Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29

74
under Styrbjörns äntring i Jungfrusund natten mellan 17 och 18 augusti
1808. Han hade under den långvariga sjöstriden å det synnerligaste
utmärkt sig. Därför tilldelades han s.å. 21/10 GMvg (12:te stor1.). Detta
meddelades av generaladjutanten s.å. 24/12, vilket följebrevsdatum
felaktigt i litteraturen omgjorts till tilldelningsdatum. Då Schaumkell ej
var officer, var generaladjutanten osäker om rätta formen för dekoreringen.
Bef. Amiralen beordrades därför dekorera "i de personers närvaro, han
finner lämpligt at tillkalla" (73).
Medaljerade kvinnor
Till sist må här närmare redogöras för de båda mest kuriösa fall av
tilldelning av SMts, som påträffats. De gälla nämligen kvinnor (74) och
har dessutom det gemensamt, att båda tjänade vid Armens Flotta, båda
blev medaljerade för samma drabbning under 1790 års krig, båda hamnade
därefter i Stockholm och båda har i litteraturen icke blott förblandats med
varandra utan dessutom flerstädes skildrats med en mängd oriktiga detaljer.
Hon, som först utmärkte sig, Anna Maria Jansdotter Engssten, har icke
kunnat påträffas i kyrkoböckerna vare sig i den uppgivna födelseförsamlingen
Färnebo i Västmanland eller i Stockholm. Uppgiften att hon
varit född år 1762 har därför icke kunnat kontrolleras. Tack vare att
hennes klagoskrift till Konungen år 1791 över utebliven prispenning
bevarats, vet vi dock, att hon faktiskt tilldelats SMts och gratifikation,
liksom också att hon utfört den bragd under det s.k. Viborgska gatloppet,
som påståtts. Däremot var hon varken hushållerska eller piga hos majoren
Paul Henrik Scharff. Hon var piga hos kaptenen vid Armens Flotta G. A.
Leyonancker (75), som också utgivit det intyg, som bekräftar det hela.
Ombord på segeljakten - som den här benämnes - befann sig emellertid
majoren Scharffs hela fältutrustning. Därför kunde denne senare lämna
följande skildring av affären:
"Under retraiten ifrån Wiborg och Björksund, den 3 Julii nämde år,
war hon tillika med fem Båtsmän på en af Kronan upköpt Roslagsbåt, som
utom Capitains saker hade ombord 40 T:r ärter och några får, för Kronans
räkning; de woro ej wäl i sjelfwa genombrytningen af Kejserliga Ryska
Flottan, förrän en fientlig stångkula träffade detta fartyg, och krossade i et
ögnablick båda sidorna af kajutan, och gjorde tätt utmed wattenbrynet en
ganska wid öpning på båda sidor, samt dödade et får, som krupit dit in.
Denna olyckshändelse, jemte Canonernas ouphörliga knallande, gaf desse
en förskräckande synekrets, och beslöto båtsmännen, at rädda sig på en