Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29

8
Benämningen vindspel försvann så småningom, åtminstone för ankarspelens
del, och ersattes med ett ord, som kanske ursprungligen var ett
slangord. Stekspett hette på holländska braadspit; detta ord förvrängdes till
braadspil och det kom under 1600-talet in till Sverige i formen brådspel,
senare omformat till bråspel eller brottspel. Den förra formen synes ha
blivit den vanligaste. (Hellquist).
Frågan är dock om denna förklaring är den rätta. Tar man fasta på den
andra i svenska förekommande formen av ordet, brottspel, finns möjligheten
att härleda ordet från det fornsvenska brj6ta, bryta. Denna etymologiska
fråga är väl ännu ej avgjord.
Ar 1962 fann man vid muddringar i We ser ett rätt väl bevarat skrov av
en kogge. Skrovet plockades i stycken, vilka bärgades och märktes samt
konserverades för framtida uppmontering. Virkesundersökningar visade
att fartyget härstammade från tiden omkring år 1400. Bland de detaljer,
som bärgades, befann sig också ett vindspel, ett bråspel, som stått akterut
på huvuddäcket, monterat mellan ett par grova lodräta timmer, ett par
"spelbetingar". Själva spelstocken var 3,5 m lång och 0,55 m i diameter;
den var försedd med genomgående hål för spelspakar , men ej med de långa
slitsarna, som hos kalmarfyndet. Det var alld.eles klart avsett enbart för
ankarlättning, ty på ett däck högre upp befann sig ett "gångspel", som var
lättare åtkomligt för segel- och förhalningsarbeten. Till beläggning av
ankartåget fanns förut en särskild anordning. En av de grova tvärbjälkar,
som gick tvärs igenom hela fartyget, till och med genom bordläggningen,
och som härigenom effektivt bidrog till tvärskeppsstyrkan, hade midskepps
två lodräta timmer bultade till sig. Dessa två korta ståndare var de så
kallade betingarna och tvärskeppsbalken benämndes därför ' 'betingsbalk ".
På betingarna belades ankartågen, som över betingsbalken löpte akterut
mot spelet. I
På exakt samma sätt belades ankartågen i senare tiders stora örlogsmän,
ehuru betingsbalken upphörde att gå ut genom skeppssidorna och blott var
så lång att den sträckte sig ett litet stycke ut över betingarna. Den fick
också därvid ett annat namn: "tvärbetingen". De båda betingarna säkrades
samtidigt föröver av två svåra knän, betingsknäna, senare vanligtvis av två
nästan horisontellt liggande timmer, betingstryckarna. Se fig. 2, som visar
regalskeppet W ASAS ankarbeting. Det ,här betingssystemet blev senare
den bas, på vilken det vanliga bråspelet byggdes upp (fig. 3). Därvid
försvann tvärbetingen ofta, men ersattes på en del spel aven tvärskepps
1) Dr. Siegfrid Fliedner: Die Bremer Kogge. Focke-Museum, Bremen