22.09.2013 Views

Spår av Krig

Spår av Krig

Spår av Krig

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

En studie om att använda historiskt<br />

källmaterial och kartor som möjliga<br />

indikationer för att påträffa lämningar <strong>av</strong> krig<br />

English title: IN THE YEAR 1788 TRACES OF WAR<br />

A study about using historical documents and<br />

maps as indicators, to locate remains of war<br />

Kandidatuppsats i Arkeologi<br />

Högskolan på Gotland<br />

Vårterminen 2008<br />

Författare: Louise Henriksson<br />

Handledare: Åke Sandström<br />

Jörn Staecker


Abstract<br />

Henriksson, Louise 2008. Gotland University, Department of Archaeology and Osteology<br />

In the year 1788 Traces of War – A study about using historical documents and maps as<br />

indicators, to locate remains of war<br />

En studie om att använda historiskt källmaterial och kartor som möjliga indikationer för att<br />

påträffa lämningar <strong>av</strong> krig<br />

War and armed conflicts is an undisputable well documented subject, but despite the amount<br />

of information at hand, there is still little known about what kind of remains a war or a battle<br />

le<strong>av</strong>es behind. Battlefield archaeology or war archaeology emphasis on the importance of<br />

researching historical, as well as contemporary, fields of battle. The combination of historical<br />

literature and archaeological data could bring forward new information that could either<br />

falsify or verify historical theories and facts, which h<strong>av</strong>e in the past been looked upon as<br />

valid. This thesis examines the possibility to use historical documents and maps, in<br />

correlation with modern information, as indicators to establish probable areas where<br />

remainder of battle could be located.<br />

Keywords: Battle of Kviström 1788, battlefield archaeology, remains of battle, landscape<br />

alterations, historical sources, remains of war<br />

2


INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />

1. INLEDNING………………………………………………………………........ Sid. 4<br />

1.1 Introduktion……………………………………………………………………... Sid. 4<br />

1.2 Syfte och frågeställningar Sid. 4<br />

1.3 Metod…………………………………………………………………………… Sid. 5<br />

1.4 Material och <strong>av</strong>gränsning……………………………………………………….. Sid. 5<br />

1.4.1 Skriftligt källmaterial……………………………………………………... Sid. 5<br />

1.4.2 Kartmaterial................................................................................................. Sid. 5<br />

2. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………………. Sid. 6<br />

2.1 Slagfältsarkeologi………………………………………………………………. Sid. 6<br />

2.2 Dansk-svenska kriget 1788-1789……………………………………………….. Sid. 8<br />

3. MATERIALPRESENTATION - Anno 1788 <strong>Spår</strong> <strong>av</strong> <strong>Krig</strong>………………… Sid. 9<br />

3.1 Kort historik över kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789………………… Sid. 9<br />

3.2 Förberedande händelser………………………………………………………… Sid. 10<br />

3.2.1 Danska sidan................................................................................................ Sid. 10<br />

3.2.2 Svenska sidan……………………………………………………………... Sid. 11<br />

3.3 Slaget vid Kviström, 29 september år 1788…………………………………….. Sid. 12<br />

3.4 Landskapet år 1788............................................................................................... Sid. 15<br />

3.5 Landskapet år 2008……………………………………………………………... Sid. 17<br />

3.5.1 Fornlämningar……………………………………………………………. Sid. 19<br />

4. ANALYS OCH DISKUSSION ……………………………………………….. Sid. 23<br />

4.1 Slagfältet i landskapet…………………………………………………………... Sid. 23<br />

4.2 Lämningar i landskapet......................................................................................... Sid. 24<br />

4.3 Bibehållenheten <strong>av</strong> slagfältet i det moderna landskapet………………………... Sid. 28<br />

5. RESULTAT……………………………………………………………………. Sid. 29<br />

6. SAMMANFATTNING………………………………………………………... Sid. 30<br />

7. REFERENSER………………………………………………………………… Sid.32<br />

3


1.INLEDNING<br />

1.1 Introduktion<br />

…”Vad Heders merveiller den Herre lagt ner<br />

i Strömstad och i Uddewalla,<br />

Uti Wenersborg och wid Quiström, med mer;<br />

Lär ej utur minnet förfalla”…<br />

---<br />

Utdrag ur svensk nidvisa från 1780-tal 1<br />

<strong>Krig</strong>, väpnade konflikter och fältslag är ett ämne som är flitigt omskrivet i de historiska<br />

källorna. Genom media möter vi dagligen en uppsjö <strong>av</strong> olika rapporterade nutida<br />

krigshändelser runt om i världen. Trots att detta ämne är oförnekligt väldokumenterat vet vi<br />

fortfarande mycket lite om vad ett krig eller ett slag egentligen lämnar för spår, speciellt<br />

gällande förhistoriska och historiska drabbningar.<br />

Det nyetablerade ämnet slagfältsarkeologi eller krigsarkeologi undersöker, både genom<br />

teori och metod, lämningar efter forna tiders väpnade konflikter och dess resultat har gett till<br />

följd att historien i vissa fall fått skrivas om.<br />

Genom att kombinera historiska källor, kartmaterial samt arkeologisk teori och metod kan<br />

det vara möjligt att utarbeta teorier och hypoteser om vad och var lämningar efter krig kan<br />

påträffas. Slaget vid Kviström utkämpades den 29 september år 1788 under en tid <strong>av</strong> endast<br />

45 minuter. Händelsen nämns ytterst sällan i skrifter som berör Sveriges forna krig och<br />

bataljer utan har fått falla i glömska. Trots sin oansenliga plats i historieböckerna utkämpades<br />

det år 1788, vid Kviström i Bohuslän, det enda slaget under det dansk-svenska kriget 1788-<br />

1789. På stridsplatsen fanns tusentals soldater, djur och utrustning. Det uppfördes<br />

förskansningar och fältläger inrättades. <strong>Krig</strong>et har inte lämnat några markanta spår efter sig i<br />

de historiska texterna. Vad och vad kan det då ha lämnat efter sig i landskapet?<br />

1.2 Syfte och frågeställningar<br />

Uppsatsens syfte är att undersöka om skriftliga historiska källor samt kartmaterial, i<br />

korrelation med moderna källor, kan användas som anvisningar på områden där lämningar<br />

efter slag och krig bör påträffas. Som fallstudie har jag valt slaget vid Kviström år 1788.<br />

Jag ämnar även utföra en studie <strong>av</strong>sett slagfältet och landskapet 1788, i en jämförelse med<br />

det moderna landskapet och därigenom utarbeta en approximativ bibehållenhet <strong>av</strong> slagfältet<br />

1788 och det motsvarande landskapet idag.<br />

1 Holmström 2000, s268<br />

4


1.3 Metod<br />

Jag har främst använt mig <strong>av</strong> litteraturstudier gällande information om slaget vid Kviström<br />

år 1788 och även <strong>av</strong> slagfältsarkeologisk teori och metod.<br />

Ett kartmaterial bestående <strong>av</strong> totalt åtta kartor uppvisande förteckningar och <strong>av</strong>bildningar <strong>av</strong><br />

styrkorna den 29 september 1788 har studerats i samband med landskapsanalys och förståelse<br />

<strong>av</strong> hur landskapet disponerades.<br />

En praktisk del gällande uppsatsen har utförts i form <strong>av</strong> en okulär inventering och<br />

dokumentation <strong>av</strong> slagfältet på plats samt intervjuer med idag på platsen boende. Även en<br />

granskning <strong>av</strong> kyrkoböckerna från år 1788 gällande Foss socken har utförts.<br />

1.4 Material och <strong>av</strong>gränsning<br />

1.4.1 Skriftligt källmaterial<br />

De skriftliga källorna är till stor del 17, 18 och tidiga 1900-tals skrifter. Materialet från<br />

1700-talet är i första hand en svensk översättning <strong>av</strong> Prins Karl <strong>av</strong> Hessens memoarer från år<br />

1789 ” Mémoires sur la campagne de 1788 en Suède, par le prince Charles de Hesse” samt det<br />

svenska rättegångsprotokollet rörande det fientliga anfallet vid Kviström 1788. Materialet i<br />

övrigt härrör från olika svenska samt norska militära tidsskrifter samt Bohusläns historia och<br />

ett mindre antal nutida skrifter och publikationer.<br />

1.4.2 Kartmaterial<br />

De kartor som huvudsakligen används är:<br />

• Qvistrum 1788 "Plan Charta öfwer Affairen wid Qwiström Den 29 september 1788."<br />

• Qvistrum 1788 (Karta över träffningen vid Qvistrum d. 29. sept. 1788 jämte<br />

teckenförklaring.)<br />

• Qvistrum 1788 "Charta öfver Affairen vid Qvistrum uti Bohus Län emel. de Svenske<br />

och Danske den 29 Sept. 1788."<br />

• 1796 Qvistrum 1788 "Charta öfver Qvistrum, Hvarest Affairen stod den 29 Sept.<br />

1788."<br />

• Qvistrum 1788 "Situation af det stället vid Qvistrums Ström, hvaräst Affairen stod<br />

mellan Kongliga Svenska och Danska Troupperna den 29 September 1788."<br />

Recognoscerad uti November Månad 1788 af I. Hoffmeister och I.D. Lange<br />

5


• Qvistrum 1788 På baksidan står: "Recognosceringskarta öfver Passagen vid Qviström<br />

med fältbefästningar."<br />

• 1788 Qvistrum 1788 "Situations Carta öfver Qvisterum med Stellet, där affairen stod<br />

emellan Kongl. Svenska och Danska Troupperne den 29 september 1788.<br />

Recognoscerat i november samma år af Joh: Hoffmeister et Jac: D<strong>av</strong>: Lange."<br />

• Qvistrum "Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och<br />

Danska Troupperne den 29 Sept:r 1788." (<strong>Krig</strong>sarkivet 2008)<br />

Huvudfokus i uppsatsen är slaget vid Kviström 1788, och att genom det skriftliga<br />

källmaterialet utarbeta en hypotes kring var lämningar <strong>av</strong> slaget kan påträffas samt att lägga<br />

fram en approximativ teori om bibehållenhet <strong>av</strong> slagfältet.<br />

2. TIDIGARE FORSKNING<br />

2.1 Slagfältsarkeologi<br />

Slagfältsarkeologiska forskningsstudier har det tidigare varit mycket tunnsått med. Sedan<br />

slutet <strong>av</strong> 1990-talet och början <strong>av</strong> 2000-talet har dock en mängd essäer, studier och<br />

vidhängande skrifter publicerats inom ämnet. Flera internationella konferenser har resulterat i<br />

nya rön, metoder och teorier som bistått att utforma ämnet till ett <strong>av</strong> de mest initiativrika och<br />

dynamiska tillskotten inom arkeologin idag.<br />

År 1983 utfördes en <strong>av</strong> de första arkeologiska undersökningarna <strong>av</strong> ett slagfält där en <strong>av</strong><br />

