Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Hon börjar prata om tiden då hon<br />
arbetade som programledare för TV4programmet<br />
”Förkväll” och hon visar var<br />
programmet spelades in, vilket är bara<br />
ett stenkast från bordet där vi sitter.<br />
– Då arbetade jag ju med Carina Berg<br />
och Carolina Gynning och de är ju runt<br />
30. Och vi fnissade ju och sådär. Men<br />
sedan så insåg jag ju att jag var ju 15 år<br />
äldre än vad de var! Det kändes ju inte<br />
klokt, skrattar Mari Jungstedt.<br />
– Man tappar perspektivet när man<br />
blir äldre, man tappar greppet om hur<br />
gammal man egentligen är, tillägger hon<br />
med ett leende på läpparna.<br />
HON BERÄTTAR OM hur skönt det är att ha<br />
kommit så djupt in i sig själv med åren.<br />
Hon berättar att hon reflekterar mer<br />
över saker och tar allt mer på allvar.<br />
– Jag har lärt mig att inte alltid säga ja,<br />
utan tänka mer ”Vad vill jag egentligen?<br />
Hur mår jag av det här?” och jag känner<br />
mig så lycklig, verkligen lycklig, säger<br />
Mari Jungstedt.<br />
Hon beskriver också att hon med åren<br />
också blivit en mer harmonisk människa,<br />
vilket gör att hon själv mår bättre,<br />
men även att folk i hennes omgivning<br />
mår bättre utav det.<br />
BARA NÅGRA DAGAR INNAN vårt möte har<br />
Mari Jungstedt och hennes man suttit<br />
ned och pratat just om det här med att<br />
hamna i medelåldern i och med att båda<br />
två precis fyllt 47 år.<br />
– Hur lång tid har vi kvar att leva<br />
egentligen? Om vi lever tills att vi är 70<br />
år, då har vi ju bara 23 år kvar att leva.<br />
Det känns ju inte alls bra. Nu ska vi<br />
inte få det att låta som att jag ligger på<br />
dödsbädden men det kommer in hemska<br />
tankar, säger hon.<br />
Hon säger att man på något sätt måste<br />
försöka inse att allt det här roliga<br />
faktiskt har ett slut. Mari Jungstedt<br />
tror ändå att de kommer att leva väldigt<br />
länge.<br />
– Vi är väldigt glada och om man är<br />
positiv och tror på lösningar och inte<br />
tar allt på blodigt allvar, har distans till<br />
sig själv och blandar allt med humor<br />
tror jag att det hjälper till. Man ska inte<br />
underskatta den mentala inställningen<br />
till livet.<br />
EN STOR DEL <strong>AV</strong> Mari Jungstedts liv går ju<br />
åt till hennes författarskap. Sedan 2003<br />
har hon givit ut sju kriminal-romaner<br />
som allihop handlar om hemska brott<br />
som begås på Gotland. Det här är något<br />
hon också vill fortsätta med i framtiden.<br />
Hon känner att det viktigaste är egentligen<br />
inte vad man skriver, utan att man<br />
skriver.<br />
– Jag skulle inte säga att min identitet<br />
sitter i att jag är författare.<br />
Hon kommer att fortsätta med att<br />
skriva så länge som hon känner att det<br />
är roligt och att folk vill läsa det hon<br />
skriver. Det är hennes förhoppning om<br />
framtiden; att kunna leva på skrivandet<br />
så länge som det bara går. Men hon vill<br />
också hinna med fler resor. Trots att<br />
hon genom åren besökt över 40 länder,<br />
drömmer hon fortfarande om att åka på<br />
safari i Afrika.<br />
– Det riktiga Afrika vill jag besöka, det<br />
inre, där lockas jag av att möta helt<br />
andra kulturer. Möta språket, människorna<br />
och äventyren. Jag verkligen<br />
ser i hennes ögon hur hon bara skulle<br />
vilja ta sig till Arlanda så fort som<br />
möjligt och flyga iväg.<br />
ÄVEN OM MARI JUNGSTEDT är väldigt äventyrlig<br />
av sig är hon också ganska rädd.<br />
En rädsla som hon tror bottnar i sin<br />
oroliga barndom. För några år sedan när<br />
familjen bodde i hus så hade hon flera<br />
rutiner som hon följde.<br />
– Jag drog ner persiennerna och tände<br />
lamporna så att om någon gick förbi<br />
utanför skulle de tro att det var någon<br />
hemma. Jag satte på radion i köket<br />
så att den skulle stå och skvala. Sen<br />
hade jag alltid en lapp med numret till<br />
vakthavande polis och närmaste grannar<br />
precis bredvid sängen tillsammans med<br />
mobiltelefon och vanlig telefon. Sedan<br />
så hände det att jag lånade grannens<br />
hund. Ett tag hade vi egen hund och det<br />
var ju jättebra, inleder hon men fortsätter<br />
snabbt:<br />
– Sedan hände det ju att jag låg där<br />
med täcket till nästippen och tänkte<br />
”men gud jag måste ju beväpna mig” så<br />
jag har smugit ner i köket och hämtat<br />
en massa stora köksknivar, och lagt på<br />
nattduksbordet och försett en eventuell<br />
gärningsman med vapen, säger hon och<br />
skrattar.<br />
Nu för tiden när de bor i lägenhet på<br />
Götgatan i centrala Stockholm så har<br />
hennes rädsla blivit mycket mindre. Hon<br />
brukar också fundera på om deckarförfattandet<br />
kanske beror på att hon vill<br />
konfrontera sina rädslor.<br />
MARI JUNGSTEDT ÄR VÄLDIGT diciplinerad i<br />
sitt skrivande och hon skriver varje dag,<br />
från tidig morgon till sen kväll. Just idag<br />
så ville hon mötas på centralstationen<br />
eftersom hon ska iväg på en författarturné<br />
på västkusten, där hon ska besöka<br />
olika bibliotek och tillställningar. Men<br />
datorn och alla research-papper finns<br />
självklart med i bagaget så hon kan<br />
fortsätta på sin nya bok som troligtvis<br />
kommer ut redan till sommaren. Jag<br />
följer Mari Jungstedt till tåget och det<br />
slår mig att det är ganska svårt att tänka<br />
sig att hon var flickan som bleknade<br />
bort på skolfotot. Nu har hon sina<br />
böcker uppradade i varenda bokhandel<br />
jag passerar på vägen hem. Hon är kvinnan<br />
som lever sin dröm trots en stundtals<br />
hård uppväxt. Dessutom har hon<br />
förhoppningsvis halva livet framför sig.<br />
HOMME • 23
Change language