fulltext - Brottsoffermyndigheten

Artikelförfattarna menar att Kosíks praxisbegrepp blir ”så gott som liktydigt med det
vi i dagligt tal kallar det mänskliga livet”. 90 Christina Carlsson-Wetterberg kritiserar
dock deras ansats för att inte ta hänsyn till att klassbegreppet, så som det utformats av
Thompson, enbart utgår från produktionens sfär - och därmed männens värld - vilket
gör att kvinnorna försvinner som historiska aktörer och det framstår som om det är
enbart männen som skapar historia. 91 Som svar på denna kritik menar dock Aronsson
et al att praxisbegreppet ligger på en mer grundläggande nivå än begreppen klass och
genus och att det är i praxis som dessa kategorier förverkligas och kan förstås istället
för att man utgår från färdiga teoretiska orsakssamband om historiska förhållanden. 92
Vad gäller min studie menar jag att såväl struktur och aktör blir synliga i rättspraxis,
och att de inte kan förstås isolerade från varandra. På en analytisk nivå går det dock
att studera struktur och aktör var för sig, men i realiteten är båda perspektiven enligt
Kosik ”[…]resultatet av samma klyvnad av verklighetens väsen. Både människans
subjektivitet och de objektiva förhållandena måste förstås i ljuset av att mötet dem
emellan sker i praxis”. 93 I rättspraxis fanns strukturerna närvarande dels genom lagen,
de institutionaliserade normerna, ämbetena och dels i människors handlande eftersom
vi som människor även så att säga lever våra strukturer eller sociala mikrokosmos. Vi
bär med oss strukturerna likt kognitiva scheman av t ex normer och föreställningar
som internaliserats - inte alltid medvetet - och som påverkar vårt tänkande och handlande.
Vi produceras och reproduceras av historien och de strukturer vi lever under.
Men samtidigt producerar och reproducerar vi den samhälleliga verkligheten genom
våra medvetna handlingar och vårt omedvetna beteende.
3.3.4 Manlighet och kvinnlighet
Eftersom själva begreppet genusrelation implicerar att det handlar om en relation
anser jag - i likhet med de flesta moderna genusforskare - att genus bör studeras ur
ett relationellt perspektiv då varken manligt eller kvinnligt kan förstås isolerat från
varandra. 94 Därför kommer min empiri att utgöras av
bl a rättsprotokoll i vilka både män och kvinnor kommer till tals, för att kunna studera
både män och kvinnor och hur såväl manlighet som kvinnlighet har konstruerats.
Både män och kvinnor var ju inblandade i ”brottet” eftersom mäns våld mot sina hustrur
förutsatte två kontrahenter, en man och en kvinna. Våldet utspelas i en relation.
Av detta följer att det inte bara är kvinnor som ska studeras som historiska subjekt
utan även män. Såväl den konstruerade kvinnligheten som den konstruerade manligheten
ska studeras och problematiseras då ingendera är naturgiven, oproblematisk
eller essentiell.
För att förstå hur manlighet konstrueras i ett samhälle är det också, inom den manshistoriska
forskningen, ett centralt anatagande att manlighet inte bara konstrueras i förhållande
till det kvinnliga utan också till det som betraktas som omanligt. 95 På samma
sätt är det rimligt att anta att det som tolkas som kvinnligt konstruerats i förhållande
till det som betraktats som okvinnligt. Mot bakgrund av detta har mansforskningen
vuxit fram under senare år. Kanske som en reaktion på att genusforskningen varit
alltför kvinnocentrerad, men också som en medvetenhet om att manligt genus i likhet
med heterosexuella, vita och medelklassen - trots att de utgjort och utgör normen - är
analytiska kategorier som bör problematiseras. Likväl som kvinnligt genus, homosexuella,
svarta och arbetarklassen.
105