USA: s mest berömda inhemska drabbningar tagit plats, nämligen 1876 års slag vid Little<br />

Bighorn. Tack vare en o<strong>av</strong>siktlig gräsbrand exponerades slagfältet, som tidigare varit<br />

oframkomligt på grund <strong>av</strong> tät vegetation, och g<strong>av</strong> arkeologerna en unik chans att studera<br />

lämningarna från slaget (Scott, Fox, Connor och Harmon eds 1989, s7). En <strong>av</strong> de främsta<br />

metoderna som arkeologerna vid Little Bighorn använde sig <strong>av</strong> var undersökning med<br />

metalldetektor, detta på grund <strong>av</strong> att den övervägande mängden <strong>av</strong> fynden antogs vara <strong>av</strong><br />

metall. Den effektivitet som resultatet <strong>av</strong> metalldetekteringen uppvisade och även i<br />

korrelation med slagfältets utbredning fann arkeologerna metoden högst användbar eftersom<br />

ansenliga områden kunde undersökas på relativt kort tid (Scott, Fox, Connor och Harmon eds<br />

1989, s24f).<br />

I Storbritannien har arkeologiska undersökningar utförts bland annat gällande det<br />

medeltida slaget vid Towton, där man år 1996 upptäckte och undersökte en massgr<strong>av</strong> som har<br />

sitt ursprung från slaget. Slaget stod år 1461 och var bara en <strong>av</strong> alla de sammandrabbningar<br />

6


som skedde under Rosornas <strong>Krig</strong> (Fiorato 2000, s1f). Historiska källor uppskattar antalet<br />

stupade till mellan 20 och 28 000 (Fiorato 2000, s17).<br />

Arkeologerna Tony Pollard och Neil Oliver har genom den brittiska tv-serien ”Two Men<br />

In A Trench” samt i den åtföljande boken ”Two Men In A Trench – The Key To Unlocking<br />

The Past”, båda från 2002, undersökt ett antal engelska och skotska slagfält (Pollard och<br />

Oliver 2002, s6ff). Det äldsta undersökta slagfältet är Shrewsbury från år 1403 och det yngsta<br />

är Firth of Forth från år 1939 (Pollard och Oliver 2002, s14, s300).<br />

I boken, såväl som i tv-serien, går de systematiskt igenom dokument och kartor som är<br />

samtida med slagen, studerar tidigare arkeologiska undersökningar samt metalldetekterar för<br />

att sedan utföra en arkeologisk utgrävning <strong>av</strong> valda områden (Pollard och Oliver 2002, s6ff).<br />

De metoder som Pollard och Oliver presenterar i ”Two Men In A Trench – The Key To<br />

Unlocking The Past” är följande:<br />

• Skriftliga källor/dokument<br />

Analys <strong>av</strong> samtida källor härrörande strid eller belägring som skildrar begivenheterna <strong>av</strong><br />

händelsen, företrädesvis från båda stridande parter. Ger en uppfattning om vem som slogs<br />

och med vilka medel. Kan även ge upplysningar om landskapets utformning samt<br />

nyttjande (Pollard och Oliver 2002, s274f).<br />

• Kartor och fotografier<br />

Analys <strong>av</strong> äldre samt moderna kartor över valt område. Utförs för att få en estimerad<br />

uppfattning om terräng, positionering i landskapet och vilka landskapsförändringar som<br />

skett. Tillämpning <strong>av</strong> flygfotografier kan uppvisa angelägna företeelser i landskapet där<br />

kartmaterialet är förlegat eller oegentligt (Pollard och Oliver 2002, s334ff).<br />

• Fältundersökning<br />

Att undersöka lokalen på plats för att söka efter synliga <strong>av</strong>vikelser ovan mark (Pollard och<br />

Oliver 2002, s178f).<br />

• Geofysiska metoder<br />

Genom att bl a med georadar, skicka ut impulser i marken kan <strong>av</strong>vikelser under ytan<br />

registrerars, då impulserna återkastas när de träffar b la diken, murar och andra anomalier<br />

(Pollard och Oliver 2002, s236f).<br />

• Metalldetektering<br />

Utförs för att lokalisera objekt <strong>av</strong> metall, såsom ammunition och andra metallföremål.<br />

Kan genomföras över större områden under relativ kort tid och för att utarbeta<br />

7


spridningsteorier och positionering <strong>av</strong> bl a projektiler och artilleriposteringar (Pollard och<br />

Oliver 2002, s110ff).<br />

• Utgrävning<br />

Utförs för att undersöka, bekräfta eller falsifiera resultaten från ovanstående metoder<br />

(Pollard och Oliver 2002, s68ff).<br />

I Sverige har riksantikvarieämbetets <strong>av</strong>delning för arkeologiska undersökningar, förkortat<br />

UV, sedan år 2003 ett team <strong>av</strong> arkeologer som i synnerhet undersöker svenska historiska<br />

krigsskådeplatser. Teamet har bland annat undersökt resterna <strong>av</strong> slaget vid Lund som<br />

utkämpades år 1676 mellan danska och svenska styrkor. (arkeologiuv.se)<br />

År 2000 i Glasgow, Skottland, hölls konferensen ”Fields of Conflic – Progress and<br />

Prospect in Battlefield Archaeology”, en <strong>av</strong> de första internationella konferenserna om<br />

slagfältsarkeologi (Freeman 2001, s1). Konferensen, som sedermera utmynnade i en<br />

publikation, presenterade en stor bredd <strong>av</strong> ämnen inom slagfältsarkeologi. Från krigshändelser<br />

i det grekiska Olynthos år 348 f.kr till bombanfallet på Bomarsund, på Åland, år 1845 samt<br />

diskussioner om forskning, bevarande och förvaltning <strong>av</strong> slagfält och krigsskådeplatser ( Lee<br />

2001, s11, Löndahl, Price och Robins 2001, s207, Bull och Panton 2000, s269, Carman och<br />

Carman 2001, 275)<br />

Forskning inom teoretisk slagfältsarkeologi bedrivs bland annat <strong>av</strong> John och Patricia<br />

Carman. Deras publikation ”Bloody Meadows: Investigating Landscapes Of Battle” berör<br />

fenomenet slagfält som en kulturell konstruerad lokal. De analyserar och diskuterar<br />

nyttjandet <strong>av</strong> landskapet i krigets tjänst, samt de likheter landskapet uppvisar, även om det<br />

brukats i krig från olika tidsperioder och i olika delar <strong>av</strong> världen (Carman och Carman 2006,<br />

s1f)<br />

2.2 Dansk-svenska kriget 1788-1789<br />

Publikationer som rör kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789 är främst George Apenes<br />

och Tore Dyrhaugs bok ”Tyttebærskrigen – Det norske felttog i Sverige 1788”. Den speglar<br />

bland annat bakgrunden till kriget, förberedelser samt olika <strong>av</strong>görande händelser under<br />

ofreden. Boken förhåller sig främst ur norskt perspektiv med skildringar <strong>av</strong> den norske<br />

soldaten, livet i 1700-talets Norge samt diverse anekdoter från fälttåget 1788 och det<br />

efterföljande året (Apenes och Dyrhaug 1988, s10f).<br />

En annan skrift är Gustaf Björlins artikel ”<strong>Krig</strong>srörelserna i Bohuslän 1788. Ett<br />

hundraårsminne” ur ”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och<br />

8


historia” från år 1888. Björlin använder sig främst <strong>av</strong> de svenska rättegångsprotokollen från<br />

år 1788 och skildrar i första hand den svenska sidan <strong>av</strong> kriget (Björlin 1888, s209ff).<br />

Bertil Holmströms ”Tio dagar som skakade Göteborg” är den senast utgivna boken som<br />

berör det dansk-svenska kriget. Den är skriven i reportageform med bl a den svenske Överste<br />

Tranefelt som en <strong>av</strong> huvudpersonerna. I boken får läsaren ta del <strong>av</strong> de deltagande soldaternas<br />

tankar och handlingar som skedde under kriget. Holmström blandar historiska källor med<br />

fiktiva inslag. (Holmström 2000, s10).<br />

3. MATERIALPRESENTATION - Anno 1788 <strong>Spår</strong> <strong>av</strong> <strong>Krig</strong><br />

3.1 Kort historik över kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789<br />

Sveriges konung Gust<strong>av</strong> III inleder år 1788 ofred med Ryssland när Sverige går över den<br />

ryska gränsen via det dåvarande svenska territoriet Finland (Sundberg 1998, s341f).<br />

Ett traktat mellan Ryssland och Danmark förbinder Danmark att ställa till förfogande en<br />

styrka på omkring 12 000 man samt en flotta, i det fall att Ryssland blir angripet.<br />

I september månad samma år, bryter en dansk styrka om 8 000 man över gränsen mellan<br />

Norge och Sverige, och det danska anfallet på Bohuslän inleds (Sundberg 1988, s354).<br />

Styrkan består till största delen <strong>av</strong> norrmän under danska överbefälh<strong>av</strong>are.<br />

Under överbefälh<strong>av</strong>aren Prins Carl af Hessen samt den danske kronprisen, Prins Fredrik,<br />

har den danska styrkan för <strong>av</strong>sikt att tåga igenom Bohuslän med Göteborg som mål för att<br />

kräva stadens kapitulation (Apenes och Dyrhaug 1989, s71).<br />

I början <strong>av</strong> fälttåget förfogade den svenska styrkan över en trupp om ca 350 man (Berg<br />

1915, s347). Den underbemannade svenska truppen retirerar skyndsamt ned genom Bohuslän<br />

då det ansenliga underläget är uppenbart (Apenes och Dyrhaug 1989, s76ff)<br />

Den 29 september i den lilla dalgången Kviström, skulle senare krigets enda drabbning<br />

taga plats. Dit hade den svenska styrkan efter reträtt förskansat sig och förstärkts. Efter knappt<br />

45 minuters strid ger sig den svenska styrkan och den danska truppen marscherar nu vidare<br />

mot Göteborg (Apenes och Dyrhaug 1989, s86ff, s99).<br />

Truppen når Göteborg den 6 oktober då Prinsen af Hessen kräver stadens kapitulation.<br />

Prinsens begäran <strong>av</strong>visas och ett vapenstillestånd ingås med bistånd <strong>av</strong> medling från ett<br />

engelskt sändebud. Vapenvilan prolongeras efter ännu en medling, den här gången genom<br />

preussisk ordonnans. Efter varningar från de båda medlarmakterna, England och Preussen, om<br />

att intaga Holstein, lämnar Prinsen af Hessen och hans styrka Göteborg.<br />

9


År 1789 förkunnas en neutralitetsdeklaration från Danmarks sida, då Danmark endast<br />

ansågs ha biståt Ryssland som hjälptrupp, därför erfordrades ej en formell fredsförklaring<br />

