Spår av Krig

Kapten Carlén, samt deras kompanier, tog posto söder om den svenska förläggningen. En av
kanonerna uppställdes på landsvägen, i närheten av en träbro som gick över en mindre sänka.
Denna sänka var belägen söder om Kviström. Den andra kanonen placerades till vänster om
vägen i en åker (Björlin 1888, s370).
Tanken var att med korseld beskjuta den klyfta som var mellan berget och sänkan för den
händelse att fientliga styrkor avsåg att genomföra ett kringgående anfall (Björlin 1888, s261f).
Överjägmästare Gyllensvärd, samt hans skara av kronojägare, fick även de order om att ta
posto söder om lägret (Björlin 1888, s254).
Exakt hur många kanoner, och vilken kaliber, som den svenska styrkan förfogade över
varierar i det skriftliga källmaterialet. Den danska styrkan skall emellertid, enligt prinsen af
Hessen, ha erhållit i krigsbyte ”...en Mörsare och 9 Kanoner, sex och trepundingar...” (af
Hessen 1789, s43). Enligt Björlin skall det ifrån Uddevalla ha ankommit en åttapundig
haubitz samt en sexpundig kanon dock utan ”attiralj och instrument” och kunde därför aldrig
brukas av den svenska styrkan (Björlin 1888, s255). Enligt Björlins text nyttjade den svenska
styrkan totalt 7 stycken kanoner samt att ytterligare 2 kanoner fanns på plats men aldrig
användes (Björlin 1888, s255, s260).
3.3 Slaget vid Kviström, 29 september år 1788
Klockan halv sex på eftermiddagen initierades kanonelden från det danska batteriet på
älvens västra sida (Apenes och Dyrhaug 1988, s90). Den första laddningen druvhagel förtaltes
”…havde saa god Effect, at det blesserade 4 á 5 af Fienden…” (Schytte 1883, s186).
Elden besvarades från den svenska sidan av Underlöjtnant Leijonhufvud från det vänstra
frontbatteriet. Leijonhufvud befallde att en av kanonerna skulle vändas åt älven samt att den
andra skulle dragas upp jämsides på en höjd.
Kanonerna från löjtnant Klercks batteri sätts även de i aktion strax efter att de första
skotten från svensk sida har fallit över fienden.
Sergeant Helvig som tidigare fått order att ”särskilt bestryka rummet mellan landsvägen
och berget, för att hindra fienden att tränga sig fram mellan berget och grafven” (Björlin 1888,
s260), övergav sin ursprungliga postering och placerade sin kanon mellan Klercks och
Leijonhufvuds (Björlin 1888, s260f, Kungl.General Krigs Rättens Handlingar…1788,
Leijonhufvud, s186).
Den inledande kanonelden från den svenska sidan beskrivs enligt Prinsen af Hessen, som
var stationerad tillsammans med den danska staben till vänster och något bakom batteriet,
följande: ”Den mängd kulor, som nästan alla gingo öfver våra hufvuden, tycktes vara riktade
12