Hela kompendiet - Christians klasser

tillströmningen bidrog till landets roll som en stigande ekonomisk stormakt vid
medeltidens slut. Överlag fungerade assimileringen i öst avsevärt mycket bättre
än i väst, där judarnas frihet var mer kraftigt beskuren. På 1200-talet ökade
oroligheterna. Protester mot judiska privilegier kombinerat med att berättelser
från väst spred sig till öst spädde på den misstänksamhet som redan fanns.
Aversionen var dock snarare empirisk än religiös till sin karaktär, och kretsade
främst kring judarnas upplevda ”privilegierade” ställning i samhället. Under
1400-, 1500- och framförallt 1600-talet blev schismen mer påtaglig. I Ryssland
hade judarna betraktats med skepsis från första början, eftersom misstron mot
alla som inte var grekisk-ortodoxa var mycket stor. De fördrevs längre och längre
västerut i det ryska imperiet, tills de bosatte sig i Ukraina och baltstaterna
(Palebältet), pogromernas framtida huvudscen. De få som konverterade till den
andres religion blev i sitt gamla hemläger betraktade som paria. Att skymfa
varandras religiösa symboler blev mer och mer vanligt förekommande. Allting
kulminerade med kosackupproret 1648 och massakrerandet av mer än
hundratusen judar. Detta inledde en nedgångsperiod i hela Östeuropa. Även här
kom getto-tanken nu att dominera, och de judar som överlevde upproret fick se
sig berövade den relativa frihet de tillkämpat sig över tidigare århundraden.
Judarnas reaktion blev att stärka sin judiska identitet än mer; Jerusalem blir i
och med dessa händelser en religiös aktualitet igen. Katolska kyrkan tog tillfället
i akt och spred återigen hätsk propaganda mot judar för att samla den något
splittrade kristenheten i länderna. Återigen var judarna ritualmördare, rövare
och våldtäktsmän. Denna sortens antisemitism kunde nu appliceras på nästan
hela Europa, och i väst skulle den komma att bli mer raffinerad till form och
uttryck.
Upplysningstidens och romantikens skuggor
Rationalismens antisemitism
Judarna stod bakom allt det oförnuftiga prat som de tre abrahamitiska
religionerna plågat världen med. Ursprunget till alla tre var judarna, och därmed
gav upplysningens rationalism upphov till en intolerans mot judar och judendom.
Judarna stod fast kvar emot Förnuftets slutgiltiga seger över religioner och
sådant, de insisterade på sin särställning och blev en nagel i ögat på filosofer som
18