(Sundberg 1998, 354f).<br />

3.2 Förberedande händelser<br />

3.2.1 Danska sidan<br />

Den danska styrkan uppehöll sig främst i området runt södra Åtorp, på Kviströms-älvens<br />

västra sida där de uppställt ett kanonbatteri (Apenes och Dyrhaug 1988, s90, s96, Rasch-Engh<br />

1989, s19). Batteriet bestod <strong>av</strong> ett antal amusetter, 1-pundiga kanoner, som hade placerats<br />

mittemot det svenska bröstvärnet samt ett antal kanoner <strong>av</strong> grövre kaliber. Det danska<br />

batteriet placerades i två plan, det övre planet med ett mindre antal amusetter och det lägre<br />

planet med resterande kanoner (af Hessen 1789, s37, Schytte 1883, s185). Varför kanonerna<br />

placerades på detta vis var enligt Prinsen af Hessen följande ”Jag stälde dem just midt emot<br />

Bröstvärnet, som var framför klippan, på sådant sätt at detta Batteri enfilerade de två<br />

Kanonerna, som beströko landsvägen, och då alle kulorne gingo emot klippan, föllo de genom<br />

studsning tillbaka på Batteriet. Två af dessa Kanoner blefvo dragne högst up på berget, så at<br />

de skjöto öfver vårt Batteri, och plongerade i fiendens.” (af Hessen 1789, s37f).<br />

Vissa källor omtalar att det danska batteriet totalt nyttjade 16 stycken amusetter, 12<br />

stycken i ett lägre beläget batteri samt 4 amusetter i ett batteri högre upp medan andra anger<br />

en summa <strong>av</strong> totalt 14 stycken amusetter (Berg 1915, s366, Björlin 1888, s256,<br />

Kongl.General-krigs-rättens handlingar… 1788, Löjtnant Klerck, s147). Enligt Olof P. Berg<br />

förfogade den danska styrkan över 12 stycken amusetter samt 4 stycken 3-pundiga kanoner<br />

(Berg 1989, s40). Prinsen af Hessen, och Kronprins Fredrik, samt det manskapet som hörde<br />

till den danska staben voro stationerade, något till vänster, bakom det danska batteriet (af<br />

Hessen 1789, s39).<br />

Enligt den anonyma dagboken från år 1788, återgiven <strong>av</strong> Schytte år 1883, var de<br />

resterande norska förberedelserna följande: ”En Batail. af det Nordenfiældske Regiment blev<br />

brugt til at bedække Canonerne og til at besætte et til høire Haand liggende med Kratskov<br />

bevoxet Biærg. 2de Batail. af Mansbachs Brigade var defileret bag Klipperne.<br />

1 Compag.Jægere h<strong>av</strong>de garneret Biærget fra Broen af langs Elven henimod den Svenske<br />

Lejer og det Smaalehnske Dragon-Regt. holdt en Collone paa Landeveyen, før man komer til<br />

Quistrum; Liv Escradronen der, hvor Bakke Heldningen begynder ned til Broen. Husarerne<br />

holdt i en lille Fordybning strax bagen Hoved-Q., og dette var alt, hvad vi af Manskab h<strong>av</strong>de<br />

samlet, Resten var tillbage.” (Schytte 1883, s185).<br />

10


3.2.2 Svenska sidan<br />

På den östra sidan <strong>av</strong> älven hade den svenska styrkan några dagar innan slaget uppfört ett<br />

antal förskansningar. Sergeant Helvig förfogade över en 3-pundig kanon i ett nedsänkt<br />

frontbatteri till höger, samt att det till vänster i ett tillika nedsänkt batteri under Underlöjtnant<br />

Leijonhufvud fanns två stycken 3-pundiga kanoner. Bakom frontbatteriet, i en ofullbordad<br />

flêche, stod Löjtnat Klerck med en 6-pundig samt en 3-pundig kanon (Björlin 1888, s260,<br />

Berg 1915, s368). En flêche är ”den befästningsform, som uppkommer af tvenne räta linier,<br />

hvilka med hvarandra bilda en mot den fientliga sidan utgående vinkel” (runeberg.org).<br />

Betäckningen anfördes <strong>av</strong> Löjtnant Mannerhjärta och Fänrik Rutensköld och manskap från<br />

Skaraborgs regemente. Framför de svenska förskansningarna fanns även en stormgr<strong>av</strong> som<br />

sträckte sig mellan älvens kant och landsvägen (Berg 1915, s368) eller från älvens kant och<br />

upp till bergets början (Autentisk Journal…1789, s19).<br />

Som betäckning, bakom kanonbatteriet, uppe på berget åt öster, fanns posterat 50 stycken<br />

svenska skarpskyttar och kronjägare, anförda <strong>av</strong> Kapten Fock (Apenes och Dyrhaug 1988,<br />

s96, Björlin 1888, s260, W–d 1907, s254).<br />

Löjtnant Mjöberg med två stycken 3-pundiga kanoner i följe med Kapten Klockenfelt och<br />

Excerpt ur karta ” Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och Danska Troupperne<br />

den 29 Sept:r 1788” Röd markering för danskt kanonbatteri, blå markering för svenskt kanonbatteri<br />

<strong>Krig</strong>sarkivet<br />

11


Kapten Carlén, samt deras kompanier, tog posto söder om den svenska förläggningen. En <strong>av</strong><br />

kanonerna uppställdes på landsvägen, i närheten <strong>av</strong> en träbro som gick över en mindre sänka.<br />

Denna sänka var belägen söder om Kviström. Den andra kanonen placerades till vänster om<br />

vägen i en åker (Björlin 1888, s370).<br />

Tanken var att med korseld beskjuta den klyfta som var mellan berget och sänkan för den<br />

händelse att fientliga styrkor <strong>av</strong>såg att genomföra ett kringgående anfall (Björlin 1888, s261f).<br />

Överjägmästare Gyllensvärd, samt hans skara <strong>av</strong> kronojägare, fick även de order om att ta<br />

posto söder om lägret (Björlin 1888, s254).<br />

Exakt hur många kanoner, och vilken kaliber, som den svenska styrkan förfogade över<br />

varierar i det skriftliga källmaterialet. Den danska styrkan skall emellertid, enligt prinsen af<br />

Hessen, ha erhållit i krigsbyte ”...en Mörsare och 9 Kanoner, sex och trepundingar...” (af<br />

Hessen 1789, s43). Enligt Björlin skall det ifrån Uddevalla ha ankommit en åttapundig<br />

haubitz samt en sexpundig kanon dock utan ”attiralj och instrument” och kunde därför aldrig<br />

brukas <strong>av</strong> den svenska styrkan (Björlin 1888, s255). Enligt Björlins text nyttjade den svenska<br />

styrkan totalt 7 stycken kanoner samt att ytterligare 2 kanoner fanns på plats men aldrig<br />

användes (Björlin 1888, s255, s260).<br />

3.3 Slaget vid Kviström, 29 september år 1788<br />

Klockan halv sex på eftermiddagen initierades kanonelden från det danska batteriet på<br />

älvens västra sida (Apenes och Dyrhaug 1988, s90). Den första laddningen druvhagel förtaltes<br />

”…h<strong>av</strong>de saa god Effect, at det blesserade 4 á 5 af Fienden…” (Schytte 1883, s186).<br />

Elden besvarades från den svenska sidan <strong>av</strong> Underlöjtnant Leijonhufvud från det vänstra<br />

frontbatteriet. Leijonhufvud befallde att en <strong>av</strong> kanonerna skulle vändas åt älven samt att den<br />

andra skulle dragas upp jämsides på en höjd.<br />

Kanonerna från löjtnant Klercks batteri sätts även de i aktion strax efter att de första<br />

skotten från svensk sida har fallit över fienden.<br />

Sergeant Helvig som tidigare fått order att ”särskilt bestryka rummet mellan landsvägen<br />

och berget, för att hindra fienden att tränga sig fram mellan berget och grafven” (Björlin 1888,<br />

s260), överg<strong>av</strong> sin ursprungliga postering och placerade sin kanon mellan Klercks och<br />

Leijonhufvuds (Björlin 1888, s260f, Kungl.General <strong>Krig</strong>s Rättens Handlingar…1788,<br />

Leijonhufvud, s186).<br />

Den inledande kanonelden från den svenska sidan beskrivs enligt Prinsen af Hessen, som<br />

var stationerad tillsammans med den danska staben till vänster och något bakom batteriet,<br />

följande: ”Den mängd kulor, som nästan alla gingo öfver våra hufvuden, tycktes vara riktade<br />

12


på ofs” (Hessen 1789, s39). Även den anonyma dagboken, återgiven <strong>av</strong> Schytte, omförmäler<br />

verkan <strong>av</strong> den svenska inledande kanonelden med kommentaren: ”Kuglerna peeb os i<br />

midlertiid ganske artigt om Ørene.” (Schytte 1883, s186).<br />

Likaså fick de skyttar som var posterade på berget ovanför det svenska kanonbatteriet<br />

order om att påbörja eldgivning (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).<br />

Efter en dryg halvtimme in i drabbningen tog det fyr i en svensk ammunitionskärra eller<br />

ammunitionsansamling, vilken exploderade. Som en följd där<strong>av</strong> blev Sergeant Helvig samt<br />

delar <strong>av</strong> manskapet blesserade och den fortsatta beskjutningen med denna kanon kunde inte<br />

fortgå (Kungl. General <strong>Krig</strong>s Rättens Handlingar…1788, Leijonhufvud, s186, Björlin 1888,<br />

s261).<br />

Efter en tid nödgades de skyttar, vilka leddes <strong>av</strong> Kapten Fock och varit posterade på<br />

berget, att lämna sina tidigare positioner när danska trupper nalkades (Björlin 1888, s261).<br />

Danske General Mansbach hade med sina trupper, innan eldgivning tog vid, marscherat<br />

runt den svenska styrkan och påbörjade nu ett angrepp i söder, där Löjtnant Mjöberg med<br />

betäckning tidigare hade förlagt sig (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).<br />

”Affæren ved Quistrumbro” <strong>av</strong> Anthon Christoffer Rüde år 1790 Statens Museum fur Kunst, Danmark<br />

13


När danska trupper väl började nå fram inom synhåll för där den svenska <strong>av</strong>delningen stod,<br />

blev det uppenbart att danskarna närmade sig. Inte från den förutsedda klyftan, utan söder om<br />

dalgången. De två svenska kanonerna riktades nu emot sänkan samt det intilliggande fältet.<br />

