Hela kompendiet - Christians klasser

judarna i Wien för det mesta. I Wien fanns det allt från judiska bankmän till
tiggare. Antisemitisterna lyckades hitta anklagelser till alla dessa grupper,
judarna i Wien beskylldes för att vara fattiga, rika, lögnaktiga, kapitalistiska och
marxistiska etc. Detta gjorde att fler grupper stödde antisemitismen:
Socialdemokrater kunde agitera mot ”judisk kapitalism”.
Högerpolitiker kunde agitera mot ”judisk kommunism”.
Borgerskapet kunde hetsa upp sig över judarnas prostitution.
Småborgarna kunde uttrycka sin avsky mot de fattiga östjudarna.
Kyrkan drev också på antisemitismen i Wien:
De höll fast vid sina beskyllningar om ritualmord.
De sa att judar hatar kristna och att de skulle göra allt för att döda en
kristen om dem fick chansen.
Katolsk antisemitism.
Den katolska kyrkan hade brett folkligt stöd i Wien, och kunde därför driva på
judefrågan. Kyrkan riktade in sig på de ”moderna assimilerade” judarna som
stod för det moderna och sekulariserade samhället. Kyrkan såg förespråkarna för
sekularisering som ett större hot än judarna själva, men eftersom det var fler
judiska förespråkare för sekularisering än kristna så växte det till en
antisemitisk kampanj. Judarna framställdes som så ondskefulla hatare av
kristendomen att de var i stånd till alla slags förbrytelser mot dem. I samband
med kyrkans antisemitism skapades många inbillade stereotyper, judarna
framställdes som en allsmäktig kraft och antisemitismen flödade, även på dem
ställen där det knappt fanns några judar.
Lueger och den populistiska antisemitismen.
1888 slogs Det Tysknationella och det Kristsociala samman till ett parti: De
förenade kristna. Målet var kampen mot en ”gemensam fiende”, d.v.s. judarna.
De hade stödet från kyrkan och förespråkade kristen och populistisk
antisemitism. De ville bl.a. att judar inte skulle få vara domare, lärare åt kristna
barn etc. Deras ledare var Karl Lueger och han valdes 1895 till borgmästare i
36