanliga
lampor”, så glödlampan var ju något
väldigt stort.
ATT HÖRA EBBA ÖBERG beskriva levande ljus
som ”vanliga lampor” gör mig på något
märkligt sätt varm i hjärtat.
Idag avstår Ebba Öberg från allt vad
tekniken har att erbjuda. Hon har inte
något behov av det då hon aldrig levt
med att ha verktygen i sin vardag. Hon
var ju faktiskt över 80 år innan både
Internet och mobiltelefonen uppfanns.
Något som hon däremot uppskattar –
och beskriver som ett av världens sju
mirakel – är ljudböcker. Varje vecka
lånar hon något från Uppsala Stadsbiblioteks
nyinkomna, och hela tiden har
hon en ny bok på gång.
– Det är helt fantastiskt. Litteratur är
något jag tycker mycket om, och på det
här sättet får jag ju ha kvar den biten
trots min synskada. Just nu är jag inne
på Giraffen gråter tårar av Alexander
McCall Smith.
100 ÅR HAR GÅTT SEDAN den där flickan föddes
i Stockholm, 36 500 dagar av glädje,
sorg, kärlek och hat. Vänner har kommit
och vänner har gått förlorade. Mode har
skapats och mode har bannlysts. Krig
har utbrutit och fred har slutits. Vårt
sätt att se och våra olika värderingar är
i ständig förändring. 1909 och 2009,
allt är annorlunda. Men om Ebba Öberg
får jämföra då och nu, så är åtminstone
inte personen Ebba Öberg en del av alla
dessa förändringar.
– Jag är fortfarande samma människa.
Jag blir lika arg för saker jag tycker är
fel. Jag blir lika glad när jag är med om
någonting fint. Inuti är jag fortfarande
den unga Ebba, även om spegelbilden
och rynkorna talar om något annat.
HOMME • 29

eportage
second hand – en resa i tiden
second hand-butiker säljer begagnade varor och speciellt kläder. begagnade
modekläder med högre kvalitet kallas däremot för “vintage”.
de flesta second hand-butiker drivs utav välgörenhetsorganisationer som
till exempel erikshjälpen och frälsningsarmén. handlar du second hand
bidrar du alltså till välgörenhet. men också till en bättre miljö, du
sparar pengar och ditt plagg blir något personligt som bara du har.
homme guidar dig genom uppsalas second hand-djungel.
TEXT & FOTO JOHANNA SCHNEIDER
MYRORNA HITTAR DU på Kungsängsgatan 20.
På senare tid har Myrorna blivit väldigt
stort och trendigt vilket har lett till dyrare
priser och att du måste gå dit regelbundet
för att fynda. Men med ett stort sortiment
hittar man oftast något som passar på
Myrorna. Myrorna har även en avdelning
med kläder av designers.
pälsmössa, 125 kronor
blus i Vintagestil, 100
kronor
30 • HOMME
designavdelning
skor i mängder
oversize är aldrig fel, 125 kronor

STRAX INTILL MYRORNA finner du affären Två Sekel. När du klivit in i den här mysiga lilla butiken är det svårt att inte slås av tanken
”gammalt”. Här fyndar du vackert antikt porslin till ett bra pris eller den där riktigt dyra samlarprylen du bara måste ha! Dock
har de inga kläder, men de har till exempel gamla, analoga kameror och mängder med bra böcker.
PÅ DANMARKSGATAN 20 hittar du Röda
Korset, Kupan som har ett brett
utbud av allt man kan tänka sig till
mycket bra priser. De har mängder
med kläder, elektronik, tavlor, tyger,
träningssaker, böcker och mycket,
mycket mer.
Efter shoppingen kan man stanna på
deras eget café som ligger i samma
byggnad. Även de pengarna går till
välgörenhet.
cecilia höijertz, 18 år
-----------------------
Varför handlar du second hand?
- För det första är det mycket snyggare och roligare
kläder och man har något som inte alla andra har. Sen
är det kul att det finns en lång historia bakom sitt
plagg.
Var brukar du fynda?
- I Lysekil fyndar jag mycket! Annars fyndar jag mest
på mindre second hand-butiker och marknader.
HOMME • 31

edaktionen listar sina
“to do before you die”
o