Order g<strong>av</strong>s att påbörja eldgivning innan fienden tagit sig över bron, och de båda kanonerna<br />

anförda <strong>av</strong> förutnämnda Löjtnant Mjöberg samt Sergeant Ulfschöld <strong>av</strong>fyrades näst jämt<br />

samtidigt. Kanonelden träffade den danska annalkande styrkan som tvingade förflytta sig åt<br />

höger. Det svenska manskapet, som <strong>av</strong>sågs utgöra kanonbetäckning, började i detta läge att ge<br />

eld. Den danska styrkan svarade på beskjutningen efter omgruppering och lyckades orsaka<br />

stor skada bland de svenska ställningarna (Björlin 1888, s262f, Apenes och Dyrhaug 1988,<br />

s96f).<br />

Underlöjtnant Leijonhufvud anmärker om danskarna i slutstadiet <strong>av</strong> striden att ”Fiendens<br />

Canoner gorde nu liksom en liten halt, säkerligen i förwäntan at vi härmed skulle gifwa os,<br />

och wara belåtne: men som vi likfullt continuerade, började de åter igen, dock icke med lika<br />

häftighet som i början; slutligen sacktade de ganska mycket, sköt jämt och långsamt, och<br />

kunde de intet med sine 16 Canoner skjuta til lika skott med os…”(Kungl. General <strong>Krig</strong>s<br />

Rättens Handlingar…1788, Leijonhufvud, 186f).<br />

Då striden hade fortgått mellan trettio och fyrtio minuter beordrade Prinsen af Hessen att<br />

de <strong>av</strong>delningar som befunnit sig i närheten <strong>av</strong> Kviströms bro, att gå över bron för att inleda<br />

ännu ett anfall. Då den svenska ammunitionsvagnen hade exploderat hade de genom<br />

ljusskenet kunnat konstatera att de svenska kanonerna endast besköt det danska batteriet och<br />

att landsvägen låg fri. När de danska dragonerna under General Düring nått fram till de<br />

svenska befästningarna hejdades anfallet <strong>av</strong> att det ifrån svensk sida anslogs chamade, en<br />

trumsignal (af Hessen 1789, s39, Björlin 1888, s264, Berg 1989, s41). Signalen besvarades<br />

från dansk sida och striderna upphörde kort därefter (Apenes och Dyrhaug 1988, s98).<br />

Summan <strong>av</strong> de döda och skadade skall nästkommande dag h<strong>av</strong>a uppgått i en siffra om 5<br />

döda och 62 sårade från den svenska sidan, samt 4 döda och 19 sårade, var<strong>av</strong> en mycket svårt<br />

(Apenes och Dyrhaug 1988, s99). Prinsen af Hessen nämner att svenskarna hade enligt<br />

uppgift från Överste Tranefelt”…icke mer än 5 dödskutne, men månge blesserade: Man lär<br />

likväl följande morgonen hafva begrafvit 17 Karlar, och antalet af blesserade var vid pafs 50.”<br />

(af Hessen 1789, s42). De danska förlusterna uppgår enligt Hessen <strong>av</strong> 5 döda och 15 sårade<br />

(af Hessen 1789, s42). De stupade skall ha begr<strong>av</strong>ts på platsen vilket Apenes och Dyrhaug<br />

påpekar är ”märkligt” då Foss kyrka befinner sig inom rimligt <strong>av</strong>stånd ifrån stridsplatsen. De<br />

skriver vidare att ”...på Foss er ingen soldater fra 1788 begr<strong>av</strong>et, så man får tro kilderne.”<br />

(Apenes och Dyrhaug 1988, s102). Efter en egen kontroll <strong>av</strong> kyrkoboken från år 1788, samt<br />

14


samtal med föreståndaren på pastorsexpeditionen i Foss församling, har kunnat konstateras att<br />

inga soldater från 1788 års slag är begr<strong>av</strong>da på Foss kyrkogård (Kyrkobok år 1788 Foss sn,<br />

Pastorsexpeditionen Foss församling 2008-04-01).<br />

3.4 Landskapet år 1788<br />

Den nedtecknade och <strong>av</strong><br />

Prinsen af Hessen beskrivna<br />

positionering och landskapets<br />

utseende är följande: ”Fienderne<br />

innehade andra stranden af<br />

Qvistrums å; men 5 eller 600<br />

steg til höger om bron, hade de<br />

på stora vägen, som gick til deras<br />

läger, upkastat Retranchementer,<br />

som ännu icke voro färdige.<br />

Et brant berg, eller<br />

Vykort uppvisande järnvägsbron över älven. Okänt ursprungs år men bör<br />

rättare sagdt en klippa, emellan<br />

vara efter år 1903. Privat ägo Louise Henriksson©<br />

hvilken och ån landsvägen krökte sig, formerade, jämte et lika så högt berg på denna sidan ån,<br />

en dåld af 6 til 7 hundra fots bredd: På denna sidan om ån är en slätt, 5 til 6 hundra alnar lång,<br />

som gradvis stiger högre och högre up emot berget. Svenska lägret låg på andra sidan på en<br />

slätt, bredevid den förut nämda klippan vid ån, som icke långt derifrån faller i hafvet. En nog<br />

djup graf, som har en bro, hvaröfver landsvägen går, betäckte ryggen af Svenska lägret…” (af<br />

Hessen 1789, s32).<br />

Enligt Underlöjtnant Leijonhufvuds vittnesmål från år 1788 …” var svenskarna<br />

positionerade i området runt Källebacken, ”…ungefärligen 1500:de alnar ifrån<br />

Gästgifwaregården…” (Kungl. General <strong>Krig</strong>s Rättens Handlingar 1788..., Leijonhufvud,<br />

s181).<br />

Utifrån de åtta kartor som ingår i samlingen ”Sveriges <strong>Krig</strong>”, från <strong>Krig</strong>sarkivet, kan man<br />

utläsa följande huvudsakliga namngivna platser och känd bebyggelse:<br />

Beläget i nord nord-västlig riktning är Kviström, med variationer på st<strong>av</strong>ning såsom<br />

Qvistrum, Quistrum, Qwiström samt Qvisterum, sistnämnda utsatt som Qvisterums<br />

Gästgif.gård, och ett äldre förskansningsverk som benämns gammalt (svenskt) retrachemente.<br />

15


I syd-ostlig riktning observeras namnen, Nykällan samt Källbacken, vilket det senare<br />

benämns vara den svenska styrkans huvudsakliga position (Kungl. General <strong>Krig</strong>s Rättens<br />

Handlingar 1788..., Leijonhufvud, s181).<br />

I syd-ostlig riktning nämns, Kasen, Grinden, Berget, Kruthusbacken samt bebyggelse,<br />

vilka är belägna söder om en sänka, den enligt Prinsen af Hessen ovannämnda ”djup graf” (af<br />

Hessen 1789, s32), vilken ej är namngiven i kartorna. Apenes och Dyrhaug omnämner<br />

Grinden som gård och Kasen som gård och/eller torp (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).<br />

Ovanstående gårdsnamn och platser är alla belägna på älvens östra sida.<br />

Älvens västra sida omförmäler endast Södra och Norra Åtorp samt bebyggelse. Syd-väst<br />

om Södra Åtorp var platsen för det danska kanonbatteriet.<br />

I Axel Emanuel Holmbergs ”Bohusläns Historia och Beskrifning” från år 1867, finns<br />

nedanstående generella beskrivning om Foss socken och Kviström. Trots att boken är<br />

utkommen på mitten <strong>av</strong> 1800-talet torde landskapet ej skilja sig mycket från 1700-talets.<br />

.....”Denna i många afseenden utmärkta socken utgöres af den södra och vackraste delen af<br />

Tunge härad...Jordmånen...består af god lera och lermylla; midt i socknen råder en svagare<br />

lerjord, och de hemmanen, som äro belägna i bergstrakten öster om Qvistrumsån, hafva mest<br />

sand och sandmylla. Endast några af de sistnämnda äga husbehofsskogar; men rika lundar af<br />

löfträd pryda Tungenäset samt nejderna kring Foss kyrka och Qvistrum...” (Holmberg 1867,<br />

s170 del 2).<br />

Illustration över Kviströms-dalen från mitten <strong>av</strong> 1800-talet. 16<br />

Holmberg 1867


Holmberg redogör även mer ingående om landskapet och historiska tilldragelser i och runt<br />

Kviström såsom i följande utdrag: ”Den forsande strömmen, med sina yppigt bevuxna<br />

stränder, den lummiga parken, den präktiga bryggan, och de snygga åbyggnaderna, omgifna<br />

af trädgårdar och åkertegar, alltsammans i en trång djup däld, och derbredvid en stel, hotande<br />

fjellvägg...Hela nejden häremellan och Skredsviksgränsen bär dessutom prägeln af den<br />

täckaste natur, fast utsigterna äro för mycket instängda, för att göra något storartadt intryck på<br />

sinnet...Men det är i militäriskt afseende, som Qvistrum äger sin största märkvärdighet. Hvem<br />

har icke hört omtalas passet vid Qvistrum? Fjellväggen tränger sig så nära ån, att afståndet<br />

dem emellan på sina ställen är ringare än hundrade alnar. När nu dertill kommer, att<br />

strömmen, som här icke äger vad, nödvändigt måste passeras, att man från höjderna vid<br />

Qvistrum och framåt Saltkällan kan bestryka <strong>av</strong>enyerna på andra stranden, och att, äfven om<br />

övergången skulle lyckligt forceras, hela vägen förbi Sanden åt Svinebacka är en den<br />

vådligaste defilé, och endast med yttersta svårigheter kan åt Dalsidan kringgås utaf lätta<br />

troppar; så förefaller det verkligen enhvar märkvärdigt, att någonsin någon fiende nordan ifrån<br />

kunnat komma landsvägen till Uddevalla och Bohus. Och likväl ägde Gyldenlöwe,<br />

Löwendahl, konung Fredrik IV och prins Carl af Hessen här fri passage! och i våra häfder<br />

åtföljes alltid Qvistrums namn af ett för oss vanhederligt minne!...Åtskilliga rudera efter<br />

skansverk erinra ännu om de krigshändelser här förefallit. Straxt öster om gästgifvaregården<br />

synas de såkallade kung Carls skansar, hvilka sannolikt blifvit uppkastade af R. v. Ascheberg<br />

1675, för att mota Gyldenlöwe. Landsvägen kan beskjutas ifrån dessa vallar, och hade de<br />

blifvit bestyckade 1788, hade utan tvifel prins Carl af Hessen förlorat hågen för lustresan åt<br />

södra Bohuslän. Gent häremot, på motliggande branta backe, ligger ett annat retranchement,<br />

tydligen uppfört af norrmän, i afsigt att tysta elden från nyssnämda skans. Samma afsigt har<br />

ock varit med ännu ett dylikt, som är beläget å en i strömmen utstickande udde. Efter Funcks<br />

beryktade förskansning, som låg i en backe, 1,500 alnar söder om bron, synas inga lemningar,<br />

men väl några svaga spår efter norrmännens då uppkastade batterier å andra sidan strömmen<br />

vid Södra Åtorp” (Holmberg 1867, s171ff del 2).<br />

3.5 Landskapet år 2008<br />

Kviströmsdalen domineras idag <strong>av</strong> tre faktorer; Örekilsälven (Kviströmsälven),<br />

