ELSIUS nr 13 - ELSA Sweden

av tingsrätten hade dömts att betala böter om 300 000 SEK).
Marknadsdomstolen upprätthöll tingsrättens dom mot både
Peab Asfalt AB och Peab Asfalt Syd AB. De totala böterna
för kartelldeltagarna uppgick således totalt till ca 500 miljoner
SEK.
Marknadsdomstolen fann att det förelåg ett antal
konkurrensbegränsande avtal mellan företagen och att
NCC och Peab Asfalt hade utbytt information på ett sätt
som utgjorde ett s.k. samordnat förfarande. Vad gäller det
konkurrensbegränsande syftet ansåg domstolen att vad gäller
de upphandlingar som hade genomförts av Vägverket så
hade dessa avtal en konkurrensbegränsande syfte. Domstolen
gjorde samma bedömning avseende de andra avtalen gällande
marknadsuppdelning, bestämmande av priser och begränsning
av produktion. Marknads-
domstolen upprätthöll tingsrättens
marknadsdefinitioner,
dvs. marknaden för produktion
och försäljning av asfaltsmassa,
marknaden för asfaltsanläggningsverksamhet
och marknaden
för anläggningsverksamhet.
Vad gäller märkbarheten av konkurrensbegränsningarna
uttalade domstolen att kartellbolagens inflytande på
den aktuella marknaden var betydande. Detta oavsett den
exakta definitionen av den relevanta marknaden samt att det
även är fråga om särskilt allvarligt konkurrensbegränsningar.
En märkbar effekt förelåg således.
Till skillnad mot tingsrätten så fann Marknadsdomstolen
att överträdelserna i fråga inte bara var i strid med
konkurrenslagen utan även Artikel 81(1) EG (nu Artikel
101 FEUF). Denna bestämmelse kunde börja tillämpas av
svenska domstolar först den 1 januari 2001 varför överträdelserna
i denna tid ansågs föreligga mellan januari – februari/
mars 2001.
Vad gäller fastställande av böter konstaterades att det
var fråga om allvarliga överträdelser och att dessa hade
skett mellan 1997-2001. Överträdelser hade en allvarlig inverkan
på samhällsekonomin och en betydande geografisk
marknad som omfattande hela Götaland och delar av Svealand.
Marknadsdomstolen uttalade att utifrån överträdelsens
allvar skulle böterna sättas mycket högt för att vara avhållande
för de deltagande företagen och avskräckande för andra
företag. Det beaktades också att det delvis var fråga om en
överträdelse av Artikel 81(1) EG.
En försvårande omständigheter var att NCC hade stor
påverkan på det konkurrensbegränsande samarbetet. I
många fall hade de varit initiativtagare till detta och att personer
inom ledande ställning i företaget hade deltagit i samarbetet
samt att företaget hade hållit samarbetet hemligt. Att
betala pengar till mindre företag ansågs även det som försvårande,
särskilt för NCC.
Som en förmildrande omständighet ansågs att NCC
hade medverkat i Konkurrensverkets utredning, vilket
hade lett till att böterna sattes ned med 30 procent i
tingsrätten. Marknadsdomstolen fann inte anledning att
höja denna procentsats. Marknadsdomstolen fann att det inte
fanns några förutsättningar för eftergift (dvs. att NCC helt
skulle slippa betala böter) såsom hade hävdats av NCC. Det
kan noteras att ett antal av företagen involverade i kartellen
ställdes inför skadestånd-
“ De totala böterna om 500 miljoner som
utdömdes för företagen i kartellen är de
högsta böter som någonsin har dömt ut
i ett svenskt konkurrensrättsligt mål.
”
skrav från de kommuner
som hade drabbats av de
riggade upphandlingarna
och därmed anser sig ha
lidit ekonomisk skada.
Parterna förliktes dock.
De totala böterna om 500 miljoner som utdömdes
för företagen i kartellen är de högsta böter som
någonsin har dömt ut i ett svenskt konkurrensrättsligt
mål. NCC fick även de högsta individuella böterna om 200
miljoner SEK. Detta visar att svenska domstolar ser allvarligt
på konkurrensrättsliga överträdelser. Detta kan dock jämföras
med de rekordböter om runt 13 miljarder SEK som utdömdes
av EU-kommissionen i november 2008 mot en kartell
inom bilglassektorn eller nyligen där ett flertal fraktfirmor
fälldes av Kommissionen för flera karteller och ålades betala
böter om totalt ca 15 miljarder SEK.
I och med att den nya konkurrenslagen trädde i kraft
den 1 november 2008 infördes mer preciserade regler
för bestämmandet av konkurrensskadeavgiftens storlek.
Detta sker i syfte att underlätta för parterna och domstolarna
att identifiera överträdelser som är särskilt skadliga
från konkurrenssynpunkt och som förtjänar att höga avgifter
döms ut. En anpassning till EU-rätten bör förhoppningsvis
öka möjligheterna till förutsebarhet och enhetlighet i
rättstillämpningen. Liksom tidigare är det maximala bötesbeloppet
högst tio procent av företagets årsomsättning under
föregående räkenskapsår, till skillnad från EU-rätten där det
är koncernomsättningen som ligger till grund för beräkningen.
Elisabeth Eklund
Advokat, Advokatfirman Delphi
ELSIUS nr 13, I-2012
9