fulltext - Brottsoffermyndigheten

tillräcklig grad av säkerhet visat att de tilltvingat sig samlag med kvinnan.” 263 Inte
heller tingsrätten dömde männen för grov våldtäkt trots att det ”...flera gånger klargjorts
i förarbeten att gruppvåldtäkter normalt bör bedömas som grovt brott.” 264
8.2.1. Hur tolkas försatt i vanmakt och befunnit sig i hjälplöst
tillstånd
Alkoholberusningen, som i Södertäljefallet tillskrevs en betydelse vid bedömningen,
kommenteras inte i argumentationen för domslutet i Falkenbergsfallet. 265 De skäl som
tingsrätten anger för sitt domslut är svåra att läsa ut. De åtalades version att kvinnan
inte bara deltog frivilligt i samlagen ”...utan faktiskt erbjudit dem dessa...( )...ställt sin
kropp till förfogande i syfte att själv vinna möjlig tillfredställelse.” bedömde ”...tingsrätten
som helt osannolikt.” 266 Ovanstående bedömning vilar, förutom kvinnans utsaga,
på de tre vittnen som beskrivit hennes ”...upprivna, förtvivlade, plågade och
chockade tillstånd...” 267 efter övergreppen. Vad som menas med avgörande hänseenden
blir en tolkningsfråga och mitt sätt att nå fram till vilka aspekter av kvinnans version
som de använde som skäl var att ta fasta på vad de uttryckligt tog avstånd ifrån.
Tingsrätten ansåg det inte styrkt att kvinnan tvingats till lägenheten, att Å-4 och Å-5
hade tilltvingat sig samlag eller att de tre som dömdes haft uppsåt att våldta. Bedömningen
utgår från åklagarens argument som baseras på kvinnans vittnesutsaga. De
säger att ”...kvinnans uppgifter om vad som förekommit i lägenheten mellan Å-1, Å-2
och Å-3 i avgörande hänseenden skall läggas till grund för tingsrättens bedömning
av ansvarsfrågan.” 268 I domslutet står det att ”Åklagaren har valt att i sin gärningsbeskrivning
göra gällande att de tilltalade i samförstånd gemensamt med våld i olika
former och genom att försätta kvinnan i ett utsatt och försvarslöst tillstånd tvingat
henne till ett flertal samlag med envar av dem.” 269 Tingsrätten fann det inte styrkt att
kvinnan ”...medtagits till lägenheten mot hennes vilja.” 270 , men för övrigt bestrider de
inte att männen med våld försatte kvinnan i ett utsatt och försvarslöst tillstånd, vilket
jag tolkar som att deras bedömning överensstämmer med åklagarens. Att de ändå inte
berör frågan om kvinnan blev försatt i vanmakt överensstämmer med bedömningen
i tidigare domslut, där det blev tydligt att kriterierna för detta tillstånd inte uppfylls
genom uppsåt, hot, fysisk och numerär överlägsenhet. Frågan om kvinnan befunnit
sig i vanmakt eller hjälplöst tillstånd besvaras inte. Eftersom tingsrätten baserar sin
bedömning på kvinnans utsaga tillsammans med ovanstående citat och beskrivningen
att kvinnan ”...känt sig ha varit i ett hjälplöst tillstånd...” 271 , blir min tolkning att hon
ansågs ha befunnit sig i ett vanmäktigt och hjälplöst tillstånd.
8.2.2. Hur tolkas rädsla
Kvinnan beskrev i sin vittnesutsaga mer än en gång hur ”...hon blev rädd...” för ”...att
bli misshandlad.”, hur hon av rädsla kände sig ”...helt paralyserad och maktlös med
fem okända män runt sig.” hur hon ”...var helt säker på att de skulle slå ihjäl henne.”
och hur ”Hon blev rädd...” för att ”...allt de gjort med henne kändes så planerat...” 272
Enda gången rädsla nämns i domslutet är vid kvinnans beskrivning av hur hon tvingades
in i bilen nere på stan, men eftersom kvinnan visat handlingskraft tidigare under
kvällen och inte gjorde några försök att påkalla uppmärksamhet, menade tingsrätten
att det inte var styrkt att hon mot sin vilja medtagits till lägenheten. Rädslan kvinnan
beskrev tolkades likt tidigare instanser i förhållande till vilket motstånd hon ansågs ha
utfört. Frånvaron av motstånd nere på stan tolkades inte som ett resultat av kvinnans
rädsla för männen utan blev en bekräftelse på att hon inte togs med mot sin vilja till
45