Bohusbanan samt europ<strong>av</strong>äg 6 – E6. Västra sidan <strong>av</strong> älven flankeras främst <strong>av</strong> Åtorps<br />

Herrgård, spridda boningshus samt Munkedals järnväg. På östra sidan finns det en<br />

bensinstation och några boningshus.<br />

17


E6 går igenom dalen i nord-sydlig riktning öster om Örekilsälven. Bohusbanan sträcker sig<br />

längs med E6 för att därefter, över en bro, fortsätta på västra sidan, mot Munkedal. Den 14<br />

juni 2008 invigs en ny vägsträckning <strong>av</strong> E6, Småröd-Håby, vilket resulterar i att den gamla<br />

sträckningen, som i nuläget går igenom Kviströmspasset, kommer att upphöra som<br />

europ<strong>av</strong>äg. Tyngre trafik, såsom långtradartrafiken till och från Norge, samt större delen <strong>av</strong><br />

biltrafiken kommer således inte längre att trafikera vägsträckan igenom Kviström.<br />

Åtskilliga jordskred har skett runt och i Munkedalsområdet under de senaste århundradena,<br />

bl a i områden belägna i närheten <strong>av</strong> slagfältet. År 1923 inträffade ett <strong>av</strong> skreden vid<br />

Kviströmsälven och så sent som 1987 evakuerades ett antal familjer på grund <strong>av</strong> raslarm i<br />

området (vv.se).<br />

I mitten <strong>av</strong> 1980-talet skedde en <strong>av</strong> de större landskapsförändringarna. Stora områden runt<br />

älvbrinken rassäkrades. År 1984 utlystes raslarm i de centrala delarna <strong>av</strong> Munkedal för<br />

järnvägstrafik och biltrafik (vv.se).<br />

Enligt Ronny Larsson på Tekniska kontoret i Munkedal och uppgifter från<br />

räddningschefen Lars-Inge Einarsson, har det på båda sidor om älven, från Kviströmsbron och<br />

mot Åtorp på västra sidan och i riktning söderut mot Uddevalla på den östra sidan, skett<br />

omfattande bortschaktning <strong>av</strong> jord och lermassor. Arbetet utfördes mellan åren 1984 och<br />

1990.<br />

Rassäkrings arbete vid E6. I bakgrunden syns stridsvagnshinder<br />

från andra världskriget. Foto <strong>av</strong> Rune Marberg westlands.se<br />

Rassäkrings arbete vid Stalevägen. Foto Rune Marberg<br />

westlands.se<br />

18<br />

Rassäkrings arbete på Åtorps sidan. Foto <strong>av</strong> Rune Marberg<br />

westlands.se<br />

Rassäkrings arbete vid älven. Foto Rune Marberg<br />

westlands.se


År 1987 grävdes en stor del <strong>av</strong> E6 bort förbi bensinstationen vid Uddevall<strong>av</strong>ägen och<br />

”lättades”. Massor schaktades bort och ersattes med en betongplatta samt med cellplast. Detta<br />

för att göra trycket och därmed rasrisken mot älven mindre. Bortschaktning <strong>av</strong> stora massor<br />

skedde likaledes på båda sidor om den järnvägsbro som leder över älven.<br />

Flera fastigheter revs och grävdes bort. Bland dessa var den tomt där en gr<strong>av</strong> anträffades<br />

1929 <strong>av</strong> C.H.Sjöberg. Mellan 11 till 15 fastigheter har rivits (Muntlig uppgift Larsson, R.,<br />

Einarsson, L-I. 2008-05-15).<br />

Ur Rapport 62 – Geofysik i Släntstabilitetsutredningar från Statens Geotekniska Institut,<br />

finns följande stycke som berör rassäkringsarbetet: ” Avschaktningarna utfördes över en cirka<br />

600 m lång sträcka från den första älvkröken strax söder om Kviströmsbron, runt den<br />

utskjutande udden och sedan söderut fram till Åtorps herrgård. Större delen <strong>av</strong><br />

<strong>av</strong>schaktningen gjordes till en nivå cirka 5,5 m under ursprunglig markyta.” (swedgeo.se/pdf,<br />

s13). Dylika arbeten skall ha utförts på motsatta sidan <strong>av</strong> älven. Ett större lager med<br />

sprängsten har ersatt de bortschaktade jord och lermassorna (swedgeo.se/pdf, s13).<br />

Karta över berörda fornlämningar fmis.se/Louise Henriksson©<br />

3.5.1 Fornlämningar<br />

I Kviströms området finns det inga<br />

registrerade lämningar med helt säker<br />

anknytning till slaget år 1788. Nedan<br />

presenteras de lämningar som möjligen kan<br />

relateras till slaget samt andra väsentliga<br />

lämningar som kan användas för en<br />

19<br />

positionering <strong>av</strong> slagfältet:<br />

• Foss 254:1 Övrig kulturhistorisk<br />

lämning<br />

”Gr<strong>av</strong>plats från sentid...Skall enligt uppgift<br />

från Göteborgsinventeringen på 1910-talet<br />

påträffats skelett samt rader <strong>av</strong><br />

militärknappar...” (raa.se/fmis)


Från Göteborgsinventeringen för samma fornlämning finns noterat:<br />

Foss socken. Nr 92<br />

”100 m S om järnvägsbron över älven, en grusbank kallad Källebacken intill även. Vid<br />

grushämtning för några tiotal år sedan påträffades ? skelett samt rader <strong>av</strong> militärknappar.<br />

Några sagesmän omnämna också en guldring. När detta blev bekant för landsfiskskalen,<br />

restes en sten vid platsen och vidare grushämtning förbjöds. En byggnad har uppförts<br />

ungefär på detta område och en del schaktningar har företagits, men något fynd har ej<br />

försports. Trol. Kvistrum 1:8 m.fl. E.b.63 SO .” (Bohusläns Museum 2007)<br />

Från ATA’s arkiv finns ett brev till Vitterhetsakademin från dåvarande landsfiskskalen, år<br />

1929 den 18 oktober, med anknytning till Foss 254:1, utdrag ur brevet följer:<br />

”Försäkringsinspektören C.H Sjöberg från Kasen under Kviström i Foss socken har hit<br />

anmält, att han vid grävning den 9 denna månad efter sand i nämnda lägenhet funnit ett<br />

skelett efter en tillsynes fullvuxen person, liggande 10 cm under jordytan. Intill skelettet<br />

hade samtidigt anträffats ett styck 4 öres silvermynt <strong>av</strong> år 1676.<br />

För några år sedan hade dåvarande ägaren, G. Alexandersson, å samma lägenhet<br />

anträffat en silvernål, ett kopparmynt <strong>av</strong> 1763, 1 uniformsknapp och en rostig<br />

sporre...Detta vill jag meddela för den åtgärd, vartill ärendet kan föranleda.<br />

Tunge distrikts landsfiskskalskontor den 18 oktober 1929.” (ATA 2007)<br />

Från intervjuer med bl a idag på platsen boende har följande information relaterande<br />

lämningen framkommit:<br />

Enligt Rune Danielsson, idag boende på Kviström 1:16, påträffades på mitten <strong>av</strong> 1920-talet<br />

skeletten <strong>av</strong> fyra stycken individer. Danielssons farfar var bland de personer som anträffade<br />

fynden. Fynden skall ha påträffats vid en slänt, mittemot en brunn. Slänten har sedermera<br />

rasat.<br />

Danielsson förtäljer vidare att smeden, boende på tomten bredvid, senare påträffade på sin<br />

mark ytterligare en individ. En sten som restes på platsen <strong>av</strong> fyndet <strong>av</strong> de fyra individerna,<br />

togs enligt Danielsson <strong>av</strong> någon och användes som del i husgrund på en angränsande tomt.<br />

Att fynden togs vara på kan Danielsson ej erinra sig om, utan tror att fyndplatsen täcktes över.<br />

(Muntlig uppgift Danielsson, R. 2008-03-13)<br />

Med information från Sigge Wennlöf, före detta boende på Kviström 1:16 tillika kusin<br />

med ovanstående Rune Danielsson uppges följande:<br />

20


Wennlöf har fått berättas <strong>av</strong> morfadern att det i samband med grävning på tomten hittades<br />

en gr<strong>av</strong> med fyra skelett. Wennlöf beskriver platsen som ca 4 meter nedanför den sluttning, i<br />

riktning mot älven, som finns idag och ca 15 meter från en befintlig brunn, vilken är belägen<br />

strax söder om fastigheten. Wennlöf berättar att gr<strong>av</strong>en senare övertäcktes igen.<br />

Vidare berättas att Carl Hugo Sjöberg, dåvarande granne med Wennlöf, påträffade en gr<strong>av</strong><br />

på den intilliggande tomten. Wennlöf var själv med vid fyndtillfället. Platsen <strong>av</strong> fyndet var<br />

beläget ca 15-20 meter i riktning mot järnvägsbron, bakom den lilla ”statarstugan” som fanns<br />

på fastigheten. Gr<strong>av</strong>en täcktes senare över (Muntlig uppgift Wennlöf, S. 2008-04-18).<br />

Vid samtal med Henry Sjöberg, boende i Uddevalla, framkom det att den C.H Sjöberg som<br />

nämns i det från ATA relaterade brevet var hans far. Yrkesverksam som försäkringsinspektör<br />

samt smed och verkstadsägare och att G.Alexandersson var Henry Sjöbergs morfar.<br />

Fyndet rönte vid upptäckten ingen större uppmärksamhet vilket, enligt sonen Henry<br />

Sjöberg, C.H Sjöberg var besviken över. Gr<strong>av</strong>en skall ha täckts över igen då brevet till<br />

Vitterhetsakademin inte frambringade något antikvariskt beslut.<br />

Sjöberg uppger att han har kvar delar <strong>av</strong> fynden från gr<strong>av</strong>en samt andra fynd påträffade i<br />

området. Fynden består <strong>av</strong> en sporre, sex stycken knappar samt två ”kanonkulor”. Dessa saker<br />

har han erhållit i arv efter faderns bortgång 1982 (Muntlig uppgift Sjöberg, H. 2008-04-22).<br />

Knappar, sporre samt kanonkulor funna i eller i närheten <strong>av</strong> gr<strong>av</strong> i Kviström Louise Henriksson ©<br />

