se pdf version av tidningen - Dark Bread Design

Gunilla Fridholm keramik
20 www.zenitkultur.com
– Många av de här bulliga runda figurerna
med sina kroppsliga former skulle kunna
göras mycket större, säger hon. De kunde faktiskt
göras jättestora, säger hon eftertänksamt.
I en av hennes tidiga bilder befinner sig Rödluvan
på nytt uppdrag. Hon styr sagans farliga
vargar med silkeståtar.
– Visst ser det litet oroligt ut, säger Gunilla Fridholm
skrattande. Men hon klarar det bra. Inget
av det är skissat eller uttänkt, allt sker intuitivt,
direkt ur händernas arbete med leran.
Inte sällan stiger stadiga kvinnofigurer med
avsevärd attityd ur sedvanligt mjuka vasformer.
Under senare tid har hon inte kunnat
använda sin högra arm och hand; kanske en
arbetsskada, hon vet ännu inte riktigt. Större
föremål, som höga vackra trädgårdskrukor,
har hon med viss saknad tvingats avstå från.
– Det gör nästan ont bara att tänka på att bulta
upp en hög kruka. Samtidigt är det ju
så roligt att följa krukans tillblivelse.
Vardagsmadonnor står ihop med rena
bilderboksmadonnor. Tidigare har hon
gjort en krubba till Lerums kyrka. En
liten grupp av mäktigt heliga änglar
står på arbetsbordet.
– En prästfamilj, säger hon. Den lilla
glada flickan med ljus gloria kan nog
vara jag, ler Gunilla Fridholm. En
figur som är nöjd med sina traditioner,
skrattar denna prästdotter, inte så litet
självironiskt.
– Just nu jobbar jag mest med ett litet
annorlunda offentligt uppdrag på
Härryda Kulturhus. De har byggt till;
en yttervägg blev innervägg, och när
arbetet var klart stack ett rör ut högst
upp. Det kanske kunde vara något för
en keramiker att ta hand om, tycks
de ha resonerat sig fram till. Men det
var inte bara ett rör som stack ut utan
också några tegelstenar. Jag gjorde ett
förslag på en pilaster där olika keramiska
föremål ska utgöra droppar
nedåt mot golvet i ett vattenspel. Det
ska vara klart i november, berättar
Gunilla Fridholm.
– Men det börjar bli dags att på allvar
ställa in mig inför sommarens utställning.
Jag har bett Maria Spaak att vara
med, både hennes måleriska och textila
uttryck stämmer väldigt bra ihop
med mina keramiska färger. Jag är inte helt
klar över vilka grejer jag ska ha med, men just
nu tar jag fram ett antal nya figurer och föremål.
Under många år har hon arbetat med kvinnans
form i vaser och i andra föremål, med
tydlig styrka i föremålets gestaltade uttryck. I
motsats till skyltfönstrens huvudlöst kroppsfixerade
dockor, tycks hennes figurers saknade
huvuden kunna utläsas ur kroppsuttryckets
kraftfulla förlängning. En av de senaste står på
arbetsbordet, stadigt på jorden, med armarna
i sidorna. Man kan fråga sig hur länge bordets
omgivande, komiskt högdragna, figurer
kan uthärda att förbli i denna stabila matronas
höklikt övervakande sällskap!
ANDERS THURESSON