Skrifter utgivna av Sjöhistoriska Samfundet N r 29

12
stramats åt på stocken och man pumpat ett par slag i spelet kunde
stopparen avlägsnas och hivningen fortsätta. Vid primitiva spel kunde
stopparen helt enkelt utgöras aven tåg- eller kättingsstropp, som slogs
några varv runt kättingen och höll den på plats intill betingen medan
man förfor kättingen.
Skulle endast det ena ankaret lättas lades den andra kättingens bägge
bukter antingen över ena spelbetingen (fig. 7) eller över en för detta
ändamål speciellt avsedd hornformad järnbult på insidan av densamma. Så
har skett vid styrbords kätting på spelet i figur 9. Den för tillfället tomma
babordsbulten synes sticka in mot den mörka bakgrunden under backen.
På alldeles liknande sätt som här beskrivits måste naturligtvis såväl
kätting som ankartross "förfaras" även vid användningen av de gammal-
d ags "kl"
spa spe en .
Som en variant av pumpspelen visas här också ett modernt yachtspel. På
framkanten av ett spärrhjul sitter en pall, som hindrar vridning framåt,
medan "pumparmen" är försedd med en annan pall, som vid nedförande
griper i samma hjul och tvingar hjulet och "stocken" runt. (fig 10.)
Det väsentligaste, som överhuvud hänt i fråga om ankarspelskonstruktioner,
var nog när pumpspelet ersatte det gamla spakspelet. Det kunde
därför vara av intresse att såväl till tid som rum försöka fastställa när detta
skedde.
Någon exakt plats och datum har inte låtit sig bestämma. National
Maritime Museum i Greenwich har välvilligt till författarens förfogande
ställt kopior av tre av de tidigaste patenthandlingar rörande pumspel som
finnes i museet. Dessa patent är alla betecknade: "By Her Majesty's Royal
Letter Patent" vilket måste tolkas så att de är utställda efter drottning
Victorias trontillträde år 1837. A andra sidan finnes enligt museet uppgifter
om att dessa spel varit i bruk senast år 1844, varför tidsgränserna måste
ligga mellan dessa bägge årtal.
Det till principen äldsta ser ut att vara "Pow & Fawcus" från North
Shields Iron Works och Lower Shadwell i London. Det liknar i stort sett
ett vanligt pumpspel, men släpskorna griper här endast genom friktion fast
i raden av två fullkomligt släta spelkransar. (Fig. 11.) Den följande
konstruktionen - patentsökt av A. & W. Johnson - förefaller att vara den
mest ordinära pumpspelstypen i serien, med tre pallar inne i släpskorna;
pallarna arbetade emot kuggranden i spelkransarna. Det sista av de
engelska spelen, konstruerat av firman W ood Brothers i Liverpool och
London, har en mer utvecklad konstruktion av släpskon, synbarligen
avsedd att förhindra möjlighet till slirning, samt att genom lyftstångens