21


• Foss 328:1 – Foss 328:2 Övrig kulturhistorisk lämning<br />

1. ”Gr<strong>av</strong>plats från sentid. Skall enligt uppgift från Göteborgsinventeringen ha<br />

påträffats skelett, vapen och knappar i jordvallen...”<br />

2. ”På platsen går en ca 200 m, 1,2 m bred och 0,5-1 m hög jordvall...Vallen har<br />

möjligen samband med Kvistrums skans. ” (raa.se/fmis)<br />

Från Göteborgsinventeringen för samma fornlämning finns noterat:<br />

Foss socken. Nr 79<br />

”Gr<strong>av</strong>ar från senare tid vid Kviström. N. O. om Kviströms gästgivargård och N. om nya<br />

tingshuset skall man ha påträffat skelett, vapen och knappar i jordvallen. Marken är<br />

odlad.” (ATA 2008)<br />

Enligt ATA är brevet relaterat fornlämning Foss 254:1 även noterat för fornlämning Foss<br />

328:1-328:2.<br />

• Foss 336:1 Lämningstyp Fästning/Skans, Fast fornlämning<br />

”Skansanläggning, 180x70 m (NV-SÖ...bebyggd med ett tidigare tingshus från 1917.”<br />

Övriga fornlämningar:<br />

• Foss 325:1 Lämningstyp Bro, Övrig kulturhistorisk lämning<br />

”Stenbro, 90 m l...om 6 m br och 8 m h...”<br />

• Foss 327:1 Lämningstyp Bro, Övrig kulturhistorisk lämning<br />

”Stenbro, 25 m l...om 10 m bred och 7 m h...”<br />

• Foss 375:1 Lämningstyp Bytomt/Gårdstomt, Fast fornlämning<br />

”By/gårdstomt, ca 50x30 m (NNV-SSÖ. Den ungerfärliga utsträckningen <strong>av</strong> tomten är<br />

inlagd utifrån en lantmäterikarta från 1784. Övergiven och delvis överodlad.”<br />

• Foss 376:1 Lämningstyp Bytomt/Gårdstomt, Övrig kulturhistorisk lämning<br />

”By/gårdstomt, ca 70x50 m (Ö-V). Den ungerfärliga utsträckningen <strong>av</strong> tomten är inlagd<br />

utifrån en lantmäterikarta från 1784. Bebyggd.”<br />

22


4. ANALYS OCH DISKUSSION<br />

4.1 Slagfältet i landskapet<br />

För att placera slagfältet i det moderna landskapet har ett studium <strong>av</strong> åtta kartor utförts,<br />

som alla skildrar begivenheterna den 29 september 1788 i Kviström. Två <strong>av</strong> kartorna är<br />

utförda, i november 1788, två månader efter slaget och en är utförd 1796, åtta år efter slaget.<br />

Gällande de resterande fem kartorna anges inget ursprungsår. Generellt uppvisar kartorna de<br />

mest väsentliga tilldragelserna som hände under slaget, såsom positionering <strong>av</strong> de båda<br />

stridande parterna samt vissa rörelsemönster <strong>av</strong> styrkorna.<br />

Den förevisade topografin varierar väsentligt mellan kartorna, dock uppvisar de ett antal<br />

gemensamma faktorer, som gör det möjligt att lokalisera slagfältet i landskapet.<br />

Genom en jämförelse <strong>av</strong> fornminneskartan från FMIS och det historiska kartmaterialet, är<br />

det främst fyra faktorer som kan användas för positionsbedömning <strong>av</strong> slagfältet.<br />

På 1700-tals kartorna är det endast två namngivna och utsatta platser på älvens västra sida,<br />

Södra och Norra Åtorp med bebyggelse. I FMIS finns det två by/gårdstomter, Foss 376:1 och<br />

Foss 375:1, registrerade på den västra sidan <strong>av</strong> älven, vilka lägesmässigt överensstämmer med<br />

ovanstående 1700-talsägor (raa.se/fmis).<br />

Foss 325:1 och Foss 336:1, stenvalvsbro respektive skansanläggning, finns även de<br />

noterade i 1700-talsmaterialet. Bron vid skedet år 1788 skall ha varit i trä. Läget <strong>av</strong> den<br />

nuvarande stenvalvsbron sammanfaller dock med placeringen <strong>av</strong> 1700-talets träbro (Björlin<br />

1888, 236).<br />

Gällande naturliga topografiska indikationer är det i första hand älvens utformning som<br />

kan användas. Älvens flöde år 1788 är jämförbart med hur älvfåran är dragen i dagsläget, trots<br />

vissa modifikationer som utförts i landskapet under 1900-talet.<br />

I det skriftliga källmaterialet omnämns tre grupperingar <strong>av</strong> kanonartilleri, ett danskt samt<br />

två svenska. Det danska batteriet skall ha varit placerat syd-väst om Södra Åtorp och skall ha<br />

omfattas <strong>av</strong> 14-16 kanoner i två nivåer (Apenes och Dyrhaug 1989, s90). Med hänvisning till<br />

bilden på sidan 25, är den troliga positionen för det danska batteriet i området vid nr 1.<br />

Enligt Prinsen af Hessen befann sig den svenska huvudposteringen mittemot det danska<br />

batteriet (af Hessen 1789, s37f). Enligt källmaterialet skall den svenska styrkan ha befunnit<br />

sig 1500 alnar söder om Gästgivargården, vilket är ca 900 meter (Kungl.General <strong>Krig</strong>s<br />

Rättens Handlingar 1788..., Leijonhufvud, s181). Svenskarnas troliga position bör då vara vid<br />

nr 2 på ovan angiven bild. Ytterligare ett svenskt batteri, bestående <strong>av</strong> två kanoner, skall ha<br />

placerats söder om den svenska huvudstyrkan. I närheten <strong>av</strong> en mindre sänka (Björlin 1888,<br />

s370). Denna sänka är enligt Apenes och Dyrhaug Märrabrodalen, som numera korsas <strong>av</strong> E6<br />

23


(Apenes och Dyrhaug 1988, s96). En mindre stenvalvsbro som går över sänkan, Foss 327:1,<br />

finns registrerad i FMIS. Enligt källmaterialet skall det ha funnits en mindre träbro över<br />

sänkan, där sedermera en anfallande dansk styrka gick över, dock skiljer sig sträckningen <strong>av</strong><br />

sänkan från 1700-tals kartorna och de moderna kartorna (Björlin 1888, s237).<br />

Lämningar som ej kommer att diskuteras eller beröras vidare är Foss 328:1 och Foss<br />

328:2, gr<strong>av</strong>plats respektive jordvall, <strong>av</strong> den anledningen att de befinner sig utanför det område<br />

där slaget utkämpades.<br />

1788 års slag är inte det enda som tagit plats i Kviströmspasset. Holmberg omnämner i<br />

”Bohusläns historia och Beskrifning” att bl a slag under Gyldenlöwsfejden och<br />

Löwendahlsfejden utkämpades i Kviström (Holmberg 1867, s172 del 2). Episoderna skall då<br />

ha inträffat i passets norra del där Foss 336:1, skans, är registrerad (raa.se/fmis). Fem <strong>av</strong> de<br />

åtta 1700-tals kartorna över slaget vid Kviström uppvisar ytterligare två små retranchementen,<br />

och benämns som ”gamla retrachementen”. De är placerade på älvens västra sida, en vid sidan<br />

om bron och den andra ett par hundra meter åt söder, på en utstickande udde. Enligt kartorna<br />

nyttjades aldrig dessa retrachementen år 1788 och ej heller omnämner källmaterialet att de<br />

brukades i samband med slaget. Dessa bör då vara spår <strong>av</strong> tidigare krigshändelser i Kviström.<br />

4.2 Lämningar i landskapet<br />

I Kviström användes främst kanonartilleri, med eldhandvapen som betäckning. Enligt det i<br />

de historiska källorna beskrivna händelseförloppet den 29 september 1788, genomfördes inga<br />

större omplaceringar <strong>av</strong> det svenska kanonartilleriet. Sergeant Helvig skall ha lämnat sin<br />

ursprungliga postering i det högra frontbatteriet och istället placerat sin kanon mellan<br />

Leijonhufvuds och Klercks, som i sin tur var förskansade i vänstra frontbatteriet, respektive i<br />

en ofullbordad flêche (Björlin 1888, s260).<br />

Söder om svenska huvudstyrkan, i närheten <strong>av</strong> en sänka, befann sig Löjtnant Mjöberg med<br />

två kanoner samt kanonbetäckning bestående <strong>av</strong> Kapten Klockenfelts och Kapten Carléns<br />

kompanier. En kanon hade ursprungligen placerats på landsvägen och den andra i en åker till<br />

vänster om vägen (Björlin 1888, s370). När den danska styrkan började sitt anfall i söder<br />

<strong>av</strong>fyrades kanonerna i riktning mot den mindre träbro som gick över sänkan. Svenskarna hade<br />

tidigare förmodat att anfall skulle kunna ske ifrån den klyfta som bildades mellan berget och<br />

sänkan (Björlin 1888, s261f).<br />

24


Lantmäteriet/Digitala kartbiblioteket Louise Henriksson©<br />

Kapten Fock med en grupp skyttar skall i början <strong>av</strong> slaget ha varit posterade på berget,<br />

bakom det svenska kanonbatteriet och åt öster. Kaptenen med manskap fick sedermera en tid<br />

in i slaget överge sin postering (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).<br />

På älvens västra sida, i området runt Södra Åtorp, skall det danska kanonartilleriet ha<br />

befunnit sig (Apenes och Dyrhaug 1988, s90). De historiska källorna omtalar inte heller i<br />

detta fall några omplaceringar eller andra former <strong>av</strong> omgrupperingar <strong>av</strong> kanonartilleri eller<br />

manskap.<br />

Det danska anfallet i söder bör endast ha utförts med eldhandvapen. Inga uppgifter finns<br />

att några kanoner hade tagits med under den kringgående marschen runt den svenska styrkan.<br />

Den danska styrkans angrepp, norr om svenska huvudposteringen, hann aldrig fullföljas då<br />

det strax efter, från svensk sida, anslogs chamade (af Hessen 1789, s39, Björlin 1888, s264,<br />

Berg 1989, s41).<br />

25


Under slaget tog det eld i en svensk ammunitionsvagn eller ammunitionsansamling, i<br />

närheten <strong>av</strong> Sergant Helvigs kanon. En explosion skedde vilket ledde till att Helvig samt det<br />

manskap som var i närheten sårades och att kanonen ej var i skick att återuppta fortsatt<br />

eldgivning (Kungl. Generals <strong>Krig</strong>s Rättens Handlingar...1788, Leijonhufvud, s186, Björlin<br />

