ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet

»Jag har vänner. Några av dem är heterosexuella.
År efter år fortsätter jag att inse att de bara halvlyssnar
när jag talar, att jag bara är ett bihang till
en viktigare värld där makt och privilegier finns.
En värld som jag är utestängd från. /…/ Jag hatar
heterosexuella som inte kan lyssna på queers vrede
utan att säga:
›Nämen, alla heterosexuella är inte sådana. Jag är
ju också straight‹, som om deras självbild inte blev
tillräckligt smekt och skyddad i denna självgoda
heterosexistiska värld. De har lärt oss att snälla
queers inte blir arga. /…/ Tillåt dig att vara förbannad
över att priset för vår synlighet är att vi
ständigt utsätts för hot om våld – våld mot queers
som i stort sett varenda del av samhället främjar
och bidrar till. Tillåt dig att känna vrede över att
DET INTE FINNS ETT ENDA STÄLLE I DETTA LAND
DÄR VI GÅR SÄKRA, inte ett enda ställe där vi inte
utsätts för hat och angrepp, och självhatet och
självmorden som ›garderoben‹ innebär.
Nästa gång någon heterosexuell hackar på dig för
att du är förbannad, be honom eller henne att dra
och komma tillbaka först när hon eller han gått
omkring på stan i en månads tid, hand i hand med
en annan människa av samma kön. Överlever de
det, kan du lyssna på vad de har att säga om queers
vrede. Be dem annars hålla käften och lyssna.«
55