1888, s261). Genom denna specifika händelse bör det, i tillägg <strong>av</strong> fynd från den fientliga<br />

beskjutningen mot den svenska posteringen, kunna påträffas en större koncentrerad mängd<br />

projektiler från denna händelse, eller indikation på någon form <strong>av</strong> detonation inom samma<br />

område. Dock är det osäkert om vad som egentligen skedde och exakt vad explosionen<br />

orsakades <strong>av</strong>. Sammanlagt finns det tre områden där projektiler från såväl kanonartilleri som<br />

handeldvapen bör påträffas. På västra sidan om älven bör det finnas spår <strong>av</strong> projektiler i<br />

områdena 2, 3 och 4, se bild sidan 25. Angående spår på älvens västra sida, bör projektiler<br />

anträffas i område 1. Metalldetektering i ovannämnda områden bör vara den bäst lämpade<br />

metoden för att påträffa lämningar <strong>av</strong> projektiler.<br />

Ytterligare en lämningstyp som kan anträffas är de grävda förskansningar som uppfördes<br />

<strong>av</strong> den svenska styrkan. Historiska källor omtalar en stormgr<strong>av</strong>, två nedsänkta frontbatterier<br />

samt en flêche (Björlin 1888, s260, Berg 1915, s368). Det är troligt att dessa förskansningar<br />

fylldes igen en kort period efter slaget, eftersom de placerats i den direkta närheten <strong>av</strong><br />

landsvägen. Tillvägagångssätt för att upptäcka dylika befästningar, under mark, är att använda<br />

geofysiska metoder, såsom georadar, där lämningarna bör kunna urskiljas som ”igenfyllda<br />

diken” (Pollard och Oliver 2002, s236f).<br />

Holmberg nämner i ”Bohusläns Historia och Beskrifning” att det ej syntes några spår efter<br />

svensk aktivitet på älvens östra sida, dock skall svaga spår efter dansk<br />

förskansningsverksamhet ha funnits kvar att skåda på mitten <strong>av</strong> 1800-talet (Holmberg 1867,<br />

s171ff). Några ingående beskrivningar <strong>av</strong> vilken slags förberedande aktivitet, som utfördes i<br />

området runt södra Åtorp, har inte stått att finna i källmaterialet.<br />

Antalet stupade soldater skall ha uppgått till nio eller tio stycken. Fem danska och fem<br />

svenska (Apenes och Dyrhaug 1988, s99, af Hessen 1789, s42). Det historiska källmaterialet<br />

är tämligen vagt på denna punkt och berörs mycket kort, både i de svenska och i de<br />

norsk/danska skrifterna, alltså är uppgifterna mycket osäkra.<br />

Källorna nämner dock, o<strong>av</strong>sett dödsantal, att de stupade skall ha begr<strong>av</strong>ts på plats (Apenes<br />

och Dyrhaug 1988, s102).<br />

I FMIS finns det inga registrerade lämningar efter sentida gr<strong>av</strong>ar i området där de danska<br />

styrkorna uppehöll sig. I närheten <strong>av</strong> svenska lägret i området vid nr 6 (se bild) finns det<br />

registrerat ”Gr<strong>av</strong>plats från sentid” med fornlämningsnummer Foss 254:1. Det skall ha<br />

26


påträffats ett okänt antal individer, samt ”rader <strong>av</strong> militärknappar” (raa.se/fmis). Efter en<br />

intervju med Rune Danielsson, boende i Kviström, framkom det att hans farfar var bland de<br />

personer som var med vid tillfället <strong>av</strong> fyndet. Det skall enligt Danielsson på mitten <strong>av</strong> 1920talet,<br />

ha anträffats fyra stycken skelett i närheten <strong>av</strong> en befintlig brunn. Gr<strong>av</strong>arna skall<br />

troligtvis ha täckts över utan att ha genomgått en antikvarisk undersökning (Muntlig Uppgift,<br />

Danielsson, R. 2008-03-13). Med information från ett brev till Vitterhetsakademin år 1929<br />

skall det ha påträffats ytterligare en gr<strong>av</strong> i området, på tomten bredvid Danielssons i sydlig<br />

riktning. Fyndet skall ha bestått <strong>av</strong> ett skelett, ett 4 öres silvermynt <strong>av</strong> år 1676, en silvernål, ett<br />

kopparmynt <strong>av</strong> år 1763, 1 uniformsknapp samt en sporre. Brevet var annoterat <strong>av</strong> dåvarande<br />

landsfiskskalen till Vitterhetsakademin om förfrågan för ett antikvariskt beslut (ATA 2007).<br />

Efter en intervju med Henry Sjöberg, vars far och morfar var de som anträffade fynden, skall<br />

något antikvariskt beslut aldrig ha meddelats. Gr<strong>av</strong>en skall således ha täckts över. Henry<br />

Sjöberg hade i arv efter sin far fått 6 stycken knappar, två kanonkulor samt en sporre som<br />

skall ha hittas i eller i gr<strong>av</strong>ens direkta närhet (Muntlig uppgift, Sjöberg, H. 2008-04-18). Om<br />

dess gr<strong>av</strong>ar härstammar från 1788 års slag är osäkert då någon antikvarisk undersökning<br />

aldrig genomfördes. Om fynden från sistnämnda gr<strong>av</strong> är <strong>av</strong> militär karaktär är enligt Statens<br />

försvarshistoriska museer osäkert, då både knapparna och sporren är vanligt förekommande<br />

såväl civilt som militärt. Dock kan fynden vara från 1700-talet (Statens försvarshistoriska<br />

museer 2008).<br />

Om ovanstående uppgifter är korrekta finns det en möjlighet att gr<strong>av</strong>arna fortfarande finns<br />

kvar på den plats där de hittades. Inga nutida uppgifter finns på att skelett i området har tagits<br />

bort.<br />

En egen okulär inventering <strong>av</strong> slagfältet utfördes i mars månad år 2008. Området där,<br />

enligt 1700-tals kartorna, de danska och svenska styrkorna förhöll sig inspekterades efter<br />

möjliga spår och lämningar ovan mark. På grund <strong>av</strong> att området idag flankeras <strong>av</strong> E6 samt<br />

Bohusbanan var det mycket svårt att göra en ingående analys. Platserna är mycket tätbevuxna<br />

och några synliga spår ovan mark observerades ej.<br />

Vid tiden för inventeringen utfördes det markarbeten i form <strong>av</strong> nedläggning <strong>av</strong> vatten och<br />

<strong>av</strong>loppsledningar i området för Foss 254:1 (munkedal.se). Det har enligt källmaterialet och<br />

muntliga uppgifter inte utförts någon arkeologisk undersökning <strong>av</strong> platsen. En förfrågan<br />

gjordes till Länsstyrelsen, om hur de förhöll sig till lämningen, då det inte utförts någon<br />

arkeologisk undersökning. Enligt länsstyrelsen bedömning anser de inte att lämningar efter<br />

Foss 254:1 kan finnas kvar på platsen, dock motiveras bedömningen ej (Länsstyrelsen Västra<br />

Götaland 2008).<br />

27


4.3 Bibehållandet <strong>av</strong> slagfältet i det moderna landskapet<br />

Under slutet <strong>av</strong> 1800-talet och fram till 2000-talet har ett antal betydande<br />

landskapsförändringar skett i områdena i och runt Kviströmspasset. Munkedals järnväg togs i<br />

drift år 1895 och är en smalspårig bruksjärnväg vars sträckning förhåller sig på älvens västra<br />

sida (Dahlqvist 1983, s29). Bohusbanan togs i bruk omkring år 1903 och följer längs med E6<br />

sträckning på östra sidan <strong>av</strong> älven. Fortsätter därefter över en bro till västra sidan, i riktning<br />

norrut mot Munkedal (Wikström 1983, s44, vvs.se).<br />

E6 som dessförinnan hade beteckningen rv2, rikstvåan, asfalterades troligen i mitten <strong>av</strong><br />

1960-talet. Innan dess bestod vägen <strong>av</strong> stenbeläggning, denna beläggning utfördes i slutet på<br />

1930- och i början <strong>av</strong> 1940-talet. Vid tiden för slaget år 1788 var vägen <strong>av</strong> grus (Vägverkets<br />

museum Borlänge 2008).<br />

Den kanske största förändringen, som även har påverkat landskapets ursprungliga<br />

topografi, är de rassäkringsarbeten som utfördes mellan åren 1984-1989. Ras och jordskred<br />

inträffade flera gånger i slutet <strong>av</strong> 1800-talet. På 1900-talet schaktades stora jordmassor runt<br />

älvbrinken bort. Även andra förebyggande åtgärder utfördes. Vid en bensinstation, belägen<br />

intill berget på älvens östra sida, har stora delar <strong>av</strong> E6 grävts bort och betongplattor gjutits.<br />

Ler och jordmassor har till viss del ersatts med cellplast. Dylikt arbete har även förkommit på<br />

västra sidan <strong>av</strong> älven. Utöver ovanstående arbeten skall mellan 11 och 15 fastigheter rivits och<br />

schaktats bort. Älvens sträckning och utformning har påverkats <strong>av</strong> ovanstående verksamhet<br />

(Muntlig uppgift Larsson, R., Einarsson, L-I. 2008-05-15)<br />

1700-talets landskap i jämförelse med det moderna landskapet har genomgått en<br />

omfattande förändring. Av Holmbergs beskrivning <strong>av</strong> Kviström på mitten <strong>av</strong> 1800-talet i<br />

relation till 1700-talets kartmaterial bestod landskapet <strong>av</strong> mindre skogsbevuxna områden,<br />

ängar och mindre konstellationer <strong>av</strong> hus (Holmberg 1867, s170).<br />

De områden som troligen skulle uppvisa starkast spår efter slaget vid Kviström 1788, de<br />

svenska förskansningarna, samt området med det danska kanonbatteriet, har blivit förändrade<br />

under årens lopp. Främst genom rassäkringsarbeten på 1980-talet och den påverkan<br />

byggnation <strong>av</strong> både järnväg och europ<strong>av</strong>äg har haft på landskapet.<br />

Andra faktorer, såsom husbyggen, vägarbeten, trafik och andra för landskapet påfrestande<br />

företeelser, har även de påverkat förändringen i stort.<br />

Den approximativa teorin om slagfältets bibehållenhet är i detta fall ett rimligt antagande,<br />

baserat på de ovannämnda landskapsförändrande faktorerna. För att verifiera teorin bör en<br />

arkeologisk undersökning utföras.<br />

28


Slagfältet år 2008. Översta bilden, vy över Kviströmsdalen nord-östlig riktning. Vänstra bilden; Åtorps Herrgård till höger med<br />

omnejd. Högra bilden: sänka med E6 i bakgrunden. Louise Henriksson ©<br />

5. RESULTAT<br />

Utifrån skriftliga historiska källor, nutida källor samt kartmaterial bestående <strong>av</strong> 8 kartor<br />

utvisande slaget 29 september år 1788, framläggs följande områden som kan uppvisa spår<br />

efter slaget vid Kviström (se bild sidan 25 för uttydning <strong>av</strong> nummer):<br />

• Nr 1. Platsen för det danska kanonbatteriet. Bör uppvisa lämningar <strong>av</strong> projektiler<br />

emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Möjligen även spår <strong>av</strong><br />

förskansningsarbeten. Eventuellt även gr<strong>av</strong>plats för stupade soldater ur den danska<br />

styrkan, dock finns inga registrerade lämningar på platsen.<br />

• Nr 2. Platsen för svenska huvudstyrkan. Bör uppvisa lämningar <strong>av</strong> projektiler,<br />

emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Dokumenterade förskansningsarbeten<br />

har skett på platsen därför bör det även påträffas spår <strong>av</strong> dessa.<br />

29


• Nr 3 och 4. Platsen för danskt anfall, söder om svenska huvudstyrkan. Bör uppvisa<br />

lämningar <strong>av</strong> projektiler emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Beskjutning<br />

med kanoner skedde här endast från den svenska styrkan. Projektiler från kanoneld bör<br />

främst påträffas söder om sänkan. Projektiler från handeldvapen bör påträffas på båda<br />

sidor om dalen.<br />

Fornlämning Foss 254:1 kan möjligen härstamma från slaget 1788. Osäkerhet gällande<br />

datering framhålls då någon antikvarisk undersökning aldrig utfördes vid fyndtillfället. Några<br />

uppgifter på att gr<strong>av</strong>arna skall ha tagits upp har inte hittats. Möjlighet till att fynd relaterat<br />

Foss 254:1, kan finnas kvar på platsen framhålls.<br />

På grund <strong>av</strong> omfattande landskapsförändringar, som skett under slutet <strong>av</strong> 1800-talet och<br />

under 1900-talet, är sannolikheten att påträffa orörda områden med relation till slaget ej<br />

troligt.<br />

Den antagliga platsen för den svenska styrkans förskansningsarbeten har utsatts för flera<br />

omfattande landskapsförändringar. Liknande förändringar har skett på motsatta sidan <strong>av</strong><br />

älven.<br />

Naturliga faktorer såsom jordskred och ras, kan ha påverkat möjligheterna till att områden<br />

där spår skulle kunna påträffas, har minimerats.<br />

6. SAMMANFATTNING<br />

I denna uppsats undersöks möjligheten att använda skriftliga, historiska och nutida källor<br />

samt kartmaterial, som indikationer för områden med lämningar efter slaget vid Kviström år<br />

1788.<br />

En landskapsanalys och ett studium <strong>av</strong> betydande landskapsförändringar har utförs för att<br />

utarbeta en approximativ teori om bibehållenheten <strong>av</strong> slagfältet.<br />

Genom källmaterialet har främst tre områden, där lämningar efter slaget bör påträffas,<br />

definierats. De främsta lämningskategorierna bör vara, projektiler från kanonartilleri och<br />

handeldvapen, förskansningar samt gr<strong>av</strong>ar.<br />

Större landskapsförändringar som berör slagfältets behållenhet är järnvägsbyggen,<br />

vägbyggen och rassäkringsarbeten. Andra faktorer är ras, jordskred och husbyggen.<br />

<strong>Spår</strong> efter den svenska styrkans förskansningsarbeten, tillika huvudpostering, är troligtvis<br />

borta då Europ<strong>av</strong>äg 6 är konstruerad på platsen. Stora bortschaktningar <strong>av</strong> jord och andra<br />

markarbeten har vidtagits i området. Platsen för det danska kanonbatteriet har genomgått<br />

dylika markarbeten.<br />

30


Fynd <strong>av</strong> gr<strong>av</strong>ar som kan härstamma från slaget hittades på 1920-talet, dock gjordes ingen<br />

antikvarisk undersökning på platsen. Gr<strong>av</strong>arna skall enligt uppgift ha grävts igen och inga<br />

uppgifter finns på att lämningar har förts bort.<br />

31


7. REFERENSER<br />

Tryckta källor:<br />

Apenes, G., Dyrhaug, T 1988 Tyttebærkrigen – Det norske felttog i Sverige 1788 Oslo<br />

Bull, N., Panton, D. 2001 Conservation of historic battlefield terrain: drafting the Vimy<br />

Charter i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman,<br />

P.W.M., Pollard, A. Oxford<br />

Carman, J., Carman, P. 2001 Beyond military archaeology: battlefields as a research resource<br />

i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M.,<br />

Pollard, A. Oxford<br />

Carman, J., Carman, P. 2006 Bloody Meadows – Investigating Landscapes Of Battle<br />

Sparkford<br />

Fiorato, V., Boylston, A., Knüsel, C. 2000 Blood Red Roses: the archaeology of a mass gr<strong>av</strong>e<br />

from the Battle of Towtown AD 1461 Oxford<br />

Freeman, P. 2001 Introduction: issues concerning the archaeology of battlefields i Fields of<br />

Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard,<br />

A. Oxford<br />

Holmström, B. 2000 Tio dagar som skakade Göteborg Partille<br />

Lee, J.W.I. 2001 Urban Conflict at Olynthos, 348 BC i Fields of Condflict: Progress and<br />

Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard, A. Oxford<br />

Löndahl, V., Price, N., Robins, G. 2001 Bomarsund: archaeology and heritage management at<br />

the site of a Crimean War siege i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield<br />

Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard, A. Oxford<br />

Pollard, T., Oliver, N. 2002 Two Men in a Trench – Battlefield Archaeology – The Key To<br />

Unlocking The past London<br />

32


Scott D., Douglas, Fox Jr, A., Richard., Connor, A. Mellissa., Harmon, Dick 1989<br />

Archaelogical Perspectives on the Battle of the Little Bighorn University of Oklahoma Press<br />

Sundberg, U. 1998 Svenska <strong>Krig</strong> 1521-1814 Lund<br />

Otryckta källor:<br />

Authentisk journal over de danske til Rusland givne hielpetroppers feldttog i Sverrig. Samt de<br />

imellem de høie Vedkommende i den Anledning verlede Breve 1789 Köpenhamn<br />

Berg, O.P 1989 Fälttåget i Bohuslän 1788 i Göta Vapenhistoriska Sällskap Småskrift nr 8<br />

Göteborg<br />

Berg, W. 1915 Bohusläns Historia Göteborg<br />

Björlin, G. 1888 <strong>Krig</strong>srörelserna i Bohuslän 1788 i Bidrag till kännedom om Göteborgs och<br />

Bohusläns fornminnen och Historia Göteborg<br />

Dahlqvist, G. 1983 Munkedals järnväg i Norra Bohusbanan 80 år red. Wikström, K-A.<br />

Hamburgsund<br />

Prins Carl af Hessen 1789 Handlingar rörande 1788 års Fälttåg i Sverige Stockholm<br />

Holmberg, A.E 1867 Bohusläns Historia och Beskrifning del 2 Örebro<br />

Kongl. general-krigs-rättens handlingar, uti saken angående fiendteliga anfallet wid<br />

Qvistrum och den der skedde capitulation, med mera. Med kongl. maj:ts allernådigste<br />

privilegium 1788 Göteborg<br />

Schytte, P.E 1883 Bidrag til felttoget imod Sverige 1788 med dagboksopptegnelser <strong>av</strong> en<br />

anonym adjutant i Norsk militært tidsskrift Oslo<br />

Rasch-Eng, P. 1989 Norges sista angreppskrig i Göta Vapenhistoriska Sällskap Småskrift nr 8<br />

Göteborg<br />

33


W-d. 1907 Det norska infallet i Bohuslän 1788 i Illustrerad Militär Revy Stockholm<br />

Wikström, K-A. Red. 1983 Norra Bohusbanan 80 år Hamburgsund<br />

Muntliga Uppgifter:<br />

Danielsson, R. 2008-03-13<br />

Einarsson, L-I., Larsson, R. 2008-05-15<br />

Sjöberg, H. 2008-04-22<br />

Pastorsexpedition Foss församling 2008-04-01<br />

Wennlöf, S. 2008-04-18<br />

Kartor:<br />

Qvistrum 1788 "Plan Charta öfwer Affairen wid Qwiström Den 29 september 1788”.<br />

<strong>Krig</strong>sarkviet<br />

Qvistrum 1788 (Karta över träffningen vid Qvistrum d. 29. sept. 1788 jämte<br />

teckenförklaring.) <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

Qvistrum 1788 "Charta öfver Affairen vid Qvistrum uti Bohus Län emel. de Svenske och<br />

Danske den 29 Sept. 1788." <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

1796 Qvistrum 1788 "Charta öfver Qvistrum, Hvarest Affairen stod den 29 Sept. 1788."<br />

<strong>Krig</strong>sarkivet<br />

Qvistrum 1788 "Situation af det stället vid Qvistrums Ström, hvaräst Affairen stod mellan<br />

Kongliga Svenska och Danska Troupperna den 29 September 1788." Recognoscerad uti<br />

November Månad 1788 af I. Hoffmeister och I.D. LangeQvistrum <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

1788 På baksidan står: "Recognosceringskarta öfver Passagen vid Qviström med<br />

fältbefästningar." <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

1788 Qvistrum 1788 "Situations Carta öfver Qvisterum med Stellet, där affairen stod emellan<br />

Kongl. Svenska och Danska Troupperne den 29 september 1788. Recognoscerat i november<br />

samma år af Joh: Hoffmeister et Jac: D<strong>av</strong>: Lange." <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

34


Qvistrum "Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och Danska<br />

Troupperne den 29 Sept:r 1788." <strong>Krig</strong>sarkivet<br />

Internetkällor:<br />

http://130.226.236.38/smkweb/vark.asp?ObjectId=9196 (Statens Museum for Kunst,<br />

Danmark)<br />

http://www.arkeologiuv.se/projekt/syd/slagfaltsarkeologi/index.htm<br />

http://www.arkeologiuv.se/projekt/syd/slagfaltsarkeologi/lund_1676.htm<br />

https://butiken.metria.se/digibib/index.php (Lantmäteriet)<br />

http://www.munkedal.se/download/18.8d79b0d10ea8a54dab800010384/Kommunstyrelsen_b<br />

udgetskrivelse__dec_2005_2.pdf<br />

http://www.swedgeo.se/upload/publikationer/Rapporter/pdf/SGI-R62.pdf<br />

http://www.raa.se/fmis<br />

http://www.runeberg.org/nfae/0290.html<br />

http://www.vv.se/filer/49907/Bilaga%206-2%20-<br />

%20Iakttagelser%20fr%C3%A5n%20allm%C3%A4nheten.pdf<br />

http://www.westlands.se<br />

Övriga Källor:<br />

ATA 2007/2008<br />

Bohusläns Museum 2007<br />

Kyrkoboken för Foss församling år 1788 2008<br />

Statens försvarshistoriska museer 2008<br />

Länsstyrelsen Västra Götaland 2008<br />

Statens försvarshistoriska museer 2008<br />

35

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!